Full text of "Sveriges sköna litteratur, en öfverblick vid akademiska föreläsningar"

See other formats

Google

This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverablc onlinc.

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the

publishcr to a library and fmally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying.
We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.

Äbout Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at|http: //books, google .com/l

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap

som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google b ok sökning

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk |http : //books . google . com/|

. J -* /

STxmiQis

SKÖNA LITTERATUR,

EN ÖFVERBLICK VID

akad£;miska föreläsningar.

JB^ wnms^mjLoa^mm^^

• . ■ i

ANDRA delen:

SKÖNA LITTERATUR.

'-'"' "^ v;

r )

LUND,

HOS FÖRLÄGGAREN C. W. K. GLEERLP.

•• ••

KÖPENHAMN^

I GTUAHOAIrSKÅ BOEHAITSBLS.

€HRISTIAMA^

HOS BOEHABDLA&BV JOH. DAHL.

1834.

/ 1

Eryri # uf ; mol • ^PPfyf^ o^^ ^^ muUenl

Konskrift i e& Jaspitrbg. Lilj. RunvrL, n. 1899.

.... , ...

• • • • . .

• • • • •

. ■ ■ >

(*^

vm\ u

kUn$

Sköna Litteratur.

Första Delen:

Fom- och Medeltiden;

Tii muD iofn Ty månd^ det goda

Jkitit • ver^a • gätet (utforikadt) varda ^

mt\f ativi • lifir ^. . v. « medan runan i s\.en
auk . ateét . runa • . ' och iliafpar. lefver.

KöbbeledttUnen i Wärend. Lilj. Runurk.» n, 1277.

• • • Il skal • . • Häll skall

at minnm • mana • åt minnen mana,

mij^an . mij^^. Vlh * *medan män^Ufpa.

Runbystenen 9 Lilj. Runurk. n. 398.

Förord.

•Lörf. mäste börja med att erinra , att det hette i anmälan
pä SubscriptioDslistoFDa^ äfven tryckt i Theol. Qvartalskr. 1831 ,
IV: p. 43: — "eo skrift, som torde ersätta en ^i foMterländ*
"sia bildningena kännbaraste brister , du den 9 jemte charakte-
^'ristik af bvarje tidelivarfs litterära nnda, meddelar prof ur
"dem, som valts till representanter , fullständigare upplysningar)
^'ej blott om. talare och Skalder, utan ock om öfrige ut"
"märkte litteratörer , samt till slut en alphabetisk rorteck-
^'ning på återstående författare och anonyma slrifter 1
"som förtjena åtminstone en dylik ihåekommelse." -»Och detta
utlofvades både inom det Skönas (iConstena)^ det Sannas
(fVettenahapenä) och 4^t Rättas [Medborglighetena) område
d. ä. inom ail litteratur — med rotfäste inom Sveriges n. v.
landamären. Förf. har ansett orätt , att lem na dem, som skrif»
Tit vers och talj så mycken uppmärksamhet, under det mao
glöinmer t. o. m. sudane, som, utan att någonsin hållit tal 9
vare sig i Greana eller Trosa, eller skrifvit rim, vare sig be«
lönta eller obeiönta, utgifvit arbeten af grundlig foi*skning, af
skönt språh , af verldabildad anda , bevittnande att författarna
stodo jemns med sina samtida söder om Östersjön i humani-
stisk odling, philosophiskt skarpsinne och klassisk lärdom. Haa
bar ansett nödvändigt, att, för rätta bedömmandet och upp«
sLattandet af den t. k. uittra litteraturen , bemärka litteratur
Ten i sin helhet. Och vår rimlitteratur ^ "medgifvom det,"
var ofta — den rhinst stöna.

Föreställningen att försvar erfordrades för utförligheten
och sträfvandet efter grundlighet i I D. har misshagat. Man
påstår, att tiden är förnyad, att de, som nu läsa blott snö^
mos och tidningar, äro sådane, som för 10 år sedan låste i/z-
tetj och att de, som dfi läste modelitteratur, nu läsa vetten-
skapliga arbeten i populär stil. Är det så, ädle läsare? *-
Profvet ligger emellertid till hands. Förf. medger, att han blif-
vit utförligare än han önskat. De 68 ark, som hittills lemnats
i allmänhetens händer , motsvara — ett ark i Bloms och 2 a 3
ark i Hammarskölds Svenska TVitterhet *). Ej eller nekas,

*) För scdnare tider eger sjnncrligen ilen SoiKlénska upplagan af H.
en utförlighet och förtjcost, som gOr det lättare f&r mig att följa
min böjelse , att inrymma mer rum hX •-• Ihrés likar än åt Ri-
stells , åt Efarenbeims än ät P. Enboms. Viss att de , som för-
skaffa ^ig denna skrift 9 redan ega ifrågasatta arbete, kan jag hän-
visa till dctsai&nia vid allt, som annars med (6%% oUk\itt Viis

att Förf. hogligea önskade med lika omfattniDg och grandlig-
het gå fram till närv. tid. Han vet, att man nu kan skrifva
än större verk i ämnen utan den ringaste beröring med vår
nationlighet; men — tvingas säkert att, då det högsta be-
stämda arktaiet är fullt , nedlägga pennan. Han har emellertid
vant sig att frukta för de vexande ark talen som för vexande
skulder. Att ej egen vinning för Förf. oeh Förläggare åsyftas,
torde vara klart, då hvarje arje innehåller mer tryck än 5 a 6
ark i somliga skrifter, och Förf. med nästa del lemnar 100
tyckta ark till sin Förläggare för samma pris, som bestämts
för 80, likväl viss — att derigenom minska Förläggarens vinst,
då det torde bortjaga flera bland subscriben terna. Men af ven
om Förf nödgas, med allt mindre fullständighet^ bemärka
blomman af pår litteratur^ för att kunna sluta med 3:dje
Delen , hoppas han ha öppnat en ny bana för dem , som jemt
trampa hvarandras hälar på våra kungars och soldaters och lega-
ters farväg. Förf. bekänner visserligen , att det stundom är likt
ett och annat af de straff, Virgilius föVlade till underjorden, att,
nära dignande under massan af de mest heterogena pligter, 60
mil från Stockholm och Upsala skrifva dylika arbeten *). Men
ännli smärtf ullare är det , att se vår litteratur ega en 1000-årig
historia, utan att ännu ega en historiograph. Den som upp-
träder och misslykas, men eggar en skickligare att framträda
och lyckas, torde gagnat mer än desse alla, som nedtyngas af
sin lärdom till — hvita på sina lagrar. Må Svenska Folket
blött lära känna aig sjelff! Man läser nu i flera ark nuarje
dagh bildningshäfder. Måtte man förmå läsa ett band rörande
våra fäders utveckling i bildning under — • 2000 år!

Thu slalt ära thin fader och tina moder f på t het
tu sk alt länge lefva i landena.

Westeritad, Josepbinedagen
1834.

FoRFATTAEEir.

skulle återupprepas. Derigenom Bespafas köpares mynt och vin*
nes öka dt utrymme för det som ej bär vittcrbetens vttre decora«
tioner. Jag hade onitkat inbespara det rom , 6t'Untng4atuiaäerna
bär upptaga » ocb sände derföre en framställning om dessa till
Skandia; men jag måste utesluta eller införa dessa ark t förrän jag
ännu kunde om det uppsända intogs i tidskriften^ och ville då
bellre brista i utdrag ur romanslitteraturcn o. d« än i ett ämne»
der jag mindre påräknar e^crfuljarcs Inieresse.

*) Måtte en Rco., som dertill eger tid och till^ulle» grundligen gä Ull
väga, slcarpt anmärka hvad som under tvenne namn kan vara upp-
taget (dylika brister ha ej kunnat undvikas, åtminstone ha de ej
undvikits) och i allt med säkerhet upplysa oss, som ej haft tilU
trädc till urkunderna under författandet, äfven om vi till någon
del hade det under aamlandet ocb föreläsandet.

Innehall.

Pag.
1^ $• Tidehvarfven i Sv. Statens Sköna Litteratur • • . . 1.

2:a J. I:a Tidehvarfvet Hedendomens. (500 f.

Chr.— 1000 e. Chr.) Dess charakteristik 9.

3:e 5* A) Folluandringarna. a) Forngötiska. b) Sveiska. 15.

4:e J. Bildningsanstalter. 1. Religieusa. 2. Medborgl.

3. Föräldraundervisn 21*

SrcJ. Litteratur: spår af fomgötisk. Språket, Biid-

sii*ift , sägn , sång 26.

ftc J. Sveisk eller Eddisk. A. Mythiska

Sånger af Asiat, urspr. (1.) Lyriska: (2.) Gnomiska
(didactiska) : B. Mythiska Sungcr, uppstämde vid
Nordmanna harpor. (3.) Episka fragnicnter 30.

7:e 5- B) f^iJbingväsendets. 1) Krafternas dager: A) Mythi-
ska fragroenter rör. urhemmet. B) Sånger och Sa-
gominnen rör. transbalt. göter. C) ixir. andra

Éurop. nationer: a) Grekiska , b) Romerska , c) Ca-
ledoniska. 2) Krafternas skymning: (4) Drama-
tisk poesi 42.

8:e y. Svensk litteratur. 1. Runlitteraturen. 2. Litt.
med christna characterer; L Medborgl ighe tens. a)
Talare , b) Offent!, bandll. y c) Lagarne. IL Vetten-
skåpens. a)Mytbiky' b) Historia, (a) källor för Isl.
Sagor och sånger med fomgöt. minnen, (b) —
med Sveiska minnen, (c) — för utomnordiska qvä-
den. c) Geographi , d) Astronomi. IIL Konstens,
a) den diktande: Tonkonstens, Skaldekonstens, (a) ,
liäropavisor af namngifna skalder (tillägg här hvad
som tillagts p. 418). (b) Kämpa visor af obekante
Skalder. Gåtor. Drömmar. For n sägn s-Eddan. b)
den ordnande: Palestrik. c) den bildande: Archi*
tectur &c. Tillägg: i. Trimurti i kosmogoniska
mythen. ii. — i Theogoniska mythen. iii. — i Svensk-
heroiska mythen . • 61.

VIII

9:e J. II:a Tidehvarfvet. KathQliciamens. (1000

-^1520). Dess charakteristik 121

10:e J. Bildningsanstalterna, I. Kyrkliga : Munkväsendet.
A) Katholska tidskiftet : a) under "Tyska Missionä-
rer el. Benedictinska Missionärscholor (800—1100) ;

b) under Engelsl^a Missionärer el. Cluniacensiska
Episcopalscholor (1000—1100) ; c) under Fransyska
Missionärer el. Bernhardinska och Premon stråten ti-
ska tillämpningsscholor pä landet (1100 foli.) B)
Papistiska tidskiftet; d) under Spanska och Ita-
lienska Missionärer el. Dominicanska och Francis-
canska lärda scholor i Städerne; e) under åtskilliga
mindre klosterrika ordnars inverkan: Antoniter,
Garmeliter, Garthusianer ; f) Svensk-Brigittinska
scholan. — Prestväsendet: a) under Tysk Erkebisk.
(834-^1164) ; b) under Dansk Erkebisk. (Lunden-
siska primatet) (1164 — '1290); c) under Svensk Er-
kebisk. (1290^1520). Summeringar af Kloster-
scholor och prestliga scholor. — 2. Medborgliga
bildningsanstalter: a) i Hof, b) på Thingshögar,

c) på slagtfälten , d) Riddarväsendets bildnings-
anst. y Tempel herrarnes, Johanniternas , e) Gilles-
väsendet. — 3. Till Bildningsanstilter räknas! a)
utländska resor, Golleg. i Paris: 1 Lundense, 2 Up-
saliense ; i Rom ; b) Bibliotheker ; c) Boktrycke-
rier. — 4. Föräldraundervisningen. • 13^

11:6 $. Litteraturen. Språket, Dess perioder 23

I2;c J. L Medborglighetenai a) Talare, b) ofFentl, for-r
handll. — Medborgl. : (a) runurkunder ; (b) Öfrige
urk. , kungabref och stadgar (hör. till reger. verk-
ställ, och lagskipahde makten) ; riksdagshandll.
Enskilta medborgl. förhandll. Kyrkliga : (a} run-
iirk. ; (b) öfr. handskr. urk. ; (c) palaeotyper. — c)
Lagarne : (a) Landskapslagar; (b) Stadslagar ; (c)
Landslag; (d) Stadslag; (e) Sjölag; (f) Gilleslagar;
(se tillägget p. 528). — d) Öfrige Jurid. skrifter
och uppsatser 24'

L3:e $• f^ettenshapens : A)NaturvetteDskaper« a)
Naturalhistoria , Medicin : (a) Mineralogien ; (b)
Botanik; (c) Zoologi; (d) Ghemi; (e) Medicin,
runurk. , öfr. ui*k. , Diaetetik ; (f) EnskiM Ekono-
mi. — b) Mathematiska vettens kaper : Runurkund
der , öfr. urk. B) Historiska vettens k. :
a) Runstenar, b) Rikshistorier, c) smärre chrön.
och bist. uppsatser, d) Kuoga,- Biskops,* Lag-

maiiftA ocb Skaldelangder. e) Chronologier , An- .
naler, Diarier, Calendarier, Necrologier o. d. f)
Allmän och Kyrkohist (a) Allmän hist: Run-
urkund. Öfr. lumdskr. (b) Svensk Kjrkhist. (c)
Alim. Kyrkhist. -*g) Legender. Handskr.: (a) 6'f-
ver Tyska Missionärer, (b) öf. Engelska, (c) öf*
Svenska helgon, (d^ öf. helgon hör. till allm.
kyrkhist Pakeotyper: (a) Sv. kyrkans leg. (b) Allm.
kyrk* legend. — h} Geograpbi och Topograpbi:
Runurkunder, öfr. urkund. — i) Litteraturhisto-
ria. — Ph i I ologi. Hebreiska, Grekiska, Latin,
Italienska, Fransyska, Tyska &c Tillägg: Pe-
dagogik: (a) run- och munkstilsristningar, (b)
Handskrifter, (c) Palaeoty per. — C.Philosopbi-
. ska ve t ten 8 k» a) Philosophicn : (a) original-
arbeten i antik form , (b) — scholastisk-vetten-
'skapl. form , (c) öfversättningar. — « b) Theologien :
(a) Exegetik: Handskr., Palaeotyper. (b) Dog-
matik, c) Morältheologi. d) Symbolik och po-
lemik : Handskr. , Palaeotyper. (e^ Pastoral-theol. :
Handskr., Palaeotyper. (O Katechetik. (g) Aske-
tik: Handskrift., Palaeotyper. (h) Ordeus-reglor
o. d. (i) Liturgik. Se tiiliigg. (p. 528). (k) Homile-
tik. (1) Patristik 299.

"le J. HL Konstens, o) Den diktande. Tonkonstens:
Runurkunder, öfrige Handskr. Wnltalighetens:
Esthctiska uppsatser. Bref: Runurkunder, öfr.
Handskr. Skaldekonstens: Fornnordiska kämpa-
sångens prosodi. Skaldenamn. L Lyrik : a) Forn-
nordiska kämp^säpgen i runurkunder (850 — 1250)
på 1) SUrkadarlag, 2) Ljdda håttr, 3),Drapa, 4)
^Runhenda. b) Ridderliga folkvisan i folkminnet
(1250—1520). Eddasånger omdiktade till folkvis.^
Isländska sagominnen och tr. folkvis. Svenska Sa-
gor i folkvisans form. Folkvisornas geograpbi :
Småländska Sagokretsen, Södermanlandska, Ne-
rikska , Norrländska äcc. Folkvisornas Iiistoria :
Folk v. fr. 800—1000. — fr. 1100, — fr. 1200,—
fr. 1300, — fr. 1400, — fr. 1500. Legender blif-
ne folkvisor. Danska och Norska sagor blifne Sv.
folkvisor. Allmänna folkvisor, med genljud i Eng-
land, Skotland och Irland, — i Spanien, — i
Tyskland. Folkvis-uppteckningar. Latinsk lyrik :
Runurk. Öfr. Handsk. 2. Epik. Öfversättn. : Sa-
gokrets upprunnen på Biblisk giiind. Sagokret-
sar, som upprunnit på klassisk grund: Asiatisk,
Grekisk. Sagokretsar, som upprunnit pa GölvsWT

grund: Theodoriks, K. Artus, Carl den Stores/
Öfrige episke dikter. Originaler: Rimchrönikor:
Handskrifter, Palaeotjper. Originaler i obun-
den stil. Latinsk epik. Isländsk epik , som rör
sig helt inom Sverige. 3. Dramatik : (n) Runurk. ,
(b) Handskrift, med chr. ch. , (c) Leknrne. 4. Di-
daktik: Vanliga dikter, Priamler, Fabler, Palae-
otyp, Epigramraer: (a) Runurkund, (b) Minnesver-
sar, (c) ett helt epigram misk t arbete, (d) Talepi-
grammer. Latinsi. didaktik. Fornsägns-Eddan*
Gåtor. Di*ömmar. — b) Den ordnande konstens:
Skadespel , Palestrik. — c) Den bildande kon-
stens: Architectur, Sculptur, Målning, Bildväf-
yarkönst. Slutsatser. Statistisk och synchronistisk
tafla af Sveriges Medeltidslitteratur 40

Rättelser, upplysningar och tillägg 52

Upplysningar i anledning af en Recension utaf
I:8ta D. i Sv. Litt. För. Tidn 53

Underrättelse fSr Bokbindaren:
Tvenne Musikbilagor åtfDlja det^na Del^ hvarr,

af Lag- vid Krdkumdl iniätU 83.

och Ranmueiken 406.

Den SfaUsUska och den ^cArofi. lo/foit inbindas 524.

Svenska Statens
Sköna Litteratur*

l:a $.

Dem Tidéhvarf

sträcka sig ännu längre tillbaka än Kyrkliga litteraturens. Ty
Christendomen fann före sig i Norden en folkbildning af stor
utmärkelse. Och likväl var denna Nordens urbildning då tyd-
ligeti i sin nedgång. Vi med^ifva med P. E. Muller , att den
tidsålder af en poeiisl heroism , dom fonriits i hela Skandina-*
vien, tidigare utbbmmadie just der, hvarifrån den spridt sig
mot vestern ^ att dess Skalder tystnat kring Odinsthronen i Sve-*
ames land , då de ännu sjöngo i Norrige och förrän den uråldri-
ga sången sökte en fristad på Island. Men huru beqvämligt
det än vore, att med en Adelungisk consequens förklara, att
fdre Christendomen ingen Nordist litteratur finnes och
således utesluta hedniska tidehvarfvet ur litteraturhistorien»
eller med en RUhsisk inconsequens ge sagorna vitsord , der man
genom dem kan undergräfva, men frånkänna dem vitsord, der
man genom dem kan vårda minnenas ära, och huru lätt det
än vore, att på denna skeptiska bana skörda beröm af de i lit-
teratur-kunskap ultraliberale och i kritik radikale , så tvingas vi
Aock?£ historiens phlosophiy om än ej a£ historiens ofpertem^
ning ar f att antaga en tid af hÖgre bildning framom den tid-
punkt, då historien och Christendomen uppgingo öfver våra
berg. Ty huiu annars nöjaktigt förklara det constitutionelia
Svertg^es SkBna Ltkeraiur* t Delé ^

statsskick^ som visar sig på thingen vid Björkö och IJpsdta, förräD
man ännu studerat om Roms och Greklands fristater 7 Huru an-
, närs fatta möjligheten af ett helt religieust system före det Ghrist-
liga^ djuptänkt och af högt allvar , hvartill elaven numera
funnits i morgonländerna 7 Och till slut, huru annars förklara
det oförnekliga factum , att i en Nordisk koloni , strax efter
det okunniga Munkar dit infört påfvames tro, och* under det
den vidtberyktade medeltidsnatten bredde sina vingar öfver ett
vid Donatus inslumrande Euix>pa, en egendomlig litteratur
på folkets språk , en egendomlig säng på folkets toner och
med stöd i folkets minnen, nästan i en blink kunnat uppveia*
Intet blomstrar , som e) får rotfasta sig i jordens djup. I sky-
arne slå blomsterfrön ingen rot och uppskjuta ingen krona.

Vi antaga inom Svenska Staten» litteratur sex tidehvarf.

L Hedendomens.

(600 f. Chr. — 1000 c. Chr)
med tvenne stora tidskiften inom sig:

A^ FolkvandringarneSy

(500 f. Chr. — 300 c. Chr.)
ett Orientaliskt-romantisit tidskifte, hvars litteratur, upp-
btomArad i Asien, åtfö^ljde de till Norden invandrande folk-
stammarne. Af dessa invandringar voro troligen blott tvenne
så stora, att stater deraf grundlades och nationliga bildningen
deraf berodde: den forngötiska^ hvarigenom landskapen {
PlBsterf Öster och Söder *) om Vettem befolkades, och den
Syeiska eller Odinska^ hvarigenom landskapen Upp om och
och Ner om samt i JVbrr, J^ester och Söder **) om Mälaren
blefvo bebodda. Med den sednare uppgår litteraturens morgon-
rodnad ; "ty sångkonsten blef i Nordländerna af OdiÄ och Gu-

^)' Vcstcr- Öster oeh SdJcrgStland.
*V Uppland, NcrJkc, Norrland, Wettmanland , Sudcrmaiilaiid.

dahofvets föreståndare först begynd" *)• I de myther och säg-
ner, som dock i a) forngöUaha naturcidten ha sin rot och
sin förklaring 9 uttalar sig en djupt religieus åsigt a( naturen.
Dennas lösen kan uttryckas: J}e£ akiina dr det gudomUgaa
genglana i den physisia alapelaen. Under b) den Odin»
iita cuUen var blicken lyftad ofvan tingen. Skönhetsinnet , som
är hela bildningens själ, sökte nu det anade ui*sköna i spårea
af den odödlige andens väi*f och segrar, och detta tidskiftes
losen kan uttryckas : det etöna är det Gudomligas genglana
i den peyiieia (intelligenta) skapelsen. Det är svdj*t att af^
göra, om vi ännu ega verkliga öfveriemningar af denna lit-
teratur, blott så småningom, i icmnbredd med språkens förän-
dringar, öfversatta af de på hvarandra följande slägterna. Men
säkert är, att det var denna tids från f]erran införda minnes^
sång, på hvars grund det nya tidskifte uppförde sia egendom*-'
liga Utteratur inom de Skandinaviska gi*änserna4

B) Vikingväsetidetsl

(300 e. Ghr. — ' 1000 e. Ghr%

Siandinauislt-romantisia tidskifte har lemnat efter sig brut-«
na stycken af ett stort Nordiskt epos, alla genomträngde af
samma anda, hvilande på samma grundåsigt af gudom och
mensklighet , värf och natur , och som är en organisk samman-*
onaltning af de tvenne åsigter , som utmärkt föregående tidskifte^
ehuru ingen Perikles ordnat de spridda delarne till ett helti
Åfren här möta likväl tvenne tonarter, a) Krajternas dager
infaller först , derunder den höga heroismen, Titaniskt stark och
Titaniskt stolt', reser sig mot allt och lägger allt under sig.
Äran för sjelfva kraftens storhet (qvantitet) är den aiedelpunkt|
hvaromkring allt vänder sig ; ett vidt utbredt namn den stör-*
sta belöning för strider och faror, b) Krafternas sfymning
ingår derefter. Den Odinska berserksudden var bruten , hjelten
Satt orolig med sitt verldskringflygande namn och harpans to"

♦) Heimskr. Y. S. 6 K.

ner fördystrades under högre aningar , mildt framlockade af
Ghristendömens sol, som från fjerran sken på det frusna Vi-
kingasinnet. Åran ; började bero af kraftens ädelhet (qvalitet).
Vikingen vardt döpt — och sä uppstod Riddaren. Och
Aiddarlifvet uppblomstrade på Europas stränder, under det Vi-
kinglifvet boi*tdog på hafskustema derutanfor. Om vi skuUe*
teckna hela Nordens bildnings-historia , så tillade vi här ett
Isländeit-ilaasiåit tidehvarf , derunder Nybyggare från alla
tre Skandinaviens riken samlade , omdiktade, efterbildade, loca-
liserade och conunenterade det hedniska tidehvarfvets litterära
öfverlemningar vid sti^ålarne af den alltmera uppgående Ghri-
stendömens ljus, först framvisande en fristad nr Achdska for-«
bundet, en litteraturens solskensnatt under medeltiden, men
till slut en litteratur i sitt fall , med de då så vanliga bemödan-
den, att qvarhålla döda former, sedan anden flytt, att genom
utplockade bilder och hopande af talesätt ur äldre skalder
tro sig kunna besvärja deras anda att dröja qvar, och att ge*
nom forlhttande af poetiior erinra att poesien förblommat *).

IL Katholicismens

<1000«-152Q)

chrtstligt-romanUaia tidehvarf uppträdde vid historiens sida
i Sverige och hvad lärdomen nu mer alstrade kom således i
landets eget merendels skriftliga forvar. Den Christliga tidens
Iittei*atur berodde dock alltjemt på sitt förhållande till och in^
flytande af transbaltisk bildning.

*} Om detta Itiandika tidelivarfk fdrkållånde till det Sktadinaviski
har Förf. ntfOrt tina tankar i en skrift om hiåtuUka ooh Nardi-
'•åa tnjfiMqgiermu ob'åa inmhått och pårde, jemte eu Bihang om Natfo-

- féoUM i Sämg^. SaiMtal på , WSnnegarn (på 1670 Ul«t), hyarom te
Post' och Inrikettidn, N:o 30¥ för dr 4Bi4 , men lom iuiBU ej hunnit
fä si«ta handläggningen^ för att trjckas.

A^ Katholska:

a) Under lysia Miasionärers inflytande — en tid (800—
1100)y som går in i den ^ då i landet hedendomen ännu var rå-
dande — synes beröringen med Tysklands sagokretsar, besliig-
tade med våra Eddasånger , blifvit ännu lifligare , och de gam-
fa Eddiika sångerna från sina styfva versslag omdiktade på
fbDLTiians mildare toner, b) Under Engdåha Missionärere
lednmg (lOOOtalet) torde många folkvisor af Christlig pregei
Uandats mellan folkslagen , de gamla lagarne undfått den re*
daction i bvilken de blifvit oss öfverlemnade, ocb omsorgen om
grafrfrdars okade prydlighet spridt runomas bruk öfver landet,
ledan de, efter Odinska cultens fiill, från slottens blifvit hyd*
dans egandom. c) Under Franeyala Missionärer (1100 följ.)
ka Bernhards idésr börjat inverka på Svenska skriftställare.

B) Påfviska:

a) Under lialieneim och Spanaha Miseimärer (1200 följ.)
börja säkra spår af litterära bemödanden , låta uppvisa sig,
Chrönikor skrifts på vers och prosa, på svenska och latin,
diarier foras i klostren, legenderna ökas, diplomernas antal stiger
med hvarje år. b) Under inffyiandet af åtshUlige mindre
talrila Ordnar och c) under en med Brigittineme mognad
inhemsl liiierär bildning (1300 följ.) skrifvas theosophiska och
politiska systemer, Bibelöfrers. , Postiilor, Psalmer | Rikshisto-
ncr m. m»

Under hela tidehvarfeet skönjes en sträfvan att se det Ur-
löna i Gudamenniskans anlete , och mer eller mindre tydligt
aftrycker sig tidebvarfvets romantism sådan den lefde och ver-
kade utom BälL I den litteratur, som hvälfver sig kring det
Hättas idé*, möter hierarchien såsom det idealas makt att
sammanhålla det reala i samhället. Öfver den litteratur, som
uppblomstrar kring det Sannas iåé y sväfvar Platos ande,
Åskådningen är forskaren och dess blick är riktad mot idé-
ernas verld. Tidehvarfvet är förnuftets^ och dess lösen kan

uttalas : det slöna är det Gudomliffas genglans i Vppen-
l^aretsene-medelpunit^ Christus,

m. Reformationens

(1500-1600)

tidehvarf var iloåéiaht ej blott derigenom aU den återväckta
grekiskt^^romerskt lUueiaka litteraturen^ ingöt sin anda i vet-
t^skap och konst y i handling och dikt , utan äfven derförCi att
det nyväckta litterära lifvet^ genom nödvändigheten af strid mot
det föregående, måste ställa sig under Aristokratiens ba-
ner, för att krossa Uierarchien i staten, och under skuggan af
den ''gi-eniga" Jiriatötelismen^ då känd i dess Ramisla dcpo-
tentiering, för att förjaga Neoplatonismen j hvari den högre
Katholska bildningen tadP sitt stöd. Heflexionen blef derföre
anföraren, som inom Vetenskapens område t. ex. emanciperade,
" med en Olai Petri hand , historien ur Sagas trollslott. Tide-
livarfvet var FöretändetSy och man började söka det slöna
fifv^ utom Trons heliga område. Christus blef Religionens
kärna , men Jemte Religionen utvecklade sig Rättslära , Vetten-
skap och Konst sjelfständigt , och likväl harmoniskt med Up-
penbarelsens heliga idéier. Man fapn det Sköna både i den ma-
teriella och iptelligenta världen och i Uppenbarelsens oskapade
"Qudsanlete/* Det sköna utstrålade nunier för det Svenska
fnillet, ur det oskapfid^ ljuset*, men bröt sig öfverallt, der
^g^t mötte ett föreinål , ehuru ip3igten derom blott så smånin-
gom hapn klarpa pch utbreda sig^ pcb i sjelfva denna insigt
^Iltjemt funnits en pepdelsyängning mellan klassicism och ro-
pifinticispi, hvarig^pom hjulen i tidsbildningen hållits i gång.
Und^r refhrmatpQns hlassicism^n ^ der man ännu lifligt kän-
de såren af det Skönas hicr(^r(ifii under ép föregående tidsålder,
fträfvade ipap s^tt i det Sanna upplyfta dess mot vigt. Dess
(ortjenst v^ dock egentligen pegatif. Den bortjagade förra ti-
dehvarfvets förvillelser, Dess >lösen kan uttryckas r^^fe/ skona
0r ^/ sanna, Jramtrq^dt 'i form.

IV. Den Protestantiska Ridder-
lighetens

(1600—1718)
dier det Religieuaa århundradets romantisha tidehvarf
bléf en följd af en nödvändig reaction mot ultra-refbrmationen-
Demokrati i litteratur, som måste vara reformatorernas härskri
mot bierarchema, förde med sig en på peripherien utspridd
bildning, men som ej i någon stor man hann centralisera sig
och uppenbara hela sin inneboende kra^. Derföre såg man
ärdomen nästan aftyna under Gustaf Vasas vårdande händer;
men under dess större Sonson uppsköt den en stam , hvars
blomning förskonade Christinas, hvars frukt mognade i Carl
XI» och hvars aflöfning inföll i Carl XII:s tid. Detta tidehvarfs
verldsliga litteratuir gick i jemnbredd med den i lifvet så verk-
samma, i psalmsång och ridderliga handlingar, oaktadt allt
symbolicistiskt motstånd, alltmera framträdande pieteten. Det
ionna fortfor att vafa högsta uppgiften, men det var med.
•iSnheUéinnei man uppfattade detsamma. Gustaf II Adolph
dog härunder martyrdöden för menskliga bildningen , Aristo-
kratien stod i spetsen för denna bildnings framsteg åt alla
riktningar inom fosterlandet* Neoplatonismen vaknar åter bland
flera tänkare, historien förmäler sig åter med Sagan. Tide-
bvarfvet var Förnuftets. Bildningens trenne utvecklingsgrader
rqHreseoteras af Messenms^ Stjernhielm och Hudbecil, af
hvilka tvenne sökte grunda bildningen på fosterländsk botlen,
derunder förra tidehvarfvets lösen fick en alltmera djup me-
ning , och skall framställas , der tillfälle till utveckling med-
gifves.

V. Det philosophiska århundradet

(1718—1809.)

eller de praktiska pettenskapernas tidehvai*f, som äfven kalla-
des det klassiska , må behålla sina sjelftagna namn, blott man
vet hvad 6om dervid med philosophi och klassicitet förstås.

På £Iat»uia litteraturen i merändels 'efter Franska trädsnitt

uppfattad, uppfördes under Aristokratiens fortfai*ande men
alltmera Sfvergifna skygd^ en litteratur, der de praltiaia
vettenskapema uppträdde på höjderna, deriirån dominerande
och inverkande pä de ofriga, från poesien i thronsalens "ele-
ganta" solljus till philosophien i vindskammarens jakobinska
dunkeL Det Sätta utgjorde högsta målet för all sträfvan in-
om Sanningens och Skönhetens rike; det värderades högst fif-
ven inom verldsliga bildningens neologiy ty Nyttan behöfde dess
higo* "Förståndet kom öfver" tidehvarfvet* Äfven detta tide-
hvarf hade sin morgon, middag och afton -— Dalin, Kellgren
och Leopold : dess lösen : det ahöna är det rätta, Wmpadt till
det nyttiga.

yi« Det politiska århundradet

(1809 — ).

dier den periodisla preasens tidehparf fuUfSljer med en hö*
gre andelyflningy och under inverkan af en reagerande kraft,
det (Sregående tidehvarfvets sträfvan, liksom det 17:de seklet fuU^
bordade med moderat anda det 16:dc seklets verk, och fram-
ställde positionen pä ruinerna af det som negationen sökt kull-
kasta. Ty samverkan af centrifugal- och centripetal-kraft be-
stämma jordens gång bland de himmelska ljusen i skyn och bild-
ningens gång bland seklemas motsatta upplyshingstheorier. Re-
formerna uppblomstra på den lavaström, de religieusa , politi-
ska, vettenskapliga och estbetiska revolutionerna uppkastat, skyd-
dade af lagame. Folken sträfva eftei* emancipation ur främ-
mande öfveivälde i hvarje riktning, således äfvcn från llaasi-
aia litteraturens auctoritet såsom norma normans, äfven om
den vfirderas högt såsom norma normala* Enthusiastisk sträf-
van att på nationell grund basera bildningen har hos flera folk
visat sig och gifvit tidehvarfvet romantiåi charakter. Åt det
skönas gudomlighet offra äfven Vettcnskapemas ypperste, då
de frambära frukten af sina forskningar. Philosophien platoni-

terar Iter. Det ärfomufteis tidchvarf. Ty oaktadt stridmi gäller
det Hätta ocb tillämpoingen af dess lagar i ai/TerUigh^, syns
dock en önskan alltmera uttala sig , att ensidighet mk förektamas,
att den et^^a Iiarmonien mellan SlÖnt , Sani och Ratt mfi
frambryta ur det chaotiska bullret af gäsande elcmenter,att det
iorut aondrade m4 bringas till ett belt, det bittills stridande till
jemnyigt Ocb det som mest charakteriserar nänrarande tidehvarf
ur, att allt upplyst i menskligbeten kan verka såsom bodde det
amman i ett den nya tidens Athen eller Rom, der alla bilda-
de och lärde kunna på ett for alk öppet forum dagligen fram-
gtälla sina idéer och afgora sina strider. Detta forum ör perio^
diila pressen*

Vi återkomma till ntiorligare framstäUning af de här an-
tydda grunddragen , men hoppas att läsaren redan häraf skall
finna, att tiden är en lefvande organism, bvars utveckling iol-
jer naturlagar , lika orubbliga, som de, hvilka bestämma årets
tider och dagens stunder.

2.-a §.
I:a Tidehvarfvct:

Hedendomens.

(500 r, Chr. -^ 1000 e. Ghr).

Inom hedendomen berodde litteraturen af den religieusa
cnlten långt mer än under Christendomcns renare uppfattning;
ty der sammanflöt hvad som sedermera, just genom Ghristen-
domens sjeUständighet, blifvit skarpare afsöndradt. Genom detta
sammanflytande blef nästan tdl litteratur så uppfattad och be-
handlad , att den förflyttades inom det sk6n€ts gebit Hvad
som nu är den mest abstracta vettenskap var då ej sällan
ren poesi.

Och detta forhållande hade sin grund i nödvändighetens
)ag. Gbristendomen utföixtc den stora söndriugspvoccsseu uimV-

lan Gud och natur. Sålänge de voro ett för forskningen,
ste skonhetflfinnet i Skapelsens spegel speja det gudomligas
lete, och hvad detta sinne sk&dar, antager strax gestalt
får individuelt lif.

For att rStt fatta den äldsta litteraturens historia , n
man siledes känna den äldsta gudadyrkans. Bertill sakn^
Tagledning. Men när man genomyandrat de lärdaste my
logernas systemcTi och sett alla de nyares upplysande ''Ge
spondensläror**, blir man solblind af idel upplysning. Ätt
hvad man funnit med fS ord är ef lätt. Vi vilja dock vagt
försök. Bevisen måste förbeb&llas åt annat ställe; ty h\
sats dignar imder tyngden af dylika. Mythcyhlerna äro ti
ne: Uruppenbarelaena ^ den physiska mythens, som vi \
Koåmogoniernaa och den psychiska mythens^ som vi 1
TheogordernaB i hvarur den historiska my thens , som vi \
Heroemaa^ slutligen utvecklar sig.

L Uruppenbarelsens tid.

(fr« börj. till omkr. 2000 f. Chr.)

Då vi tala om dess tnyther^ (/4/U'&'oi)j afser det ej h

som genom fielig' »Iriftj utan genom tal fortplantats. '

en sådan tid tala Christendomens heliga urkunder med bestä

da ord , till den hanvisa alla mythologier af högre anda. £

daforskaren erkänner sig ej längre kunna förklara histoiH

phenomener^ om han skall antaga ^ att menniskoslägtet sta

af Skaparen på samma låga punkt, som der Afrikanska öknar

inbyggare befunno sig^ lika i ChampoUions och i^ Mosis

Ett paradis måste varit mensklighetens utgångspunkt. Sk

minnen af en förgången oskuldstid skimra ännu der histori

morgongryning möter. Så länge ännu Uruppenbarelscmythe

herrskndc, dyrkade folken en Gud "— på den dag, som s

under den aflägsnaste, den högste planeten*-^ Lördagen ^^

här ett namn , än utmörkande heliga förrättningar (Lögr

de heliga tvagningars dag), än enguden^ hvars dyrkan af
månggudarne undanträngdes (Saturn, med euighetena cirkel
och tidena lia i handen). Menni^kan föll frän den högre ur-
npplysningen och Naturen upptog den fallande i sitt sköte*
Det Tar omkring patriarchemas tid. De utkallades frän be-
unittelse af de fallna och Monotheismen bevarades bland dem.

2. Kosmogonieriias

(2000-1000 t, Chr.)

eller NaturmytJiernas tid inträdde, och "1000 Gudar" sutto
snart i templen. Ty hvarje Naturkraft Tar en gud , ja en gud
Tar hvarje af denna krafts proteusbilder. Men trenne höja i
1 alla natur-mythologier sina hufvuden öfver gudaskaran , af
hvilka den ena har en solgloria omkring sina lockar, den an-
dra är en qyinlig gudom ^ ofta med månstrålar kring hufvu-
det, den ti^edje har blixten i sin hand. Man må förklara det-
ta deraf , att solen, månan och åskan starkast anslogo sllin--
hetssinneiy som var hedendomens prophet , eller att en vaknan-
de forskning ansåg att de 3 grundkrafterna i naturen : don ska-
pande, närande och förstöi-ande genom sol, måne eller jord samt
åska eller eld bäst förestäldes ; nog af: valet är ett faclum. Sön^
dagy Måndag och Tisdag biefvo helgedagar uuder detta sy-
stem, som lär reformerats, då Egypternas bildning hunnit sin
höjd och började' inverka på Asien och Europa, samt drag af
pbilosophisk speculation skönjas i Asiens bildningshäfder.

3. Theogoniernas

(1000 f. Chr. — följ.)
eller transcendent-mythernas tid kunde ej eller länge ute-
blifva. Till det osynliga, det andliga, till to öefoy stiger tap-
icn , då ögat länge hvilat vid det synliga , det kroppsliga , vid
Kosmos, Man fann i den intelligenta naturen en sol, den
manliga visheten (tanken), som tänder det .sannas l\us öfv^iv

forskningens rikf; en måna eller jord, den qvinliga Jkärlelen
(känslan)^ som underhäller och närer det frambragtai förtrol-
lande med sitt silfverskimmer , forskonande med sin blom-
string det menskliga lifvet; men man fann tillika en åahojåexi
starka viljekraften ^ som går fram förstörande inom naturens,
skapande inom andans område, under sin kamp för hvad den
anser som rätt* Så uppstodo ännu tre Gudar, som fingo de
återstående planeterna att styra och dagame att dyrkas på:
Onsdag, Thoredagy Fredag *)• Denna Mythcyklen undan-
trängdes först af Christendomen« Omkring de 3 uppvexte visst
skaror af Gudar , ty hvarje snillekraft fick sin gudathron och
fieroer insattes i de gudomligas krets ^ men högst sitta lik-
väl de tre, blott högre potenser af kosmogoniens trimurtL
Detta förhållande afspeglar sig äfven då ett heros-trimui*ti upp-
sattes på de tre thronerna.

Under umppenbarelsens period skedde visst ingen invan-
dring till Norden, men alla dess minnen hade ej bortbleknat
hos de invandrande. Säkert synes det dock vara , att af de
2 hufvudinvandringarne , den fö'rra skett, medan kosmogoniska
systemet var det herrskande hos de Germaniska folkstammome
eller under physiska mythcyklen, den sednare, efter dess re-
formation till theogoni eller under psychiska mythcyclen.

a^ Ben forngötliisla naturculten

fir således den äldsta gudadyrkan och bildning i Norden. Om
den än varit företrädd af Slaviska stammars gröfre fetiscbism»
sä finnas dock ej spår deraf i nationliga bildningen. Forngö-
terna, som införde denna cultus, hade anförvandter i Gcrma-

nicn i Caesars tid (50 år f. Ghr.}, '*som ej en gång ryktes-

♦) Den Rom Till vederlägga eller ntfSra denna enkla Äsigt bör vlå-
fråga: The Philosophical Museum Cambridge, Nw, /^J/. on thg NaniBS
o/' the Daijs of thc fFceL (p. 1—73;.

vis hSrt omtalas flera gudar än sole/ig elden (deis Gud fore-
ställd med en riigga eller hammare) och månan % På den*
na biidningsgrad träffiu de flesta folken ^ der de först skönjas
tid historiens dagning. Horatius vet att i aetularaången blott
besjunga sol och måna, hvilka kallas tillika Phoebus och Diana
I (Oythyia , Lucina | Genitalis) såsom f&dernas Gudar, dit äf ven
! Hah-T-ors | den mSktiga elden räknades, och som sedan vexla-
:' des i himmekk eld (Zeus) , jordisk eld (Mars) och underjordisk
> dd (Vulcanus) , potentierade vid theogoniska reformationen till
kraft i Gudahof 9 på kämpames varldsbana och i cyklopernes
underjordiska rike. Till Grekland inkom Sol- och Måndyrkan
från Delos. Förut synes Zeus- och Härä-dyrkan hunnit dit
(den Indiska Ganesa med hammaren i hand och Sarävati^ som
rider emot G. på en påfågel *^ ; ty dyrkame af det telluriska
ljuset motstridde dyrkarne af det astraliska. Under denna my th-
cyklens blomstring hade den stam utvandrat bland hvilka Os-
sian sjöng, likaså de gamle Britannerna, de Slaviska stammar-
ne, ja de Amerikanska. Omkring detta kosmogoniens trimur-
ti ordnar sig ett hof af Naturgudar. Har slår Necken sin
' harpa vid sjöstranden , Strömkarlen i flodemei Harpomän i
: kullarne vid Elfvors dans på elfgräset. Folktron bevarar dem
I än i dag} då de deremot varit obekanta for den Eddiska theo-
goniens skalda , helst desse utgjorde en prestkast, som ej eller
till folket utspridde det hemliga i sin egen tro.

Vy Den Sveiska

eller Odinaia andeadien^ som infördes af Sigge Fridnlfsson
hade redan kommit till stadga i Tadti tid. (100 e. Ghr.) Sve-

*} Deorum nnmero eos solos dacunt» quos ccrnunt & quornm opibuf
aperte juvantur, Solem et Vulcanum åc Lunanu Keliquos ne fama
quidem acceperant. Då belL gaU. VI: 2/,

**) Prof. Ekenstamj afte^ikningar af Ind. Mjrthf&rcstäilningar^ gjor^
da efter originalen i London.

onema hade då redan öfverväldet bhtid Göteraa. Tacitus
kände, att de högst dyrkade talets, förståndets och uppfin-
ningarncs Gud ; dernäst den Herculiskt-martiska kraften i men-
niskan, jemte en qviolig gudom *). I ett Saxiskt tempel fun-«
nos "Mercnirius Vulcanus och Juno". I Upsala sntto Oden,
Thor och Fresoo — Freja , (Pauli Vamefridi Frea) hvari beg-
ge cyklemas tnmurti sammanflöt : Sol n: Oden , Auka Thor ZZ
Asa Thor, Hertha (Göa) rr Freja* Denna religion hade sed-
nare utbredt sig öfver hela den hedniskt bildade verlden.
Ideen består under vexlande namn : Bräma (Skaparen), Vischnu
(Upprätthå Haren), Sch i va (Förstöraren) hos Indernay uttrycka
mera speculation, men samma Kosmogoniska tanke som Egyp«
tieraas Osiris (Solgud) Isis (alstrande natur) och Thueris (en
ond gudomlighet) eller Zendavestas Kebla (Sol), Ized (Isis)
eller Serosch (Jord) och Ariman, (den onde, forstörande An-
den), eller Ghaldeernas Baal (Sol), Nebo (Måna) och Turrach
ett ondt väsende, eller Magernas Sol^ Mitra (natur) och heli-
ga elden , eller Jupiter (Himmelen) , Neptunus (Hafvet) och
f luto (Underjorden) m. m. m. m. Man bör blott minnas att
de äldre Philosophema tillade roenniskoanden 3 grundkrafter,
och att t. o. m. Völuspa anser att hon fått en af hvardera
bland de 3 öfvergudarne : Tanken (det goda "hufvudet"),
ICdnalan (det ömma "hjertat") och Viljen^ (uppenbarande
sig i oemotståndliga handlingai*s kraft).

Den Sveiska' eller Odinska menniskoculten, sådan den
blef utbildad eller förbildad under seklerna, sedan den io-
Törts från ett fjerran land och Icmnats åt sig sjclf, beva-
rade grunddragen af den äldre , och kan ej egentligen fram-
ställas såsom en särskild cultus. JHeroer uppträda här

•) Ex dcoriim numcro xnaximc Mercurium coliint, cni ccrtis dieboi a
humanis quoquc hostiis litarc fns est! Herculcm ac Martem concessii
animalihus j)lacant. Pars Svconum et /jtV/t sacriGcnt. De Germ IX.

under utur folkets egna minnen ocb sätta sig på j[udathronema.
Sigge Br Odens ATalara j bans sop Thor är Asa Thors; M jords
Son Frej , Upsala Drof t , blifver en manlig Fröja. Emellertid
bor den NbrdisLa mytbläran sp&r af dessa sjelfva religionens 3
dier 4 avatarer, och utan jott <derpå lemna yederbörlig upp-
narlsambety löser ingen dess skenbara motsägelser eiler ordnar
•| iftm oiVerklagade oreda.

3:e §.

A) Folkvandringames

eller

Våra hedniska förfäders Orientaliskt*
romantiska tidehyarf.

(500 f. Chr. f. 300 e. Chr. f.)

Folkvandringame

Srllaras ofta på ett for fordna kämpaslägter förnedrande sätt.
Ylr Odin har , enligt mångas framställning , fått en sådan ''brå-
nad i benen'% då han hörde Romarnes vapengny , att han ej
londe stanna i sin flykt förrän fjällarne togo mot. Vi neka
ej, att stora historiska händelser kunnat inverka på dessa fol-
kens irrtåg ; men ti*o att dessa händelser ej varit tillräckliga, om
ej i sjelfva naturen en högre manande kraft varit nedlagd.
Hvarfore flytta foglame från Kilvågen till rönndruf kullarne ?
Till foIjd af instincten". ISSl väl. Nedlade Skaparen en sådan
Iios dem , for att befolka alla lundar på jorden med qvittrande
sångare y hvarfore knnde han då ej, för ett ännu högi*e ända-
mål y ingjuta ''en underbar håg" i menniskan, som förer henne
åstad ^ utan att hon alltid kan uppgifva en annan orsak till sitt
tåg 9 än det Napoleon uppgaf för MorbroderCardinalen : "en
stjerna leder med oemotståndliga makt'*. Fruktan var ej ett
grunddrag hos våra fdder. Skönare förklara Israeliternas ur-
kunder deras stamfddcrs ankomst från östligare ne\dcY. '*Jfcr-

ren kallade? Abram ur sin faders hus'\ Vi söka således en hö-
gre, en giutömlig grund till dessa stora fojkrörelser , ock tro
att det Uter väl antaga sig, der de fleste enskilte tcnrde erkän*
na en dylik /'underlig'' ledning på sin obetjdliga lefnadsbana.
Men ej blott ur denna synpunkt visar sig andan roTmmtiåå
under de nordiske folkvandringame från Österlandet till Nor-
den. Den blifver det förnämligast för det djupt retSgieusa
emnCf som forskar och diktar, bildar och verkar bland desie
Apostlar med UruppenbarelseM minnen, som först sändas att
befolka jordrymden, och genom grundlagda samhällen och stif-
tade lagar bereda vägen för Chriatus^uppenbaréUena högre
ljus. Dess an\}a är romarUUh , ty målet för andens sträfvan
och blick ligger utom tiden. Från det Gudomliga härledes
allt, titt det ' Gudomliga hänsyftar all sanning och skönhet. Ett
högre lif flämtar sina sista ljusstrimmor i den ännu bevarade
sången, och blicken ser i skapelsens gudaväsenden himmelska
skuggar af idealer, som måste försvinna i ett högre inbrytande
ljus. En mild trånad efter detta ljus suckar från den alltmera
vemodiga Eddiska lyriken, tills under Vikingarnes sednare ti-
der tron på Asa-Gudarne begabbar sig sjelf och kämpen tror
blott på Thor i sin egen arm och titaniskt utmanar Ghristen-
domen till en tvekamp, deri det gick honom såsom Völao.
förespått hans Gudar; — - han stupar och en ny verld upp*
blomstrar på hans graf.

a^ Forngötiska folkvandringen.

Hvarifrun kommo våra först i Norden bosatta fader och
hyad var dock den yttre anledningen till deras uppbrott frän
solens hem? Klaproths svar syns mest tikfredsställande *}•

*) Heise in Kaukasus 11: 577—616. jmfr ined Jsia Pahf^l s. 8 S.
Palmbl. Handh. i Geogr. 1 : p. Q7 Geyer S. R. H. 1 374-380)
Ferrario (Le Gostumc ancien & möderne do tons les peuplci) Ti'
sar i Ossctcrna sanna SYcnsJLar badc till anletsdrag och drägtcr.
J>or^$ Kaskar se vi dagligen här i södra Sverige afbildade i ^

De Toro af Oåseternas stam — ett folk med blä ögon , blondt
Ur, persisk-germaniskt språk; och detta folk — de gamle
Mederne *). De voro således ej undanträngde yildar, de voro
de mest frisinnade , de stoltaste af en nation , som en gång sut-
tit i verldshändelsemas medelpunkt , sedan de ryckt spiran' ur
Assyriska menar chens vekliga hand. Och när de omkring 50O
£ Chr. föllo for en ättling af deras egna konungar, för Gyri öf-
vermakt, så lära de visat samma charakter , som sedan, då Ha-
rald Hårfdger och Erik Segersäll furtryckte Nordens fria män -^
de uppsökte, ej af fruktan men af kärlek till sjelfständighet och
frihet, ett nordligare land. Då ännu fanns fiuhetssinne bland
Asiateme. Diod. Siculus vet att Indianernes vise predikade libe-
ralismen : "alla menniskor aro like , ingen bör behandlas som
slaf." Våra fäder räddade denna sanning undan förtrycket och
troligen skall Asien en gung befrias ur sina band af Européer,
som välsigna Svenskarnes krönte frihetshjeltar. Vid dylika stora
^dens fall måste stora rörelser uppstå bland folkslagen.

fri:

I
tji

urgamla batb-hSttorna, sSmmarne g& lika; samt rockar med |}&lte och
•pSnnei nästan lika dem vi sett i Prof. Ekenstama afrituingar af In-
diika MythfÖreatällningar. Pallat berättar om Osaeten, att han
kar sina hot kringbyggda s&som fästningar. "Il est loyal , bravc,
ialoux de son indepcndcnce & n*obcit qu*a'8es aucicns , qiii sont
en meme tcmps ses sacrificatcurs. Lcurr* femmes , dont on vante U
bcauté, se distinguent cncorc par Icur bravoure Äc Icup inireprc-
dité/* De tillbedja Sol och Mdne, och äro de ende Kaukascr, som
ännu bära sköldar. Deras lansar äro ISnga.
♦)''^?3: Midgärd (?) Man jcmföre deras bildning och tro, bland
h?ilka Daniel uppträder , med våra fäders. Eonungarnes namn
synas ofU utmärka deras herravälde öfvcr n::« (iEsir); konun-
gens dröm och Daniels djcrfva utläggning, att ej nämna Manda-
Aes dröm, erinra om Ivars dröm ocb Hords tolkning. Konungarne
äro omgifna af alla slags vise (Sl^K), dröm- och stjcrnlydare. Om
språkens likheter har O. Rudbeck skrifvit flera qvaterncr, och
H. Tullberg disputationcr.

&ferfge4 Sköna LiUeratur. 2 Del

Blott 6^/ ord, som talar för Klaprotlis mening, vilja \
anföra. Vyrus var här ett furstenamn. Herodotos försäkrar al
Perserna , KvQOV naXeiv Toy ^HXiov och omtalar ronoQVQOQ
Det är Odens åolfflänsande namn i Eddan. Han kallas Sig-
Tyr, Göta-Tyr, Hyopta Tyr HZ Stridens, Göternas, Gudamak-
ternas Zyr, och krisg den ypperste guden finnes en solgioris
hos de fleste från Camdens Ur-Britanner , som med mistel :
hand sjöngo en urgammal säng till solen , till dem som uti grot-
topnc vid Sapor (i Persien) inhuggit Trimurti bilder. Dei
som läsit Jludbecis uitlantica och Uallenberga de nomtni-
bus Fiau9 & Lucis tviflar ej att en solgloria omger både våi
ätsta religion och vårt älsta språk.

FöiTän vi närmare anrycka mot värt ämne: Litteratur.
vilja vi nämna några ord om det största undret i hvar-
]e litteratur — fottets språk. Det är ett stort didaktiskt po-
em , diktadt af årtusenden. Språket är en af de osvikliga-
ste sagorne. Om qvarn är ett ord, som svårligen härle.
des från oceideataliska rötter, men träfias hos Medernas närsläg-
tdde jgrannfolk Perserna (qvarniden), så synes det tala for, att
de inflyttade redan idkade åkerbruk, kunde bygga qvaroar och
ato "tunna kakor af hvetet hvita" (enligt RiksmaJ). Språh-
sagan torde således fortjena äfven bemärkas , der ett fofks lit-
teratur bemärks. Då snillet läser dess färglösa glosor, skall det
|olk, som iniorde detta språk, gå förbi själens öga, som toner-
na gå förbi harmonistens inre öra, då han läser nottecken *\

iMw^nrtMMki

•) Vi drista bloft upptaga nfigra ÖgonMldk, för att antyda den un-
gefärliga hildningsgräd den fr*n Persiens grannskap ankommande
iavandnngen cg[rle. Jemntbrom : Edda -^ f^eda , Odin -^ Buddha; Liw
(Nya vérldeiii Sed i Eddan) — Liw (Pcrsvskt namn på Salen);
* Natstrmd — Nttr (A^mndscKl ho» Pers.); Asgård — -Amaii< Himmel
hos Persernc); T^ (fitwA i Eililmi) Äiyroj (Sol hos Pors.) ^ Sur -lur
(Sol-Gud); Ihrtha (Gudinnan Jorden) — iå*riha (Jord hos Pers.);
Skinande Ty (Sol-Guden) — Ckor-sclud (Skinande Guden hos Pers.);

b) Sveiska eller Odinska invandringen.

Vi torde således ej fela mycket, om vi tro att yttre aiiled-
ningen till ^'ordens befolkuude med fbrngöter omkring 500 f.

Juka Thor (Åskguden) — Uf^a C/ior (Höga Guden hos Pers., annars :
Ma/i-v-ors den mäktige cldgudcn); Dunder- T/ionder (Vers.') Bör (Vind)

— Bara (Pers.); Lo^e (LSge) — L&fjan (Vers.) ; Mäne — Mffa (Pers.)/
Sljerna — Sler, Rik (lL\xn%) — Ra^ja; Svear (Ljusdyrkare) — S^fid
(ljus hos Pers.) •) Koner mtge (deraf Konung) — Ctian, Berg -^
horgh; hem — Atm / bund (egen grund) — bun; kof9e — kaf; dörr — .
der } kota (kotakarl) — koda (koja); rök — racha; kista — kisi;
loppa — coppa i säd -* sad ; köu — kost; tunn kaka -— Umn cak/
sur — schur ; törstig — torsho, — Bonde — bende (dräng) ; rusta —
arasten ; tnund — mun ; täpp — leb , tand — dendan / uitsa — näsa ;

fot går — pade yaU' ; mage — maghdeh ; buk — buk ; knä — gune ;
najh — mif; gom — kom; naglar — nak ; kaluf — katuf. Fader

— peder; moder — mata; Broder — Bräda; Systei^ — swostri ; gift

— gift; föda — peida; pojk — pece, madr — merd (man)^ Dam*
man — Dan (vis, vitter, deraf danistcn : veta), dotter — dochter ,
mmniska — manuscha ; mö — made ; sömpn — svapno. Ko — gaw
häst — esb ; får — bere ; rehn — harina (höghornadt djur) ; // (elc-
phant) — //; räf ^ rube f bäfver — babor; mus — musch; kaU —
kat; markatta — markada; myra — murce ; and — andani; tro*
na — tama. Men vi tröttna å ömse sidor. Således må ut-
draget härmed afsUnna af en uppsats , der i en sammanhängande
Svensk berättelse lOO:Ub dylika ord äro inflätade. Förel. väcktes %\\i
dylika studier under den oförgätlige Vännen Håkanssons ledning.

♦> **Sp«Mi är Ljusets man.*' Vfirt land kallas i fornhäfderna Swithi-od,
^Svea-land, Hvita-laund - en nyare öfversättning af del gamU
ordet: att S och H i fornspråkcn haft ett hesUgtadt ljud flnna vi
af det inOyUnde h utöfvat pä t i mer Un ett spi^k. af Romarne»
uttal, aa de länat éfo, hsoui o. s. v. hi^tt (Svit) ar anuu hos Bo
Jonsson ett solens epithct. "Tha Solin skin fager ok Äii;j;j, hon gif-
Tcr oss liws ok värma hit". Må vi följa detta ord pa sin invan-
dring. Sanskrit 5>, Perserna Safid , ,'.y?rf, Armcniancrna 5^»%//,
lllyricrna S^itao , Böhmarnc S^iU (lju3); Polackania 6»7«« Gj"»);
Wenderiia S^'cijitio (lysa); Anglosaxcrne //^/J, iNea<rsaxarne uu,^.
Danskarnc AmV, o. s. v. Sutha är sol pä h\. Gau-th,od: kn-folk.t
kan beteckna både herdefolket och Naturens (bis) dyrkare, eller ctl
folk af Kosmogonisk cult. (Ganli-od: göters land.)

Ghr. var Medernas fall under Cyri herradöme , och låta gerna
SturksoDS intyg bestå , att den andra stora invandringen till
Svea land från- trakterna af Svarta hafvet, under Sigges anfö-
rande, hade likartad Minledning i de Romerska triumviremas
jemna ofredande af ''Asgårds" gränser. Om det intryck dessa

då han en gång haft lyckan vara hos vår store Hållenberg och
denne uttryckt sig : jag låjer Persiska så g^ma, ty det är vårt mo"
dersmdL

Ur grammatiken torde dock något höra meddelas:

P^s.

Sing.

Isl (ursvenska ?).

Nom. — —

, gen.
dat;
acc.
Toc. ej
ahl. ea

ra
ra
ra

ar.

— af — c.

Fers»

B. men

— «fir

g. es men

— myn

d. mera

— mier

ab. mera

— mig

Residen

— resa

res *

— res

resende

— resande

reside

— rest

j^ssrem

— jag bar

bflsrcndch

— bärande

el. ez
d.

el. be
acc.
v. ej
abl. ez

n. Ta

g. ez ta

d. tura

acc. tura

burd
burden

bordeh

gherm

gherma

Plur.

anra

— ar.

— a.

— um

— ar

— um,

— thu

— thyn

— thier

— thig.

— burit
_ bära

— buret

— varm

— värma.

Hjelpverberna stå framför » ligga ej i ändcisen; chah-em resid: siail
jag resa; pron. possessiva efter subst peder men: fader min, Adje-
ctivct blir oförändradt i samma stållning som i Tyskan: Mivehai siHn:
die FrUchte sind sttss; miwei sirinra buchond : Er isst sOsse FrQchte.
— De tabula manum!

sednarc uppbrytande Göter eller ' Asarne Ktt af Grekiskt graitti-
skap, om deras förhållande före, \id och efter sin ankomst
till foragöterna , om Vanerna, en stam , som under intåget slöt ^
sig till Asarae och ur hvilken Upsala Kungarne framträdde o.
d. fil vi tillfälle något nämna längre fram , ehuru det historiska,
som ej närmare rör bildningen, naturligtvis blott i förbigående
lär vidröras. *]

4§.
Bildningsanstalter.

Dylika anse vi oss skyldige synnerlig uppmärksamhet, un-
der forskandet i Litteraturens historia. Till och med om vi
dröja for länge bland dem, begå vi blott samma fel, som Po-
litiska häfdernas tecknare, när de uppställa konungarnes bio-
graphier till historiens ledtråd och fordjupa sig i mémoiremes
roman om dem , som sutto vid styret. Bildningsanstalterna äro
luDgaslotten i lärdomens rike.

1. Religieusa hildningsanstcuter
fattades visst icke undei* Odinska culten. Hela denna cultus hvi-
lade på en djuptänkt hierarchi, som väl ej ville sprida ett ljus ,
som undei^räfde , men väl det ljus som erfordrades for att upp-
rätthålla folkets vördnad for culten. Endast genom denna hierar-
chi kunde Svea Brotten höja sitt hufvud äfven öfver Göterna ; en-
dast som Öfverstepi^est tillika , satt han ensam starkare vid sin al-
tarflamma, än tusen Sjö- och Näskungar vid sina sköldar oöh
svärd .Vi vilja lemna ett utkast med lätt hand till den älsta
ecclesiastiska författningen i Sverige:

Svearnea tempel i Upsala jemte de 3 öfvergudarnes
högar var medelpunkten för alla Odins bekännare i de nordliga
länderna.

*) 200 år eAer Medernas fall hörde Py thias omtalas Thulé såsom be-
bodt. Se längre ned.

Öfverslepresten var konung tillika och var sjelf 12:te eller,
enligt vanliga meningen, omgafs af 12 Drottar (Taciti Druides),
af hvilka dock 'flera hade sina filial-offerställen, der de vista-
des, då de ej inbjödos till Öfverslepresten, omkring hvilken de-
ras lägre throner stodo. Uti Tngialds tid funnos 5 dylika i
Svealand , h vilkas högsäten voro byggda i Konimgens sal. Des-
se Fylkiskungar (Cardinaler) hade sina fylkisriken (stift): 2V-
undalandf jittundalandj Fiadryndalandj Södermanland
och Nerike — de boställen, som Odin, enligt Ynglingasagan,
gaf de fem Drottarne. *) De öfrige torde varit Göternas fylkis-
kungar. Ruiner träffas ännu af templen omkring det Upsaliska.
Vi nämna blott Björkö j utan for Forn Sigtuna, stället der
tbing och offringar höllos : 3 högar; och jidelsö\ 3 högar, 3-
sidiga skyddspelare , omgifue af triangelformiga stiidsbanor m. fl*

Göternas yppersta tempel^ Gudhem^ med sina 100 gu-
dar, som Håkan Jarl röfvade och vardt Wargr i Weum, om-
gafs af: Marlsbo i Pesterg-öthland^ der 3 stenar äro upp-
reste och den medlcrste med en enhändt mansbild i bas relief.
^Jter i Sm/iland: 3 stenar, den medlerste med en enhändt
mansbild i rustning; Bolmsö i Småland med 3 offerhögar;
^Berghem i Småland ^ 3 offerhögar med ett altare och ett
bedeställe; Smålands stenar vid P^Ulslad; JF/olm i BohuS'
län med 3 skyddspclare; JLund med 3 offcrhögar; GislÖf i
Skåne med 3 offeraltaren, Vedhy i Skåne med 3 offerhögar,
dessutom tempelgrottor, cirkelrunda frecisbanor (templa), tiuan-
gelformiga stenrör, heliga lundar och källor öfverallt i Sverige.
Merändels träffar man lemningar af dessa heliga stallen på höj-
der derilVau en skön och vidsträckt utsigt erbjuder sig.

•) Denna idé har funnit en grundlig försvarare i Sv. Rydberg, uti
d«ss förtjenstfulla uppsats: Om Syeariiea och Cuthet^nes strid om
Xouun^amlet. Lund 1830.

Eddan letnnar ej otydliga spår på tillvarclfcn af undervis-
ning genom den Odinska prcst-Lastep. Eller hörde ej Bestlas
fader Böltbora till densamma, han som plägade författaren till
Rttnialen med den tidens elementarstudier: "Upptog jag ru-
nor och gråtande lärde dem. Då började jag blifva vis och
för visdom prisas, vexa och trifvas". Runorna voro skrifna
på fornstafvar. Hade ej dylika liirare föVtjensten af att en
bland Jarls söner blef så god som 8 okunniga ädlingar? "Upp
vaxo de. Jarlens barui tämde hästar, böjde sköldar . . . men
Koner Unge *) kunde runor , fonitidsrunor , åldriga runor . . •
fick mod och krafl som 8 män !" Det var dock blott Odini"
aner och Konungar, som fingo lära denna höga hemliga
visdom.

Äfreo q vinliga lärare funnos, heliga f^ölor (Taciti Veleder),
som kringvandrade och sjöngo heliga mäleny minnessånger från
sollandet. Genom dylika synes Völuspa bevarad genom mer än
ett årtusen. Med sin sång satte de lif i hela naturen. Så skil*
dns denna fornsångs Orpheiska tjusningsmakt i en folkvisa ,
som förvarar, enligt Geijer, drag af den högsta ålder:

Det första slag hon på gullharpan slog.
Så Ijufligt det månde klinga,
De villa djur i mark och skog
De glömde hvart de skulle springa.
J styren väl de runor.

''Det andra slag hon på gullharpan slog,
Så Ijufligt det månde klinga,
Den lille grå falk på qvisten satt
Han bredde ut sina vingar.
J styren väl de runor".

*) Deraf Konung, det högsta trappsteget , lika upphöjdt öff er Jai len,
som denne öf?er Karlea och denne Ofvcr Trälcu. Riks mal.

"Det tredje slag hon på guliharpan slog.
Så Ijufligt det månde klinga ,
' Den lilla fisk i floden gick

Han glömde hvart han ville simma. '

J styren väl de runor."

"Här blomstrade äng, här löfvades allt,
, Det månde de runoslag vålla.
Kiddar Tynne sin häst fned sporrar högg
Han kunde honom mera ej hålla.
J styren väl de runor."

Sjelfve den christne riddaren, drogs af sångens makt in i
ett hedniskt slott (berg). Derinne funnos 5 runeböcker, -^-- En
Völa^var klädd på ett eget oeh poetiskt sätt. Thorberg (i
Erik 'Eödes ännu outgifna Saga) hade en himmelsblå mantel,
prydd 'med stenar, ett glasperlband om halsen, en^staf, på
livars öfversta ända var ett litet klot, i handen. Om Ufvet ha-
de hon ett Hunniskt bälte med en pung, der magiska instru-
menter förvarades. Talade föga, sjöng från en upphöjd t bron
med den mest intagande stämma någon hört, helsades med djup
vördnad , mottogs genom män , som gingo henne i möte då hon
nalkades. Se vidare Carmen f^eledae. Lund 1829 p. 71, 72
(Denne £rik Rödes son upptäckte Amerika mer än ett hälft
tusen år före Columbus.)

2. ' Medborgliga bildningsanstalter
funnos i sjelfva hofven. Ingen "royalistisL oppositionstidning'*
fanns till Ministrarnes undervisning och uppfosti^an , men "det
var i fordom tid det skick i Nprige, Danmark pch Sverige, att
på Konungsgårdar ne i den stora gästsalcn jemte Konungens hög-
säte på norra bänken satt deq snillrikaste bland gamla män i
I ndet; han skulle upplysa och rådgifva ; ty då plägade Ko-
nungarne hafva vise män hos sig för att lära exempel från forn-
id och fudrens skick." {^fi Noregs Konungä) *). Folskscholor

9 ■■

*; Om SUläifi-na i hof, scMulI^t Saga Bibi. Smgh — liuUs Thatkr.

for fullyezt folk (barnen lat man först physiskt utbildas) /un-
no6 åtminstone lika mänga som Lagsagorna y ty dessa fiogo
just sitt namn deraf. Lögsögu Madr tillhörde att lag säga
eller uppläsa åtminstone en gång på 3 somrar enligt en j^orsk
lag} som visst ej var främmande bland folket söder om Seve-
ryggen. Nämnden togs af folket , var dess representant och fal-
de iltslagen. Sjelfva folkdomstolen måste utöfva stor bildnings-
krafl i landskaperna. 1 lagmänsminnen vid Westgöta lagen
berömmas de gamle bedne domranie derföre att de taldi lagh
a Lin terna wallum o. s. v. Rydberg tror , att detta uppsägan.
de varit en art rhytmisk declamation , "emedan nästan på hvarje
sida af de gamla lagarne förekomma satser med alliteration ^
formen fö'r den gamla Nordiska poesien ;" erinrande vid namnet
Fighers flockar , huru flock var på fornspråket ett kort skal-
destycke, och citerande ur Edinb. Review Vol. 31 p. 96,
"On" tbe Gothic laws of Spain: The Memory was assisted by
an alliterative scntence , or a jingling line. Amongst the Teu-
> tonic nations this application of the art of poesy seems to
tave been universal." Och ej blott i Hof och på Thingshögen
undervisades och lärdes folket. Sjelfve jS^ä7;/ora7'7ze höUo esthe-
tiska öfningar i stridens tumult. Dä en seger vunnits , och en
skald fastat vid Bulletinen poesiens vingar , för att öka dess
fiirt, tillbölls krigsfolket att lära sig sången ur minnet.

3 Af foraldraundervisningen

finnas många spår, och vi erinra allenast om den i Sagorna ej säl-
lan förekommande omständighet, att döttrarne kunna rista sånger
i staf — en uppgift , till hvilken de mest diktande författare ej
slLuIle återkomma , om den ej i folkets seder och bruk haf^ sin
grund. Ju olärdare en Sagoförtäljare är, desto mer diktar lian
handlingar j men i desto trognare costumer kläder han dem. I
Gretters saga säger Halmund till sin dotter : ''Du skall höra nu
lotdan jag förtäljer mina bedrifter och q väder derom en sang
Denna skall du rista efter på en staf." Då Eigil Skalagrimson

*) Förcl. dristar erinra, att han träffat eo Mamsell , hvart far varit
Drottn. Hedvig Eleonoras (Carl X:8 genials) Hofpredikant. Och i
äldre tider var hög &ldcr ej sd ovanlig. Bisk. Kils Rudbeck i Ye-
•tcrås hade skaffat sin broder Olof af Pastorer egenhändigt under-
tecknade uppgifter om deras äldste fihörares Slder. I 12 socknar

* hade 232 personer lefvat fr&n 90 till 140 &r mellan 1600 och
1673; Israel i Hufvudslad var 156 och Thor Ulfson 260; denliet
barn i 6:te, 7;de och 8:de leden lefdc med honom. I Tnna Soc-
ken funnos da 74 öfver 00 år. Detta ur Atlantican ; dock borga
vi ej fur förhursböckernas säkerhet i de dagar, äfveu om vi hört
det i fråga om pastorernas ärlighet. Rjssarne Icfva ännu linge.

ftf sorg 6fver Bodvars död beslutat ända sitt lif, bad dottren
T^orgerde sin fader , att tk i . döden följa honom , me» bod
honom förut qväda en grafsäng öfver Bodvar, som hon kunde
rista på staf. Och genom föräldraundcrvisningen lärde det ena
århundradet det andra *).

5 S.

Litteratur : Spår af forngötisk.

Juristerna tala om en lex non acripta och om dess kraft
Kunde vi likaledes tala om en litteratura non acripta , så vo-
re det ej så djerft , att anmäla spår af en fomgötisk litteratur.

Vi ha anmärkt, att forngötema hörde till det tosmogo^
niaha mythayatemet j och vi ha sagt att dess lösen kan ut-
tryckas :

JOet aiöna är det gudomligaa genglana i den phyaU
aha akapelaen»

Under denna cultus såg man det sköna i "tingens dunkla
spegel''. Guds anlete skymtades deri och hvarje skiftande bild
individualiserades. Ty skön/ieta ainnet är härunder den hög-
ste My thosophen I och mythernas vishet blifver oåtkomlig af

Hythologema , så länge de glömma denna enkla sanning ocli i
mylherna se blott forshning och minnen, ytslädnings/or^
mågan muste tagas i beräkning , synnerligen vid de älste myth-
phenomenernas (cirklnring. Denna vaknar lios folkslaget su vä|
som individen , medan iinnu forskningen slnnirar och minnena
äro alldagliga. Skönlictssinnet blef derforc propliet öfverallt,
der ingen bögre prophct fanns. Philosoplii kan blott förefmnas
i en högre bildning. Vildens skönhetssiime kan viickas af den
uppgående solen och böja dess knän för ''Guden i Iugorna'%
Och en högre kraft finnes ej inom bonnni ; till en högre Gud ,
an den som stsirkast anslår hans skönhetssinne, kan han således
ej lyfta sig. Och skönhets sinnet har förkunnat alla Beligio-
ner, utom den uppenbai*adc , på jorden. Derigcnom ha djup-
tänkta mythsyste mer kunnat finnas förrän philosophien uppblom-
strade. Också fanns alltid före denna en niyth-lära , som i
sVöoa bilder uttalade, livad philosopher sedan behÖft mycken
forskning for att i begrepp upplösa.

Då vi fatta de h(igre naturlagarnc för detta härliga sinne ,
knnna vi ock bäst begripa mythenias harmoni öfver hela jor-
den. Ty liksoro tron^ och ej f/ieologien, bevarar de Christ-
nas religion från sekel till sekel orubbad, så skyddade skön-
hetssinnet det organiska lifvet i mytherna. Nästan i alla myth-
systemer finnas tre himlar, eller rymder för gudamakter. Vi
erinra oss det Grckiskt-romerska. I luften thronadc Ljunga-
ren, omgifven af Solens Gud och öfriga strålklädda makter. Jor-
den omarmadcs af Ilafsguden viddans af Ny mpher och sång af Si-
rener, och i djupet fanns en drott öfver Cykloper och öfrige van-
ikapade underjordiske väsenden. Se här grunden. Skönhetssinnet
känner sig än öfverväldigadt af en högre , en starkare kraft. Det
mblimas sinne vaknar och knäböjer för "Öfverguden" , denne må
sedan pä Österns slätter vara Solens gudomlighet, eller i Grek-
lands eller Nordens klippdalar, Åskans gudamakt, eller vid Ni-
agaras fall Lorenzos flodgud, ja, bland ännu vildare folk, den
majestätiske Boa constrictor. Men allt som f()rtju>ar mdlrycker

€]• En nyvaknad v&r, en blomstrande jord upphöjer sig ur -
Yiutcrslumren jemte inenniskan. Det i inskränkt bemärkelse
stönas sinne känner en mild harmoni genomströmma sitt hela
väsende. Det famntagcr hvarje blommande träd, och känner
ett gudahjcrta klappa dcrinnanför; det lyssnar vid hvarje sor-
lande källa på jordens kärlckshviskningar' till himlens sol , och
Najaderna äro dess brudtärnor. Men skönhetssinnet kan äfven
väckas af krafter, som det finner under sig ; det kan märka en
rubbad harmoni , som dock ej heligt förskräcker \ och lika
sant som det sublimas , lika sant som det skönas sinne, är sin-
net for det lomiskay som skapar en gudaverld under sig. Det
vill i jovialisk oskuld le ät naturens missbildningar oeh -— se-
dermera — åt menskliga dårskaper. Halta Cykloper, bockfo-.
tade Satyrcr bildas deraf. Dessa 3 gudarymder äro således ut-
bredda så vidt skönhetssinnets trenne rymder gå. I Nordiska
mythcrna thronar Tyr — Odin i en öfver hela himlarymden
utbredd solglans, för att väcka det mathematiskt sublimas sin-
ne, och Thor ''tämjer fålan sin i tömme'' bland dundrande
åskmåln, cloctriskt tändande det dynamiskt sublimas sinne»
men från sin höjd stridande mot de beskrattade och ko-
miskt hånade jättarne och trollen, som bo under jord och
stenar, straffande den sjelf spefulle Loke, hvilken tecknas med
samma charakter , som det ondas princip har Öfver allt i my-
therna. (De Ghristnas satan, sådan han tecknas i Biblen och
uppfattats af Milton, Tasso, Byrdn, med sin allvarligt elaka
själ , har ej den ringaste motsvarighet i roytherna och är äfven
ett vittne för uppenbarelsens icke mythifikhet). Men llertha
— - FrÖja blomstrar i stilla skönhet, omgifven af de gracer, Noixl- '
bon kunde dikta. Vi vilja härvid blott anmärka, att det su-
Ijlimas sinne fullbildas långt förrän det komiskas, att således
cu Ossiun kan födas blond en mindre bildad nation , men visst
ej en *Jean Paul. Derföre tåla det sublimas gudagestalter hos .
våiti fäder jemnforcisc med Greklands, men våra tomtebissar
ej med de lekande Satyrerna. — Så finnes under Kosmogoui-

. ens herravälde , ingen punkt i sknpciscn , der ej det gudomligas
aterglans bryter sig.

Li ttera tur.

Språket — i sina kista grunddrag, i sin första poetiska
utbildning roä hos h varje folk tiilskrifvas naturmythernaa pe^
rioéL Då äunu var naturen en gudom , som talade med men-
Diskors barn y som lärde dem benämna allt , såsom det benäm-
des af den böge jinden , som brusade i forsaen , som ljungan
de i molnen y som blixtrade under t/iordÖnets brakande
Imallar , som susade i den suajande skogen och stormade
oTver det spoUande hafvet. Språket föddes härunder, en
Aphrodite , som höjde sig ur naturens modersqved , det allnä-
rande hafvet, och visade i en punkt allt skönt och sant, som
spridt sig öfver skapelsen. Det blef en osynlig makt^ som
sammanband Anden och Naturen, en medlare mellan dem beg-
ge, en tolk mellan det oförgängliga och förgängliga. Egde vi
Charks Nodiers penna , så skulle vi försöka att teckna språ'*
hets poesi f visande huru vårt modersmål är en fullstämmig
orchester, der alla starkare och mildare toner i dess härliga
panharmonicon bilda det hela till ett uttryck af naturens .egen
poesi. Vi skulle då visa en tafla ur språkhistoriens Eden , der
ordens klara vågor ännu afspegla hvarje ide^s ädelsten på sin rena
Iiotten, der Guds röst ännu är gångande i en kunskapsrik na-
tur, och det späda menniskoslägtet ger allt skapadt ett sinn-
rikt namn. Vi skulle teckna götiska språkflodens tillvext under
sin kungliga gång från morgonsolens till midnattssolens land,
antyda de strömmar, som dcrunder nedrullat i dess djup, med
källor ej blott i kringliggande länder, utan äfven vid Idas och
Capitolinska kullens fot. Vi skulle framlägga bevis på det öf-
Tervägande lyriska elementet som från naturen öfvergått i språ-
ket, från språket i litteraturen. Huru öfverensstämma ej en
dikt af Nordens vår och Nordens Crculz , en "bäck" vid Ciara-

filfven och ett "äfvcnlyr" bos Te^nefr? *) Huru är ej hvarjc
ord en Naturens tanke? Och då man betraktat begge taf-
lorna , huru lika intryck bär man ej derifrån i sin upprymda
själ! Må vi derfore ej förgäta deras ära, som gåfvo oss delta
genomskinliga språk, som lärde det vid naturens barm och la-
de deri drag af sin oskuld , sitt djupsinne och sin poetiska anda.

Vi upptaga från denna tid:

1. JSn triamfsång i bildskrift — enligt Fr. Miinters
förklaring af Kiviks monumentet. Derom få vi yttra oss då vi
komma till palestrikens litteratur.

2. De sägner y som legat till grund for den nyare
sagan Fundin Noregr, och

3. Riksmal samt Visan om K. Erih^ Götalands grund-
lägg are ; men som alla desse ehuru troligen grundade på forn*
götiska minnen , likväl , såsom i någon skön form uppfattade^
tillhöra en sednare ålder, fa vi längre ned yttra oss om deuu

6. §•

Litteratur — Sveisk eller Eddisk.

Denna har visserligen sin rot i den kosmogoniska mytb»
^yklen , men bär sin krona i den theogoniska. Och heros-my*
then har uppsamlat dess fallna frukter. Dess lösen torde dcNå>{
isom vi sagt, kunna uttryckas:

*) **Der slotten så präktige lyste, en vifva
Om våren inna ser till sin Skapare skrifya
en litcu idyll , som är Crcutzes sä lik
Och foplarna sätta den säng i musik,
och Herren han läser, med solen till öc[a,
idyllen den slvima frun himlen den höga."

Det siöna är det gudomligcu genglana i den psychi-
\a {intelligenta) slapeUen.

TJndcr denna cultns höjde man sig till ''själen i tingen'* , och
g det sköna i roenniskosjiilens krafter och värf. Vi veta hu-
t, under mensklighetens Rama-av åtar a , då jordharnet med
igen och pilarne forsvai^ar sina betande hjordar, d. ä. under
iss jibelsälderj eller dess idylliska lif, skönhetssinnet främst
oibojer med lyran i hand inför Solen , som gör ängarne gräs-
evexte, och Jordeo, som föder och närer sina bebyggare; hu«
1 under dess JRam-^patara , då det vackra barnet med bå-
m bllfvit en man med menniskoblodad pil och en plog i han-*
m d. 9. under dess Kaina ålder eller dess episka lif , skönhets-
ionet djupast knäböjer för askan, '^som kan splittra bergen" ; mea
ti under dess KriscJuia^ och Buddhor-avatara , då den under
tndema bildade mannen antingen framträder med flöjt i han-
AD dier sitter djuptankande^ likväl med örnvingar vid skul-
Iroroa d. ä. under dess Sethéälder eller dess dramatiska lif»
iLoahetssinnet mest hänföres af det stora i menniskan, det sub-
ma i mannens , idéer och handlingar, det sköna i qvinnans
estalt och väsende. Vid denna bildningsgrad sitter Forsknin-
en inom Mythernas magiska cirkel och nedlägger ide i hvarje
aturbild. Verldena JodeUe^höglid är slutad, (kosmogoni),
r hennes moders skÖte framträder det öfversinliga, ro QéioVy
å Gudathronerna (theogoni). Ur solguden fö'des en Apollo
ned lyran hos Greker , en Odin med sång och talekonst
^land Svear. Ur det allnärande hafvet höjer sig Aphrodite,
\A formelönaéte i den förnuAiga skapelsen. Intelligenserna
lispegla det Gudomliga i en klarhet , mot hvilken Stjernornas
ir dunkel. Ty evigt är snillet$ ljus, en strimma af den ande ,
iom utströmmat ur det oskapade ljuset. Det kan ej urdvikas,
itt de individer, som i fullaste glans återstråla den allmänna
uieen, få låna formen åt den samma och i folktron dermed
tammansmälta. lieroer komina härunder lätt till att, likeden
Yaniske Frej , uppträda i den Gudathron , derifråu man ser ut

' £1

öfver all veiiden. Derigenom går dock systemet sitt fall till
mötes.

Litteratur.

A. Mythisla sånger^ som följt våra fäder i aiU när-
iförande eller i ett äldre slicl frän Asien.

1. Ijyrisha, a), t^oluspax ett någorlunda sammanhSta-
gande helt poem , med brutna stycken utur urqpädet i
f^egtamsqvida och troligen äfven i Hrafnagaldr ^ alla upp-
tagna i den Edda , Sämund samlade på 1000 talet. Dessa sån-
ger finnas aftryckta , öfversatta , bearbetade på otaliga stäl-
len. För att om denna klass af Eddisk litteratur gifva ett
fiillständigare begrepp ^ vilja vi närmare betrakta den sång,
som af ålder kallats Voluspa. Den torde ej undergått betyd-
liga förändringar; Isländarne på 1000 talet kände -visst ej de Ori-
entaliska mythsystemerne och kunde ej dikta i deras anda eller
tala deras bildspråk.

Många af Uruppenbarelsens minnen möta oss här: ValU
favdvr (hvalfvets eller himlens fader): en enda Gud* Mwt»
.vid: TVädet midt i — lustgården. A se oc Emblo: Adani
och JSua. Idavelli: Eden. Heimdals horn {ett' poetisjsi
namn på regnbågen^ som synes då solen lyser i det fal» ^
lande regnet och som stall blifva obrutet till Makterna» \
skymning: Regnbågen j Guds fridstecken i skyn^ huaruii ^
.Guds löfte var fdstadt^ att så länge den lyste ^ skulle 9 '^

återvända sående och skärande ^ köld och hete, sommar'

* '1 -

och vinter , dag och natt, Balder dödad af sin brödet' '
JJöder : Abel slagen af Cain. Gudasonen född af qvin» i
na: Thor (Maugr Hlödyniar j Odins Sonr\ IVior skulle i tiden» ;"
fullbordan döda den store Midgårds Ormen , och sjelf dä
af striden: Qvinnones säd skulle söndertrampa Ormen»
hufvud , men stingas i sin häl. Gulltajlorna, som egdes i *
tidens begynnelse, som tappats, men skulle återfinna», samt "

UmuTé hufpudi dier en äldre visdom , hvaraf nu blott^ftin*
DM balsamerade lemoingar qvar , men hvilka af Odinsstammen
skulle rådfrågas y då största noden kom på , hänvisa tydligen till
gamla minnen (fomspiöl) af en ur-uppenbar éUe ^ hvilken till
och med ansågs hafpa varit genom slrift hevarad. Med
skal höilos de for urgamla ; ja , denna af forhfolh (iotna) of-
Terlemnade 3ång sades vara nio verldsaldrar gammal. Det är
således ej i)sannolikt att den första upplagan af denna sång
Tar en belig minnessång från tider , då våra fäder lefde gemen-
samt med det folk , som bevarat verldcns äldsta minnen. (Detta
samlif synes brutet före patriarchcrnas tid , åtminstone gå inga
gemensamma minnen nedanom dem , som Lcbraiska stammen
bevarade genom Noachidcma). Men en ny upplaga iick sången
vnder physiska mythåldern. Det historiska i den fromme
brödrens fall för sin broders hand blef nu en djuptänkt natur-
rdigieus rayth. Det gamla minnet utvidgades så att man i dess
poetiska drag måtte se Midsommarssolens fally och deraf mot-
tog det hela' en ny pregel. Det blef en sång om årets skiften 9
om förmörkelser, lufteldar, vinterdöden och den nya våren
ned återkommande foglar, likväl allt mera, i mån af forsknin-
gens vaknande och den psychiska mythcyklcns utveckling, fat-
tadt symboliskt , såsom afspcglande det stora verldsårets tider
och omvexlingar. De drag sangen bevarar från physiska myth-
ildem äro dock så djupa, att tidens lärdaste och skarpsinniga-
A Eddamythosoph Finn Magnusen har der Jixerat det rika
och härljgi qvädet , grunden till hela Nordiska mythläran. £n
tredje visst ej oförändrad upplaga kunde detta grundqväde för
Odinismen ej undgå, då den psychiska mythcyklen hann att
återbringa en högre anda in i hedendomen. Det historiska — .
ttt vidhålla det en gång valda exemplet — i Balders och Hö-
(kn striden blef ej längre en natursymbol , det blef, liksom Gaius
ock Abels strid hos de Christne , en philosophisk myth. JVu
utbildades den uppfattning deraf , som blott begagnade färger-
ip af den föregående naturmythen för att försköna tanken —
famske hos en och annan med medvetande att liknelser ur na^
Snriga Såéfmr LitUraiur. S JM. Z

iaren häntyda på samlifvet mellan Naturen och Menniskoea*
den — och hvilken uppfattning Tegnér framställt i Frithiof :

"Men jemte Balder vcxer i tvär mensklig sjal
hans blinda broder, nattens Höder, ty allt ondt
föds blindt • . •

Beställsam träder Loke, frestarn , fi*am alltjemt
och styr den blindes mördarhand och spjutet far
i Valhalls kärlek, i den unge Balders bröst." -^

^ Att Völuspa genomgått en fjerde redaktion i Christna ti-»
den, finnas inga säkra spår. Ifapnor JHeriana bry nu mer
ingen. *)

♦) Mom i Geschicht, des Heidenth. 1 : 332 läser Nunnor och tillägger:
"liur ein Christ konnte die Valkjrien Hernans I^onnen hcissen.'*
Gejier S. R. H. 1 : 232. "I Völuspa slr. 24 kallas Valkyricrna
Odens ISFunnor (Nonnor Herians). Finn M^gnu8en i sin Offen.
af den äldre Edda D. I: 1. 43 har Odins Möer, och lemnar stal-
let utan all anmärkning". Perpä svarar F, M, i Edda Hafn, fSMS
Lex. Myth» p. 801. att anm. ej borde behöfvasy då i Köpenh. Co-
dex läses Nasmor , och i den Rask i Sthm utgifyit : Nönnur, beggc
flertal af iVanita^ Dea, Kympha» Muiier. 1 Völtupa på IslM
ska, ofvers. pä latinsk adonisk vers med fSrÅlar, hund 1828 ha vi dri-
stat erinra att Nunna må gerna läsas der , utan att ändå det ordet
lägger mera christendom in i den hedniska sången , än tempel, aäv»

0. d. i andra hedniska skrifter. Ty Nunnenamnet är tydligen lånidt,
från hedendomen liksom sjclfra idécn. Nunneväsendet utgick ej frif
Christendomens heliga läror och bruk. Så hade Angelsaxerne Ntamt,
T yslLnrne Nonne , Gallerne Nonnain, Belgerne iVonnff, Engelsmännen
Nunn i sina språk förrän Grekerna Moya^a, Ja, ur Götiska språket
hade troligen vavvriv och vovXg inkommit i Grekiskan, liksom cunnf-
(hig m. fl. ord, som lexicograpberna kalla barbariska. Se Mtsrtim
nii Etymolofficum vid vavyrjv; Palladii vid vov\g\ Hcmeri sckdiasttr
vid aoxrfd^ris, som är ålXaxov Cv^rjreov , enligt Eusthatius, och so«
synes beslugtadt med Skathiam , (skada) hos Ulphilas. Om freflt"
mande ord i Grek. se äfven Plato Cratyl. in medio, Aristot. Rbet.

1. 1 c. 2 m. m. Vossius härleder Nonna i dt Germ. språken fråi
/V (nio) éOH i Ebr.

* I YcSltu pa i titt närvarande skick äro den hiatoriaka , den
naturphilosophisla och den tranacendentala åsigten — att
tala tidens tungomål «— så organiskt sammanvexta,' att man
Snner^ det omdiktandet skett så småningom af ett helt folk^ fat-
adt af nya idéer* Den ar således ännu ett lejvande helty
ler den senaste åsigtens lifsprincip , är den faerrskande. Vi hän-
isa till dess i poesiens närvarande språk ypperligt utförda of-
ers. af^« JLindeblad, i Svenska Sången. Denna fornsång in-*
lehåller i vår tanka 7 Oracida. I. Skapelsen. Här lägges för
år syn : 1 Verldarne före denna verlden • 2 Denna verldcns
haos. 3 Stjernhimlen. 4 £n högre andeverlds skapelse. 5
llementarandarne i vind , jord ooh vatten. 6 Eld y som nedk-
ommer från himmelen och besjälar materien , hvai*igenom ska-
elsens krona, menniskorna uppstå. De få Anda, Förstånd och
Löohet af 3:ne Gudamakter. IL Tiden och. Aummet fram-
allas med hieroglyphiska bilder. Rymden tecknas genom ett
rrldaträdy hvars krona går upp till hvita auri ("Album lutum
de veniunt imbres." F. M.) som vi förmoda beteckna via la-
ea eller vintergatan y den ytterste stjern verlden. Tidens sym-
ler stå vid dess fot^ der evighetens djupa källa uppväller:
^ Fordnasy Närparandes och Kommandes Nornor blicka
r i den mörka vågen. III. Syndafallet. Guldet är här
*förai*en. Från för-menskliga onda andeväsen kommer frestel-
1 och ett brott är snart fullbordadt. Balder ligger i sitt blod.
'. Skall Försoning ske ? Derom öfverlagga de högre mak-
*Da, och finna I att den kan ske, men att renande straff
iste förutgå. Den fallna menskligheten bäfvar för allt. Hon
Ifrågar Naturens gudaskrift: Sol- och Mån förmörkelse, blixt
a åskdunder, regnbåge, morgonrådnad , eldmeteorer, som-
rsolstånd och vulkanisk eld: allt, utom regnbagen, talar om
idgade Gudamakter, om straff såsom en nödvändig följd af
>tt. Menniskan stannar således darrande, roen med hoppet
ndt i sitt hjerta. V- Huru skall Försoning she? Sier-
m svarar, "hvälfvande sina blickar öfver alla verldar:" Den
*varande skapelsen måste genomluttras af lugor) en ny u^^-

Stå ur Verldsbranden, Yttersta tiderna skildras. Rysliga kri^,
så långvarigia sol- och må nförmorkclser ^ att luften förpestas
öfver den nattliga jorden och de sjelfva för alltid förblekna.
Foglen i verldslrädets topp (himmelspolen) , Phoenix , uppstäm-
mer Skapelsens svansungoch besvaras af foglcn under verldsträdets
rot (den motsatta polen i Universum). Jordbäfn ingår. Grufli-
ga brott. Menskliga visheten bäfvar och söker råd i Ur-uppen-
barolsons qvarvarande heliga minnen. En Komet, "Tidens^ afton-
stjerna och dödens skepp/' nalkas. Eld nedfaller ur himlarne,
den gamle Sol- guden: Sur - tur kommer, eld flammar ur
djupet. VI. F^erldens förstoring. Här målas: en jord som
upplossas i alla ^ina fogningar; klippor, som remnaoch skogar
som störta ner i remnornas svalg; jorden ändtligen försjunkan-
de i hafvets djup , en slocknad sol , strid mellan en Typhon
och en stormvind, som frambrutit ur underjorden, strid mel-
lan himlens åska och verldshafvets svall. De kämpande för-
göra hvarandra och en härjande brand sprakar i sjelfva verlds-
trädets stjernbärande krona. VII. Ny skapelse och ytter sta^
Domen. Nu upplyfter sig en ny jord ur verldsdjupet , med grö-
na dalar, örnbebodda fjällar och fiskrika sjöar. Den första tidens
osknld återkommer. Dess heliga läror återfinnas. De båda
bröderna Sinne och Sinnlighet, ande och andlig organism bo
åter samman, renade, saliga. Möjligtvis har, under inflytel-
sen af den i occidenten alltmer utbredda christendomen , dess
begrepp om en ytterste dom kunnat uppfattas af våra hedni-
ska föiifader och med deras egna föreställningar lefvande
sammanvexa och så tillägget af de 2 sista stroferna uppkom-
ma om den Enes och Onämnbares ankomst till domen , der de
gode införas i Gimle och de onde uppsamlas på drakryggen,
hvarefter den mörke lyfter vingarae och flyr med sitt rof, tills
ej en skymt af honom är öfrig *).

*) Vi föredraga läsarten hann i sista slr. af Völuspa » som träffas i
n. 164 och 544 i Arn. Magn. Sami., framför hon, som Finn Mag-
ttusca fdljt.

Och fi^ detta skulle troligen Sal. Nordin taciat våra mun-
br! H vilka anspråkslösa bedragare! Och der ti 11 huru lärda!
Be kände, hvad vi nu först lärt känna ur Indiska, Persiska, ja
CiuDesiska mjthsystemer, de som förklarade Catharina af
Kota (i e. universalis och ruina ^ den fallna, och om jiaien
sällan visste anföra mera, än att det var Japhets land och \ af
Terlden.

"Allt ytterligt är stal dt på gränsen af ett fel.
Ju högre bergets spets , dess djupare derunder."

Den Orientaliska bildning, den romantiska verldsåsigt , som
här foirader sig, är en radius , som kunnat utsträcka sig ända
mot Nordpolen , bevarande samma ljus, som träffas der radier
från samma centrum gått fram åt Östern , Vestem och Södrcn.
De här i sin enkelhet bevarude grunddragen hafva blott under
en varmare sol , i en yppigare natur klädt sig i mera lysande
drägt. Man jemföVe Vöians:

Satt å Nordpol

Och slog harpa

Foglarnes förste

FagerrÖd.hane.

Gullinkamb.
feed teckningen af den Persiska Phoenix i Fundgrvben de^
Orienis, poemet Sc/uindmehy der Sam, som uppsöker ^oglent

Ser ett berg; kring hvars topp sjustjernorne
Hvälfva sig, och på hvars höjd han byggt
£n boning af Saturni glans bestrålad.
Blomstrande Aloer stå der omkring
På en regnbåge mellan tvennc klippors spetsar
Thronar den konungslige. Hur syns ej mer
Den låga jord. Då han breder vingarne ut,
Förmörkas solen , och regnbågar skifta
1 skyaiTie dei*under. —

Samma grundton om Försonings som genomg&r all
och hvars ljudligare eller mattare klang bäst vittnar on
ursprungliga eller härledda charakter^ genomgår det hela.
är vändpunkten för alla dess id^er. Härvid drista vi åter j

I mythens källa , o! hvad se vi der

Vid häfdens rot i dessa urdarvågor.

Om icke djupt betydningsfuUa' frågor

Om frid, som högre än förtviäan är?

I offerlågan, hvirflande mot skyn

O! visa sig ej der för tänkarns syn

blott snabba frågetecken om försoning

från jordens natt till Gudars ljusa boning? *)

Rörande versslaget må erinras, att det mest liknai
Grekiska Adonikern.

Asc véit ec standa
Sä hon Valkyrior
Sat ^ar ä haugi
Hvat er med Asom
Nil mon hann seycqvaz.

Denna versform inkom från Asien till Grekland före
phos tid och sades hafva fått sitt namn af en sång öfve
förblödande Adonis, sörjd af Venus — en tafla, som bär
ma mythiska drag och inom naturmythen lika uppfattat!
den, å$iT Frigga sitter vid den blödande Balder. Troligen
va begge dessa sånger en gång varit en sång* Här träffj
Rimbokstäfver , eller den harmoni , som uppkommer af lik
gynnelsebokstäfver. T. ex.

Sd\ SÅ hon standa
«Solo fiarri — • eller
Jlfeiti oc Jlfinni

y Ur; Hvilken ur Sv, Rel t tand. p. //<?.

Maygo Heimdallar. — ell«>
JVyi QC ^idi
JVordri oc Sudri. *)

2. Gnomiska (didactisia) : Odens Hava MS: 1 ^ö-
ga sängen och 2 Lodfafners sång^ v Säraunds eller poeti-
ska Eddan , bära väl^ spär af Orientaliskt urspiaing, men ock-
så om mycken förändring vid omdiktningarne. Här träffas Tå*-

*) Det är märkligt» att dessa rimbokstäfvcr, som torde utmärkt Ur-
bildningens ') sing» fuljt de vandrande folken ki alla håll. Vi-
erinra blott om Finnsangcn i Sköldcbrands Voyage pittoresqne och
Osagerna. Då en Osagisk furste 1827 vistades i Paris» inflio
kades der i ett skådespel, till bvars bevistande han och hans svit
inbjodosy en af deras hemlands sånger» soipegde Adonisk form i
10 rådiga stropher samt rimbokstäfver :

T. ex. Zink tali talour.

Fir xoli zolour.
Fur kali kalonr
Ti touli toulour
Bak bak fik buk bok
Ouli Ouli Ouli
Tchin tchoun tehan (bis)
Bik bouli boulour
Krek tizalo, sour»

och som fanns i en Fransysk tidning öfrersatt :

Till vapen! fienden har visat tig på blodsbanan.

Till vapen! älskade makar och gråhårsmän.

Vi måste rädda våra Fäders ben och hTilostadtn»

Der vi slumra efter fulländad jagt.

Död» död öfrer fienderna

I morgon skola vi drieka

Ur deras hufyudskålar

'} Sa.apelsesången börjar hos Moies:
if*re8chith /fara Eloliim
Eth //aschamaiim uctU //aarez.

ra fäders moraltheologi j ställd intill deras dogmatik i Völuspa,
Den är aiFattad i gnomisk form och synes vara en samling af
ordspråk , bvilka voro så gamla , att man tillskref Odin (bjelten)
desamma. De hvälfva si^ omkring themat om vishetens härlig-
het och galenskapens förderf, like sina motbilder hos Ebreer,
Greker och andra folkslag. Huru den är localiserad på Island
synes Geijer vilja antyda S^ A. H. p. 197, 199. — Sånger
i öfrige jisa-P^etienskaper träffas ock i poetiska Eddan.
"Vi vilja blott nämna Jiuntalen, der det omtalas huru de un-
ga gråtande hos lärofäder lärde sig både runornas bokataf och
deras andekraft; samt Grimners sång, som tydligen är en
astronomisk lärodikt, skildrande i Asamythens högre tonart»
Solens gång genom de 12 himmelstecknen, som äro Gudarnes
borgar, der Gudarne äro de naturkrafters symboler , som herr-
ska 6'fver de olika månaderne. Hör till sin grund-id^ till phy-
siska mythcyklen *).

Vi betrakte dessa mythiska sånger med samma sinnesstäm-
ning som en resande stannar framför ett Thcbes, ett Palmy-
ras ruiner. Vid de sublima pelarne, som i fordna tider "tala-
de med solen" för folket om Gudarnes majestät, om årets ti-

*) Ulan tvifvel är det en fri öfvqrsättning på Nordisk vers af den
Indiska Zodiaken» som Prof. Ekenstam afritat efter en gammal
målning i Rasi Chabra, der man ser i medelpunkten Sur-^a (So-
len) med kusken Arur (Aurora), som kör ett spann af 7 hästar.
Der sitter Askguden krönt på en thron; Grimmer » som "sitter mel-
lan eldar*' och betraktar "det heliga land , som ligger- mellan Elf-
vors hem och Åsars /* anblickar först "Thrudhem , der Thor skall
bo till makternas upplösning.** Dessutom finnes blott Visbetsgu-
den (Morcurius-Odcn) på thron. Öfrige motsvarigheter tillåter
<!j rummet att uppvisa. Man jträfTar i den ytterste ringen på In-
diska Zodiaken 12 rum» der de 12 himmelstecknen ses, der
Jungfrun är Vesta , bevarande den heliga elden och S/nflten en Cen»
taur, oz\iFhkame leka vid en blomsterhcyuxen strand. I dea inrt
ringen ser man Gudar , ridande på korp» örn» gazelUr m. n^

der och nationens kraft, hafva sednare århundraden byggt si-
na kojor. Dessa böra ej ens bemärkas af den , som vill öfver-
skåda den sublima taflan af en jornverld^ som står q var midt
i den ännu lefvande verlden. Allt vittnar om en bildnings
som är i böjd jemnforlig med den äldsta hos öfrige Europeiska
folk, och likväl sjelfständig i anseende till dem alla.

Mythista Sånger , som med Orientaliah grundton upp^
stämts vid Nordmanna Harpor.

I allmänhet JSpista fragmenter» Sånger , som hafva
m upprinnelse från de dagar , då Forngöterna och de
Tv/iomne Asame prö/vade hvarandras öfverensstämmelse
i insigt och idéer* 1. Hörande Odin : (Sigge) J^afthrudners
sångj der Oden (hjelten) vid sin ankomst till forn-götema
täflar med den visaste bland dem , och erkännes af denne så-
som en avatar af den sannskyldige Odin (Guden). 2. Rörande
Thor: (Siggesson) Alvis sång, en dylik Thyrsis och G)ry-
doos täflan mellan Asa-Thor (hjelten) och en Dverg (Bergs*
man?) troligen här i Norden, eflter Asarnes ankomst. Der er*
iänner Thor sig funnit sin Öfverman i visdom. En dylik strid
tycks äfven hafva legat till grund för Harbards och Hymera
sång samt Hamarsheimt ^ h vilken bibehållit sig bland Sven-
ska folket, ändatills de gamle minnessångerna omdiktades på
folkvisans mildare tonart. En uppteckning från 15:de århun-
dradet träffas pä K. Bibi. i Sthm. Derom längre ned. 3.
£pi Völas besvärj ning ssång : Groas Galder m. fl. i Poeti^
ska JSddan, första afdeln. I dessa förlorar sig alltmera det
sublima och djupa som råder i ur-qväden ; äfven är det omöj-
ligt att afgöra om de alla tillhöra, såsom de först omrörde,
hela Nordens litteratur eller blott Islands. Vi skynda till en
By afdelning i hedniska tidehvarfvet.

;

7:c §,

B) Vikingaväsendets

eller

Våra hedniska förfäders Skandina-
viskt-romantiska tidehvarf.

(300 — 1000.)

Norden var nu befolkad och inga invandringar i massa
skedde mera dit. Men nu började en motsatt rörelse-^ de in-
vandrades egentligen individuella utfärder mot rikare, mot upp-
lystare länder. ''Odinsdyrkaren gick att uppsöka Odin den
gamle'^; men trånade ej sällan åter till nattliga midsommars-
folen och ]ernbärarlandet , lät väl begrafva med sig det guld
Jifm samlat på färden, men ej den bildning, de idéer, han ej
kunnat undgå att inhämta bland upplystare nationer. Si upp-
v^xXe en litteratur i Nordeti , som i sin närvarande form för-
nämligast är upptecknad inom en koloni af Norrmän, Sven-
skar och Danskar pä det urspråket närmast liknande språk, som
. der bibehållits renast , och nu källas Isländskan. Vi tro oss
finna tvenne anleten på den bildstod, som härunder restes i
de vittra idrotternas tempel.

a^ Krafternas dager.

(800-700)

]Btt tidehvarf möter , stort i sig sjelft och än större genom
inflytandet af dess minne på våra historiska storverk. Härun-
der uppträder den Götiska folkstammen utom och inom Balt,
såsom det enda större och bemärkta re folkslag i verlden, hvil-
ket ej böjde sin hjessa för Romas fot; och ur dess sköte utgå
de krigarstammar , som bryta verldsbeherrskningens spira ur
Caesarernas blödiga och förnedrade händer, ur dess sköte träder
den makt, hvilken förjagar klassikens hedendom, som hade sitt
rotfuste i en fulländad litteratur, och sammanvuxit med Roma-
res och Grekers häfdcr, och ur dess sköte skulle också den re-

formation en dag utgå, som nedstörtade Roms andlige Caesar
från sin herrskarthlron öfver både samveten och länder. Ej
imdeTy om sådane minnen , äfven i deras outredda skick, verkat
upplyftande och eldande till stora värf på alla folkslag, som
lände götiskt blod i sina ådror, och synnerligen på det folk,
som ännu bar namnet, ännu hade hem i "Götaland/' Säkert
är, att Gustaf II Adolph aldrig kunnat till den höjd uppdnfva
sitt folks och «ina krigares enthusiasm , om han ej kunnat tala
samma språk , *) som Greklands heroer , när de med en rik hi-
storia bak om sig manade till dess härliga fortsättning.

Men dessa Göter voro ju barbarer ? Gråberg af Hemso
har ju bevisat Nordens oskuld i deras brott? -— Hit hör ej de-
ras politiaha historia , men — huruvida de voro barbarer eller
ej, i den mening, som detta ord vanligen tages, torde tillhöra
kaiyatecknaren af götisk litteratur, äfven t>m han endast bemär-
ker den inom ett trängre geographiskt område, att åtminstone
i förbigående undersöka.

De vora Barbarer , om här gifs blott en bildning på jord-
klotet oeh det är den Grelisit-romersia ; ty de hade hvar-
ken läsit Ovidii in Amicam eller Horatii in vetulam anum eller
Hartiälis in Gallum, confidentem natibus. Men de egde frö
till en egen litteratur och älskade sitt eget språk. De framstå
såsom ett folk med sjelfständig bildning , med oförvekligad anda,
med oemotståndlig kraft, utscdt af Försynen att rensa den
förpestade athmospheren i den romerskt-gi'ckiska bildningen,
att grundlägga en litteratur af allvarlig hug, af andligt djup,
af sedlig renhet. Vi vilja blott erinra huru Götasöner betedde
sig, då de uppstått på throner, visserligen medgifvet, att desse
krönte Göter aldrig besett sina slägtingar, Ombergs Östgöterna
eller KinnekuUe-Vestergö terna , ehuru deraf ej följer, det de ej

*) Vi hänvisa till hans pu sitt ställe omrörda tal 1630.

kunuat blifva foVökte genom iitvaDdringar *) från detta folk
med gemensamt språk och gemensomme Gudar , och att detta
kunnat bättre utbilda gemensamma tankesätt. Man har en stor
mängd af intyg på Göternas omsorg om littcratnr och scholor , då
de fått herraväldet i någon del af Romerska riket **) samt be-
vis huru Eomarne så öfvergingo dem i barbari, att romerska
undersåter sökte skydd hos göterna ***). Om Odoacers upp-
munti*an af läi*dom och konster hafva oväldige män *^*'^) burit
de kraftfullaste vittnesbörd. Theodorik reformerade det af
Caesarcrna förnedrade Italien och hiifde-böckerua äro falla på
intyg om dess kärlek fÖr vettenskap och lärdom. Cassiodoriis
satt vid hans thron så;;om Skalderna och de gamle Vise i Göta
kungarnes hof, scholorne vårdade han pu det ömmaste, anti-
kens mästerverk lät han noggrant förvara. Hans dotter Arno,"
Icauntha^ Rcgentinnan , inrättade scholor och anslog lärarne
löner^ Athalarik och Theodat fortforo på samma sätt. Under
Longobardernas krig fÖr att åter jaga Grekerna ur Italien här-
jades landet; men Schröckli »J*) intygar, att hos Göterna visa-
de sig mycken omsorg att ej skada lärdomens ;• planteringar ;
och allmänt är det omdöme, att du dessa förtrampades af gö-
tiska härar, skedde det aldrig med plnn. Muratori, Ma/fei ock
fl. prisa dem för den aktning de visade för bildning och konst. :
Och Theodorik^ som lyser främst bland Göterne i detta hän-

*) Man har om utvandringarnc fr£n Norden först felat i ohistoriik
öfvcrdrift , sedan i lika ohistorisk skepsis. Den rutta medelvägen
torde Gcijer betrudt. Han yttrar blaiid annat : **Begrcppet om
Skandinavien såsom folkslagens verkstad och vagga (OiTicina
gentiiim^ Vagina Nationum, Jordancs) genomgår historien i år-
hundraden 9 för genom Norrmannatågeu ny bekrUftelso och har
ännu ej slocknat på ^Alperna". S, F. IL /; /4.
**) Se Meinert Histor. Vergleich. des MitteUAlters Tb. II. p. 322
följ.
♦**) T. ex. Jagemann Gesch. d. K. u. W. in Ital. II p. 430 iolj.
Schröckh Christa. KirchenG. XVI p. 32 följ.

t) 1. o. XIX p. 104.

seende, var en halfgud for hela gotiska folkstammen. Nästan
iflgen saga kunde diktas, der ej hans hjelteanlete blickar firam
Uaad kämpeskarorna. Han var hjeltcidealet äfven for våra
.&ier, som läste och hörde om hans stora värf, och diktade
och skrefvo derom efter de sägner, de hört. En annan af hjel-
tarne i våra faders mest älskade sagocykler var jittila. Hvad
man än kände om hans bedrifter — namnet var dock kärt
och man fastade stora minnen dervid. Och om denna Götiska
konung vittna häfdatecknarne *), att han, efter vunnen seger»
Tar sä män att fortplanta götiska språket, att han med lag
lorböd att tala latin, samlade folkiäi*aro öfvcr allt, som i göti-
skan skulle undervisa Italicnarne, och lät skrifva böckqr p&
gotiska. Och när Frankern Carl den Store uppstigit på kej-
sarthronen , sattes ju nytt lif i hela mcnsklighetcn. Germaner-
nas folkvisor samlades , en germanisk grammatik skrefs, prester*
na befaltes predika på folkets språk cch bilda deri nya ord for
nya begrepp , enligt språkets lynne. Och äfven han blef en be-
ros bland alla götiska folkstammar, om honom diktades och
berättades äfven bland våra fäder.

Detta torde vara tillräckligt for att visa, att det var ett
grunddrag i götiska charakteren att älska och akta vitter od-
ling. Om vi således i det följande kunna framdraga bevis der-
på, som närmare angå våra fäder, så finna vi, att det är för-
klarligare, än bristen af dylika skulle vara.

Rom hade såleds en ej grehislt-romerskt lärd men
menshligt bildad verld utom sig, med hvilken det skulle
strida, for hvilken det skulle falla. Och må vi studera dessa
folks litterära öfverlemningar , som satte en gräns for Roms
Stolta böljor ,'' från Ossians sånger, uppstämda bort om Anto-

•) P. Alcyonius de exilio. Gcn."l624 p. 213, ur ett msc. de rebus a
Gothis in Italia gcstis. Vi hafva dock ej haft tillfälle kritiskt
priSfva denna uppgift.

nini mur på en ö i VesterhaTvet , lill Ulphilas Bibelöfversätt-
ningar öster om Roms välde ! Dcrur skall ingjutas i oss en
upphöjd sinnesförfattning , lik den , som uppvaknar då ri
stå i en klar stjernqväll på en bergspets , oeh jordytan för-
svinner för vår syn, blott de djerfva klipporna visa sig, som
stå klädde i öfvci*jordisk glans , och det melodiska ljudet af hafs-
svallet på djupet och de på afstånd susande skogarne hörs som
ett echo af spher ernås musih. Och brytes detta upphöjda lugn
denna rena njutning, då krigssångerna uppstämmas af berglän-
dernas hjeltar och tonerna likna vapenbraket i deras fejder;
så är det blott, som om en åska frambröte ur de himmelska
skyarne, och tonerna från högre rymder sänkte sig närmare
vårt öra. Äfven vi älska, att från dessa sublima men nakna
klippspetsar nedstiga i Greklands leende dalar, för att höra
Nytnphemas skämt, och uppträda på Roms forum, för att lyssna j
pä förståndets vcrldsherrskande språk; vi ha ock efter vår för-
måga kämpat för klassikens studium såsom för den fö*rsta 5 i
humanismens grundlag'; men vi älska ingen ensidighet, vi ha
sträfvat att fatta äfven den fornbildning ; som uppvext jr>w/e,
ej på den klassiska , och vi hoppas, att det är just derföre^
som vi ej finna afstundct så omätligt, som man i allmänhet fö-
regifver, mellan den litterära vår, som fritt uppblomstrade
ur våra fäders poetiska bug, och den litterära höst, som det
nya Europa till minsta kornet inskördat från Hellas' och La«
tiens odlade fält.

Vi kunna ej bestämma, hvar i Norden hithörande sånger
och sagor först blifvit åt skrift anförtrodde. Vi vilja dock
nämna det märkligaste, som antingen ensamt tillhört våra
Spensha då Götisk^Si^eisha fäder, eller varit gemensamt bå-
de för dem och deras skandinaviske bröder. Det som bär, tyd-
liga spår, att ensamt tillhöra deras ättlingar på Gardarshol-
men vidröra vi icke.

A) Mythisla fragmenter^ rörande vara fäder a bero-'
ri/2^ med sitt urhems invånare ock deras bildning.

!• Gylfaginning och 2. Brages samtal i pros. Eddan.
ioteckniogar, historiska eller diktade, om utmärkte NordmSns
Iterfarder till Asgård, for att erinra sig den gamla Asaläran,
kh den på heme grundade Éddiska skaldekonsten, som de
•niktade sig annars förgäta. Utgöra de äldsta esthetiska fSre-
asah^gw vi känna i nya tiden. De kallas Kenningar. (Af
UoåiiOiQ iänning, nämndes sedermeia det Skönas philosophi).

■

B) S Anger och Sagominnen , som f^ikingarne hemfört
^ån götiska stammar i andra Europeiska länder och
001 sedan af Nordens sialder behandlats.

Episka Dikter. 1. Folsungaquäden. 2. NifUmgaqväden
- sagokretsar, med flera sånger inom hvar je sagokrets , utgö-
mde nästan hela 2:di'a delen af poetiska Eddan. Säkert är
tt dessa sånger sjöngos i Morden ^ förrän eq Svensk byggde
Jusaviii den första koja på Island. Brage den gamle, som
fde före Harald Hårfager, Thiodolf, Eyvind Skaldaspiller
ina bilder ur denna sagokrets i sina sånger , som äro äldre än
:n isländska litteraturen. Många dess minnen träffas bearbe-
de och localiserade i Sverige , ehuru de der ännu höra till
iteratura non scripta *). Dessa sånger bevisa, att Norden
ppfattade sin samtids idéer och följde med dess esthetiska ut-
sckling. PUlsungarnes och Niflungarnes strider och fall
tgjorde i den hedniska medeltiden i Europa det allmänna .
ipos för alla Germaniska, Angelsaxiska, Frankiska och Skan-
inaviska folkstammar **). Dessa djupt tragiska sånger sjöngos,
isom Homeridernas i Grekland, bland de götiska stammarne;
iVL äldsta bearbetningen af dessa sagominnen träffas dock i
orden. Här qvarstår Asaläran blott i sina allmänna drag;
It som hörde till lärdomen inom den Odinska religionen och

•) Gcijcr S. R. H. 1 : 118.

**) Dic DeuUchc Hchlcnsagc von W. Grimm 1829. P. £. Malier Om
den Isländske Uistorieskriyning. I(ord. Oldsk. 1832.

vitterheten har bortfallit. Här diktade ej hedniska prester och
skalder, utan hjeltar med poetisk hug. • — 3. f^iltina Sagan,
ett panorama nästan af alla götiska sagokretsar. Den hänfores
såsom diht till den stora folkvandringens tid af Geyer (S. Bi
H. 1: 115); under katholska tiden i>earbetades den af mer än
en i Sverige på prosa, jemte det att den tidigt klädde sig ifoU"
viacina drägt. Vi återkomme således till densamma*

C) Sånger och Sagominnen j som J^ihingarne hem-*
fört från andra Europeiska nationer j och som sedan i Nor^
den bearbetats. .

a). Grekiska y några, troligen under sjelfva invandringen
sammansmälta med de Asiatiska, i fall man får antaga att
Ja- Planerna f Jonerna voro öfverlefvan af de förstörda Tro-
jjBuaema, som drogo in åt Schytien; andra i en långt sednare
tid inhämtade af Yäringame. Säkert är, att Grekernes egne
författare berätta , att Skamandrios, Hektors och Androma-
cbes son, nedsatte sig bland Schyter *); att vår älsta kungaätt
kallade sig den Teiikriska (Tyrkia-kung) ; att Asarne under
vägen nedsatt sig i trakten af Vanernas hem, stridt med dem
och sedan med dem förenats ; att de Asiatiska runorna af lär*
da män ansetts förökade ur det gamla Joniska alphabetet; atti
språket förökts med hundratals ord med grekisk rot **), att
våra äldste ättehögar, såsom Niords i Upland, äro aldeles lika \
med dem, Chevalier afritat vid Troje^s ruiner och som bära
Hektors och dylika hjeltars namn, och — att dessa föreställ-
ningar lefde i fordna dagar bland Nordboerna, förrän ännu de-
ras studium af klassisk litteratur kunnat väcka dylika bypo»

•) Gcijer L c. 447.

**} Jmfr. t. cz. Herv. S. gröfnum met malum med (;'£} yQatpfÅerw
luza fuXtoy, Se Ihrcs Gloss. m. m. Vi erinra blott att Nerock
(Ncarch) var Sjömannen bland Asarne.

4»

er hos dem. Här mi anföras 1. Efteråpråhet till Gylfa*
img och Eddcn i Pros. Eddan, der traditionen uppsatts
n, som i Tiriierna funnit de först i sednare medeltiden
Lothlifne Turkarne. 2. En Episod ur EigUU och Aå^
18 saga, hviUen af Halfdan Einarsson i dess historia lit^
^ia lalandioe hänfores till de Sagor , som synas frän Sve»
3 ankommit till Island. Kap. 7. Det är begynnelsen till
saga, sade Eigill, att Hring hette en konung i Småland,
s drottning var Ingeborg, Biarmar Jarls dotter af Götaland,
egde 2 bom tillsamman. Sonen hette Eigill, dottren Isa.
en fostrades vid sin faders hof och vande sig till de yp-
;ta idrotter. Engäng blef han uppkastad på en strand , se-
han 2 dagar vräkt omkring på vågorna. Han samlade
sa och lade sig deri öfver natten. Om morgonen kom en
kräcklig rese, som tvingade honom vakta dess getter. Han
ide en dag undan (or jätten, som nu läste jernlänkar om
s fötter. Sedan rände Eigill en jerngaffel in i jättens båda
D, att de fDllo ned på kindbenet. Jätten instängde Eigill,
y då han utsläppte bockame, kramade han om dem alla.
:de dagen hade Eigill slaktat den största bocken och iklädt
dess skinn. ''Hornskägget är nog tjockt om bogarne" sade
:en , men Eigill hoppade så raskt ut , att bockskinnet sprack
ill förtäljer sjelf denna saga för en di*ottning, hvars dotter
oit honom i utblottad ställning i skogen och fört honom
1. 4. En episod ur Hrolf Götreka sona aaga. Denna
\ har bevarat öfverlemningar af Starkoddska sånger och
men. Bland dessa förekommer: Starkodder, en Pandorus,
hvilken visserligen asken uttömmes, följde med sin foster-
er , då han först utträdde i verlden. Man lade in till en
ich gick upp i skogen. Det var en thingplats. Elfva do-
re sutto på de mindre stename. Den tolfte och störste stod
lig. Der satte sig fosterfadren. Då helsade alla — Oden
k nu dömde Gudarne Starkodds öde. Oden malde : '*Han
all lefva 3 mansåldrar". Thor (som hatade Jättarne, Stark-
Id härstammade från forngöterna) : "och göi^a ett nidingsvevk
Sw%M Siåna LiUeratar 2 Del. ^

i bvarje." Qdeu : "Bäst skola hans vapen vara." Thor : "men
hvorken land eller strand skall han förvärfva". Oden : "Se-
ger skall han vinna i hvar strid'*. Thor: "men ia menligt
sår i hvarje." Oden: "Stor rikedom skall blifva hans lott,'' -
Thor : "med missnöjdt sinne." Oden : "Jag gifver honom skald-
skåp; att han skall kunna sjunga så fort han kan tala." Thor:
''men ej minnas sin dikt." Oden : "Jag beskär honom ynnest
hos de höga." Thor: "men förhatlig skall han blifva för fol-
ket." 4. En episod ur Norna Geata aaga^ den Nordiska
Meleagers. Vi införa den soni ett prof på fornsagans enkla
skönhet, sådan den i Nicanders Runor blifvit sammandragen. Norna
Gest, föddes på Gräninge gård. Vid hans vagga brunno tven-
ne ljus. Då inträdde trcnne Nornor och spådde om den ny-
födde. De två äldste sade allt godt och lofvade honom myc-
ken ära och fröjd. Men den yngsta Nornan, stött öfver de
närvarandes förakt, blcf vred. Hon sade: Barnet skall ej läo-
gi*e Icfva, än det ljuset brinner, som nu står vid vaggan. Bå
tog den äldsta Nornan ljuset , släckte det och gaf det åt mc
dren att forvaras. — När Norna Gest som yngling tågade ut
for att se vcrlden och öfva sin Skaldekonst, lade han ljuset i
sin harpa , och bar det med sig , på det att ingen skulle i otid
tända det upp och komma ond t åstad. Så vandrade han ge-
nom mänga länder, stred och sjöng bland Sigurd Fofnisbancf
kämpar och var älskad och aktad , hvart han kom , för im^
sång, sin styrka och sin fromhet. — Sist kom han till Olof .
Tryggvasson i Norrigo. Der förtäljde lian sina underbara ödeDf .
slog Gunnars slag, •sjöng om Sigiu^d och Brynhilda , tog dop' j
och Chrisleudom och var konungen kär. — En afton sade ko-*""j
mitigen till Norna Gest: Hvad månde det lida med dig', oafc* ^
du tänder ditt ljus? Då tog den gamle Skalden ljuset ur har--^'^
plan och lät det brinna (under det han spelade?) och när Ija^**^
set var utbrunnit afsomnade han. — Detta må vara nog. Ik
som känna begge litteraturcrne , kunna föröka antalet. (Ma«^
bör dcrvid ej förgäta Trojamiu^ens l>yggnad och pris — mc^P
Ii vilken cu liknande sägn linnes i pros. Eddan och sedan mårft*^

blifvit localiserad från Throndbem till Lund). Hvem
tror, att så mycken likhet med Grekiska sagominnen kunnat
alstras af slumpen ? Föga spår till bekantskap med dem , ge-
nom studier, träSas. Under medeltiden var Homerus knappt
kand af Euix>pas lärdaste , således visst e) af Isländska Sago-
fSrtäljare från Småland, Vestergötland o. s. ▼• Men ännu i
Carl XLs tid fann vår store Dahlberg en Trojansk Koloni vid
Isnens strand. Se Su. uint, & Hod. *)•

h. Homersla spår har man ock träffat i vår litteratur.
Vi vilja blott anföra: fnissa ställen i para på in/iemsi
grund uppvuxna lagar^ hvilha äro liisom öfversatta ur
Romerska lagen, och likväl funnos i Sverige, lika uppfattade,
förrän Svenskar börjat studera Jus Roman um***). Man har förkla-
rat det så, att Svenskar nedsatt sig i Italien och lärt dess la-
gar, sedan återflyttat till fosterlandet, och fört sin kimskap
med sig.

c Caledonisla. Vi börja med att bekänna, att vi ej kun«
na uppvisa någon inhemsk sång, som synes hemford från Staf-
Iks djup. Men i våra äldre kämpesånger råder en anda, mer
beslägtad med Ossianska dikterna, än med de gamla Asiatiska
dier ntom-baltiska qväden, som voro våra fdder bekanta. Vi
anse oss således kunna fasta uppmärksamhet på denna lika ton-
art, som sjelf af* beslägtad med den, hvari vågorna sjunga
kring både Skottlands och Nordens berg. I Ossians sånger fin-
nas derjemte ovedersägliga bevis på begge Bard-nationernas nä-
n beröring. Der inforas Skandinaver ej blott kämpande, utan
tffen sjungande, skildrade susom jcmnlike Caledoniernas ypper-
ste i bildning och kraft

*) Tacitns träflade minj^cn om Ulysscs och Grekisk bokitafsskrif^
bland Germancrnc. Att han med det historisÅa namnet velat be-
teckna en Gud hlaud GermaBcrnc, ur ej visst, ehuru saunolikt.

*^ Se härom de vi Juris Romani in Jus Si'acanum, auct. Fr, Schrttwe"
Uui, en afhaudling^ som ftirtjcnte att läsas ^ modcTftmSAcX..

Länge har man ansett Ossian, den sublime Barden från
Skottlands högländer, lik en enstaka fjäUspets, som uppskjutit
ur en dal utan omgifvande höjder och kullar. Man har glömt
hans djupa elegi till munen, som gick så blek i skyar^ fy han
åörfde fallna bröder. "En gång vandrade du bland stjeraor
af din egen storlek. De ha slocknat. Du går ensam. Ej un-
der, otl dystei4iet målar sig i din blick.'' -—Naturen bildar dock
klippor, blott der bergskedjor öppet eller dold t gå fram. En
hög bildning hos den enskilte ar knappt möjlig, om ej allmän bild-
ning i något förhållande omger honom. Ossian måste haft
samtida, som fattade hans sång.

Han besjöng Nordbor, som satt sig ner i hans grannskap.
Reuthemiry (Reidmar) grundade ett rike i Britannicn norr om
yiitonini vall på Skottlands östra kust, och byggde en huf-
vddstnd, deri en af Britannicns äldsta historieskrifvare Gildas
föddes af fader med Skandinaviska namn (Gaunus och Naviis
jciunra, enligt Gronholm, om Kaun och Nefi) ''Reuthemir be-
herrtkade fremlingarnes land -* de fremmandes söner — * haf-
yets söner." Hans döende dotterson införes qvädande; "en
fremmande hög skall mottaga den sbte af Reuthemirs slägt i
blomman af lians ungdom. Mörker sväfvar öfver Balchetlia
(hufyudstaden) och soi:gen8 skuggor öfver Grathm."

1 /

. Få bland dem, med hvilka Fingal kämpade, ställas mera i

jemnbrcdd, med den oupphinnelige, än Swaran^ en kung fräa
åjö-iedjqps land (Lochlin). — - Då Sv^arius hög ännu hvilar
på Svensk jord och Swaran vor namn pä Svenska underkonun-
gar, torde det kasta ljus öfver kämparnes bildning i vårt fo-
sterland, när vi aktgifva på de toner, i hvilka högaktande
samtida besjungit våra ^ fader och hvilken själshöjning de dem
tillcrkfint ♦).

m: *>

*) Det heter i Fing^, företa S2ngen:

Guthullin lig satt vid den höga, den gUlnrande mur
Af Thara, ,i srajando skugga af luiandc fur.

Vi tro ej, att våra Starkoddider egde Ossiaos stiUlé
lea förmoda, att afståndet i deras bUdningj som så aktaii

Sitt stalbläa svärd mot den mossiga klippan han sankte,

(SLring bortlagda skölden sig . knut utaf blommor en krans)

Och stolt på Cairbar» den Ijsande kämpen» han tänkte ^-

Som n jrligast föU för «less tanga» dess segrands lans ,

Då Morän» en blomstrande son utaf Fithil» som skulle

Se spejande ut 5fver hafyet från närlägen kulle »,

Så höjde sin stämma : CuthuUin ! dig res.; tj. jag: ser

På haffet en flotta» som nalkas, som ökas alltmer.

Det Swarmn, den ryktbare Viking från Norden» tjoks Tara»

Hvars hufvud står högst bland dt resliga kämparnes skira».

Som ögat ej räknar» men tanken. O ! Morän ! du räds >.

Så syarte den blåögde Jarlen • och rädslan föcöker

De kommandes antaL Kej ! se dessa snäckor och gläds.

Ty Fingal de Jöra y vår tappraste vän oss besöker»

Från ödsliga riket till £rin^ till strömmarnes land.»

Han nalkas och segren han bär i sin väpnade handw

Nej» Morän for fort» ej de örnskarpa ögon mig svika;.

Jag Swaran har skådat. 1 morgonens gyllene svall

Sa lyser en klippa. Dess spjut, likt en skyhög tall»

Hvars grönska förbrunnit; och skölden» dess strålar så lika

Uppgående månans .' . .

Och hvem har af kämpar mot Swaran till dödslek sig ståUt?
Blott Fingal, som Selma beherrskar» der stormarne svalla.
Hvem mins ej, den väldiga kampen på Malmoras falt.
Då buskarne flögo i dammet kring föttrcn»då bergen
€rcnljödo och klipporne brutos och flodernas lopp
Sig vände och kämpar på afstand förlorade färgen?
Tre dar man så stridde . .

Fördunklad då medgif» Cuthullin! att vikingens hand
Ar stark liksom stormen i vikingens nordliga land.
(Genom svärdslag mot sköldar sammankallas kämpa me från

rönndrufvors lundar och strömrika ängar och berg» der mörkbruna

hindar jagades:)
Re*n kämparnc nalkas. Hvad blicken är blixtrande djorf »
Hvad bröstet är höghvälfdt och modigt för utförda värf I

54 . '' .

bVarandra och som så ofta sammanträffade, icke varit sä s
som man plägar antaga* Redan i den tid , då man utsökte

Förf&drens bisdriftcr, som Inrunno förut uti minnet.

Ha brinna i Ögat, na bräiina det hugstora sinnet.

På bOjder de stiga^ att fienden spana på våg/

Ocb banden på svärJet orolig ocb längtande låg.

De fienden skåda ocb svänga nu slipade kanter

Af glindrande svärden i solen ; från sluttande branter

De störta, som böstfloden stolt ocb som vårfloden djerfl ,

I rustning» som de utaf segrande fäderna ärft.

Söm molnen den Ijupgande åskan, som ljudande bölja

Den ringade stormen; de bopar Anföraren följa

Och klippor i Cromla upprepa, yid yapnenas skräll,

Från strand och till strand de upplifyande sångernas skall.

De ställa sig upp på den bed, som kring Lena sig böjer.

Likt höstliga dimman» som dunstar från dalarne ut

Och samlas förstorad alltmera kring kullen och böjer

Sig upp och i bimmelen gömmer sitt bufvud till slut.

(Cuthullin manar till strid » begärande likyäl, att Connal
ypperste kämpen, först skall säga sin mening.)

Cathaliin» han svarar, och modet i lugn sig förvandlar :
Skarpt är visst mitt svärd t och det längtar att öka sin gh
I tusen besegrades blod. Men en b j e 1 1 e med sans
Beslutar och 8c*n uti modets berusning han handlar.
Om nu jag, med ögat på mig, än vill rösta för strid,
När Erin jag skådar, mitt hjcrta då önskar det frid .
Sct Cormacs förmyndare! Locblinska llottan vicl stranden
Hvad mastskog \ Fler v^ss bar ej Legiska sjön uppå sande
Som skogar på blånande afstånd, när vinden dem för
I vågor, så mörknande seglen för vindarne svalla.
Frid Connal begär t tills den förste bland dödlige alla ,
Tills Fingal har kommit, som fiendeskaror förströr.
Lik stormen» som tallarnc väldigt upprycker ur mullen,
Här fram öfver heden den tager sin kungliga gång,
Och strömmarnc sjunga kring svarande *) Cona sin sång
Och natten i hela sitt molnmajestlTt stär på kullen.

•) Echoivg^ bos Mac-Phcrsou. .Vi sakna elt sä klangfullt ord.

iska benämDingar ur äldre sånger för att göra sin egen sång
irdj således under Vikingaålderns nedgående skaldesol, npp-
ämdes i Norden Ossianska toner:

Fridsmäklare! fly» sade Calmar» af Mitha en son;

Gå Gonnal till nattens kriogslöjade kulle ifrån

Den dagsljusa bana^ som öppnas af skallande äran.

Der bryts ej din lans» der de darrande djurens förfäran >

Fäll mörkbruna hindar och hoppande rådjur i mark.

Men, Son utaf Semo! Cuthullin, så mäktig som stark!

Du herrskar, O i bryt genom fiendens trotsande skaror.

Må ej något segel från snöns och från isarncs land

Sin darrande skugga mer spegla vid luistors strand.

J stormar af Erin 1 omgen dem med tusende faror ;

I hvirflar jrid Lära ; utläggen nu tusende snaror.

Må Calmar — ur hjertat uppstiger den lifliga bön — -

I stormen af andarue rifyas i tusende stycker.

Om nånsin en jagt mera värdig och härlig han tycker»

Än fiendejagt under sköldarncs brakande dön.

£)> yngling- jag flyr, sade Gonnal. Till stridcrnaa tummel
Jag flög som till leken låglad ...

Dock Son utaf Semo ! du hör^ min stämma. Betrakta
Den åldriga thron, som dig tillhör åt Cormac att akta!
K^Op — yore det äfven for hälften af Erin -— nu fred,
Tilb Fingal har landat och lyser i kämparncs led.
Men väljer du krig» jag då lyfter min arm och min klinga
Jag glad emot tusen för dig och fur Erin skall svinga.

Mest, inföll Cuthullin, har vapcngny fur mig behag ,
Som åskan, när varliga skurar dess knallar bebåda ,
Behaga livart sinne. Nu alla forsamlcns, att jag
Från kämpe till kämpe de lysande Fylken må skåda.
Man sträcke sin gång öfver heden, i rustningens glans.
Så Solen går fram, förrän stormen frän vcstliga skyar
Sig samlar, och genljud på genljud sin stämma förnyar
Från kullar i Morwen med åldriga ckarncs krans.

(Hvarefler den tragiskt sköna episoden om Morna och Du-
cbomar, som Guihullin afliör och dcrcftcr :)
Som floden, hvaröfvcr do mörkgröna lundar sig hvUlfl ,
Från sluttande Gromla med skummande forssarue tumlar

Jordens son *) åkte Plötsligt sig omskol jd skådar

TUl jernleken »). Månvägen «) ^^ ^^^ srillande flod.

Under honom dånade , ^^^ y^^^ ^^^^^ ^^^ ^^^^ IjjU^^,

Meiles Broders ») mod svallade , Thusseättcns förminskare *)

Efter honom all luften brann. jy^ ^^^^^^ ^^^ ^^^^ ^. ^^^^^^

Och jorden från pol till pol ^^.^j^^ j^^^^ ^^^^^^^

Med vind blef slagen ; ^^p ^.^j j^j^^,,,^ ^^^^.

Plötsligt remnade Svölners maka^, R^^jt^^tHng hans skuldror

Himlen den höga lågade. ^^^^^^^ ^^^^ ^^,.^^^

Starkhetsbl&ltets mäktige cgare *) Utblåst af stormens makt

I de äldre Nordiske k^mpesängerDa träffas ej eller mera
spär af Gudar, än bos Caledoniens bard*).

Kär åskan i rödsvarta molnen så hotande mumlar
Och sänker i dunklaste natt utaf berget dess hälft >
Och grinande spöken se ned» der de molnbäddar remna:
Så vilda» så starka, så hemska de Lena nu lemna»
De modige kämpar i Erin. CuthuUin bröt opp»
Som ValGskeii framgår i hafvet, då bölja på bölja '
I jäsande täflan den väldiges bana ses f5lja »
Som floden» hvars brusande styrka föröks med dess lopp »
Då neder han forssar till kamp med det svallande hafvet.
(Likväl när den Svenska Svaran hör detta :)
«— — han slår på sin sköld och tilltalar

En son utaf Arno: hvad är det för buller» som rår
På kullen» likt flugornas susning» när qvällsolen står
På fjället och natten uppfyller de slumrande dalar?

Man förlåte detta dröjsmål hot Gaclcrnas bard, till hvilken
vi än en gång torde drista återvända. Men Alficri fann ju, då
han läste Ossiau, i dikt det samma, han funnit verkligt i Norden.
Ty Nordens natur hade hos honom väckt samma bilder och idéer»
som sedermera Ossians .sång. Må det då ej tillåtas oss att se Nor-
den i Ossian » att se våra fäders storhet bland de colossala ge-
stalterna i dessa sånger, att höra dem tala ett språk af gigantisk
stolthet genom Ossians mund!

») Thor. ') Striden. ^) Luften. *) Jorden.

*) Ossian Icfver och rör sig inom Physiska Mythcyklen, liör således till
ett folk, som invandrat från Asien före Odinsdyrkaruc , i likhet

Krafternas skymning

(700-1000).

gger nemligen öfver den litteratur, som vi med mera säier-
et kunna kalfa för vår. En så sannt episk tvekamp som Fin-

med tara fbrngöter. Hans Loda, tom Suhm tog fOr Odin» är det
af Isländarne okända, men bland våra fader samt pä Shctlandt-
och Orkenöarne (ofFerstäUen kallas der än i dag Loda) väl kända
hlod (altare), hlad (ttenlagd offerplats), hiaiir (omslutand* stensätt-
ningar), t&ledes stället, der Gudsdyrkan skedde. Delta tecknat
med forngötiska färger. "Der stodo 3 stenar i Chrut*Lodas land.
Eld brann pä Ithoras offerställe och heliga strömmar brusade der
nära.** Hos Ossian uppträda 3 Gudomlighctcr. En är Choreh^Tur
(Persernas Uga Tyr: Åsk-Goden). De dfrige äro Carckar och
^uth'Mor, Finn Magnusen (Skand, Mus* /£ o. /J Arf^* der han med
sin vanliga lärdom vindicerar ät Lochlinerna sitt Skandinaviska
hem), anser Carchar motsvara Käre och Sluth-mor Hier, Vi anse
JTore vara Persernas Cur, KvQog, (Solguden) och Hler—haf?et - är
den qvinliga, närande, passiva Gudomligheten. Således phjsiska
mythcyclens Trimurti. Enligt Gildas, (Icfde i England pä 400
talet) dyrkade Druiderna i Britannien sina 3 Gudar pä höjder
(Solen ?) vid stenar (Åskan — Thor) och vid mUen (den samma Gu-^
dom, som föddes ur hafvet hos Grekerna.) Ritter anför att Koron,
Buddha, Sur, Odin är allt=:So]. Med de äldre GCterne delade
Caledonierna tro. Lodas Ande säger till Fingal: *'Konungen i
Sora (Danmark) är min son; han böjer sig JiSr maktens sten,**
(Thors sten , enligt Finn Magnusen.) Begge dcsse Konungar dom-
de på högar, prydde salarnes väggar med sköldar och sände blod-
stänkt spjut frän 5 till ö , fÖr att sammankalla den fallnes vän-
ner i dånande vapen. Begge reste bautastenar på hjeltars grafyar.
Man har nekat det. Läse man dock i Ossian den nyssnämnde epi-
soden , hvaraf här må tillåtas att anföra :
CuthuUin :
Men hvem är min vän uti striden, hvcm stöder i faran
Min arm ? o ! hvar är du hvitbarmade Cathba ! och hyar
Du mörke Duchomar i Du moln uti striden ? Då Swaran
Oss hotar, hyar är du, som främst uti lekarne var?

CrenmäUe då Fergus: o! redan pd grafkumkn stå.

gals och Swarans tecknas ej i våra egna sånger. Men då hos
fblken deras Homeridiska epos, med. sin obrutna kraft, med
sin triumferande segeranda, med sin sublima, gigantism, för-
klingat, uppstämmes en Sophokleisk ti*agcdi, der de gudalike
hjeltarne äro svaga menniskor , brottas med lidelserna, falla på
sina egna svärd, och dervid den Ody&seiska visheten sjelf ej
vet mer än:

"att vi blott äro stoft."
Likväl är det jäst ur denna död, som ett högre lif höjer sig.
Greklands högre bildning uppvexte på grafven af dess episka
lif och episka sång, under det tragedien utvecklade det stora i
menniskan, hvilket forhäi^ligas vid sjelfva de yttre kraftei*nas falL .

Våra äldsta barder hafva dystra sinnen och harpoklangeo ;
fcirmår ej tysta stormen i deras bröst. Starkodd är evigt lands- ^
flyktig af inre, hÖgartad oro. Han plågas af de lättsinnigas -*
fröjd, han sjunger ångrens qväde vid de slagnas graf. Orvar '
Odd uppsöker det heliga landet och mottager dop. Det är i
Ghristendomens morgonrodnad de visa sig, desse högre gestalter,
med harpor och svärd.

Der CcUhba siff hvilar, de f\pra långspetsade stenar
Och re*n dessa hiimlcr ha jordat Duchomar också,
Den molnstod for Erin i strid -« —

— — O Morna^ Lland mor
Den fagraste! Lugn i din grotta du sofver. Du slocknat
Lik stjernan, som far öfver hedern När dimmorna tjocknat
för ensamme vandrarn hon sjunker i molnen hon dör.

Yi tro således ur många grunder , att vi uti Ossian kunna,
skymta den bildningsgrad, som utmärkte den älsla vikin<raål-«
dcru i Norr- och Östersjön, att vi dcrföre i Svenska hildningeiE*
häfdcr bort insätta en tafla från Stafias klippvägg, obcräknadt dc^
slugtförhållandc, att Ossian gifvit ett blifvande konunganamn Sl^
herrskare i Swarans land, Oscar, hvilket Napoleon genom cu ui»'*"
deihar skickclse skänkte åt den blifvande Lochlins hufdiugen,
iia/t han dä, enligt sin egen bckiuinelse, utarmade med Ossian.

Ett q^de, OTcdersägUgen från denna ålder, träffa vi i po-
ikA £ddaD, som i en djup siymniDg framställer Valhalls-
iktema. Dramatist poesi drista vi väl ej omtala, men ett
ibryo till dylik visar sig både i denna och några andra £d-
ikA sånger, som vi h varken kunna ensamt tillerkänna Island
er frånkänna det öfriga Skandinavien. Vi åsyfta Lohaglep-^

i bunden, med prolog och epilog i obunden stil. Prologen
Uas JEgis drecka* Personerna äro 15; ortförändringarne
e* I versen talar ej skalden ett ord, blott de agerande per-
aema. Mellan versame förekomma prosaiska fingervisnin-
Xf huru personerna inträda, se . på h varandra, räcka hvar-
dra fradgande bägare c d Det är en Eddisk Tartuffe »

bitter smädelse af Asaläran, utan det ringaste spår af Chri-
^ndom, således utan tvifvel forskrifvande sig från den otro på
sagudarne, som^ synnerligen bland Götakämpar, ej var ovan-
)• Upplästes denna sång af flera, med några mimiska anlag ,
L kämpaspel höllos och snille-Idrotter furehades *)\ så upp-
)m ovedersägligen en art skådespel. Och det är ej otroligt,
t de kringsvärmande Vikingarne fatt begrepp om dylika , äf-
gn om Sigge Fridulfssons "förvandlingar i olika hamn" ej in-
ebära, att han gjort Nordboerna bekanta med en art skåde-
pels-konst.

Lole (till Skadc)

Mildare i orden var du

emot Löfeys son

då du till din bädd mig badat.

Sådant varder spordt,

Om vi våra fel

Noga tälja skola.

•) De äldste Ghristne folkvisorna, såsom klostcrrofvct, har mimiskt
spelats bland Svenska ungdomen, der man aldrig hört omtalas
nägon theater. 5m. Folkv, qf Geifer och Afz.

Meya (itiger fram» ékänker m\i
^ " Irfoke i fradgande bagarn) :

Hell dig Loke !
tag fradgande bägarn
full af gammalt mjöd,
att du henne ensam
tadelfri vill lemna
ibland Äsasöner.

(Dervid ser han pä Sif, Thors hustru).

Lole (fattar drjckeshornet och drii
Ensam vore du det m. m.

"Då kom Thor in och qvad:"

Tig du leda Troll

Dig skall snälla hammarn

Mjölner tysta munnen m. m.

Lole :
Dina österfärder
Skall du aldrig
För nå'n dödlig nämna,
Se'n i handskens tumme
Du Enherie kröp;
Då du tycktes icke Thor mer vara.

Upplösningen blir lika tragisk, som stycket varit kom

Äfven under Asalärans fall svärmade Vikingarne krinj
Brittiska öarne och utan för Germaniens kuster. Härunder b
dade de säkerligen först follpisor med Stor-Britannicns
Tyskarnes förfäder. Åtminstone finna Geijer och Afzelius,
dessa gemensamma balladers utbredning "vittna om en tid
alla dessa Nordiska folk som bebodde Östersjöns och Nordi
öar och stränder, hade språk och litteratur gemensamt." I
nuvaranåt tonart vittna de dock om Christen tid.

Under näryarande tidskifte omtala Ti först:

Svensk Litteratur.

/• Runlitteraiuren.
Då man inom hedniskt tidehyarf nämner detta d jerfra ord^
D&ste först frågan blifva, om Skrift fanns; ty yi, som glömma,
iTad vi sjelfve skrifva, knnna ej anse för möjligt att minnet
Mena och mundtlig öfverlemning gå segrande genom tu-
en år.

Hyar tid har sina trosartiklar, mot hvilka ingen, utan att
lånas, kan bryta. Dit bar nu länge hört att förneka våra
edaiska fader runskrift, derföVe att bruket att rista graf^
årdar först lärdes i Gfaristna länder. Geijer dristar dock i
?. R. Häfd. 1: 174 följ. antaga runornas bruk i hedenbös;
)en Schröder i Iduna X. p. 366, ber att, hvad han om
mtatridayxan med runor anfört, ''ide må så förstås,
7m shuUe han m,ed detsamma vilja utsträcka denna f om"
maiings ålder in i det hednisla tidehvarfveW Emeller-
d förmå e) vi tala så försigtigt. Vi kunna om fö*mekandat of
iDornas bruk i den hedniska Norden ej yttra oss annorledes
a Haller om Yoltaires bortförklaring af Christi underverk:
F6rklaringai*ne innebära större under." Eller huru förklara en
Idan massa traditioner bevarade , der blott några fä hade en
lögre bildning ? Och sedan , huru förklara runornas tillvaro
ian att brukas från Odins till Stenkils tid?

Efter all lärd och olärd tvist om runorna torde man kom-
Bit till visshet om följande theser :

1. Kunorna voro folkets bokstafsskrift i Christna tide-
knorfvets början. 2. Någonstäds ifrån måste de kommit. 3.
n&n de Christna kunna de ej härledas. 4. Från Hedentima
Blåste de då nedstämma. 5. Bland de fleste hedniska folksla-
{en faans en slags runskrift, förrän Christen skrift hos dem in-

fördes. . 6. Likaledes i Norden. 7. Den var der i äldsta tider-
na åtminstone en hemlig bildskrift ^ som lärdes åt konungasö-
ner och de. högre ättemas barn, samt innehades af Konungen
och Diarne. 8. Först då hedendomen föll, kunde runkunska-
pen till&illa fpliet y blef ocksl^ dermed dess bokstafsskrift och
t^ente att förvara folkets Christna idc^er^ under det de af ru-
norna bevarade idéer och minnen af de förste lärdt bildade
i Norden uttrycktes i skinft med Christna bokstäfver, 9. Hed-
ningarne lärde först af Christna brukel af inskrift på grafvår-
dar. Det ur således en okunnighet att söka hedniska runor pi
bautastenar och i ättehögar, 10. Fornsångerna tala blott om
bruket ati rista i ataf och på6aZ/C*ar; någon gång i hlippor*
Vi kunna ej vänta att dnna tusenåriga stafvar , hebt träd 'är on-
derkastadt så många förstörings sätt; men dock finnes runskrift från
hedenhös. Det är ej skrift på grafvård , utan häliristningi
verkställd af en Konungs och lär handla om en af dess för-
fäders bedrifter. 11. I Christendomens början var en allmän
öfvertygelse om en för-christen skrifkonst. Man tillskrifver
hedningarne Hunböclérf fornstafvaVy konsten att rista ana
dödssånger på staf o. s. v.

Ett uralphabet fanns och utspriddes troligen af dem, som i
Asien och Europa reformerade nuturmytherna till idc^-myther*
Af detta alphabet finnas lemningar öfvcr hela den nnder nämn«
de mythcyklus bildade vcrlden. Våra runor äro dylika lem-
ningar. Till bevis, huru utbrcdt detta uralphabet varit, vilja
vi blott visa i huru munga fornalphabeter man funnit runon

I det Chaldceophoeniciska har man A, Dy H, K| Li
j M, S, R, T, U. ganska lika runorna; N och B något oli-
ka, men B, kallad efter Björken:, liksom i vårt runalphabet*
Huru kunde munkarne upptäcka ett alphabet af 16 bokstafver
med 12 lika dem, man nu finner på urgamla Asiatiska mynt?*)

*) T. ex. Persiska, med phoeniciska bokstafver, bos Mionct, Dcscri-
ption dti Mcdaillcs antlqucs T. VII, Tab. xxx, ilxx h. Epifha-

Och dessa bokstäfver funnos — meD öfvades ej i hednatiden?
En quo! I det gamla Persiska alphabetet finnas 4 runlika
teclen, beteknande det samma som deras likar på vara run-
stenar. I de Babylonska ruinerna har man träJOTat 2nie runor
H och L **) fullt lika , fast man ej kan uppgifva de persepo^
Utansha bokstäfvemas betydelse. I Armeniaha och GeoTgU>
anslå alphabetema, som väl sednare uppkommit, men säker-
Egen blott utvidgats frän «n åldrig grund, träffas 5 runlika
tecken, och 6 olika tecknade bokstäfvers namn öf verensstämma
med runornas , t. ex. K. Arm. Kien, Georg. Kan, Run. Kaua
&C. Det gamla Egyptiska liknar det phoeniciska, der 12 sy-
skon till runmyndcrna redan anmärkts. Äfven ur Coptiskan
framvisar man runor. Uti Indiska templen finner man i de
uräldsta^ inskriflerne 8 runor så lika dem våra stenar hysa ,
att våra svenska och latinska stylar ej så nära öfverensstamma.
Ibland de bokstäfver, som Plutarchus kallar phrygiska {ffqv^
jid YQa/LtfiaTo) , träffas 5 runor, ja 5 bland hierogfypherna ,
utan att man kan uppgifva, om tecknens betydelse är den sam-
ma, men ^ (m, man) som betecknai* menniskan, lyftande sina
händer mot himlen, möter pä Egyptens pyramider, NBrdens
ranbällar och -— i Chino. Ej blott i Asien och bland Asame
i Svithiod träffar man ruiner af dessa forn bokstäfver. De haf-
va följt de fleste äldre folkslagen , som bosatt sig i Europa.
I de äldste Grekiska inskrifterna finner man 9 nmor, hvilket
foranlät Benzelierna och , efler dem , Suhm , Hickesius o. fl»
att anse dessa systrar för mor och dotter^ Uetruscernas al-
pkabet har 6 runtecken. Homarnes , scm sam mansattes af He-
trucernas och ' Jonernas , har fått 7 runlika tecken , hvilket in-
gaf Salmasius den besynnerliga tanken, att Runa skulle betyda

niu8 har redan anmärkt Persernas bruk af dylika bokstäfver :
XQioyrai yuQ ot nkeTgot rwv ITeoadiy fieta /neQaixa got/eta xal töi
av^io yqåfÅfiotji, Haeres. 66 ed. Pet. p. 629.
*) Om L. upplyser Palmblad i en af sina disputationer. Om H»
Gisle BryBJulffison.

Aomana se. littera y och runors voro illa skrifna latinska dia-
lakterer. Bland de Celtiberisla bokstäfver, som Hispanien
egde före Romarnes ankomst träffas 5 runor, fullkomligt lika
och af samma betydelse. I MoeaogÖiiaian har Ulphilas be-
hållit 3 eller 5 runor. Det BrUarmiaia m. fiL Ogum eller
Gelternas alphabet liknar så runor, att Gisle Brynjulfsson tror
största delen vara lånad af Nordboer, Saxer och Angler, som
bott i grannskapet af Irlands forninbyggare. Och åt östligare
trakter möta samma spår. Sjelfva det gamla Hyska alphabe-
tet eger runor och run-namn. Strahlenbei*g fann 7 runor i Si-
herien. I Hunnernaa eller Alanernas alphabet kan man
uppsöka omkring 6 runmynder *).

Hvem ser ej, att ett Babel i bildningens verld engång fun-
nits, som genom makt och odling lyftat sig mot himlens skyar,
men att det ramlat och strött ruiner af sitt språk och sina
bokstäfver ut öfver 3:ne verldsdelar? Hvem läser ej i sjelfva
Satir Noatir pä våra runstenar ett säkert intyg, att det hed-
niska Sverige var en förbundsstat i denna fornbildning? Och
fattarmågon det hela och stora i denna öfverblick — hop-
krympe han sig en stund för att tänka på dessa Utter as och
denna litteratura såsom en munk-uppfinning, ett bedrägeri
af några Isländska enskilte, som de utspridt ej blott bland hela
Nordiska menigheten , utan i 3 verldsdelar, och svare sedan : är
allt tuifvel ett närmande till sanningen?

Vi hafva bekant, att de bildades runlitteratur till oss öf-

vergått på de Christnas bokstäfver, under det folket Öfverflyt-

tade sina christne begrepp på runor, sedan stenskrift blifvit

I bland dem vanlig, och att således runskriften^ som nu är

qpar^ öfverhufvud tillhör nästa tidehvarf. Här må dock anföras:

*) De bäste af handlingar om runorna , som lätt kunna bli läsaren
tillgängliga, äro Liljegrens Rmlära, Get f ers S, Ä. Hä/der 1: FLP^.
riculum Runologicum GisUi Brynjulfi fil, IsL Haun, ^823,

Harald Hildetands runristning omlr. 730 på tvetiae

klippor vid Hoby i Blekinge, som skall innehålla Iwar JVid-^

jamnea Drapa^ eller en sång om dess bedriflter. Att det åir

runor kan ej mera betviflas, och hunna de läsas, oaktadt ti-

deos inverkan på en mängd drag, som redan i Saxos tid gjorde

dem oläsligny så skola de ock läsas af de ypperi ige fomforskame

Finn Magnusen och Chr. Molbech, som nyligen till dessa lied^

niiia runor gjort en vettens kaplig resa.

Vi öfvergå till den litteratur, som till en del upprunnit
på heden-runomas grund, och bevarats genom deras makt, fiut
den först i Christen bokstafsskrift blilvit oss bekant.

2. Litteratur^ »om blifpit oss öfverlemnad genom de
Christnas bokstafsskrift.

\. Mcdborgerlighctens.

a) Talare.

Talarekonstcn har i Sverige alltid blomstrat likavisst i ko--
rnmgens rådsal som på folkets thing. Och billigt är att for-

dra vittra Konungar på den tusenåriga Odins - thronen. Ty
gnindläggaren af Svcarnes ^Lonungadöme var ovedersägligen en
tf verldens största snillen. Utan tvifvel utförde han reformen
från physiska till psychiska religions åsigten, sådan den så små-
ningom bildat sig i Asien ^ bland flera Götiska folkstammar i
Earopa, inrättande denna cultus i flera genomvandrade länder,
der Öfversteprester , m kallade sig Odinsson tillsattes. Och
Där han stannade vid Mälarens kust, herrskade han, enligt
Starlesons försäkran , mest genom sitt snilles och sina talangers
överlägsenhet. "Han talade så lätt och intagande , att alla, som
det hörde, tyckte det allena vara sanning, som han sade. Han
fiamforde ock allt sitt tal på rim , likasom man nu sjunger det
i\ kalla Skaldedikter. Han och Gudahofvets Föreståndare kal-

Svtriges Skona LiUeratur. $ DcL ^

las sångsmeder; ty denna konst blef af dem först begynd i Nor-
den. Alla dessa konster utlärde han genom runor ocb sånger,
som kallas galdrar; och dcrföi*e äro Asarne kallade Galdmsme-
der." Och allt sedan har det ofta inträffat, att Svearnes ko-
nung befunnits sina samtida öfverlägsen såsom talare och deri-
gcuom, mera än genom spiran, blifvit den mäktigaste bland landets
toner. Men den Odinska culten med sin djupt hierarcbiska
anda 9 var ej passande för det götiska frisinnet. Då Göterna
lemnade Asien var speculationen ej så djup, att en Lamaism
kunnat bildas. Mennialorna voro menniskor, men naturen
allena stor. Nu hade deremot menniskan blifvit Gud. En
strid mellan desse elementer kunde ej uteblifva. Upp-Svearne
synas omfattat hierarchien, emedan de kunde dela dess infly-
tande. De tillsatte derföre kungarne och inverkade mycket på
styrelsen. Men Göterna synas bibehållit den patriarcfaaliska
frihet, som i allmänhet herrskade i Asien, då deras religions-
system bildades. Så uppkommo snart 2:ne makter i samhället
^^ Kungarnes gudomliga och folkets naturliga rätt. De afnötte
mot h varandra sina fel och - stadfästade hos h varandra sina för-
tjenster. Då de hunnit till harmoni, uppstod hvad vi nu kalla
Constitutionalitet , och som är i Sverige äldre än historien.
Folket framträder derföre tidigt som en offentlig makt, och
män af högre offentlig bildning visa sig på thiiigen. Utan tvif-
vel flög mången id(/ om lagarnes envälde och folkets lagstif-
tande rätt ut på Vikingarnes drakar till de kuster, der de satte
sig ned. Det är åtminstone säkrare, än att vi lånt Constitu-
tions-idecn från Themsens eller Seiuens strand.

Den första Rikadag i Sverige , derifrån vi ega utförli-
gare upptecknade tal , var den som hölls i Rikets Hufvudstad
eller Borg på 830-talet. Der förehades det vigtigaste ämne|
som någonsin förekommit på våra Riksmöten. K. Olof hade
föreslagit — Cliristendomens införande i stället för IJe^
dendomen. Tyska Kejsaren hade genom sin Minister hos Ko-
nungen tillstyrkt denna radicala grundlags- f niga ^ under-

stödd tillika af Danska sSndebudet. Svenske Konungetas förste
man, Öfverbefålhafvaren i staden, Hergelr, hade en föregående
Riksdag talat derföre. Under Thinget blef nu mycket ordadt
eoiot den nya Läran. Midt under folkets öfyerläggningar upp*
steg eo man., som sade sig varit på ett ställe , der han träffiit
alla de gamle Gudarne , hvilka genom honom skickat deras hels-*
ning till Konung och Folk, att de skulle söka återvinna sig
gudames förra ynnest genom att upptaga den gamle Götagrund-
l$ggaren Erik bland (Svearnes?) Gudar. Man hörsammade.
Ku kom Ansgarius åter. Konungen rådfrågade Th ingets män,
om Ansgarius finge äfven nu predika. Mycket gny uppstod.
Slutligen reste sig en gammal man oeh talade sålunda: Hören
mig alla, både Konung och Allmoge. Här äro månge
ädand ossy som of la rönt hade i sjönöd och andra faroY^
huru mdttig denna nya Guden är att hjelpa dem , som
honom åialla. Derföre hafva och många farit till Dor^
itad *), enlomjör att der låta sig döpa och christna sig
odi hafva på sådcma resor utstått forsat och anfall af
Filingar samt många andra farligheter. Hvarföre slul^
k vi då ej villigt här hemma mottaga det, som vi meä
éå myc ten våda hafi^a sött i fremmande land? När ej
para egna Gudar mer tunna hjelpa oss, så är ju njri^
tigt att hafua denna mättiga Gudens ynnest ? Allmänt
bifall. Ansgarius predikade , byggde kyrka , försörjde fattiga
och iaderlösa, friköpte fångar och återvände sedan till Tysk-
lind. Hans biograph har emellertid skrifvit den äldsta riks-
dagstidning i Sverige.

Det sista thing i hedenhös framvisar en talare, b vars namn
ar alla bekant , som känna namn på otFeiitliga talare i Sverige.
Då omkring år 1000 Allmogen, vid Göje-oacrfosten , vandrade
upp tiU All-heriarthinget i Upsala, red äfven Thorgny Lagman

•) Ett sUd i Holland. Skrifres Dorpat, Gcijcr S. R. H. 1 130-
Förklaras vara ^yck af Sjöb. Sami. III: p. 41.

dit, med fnllt beslut, att ställa sig i spetsen för Oppositionen.
Konung Olof Skötkonungs styrelse var mycket klandrad , mest
för den ofi*ed han, af personlig ovilja mot Norrigcs Kung, un-
dci*höll på rikets vestra grans. Ministären hade föga anseende.
Man tilltrodde ej dess medlemmar en ond vilja , men den ene var
döf (inför folket?), den andra stammande (inföV Konungen?),
den tredje blind eller "hade svårt för att se." Göta jarlen öpp-
nade Oppositionen , men blef snart nedtystad af Konungen. Då
]^te sig Lagmannen och med honom hela menigheten. Han
yar nu mycket gammal och hans skägg så sidt , att det betäck-
te hela hans kropp och räckte ända till knän, då han satt-
Han var allmänt vördad. Han hade i sin ungdom bidragit till
t^en på Fyrisvall och hans fader hade före honom varit
tbronens stöd. Talet : Annorlunda dro Svea Rikes Konun-
gar nu till sinnes Säg nu strax Jwiliet du piU o»-

4aga! lefver ännu i allas minne. Folket beledsagade det nå-
got vilda talet med vapenbrak och Konungen steg upp och
lade, att han ville samtycka till böndernas vilja såsom alla
Svenska Korumgar före honom. — En slugare ooh finare
talare hade under samma tid bildat sig på Göternas thing. Det
Tar JSmundj hvilken uppträdde inför K. Olof Skötkonung all-
deles såsom propheten I^athan inför K. David. Dess tal fin-
nes äfven i de historiska sammandragen anfördt.

b^ Offentliga Handlingar.

Det äldsta bland våra acla publica är betvifladt och for-
kommet. Det är nemligen:

1. K. Björns på Haga bref till Kejs. Ludvig år 83r-

Skälen föV bctviflandet kunna ock vara tvifvel underka'
stade. "I Norden skref man då ej." Rätt. Man skref ej; fol-
ket skref ej; men vi anse otvifvelaktigt, att Konér unge^ 9X
Konungen och Asahierarchiens män kände runornas bruk

Man lan visserligen, med nyare liäfdaforskarc, antaga , att
Björns skrift onst stod- i jemnbredd uied hjeltarncs uti liiadcn,
således var ett bomärke ; men alt ett runbref omöjligt kun-
nat den tiden skrifvas vid den ypperste Odinsättlingens hof»
är ej af häfderne bevisligt j än mindre förenligt med Rembei*tfl
sätt att berätta denna äldsta note-vexling. H vårföre skulle Björn,
mer än Hai*ald liildetand, sakna insigt i — - den lonungåliga
lofuten? Uan var^ en vitter lietsälskande man. Er pur lu'»
tände frälste sitt lif med en säng, då han i K. Björns tid be-
gått ett mord. Konungens son var en af dem', som räddade
Tira äldsta bildningsminnen till Island.

,2. Dand/iolma gränsfurening *) af 951, stadjastad
af Pilfpen Agapetua II, år 954 ci 27 Sepl. DlpL AV. 1:

Utg. af Diplomatarium anför, att "alla dessa handlingar
anses vara i eednare tider undcrstuckna." Bägängsdocumentet,
lom finnes i vår äldsta Vestgötalag från 1200 talet, och i Skå-
ndagen på pergament, är då åtminstone vårt äldsta litterära

*) Geijer finner denna gränsreglcring uartställd och fSrfahkai i Agi-
peti "bevisligen undcrstuckna" bulla. S. K. H. 1 : 146. Den med
runor skrifua grunsskillnaden mellan Sverige och Danmark och be-
rättelsen om Danaholms möte ur ett manuskript af Skånelagen
från 1500 talet, som finnes iufurd i Diplom. Svec. T. 1. s. 28
tr, enligt Geijer, såsom Runskrfjl en förfalskning, for att ge ett
säkerligen gammalt documcnt utseende af offffatnmalt, A gapet i
balla torde böra, enligt samma häfduforskare, anses såsom en ram,
kvari man i lednare tider infattat den gamla urkunden» utan
att det nu är möjligt afgöra om Luudius var bedragare eller
bedragen. Att han ansåg litteratören .ha lika rätt att ge-
nom en lögn gagna sitt land och skada dess fiondcr, som kri-
garen, att visa sin patriotism med svärd ocb lågor» är emellertid
visst. Det var hans tids opinion. Se vidare härom i don bästa
recension Littcratuifurcniugeus tidu. äuuu cgt. / ^tff, j\ iJO,

förfalskningsbrott i sednare tider. F6regifv€S annars vara skrif-
yet af Skalden Thule , son af Westgöta Lagmannen Gase. Bul-
lans vidimerade afskrift, som K. Waldemar 1351 skickat till
Magnus Smek, egdes af Prosten Rabenius. Börande Lager-
brings förkastelse yttrar Hallenberg , som visst ej af lärda hy-
potheser uppoffrar kritikens fordringar: "Lagerbr. grundar ofta
sina berättelser pä usla Sagor , som förtjena intet förtroende;
men förkastar Agapeti bref, efter Oden namnes oftare än Chri-
8tus i desse Nordiska riken, och att man derfö*re icke kunnat
anmoda Päfven om stadfästelse pä rägängen. Men Konung
Harald Blåtand hade orden tligen antagit och infört Christna
läran i Danmark . . . Agapeti bulla . • har mer utseende af
trovärdighet, än den här åberopade Norrska Borgarthings-lagen."
(Anm. 1: 293). Några varianter i gränsföVen ingen , jemte dem
man finner i Westg. L. af CoUin och Schlyter samt i Sv. DipL
se DelaG. Arclu III p. vin.

c) Lagarne.

Tvenne Lagförfattare anföras frän hedna tiden, en Sve
och en Göt. De höra med full rätt till den Stöna Léittera-
turen y ty i de spar af poetisk form, som ännu qvarstå i de
gamle landskapslagarne, tror man sig skymta lagarnes ur-re-
daction.

1. TV i ghers flockar y 7 stycken, en lagsamling, som till-
skrifves Wigber Spa (den Vise), hviiken hänföres till K. In-
gialds tid pä 600-talet. Troligen utgjorde dessa flockar (poe-
mer) en samling af gamla lagbud , h vilka i ordspråkets laconi-
, ska stil upprunnit under målshandläggning på thingshögame ,
^ej sällan under tidernas lopp fått poetisk drägt och derigenom
säkrare fästats både i Lagsägarnes och folkets minne, slutligen
bevarade genom inristning i trädbalkar. På 1200-talct fanns
ännu Wigherska lagsamlingen *), och 1295 lades den till

*y Snta, XII p. 32.

grrnid vid Birger Pederssons (Bi*a1ic.s) närvarande redactioo af
Uplands lagen. På samina grnnd stå utan tvifvel de oTrige
Sveisle Lagarne: Södermanlands, Dale-Q), PFestmanne- och
Helaingelagen. Val har man saknat uppgiAer om Ingialds
fortjenst af denna lagsamling i äldre codices , men dcraf följer
ej, att y när anteckningen skedde der vi ännu läsa den , den
var en ny, en diktad uppgift. Ganska ofta ligger ju traditio-
nens frö länge i folkets minne , förrän den i en skriftställare
uppblomstrar. Det ^mesta , som atrefs i historien , var ju «ä-
gen först. Borttaga vi detta allt lu* häfdema, hvem vill sedan
ingjuta lif i de fä öfverlefvoma ?

Skulle Wigher således tillhöra Ingialds tid^ så se vi der
det ej ovanliga skådespelet i våra häfder, att en Konung går
noder I som vill nedbryta Oligarchien och upphöja Lagaj*nes
makt. Men sådana Konungar stå mcrändels illa till boks i häf-
der, som skrifvits under Oligarchers maeccnatiska vingskugga.
Ingiald heter lUråda for sin krigslist mot underkungar, som
ned svärdsegg härjat Öfverkonungens stater. Emellertid slutar
Toglingaätten lika dramatiskt, som den först uppträdde i Sve-
rige. Genom Ingjalds fall bereddes en historia åt Norrige och
ntspriddes mot Vesteiti ända till Island, den Österlands visdom ,
som i Upsala egde sin Nordiska medelpunkt. Genom denna
ideemas och minnets utvandring bereddes åt Skandinaverna en
inhemsk, en sjelfständig litteratur, som efter 1000 år åtef^
nppsokte Odins lund vid Fyris strand.

2. Lwnha Lag: grunden till fVestgöta Lagen. De
Nordiska Westgöternas lag går så djupt neder i hedenhös, att
hex fViaigothorum , som upprunnit fjerran i söder, ofta öf-
irerensstämmer så noga i detaljer, ja i ordställniog , att slump
Sr lika omöjlig att antaga , som en sednare beröring. Vi ärna^
dock ej , med Lundins och Stjernhjelm , söka lagens författare i
Zeutas, Dicenus, Anacharsis, Abaris och Zamolxis. Lumb,
dess första bekanta redaktör, var hedning och bvilac i Lumbs

72 , '

hög i Vestergötland. Det heter om hooom i WGL., Fyrsti
.(Lagniadr) var lumbaer. oc af tionum seru lunis lagh callaed^
/ore ]^y. at han sighs hawae huxet. oc gört en mykin loth aff
laghum warum. han war födaer. i. Wangum. och paer iiggaer
han. i. enom collae. före py att han vai* hedpen. Äfven hans
efterträdare lades i hög. WGLagen redigerades sedan af Lagm*
Eskil omkr. 1200 , och är nu sist utgifven i det skick den fanns
1281.

3 (?). Sjöriöa rcUtj grunden till vår äldsta stadslag. Vi lem-
na Stjernhjelms försäkran i sitt värde, att denna Rätt stadfa-
stades af K. Bj ö år 832. Säkert är likväl, att ej blott land-
skaper utan äfven städar hade sina lagar i hedenhös; och
det skulle varit besynnerligt, om våra lagälskaude fader i sta-
derna, som under sina resor träffade stadslagar bland andra
folk, ej insett behofvet och gagnet af dylika i sitt eget land*

Och dessa lemningar af en slön medborglig litteratur
skola alltid med beundran betraktas, vördade 'som de 12 taf-
lornas lag i Rom. Derigenom har mycken folkbildning och många
9anna frihetsbegrepp utbredts i det land, som eger det mest
bildade och oberoende bondestånd på jorden. Ty Lagmannen,
fmgifven af sina tolf spekingar , och Konungen, omgifven af
sina 12 Diar , voro skuggbilder af Solen, som, vandrande genom
d^ 12 himmelstecknen, sprider ljus öfver all verlden. Doma-
ren var Godoramariy ^'Talare i Gudarnes namn" och kallades
på Island , då Nordiska Statsförfattningen der först infördes »
jtUlierjar gode (Öfverateprcst),

II. Vettenskapens Sköna Litteratur.

a^ MytliiL

Inhemska skrifter i våra faders egendomliga gudalära med
hohetäfver torde ej kunna framvisas. Men om hieroglypher ^
en helig hildskriit| som ännu är bevarad, vilja vi erinra.

1. HugrunoT inhuggne i ateiu I gamla Norden fanns
CD I^eograpJUj en tankebildasirift^ byars tydning utgjorde
den högre religionskunskapen. Brjnhilda, lärarinna i dvlika runor
fisrdnir, att de skulle kännas af den, som ville för fitterhet
prisas y härledande dei*as bruk från Mimers (urniythcns) dagar
Dylika voro tecknade på Nornornas sköldrand , pä Carl vag-'
nens hjul under rullande Thor, å Brages tun^, men '^mer-
andels afskafne der de funnits ristadc bland mcnniskors ätU^
Sjöborg y Brunius, liilfeling hafva lemnat oss dylika afritade.
Liljegren finner dem i urminnes tider inhuggna i v&ra berg på
flera orter i Sverige , särdeles i Norrland, Östergötland och Bo*
bos län. Der betecknas t. ex. Blod ("pilens vätska" i poeter-
na språk) med en . (vattendroppe) och en pil^ blodigt hrig
("Korpens dryck") med • och en Korp *). Flere sådane sat-
tes tillsamman för att uttrycka en hel mening. Deraf de oänd-
ligt många bildliga benämningarne hos de gamle skalderna ,
brarigenom. sången lättare kunde ibågkommas, då man blott
antecknade hugrunorna. Dessa hopsamlades af de sin antik imi-
tennde skalderna Thiodolf, Einai* Skuleson ^ Eyvind Skalda-
killer m. iL hvilka äflades att visa sin lärdom genom att på
ett ställe sammanföra väl 10 dylika benämningar. Vi kunna
Srstå, att det var lättare att minnas, der man säg t. ex.
i) Thorshammarsmärke ; 2) ett hjul; 3) jernlansar om hvar-
ttdra; 4} luftvågor under en måne; 5) åskmoln; 6) cldstrim-
Bor öfver jorden; — dessa starka toner ur Thorsdrapa: Tlior
åbe till jernlelen — Mänvdgen under honom danade. —
Efter honom all luften brann ^ — men vi begripa ock, att
vtan undervisning, utan en prestkast, hade dylik kunskap hvar-
W tillkommit eller i sekler bibehållit sig; liksom att det utan

*) I SjSb. Sand, i Ani, 111. pl. 11<— 1& fDrekommer en hällristniDg med
många droppar och 4 JoUer, Betecknar det : en strid, der man vadaå
i blod? ^\X skepp och hind, Moonc Snabbseglare? Skepp med mot-
puttda kölar, fianne äntrade skepp.

dylika hjelpraedel , varit ogörligt att från slägte till slägte i
planta sä mycken traditionell kunskap.

2. Meigmrunor eller Trollrunor, utgjordes af vanliga
nor med en hemlig betydelse , äro således svära att urs
från andra runor. Dylika torde varit inristade på den
mcdum ingräfda Tirfing, och af dylik betydelse de rui
som finnas pä flintstridsyxan i CJps. Museum. (Se Iduna Ifi
Brynhilda bjuder: Segerrunor stall du tunna och det
Suärd rista j å skidan några, några på fästet *).

3. Blomster^ oeh Stjem-runor m. m. Dä vårsolen (!
der) såras af den alltjemnt ökade JVatten (Höder), och flyr ,
daggens tårar , som jorden (Frigga) gjuter, har en kraft,
han annhrs hela året saknar, dä blomstrar en ört med bloc
krona och genomstungna blad — det är Baldersblod, <
blickar mot dig en "förgyllande" blomma med blödande dis(
en liten ängarnes sol, så är det — Balders brå eller Bak
ögonbryn. Se upp i den klara stjernqvällen. De bilder,
först möta ditt tjusta öga , är den gyllne vagnen och den g
ne tenen. De lärde se der en hjorn och ett halte y men 5
riges allmoge läser i dessa stjernrunor om Thor och Fri
om honom , som åter i molnen och henne, som spinner stjc
guld åt alla älskare och älskarinnor. Lyssna i vårnatten
genljudet i molnen af de bristande ismassor vid hafssträndci
och folket , som omger dig , skall höra ljud af hästar och v
nar och utropa : Odin far förbi.

*) Vi tro doek ej, att det småaktiga i en egen namnteckning, <
ren må önskat med diget* antyda '*att han varit en väldig och
tad man/* eller att han var en tjock man (Olof Digre i Olof SI
konungs munn var vissst ej hedersnamn), varit mera inbjuda
fbr kämpar » som ej plägade tappa sina vapen , un idccn om tef^
runor pd vapnet. Förr torde han önskat» att mfiå sin hamm
åstadkomma en diger död.

b) Historia.

Förlomne urhmder , men livar af spär äro qvar l
. Källorna för Isländsia Sagor och Sånger , der forn^
itUha minnen framträda* 1. För deo nyare Sagans Fun^
n Noregr. Den innehåller mera, än man kunde dilia, då
gan skrefs (12 seklet, enligt Hallenberg). Sagan innehåller
JDPen och begrepp ur pbysiska mythcyklen, men är i sitt
irrarande skick nedryckt inom heroiska cyklen , localiserad i
inland och i anledning deraf, att Snö varit en roythisk gestalt
i ur-sagan , fastlänkad vid en viss tidpunkt inuti Ynglinga-
igan, der en Snö omtalats. Det är ej lätt att fatta hiundao
rsagan varit; men något bör man derom kunna ana. Efter
hgudstiden (Fornjot är här Saturnus-ideens namn) uppträder
är en Trimurti, som är den forngötiska eller Kosmogoniska
unma som möter hos Ossian. Gudarne äro de 3 äldste ele-
Kntema, hvaraf jorden uppkommit: Kare^ Loge^ Hlerz
loft, Eld, Vatten; vi ha nyligen ordat derom; och man torde
^f finna , att vi ej ärna tvista med någon om tiden då Forn-
Dter lefde. Men om tiden ^ då den forngötiska cul ten fanns,
lonoa vi något erinra. Ty då i Pythcas' tid (^ornkr. 30() f,
]hr. f.) Britannerna omtalade Thule såsom det nordligaste af
dia länder , ehuru ej utan all odling och åkerbruk och som ,
nligt Geijer, troligen var det vestliga Skandinavien, är det
otrifvelaktigt, att der redan då fanns någon gudsdyrkan bland
inbjggame, och det är mera sannolikt, att denna var den
Torogötiska enkla naturdyrkan , som nämnde Saga antyder , än
att den var den djupsinniga Eddaläran. Ur dessa grunder an-
le vi , att roten till denna Saga går djupare ned i tiden än ro-
ten till den Odinska culten. Vi läsa i Sagan den underrättel-
len, att ForngÖterna^ Nordin vånarne iore Odins tid, de Åsar,
som utvandrat under phyaiaka mythcyclen , dyrkade samma
Trimurti , som urinvånarne i Grekland , Italien , Britannien &c.
en religion som troligen , enligt hvad redan nämnts, utgick frau
Egypten i aldra äldsta tider och först reformerades, då E^y^-

tiska bildningen hunnit sin culmination eller dä i Asien specu-
lationcn så småningom börjat öfvergå från det synliga till det
osynliga. JFrost, Snö, JDrifpa y Nyasfallen Snö &c. äro
passande undetgudar i ett Nordiskt system af nämnde prejel*
De första menniskorna^ som framstå, äro T/ior och Goa, ^^om
offra Thorrablot vid vintersolstundet. Hos Perserna heter
Vintermånaden Chor'-dad, då en offerfest firas åt solen , Osiris
med hokhufvudet (i Norden heter tiden än hölnatt och man
offrade der vid fordom hökar) *). Goa är i Sanskrit Ko, den
närande naturens, jordens symbol (deraf G da bos Greker-
na); Februarii månads Gudinna^ som då fick sitt offer. Vi
mota här således Solens pr est och Jordens prestinna , från
hvilka Norrmän och Göter härledas och från hvilka den Gylfe
eller furste nedstammade , som herrskade i landskaperne kring
Vettern och lade der de döde i stenkistor , då Odin kom oeh
bänvistes till landskaperna omkring Mälaren , der från första
början brännåldern hérrskat. 2. För Riksmal i Poetiska Ed-
dan och Eriks i Götaland minnessång, hvars början fin-
nes i Verelii Hervara Saga och Geijers S. R. H. och som för-
råda alltför ringa beröring med Eddaculten, ehuru en tidsål-
der långt ef^er Odinismens ankomst till Norden, för att rätt
kunna förklaras, om man ej antager, att Göterna, som i all-
mänhet förgätit sin Asiatiska cult, redan då Gylfe ansåg sig
behöfva inskaffa en ny invandring från östliga hemlandet,
glömde den ännu mer under sin oftast sjelfständiga ställning
till Svearne, ändå öfvande skaldskap och prisande sin gamle
grundläggare. Hos dem kallades denne Rik, och en af Odins
Asia-drottar , avataren af Hciradal i det nya systemet, ville
Bxxsts förhålla sig så till den gamle Göta-Jarlen, som Siggc-
Odin till Tyr-Odin, som Asa Thor till ike Thor o. s. v. Men
både i den sång, Eddan bevarat och i den , som ännu sjöngs

^) Detta bruk och detta hökhufvud på solguden sägs Zoroaster infört
frau Egyptpn omkring 600 f. Chr Invandringen till Korden i^
da ej flättas längre tillbaka än Zoroastcri reformation.

i Verelii tid, träffas inga drag af denba förening. Dä denna
ut»n tvifvei är den äldste säng, folkminnet till oss framfört ,
mä vi meddela densamma.

ft<

1. Enn Erikur fyrsti Konungur var
I gauta landinu vida ,
I bragd oc i bugi sniallr madr
I vigi *) sua auk i fridi.
Han var auk er fyrst i Vitalum «rdi '•).

4. Eig var i Vitalum nokorn til
£r plugin mundi ^ar y«nda,
Gautana ginstan Erekr mild
poch utan Konunge utsendir.
Han var auk er fyrst i — . —

5. Sua sendi han ]^em { sudur laund '}
Er fyrst par byriadu bua

Auk med peim margan sniallaa
Er peim skylldi halldr i rua ,
Haa var auk er fyrsti. •

B. Källorna for Isländska sagor och sånger , deri
Sveish historia förekommer.

1. För Ynglingasagan, som frän flammorna af Ran-
ninge räddades till Verm lands skogar och sedan öfver Norrige
tokte en fristad pä Island. Att Svenska urkunder funnits for

') Krig. ^) Ärjde, plöjde. ') Tyskland. Johannes Magnus har med-
delat mera af denna sång> men i Of v ers. Denne Erik föreslogs
till Gud på Björkö thing. Erik eller Rik var dock troligen ett
appellatift namn, betydande Kung (Rsegia, Rex) Götiska Kun^anavm
Bara det ofta inom sig t. ex. Amal-rik» Balde-rik, Bcto-rik, Rod«-
rik, Munde-rik» Theodo-rikj Childe-rik o. s. v.

,denna saga, slutar Hammarsköld af Ser. R. Sv. T. !• p. 14^
Få dessas grund måste Registrufn Upsalienae uppskjutit
Det är tydligen författadt, förrän vi blefvo bekanta med Thio-
dolfs och Snorros öfverlemningar och finnes likväl på ett sätt
med dessa öf verensstämma, som vore omöjligt, om ej •källan
for beggedera kungalängderna vore gemensara. Såsom en upp-
teckning ur Ynglingarnes Sagocyklus från äldre tider torde man
fä anse: Langfedga tal från Odin till Olof TrätäljcL
Börjar : PVbden, pan kolluin ver Oden. Fra honum eru kom-
nar flestur Kongaaetter i Nordur alfu heimsins. Han var Tyr-
kia (Teucria?) kongur. Han flyde fyrer Romverium Nordur-
hyngad. — Njordur i Noatun — Yngpe Freyr &c. S. A
iS. 1 : 71. 1. Säkert är , att om ej våra hedniska förfader sjelf-
ve genom skrift bevarat sin historia , denna omsorg ej vaknat
hos Lärjungar af män med Adami Brem. grundsats: Inuiile
est acta non credentium acrutaru Geijer och P. E. Miiller
anmärka, att ett poem, med 30 ättefader uppräknade, ej gema
kan vara annat än ett hopdraget innehåll af utförligare sägn
och sång. Ty något måste man veta om namn , som man skal)
kunna minnas. Att äldsta urkunden varit poetiskt anlagd, skon-
jes äfven i den närvarande, och ger anledning sluta, att ursagaa
fSrskrifver sig från tiden efter Ynglingarnes fall. Detta här-
leddes frSiti en förbannelse y som allt närmare utvecklas. Gen-
klang höres stundom af den äldsta poetiska tonarten , t, ei*
Svenskarne uppreste K. Yngvars hög på sjöstranden :

på det Östersjöns böljor

måtte qväda hafssåogen

Svea Konung till gamman.
En sannt Ossiansk harpoton! — Ynglinga-Sagans fortsättniog.
Sagan af Upplendinga Konungum uti Fornaldar Sögur
Nordlandä eptir gömlum handritum utgefner af C. C
jRafn må härvid nämnas.

2. För Slirners färd, i poetiska Eddan, ett fragment
ur Ynglingarnes Saga (Rör Frej Njords son).

3. För Hyndlaa sång eller f^ölans sång den mindre
i poeté Edd. röraode Odinska Kungaätterna Ynglingar och Sköld-
uigar y Harald Hildetand , Rörik , Radbart m. fl.

4. För yölunda qvädei, i poet. Edd. 2:dra delen, der
Volund gripes af K. Nidad i Svithiod. Här i Sverige q varva-
rande sägner och localiseringar ha föranlätit (lera forskare att
förlägga Yölunds sagohändelser inom Sverige. Lagerbr. fann
scenen i Yillands Härad i Skune. Nyligen skref en af vår in-
hemska litteraturs mest nitiske och ärofulla vänner ^. Afze^
liui till en af sina correspondenter : "Man har velat göra hän-
delsen till Tysk y men det går ej för sig. Källan för allt hvad
Tysken vetat härom , ar vår Edda Vaulundarqvida. Namnen
iro Svenska 9 såsom Ulfdaien m. m." Men Geijer kallar Nordens
ildste Smed ''för en Finsk Konungason pä Svithiods gränser."
(S.F. H. 1: 109).

. 5. For €lh laländsia Sagor, eom laländarne ajelfue
(oue lomne från Sperige och upptecknade på Island. Half-
dan Einarsson *) räknar hit: 1. JEigill Einliendta och Ae-^
munds Saga^ utg. med öfvers. Ups. 1693 af P. Salanus. Of-
Vinföre omrörd. Behandlad af Oehlenschläger i Fosterbrödre"
»e; nu jemte flere utg. i Fornaldar-Sögur : Nord. Fortids
Sagaer ovs. af C. G. Rafn. KJin. 1829 följ.. 2. Göterna
Grims och Hjalmars saga. 3. JHalfdan Barkarssona
9aga. 4. Herraud oeh Boses saga, utg. med öfs. af Vere-
litu Ups. 1666. En ^Agtgsia ur den Skandinaviska Iliaden,
Bråifalla slag. Herraud och Bose äro fostrade i det Svenska
Östergötland, och strida med Bjarmernc. Annars inflätade i
fal stora Ragnarska sagokretsen. Herraud var Thora Borgar-
kjorls fader. 5. Heidreks saga, skild från Hervors saga en-

*) I Historia iiUeraria Islandias , auctorum §t, scriptorum tum editorum
tem ineditorum indicem eshibens, Ua9ma 1786. Set. III. §. 4 /?.
Uittorio Sveda & Gothia,

ligt Suhm (Crit. Hist, 1: 422—36) utgafs först af Vcrelius med
öfvers. Ups, 1672. ' 6. ^Hrolf GautreJbssons saga. Utg. af
Verelius med ofs. tJps. 1664. Hjelten frarnträdtir ur Vestergöt-
land vid Vettern. Då sagaD skrefs, funnos Starkodds sånger
qvan 7. Ingvar Vidforlea aaga^ utg. med öfs. och en lärd
afb. om runor m. m. af N. R. Brocraan Sthm 1762. Sagan
är uppsatt efter minnen , som äfven Svenska runstenar förvara.
Således derom längre ned. 8. Olof Fräknes saga. 9. Or^
mars saga. 10. Styrbjörns saga. 11. Sagobroitet om Brä"
vallaslag. Utg. först af J. F. Peringskjöld 1719, sedanj under
titel: Sögobrot af noklorum fornlångum i Dana oh SpIo*.
weldi. Kphn 1829, af Hafn. Ett fragment af en behandling
utaf Skjöldungasagan. •— Om dess poesi få vi erinra på sitt
ställe. Dess historiska halt torde öfvergå de förutnämnde Sa-^
gornas. Orvar Odds Saga torde här böra nämnas, såsom for-
fattad af en, som varit bättre bekant med Svei'ige , än man
blifver genom berättelser och en resa från en fierran ö tiU
frcmlingar. — Alla sagorna skildra Vikinglifvets äfventyr och
ungdomlighet. De fleste höra väl mera till Episk dikt än historia j
men då de ej eller alltid der förtjena sin pfats, må de nämnas
Lär, emedan de i teckning af Mordiska seder och bruk ändå
alltid ega en röst. Vi få dock om de i sagorna utströdda sån-
ger yttra oss, då frågan blifver om vilterhetens litteratur.
Dessutom är tydligt, att Svensk '*sugnhistoria" måste ligga till
grund för många ställen i pros. Eddan , i Kungasagorue och
inånga bland de öfrige Isländske Sagorna.

Vi böra härvid åtei* erinra , att det Isländska är i sig foga
mindre Svenskt än Norskt eller Danskt. Den förste som segla*
de kring Island och fann , att det var en ö , var en Svenik
man. Gärdar Svafvarsson , hvarföre ön först benämndes Galt*
darsholmen *), K. Björns på Haga son Thor Knapp, som be*

*) Se Hullanb. Anm. till Lgbr. 1 : 274 m. fl. JV. M, Petersen i Is-
landa Ox>dagclse og Bebyggelse (Rec. i Nord. Tidakr. for Oldkya-

fårade Ynglingarnes ätteminnen , nedsatte sig der äfven. Om
de ofrige Svenske män, som Islands Landnamabok upptager
bland dess förste bebyggare , se Jfallenb. L c. 269 o. f. Ön
lotogs af de ädlaste och frisinnjgaste bland Nordens tre folk,
som dela äran af den nordligaste republik i Europa»

C. Källorna för utom-Nordista quäden , åom tydligen
utgått från vårt fädernesland. Må nämnas: 1. fbV BicH
widfa Dräpa y ett Angelaaxiakt quäde, sednast och bäst ut-
giftret och toftadt af Grundtvig (B. D. Et Gotfskt Heltedigt
&a forrige Aartusende^ Kjöbh. 1820)^ Diktens skådeplats är dels
Buunark y dels Göta rike och Svithiod, stundom äfven K. Finns
knd. Hufvudpersonen är en Götisk bjelte Beowulf, släglinge
till Higelac.(Hugleik) Göternas Konung. Hjel tens första^ bedrift
ar att frälsa K. Hrodgar (Hroar) i Danmark. Thorkelin anser,
att Beowuifs dödsår är 340. Sången angår händelser, h var-
om ingen underrättelse blifvit på Island bevarad. Versslaget är
vårt Nordiska fornyrdalag. Sista rcdactionen af eä Christen*
1 fSr flera JPäröisia quäden^

c) Geographi.

Den äldsta skrift i Sveriges geographi trä£&s i det redan
Danaholms råskillnads-bref»

d) Astronomi.

Häri fanns utmärkt kunskap i Norden under hedna tiden. Vi

> blott Thorkil Måne. Det document, vi ege öfrigt från forn-

i Tidsbestämningsvettenskapen, bar blifvit lämpadt till

>lska Galendai*iet , och således är omöjligt att framställa

i sitt uråldriga skick- Liljegrens anm* i Runläran p»

dighet 1833) antager» att Q^xåax lödde pä Seland och att hans far
allena varit Svensk.

^"^tigu SkSna Litteraiur. 2 Del ^

204 följ., huru omöjligt det varit för menigheten att strut ^

förstå den nuvarande Runstafven , om ej en hednisk rumkf^

förut hade funnits och varit allmänt känd , låter svårligen rnxAr*

säga sig. Vi tillägga tvenne upplysningar dertill , den CMf *

att våra brödrastammar söder om Östersjön egde likaledes TSjm» ;

stafvar» och den andra, att Runstafven har sin archetjpi

morgonländerna *)•

■ •*.

m. Konstens Sköna Litteratur.

Med konst förstå vi både den diktande , ordnande och bil*
dande. Den förra allena är i sig sjelf en litteratur; de sednttM^
konstlära tillhör litteraturen , som derföre ej kan undgå $90
bemärka ftfven dem.

a^ Den diktande Konstens.

0
I

Diktande Skön Konst kalla vi den konst , som oppoM
bårar det Sköna i tiden i succesaaipa bilder, förnimbam |
andens verld. Och när den diktar med toner allena , är éetk
Musik I den mest etheriska af konsterna.

*) D. G. Morhof: Unterricht von der Teutschen Sprache ond
1700 anför p. 206 om bönderna i Proyence ur en gammal Fl
syak Förf. : Les pälsans se servent encore d'une espece det
glyphiques en sorte, qu'ils font ces Almanachs sur un morcets
bois, qui n^est pas si grand qu'une carte å jouer, u6 sont''i
quez tous les mois & jours de 1'année ayec les Festet & ai
choses notablcs par un artifice singulicr. Ge qui marque qat
pais a eu des connoissances , des sciences & autres belles choMS
puts um temps immemorial, retenant cela des Egyptiens €U
qu'il8 ayoient imitez, hvaryid Moihof anmärker» att nppfii

gen tillhörde den aUen Gothen und Schweden, Om Runstafyent
•kap med de Nord - Asiske Galcndarierne se Den fSrsU Nopmsm
og^ Ihn förste August» To HistorishKalendariske UndersSgeUtr wmå ^
Tillag om HöjU'dsbauner, Offer 6aaf, Nödtid og llddyrMsc, fii
Magyttuetu KAm, ^829.

> ^/// /Yr^ A/i^z/y^/?//./.

O'/' Åf-nt/fé .ft4r' /^

■•■ — t
I I

■9 &-

Jjt--^

'^-J-^

-■e-

yjy//y^ . // /W* ///rr///y/' i^/.' //// //t /./•

-e-

•g" ^' ,

.««M

w A^<^ - /s''^/ ^''/^ /»{f^/ ^/yu' //"< ^/x-

:^53i:

^ — I- — \-

^—rr

r -^ — ' ' --' —

onJe^..^ 'C//'?ii^ . a rf /A r/' r// .»Y/^/^f . ///•//

-e-

é^*fwA.. 'f^///. ^r//' ar ^/-i/^r /

f.'/'

.7'!'/

ffJ^r/ A/ffdir rfy

efi

/ /'éL/J/ //^

//é€r

22:

~^\o JV

/ÄTv, /"^ /yy

v^' /&^ >^//'vi •.#■ Ar/^ /!v.

13.

«-

//XV/

A*rA^ . ^r/*.

V:^ U

Tonkonstens
lider gä äfven upp i gråa hedendomen; ej blott vocalmusi-
uis, utan äfven instrumenternas. Inom litteraturen qyarstår
t märkligt spår. *

Melodien till Kraha Mdl. Denna sång sjöngs i Saxos
d i Skandinavien och från urminnes tider på Island , liksom
likvisor med en egendomlig melodi i alla länder. Då sången
ODgs redan i sagans tider , då melodien andades hjelteålderns
lody väckte den ock så mycken uppmärksamhet, att den i
dfva den fattiga scepticismens dagar infördes, sådan den an-
ttlmats af en stor kännare af Nordens gamla diktkonst, John
ia6en, i JEssai sur la Musique ancienne & möderne. Pa-'
it 1780. De två ypperlige fomforskarne Rask och Rafn haf-
1 lA skiftat ord om denna melodi i Hermod, då den ene någon-
ädes velat förbättra , den andra försvara John Olafsens upp-
ittning. Rask antog, att sången var Drottqväde , och att me-
dlen ej var fullt lämpad efter ett dylikt versslag; Rafn for-
enu*, att den är blandad med fomyrdalag, och melodien ur
ma synpunkt rätt. Vi tro, att likasom ht^^e öfverenskom-
it, att Diktens språk är äldi*e än den tid, då man på Island
rjade regelbinda Norraena tunga, så kan man anse för ett
il till för melodiens uråldi*ighet , att den e) är bunden vid
D på Island vettenskapligt utbildade prosodien. Som denna
Bsättning således han vara från hednisk tidsålder, anse vi
\ hora meddela den samma i en Musikbilaga. Ingen är,
ooL ej vet, att instrumental- musik fanns här i de dagar.
stom vittna ej blott sagorna , utan äfven hällristningarne och
t här nedan anförda monumentet vid Kivik.

Skaldekonsten.
a) Kämpavisor af namngifna Skalder*

1. Starkodderna — de Nordiska Homerideina , som dock
ttl synas tillhöra Sverige. —All fri verksamhet, som väcker de
<tre, de ädlare själskrafterna, uppblomstrar ock i sång. Detta

är naturen» herrliga och allsmäktiga lag. Sjelfva den skyhöga
tallen, som susar öfver fjällen , har sin vårblomning, sjclfvi
den väldiga eken , som bär en tusenårig krona , offrar blomdof)
it midsommarens sol.

Yikingame lefde poesi , de kunde således ej undgå att
sjunga poesi. Främst bland de Barder, som stridt på våra
laLt och sjungit för våra konungar, står en mystisk person Står-
kodd y som deltager i Svenskarnes märkligaste stridei* och af
favars sånger fragmenter ännu finnas oTrige. Vi vilja närmare
I>etrakta den höga gestalten.

Han lefver genom hela Vikingåldern , är samtidig med alla
stora händelser och i sagorna ryktbai^ män. Hans första ut-
vandring hafva vi redan hört. Han svärmar snart omkring
ined samregenterna Alf och Erik , i 4:de seklet , diktar i derai
bof en visa: Vihats bali , som uttalade dess ånger öfver del
nidingsverk ^^^det genom honom utförde i hans första menni-
skoålder. Som han var af Forngöternas slägte , betraktas hai
med v förakt vid Sveahofvet, förföljes af Thor, kallas Jotun ai
bofmännen , h vilket allt anföres ur hans egna sånger (sua sem hier
seigir Stariodr). Han bor sedan vid Ålufosse, ett strömfall i
som de fleste funnit vid Trollhättan (övre for Eidet), men är
sjelf i kamp norr om Elivogi*. Amgrims son Mn Bolmso,
Trollkämpen Hergiim, röfvar derunder hans maka Ogn från Alf-
beim och vinner äfven hennes hjerta. Hjelten hemkommer*
Ku blekna Hergrim ach Ogn. En tvekamp står vid forssen.
Hergrim stupar och nu faller Ogn , som beskådat striden, på
Bitt eget svärd *).

*) Man har nekat, att iårlei fanna i yår äldre sagotid. Vicserligea
hade den ej den sentimentala charakter, som Tegnér gifver Fri*
thiofs och Ingeborgs; men den visade dock dragen af ej-Tilda
mepniskors kärlek. Då våra egna sagominnen från detsa tideC
2ro allt för fragmcnUriska, må det tillåtas att bedja läiaren te åår-^

Sedan ser man Starkodd segrande uppträda i Curiand»
sUandy Saxland, Ungern , Polen och Ryssland, der han slår

ieien sidan ban skildras hos ett folk^ samtida med ySra Vilungar
och utan tvifyel lika öfyerståmmande med dem i bildning, som
Walter Scotts landsman aro med Tegnér, i den förut nämnda
episoden om Mojtm i Osnan , som mer än en gång erinrar om sa*
gominnet af Starkodd och Ogn.

Säg 9 talar den blåögda sonen af Semö , hor föUo

De bjeltar i Erin ? Ha kämpar från kochlin dem ställt

I strid? Eller bvad har de starke i boningar fällt

Så trånga » så mörka? -* "Duchomar och Gathba^ de höUo

Sin tvekamp — for Cathba så osäll — yid flodernas bras^

Der berget de lemna, omgifret af ekarnes sus.

Till Grottan vid Thura kom segrarn. — Till tärnan han sade t

"O Morna! det skönaste, Cormac, den väldige , hade^

Hvi sitta allena bland stenarnes heliga rund?

Hvi dölja så mycket behag i en grotta ? Månn* bäcken

Med klagande toner dig tjusar? Behagar den lund.

Der suckande yindarne vagga den mossiga häcken

Omkring dina rodnande kinder? Qvarhåller dig sjön»

Som bullrar oroligt mot stranden , som tjuter från fjärden ?

Månn' annars den hotande ^ gnyende stormnatten ar den

Förtrollande vännen? Ack Morna I din hy är af snön»

Som faller på heden; ditt lockiga bår, utaf natten

Pi höjden af Cromla, då qvällen än dröjer der qvar

Med darrande skimmer, och bröstens glänsande par

Jag liknar vid stenar, som glattas i rinnande vatten

Vid Branno, och armen jag jemnför så mjellig och smal

Med h vitas te pelarn i Fingals, den mäktiges, sal."

(På Mornas fråga^ om han kom från striden, och om Swa*
ran kommit:}

"Från kullen jag kommer, o Morna, och känner blott friden.
Från kullen, der svartbruna hjortarnc dansa. Jag har
Med böjliga bågen fällt tre och för hundarnes tänder
Tre lollo också. Dig den skönaste hjorten jag sänder.

Du «kulle blott sett , bur sitt grcniga hufvud han bar ,

Hur fötterna tramj^de vinden .! . . •

én ttiäktig Ryssarnes beherrskare , ''hvilken med sin blick alle-
na kvode döfva alla slags vapen." I Tyskland träder han upp
mot Gjukungarne. Sigiird Fafnisbane slår honom tvenne tän-
der, ur munnen , af hvilka man vägt 'en i Danmark och mätt
en i Skåne *)• Snart framglänser denna Bard i Gonstantinopely
besegrande der den ryktbaraste faktaren Tanna. Han kämpar
derefter^ enligt sjelfva Suhms tanka , mot Kejs. Eugenius år
394 bland Theodosii Göter. Snart uppstår mellan Greker och
Romare en strid. Grekerna (enligt Suhm) ställa fram Starkodd
'.och sädt)a hans bild i koppar till Romanie, med tillsägelsei
att om de ej Iiäde en dylik att skicka ut emot deras kämpe^
så måtte de lägga ned sina vapen. I sin "3:dje menniskoåldec
framträder han åter i Norden, och är en af de ypperste Svenske
kämparne i Bråvalla slaget , Inordens Iliad. Denna strid besjöng
han ock j och Isländarne och Saxo hafva honom att tacka föi
hvad de veta om den alörsta striden i Norden **). Slute^

Morna älskade dock GathBa *'en str&le på stoFmarnes dag 9
och Moina utgjorde Duchom^jrs "nattliga drömmar.** Snart häm-
Ilades Marna sin älskares död.

**Jag begär dock af dig
Blott svärdet Att skåda det älskade blodet är herrligt.**
Och svärdet den gråtande räcktes. Hoii redan det gömt
I manliga ))röstet. • , •

Men här öfvergår Ogn älskarinnan hos Ossian. Den fSrn.
faller på eget svärd. Den sednäre hämnas genom list och Läa*
pen förnedrar sig sedan till qvinnoiist, för att döende mörda m>
qvinna.
*) Schön. N. H 1 : 405. Er. Pomcr. Chron. p. 265.
^'^) Att denna var en tvekamp mellan Svear och Göter, synes afl
mjcket Vi må blott här nämna» att Throndhemsboerna, dtf
först i Norrige bosatte men sedan undanträngde» stridde i Göterna^
leder bland Danskar » Skåningar » Östgöter , Sachsar , Engländai^
Thelcmarksboerna , som sednare inkommit i Norrlge » funno si*
plats i Svearnes leder. För öfrigt uppträda här vår Sagas yppersft''
kämpar: Orvar Odd, Heraud och Bose n. d. Märkligt är huru
driffjédrav som gifyas de stÖrsU händelser. Striden på Skana

«7

ut m Srdje mennislLoålder lefver han i-STenska K. Eisten Belit
hof i 8:de seklet , der han plågas af tidens vekligbet^ yPP^S^^
jollrande musik och lättsinniga visor. Sjelf täres han af ån-
ger, känner tomheten af hjeltens ära och minnets lof *) ock
dSr af sin samtid förgäten* Hans graf finner Tuneld i Medel-
pad och Schöning i en 60 aln. lång graf vid Vegeholm* An-
dra vid Götehorg.

Starkodds sånger funnos ännu, då Saxos historia och Rolf
Gotrekssons saga skrefvos. Saxo öfversätter dem på en blom-
strande latin **). Sagoförtäljaren meddelar dem kanske enklare
an de klungo vid Starkoddarslagen. I Sag-a Gautreis Ko^
nungs Ojg Saga af Hrolfi Konungi Gautreka synSf Khn

drös strand» mellan 2:ne taflande tlägtfolk» stod» f5r att himnas en
qvinnat tyek; den likartade striden vid Briviken sammanUistet»
aå vidt Göter och Srear fanaos» i^r att ej behöfrf qyifra ea
gubbe i badkaret

*) Denna bana sinneistämning bar förf. sökt skildra i SiarkodtU Sim*
ger, Sikm. ¥824* der ban tillika sökt framställa den dubbla idéea
i Edda-Uran.

StarMtd.
. • Djuptankt bar jag g&tt alltse*n —
Tj bjelten föddes icke blind för något —
uti tuilurmu Valhall. UU den ,
Uk4om i miff, jag har eU Valhall fimnii, ...

Af samma Hayamal en öfversättning
I hyarje cirkel utaf Skapelsen
Vi se , utaf Allfaders finger skrifven.
UrslngeU' har yisst ännu ingen sett
Om icke de» som gått till Jorsala.
Den fä vi läsa ofyan vintergatan.

**^ En sång börjar :

TJt sine regressu pronus agit alyeus undas»
Sic selas hominum, cursum labcntibus annis»
Irrcditura fluit» praeccps ruit orbita Fati.

88 '

1830 (i Fomaldar Sogur in>i trä&s flera utdrag tit Stärk-
odds dikter än i Verelianska editionen. T. ex. (ur Vikars balken]

'Var Vikari
vant at fylgia
^v£ at fremstr
{ flokki' stdd ,
bjuggum hjalma
med hofud gnypum
brynjar sniddum *

^ ok bratum h]alma«

2. Ragnar läodhroly se Brage den gamle* 3. Brage der
gamle. Lefde äfven i Svenska Konungars hof; anförd blaac
Eisten Belis och Björn Jernsidas hofskulder. Var ' gubbe , d^
Harald Hår fager föddes. I Snorros Edda finnas fragmenter a
dess sång öfver Gefion , dess sång till trollqvinnan m. m. Hai
har besjungit bröderna Saurles och Homdirs härand på £• Jor
naker^ som låtit af hästar ihjältrampa deras syster Svanhild *]
samma ämne , som Italienska folkskalder behandlat i fordna da
gar ^ benämnande bröderne : Sarello och Hamidiech. Med ei
Dräpa om Ragnar Lodbrok blidkade han Björn Jernsida. Tro
ligen var denna Dräpa det bekanta Krata-maly som Sk. Thor
Iqcius, Rafn, Rask vu fl. anse sannolikast , att Brage lemnat
sitt närvarande skick och som vi derföre har upptaga , med s
mycket större skäl , som hjelten var Sveriges siste fabelkonun^
den ypperste i den yngste kämpesagocyklen i Norden. At
Kraiumal ej är författadt på Island , ha män , sådane son
Rafn och Rask, fulltygat. ^'Språket är äldre än Islands be
byggande." T. ex. **Reivdi ormr (pilen) til unda" borde på Isl
heta rann • • Rendiy brendi o. d. finner Rask i Halland
folkspråk. Vi kunna försäkra, att hela Sveriges allmoge säge
att det brändt för den^ hvars hus brann. Saxo bad

^) Pros. Edd. Öfs. Slhm 1819 f. 132. Geijcr S. R. H. 1 : 115.

hort gamla mSn sjunga denna säng — troligen ej lärd från Island ;

och den, som bibehöll sig ända till Syvs tid, hade sannolikt sin

rot i Skandinavien. — Krahaa målår 30 gånger utgifvet och

öfversatt på de fleste af de mest bildade språk. O. Worm utgaf

det först på latin 1636, dernäst utkom det på Holländska

1723; i Björners kämpadater på urspr., lat. och sv. 1737; pi

Engelska (af Bisk. Percy) 1763 ; på Franska (af Mallet) 1756 *).

T. d. Hagen i jéltnordiache Sägen and JLieden och i Nor^

åUche Heldromane och sedan Legis i Fundgruben des al^

ten Nordens ha gjort Tyskarne bekanta med originalet Re«*

dan 1800 öfvers. det af p* Bonstetten. Lamotte Fouqué hap

behandlat Bagnars saga och denna hans dödssång i Der JHeld

des Nordens och Grceter i Nordische Blumen* I Biblia»

theque universelle des Bomans^ ä Paris , bearbetades samma

ämne 1784 efter en gammal handskrift på K. Bibi. i Paris.

ifven Italienskan har tillegnat sig densamma. Och det är ej

blott i nyare tider y som denna Nordiska fornsång fatt örnvingar.

Han flög äfven omkring i gamla verlden. I Ltynghyes Färöw

sia qväden träffas Bågnar Tattur och Asla Bujma (Aslögs

rim). Intet fornqväde har med den fuilkomlighet behandlats,

då vi undantage de Eddiska qväden under Finn Magnusens

hand, som Krahumal i dess utgifning af Bafn. Om dess

melodi har redan fråga förevarit.

I denna sång afspeglar sig Vikinglifvets gestalt i lefnadsstor-
lek. Skalden har haft beröring både med Christnas och Zeus-dyr-
käres tro , men vidblifver sin egen , ej sökande en annan messa
än pilarnes (Oddamessa **). Han har segrat i 51 hufvudstrider.

[

*) Genom sin okunnighet om skalJspråket i Norilcn ntspridde desse
Öfss. derunder likväl ett falikt begrepp om våra fäder. Dryckeshorn
heter i Skaldespråket hufvudets krokiga träd» De förklarade det med
Ht^vutUkålar,

*•) Det väcker undran, att hos Geijcr (S. R. H. 1 : 553) läsa: "Ut-
trycket Oddamessa röjer en Christen." Vikingar » hvilka kunde lå<*

. Tunna i nästan alla d& kända kustländer och sannolikt (ort ett
hämndkrig mot Ghristendomen , (qr de våldsamma omvändelse-
försöken, hvarigenom Sydländerna trodde sig kunna bryta
Nordbons svärd ur dess senfulla hand. *) Sången har troligen
varit hjeltens krigssång , hvarigenom hären skulle eldas till
^nya bedrifter genom de förras minne. .Den har då vext allt«
jemnty så att i ormgropen (förmodligen en poetisk benämning pi
fängelse) blott det sista ödets slag var att tillägga. Det är
visst ej mot charakteren hos en så poetisk kämpe att döf?a
plågorna och lindra harmen genom att äfven i fängelset erinra '
sig sina fordna värf. Saxo bar förvarat oss en stroph ur Beg«
närs sång , hvarigenom vi kunna sluta hvad del Brage j som
här gerna kan betyda den äldre I^ordisla Skaldekonsten
med den högsta då förekommande bUduingj har i detta
sannolikt till Ki*akas tröst omdiktade och af henne gerna sjung- .
na poem.

Ragnar. Brage.

Gnidia mnnda grisir Hér vildu nii allir

ef galtar hag yissu : Burir Aslaugar bröndum

Grymta månde grisarna Bi^trum Hildi vekja»

«m galtens Öde de pisste, £f yandliga yiMi

Of yidfarar ossar.

Snart nu Aslögs löner
'Ville ned skarpa vapea

ta sig döpa oeh begrafTa, för att intaga en stad» måtte yäl kiut<-
nat upphämta en och annan glosa ur Christendomens språk och an* ,
yända den i andan af sin egen verldsåsigt , liksom de Christne ^
förvandlat hedendomens alla gudar till egenskapsord i det poeti- |
ska språket » utan att någon der före vill hänföra deras skrifter tili i
hedendomen.
*) Först gjorde Montesquieu denna anm. (Causes de la grandeur • . . e^ ]
/^). Den har vidlyftigare utförts af Capefigue i Essai sur les ia—
yasions maritimes des Kormands dans les Gaulcs.' Denna meiiiiatf
delas af CronAolm.

Vicka Hildas lek ,
Om blott de visste
Våra stora qval. '

Vi kunna af denna jemnförelse sluta till de sednare Skal-
demas behandlingssätt af ui*qväden. Tanken bibehölls, orden
förskönades. Men af en manlig' skald måste dock den kung-
liga dikten bHfyit tvättad.'' ^)

Hjogga yér med hjörri» Hö^o Pi med spård,

-hélt^m Hlakkar tjöldum im/yade Hlakas (eu Valkyria) IdUk
hitt at Hildur leiki (skölden)

fyrir Hedninga wagi; jj^gt i Hildas lek (striden)

sja knåttu fä seggir , yram pä Hiadingavägen (?) »). *

er stindrudum skiöldu Se kunde kämpar dd^

at hraesilna hjaldri starka sköldar klu/na,

bjalm slitnader gotna; hjeltars hjebnar slitna

Tarat sem bjärta brudi t lansars hårda möte»

i byng bji sér leggia. Det var ef finlemmad Brud

aU famna på mjuka Mstrar»

Så diktar ej en sörjande enka, äfven om hon bott en
gång i Kung Heimers harpa.

Slutet är det skönaste i alla epopeer på jorden. Iliaden
brinner ner i fallaska, Eneiden slutar med en dödssuck, men
Ragnars Svärdssång ') slutar, sedan ett lif af segrar besjuQ-
gits, i en tonart, stark som åskans:

^} Man erinre sig Voltaires yttrande om sitt förbiilande ' till
den krönte philosophens skrifter. 3) — der Hedingame (He-
din och Hogne) gått förut^ Om H. och H. var ett stort ryk*
te. Se Eddan och Saxo. Men Danskarne öfversätta: Faran
Hedningaväff, ^^ Alla strophcr börjas: hjöggu pér med hjörpi.
Om tiden då han svärmade kring i Europa har man trott sig fin-
na^ en ledande anteckning i historia de Dunebnensi ecclesia, (Hist*
Anglic. äcriptt. X Lond. 1652, fol. 1. II. c. V). Der omtalas
huru Scaldingi , ett Nordiskt hedenfolk , år 793 hemsökt Kyrkan
och genom gudomlig hämnd fått en gruflig död. Riihs anmärker^
att de som sökt bringa chronologi i Lodbroksagorna , sätta Ka^«

Lifs eru lldnar stundir lÅdna år o Hfifets Hundtr ,

Lsjandi skal el deygia Leende skaä jag do.

(tvenne gånger upprepadt, dä sången sjöngs.)

I Ragnar dog ej blott en Viking. Yikinglifvet, Sagan
Asaläran, den Nationella sängen: allt dog med honom och un-
der qval, men — leende* Stunderna voro forlidna, inom hvil-
ka deras lif var bestämdt Ett ordnadt samhälle uppvexte bland
ett folky som från fjerran belägna samhällen hemfört nog bild-
ning för att älska och bevara detta högre statsskick ; historiens
dag rann opp och Sagans niorgonrodnad måste försvinna ; Chri-
stendomen, som Odinsdjrkaren ändtligen lärt känna under
sii\ kamp mot Christnay började väcka en underbar trängtan
hos Nordens män, trötte vid strid och segrar, och med förän-
drade medborgiiga och religieusa förhållanden , måste äfven
Sängen fö*mjas. Lodbrokidemas fall är vår Urbildnings phoB-
nix-bål och Krakumal är sången, som uppstämmes ur lågome,
derur en ny tidsande snart höjer sig , skönare än den , som
försvann. Ännu en ton ur Lodbrokiaden , ehuru den blott hö-
res från en fremmande strand:

4- Haating eller Iladding fosterfader för Hagnars son
Bier cote de fer eller Björn Jernsida, (besjungen äfven af Ko-
bert Vace i Roman de Rou) införes sjungande i forn-fran^y-
ska qväden) och det i upphöjd anda, desto märkligare, som
sången bevarats elJer lagts honom i munnen af fiender. I
begge hänseenden är det ett godt vittnesbörd om charakteren

närs död i medlet af 9:de årh. Yi finna dock svårighet vid att
förlägga dessa ufventyr till och med efter Björns och Ansgarii och
Hergeirs tid> då Konungarnc redan ega ett folk att styra, en thron
att vårda. Då Ragnars fader striddc vid 730 på Bråvalla, kan ja
gerna sonen stupa 793. Den krönte skalden på en thron , der si
mänga suttit med lyran bland regalierna , har ock belönats af min-
nets ära. I Carl Johans salar ser man i djerf?a penseldrag den
under ormura bett vid harpan leende sångaren.

bot våra äldre Barder. Man plägar ej ljuga dygder på sina
fiender. I en handskrifven Cfvronique de Normandie af Be*
nedict de Si. Maure (i Brönsjteds bidr. till Danska Hist. och
i bil. till Danska öfvers. af Deppinga Histoire des expe*
däions maritimes des Normands) sjunger han :

För det höga mål, dit jag sträfvar,

hafva hundra tusende fallit;

hvarje hjelte sträfyar,

när ett mål är hunnet ,

till ett ännu högre.

Kämpar! låten verldens riken alla,

som ligga öppna för er ki*aft,

skåda eder ära.

Sätten på Björn Jemsidas hufvud

Komas ki*ona,

och eder ära skall ljuda

öfver jordens krets.

En så Caesarisk äregirighet vaknar ej hos vildar. Och
skalle ej ett kämpalif bland de bildade i tiden kunna likaväl
odla själsformögenhetema som lex-läsning? Vi ha sett i våra
dagar många af tidens mest beundrade män bilda sig blott i
terldshändelsemas schola *}•

^) Återblickom på Hastings lefnadsbana. Enligt Schoning, "der^
aom bekiendt , straeber efter att giöre eo h?er af Oldtidens kraft-
fulde Maend til en Normand, erklaerer Hadding uden videre for
tin Landsmand'* **); är han naturligtvis Norrman; men **den besked ne
Suhm** gor honom till Jarl af Östergötland. (Enligt Normandi-
ska skribenter är han naturligtvis Danoizy h vilket ingenting vida-

♦*) Nordisk Tidsknfi, ndg, af Ch. Mdbech I : III. 388 i kort Fremstih
Ung af Normannemes Tog^ Ull Frankrtge off Erobringen i dtUe Land
(i anledn. af Deppings verk, af Jahn.)

5—16 Siatdefj af hpilkaa diktkonst likpäl intet är 6/*
rigtf åtmifiatone under deras namn. I Eisten Belis hof:
Grunde Prude^ Kalfur l^hronske^ Befar Rueke (Runske?)
Ormur Ofrc^me, Ohalde, uipalde, Flein Skald och Rog*
valdur. I Björns på Haga: JEr^ur lutande , fom s]äog
8ig fri från ett dödsstraff. I Erik Väderhatts: ^Ifur
Jarl hin lille. I Erik Segersälls: Thorpaldur Hjaltcuon.
I Styrbjörn starkes: Ulfur Sulo Jarlj (oafgjordt må
lemnas för öfrigt om desse Svenske Hofskalder varit infödin-
gar eller ej) — enligt fVorma register, anfördt i Lt. Hy
dréna diss. de primordiie & mcrementia Poeseoa Sueca^
nas. Ups. 1754. Man känner den märkliga 5* i de Skandi»
napiska Hofartiklarne , att Skalden ej fick den ^tfästade be-

re upplyser. Förmyndare var han dock för den LodbrokssoneOi
•om fick S?ea-thronen). Enligt Normandiska källor besegrade ban
Hertigen af Gascogne» tog en fast punkt vid Garonneflodens myn-
ning I gick derifrån med 54 långskepp till Lissabon , uppgick i
Guadalqvivir och intog Sevilla, slog Araberna» som der mötte ho-
nom t utbredde sig Öfver hela Andalusien , sträfvande molf Ali-
cante; 853 angrep han Tours och anföll Orleans m. m. 867 be*
lägrade han Paris, afseglade sedan med 100 långskepp för att gi«
.fta i Rom, der han ville uppsätta sin myndling på thronen. I vi-^
ken vid Spczzia^ intog han Luna, en stad, som han trodde vara
Rom, genom den list att låta döpa sig, och, när det ej förslog, låt-
sa sig dö för att vid begrafningen i vigd jord kunna ur kistan in-
komma i staden. Starkare segerlust brann väl ej i Napoleon och
hans kämpar, som i bildning öfvergingo de tusen kammarlärde ,
som nu ikrifva tusen böcker om dem, liksom man fordom, sjöng
tusen sånger, när en dylik sagokrets uppvexte omkring en scknlar-
' hjelU:

Till prof på versslag och språk:
Hastains y vint prcmiercmcnt,
Qui fit maint poure & maint dolcnt,
Compainz et nlaistre fut Bicr
Qui len clamoit costc de ficr.

loDingen, om han ej dröjde så länge, att Hoftnännen hunno lä-
xm sig dikten ur minnet '^). Om skaldens plats jemte Häfda-
forskarens i Nordens hof hafva vi redan yttrat oss **). Väl
ega vi ej några kända spår af ofvananförde Skalders verksam-
liety men säkert ar, att de ej förgäfves för den nationliga bild-'
nipgen tändt Isländarnes mirmeslampa i Svearnes Kunga-
salar.

b) Kämpauisor af obelanta Slalder.

som folket tillegnat sig sjelflt och förvandlat i folkvisor ,
funnos utan gensägelse äfven i hedendomen. Det skulle vara
svårt att annars förstå, huru urgamla minnessånger från Vi-
kingåldern kunnat bevara sig hos folket, ända tills de mildare
toner^ hvarpå Medeltidens folksång går, hunnit uppstämmas i
våra lugna dalar, sedan folket ej längre älskade att från bergs-
hojdeme lyssna på ''stormens sus och åskans höga dunder/'

1* Habor och SignUcL Denna sköna visan måste lefvat
i folkets sinne och på folkets läppar öfverallt hvarest man så
djupt begret den olycklige älskaren, att dess öde localisera-
des vid den ek, under hvars skugga man sjöng. Ej kunde
Sverige från urminnes haft Hakors ekar och Signilds berg i Ne-
rike — « i Upland — i Halland — i Bleking, om visan ej va-
rit hemma på dessa ställen. Kedan i Saxos tid sjöngs den gam-
la kärlekssången , och han , som haft nog historisk trohet för
att öfversätta om gi*isgrymtning och galtstöning, finner sig
Mr böra i dylika toner återgifva den m*gamla dikten :

Signe :
Nee nanc, necis sensura poenas, deseram,

quem dignum venere constitui mea:
<}ui prima nostri carpsit oris oscula

*) Geijcr Svenska FolkcU Historia 1 : 5. **) pag, 2.

■ /

et iloris teneri primitias tulit*
Nullum puto votum futurum certius,
si quid foeminea vox fidei gerit

Habarts dödstal: "hac gustum capiam manu supremum"
hinner i hemskhet månget ställe hos våra dagars Hugomer.
Den döende Signe slutar:

•— — mors delicias mox habitura suas.
Axis uterque juvat^ gemino celebrabitur orbe
Un^nirai reqiiies, par in amore iides.

Den i Svenska FoJkv. I :137 införda Sängen anse Utgiff*
med Sandvig höra tili tiden kort efter Saxo. Till de hedniska
Svenskboarnas drömmar hör således utan tvifvel den af Habori
hvarom folkvisan:

Mig tycktes jag uti lunden var
allt med min brynja tung;
der rann en ros uppå min arm ,
hon var både skön och ung.

Der rann en ros uppä min arm.
Hon var både skön och ung^
Hvar en fogel på quiste
De månde för henne sjunga.

1 den Danska visan heter det:

Mig tycktes jeg var i Himmcrig
Udi den favre by —

som vittnar, att nationerna omdiktat, oberoende af hvarandrai
den gamla tragiska minnessången. Det säkra är, att visan i
alla skepnader pressat flera tårar ur Svenska ögon, än alla Sve-
riges nyare tragedier.

Utan tviffrel har likaledes mftngeo sång, som behandlats af
Sedo och IsläDdarne, diktats äfven i det land, der Odina-graf»
ven var. Der minnena i sången hänvisa till Svenska nejder,
blifVer det än mera troligt* Vi erinra oss:

2. UjaUnar och Ingeborg. Bristen af qpöden har
gjort att folket i Normandie ej vet tala om sitt Nordiska ur-
sprung. Måste då ej de fagra tärnorna vid SoiasJkär egt
9äng ^ for a^ dervid fästa de älskade minnen 7 Hjalmar och
Ingeborg voro begge Svenskar. Deras öden hvälfde sig ora-
iring Konungaborgen i Upsala. Enligt Hafns redaction af.
Fortids Sagaer, läser man den sköna, välbekanta versen om
gallringen :

Drag pn mér af hendi
firing enn rauda
ok het hinni dnga
IngibiOrgo :
Si mun henni
f liiartnamr tregi
ti hiin sidan mek
1^ aldregi

f^ereliui har:
Drag du mier af hendi
Hringin rauda ,
Fardu minni ungu
Ingibiaurgu : -
Si mun henni
Hug faitur treigi
er hun lidan
lier mig aldregi.

H vilket må anföras som prof på nyare och äldre editioner
och på de olika läsarternas i allmänhet ringa inflytande på tan-
ke och poesi.

3. Stoll Herr Alf. Vi känne deqna kämpavisa blott i
den Dya melodi, som medeltiden satte till fornqväden; men i
denna tonart har dock ej dess egendomliga anda förklingat.
JDen utgör N:o 2 i Arvidssons kämpavisor. "Alfvens fru dröm-
per om den olycka, som skall drabba hennes man. Han rider
ek till K^ Asmunds gård. Denne beder , då han får se den
läolte mannen i sitt våld:

Hielp nu Oden Asa Grim
Jag tränger nu till dig kalla ,
Att jag må vinna Herr Stolten Alf I
£wv»r Sifm LitieraUtr. M Dd. 7

Oöh deUa sker pA «kta Vikln^vis, enligt Odios råd:

* ■ ■ *

. "Du skall settja siiog för dörr
Och eld j alla gafler,

Si, kan du vinna Stolten Herr Alff/'

• _ I . ■ ...

M,en Alf hade starka kämpar i sitt sällskap. En Thor-gQ(
hade 8 händer. Han ropar käinparne till hämnd t

"Gaf hler och vägger slå slå vj nedh
Och springa ut alle i sänr^er.
Konungen skole vij hängia vpp
Och bränna hans gård i rötter.''

Man erinrar sig Björns råd till Frithiof* •—

Ulf deri starke m. fl. af de folksånger, H:r Arvids
räknar till kä mpa visor na , ega sin rot och förklaring i hedni
tidsålderns tanke- och handlingssätt, men hafva dock vid o
diktningarne i^tt några di'ag af christendomen. Vi föra d
dcrföre till Kiddarsången , ehuru de föga skilja sig frånVikio
väsendets anda.

Gåtor
voro bland Nordiska forntidens käraste "vittra idrotter." .
Ven derpå må vi anföra några prof. Vi hämta dem ur Ii
dreks aaga^ som Suhm skiljer från Hervors och Halfdan \
natson hänför till Sverige *). Gest ser "pä vägen vägar, ^

*) Erie«u Olaiy tom ej kände liländarnei bearbetning, hade ^ock hl;
sina landsmän hört omtalas en K. Heidrek och en Gesti hli
dem han i sin kungalängd upptager. Hammarsköld (Iduna "^
p. 118) fager sig hört en folkfisa i S. Småland, innehållande
lång följd af gåtor, alldeles i samma maner, som f&ljes i den

ofrer och yäg under bch räg pi alla sidor/' och Konungeft
svarar, att '^fogel flög i skjy fisk samm i ström, dä på bro
han for.'' Gest ''drack dryck, det var e) vatten, e) vin, e|
61, ej mjöd;" och Heidrek svarar, att han "gick i sol, skylde
sig i skugga, der dagg föll i dal.'' Gest såg ett under; ''det
vände sitt hufvud mot Hels vägar men fötter mot Solen ," och
Konungen visste, att "lök vänder hufvud mot jordens sköt^
men bladen mot himlen." Böljorna utgöra de käraste gåtome»
De äro mör, som gå många tillsammans på sin faders bud*
blekt är deras hår, hvita deras slöjor, ingen man dem bc«»
herrskar. Stora böljor äro qvinnor, som gå alla tillsamman
på sin faders bud, sällan blide. Vågorna äro brudar, som i
hvita kappor vandra, på hårda läger hvila och leka på hafi:
vet Svaname äro Mör — oklädda mör, blekhåriga och tven-*
ne tillsamman. Uppställningen är denna.

Gest frågar: Heidrek Konung svarar:

Hvad bebor h&gan fjäll? Göd Ir din gåta

Hvad fäller i djapan dal? Gest hia blinde»

Hvad lefver utan anda? Gissad ar den:

Hvad tiger aldrig ? . Örnen bebor fjäUeis bSjd p

Heidrek Konung Dagg faller i dalens djup»

Tyd mig gåtan I Fisk ej andas i vågen

Fonsen tiger e) vid fidlel.

Denna Gådu Rujma följde liksom flera folkvisor , som sjun«*
gas i Gotatand, nybyggare till Färöarne (ännu der otryckt) *j«

*) Härvid torde vi fÅ väcka uppmärksambeten pj den Färöiska dia-
lecten» som mest liknar Svenskan bland de Novdiske språken.
Märkligt är ock» att de begge olika ftian4arterna ^ som finnas på
Söderöarne och norr i landet» just äro de begge, som skilja det
vestliga och Östliga Småland:

An. Sckroters Biåelöfiersi éfkt iifdr PäiU Solisens. ^fUr Nora-

JåröCåka nwndarten, . U^i^ f* m»

Tat blaiv Jesus fördur. . Taa bloiy Jösus fördur

c4t Aandini ui Ojina» a cåv AaaduM ui> ÖcL|Lna»

100

1 > Drömmar

äro ju en art af natur-poesi , och i deras mystiska bilder af«
speglar sig den verld, hvari den drömmandes tankar lefva. De
i3Öli*a ej föraktas, ^er man spanar en tids bildning, hvarhel$t
spär kunna förefinnas.

Äf poetiska drömmar öfverflöda sagorna. Vi väljd blott

en, som Sr en prophetia, hvilken utlägges inför en bleknqnde

' Sviadrott af dess Råd under ett tåg mot Ryssland — ur Sögn«

' bröt om Brå valla slag. — - Det rör Ivar Vidfamne , grundläggaren af

fruistast eav Deylenun
— — taa 8ji> i atainanir
bluira brei — — o taira
harlihaid . . tu skeal til-
biia Ha eran Gud tuin o te&-
na hooun alaina -r tajnum
ér ait Ijous upgingjc

i, fruistas eav Develin.
— taa sii, eåt stpina-
nir bluiva Brei ^
o toirra Harlihoid -i*
tu . . « tuin Gud — -
alloina. — •,«- toim
ér upgjingje oit
Ljous.

Säkert är, utt; Smilandi allmoge skall förstå detta bättre. In mt-
deltidens forska (t. ex Ek Groa porlaeifs dotter Hell bada tt |
viti ok likame gercr ffflssa skipcn i Hailaghra j^rannchg . ,)
eller Danska till och med i N. T. övers. 1526: Jcg skal sUt
h^ ur den oc biordes foor skulle sprcdis.)

Bunnerho:

D& blaiv Jesus förder
. — — fraistas av Djävlen — —

då 8]i a stainane —
'-— daira barlihait

— — alaina -^ dajm er ait
Ijotii . .

Då bloiv ^ — froistas
— — stojnane —
doira harliboit
aloina — dojm er
oit ljous.

Detta torde förtjena att närmare utredas, enär Färöarne cga sJL
många latoBarc minnesmärken, som synas lika visst inflyttade sob0
folket. Prof 1^ begge mundarterna anföras i Molåechi Nord. Tidikw.
1: <r. 4f Unk^lM&KSi .

iOi

a. bland jordens största monarchier ocb en bland de Nordiska sa-
t>mas mest hyllade hjeltar. Der förekommer en hednisk bikt. Kun-
en var högligen gammal och hade likväl tågat ut mot Gardarike,
ir att hämnas Radbard , som , utan hans lof , äktat hans dotter,
(an drömde på sitt skepp en natt, att der kom en flygande drake ,
Sd som gull och det gnistrade mot himlen som då det flam-
uur ur en äsja , att det blef ljust allt omkring. Han följdes af ^
Q så stor fogelskara , som om hvarje bevingad skogsin vanare i
brden sig d^r infunnit. Från Nordost steg en stor sky upp , med
vilken följde så mycket regn och h vasst väder, att det före-
om honom som om alla skogar och land flutit bort i regn-
)rssen. Dermed fö*ljde thordön och Ijpngeld. Och då den
X)re draken flög från sjön i land , kom regnet och ovädret med
i stort mörker mot honom, att han ej mer kunde se hvarken
rake eller foglar, men hörde dock thordönets och stormens
ay, som bredde sig i söder och i vester ut Öfver hans hela
ind. Och si, hans flotta förvandlades till Hvalfiskar, som alla
ipo ut i hafvet. Nu vaknade han och kallade sin fosterfader
[ord, förtäljde honom drömmen och bad honom utlägga den.
[ord sade sig vara för gagimal att utlägga drömmar. Mjen han
teg upp på en klippa vid stranden. Kungen bad honom för-
;afv^ komma ner på skeppet att utlägga drömmen. Hörd an«
&g att kungeii sjelf kunde fatta dess mening : ty att det betydde
n stor statshvälfning i Sverige och Danmark ^ var lätt att
Dse.

K. Ivar: Gäck hit och tala.

Hörd: Här vill jag stå,

Härifrån tala.

Kungen : Hvem var Halfdan Snialli bland Åsar ?

H. sv. Han var Balder bland Åsar,

v Som alle begreto

Och olik dig.

10!^

Kungen : Väl talar du. Kom hit och förkunna din tisd

■
B* !▼• Här vill jag stånda^

Härifrån tala« .
Kungen : Hrem var Rörik bland Åsar ?

H. ST. Han var Hänir,

Räddast bland Åsar,
Dock djerf mot dig.

Kungen: Hvem var Helge hin Hvasse bland Åsar?

H. sv. Han var Hermod,
I Modigast af alla ,
Och dig tiU förderf.

Kungen: Hvem var Gudröd bland Asai*7

H. sv. Heimdal var han.

Dummast bland alla Åsar ^
Dock svär för dig.

Kungen : Hvem är jag bland Åsar ?

H. sv. Du månde vara

Ormen den värste.
Midgårdsorm kallad.

Na uppblossade vreden så , att Kung och Skald flogo
hvarandra i hafvet och sågos aldrig mer.

Fornsägos-Eddan

innehåller mången skön dikt från Asatrons tidehvarf , soi
poesi, hloii den upptecknas. Vi ha i yngre dagar försökt V

slälk ett dylikt npptecknande af. nSgra Gudaminnen, som fin-
nas i Värend *). ''Ty Norden har en egen Parnass, och des%
skönaste rosor äro de, som ännu blomstra i folkets sinne."
Wallman har en stor samling dylika upptecknin^r. Äfven har
Ä. Afzelius med lika kärlek omfattat fornsägna-Eddan , som
fomalrifts-Mddaiu En dag torde man fl se den förra, väl
ordnad , i skrift framträda. Märkligt är , att i denna Forns3gns-
Edda träffas en Blendar^qvida y så fullständigt skrifven med
f^ornlemnings^-runor och så entydigt låsen af hela yaretid ,
itt den, som dertill sammanlänkar sig med sjelfva lagarne, ej
JLan förnekas lika troväi^dighet, som ett skrifvet minne, fastän
lenna Amazoniad e[ låter inpassa sig vid något kändt historiskt
factum **).

*) Minnessånger ur Wårend, /. Gudamtnnen. Stodh, 1824.
^) Om Minnes-Sånffaren ur V&rend' har en röst i detta ämne , slsom
född invid Bleadaa? bjr och uppfödd' i i^hi mfnnen- af denna srl-
drig rätt upptecknade Sagokrets; 8& får han helännft sin öfvertj-
geUe, att händelsen hyarken kan furas till Harald Hildctaada
eller Grathes tid. Vid Brayallaslaget yoro Östgöterna, dit Sinälan-
ningarne, som ej uttryckligen nämnas , måste räknas» bland Göterna 9
således med Danskarne under Haralds baner. Men i Sägnen äro
Yärendsboarne tydligen Danskar nes fiender. Den som ingår i Sköld-
mörnas kyrka, skall ej tyifla på att han är bland hedningar;
hyarom för Gfrigt mycket annat erinrar. Om man f&r antaga»
att följden af Syears och Göters tyekamp på Bråyalla, vardt
Svea-yäldcts utsträckning öfyer Östergdtknd och Smålanft» och
att Småland, oaktadt bibehållandet af sitt oberoende som för-
bundsstat, likyäl au började ficndtligare betrakta, sina grannar i
Söder, än i Norr;, så kan qvinnostriden ej hafya stått före medlet
af 8:dc seklet; troligen erfordrades ett sekel för att yänja sig yid
nya förhållanden. Omkring år lOOO infördes här Christen tro
och en kyrka byggdes, som fick i öfyerensstämmelse med yåra
Apostlars rcligicusa strategi, ett för folket förut kärt namn, som
troligen hunnit nog ålder för att ha blifyit råU beundradt. SMe-
des synes striden kunna sättas* under slutet af Vikingaålderns sto-
ra epbka dikt, 800-000, och utgör en af de mest öri|[ineUa epi-
soder deri.

10» ' -

Till prof på de dikter i denna Edda, som hora till
Tärande tidehvarf , må yi ur Minnessångerna i Varend fä an

l/ruppenbarelse-myther.

Helgon i Helge ejö (ur l:8ta Sån

Der svallar så högt mot de vassrika stränder,
der bryts mot de jemdigra klippor en sjö,
och hvilar han stilla, en himmel sig tänder
på botten; och midtuti ligger en ö;
och Helige kallas de båda. På henne,
der bodde de mäktige Gudarne tolf
i salar, med silfver till väggar och golf.
och guUtaket uppbars af pelare trenne.

Och under det Gudarne bodde på ön,
dä talade träden och blommorna aUa^
på jorden stod öppet det höga Val hälla
och folket var ädelt och tiden var skön.

N aturm,yther.

Naturens Eolaharpa (ur 2:dra Så

Och Brage, som sluter en verld i sin harpa,
har toner så Ijnfva , har toner så skarpa :
'han kallar så Gudar, som menskor derur
och forntid och framtid och dikt och natur.
Och skulle det hända i Gudarnes salar,
att strängen för slagen af sångaren sprang,
så Ijommade *) dox:k öfver bäckar och dalar

*} KUnf^ade insättet vid tryckniDgen af en correctttrläsande
Provinsordet torde vara uttrycksfulla re. Ur samma grund
hilla Ti shtn^ande säsom ett epithet p& ljudet ur en liksom
backe. Det är folhi, som sjunger. Det bör ju fa sjunga sitt

IÖ5

i dbigania i]a ået melodiska klang ,
om stilla du lyssnade länge i qvällen.
När dyningen sakta sig hvälfde mot hällen
och skogen y som blånade bort för din blick,
och säden i ^figor för vindarne gick. '

SljemfaU och Norraleru (ur 3:die Sång.).

Nu Gudame tidt rarilan Valhall och Ida

och Helgon och slotten så präktige rida,

och stundom slår fålen i yraste dans

en stjerna ur himmelens strålande krans;

(så gnistrar det stundom kring hofven på jorden}

men glimmande lemnar den stjerna sin ban,

och underbart flammar det upp öfver Norden ,

då fålen han skakar sin yfviga mahn.

Askan (ur 4:de Sången).

Der ligger ett bci*g. Uti tallar och mossa
det kläder sig lika om höst och om vår*
Kring spetsen i dimmiga höstq vallen blossa
små eldar. När åskan på himifielen går,
man ser huru trollen i skrefvor sig dölja
och smattrande åskan man hör dem förfölja:
ty Auha^ThoT strider mot trollen ännu
och slår med hvar ljungeld de qvidande sju.

Vetterna hastiga skifte från lugn till storm,

— — och Kettil slog jätten *) och sträckte
i Vettern den fallne, som Dvergarne täckte
med kummel , och kumlen är Visingsö ,
men rör sig blott jätten , så stormar den sjö.

Genljud (ur 5:te Säng.)

Vid sjöstraDden hor man i Junii-qvälleny
då tärDorna svänga kring blomstrande stång
och stjernöi^na leka sin motdans på pellen
der ofvan, om Necken den vackraste sång.
Då rösterna höja sig gälla och klara
och .vinden ej böjer det ringaste strå ,
Mn motsatta stranden han stundom hörs svara,
der stilla han sitter och lyssnar uppå.

Hvirflen i Minne sjö.

I Minne, en insjö, der vågen ej fryser,

fast Vindsvale andades aldrig så kall,

som aldrig blir Ijummig, fast majsolen lyser

så eldig och klar öfver vågornas svall,

en klippa sig höjer. Man hör hur det talar

om vårq vallen sent i dess ljudande salar.

Förr Necken der satt med en krona af säf

och höjil , såsom spira , i handen en stäf ....

HeiT Peder han bodde der nära. I barmen

der bodde det äkta, det Götiska mod.

En sköld, som en kyrkdörr, han har uppå armen

och lansen , som majstång , i fredstidei* stod • . . •

(Tvekamp uppstår mellan Necken och Vikingen)

Och striden var svår, men han måste dock stupa,
den modige Viking. Det hvirflar sig än —
så häftig var kampen — ur botten den djupa ,
men Necken gick aldrig i klippan igen.

Huru Neclen kunde göra Fröja en stjernten (ur 6:te Såi

Gick Necken i vassen , att perlorna leta ,
som ligga i snäckor bland stenarne små ,

107

men stenaroe toto så hvasfia • så heta .
tor barfota Necken att trampa uppå;
så gick han att hvUa på skuggiga näset ,
och sänkte sig sakta i doftande gräset;
men just som han lade «ig neder , han såg ,
hyar Fröja , den fagra ^ i blorobädden låg.
Hon blundade nu uti sömnen så stilla,
ty ögonen annarsi de tände hvaren.
Han tänkte att röfya den slumrande lilla.
En vackrare perla vid stranden ej skeo.
Nu uppslog hon ögit ur sömnen och Necken ,
han blef som en bildstod • • • •

(Hon upprepar den begäran om en ten af stjemor , som
on ofta gjort hos sin moder; han lofvar och visar sig, di
an försvinner, i gudaglans.)

Och Necken nu plockade stjemor ^ ty tusen

och tusen han har i ett endaste sund.

Bu ser ju om natten , de brinna som ljusen

i kyrkorna brinna i kronomas rund.

Och tenen är färdig , och ^drifvorna springa

som bäckar i dalen och sorla och klinga . . .

Idé-mythet.

Runornaa niait (ur 4:de Sång.)

I berget *) en jätte vid gullriha källan
bebodde en grotta så stor som en by.
Ur berget i skogen han vandrade sällan,
men kom han, så vardt det i träden ett gny,
och ufvame tystnade, björnarne skäifde,
de vågor i sjön så oroligt sig hvälfde;

*) lom ''klädde sig i tallar och mossa^*' Se ofyaAfSr.

Men Kettil den runale satt stilla Sndä

« ■

och lät den vansktipliga jätten gå.
På gullberget ynglingen vallade bockar
och yster och fri var den blomstrande pilt^
kring kindefna flögo de gullgula lockar
och blodet Var häftigt ^ men hjertat var mildt
Han forskade gåtan af menskliga lifvet
och himmelens vilja och tingens natur ,
och hvad han fSrnummit , med runor han skrifvit
på rundade kaflar af doftande fur.
I Ordet 9 tom speglar hvad ögat ej hinner ,
(det slutes i himmel , i menhiskobarm)
med längtande blickar han Visheten finner
och Gudar och jättar besegrar^ hans arm.
Så styrka, så vantro för Visheten faller.
Mot henne hvad båta de skyblåa svärd ,
och sköldarnes rundning och hjelmarnas galler;
en ande hon är från den himmelska verld. -*
Med kaflen i handen ej Kettil förskräcktes ,
om Vising än nalkades aldrig så vred ,
en mast han väl förde som staf , men den bräcktes
ur svängande handen och störtade ned
i bufvudet tungt på sin herre . • •

Seg är ens tjuaningamalt och sinnliga nöjets förgängligh

([Jr 5:te Sången.)
I hafvet man skådar de kalaste klippor ,
som bryta de tumlande vågornas skum,
der vexa e) björkar , der blomstra ej sippor ,
men Necken derinne har gyllene rum.
De äro ej' klippor. De synas allena
för dödlige så, men till lustslott de tjena
för vågornas kon Ung , som åker omkring ,
der Midgårdsormen har slagit sin ring . . .
Vid Kalmar • • •

io»

en klippa tig bSfér i bruiande Tfigor .
båd' sommar och vinter få mossig och kal ,
med hqfvudet stöder hon Gudames sal
och krona hon bär utaf stjernor och lågor.
Men nalkas blott någon vid foten och rör
vid skummet I en mö sig ur vågen ses höja,
med händer som Gerdir, med ögon som Fröja
och vfinsäli på klippan den djerfve hon for.
Snart hinna de spetsen och jorden derimder
försvinner med haf och med f)ällar och lunden
Här rulla sig floder bland liljor och bär
och drufvor sig spegla och foglama sjunga ,
och främlingens Aiktiga läppar så nar
Citrongula äpplen på grename gunga ,
och körsbihren smyga till tändernas rand
och päronen klappa dess öppnade hand.
£n dal står så grön och i dalen den gröna
ett tält står af silke så blått som en sky,
/i tältet förlusta sig jungfrur så sköna,
och våren med blommor har sti;ptt deras hy;
ej liljorna gulna , ej rosorna fällas,
ty evigt de blomstra som Mympher i Hellas.

Men nalkas förut någon dödlig, så varma
de rusa den säUe att eldigt omarma ,
de föra den matte i grottan så sval ,
de leda den kalle i ljummaste dal,,
och rolor de bryta och kransar de fläta,
de sötaste fr.ukter de ge till att äta,
på läppiirne hälla de vinet och se'n
de kyssa detsamma från munnen igen.
Hen huru de kyssas och huru de smeka,
och huru de hvila och huru de leka,
bur brösten de gunga, hur hjertan de slå,,
förblifva de eviga juogfnir ändå.

tio

Och sväfva de hem från det blomstriga filtet^
att leka en s<und i det skybl&a tältet,
de spela på harpor och dansa och bast
de dansa y *— i vågen de slunga sin gäst.

Historisia myther*

Mirme ur Hedendomens och Christendomens lamp*

(Ur 4:de Sången.)

Så vandrade Odin i jägaredrägt
rätt ofta , men stundom, näi* klingorna bryntes
och sköldarne skurades , Härguden syntes
och hjelmbusken lekte på vindarnes flägt,
och pilarne klungo på skull ran och svärdet
det blänkte y likt vådeld i nattliga skyn,
tom slocknar och tänds öfver skogarnes bryn;
ty Guden än doldes i lummiga gärdet,
än ofvan den shungandej dammande hed
till gladaste kämpar på Sleipner han red.

En gång — « och den sista — • en otta han trafvar
på Qvällebergs-åsen till hjeltarnes grafvar;
ej solen man såg uti dalen ; i guU
han red dock pä Åsen; men under dess lekar
med lättfotad häst, så föll Sleipner omkull,
men reser sig upp. Öfver tallar och ekar
han sträcker sin flykt, tills i Valhall han stod
och gnäggande skälfde och frustade blod.
Ty re'n vid sin källa satt Sigfrid der nedan
i dalen och döpte. I kyrkan bredvid
de hvitklädde samlade Vnaman redan
med klingande klockor till bön och till strid
för himlen. Bå klockorna klungo så skära
i ottaa, de Oden och Sleipner förfara.

ill

Han VIipP^i^ ncied öron , med hofven han dir
i berget y som ännu bf varar dess spåY*. *)

b^ Den ordnande Konstens.

Palestrih.

Ordnande är den konst ^ som uppenbarar det Skona både
i tid och rum y i både successiva och extensiva bilder , for->
Dimbara och synliga i både Andens och naturens verldar. Deo
ar en plastik , som genomtränges af poesiens anda och får lijF
och rörlighet. Inom litteraturen kan den lemnä spån K*
Carl XI:s Caroussel bör ju dit* Ett utkast, der ej fråga är
om formens y blott om ideens skönhet, till ett Torner- ett
Biddarspel, är ju ock ett sätt att uppenbara den poetiska balten
af snillet? — Ett dylikt utkast till en triumf träflfas i Sverige^
hvilket alla hänföra till det nu i fråga varande tidehvarfvet ; ja.
Fr. Miinter har deri sett en för-Odinsk triumfsång i bildskriflL
Så betrakta vi Kipihsmonumentet Triumfen och alla dess
iorrättningar och lekar framställas på 8 stenar. Vår tolkning
bar intet ord mot sig i förklaringarne af Munter (Skand. Mus.
1: 2.) och Sjöborg (Sami. i Ant. III. Pl. 9—12), ehuru de ef
$agt detsamina eller så ordnat de spridda och af Sjöborg från
*bräDvinspannor i Mellby o. d. ställen hopsamlade stenarne*
l:sta stenen (fig 20 hos Sjöborg) med 3 rader af figurer. Med-
lersta föVeställer i midten ett Altare. Omkring detsamma st&
pihvardei'a sidan 4 oSerpresler i kåpoi^ enligt Sjöborg, men käm^
par med dylika handsaiar (korta sablar), hvarmed Asarne lelte
iA Gylfes ankomst (en lek hvari Olof Tryggvason var mästa-
re) enligt Miinter och Abrahamson (d. ä.). Of vanför står en
rad musikanter. 2 blåsa på krumhorn, 1 slår tillsamman
Wenne metallstycken , som han håller i höjda händer , 1 kastar

*) Se Topographiea om Småland i Palmsch. Manuscriptsamlingen
påUps. BiBl. Geijer: Sv. F. H. 123. HäsUkon^ somdå affoU^ jyi^
sas än i Yexiö.

dansande en slags tamburin i luften (? enligt Sjob.). Ino:
cirkel står der bortpm en stånga från hvars spets tvenne
nedhänga på snören. 2 män fatta med begge händerna i
för att slå dem samman. (Segel, enligt Sjöb;, kan det c
ligen vara). I nedersta raden ser man 2:ne triumfbågar
o\ enligt Lage]i*b.) hvarunder 6 fångar med bakbundna
der drifvas af 2:ne män med dragna svärd. 2:dra stenen (fij
b.) har 4 rader. Den öfversta har 3 leder fS^ngar, som tyck
.baklänges med en svärdsvängande, hotande anförare; <
Triumfatorn med pagn och hästar , körande sjelf, som
tarne*uti liiaden. På 2:dra och 3:dje raden ses hästar
troligen brutna hjelmar och sköldar (det framtågande ryiter
I fjerde raden kommer en anförare med 8 — oflferprester
saxbe väpnade till Jota. Anföraren svänger en klubba
en Tborshammare. 3:dje — 6: te stenar ne (fig. a — d) synas
ställa segerlekarne, ungefär de samme Virgilius beskrif
Eneidctns Y bok. a. har kastade lansar (?) b. en kappseglin
Det skeppet, som synes närmast, har 6 par roddare. c.
nerspel. Tvenne banor, dubbelt afskrankade. Man ser h
.rännai mot hvarandra på begge. d. Kappköring (?) 2:ne
det främsta något mindre , rulla upp för en höjd. Ban;
afskrankad. Nu återstå 2:ne. På den ena (fig. 24) ser
stridsyxor och pikar; på den andra (fig. 21, g.) nederst
cirklar, fyrdelta (discer?), öfverst 2 kronor (?) (månne Segr
belöningar?) Vi tro ej, att främlingar kunnat finna lust
nedlägga så mycket arbete i ett land , der de blott lan
ocb det de efter en seger lemnat; än mindre, att det i ]
bevarats af de kringboende, som sköflats, utan att det ä]
spår af Svenskars uppfattning af triumfer, som de väl
tillfälle lära känna i de länder, de besökte. Det behöfs c
antaga monumentet såsom för-Odinskt, om man än tror, at
tillhört den för-Odinska stammen , som fortlefde i ^ bredd
'den Odiiiska. Våra hällristningar äro antingen hugruuor
'försök i bildande konst.

113

c) Den Bildande Konstens.

Bildande är den konst, som uppenbarar det s loin a i
fummetf i extenaipa bilder, synliga i naturens verld. Om
CD dylik ba Vi visst inga konstläror qvar ; men vi ega både .
ritDingar och sculpturarbete'^ samt berättelse om dylika^ som «
firstorts.

Om Architecturenj en af fädren öfvad konst, hafva de hvar- -
keo meddelat oss reglor eller underrättelser. De förste missionä-
rarna, som sett Tysklands slott, tala dock utan förakt om vå«
Ta byggnader. Upsala-templet skildras med gyllene förgör ,
och filé guldlister, man förut velat röfva, hafva sednare for-
dtgre återställt, sedan de i andra länders Gudahus funnit sam-
ma prakty^rinrande sig Vikingames rikdom och våra tiders fynd.

Tecknade figurer högg man i hällarne. Man har många
dylika i bergen, förskrifvande sig från Vikingsåldern, hvilken
tjoak för Ghristendoraehs ljus. Ty vid många hällristningar
kan ingen annan afsigt upptäckas än blott den, att väl teckna
[det gifna enstaka föVemålet. Man har således skepp med 24
Idare och en gudabild i framstamraen, der figurerna teck-
[iaU med omsorg. Man bar miill största omsärg rundat ock
de sirligaste slingringar prydt Ingelsta d-stenen , der Små-
thing höllos , likaled^ Vängestenen på Gottland.

Bildhuggarhonat öfvades för att framställa de 3 Gudar-<
Ik. Man vet, att i Adams af Brehmen tid sågos 3 Gudabilder
[i (jpsalatemplet. Ännu kan man på våra fdlt träffa terapelrub-
med 3 stora stenar och en bild i basreliej på ena, som
fes irara Oden *). Guda-Bildstoder af sten träffas ock i
len. En Thorsbild hos Sjöborg ser förfarlig ut , en Odinsbild
t&pi och tänkande, en Frejas-bild synts vilja säga något be-

*) Han är cnhändt — Tyr , ett af Sol-Odens namn, som i sin äldsta
Acpnacl synes antydt solförmörkclsc (belk af IBlötVi^V* >At^- ^
&)97>»r S/ti>Ma ZiOeratur, t DeL ^

114

bagande ord. Flera Gudabilder bar man ej funnit
bpgar, dit AsalSran lefvande ingick^ dä Christen domen
Flera Gudabilder omtala ej eller Adamus Brem., Ericus
Johannes Magnus eller de äldre sagorna. Förrän man til
Adamus Brem. synvilla , bör man mera sammanhålla hans
gifter om Upsala-Gudarne med Indiska teckningar^ än Islä
nes roraanförsök. Gylfe såg i Asgård en Trimurti: Har,
bar^ Tridi (ännu finnas dylika TreGudsbilder inhuggna u

•

diens granitberg). Af Trimurtit Brahma, Wishnu och
kallas en Har (Herre) , en annan (Wishnu) Häri. Solen
Tankens Gud, ofta med en solgloria , sitter försänkt i dju
grundning. Naturlifvets och känslans Gudom — stundo
qvinna ("Naturgudinnan"), — har en ask i handen oc
der pä en Tiger (stor katt), för att antyda sin fDrmä^
lägga under sig sjelfva vildheten. Åskans (Siva: forstörai
eller handlingskraftens Gud (Maha-deva : Magts-guden) hai
(Thors Sjustjernor höra till Oxens constellation) jemte si
en äskvigg (lik en slägga med eller utan skaft) i ena ha

Bildpäftfarlonaten öfvades tidigt af qvinnor. Brj
väfde i guld Sigurds berömd| .bragder , och Eddiska s
vittna derom, hvilka äro sä gamla, att Islands lärde ej ;
författarnes namn, ehuru de hade noggrann kunskap om
derna inom historiska tiden (efter Harald Hårfager). R
Lodbroks fana , med bilden af en korp , var väfven af
döttrar och nästan dyrkad af Nordiska hedningar *).

Må det tillgifvas, om vi sluta fclreläsningarne öfver
sta Tidehvarfvets sköna litteratur , vid öfvergängcn från

. Sjöb.* T. III. pl. 18. Mansbilden pä en af de 3 Guclaite;
T. III. pl. 54 är inhuggen , sedan riddar-rustningar tillkoi
men troligen för alt beteckna en Gud. Siffrorna mäste vj
lÅngt s^dnarc tillsats. Äfven der är Guden cnhändt.

V A9$eru$, fåtd JtlCréåu Gtijcr S. F, H, 1: 121.

115

med en framställning huru i vår tanka nationella konit«
»öra föreställa vår hedniska Gudaverld.

1. Trimurti i Koamogoniaka mytJien.

r (Sol).

laii], hy it och

i stilla maj.e-
l samma ålder
oehus-Apollo i
a mylhcn ')•
sande solgloria
I det gullgula

; inom glorian
diadem med de
melstecknen på
t ♦). Manteln är
iill. Under hans
ses jord- eller
spolen (verlds-

topp) upplyfta
d. Från den.
var en Pheenix
:knande lågor ,
länsande i alla

prakt *). Fö.
s han åkande*
es han af ski-
lastar i en strå-
ehar. *) Sättes
a på en af Up-
ler Leire^ högar,
a .Ifordens män
lolstånds " eller
hinget nedanför,
irande Uckoffer
rra årets gröda.

Göja 'eller Hertha (Jord). Auka Thor (Iska).

En qvinlig gudom» En man med bister
hvit och röd, i ung- blick •) och af åldrigt
domlig skönhet. Dess majestat, sitter på Karl-
mantel grön» prydd vagnen ^)» dragen af
med skiftande blom- gazeller ^<>) eller il-
mor. Thronen står i lar» öfver skoekade,
en nyss uppblomstrad svarta moln. }, ena
vår. En nymåne spri- handen håller han en
der gloria omkring Ijungeldsstråle, som går
hennes ljusa lockar» ut och korssande ■')
och från himmelcn genomskär de mörka
ncdstrålar ljus från »kyarnc. I den andra
Orion. Venusstjernan kaller han tömmarne
uppgår ur hafvct i ")• P* ^^^ kufvud
fonden. Thronar hon *' kjelm och derpå
på en af Gudahögarne» »i"*"^ «n örn. *») An-
så firas Disablot ne- '^a" n;k\tn, utom bäl-
danför . för blifvande ^«' ""^^ viggarnc. *0

god gröda ^}.

Sjustjernorna stråla
fram öfver honom, der-
ifrån ljuset kommer.
^>) Sitter han på mecl-
lersta Gudahögen nå-
gons tädes der 3 högar
äro eller helst i Upssala
så ser man sommar-
o£fret hållas derom-
kring af beväpnade
skaror» fÖr seger i de
strider, de gingo att
möta. *•)

) Så tecknas Solguden uti Indien» ,hvarfÖre man tror, att sol-
yrkan dit kommit från ett nordligare folk. ») Orientens dyrkan
f Sol och Måne inkom frän Delos (Dcllings hcm^ U\V Ov^Wiiää.»

116

Undergudar i Naturens J^allhall^ af hvilla Öfverguåait'-

ne hunna omgifvas.

- Solens (Ods) och Jordens (Frejas) gamla moder Naté^ svart
och mörk 9 åkande i en char , med mörka hästar och dagg-

Der föddes ncmligen Pboebus och Phoebc, förhatliga för de reclll
förut ankomna Zeus-dyrkare. Se ofvan p. 13. ') Erinras oa
Sapors grottbildcr och deras aftryck Unda p& Britternas 0. ^)
Tkor* (Auka) liar af mythographcr fStt detta diadem. Men åskta
gär ej genom de 12 liimmelstcck-nen utan Solen, Chur eller Sor*
Tur. ^) Phoenix betydde i de Phyfiiska mytherna: den från Yla*
tersolst&ndet åtcrl ömmande solen, sedermera i de psychiska : ett
nytt tidchyarf, en ny yerlds&ldcr m. m. Bland naturliga foglar
betecknades han som hök. Med hökhufrud afbildadcs SolguJea.
hos. Ethiopier och Egypter. Zoroaster förde detta bruk till Per-
' serna , der Eusebius sett flera dylika bilder. Dcrefter kora den«
na naturreligion till Norden. En hök sattes af Pros. Eddan» der
l^ioenix sättes af Österländningarnc — i toppen af det träd, "hvart
grenar utbreda sig öfrcr hela verldcn och racka upp till himlea**
{Skapelsens symbol). I Voluspa sitter den gullkammige ht-*
nen at haugi eller pÅ I*fordpolcn. I' Norden (t. ex. vid Lcirc en-
ligt Dittmar) offrades hökar vid "höknattcn" (vintersolstindet) ,
eller, dä deraf ej fanns nog tillgäng, tuppar, till ett antal, son
synes haft astronomisk grund. Vid samma tid firades i Egyptea
i7i(QidQOfiriJov'H}jov(afroica till 7/>tio; är säkeiligen Jul bildtdt).

7) Jordgudinnan synes kallad både Göja och Disa i S¥erlg<.
Dews ur Gud luusidau Caucasus. Göje munad bcskrifvoa i ganU
ordspråk såsom vårens början. (I Mosaiska ^[udstjenatcn Ainnoi 3
stora årshögtider, likasom resandet af heliga stenar der var dflift»
hvarest Gudstjenst skulle hållas , ett förbund beseglas o. d. I ste-
nar var Dccalogcu riktad).

8) Se de Thorsbildcr, Sjöborg afritat. «>) Karl firThorsnsna
i iScra landskaper. Att Thor satt på Karlv&gnen i Norden ha

117

lun(imande betsel. ^'). 12 stjernbilds GudaV kunna omgifva
Solguden, och Jordens gudinna omgifves af 7 Asynjor , der
Tulla "med sitt band om bufvudet" — Saturnus med sin ring,
Srerdir, "den hvita och glänsande," — Jupiter m. fl. sy-
as. ' ®^ Nechen med sin säfki^ans och sin harpa på vågen ,
!er en flod utgjuter sig uti hafvet. Yenusstjernan synes for-
rinna i molnen* £n tärande kärlek brinner i hans ögon ock
D bön om försoning sväfvar på hans läppar. '') Slromiar"
m spelar i forssen af en flod , glad som de hoppande vågorna.
'*) JElfvome dansa, som små genier med vingar, i blommande «
Ifgräs. * *) f^alhyrioTy sköldmör på Norrskens-falar, sväfva i
^urran, då Thor åker med tung åskvagn i molnen. ^^) Jätte-'
men skakar sina vingar> att storm hvälfver upp hafvet m. m.

fäderna oss underrättat. Troligen var den Ursus,. på hvilken /u-
jpiter satt i Germaniska afguduhus, den stjerniga björnen. *®)
Bilden hos flera nationer fur att uttrycka snabbhet. Då bock ej
attrjcker det samma , bör ordet ej väljas, sedan man inom språket
fött det bildliga djurets namn. '*) Denna attribut gjorde, att Cae^
sar kallade Germanernas åskgud för Fulcanus ock att Isländarne»
som kommo till Rom , funno i Capitolium ett T hors hus. Blixten
ar merändels utan skaft uti Indiska bilder. '^) Enligt folkvisan
om Hammarens hämtning. '^Thorer tämjes fölen sin i töm-
me.'* *') Örnen fbljde åskguden från Indiea ejj blott mot
Grekland och Rom; i Nord Albingen har maa funnit en Thors-
bild med örn på hjelraen. I Eddan sitta både Thors- Örnen och
Tyrs-Höken i Ygdrasil. ^*) Naken (som don Phidiske Zeus). enligt
Adamus och Rim-Chrönikau. '^} Sjustjcrnorna, både Plcjadernas
och Björnens, tillegnas honom enligt våra äldsta inhemska urkunder,
>^) Såsom stridens gud dyrkades han högst bland Göterna och i
allmänhet af kumparne i Nordcuv Både Sigge och Asa Thor
framstå som kämpegudar, men de stolte trodde oAa blott på Thor»
som Ijungade, och honom, som skapat Solen^ Åke-Thor» fest fira-
des dertill vid den tid åskan låter sig höra^ *'') Pros. Eddan»
*\) Se Starkodds Sånger p. 15. '') Man erinre sig Necken af Af-
xelius. '^^ Se Felkyisorae. >^) Folksägen. >') Yöluspa m. m.

118

Oden (Od: Ande,
Tanke.) *)

£n majestätisk man,
hyit och röd, i mo-
fcn &lder, försänkt i

djap begrundniag och
med sänkta blickar.
^} En mattare solglo-
ria omkring det mör*
ka krusiga håret *)

Han sitter p& sin
thron Hlidskialf i
djnrkretsbilden. Silf-
verUk ofyan. *) Tyen-
ae sxanor sänka sig
ner p& hans axlar. ^}
I deA bna handen har
han erighets-cirklen >
or hyilken nya skapel-
fer framspringa (rin-
gen Draupnir) ^), i
denlandra, gyllne spju-
Ut Gungner. ') Vid
thronens fot i skuggan
aes tyenne gyllne taf-
lor med dunkla runor>
*} och bortom dem
ett balsameradt huf-
Vttd. •).

II. Tr intur t i i Theoganisla rnythen.

Fr^;a (Känsla.) «<>)
En qyinlig Gudom

i fullmogen skönhet»
sittande i en char» dra-
gen af späka tigrar.
^ ^) Har ett smycke om

halsen. **) Öfver hen-
ne nedstrålar Orion
och Venusstjernan. Ett
halfdunkelt månsken
öf ver gjuter allt. ^»)
En båge med pilar
hyilar jemté henne ^^).

Ma Thor. (Gu
viljekraft)
En man i i
ders fullhet, m
högsta muske
sitter på sin
Thrudyangs stje
>«)Ett bälte är
om hans midja
är klädd. En stor
hammare i ena
den. Jernhai
Han kan äfveD
sin Char» dra
gazeller *^).

II, <) Od, som fkr bort, då Preja gråter, är tydligen ett solsken
ne af Oden och Friffga i Pros. Eddan. ^) Buddha, Mercuri
netens beherrskare, tecknas : en vis , nedsänkt i fromma betr
ser, med Ögonen orörligt fastade på jorden, dock sittande på t
med krona, krigisk gördel, färgen hvit och röd. ^) Att a
0«lins incarnation af den blott dunkelt ihågkomne Tyr — i
•bul Tyr). Mången förfäktar, att Svearne ansågo mörkt, krusi|
jåjom deras tillhörighet och prydnad; och Göterna det gul

119

Undergudair uH Ideerruu FalhaU, af hpUka öfvergudat^

ne iunna omg-ifpos.

Omkriog det Sannas ide (Oden): Nornorna vid Tidsträ-
ets källa, med runristade sköldar , Svanorna i dess vågor.

*) Må nmn dock aldrig der visa hySsande ormalr. All symbolik,
som ej har anythisk nOdTändighet och dertill ej &r skön» m&ste
aflägsnas. Korparne kallas i Eddan OeUru Svanor, och äro utan
tvifTel dCf som annars simma i Mimers källa och komma med vis-
het från yishetens djup. Endast till krigarsnillet kanna stridens
syanor, korparne» komma med underrättelse om hvar andra kämpar
dukat deras bord. ^) Skedde hvar nionde natt Detta lär stå i
sammanhang med Völuspas Nio heitna, Nio t^Ui, ^) Härigenom an-
ty des» att han ärVishetsguden hos en krigisk nation. ') Fimbul
Tyrs «» den förgätne Gudens — runtaflor » som han en gång skul-
le framhafya i ljuset Tyrs och Odins nära samband antyda i
Tyskland funna kopparbilder, der man finner» med tydliga hedni*
ska runor , Tyr på ena och ff^odha på andra sidan att läsa. *)
Uruppenbarelse-mythernas symbol.

10) FrSja och Frej , i olika mythcykler» hafya näsUn oför-
klarligt blifyit sammanblandade. Hvar och en yet ju dock» ätt
Frej yar en person, som blott tillhör Syerige och lefde under och
efter Sigges invandring » då deremot Fröja dyrkades af alla Ger-
maniska stammar före och efter Siggiska* reformationen» benämnd
Frea hos P. Varnefrid» Juno i Irniinsal»» Isis af Tacitus; och ha-
de sin motbild i alla Theogoniska systemcr. Priaperne i de In-
diska Pagoderna och Upsala-templet vittna emellertid, att det var
den kraft i fråga , som bär frö till en sig jemt förnyande sk apel"
se {Fraio , fröa sig» hos Ulphilas), och är kärlekens gudom (Frion ,
älska» hos Ulph.). Deraf kommer troligen ej blott Fru# Fröken»
fria » utan törhända sjclfva roten till Disar-månadens latinska namn
Februarius. **) I Norden» der tigrar voro okända» valdes ett an-
nat species. Nu känna yi dem och således må Gudinnan här få
samma spann, hon hade i Orienten » för att uttrycka kärlekens
makt »2) proj, Eddan. ^^) Sä må hennes förhållande till Natur-
gudinnan antydas. Äfven i sin högre potens» dväljs hon gerna i
månskimmer» '*Kärlekens solljus.»' Orion kallas ännu Fröjcrock

120

Tidsträdet med sina 3 rötter nedskjutande till Gudarpes dom-
sSte , Forskningens hem och Naturens uiämne ; m. fl.

Omkring det Stönas id^ (Frö ja): Iduna med de evigt
föryngrande äpplen, Brage med sin harpa, m. m.

Omkring det Rättas iåé (Asa Thor) : Forsete på sin dom*
stol, Balder med sina Oskuidsblommor i håret o. s. v.

Här kan hvarje konstnär uppsöka ur de skrifna Eddomi
byad som han finner ännu passande for skön konst.

&>^« (Oden) ')
En pnaa i rustning*
fOröfrigt säd an han
i Eddor och Kunga-
'sagot beskrifyes; eller
oek blott som Oden,
för hyart av.atarji han
ansig aig.

III. Trimurti i Suensh^Heroiska rnythen.

Thor Siffffesson. ') FreJ-FreJa (Frigga) *) ■
Måste framställas Irka^ Frej må tecknas på
som den Asa Thor, «in förgyllande håit .
för hyars uppenbar else
han yille anses och
ansågs.

och gyllne galt» svärds-
lös; genom Freja bil-
das en Hermathene. ^

af allmogen. Frö/a är nemligen Syenska uttalet. *^) Ej dcA
syärdslOse Frejs, utan kärleksgudinnans yälbekanta yapen , som man
fann äfyen i Upsala.

16) l.=Zeu8, A.=Herculc8 (Hektor i Pros. Eddan). Ä. större
än Oden, enligt de fleste GötaLämpars tro. A. är Odins son. A.
naken, A. klädd o. s. y. *«) Se Finn Magnusens förklaring tf
Grimners sång. ^^) Så af bildades han i Norrige. Vid Gaseller
erinras hyad förut är anmärkt.

III. 1) Sigges enskilta egenskaper gjorda att hans minne ^ samman-
smält med Buddha-idéen, mycket förändrade densamma. Han h\d
derigenom en fferos i Norden, och derigcnom uppkom en annai
Oden» än den transbaltiske, än mer den Asiatiske.

131

Mindre Heroér äro Kung JNjord i Upsahi, dess getnSl Skade
åa Götaland m. fl. hvilkas bildliga framställning ej snart

»rde komma i fråga.

•

Det är tydligt, att en konstnär kan låta tvcnne cykler nä-*
I sammansmälta; men bor alltid hafva afgjordt för sig^ inom
rilkendera bilden skall grupperas. Hertha (Jorden^ Frigga
Voluspa), då hon sörjer den försvinnande solguden Balder
t Baal , SoI)y såsom blott en naturmyth , fordrar andra ^är-
er, än der Fröja (Qvinnan) sörjer en förblödande Son, oskul-
sns sinnebild, fallen genom det andliga mörkrets svek.

Vi veta, att andra kwma ordna annorlunda, och allaklan-
ra yärt ordnande, af det chaos, minnet förvarar. Men yi
ro likyäl , att ett närmande tiU sanning här skall erkännas,
tminstone hafva vi mer än i ett decennium studerat ämnet
I blott i sagan , utan och i folkminnena och i menniskosjälens
gen natur , samt derpå användt snarare för mycken , än för
iten forskning. Full klarhet och oemotsäglighet upphann ej
ms den klassiska mythen. Den poetiska sanningen ^ der A/-
liorisk sanning ej kan med visshet uppnås, är bättre för
Skönkonstnären än en kritisk oreda. .

'^Bäst den förklaringen , som skönast är ,

som klarast speglar af Allfader sjelf ;

Ty verlden är Allfaders spegelbild,

och den är Skald, som ser hans bild deri.".

2) Saxo räknar det som en list af den Thor» som hit inkom
och här dog , att vilja anses för Guden Thor : således troligen bå-
de för naturkrafternas och menniskokrafternas Thor.

3) £n Frej och des» syster Freja af Vanernas stam Icfdc i Up«
tala; måhända var den sednares namn blott appellatift såsom Sig<*
ge-Odens maka. — Denna Thor och Frej voro Di ar i Upsala och
hade deromkring sina boställen enligt Heimskringla. -^ Nunc, "si
^uid neyisti rtctiua, oasdidus imperti; si noD» his utcrc mccum^**

122

Aldrig både Greklands konst upphunnit en sådan böjd,
om ej konstnärerna ordnat med snilletis fria blick de massor Ht
sägner , som der förefunnos , om de ej pröfvat alla attributeri
sond forntiden användt , och utvalt blott dem , som egde ideai
"sanning och formens skönhet. Det beter någonstädes: "Fora
Phidias hade man i Grekland värderat det / idéen siöna
mer än det sinnlifft siöna , som skulle uttrycka idéen.
fiinn enheten mellan dessa skönheter, som hvar för sig djAfi
af en ensidig romantik och en ensidig klassik ; han framstäflv
i sin Zeus hela iddens gudomlighet, i bildens majestät ; oifti
snart bröt Acheern hornen och vingarne af sida gamla Gu<U|
om än de Eleusinske högt upplyste bröderna lärde dem, att
derigenom den af bildades Icraft och idealitet borde visa ng
för deras själs öga; och snart glömdes Jupiter Muscarius mdj
Bin Orientaliska vishet i ansigtet, för Jupiter Olympias i AlH
lund." y

9:e §.
II:a Tidehvarfvet,

Katholicismens.

Dä vi gåfvo hvarje tidehvarf sin esthetiska lösen, så
det, såsom en Regent egnar, måtte ega sitt egna valspråk,
tryckte vi katholska tidens grundidt^:

Det Sköna är det gudomligas genglans i Upperäxhjt
telsens medelpunkt Cliristus.

Redan der vi talade om Kyrkans sköna litteratur, m
vi gifva en och annan vink otn den verldsliga litteratu
charakter för en tid, derunder Kyrkan öfverskyggde b
samhället. Vi böra nu utförligare framställa vår åskådnirt
af detta med vexlande färger aftecknade tidehvarfl

123

Hedendomen Tar a) Ghaos' genesis ' till Kosmos ock IS)
ounos* genetif till Tfaeos. Dess begge tidskiften hafra vi
lUat Koamogonien9 och Theogoniens. Ben sednare hade
»plyftat mentkligheten till den förmåga af id</er och den höjd
bildning, att den kiinde fatta en T/ieogoni i egentlig me-
q^, att de blickar , som hunnit uppfatta dragen af Guds
ugghilå i Skapelsen, kunde se utan förvirring Guds nrpo^
(Or — Guds härlighets sken och hans väsendes rätta beläte*
'. ttäller Gud en morgonrodnad mellan nattens mörker och
fens ljus. I hans styrelse ske inga språng, i hans rike fin-
t inga tomrum.

Inom Kyrkan hade vi egentligen att akta på sjelfva det
ipgångna ljuset ^ i dess förmörkelser och förklaringar under
åemas lopp och idéernas hvälfningar. Vi fl nu förnämligast
Lta på återglansen af detta ljus på de aflägsnare föremålen och
emärka huru dess strålar bryta sig i den kometariska phantasien
eh planetariska forskningen.

Christenhetens mythologi och symbolik äro medeltidens
Inta esthetiska apparition. Men de äro en företeelse af stor
^; ty de innebära möjligheten af en ny Skön Konst. De'
lilja sig vida både från Kyrkans dogmatik, historia och ritus*
)t äro uttrycket af det poetista sinnets uppfattning af det
ya ljuset och de hafva framkallat en ny vitterhet och konst,
)m lefde så länge dess rot — tron på uppenbarelsen «— var
sArande hos folken.

I gamla verlden var mythologien sjelfva religionens exo-
sriska sida, Philosophiens högre sanningar voro den esoteri-
UL I Chiristendomen, rätt fattad, finnas ej dessa sidor. Del
mdUga har ej dylika. Således tillhör mythologien ej den
urna religionens område, utom i sin historia, men den tillhör
estomer den Sköna Konstens. Ty under det den nya tiden
ippvexte , var han barn till förståndet. De^s reflexion låg i

1124

linda. MenT åakådninga-förmågan flög som en ung örn om-
kring i den nya Skapelsen. Äfven der vi skymta PlatonitmcB
eller Aristotelismen i cellen, möter oss länge samma syn^ soa.
när vi med medlidande betrakta Newton gråtande öfver att 4
förstå sina egna äldre skrifter. Men Bildningsgåfuan är det
mäktigaste af alla krafter j som nedlagts i naturen. Hon stjenn
strör himlen under okunnighetens natt, hon diktar sköna dröm-
mar der philosophien insomnat vid Yettenskapens graf, hoi
bygger tempel och böjer knän och uppstämmer * sånger hlaii [
jordens råaste vildar. Hon är en Engel, som i sjelfva ^ f
brännande öknen följer mensklighelen och visar källsprångow
Hon är stor, då hon i strålande ljus lyfter nationerna till
himmelens portar. Hon är större,; då hon i den mörkaste natt
invid sjelfva bildningens ättestupa följer , under sina till högre
lif återmanande aningar , den af forskningen länge sedan Öfver-
gifna menskligheten , med sin harpa, sin pensel och sin dikt

Medeltidens mythologi — vi förstå här den Christligi
medeltidens — - har ringare aktats än den gamla tidens , och äo* /
nu ej irom konstens område vunnit samma frihet, samma an-f
seende som den hedniska. Vi kunna ej inse skälen för dem/'
tillbakasättande, dess missaktning bland skÖn-konstnärema. Dap
iir éjelf ständig. Den grundar sig pä en egen från kla$'
siåia litteraturens mythologi pida skild perldsäsigt Ock
medeltidens grundidé om verlden såsom ett helt, talande såsom
en ande i alla tidehvarfvets organcr, befinner sig ej blott ett
steg ifrån den hedniska bildningen , utan detta steg är ove-
dersägligen framom. Det mot sjelfva andens natur stri-
dande föregifvandet om en återgång i vcildsbildningcns utveck-
ling behöfver ej bekymra oss. Ideen af medeltiden står fram-
om ideen af den gamla tiden. Men den gamla tiden slöt fSnt
efter fullkomlig utveckling af sin ide; Medeltidens idtT utveck-
lade sig först till full mognad i den sin fortsättning, som kall
Nya Tiden , productcn af den gamla och medeltiden såsoh.
factorer. Allt är råämne, förrän det antager skön gestalt, ock ^

-r

125

sm som sfidadt ega stort värde. En jerngrufva är mer värd
a en rustkammare, fast man införer flera åskådare i den sedoa-
ss pi*akt än man nedhissar i den förras groteska scbackter.
[adel tiden var icke den gamla tiden i sin nedgång , utan dien
ya i ain uppgång.

Den gamla tiden såg det gudomliga uti naturen 9 först i

|jBQ:fomufUösa och sedan i den förnuftiga. Medeltiden såg det

}fmn naturen. Det steget var stort, ingripande och bestin*
hnde^ änskönt medeltidens konst och philosophi blefvo i sin
Bognad af så stor härlighet , att sjelfva tiden ifrån den stun-
len fick ett nytt namn.

Yi kasta en blick inom det Skönas tempel under begge
de stora tidskiftena^ Om än den gamla Ghaotiska Deorum Afo-
Uf — Isis i sin ogenomskådliga slöja -— under den psychiska
Dythcyklen sprang upp ur skummet till en ohöljd PenuabUd^
der allt, som var alstrande, närande, kännande i naturen f
liade sin högsta blomning, oupphinneligen glödande under en
Apelles' hand, så var det dock ett steg framåt, närdetmythi-
lU kcnstsinnet och den idealiska kärleken lärde en Haphael
ktt måla en Dei mäter , en Venus-ideens högsta po tens , der
^rldslifvet uttalade sig som himlaburet , der menskligheten
&g sin egen förklaring och der allt sinnligt måste på längsta
ifstånd knäböja under bön om rening. Det var ju deniia ide'',
:fUr hvilken den gamla forskningens Ixions-ande famnat bå-*
le i physiska cyklens Gudamoder (Juno-Frigga) och psychiska
^yVlens Gudadotter (Venus-Fröja). Men här stod mythen
bvarken i djurets eller i menniskans utan i Engelns verld
^ att tala Neoplatonismens språk — d. ä. i den öfversinnliga
bkädningens. Äfven vid det Sannas anblickande : finna « vi
ttmma framsteg. Om än den gamla tiden visat en genialisk
firmåga att , sedan den stigit ofvan solen med sin dyrkan ,
»fana den ypperste sonen af den gamla Verldsmodren under
äoQrika skepnader , än med Odinsspjutet i hand , än med Xhors-*

I3C

Vlggarne i bältet , Sn med Phpibo6-Iyi*an på sluldroma, il
"var det dock ett stort steg framåt , då man förstod att, ledaa
jillt delats i SJkapare och Skapelse, ställa Aoyog på SkajNK
fens eviga gi*und, då man förstod att se Gud, ej i den falldi
menniskoanden , utan i det rena urljusets återglans i himlanm
och jordens, englars och menniskors Konung ^ räknande blanl
dess undersåter äfven Guds Moder, Himmeiens Drottning.
Vfi>än IB^orskningens himlahvalf thronade ju denne iåétnm j
Id<f , oberoende af menskliga vishetssystemernas välde och &I|f
medelpunkten, h varifrån allt ljus utströmmade öfver verlden. Ock
att till slut minnas det MiUta : — om än i gamla tiden det*
samma realiserades i snart sagdt alla upptänkliga former Sot
Styrelse och Samhälle, så låg dock aldrig ideen om ett himr
melsht rike på dess grund; man anade ej ett samhälle, der
våldet, der den physiska styrkan, ej skulle bindas såsom et
väpnad arm vid samfundet för att trygga dess bestånd. I Pl»4
tos luftiga republik är dock ett stånd med mordvapnens bevifi^
ning. Men under medeltiden uttänktes sättet att realisera er
idealisk verldsordning , der makten lades i svärdlösa händer
allsmäktig så länge folken egde derföre vördnad, störtad till i
tet, så snart folkens omdöme ej längre uppbar den. Tan
Var en engel — på idealernas gullmoln; realiserad i en fal
verld stod han snart en Lucifer i tiar. Ty han sammansmil
med den gamla verldsmonarkiska id^en och vardt — Papism
men detta skedde ej förrän man ändå sett en skymt af de
ligas samfund på jorden och frön utsatts i alla länder
hvaraf uppväxte motkrafter, hvilka, mognade, kunde binda
råa styrkan med lagarnes band.

Så trädde både Skönhet , Sanning och Rätt fram med ea»J
djupare betydelse. Deraf måste en ny verldsåsigt uppstå, hfaifä
charakter, i korthet uttryckt , är : att betrakta Skön/iet, SwM
ning och Hatt, såsom det Gudomliga, så nedsänkt f a
det kan kallas menskligt, då dcremot den gamla tidens
tei'ldäåsigt \ar: att betrakta dessa idéer såsom det mensi^

127

^a sä upphöjdi^f att det lan ialläa gudomligt. Den
^la tidens id^ Tar en de högre mennisiokraftemas 'jivafiaois 9
Ifedeltidens deremot en Aoyov xarajiaaiQ ex rov ovquvov,
Icnrid Uppenbarelsen försäkrade/ ''att ingen uppstiger i him-
iden, utan den soni nedsteg af himmelen — menniskones
iwij som är i hiipmelen."

Sjelfständigheten af ■ medeltidens esthetiska åsigt visor ng
j Uott i ide^ernas väsende , utan äfven i deras my thiska ge-
■itände. Häri blef denna tid likväl den gamla tiden under-
igsen ofver jallt^ der formen var — * målet. Och det var lätt
Srklarligt. Vanligast tillbad den gamla tiden formen. Den
låste då med största omsorg behandlas. Medeltiden tillbad
ift^et, som uttrycktes af formen. Derföre steg ock Bildbug-
^nrekoDsten till sin culmination under gamla tiden » men målar-
konsten hann just vid medeltidens sommarsolstånd sin höjd *]•
taphaels Madonna är ju en högre, genomskinligare , mera ethe-
idi^ än den Phidiske Zeus. Och kring henne, såsom de
konsternas centrum, grupperade sig en Olymp af mythi-
väsenden , h vilan de på en högre klippspets af forskning än
'gamla tiden , och möjliga att lika skönt utbildas , äfven om
ej redan skett. Lyriska accorder höras ur denna nya olymp
tf långt högre anda än de som nedbrusade från den gamla
Mympen. Dä Greklands Ghorybanter, lika naturens vilda
brm toner, med sina cymbaler bacchantiskt rusade fram , så
ittcr S. Cecilia (»J- 230 e. Chr.} vid sin orgel. Våra fader
torde årligen sjungas den enkla sången :

*) Att verlden alltjemnt fortsatt sin oafbrytliga utveckling» finna ti
ifven deraf 9 att den konst , som nu mest omfattas af tiJchyarfvet,
ir musiken, den mest etheriske af konsterna. Behofde Jen gamla
tidens hGgst drifna konst både längd, bredd och djuplek, så stod
' medeltidens nöjd med längd och bredd och vår tids allmännast
gjnjiade konst behdfyer blott tidens utsträckning.

138

GaJktantibaf organis .Cecilia Vid OrgtU&n§i's kSga gång

Domina decantabat dicens : Cecilia Jjfång, med ödmjuk tjSl,

fiat cor meum immaculatum » ^<^ himlens Gud en helig säng:

ut OLon confundar. Gör h jer tat rent, att mt|

gdr9åU

Och Musikens Engei älskade henne och bad med heif#
och hon räckte Tiburtius, sin älskade, först handen, då \m
låtit käi^Ieken till. Gud värma sin sjal :

Hodie fateor te etse meum cogna- i dag erkänner jagdigfSr wunijek

. tum, fråndeg

quia. Amor Dei te fecit ty Guds kårlek har gjort dig

Contemtorem 'idolorum. ' till jif gudames fSraktarel

■1.' . •■ . . r

Och när Tiburtius lidit martyrdöden^ sä uthögg hon té
Fhoenit — evighetens Sångfågel — pä grafven. För sin kar^
lek till"den eviga harmoniens fader blef hon halshuggen, ifr*
dan ett bad i eldslågor ej kunnat skada henne; men då sviM
det redan sårat, anblickade hon himmelen, såg Morgonro
nan uppgå och sjöng:

Ghristi Riddersmänner ! träden
Utur natten och iklädcn
Eder ljusets vapenglans,

besegrande sjelfva domrarnes mod ''med sitt engla-anlete ;'
^på hennes graf lät Påfven Paschalis 600 år derefter sätta
monument af en Palm och i Palmens topp -— en Phoenii
Orpheus och Cecilia voro vida skiljda. Den ene förmådde ji
dens skogar och stenar att dansa, den andra himlens ei
att lyssna. -— Der den klassiska elegien försmälte i ömi
■suckar vid en flyktig älskarimias slutna blick, der hon bl<
stundom anslog naturens inre strängaspel *), der hvälfver

*') Äfvcn de bUsta elegiska, liksom lyriska Skalderna i allmiiihefc «
i klassiska tiden, andas ett scdefördcrf ^ som gör» att mycket bM'

129

en Mdria Magdalttia tårfulla blickar upp mot en Evig Kirkkf
lyarvid Församlingen sjöng:

Flayit Vilda

ioiUr et fugavit Nardm Jhfhmr flr dm milda

Iquilonem quando layit Nådens Swman, når fSrspiUda

Spr Marie penitentis hagar ångrar Magdalena

■ibttr Sancti Spiritus; Och^i kmmee qpalda hröU

bSr läias af dem» tom forska i sedernas historia. Man kan jotl
käri se hvad medeltidens nya rerldsåsigt ändå inrerkat till all-
männa tänkesättets bildande. Den råhet i seder, som förut ej blyg-
des att afslöja sig i sången» har ändå alltsedan medvetande af att
ogillas af sedernas, lagarnes, upplysningens och religionens Tänner
och är derförc något mera f&rsynt. Men midt ibland dessa ytliga
sånger om kärlek o. d. bland Greker och Romare, hör man stun-
dom toner ur en oskuldsfull fée-yerld» som äro liksom efterklan-
gen af den fordna Österländska romantiken och förklangen till
den Europeiska. Vi hänvisa Ull O^id. jÉmor, lib. II. Eleg. VI öf-
Ter Vänninnans Pappegoja , PsiUacus Eoie . . , som ännu torde pressa
en tår ur någon läsarinnas öga.

Piittacus» han, byars drägt, lik de Indiska fSglarnes, glSdde»

Tystnat. O» samlen er nn> foglar! att fira dess död.
Tågen, J fromma! så tyst» men slån med yingarne kräfvan»
I Rifyen med yäpnade klor tårfulla kindernas par.

»tår på Elysiska kullen eu lund med skuggande jernck,
\ Fultas af källornas yåg, eyigt en grönskande vår.
^Ber, om dikten får tros, de fromma foglarne samlas,
k Men blott de fromma. För dem Öppnas det saliga land.
kGlänsande syanor der gunga med fröjd i de speglande sunden,
ft Phosnix, som like ej sett, har der sin boning också.
Klrålande fjädrar utbreder ock der den Junoniske faglen,
* Bu^ran der kysser så ömt älskande maken alltjemt.
'sUUcus flyktade hit och under de grönskande hvalfyen
Blida, beyingade bröst» lyssna med tro på dess tal.

SkSna latteraåur. t Del ^

130

liqneHicit Helge Andent iagg mdjh/tir

Et refccit Och $ tårar hJerUU iyter/

Resolutam in lamentis Menshohjertan så kan rena

Verbum missum celitus. Ordets himlabuma röst.

Och det upprepades i kyrkorna, och det afbildades i
lame 9 huru hon, som i fjerran öcknar predikade Hans ne
hvars fötter hon eng^ng Tätt med sina tårar, närdes ijlt
derigenom att Englar upplyftade den utmattade så nära 1
len, att hon kunde upplifvas af englachörernes sång. Och ej
toner brusa alltjemnt, men hjeltarnes (XQigeiat gå pä annan
ärt än den gamla tidens. Hjelten är Martyr. Derigenom i
mansmälter det episka och det tragiska i en förut af ver]
skalder ej anad harmoni. Dä Homerus besjöng folkmii
bjeltar och skildrade menniskokraften sä obetvinglig, att fe
knäböjde för käroparne såsom för gudar, sä framträdde en
phokles och lät de förmenta Gudarne strida ej med lans
lans, utan i passionernas hemska Uias — och si, der s\
de, och när, att vi må, genom att ofta dertilt återkon
desto säkrare intrycka idc^en hos åhöraren, — när den si
Ajax genomborrade hjertat. för att fä frid, så skakade
vise Odysseus pä hufvudet^ intygande att allt, hvad ha
striden lärt, vore, att "vi äro stoft."

Enligt medeltidens skönhetsphilosophi blef tvärtemot
tragiska gestalten episk ,. blef den till ett försoningsoffer (Tpc
ep Orientalism) dignande ^hjelten segrande genom sjelfva
skenbara fall. Svéarne, som nyss tilibedt Thor^

"som ej stilla satt

när sköldbrak ban hörde,"
hade fattat en annan ' id^ om kraft och seger, när de tn
segren följa dens fana, sonii bad i Kyrkan, tills fienden I
öfvermanna honom, och just derföre vid hans baner
fastkedjade segren. Och Sophia^ den himmelska vishc
huru olika framstår hon ej i Minerva, vare^ sig "Gamla 1

13i

I t

ed £gideD /' eller den fuIWexta, som framsprang ur Zeus
[ i all plastisk fullkomlighet, mot S. Catharina, deä
la mjtbens Sophia, om hvilka våra fäder sjöngo:

prudens et electa Jungfrun inngufuU och utmald

■ pientia Med v är Herres egen Ptskei,

im argumenta Talarenas stål besegrat,

c as tu tias, ÖJvervunmt deras Kst,

rdo confortato • Äjr*' W «» f^i^ff «V^

Dei gratia. Och uppfylld af Herrans ndd.

f Catharina, en Konungsdotter , kände tidigt kärle-
leliga eld tända sitt hjerta för Guds eviga vishet, Jesus
18. Hon blef hans brud (ett " uttryck, som aldrig såsom
eller historia beti*aktades) och de ypperste målare sökte
imslälla det ögonblick , då forlofnings ringen träddes på
»ädas finger. Vid hennes fest sjöng man äf ven * i Sverige :

Dge liogaa glorlose Tunga! uppstäm Jungfruns ära^

is Martjrriam» Uppstäm dess mariyrtum^

jubar preciösa O! må glansen af den skåra

iat in medium^ Perlan stråla i all rum

istret tenebrose Och tiU själens mörker håra

domicilium » Ljusets E^angeUum!

ch man erinrade sig derefter hennes bön, åskans förkrossande
botande hjulen, samt hennes tålmodiga död, ett ögonblick,
hvars framställande en Leonardo da Vind skulle vunnit
mn en evighet, äfven om han blott målat detta *), och
ing man:

mma charitatls Helt dig. Ros på Edens kullar ,

itar carbunculi \ Perlan lik der floden rullar

isa paradis! Ofver ädelstenars stoft,

flagrans balsami! Hell dig. Kos på Edens kullar.

Med diU balsamrika doft!

hänvisa till en vår uppsats om K. Målningsgalleriet i Köpenhanw,
iförd i Frih. Boyes Konst och Nyhets Magasin Stbm 1829.

132

Englame begrofvo den döda pä Sinai högsta spets, d.
JHoses fnlat med Gud. Hon hade utmärkt sig för
ocii vältalighet och besegrat 50 philosopher med ett em
''I lågor hade hon skårats som guld, under slagen ståt
utaii klagan^^' I fängelset satt en engel vid hennes sidi
hon lyste som en morgonstjerna i natten/'

Huru mycket mera djuptänkt ar ej S. Jörans *) , än
cules' myth; liuru olikai^tad är ej stridskanan! — Och ti
dylika anmärkningar skulle kunna göras, undei* ett gru
studium af beggedera mythlärorna.

Symbol ii^n uttryckte samma högre anda som myt
Vid del manliga idealets , den högste herrskarens , vid
ters fötter satt Omen, hvilken på forskningens vingar
sig> mojt solen och med kraftens klor kastar sig efter ro
jorden, och, JEien^ en kraft, som trotsar tidernas förvac
yexte i hans lundar, och Blixten^ den förstörande kr
flammade i bans band. 1 Christi hand lade en tid.

ännu i mythernas skymning erkände i honom menskliga
let och Skapelsens allherrskare, f^erldsklotet, öfver hvilkel
&et reste sig, och en gloria från hans hjessa nedstrålade
öfver med öfver jordiskt ljus. Ett pinträd med sina blci
drufvor beteknade, redan enligt Hieronymi förklaring, dej
boning, der bbdet framsprang ur sjelfva hjertat för at
det djupaste, innerligaste ord om kärlek, som kunde tal
jorden, en Schiven-id^, der Lifvet uppblomstrade ur D
En 'Palm, betecknade den segrande Konungen , hvars bekå
en dag skulle slå med palmei' i händer vid den Eviges i
I klassiska sjmboliken prydes den stolta, af påfoglar di
Himmelens Drottning med stjernstixidd slöja, med planeter

♦) Vi hUnvia^ till dess ypperliga bearbetning i ett arbete aJ
au Spader-Dam 9 hvilkea episod var tryckt redan 1830.

133

■tt biifyud och sol och mäne i bakgrundeD ; men himmekoi
drottDing Maria sitter i en enkel oskuldsfull drägt, med det
bdiga barnet i famn och Englar stanna på afstånd af vördnad.
Hinerva har ugglan, Catharina förlofningsringen. .£n annan
ir den vishetsiärleh ^ som söker i natten af det menskliga ve-
tandet under forskningens forledande irrstjemori sitt mål ; en

amian .den| som h vilar såsom brud i Vishetens famn.

•

Vi böra ej tillåta oss vidlyAighet i förberedande utveck-
Jingar. Detta må vara nog, för att antyda den .sjelfständiga
gmndy på hvilken det nya tidehvarfvets litteratur uppfördes»
och rättfärdiga det valspråk, vi gifvit samma tidehvarfs esthe-
tik. Vi vilja blott tillägga den bekännelsen , att vi hvarken
^jnska^ att denna länk bortbrytes ur mensklighetens bildning,
'ler återkommer. Tidens största, vigtigaste stridsämne torde
jvara så fjefran från dessa ringa betraktelser. Ty är ej ti-
stridsfråga i stort: Skall den kommande tiden blifva en
ttning och utveckling af den gamla tiden allena, eller af
eltiden allena eller af både gamla och medeltiden? Skall
länk i tidens kedja, som kallas medeltid , brännmärkas och
rytas, och den gamla tiden återfordras, såsom Jacobinis''
önskar? Skall den länk i tidens kedja, som kallas gam-
tel tid, bortbrytas och medeltiden återhämtas, Jesuitismen.
mi ganaman? Eller bör ej den nya tiden vara och alltmer
Idifva en organisk utbildning af beggederas samverkande kraf-
ter, der det sanna, båda ega inom sig, uttränger det falska hos
UUhi? Vi äro af denna scdnare tanken, och tro, att det in-
aan kort skall vara jillmänna meningen. Hvarken gamla
kUer nya scholan kan nu mera påräkna det allmänna bifallet.
Be må sedan inom religion , skön konst , philosophi eller politik
Kra sina bekännelser. Voltaires hedendom behagar det upp-
mande slägtet lika litet som Schlegels katholicism. Alla nuan-
cer i politisk trosbebekännelse från Montlosier till Chateau-
jbriand å ena sidan och frun Mauguin till Lafayette å andra si-
dan uttrycka blott partiåsigter, du den ursvenska frihetsläran.

134

soih redan var en forntära i Svenska historiens' dagbräckniog^ödi
som gor konungen mäktig til! allt godt och intet ondt, som affl»,
ger styrelsens makt och folkets frihet till samma )emnvigt, m
solames och planeternas i skyn, verkligen är den id^, iiiim
anar^" om ej fattar, antyder om ej uttalar , och åt hvilken \m
förbereder, om än ej vinner, segren. Och visar sig ej i 4d
Skönas rike *samma förhällande , som i det Sannas och Rättai?
Hvilken ensidighet uppbäres der nu mera af folkens biiaB?
Och^ huru aftynar ej med hvarje år kraften af de vittra ah
teriernas pris? Troubadourens poetiska sinne, verkande i faUi
klarheten af det som är de grundligt lärdas och sannt bildi-
des upplysning i vår tid — se här hvad som allena ger ett
stort Skaldenamn. Vi återvända till vårt ämne.

10 §.

BildniDgsanstalterna

äro för intet tidehvarf nödigare att lära känna än för mec
tiden. Ty der de litterära alstren äro till en stor del fÖn
da och der ännu bildningens tillvarelse ofita måste bevisas
sjelfva möjligheten att den föVvärfva, blifver uppfostrtogfl
-sendets utbredning och lämpliga skick ett långt säkrare
på folkets allmänna litterära odling, än enstaka skrifter, i
hvilkas författare och tidsålder meningarne måste blifva deli
Vi få derföre utbedja oss tillgift för den störrej utförligh<
i detta ämne, der så liten kunskap lar fÖrut vara spridd bh
allmänheten ; åtminstone bekänna vi, att det lilla vi härom
ta, kostat oss mycken möda att ur hundratals källor samla.

1. Kyrkliga Bildningsanstalter.
Främst bland desse bÖra vi nämna dem, som grundli
af muukordnarne, den tidens lärda Samfund. Således ni
ord om

Mimiväsendet.
Vi La förut kallat det den Bifi-öst, som i medelti

135

älfdes ofrer OstersjoD, och på hvilken idéerna kunde yaiidra
rer till oss från mera bildade folkslag, och det är oveder-
{ligt, att det en gång utgjort bildningslänken mellan ^år hal fö
k £uropas sydligare länder. Dess id^ är äldre än både Chri-
ndomen och historien. Den utgick fi*ån föreställningen om
t ondas rot i materien och hoppet, att detta onda genom
oppsliga späkningar skulle kunna utrotas. Yexlande voro
mnen, men andan våren. Fakhiren , Therapeuten, Ess^en,
fthagor^en — äfven Platonikern kom från samma nQvnov
w9oQ till samma resultat. Alla sågo Psyche i Demiurgens
or, alla ville de med späkningen lösa den arma derur.

Eremiten arbetade derpå i sin grotta, ensam med för-
erfvet i sitt h jer ta. Origenes samlade Eremiteme kring Pla-
). Hvad som förut var hjertats ensak i enrum , föVmäldes
u med snillets speculation i samfund. MunhfÖrbund upp-
odo dervid. Deras lagstiftare S. Benedictus höll dem i sko-
ime. Athanasius införde dem till städerna. Der uppvexte
^osteracholor under deras vårdande händer. Att det var en
bnän pHgt. ålagd alla Munkar, att ej allena undervisa de jn-
e Ordensbröderna, utan äfven andra barn, för h vilka deras
idervisning påkallades," intygas allmänt *)• Klostrens lugn
dde dock laster, lasterna påkallade reformer, reformerna fram-
ilade Ordnar i oändlighet, der hvar och en fritt fick för-
ka lämpligheten af sina idéer om den sociala constructionen,
m i alla tider brydde flera hjernor, än den philoaophiska*
en lugnet fö'dde ock litterär sysselsättning.

Man har frågat : hvad öde hade träffat den Helleniska bild-
Dgen och den Europeiska, som från densamma härleder sig,
n en Miltiades ej funnits vid Marathon ? Vi driste med lika
itt fråga, hvad skulle bevarat den hedniskt klassiska bildnin-
en, då barbariet utgjorde regering och ridderskap och det

*) Se Nyentps Udsigt wer vört Fadrenelands Litteratur i Middelalderen ,
Khyn 1804; p. 216.

136

Uand folket verkande presterskapet föga skulle hunnit vårda ca
fiendtlig cults litteratur, äfven om det baft böjelse derfore, såiFidi
ej Monacbismen framträdt? Hvart skulle de författare, Lucifri
HUS och Gelsus åberopade, vid Roms fall tagit sin tillflykt|
om ej klostren öppnat dera sin stillhet och andligt ridderiigi
Ordnar egnat dem sitt beskydd? Vi frukta, att om ej detta
medelstånd mellan riddaren och presten då uppträdt, skulb
den nya tiden blifvit lika främmande för Roms och Greklanå
fornbildning, som för Egyptens hieroglyphiska visdom* Bdtr
tryckerikonsten,' Reformationen o. d* var vårens sol och våreoi^
regn, som framkallade de dolda frön ur jorden; men klostei^
väsendet var den dolda värma, som under vintrens snötäcket!
bevarat dessa frön vid lif, tills stunden var inne. Allt hafTCr'
sin tid i den allsraäktiga verldsordningen.

Man talar i våra dagar om kraften af den enskilta ttm
viljan, om föVeträdet af en enskild associationsanda framfSr
den, som väntas af statens anordningar. Hvad var Monacliit«|
men, äfven i Sverige, annat , än en dylik fri association af lik^
stämmiga sinnen och intressen? Man prisar folkens sträfraa
efter en röst på thingen och individens mod , som der frambA
de intryck, han fått af mera bildade länders offentliga aodii
Lifvades ej Monacbismen äfven här af en dylik anda och vaoi
denna anda ej segrar? Sveriges konung svor ju ''Kyrkiom och
Clöstrom, Herrom och menige man?" *} Sveriges kloster hade ji
samma representationsrätt, som nu ändtligen roedgifvits vån
Universiteler ? Gustaf Vasa kallade ju äfven efter reformatio-
nen 1 eller 2 ombud från de större ordnarne till HerredagaroiF-
*). Flera Abboter underteknade ju i Warberg det fördraji^
hvarigenom Skåne afträddes till Sverige. Få kände väl bättr»

1) S. R. Sf. II p. 101. "") Vid Örebro 1520 infann tig Confci^
•om med 2 bröder från Vadstena, Vicaricn med 2 bröder af Pre-
diko-Orden> Gärd ia nen f5r Francisc. Ord. med en broder a f. ^'
T. Sticrom. Riksd. Pcslut. 1 p. 92.

137

■

hl desse^ som genomvandrat många Europas länder , fram man-
le lagar. Och dessa vandringar måste frambringa äfven så-
lana kunskaper, som vår tid kan värdera. £n Vadstena-Munk
tkref straxt han kommit till Rom, huru han talat i fåkunnig-
bet förut om Kejsarns makt , och uppmuntrade nu till Sten
Store dL jis kröning. Hvad prisas nu högre, än periodiska
y 8om sätter en hvar vid Dionysi i-örat , der allt vigtigt,
talas i verlden, kan höras? Voro ej munkarne sin tids
kringvandrande tidningar? Huru ärofullt blifver ej nu det
aiBin, som kan genomdrifva stora allmänna foretag och förmå
it cnskilta krafterna att verka till ett stort allmänt gagn ? Men
ft e) vår tids ansträngningar i detta hänseende inrymma rum
jante sig i minnets tempel åt Monachismen i den äldre me-
deltiden? En Munk i Egyptens öcknar lägger grundsten
till ett öckenkloster, der i*esande kunde för en natt fritt
kähergeras och underhållas, samt under sjukdom skötas,
,«di slutligen finnas kloster , som bära hans namn , mel-
Nordan- och Sunnanskog i Sverige. På Cypern beslutar
ridderlig förening att lägga broar öfver de större floderna
den verld, der bildade menniskor färdas fram, och detta be-
'ditt bygger mången bro öfver våra elfver och sti^ömmar; ')
tjr, sade Munkarqe, andra byggde for oss ^ pi för efter*
' Perlderij att Chris tus må bygga bro för allas våra själar *).
Huru många städer uppvexte ej kring klostren , huru många
iJhandtvt:rk utgingo ej derifrån, huru många bättre boskapsracer
t kiorde ej de vandrande bröderna, huru många frukter och
veiter hafva ej utkommit ur klostcrlrädgårdarne! Men vi vän-
ék oss åt de ideella fördelarne, de bragt oss, den ära, de i sli-
rka hänseenden vunnit. Huru prisas ej nu lärda scholors, än
Bera folskscholors inrättning. Klostren omsLrifvas af de gamle
ned scholas tJieologicas. Studia principalia, ja äfven genera-

1) Se den i Itsta D. p. 110 citerade skriften af M. Grcgoire.
Liljcgr. Runlära p. 127 följ. -) Stravcmnt alii nobis, nos po-
stcritati, omnibus ut Christus.

138 • •

lia voro ofta Munkars vert. Celliterna , den fromme Ldlhaidi
bröder, förbundo siig att för intet undervisa fattiga barn ofm.
allt der de Lommo att vistas. Hvilken ära för opinionen, ilt:
i våra dagar hafva befriat Grekerna, understödt Grekerna. Mm»;
karne skördade i sin tid samma ära. Girculärbref upplasta ij
alla kloster mot Turkens onda uppsåt ^), man reste korset pl^
klosteraltaren och predikade derifrån mot Saracenernas fö'rtryck*)
Munkarnes tal eldade härame, klostrens understöd väpnade tat»
tentals armar. Tidens ypperste hafva arbetat på slafveriell
upphäfvande, och derpå kostat mera ord än guld. S. Trioik
tets bröderne ') hoplade en stor kassa för att köpa fångar odk
trälar lösa. En friköpt Turkinna lefde länge i Vadstena syster*
förbund ^). Lärdom hade alltid sin ära med sig. Och hviU
ket af våra lärda samfund vill jemnföra sina ledamöters länil
mödor med en Mabillons , en Montfaucons "stupendae m
opera?" Räknar ej desj;utom h varje lands inhemska littera'
sina anor från klostren, synnerligen den historiska? Hvil
vigt egde ej den tiden utbredningen af ett allmänt språk för
bildade menskligheten ? Och huru verksamt bidrog ej M
väsendet att sprida kännedomen af det språk, som då en

») Örnhielms Bullar, p. 1502 (fÖr år 1420). ^j 143^ hölls en dy-j
lik korstågs-predikan i Stockholms grumunkkyrka af en Antonioiij
som upprest korset på högaltaret. ^) Deras kyrkor) skulle alltii
kallas S« Trinitatis» (dylika funnos många i Syerige\ och <b .
voro ett slags Ranikcr sub regula S. Augustini. Enligt deras grimd*
lag af 1198 skulle allt hvad de ärligt forvärfvade, delas i 3 de-
lar : 1 : 2 : till lifsuppchälle och allmosor. 3 till lösen af Christ>*
na> som fallit i fångenskap hos Turkar och Hedningar. De fiiig0
blott smaka vin på resor, blott taga in i hederlige hus och åladePs
då de handlade, uppgifva den varas fel, de iitbödo. Ingen fick varfl
utan särskild syssla, laisk eller klcrisk. Alla skulle arbeta, eme*
dan "qui^non laborat, non manducct." Bullar. Magn. /: 52, f) Diar.
Vadst. 1413. Hade dock ditkommit såsom en skänk af Drottn.
Johanna i Neapel till S. Brita.

139

famde ttttryclui co' hel förgången verldsbildnings ^lla tankar och

iorestalhiiDgar , äfveosom den Christliga bildningens alldeles nya

idéer ? Kunde ej då lärdom upplyfta en man af folket till

fbrstligt anseende bland okunnig börd och* våldsam makt? En

dylik motvigt var ju nödvändig i en tid y då feudalväsendet ej

äilbn visade sig som ett öppet röfvarsystem.

Emellertid vilja vi fördomsfritt framställa de klosterlige
kiUningsanstalterna , ty de äro en af börnstenarne i den grund-
in på hvilken litteraturen är byggnaden. Vi vilja ej att vå-
' n gamle landsmän skola hatas derföre att Munkar i Spanien
\ och Italien nu förtjena det, ej ens derfore att Reformationen,
Jom stundom med yxor dref dem ur sina celler , hatade dem ,
lua då lefde. Väl veta vi, att Munkväsendet förtjente döden ^
Hen tro, att om det varit lika förderfvadt i Ansgarii som i
j&rcimbolds tid, så hade det ej i 700 år egt ett folks förtro-
i€iide i Norden, soni under samma tider visste rensa sin ath-
her mer än en gång från utländsk besmittelse, och ett klo-
e) blifvit ansedt för den skönaste minnesvård, Engclbrechts
sinnige män förment sig kuiina resa öfver honom, som tagit
Siskopar i kragen. Vi vilja möta dess scholor i Svenska Mo-
nachismens oskuldsfulla barndom och följa dem, tills vi nöd-
fas vända ansigtet bort från — liklukten.

Benedictiner-llostren

kallas allmänneligen "Scholor, i hvilka Missionärer kunde bilda

blifvande stöd åt den späda religionsplantan." S. Benedictus

hade stadgat som lag, att huarest bröderna fingo bestämda .

fhmingarj skulle de mottaga gossar till scholundervis^

ning *), Och denne Benedictus erkändes af alla ordnar såsom

Munkarnes Moses. Och i öfverensstämmelse härmed hade Ans-

*) "Ad scolarem disciplinam." Enl. Reg. S. BcncJ. i MarUnes Thes,
Aneed,

140

garius hört Kejs. Carl befalla, att vid hvar je Biskopsstol skuUe in-
rättas scholor, för att lära ungdomen Psalmer, noter, sång, festen»
tidsberäkning och språkkunskap *). Benedictinerorden fick m
bildning under Katholska kyrkans renare tidsålder. Här i Sye-
rige uppsökte de egentligen de orter, der hedningar hade re>
ligieusa samlingsställen^ byggande der sina Seminarier. Föl-
jande anföras hos våra äldre häfdateknare :

I Upsala Stift. i.JSirca, (Nya Sigtuna). Messenius kal-
lar det Sveriges första lloster , byggdt af Simon Biskop och
Nithard 836 (837 enligt Reuterdahl.) Ansgarius har säkerli-
gen vid sin andra ankomst, såsom Nordens Erkebiskop, tiO
Sverige omkr. 853 låtit sig vårda om denna för hans planer j
oundgängliga scbolanläggning i en stad, der den nya Svensk /
Kyrkan egde sin medelpunkt. ''Det var, skrifver Reuterdahl,
hans lika ädla som väl beräknade vana, att ^amla gossar om-
kring sig, hvilka han uppdrog till Herrans och församlingen
tjenst och på hvilka han för de kommande tiderna i synnerhet
kunde räkna." De Svenska ynglingar , som han köpt ur fSn-
genskap och återförde till sina föräldrar, blefvo sannolikt de
första scholarer i Sverige. Man har anmärkt att han plägade [
vid slik ädel handel köpa sig desto större rätt att bilda dem,
h vilkas bojor han brutit. Geijer tror, (S. F. H. 1 : 32) att
det ljus han tände, ej hann att slockna förrän de Engelska
Missionärerna kommo och döpte konung ''och] land. Det blef
frukten af hans scbolanläggning. Här verkade utan tvifvel
"Withmar, Gaubert, Nithard, Erimbert, Ansfrid, Rimbert och
de flera Benedictinska Missionärer, som här fortsatte Ansgarii
verk. Törhända äro de rudera, man finner på ön Björkö,
hvilka man helsat för minnen af en nedbruten hufvudstad»

*) "Scholae legentium puerorum fiant» Psalmos» notas, cantus, com-
putam, grammaticam discant.*' heter det i en Förordning af sam-
me regcnt.

141

-etiker af dess äldsta kloster, bjggdt afsides frän bufvudstadens
>uller, der "vågorna gii%o på vakt och värna" omkring dea
inga planteringen. -— 2. Sigtuna (gamla) (ick lungt sednare ett
kloster inom sina vallar; enligt Messenius 1064, då Adalvard
d. j, från Brehmen blef den förste och siste Sigtuna-Biskopen.
Dess fall lär timat 1188. Lagerbring betviflar det, "derföre
att Messénii källa är obekant;" men anför sjelF på ett annat
iltällei huru många tillfallen for äldre documenters förstöring
aro bekanta. Hvarföre skola våra äldste historiographer anses
diktat allt, — äfven der ej patriotismen kan angifvas som fre-
stare — hvarom de fS ännu öfverblifne permbrefven ej för-
mäla, under det att man finner dem flitigt rådfrågat dem, som
iro q var? Det var föröfrigt emot tidens bruk oeh kyrkans
hgar, att ej anlägga en scholanstalt, der ett Biskopssäte var,
och Sigtuna var nu säte för Sveriges ende Biskop, hvilken
måste egentligen anse sig som Missionär. — 3. Upaala. Spegel
antager här ett brödrakloster af Benedictinerorden. Pering-
skiold nekar , "emedan han i några tusen permbref föVgäfves
«6kt något derom." Hermansson-S taaf anmärka det besyn-
nerliga, om blott i Sverige kloster ej skulle grundats i rikets
hufvudstad af de äldste missionärerna, synnerligen då det är be-
visligt, att de grundade dylika i andra städer. Yi anmärka
blott, att denna sak ej kan bero af permbref. Det äldsta klo-
sterbref rör Viby Cistercienserkloster (1167 — 1183). Men il/b-
nasterium S. Marice^ som enligt Schefferus under namn af
Yåi*frukloster hade munkar af S. Mariae Orden och som Sparr-
man utsätter till 1212, lär bättre öfversättas : S. Mariae Kyrka,
ty kyrka hette den tiden äfven Mönster y *) (Monasterium) ,
kvaraf många Monasteriologer föVvillats. — 4. Sko anföVes vis-
serligen som ett Benedictinerkloster i 2:ne Påfven Martin lYis

'*') I Cod. Bergmaan. sMges Jesus gå i mönstrit, I Lilla Kimchr.
*'£tt forgylt mönster på Domkyrkieberg var. 1 D. p. 78. S. R
S. 1. 252 De claustr. S. G. 1 : 10.

. ^kyddsbref af 1283. *), ' men bevisen att dessa Benedictioir:,
voro af Bernhardinska reformen, äro ^ovedersägligare än qdUv|
den Påfliga infallibiiiteten.

I Skara Stift 5. Gudhem^ Här var Göter nes hufvudteniH
pel, liksom Svearnes var i Upsala, och hit borde derf[>re ock
Missionärerna rikta sina första steg. Man har här funnit JW-
riges första Nunnehloster , men i den skönare uppfattbiogct
af dylika anstalter for qvinlig bildniqg, som så ärofullt chi?
rakteriserar vår äldsta katholska tid. Saxo , som ' lefde i fiSI-
jande seklet , skrifver (i XI:te boken) : "Drottning Ga<k
talte ej , att tiden verklöst förnöttes. Hon sydde sjelf ock
tillhöll tärnorna omkring sig att använda beständig flit, for
att sy heliga skrudar. En messhake af det utsöktaste ar-
bete skänktes till Roskild." **) Messenius hänför denna from-
n^a drottningens fruntimmers-pensionsanstalt , i stöd af Ada«
mus och Saxo, till 1049 — 1056. Vastovius, Baazius, Sparrman,
Örnhielm m. fl. hafva alla med samma färger tecknat deooa
inrättning, .och vi bekänna, att nyare tiders Drottninghof, med
alla Hoflfröknars "konst att tiden förnämt döda," blekna vid si-
dan af det, h varmed nämnde Drottning omgaf sig. "Hon öf-
vade flickorna i gudsfruktan och husliga sysslor , passande för
qvinliga könet, och det i den afsigt, att de efter sin fromma
uppfostran och nyttiga undervisning, skulle desto' bättre kun-
na förestå sina hus, då de som hustrur fingo dylika att styra."
6. Uusahy Bened. kloster anlades , enligt Messenius^ 1055. Man
har ingen anledning att betvifla, att här ej fanns en undervis-
ningsanstalt, för än Domkyrkan ännu byggdes i Skara och
Husaby således var medelpunkten for den Ghristligt reUgieusa

*) Dipl. Sv. I. n. 775, 776. Jfr. Act. Litt. Svec. 1721. p. 4.

**) Vid denna tid började väl de "1100 Kyrkorna** att förskaffa sig
messckläder.

143

»idiiingen i Göta rike. I Husaby Domkyrka vigdes en infödd

map. till Biskop redan 1020, och äfven om man ej antager den

meningen att han vid Husaby schola fatt sin bildning, såsom

Rhyzeiius förmodar om Upsalas förste Biskop Nils, Vestgöta

Jarlen Ragvald Ulfssons sonson, sä är otvifvelaktigt , att han

•Skte der bilda andra. Man räknar bland lärjungaiiie i denna

^duda, äfven prinsarne Amund Jacpb och Emund, således tven-

Wi som burit Sveriges Kungakrona. 7. Siara, troligen ett of-

IntäUe i hedniska tiden och en stor stad i Adami tid ^), hade

triArdsutan bland sina många kloster ^) ett från Benedictiner-

wu blomstrande dagar. Det äldsta var ock troligen det , som

gCDom en lönngång var förenad t med Domkyrkan. Så trodde

Spegel, som der varit Biskop ; äfvenså Khyzelius. — Vid Sköf^

r A lär ock funnits en Benedictinsk stiftelse af S. Helena, som

t. . .

.torde egt sin föresyn i Drottning Gudas. 1387 gafs afiiatshielp

af Bisk. r^ils i Skara till ett nybygdt Oratorium derstädes.

I Linköpings stift. Då Bemhardinerna kommo till
'Sverige, intygade de, att folket aldrig sett, men väl hörjt om-

"talas Munkar. * Likväl antaga de gamle Benedictinerkloster vid
8, Alvastra och 9. Vreta i Östergötland, samt vid 10. .^^-
do/a i Småland, fö*iTän de Gisterciensiske der grundlades. Möjligtvis

"ligger en tradition om äldre bildningsanstalter på dessa s,tälleti
till grund fö'r samma uppgifter, hvilket föVhållande också torde
bestämt Bernhardmska Missionärerne att slå sina tjäll ned, just
der den då lefvande generationen, som ej sett Munkar, förva-
nt ett vÖrdnadsfuU t minne om dylika förbundsbröder ^). På
äkrare ehuru ej osvikliga grunder står 11. Jdunkaboday der i

: tqdfva Ansgarii tid (855) enligt Messenius, Benedictiner visa sig.
Linköpingsprelaten Bhyzelii förmodan , att Östei^ötland ej kun-
nat blifva alldeles förgätet under de första Missionsförsökep ,

O Gcijer S. R. H. 11 D, (Svea XIII p. 247). ») De GUasiris
Sviog, n. 14—20. ») L. c. n. 48, 57, 61.

144

bör ej helt förbises, jemte det att. Munkabodas namn och
^dermera till Bisköparnes residens synes gifva stöd åt Messi
uppgift.

I Lunds stift synes omvändelsen under Christendom
första millenium slagit djupare rötter* K. Knut den Store (Ii
•—1035) ökade mängden af kloster med nya^ enligt Sa
som dock, för att ej använda ord, hvilka ej smakade af kla
citet, uttrycker sig: Cellulurum frequeatiam novis com^
ticulis auxiL Gram tillägger att dessa cellulae uppbygg
med det beting, att ungdom der skulle fostras i sin tids 1
dom till rikenas allmänna båtnad. I Skåne bibehöUo sig
Benedictinerkloster ända till Reformationen* — 12. JLunds
troligen det äldsta. I ett konungabref — ^ det äldsta i Dan
bistorien — af år 1085, gifves åt scholan ordentligt löneans
Den blef derigenom upphöjd öfv^r den grad, undervisnin
verket derstädes förut innehade. Ty i den förut varande sel
lan hade man fått lära elementarstudierna, så att man derif
hunde begifva sig till Hildesheim. Nu mera skulle dessa re
blifva öfveräödiga. K. Knut den helige satt då i Lund '
sin thron i Danmarks hufvudstad." Tidigt omtalades en
S. Laurentii schola jemte den gamla» Det är således sam
likt, att i Limd, vid de 3 högarne, varit ett de Dcuska Göt
•nas Upsala, och att der hedendomen haft sin medelpunkt
<letta kustland, de förste Missjonärerne också anlade en c
•tralschola för den christliga bildningen. Man bör minnas,
den konung, som befatlte öfver Lund, döptes förrän kom
.gen i Sverige , och att inverkan från Hamburgska •
.Brehmiska episcopalismen måste varit starkare på den n
iägnare Skånska kusten, än på Mälarestranden. Den S!
vigska scholans verkningar kunde också lättare bedömas i
värderas af de dÖpte i Lund, än bland aflägsnare Nordl
13« — Bäckaslogy hvars abboter, sedan man dit flyttat Ahh
döraét i Vä, kallas de Saltu, var måhända den Silva, 12 :
från Lund, der Eremiten Anselmus lefde i fromma åskådnioj

145

omkr. 1<)20. -— 14. I Dalby instiftades, enligt Pontoppid*
(A.E. 1: 206) och Sahm (S. R. D. V: 634) af K. Sven
Estridsson år 1065 ett Benedictiner-kloster. — 15. Boso Nun-
nekloster, ett af de äldsta i Skåne, anlades af den förste Tott ,
flom lät sig döpa (omkr. 1088). — 16. Börringe anses af Dau-
gaard foga yngre än de förutnämnde.

I alia dessa kloster ingingo de fromma bröderne eller sy-
tarhe, tidigt uppstigne, i kyrkan , sjöngo der en morgonpsalm,
;. knurefier Abboten läste Syndabekännelsen. Derifrån vandrade
!> de ''till läsning och bön" om helgdagarne, annars samlande sig,
der verktygen for jordarbetet utlemuades. Man hade funnit nö-
digt förbjuda bröderna, att taga böcker med sig på arbetet
eller läsa under arbetstimmarne. Då klosterklockan slog, knä-
foUo alla, såsom barnet i Perin and Paradise; och den, som
I hade uppdraget dertill for veckan, läste en bön. Utan bildan-
de förmåga på våra fader kan Benedictinismen ej hafva varit
och det är sannolikt, att vi ej ens känna alla dess bildnings-
anstalter. Om Bibliothekerne vid dessa kloster fl vi yttra
oss på sitt ställe, likaså om den litterära heroring^ som här"
under synes uppkommen m>ed Tysklands vittra odling.

h) Under Engelska Missionärer
(1000-1100).
fortsattes det heliga verk, Tyskame börjat. Derunder anlades

Cluniacensisia Episcopalsch olor. "
Desse, liksom de Benedictinska Missionärscholornaj
träffas förnämligast vid hedendomens tempelorter. Vi känna,

I Wexiö stift: 1. Gelho vid Wexiö (Wec-sjön; sjön,

iier de heliga ofFringame skedde % Anlades omkr. 1020 af

"Nordens andre Apostel" Sigfrid, som förde med sig thre sy^

tter^niy alle aff enom ilosterlifnad , som heter D {Cl)

*) Af tanima rot är Fecta, ^ec-tams qyida m. (k
Sferigts Siöna Litteratur, t DeL 10

146

unicicenaia. Unaman blef Sacerdos^ Sunaman Diaconus, Vina-
man Subdiaconus i det äldsta bekanta Domkapitlet i Sverige.
Ännu är stenen qvar, déri de 7 lamporna brunno på höjden,
ofvan den heliga dopkällan, och der nära finnes en sten med
hål for 3 lampor. Guds trefaldiga och Guds andes sjufaldiga
ljus nedstrålade således öfver de under nattens heliga dunkel
döpte Wärendsboerne. — I sjelfva hjertat af Wärend, der
r minnesmärken från hedenhös hopats på hvarandra, på Brå-
vallaslätten vid Åsnens strand ^ i trakten af Skatlöfs urgamla
kyrka med en allittererad runsång på kyrkodörren, ha yi
ock träffat en sten med 7 lamphål. Det synes som om
samme Gluniacenser, hvilka lärde vid Gelbo eller Östrabo-
stenen, också lärt här, och således utan tvifvel vid ett hedniskt
Weum.

I Westerås stift: 2. Munhatorp. Messenius skrifver:
"Omkriftg 1025 uppbröt abboten David, som hört om mordet
på S. Sigfrids systersöner, från England . . . Från Munkatorpy
Sveriges första coenobium, utsände denne Abbot jemnt predi-
kanter till alla delar af riket." De gamle kallade stället Mun-
kesckolan. Helsinglandy 3. Trönö. Tvifvelsutan värdet ställe,
der Helig Broder Stephanus — Hille Bror Staffan — nedsatte
sig i Helsingland, af samma charakter, som det Munkaboda, der
S. David nedsatte sig i Vestmanland. Det blef medelpunkten ,
hvarifrån Ghristendomens ljus först utspridde sig bland Hel-
singarne. Att Staffan blef för Helsingarne, hvad David blef
för Vestraanlänningarne och Eskil för Södermanlänningarne och
Sigfrid för Vestgöter och Värendsboer , är allmänt antaget
Staflfan synes sträfvat, att lillika genom införande af hästar, af
en mera odlad jagt o. d. tillvinna sig folkets uppmärksamhet
Huruvida kring hans central-missionsschola smärre scholor fun-
nits i Stafåher^ Stafsätery Stafsundy Stafperöriy Stafqui-
stel m. fl. kunna vi hvarken neka eller jaka ^)*

») De 5. Stephano primo Helsing^orum Jpostoh, pras. Ihra Ups. 1748-
&t Staffans visa i ä». Folkv. UL «. ^Ä

147

, I Strefignäft stift: 4. Eskilstuna. S. Eslil, en af
s Eogelske Apostlarne,^ lär egt en skola bär eller i grannska*
et. Messenius hänför dess stiAelse till 1070. Ännu synas
aligt Tuneld — Forsslund ,^ rudera af ett kloster jemte Johan-
iternas. Äfven Eskil verkade i trakten af samlingsstället för
indskapets Odinska cultus. Det var vid det allmänna offer-
ället Strengnäs , Blot-Sven under Sam tinget anställde sitt offer
ch Eskil fick sin martyrkrona*.

. I Lunds stjft: 5. jiUhelgonhlostret i Lund. DessAb-
ot> var hufvudman för Ordensbröderna *^ i Norden. Klostret
iftades troligen i början af 12:te seklet. Man torde känna
unnen på alla dess abboter. De voro myndiga män. En
ndreas skref sig ''med Guds nåde" 1277 , en Johannes under- .
uref Skånes ''evärdeliga" föVening med Sveiige 1343. — 6.
». Peters kloster i Lund var förmodligen Systerklostret till
yss nämnde Brödraklostret. Begge uppkommo vid samma tid.
åsom i utländska Nunnekloster af Glun. Ord. fanns här en
ånff-schola^ som förestods af Cantncer. I hegge funnos Con-
ersi, som åtminstone ofta i Lund måste beteckna elever i
ivad klosterfolket kunde lära. Således lärde törhända Menar-

*) Dä de kallas Svarthrödramunkar i Sy. Dipl. 1 : n. 125, bör man
ej tänka på Dominicanerna (fratret nigri). Monachi nig^ , som
med Sigfrid, Eskil, Henrik a fl. i spetsen inrättade vår Episco-
påla Kyrka, införde den betydelsefulla drägt, presterna ännu bära,
der de svarte kläderna erinra, att de skola predika Christum dtn
korsfäste, och således väl må yara sorgkläddc, men der den delta kra-
gen betecknar de ljusa eldstungor, som fastades på Aposllarne, då
de skulle gå ut att predika kraftens ord om Honom, som skall
synas "som en ljungeld ifrån Östan allt intill Vestan," om Ho-
nom, som döper med helig ande och eld. Man finner Cluniaccn-
scrdrägtcn i Hclyot på det närmaste lik vår prestdrägt. Vid Riks-
dagen 1834 önskade många af prcstcrskapets ombud att få aflägga
denna sköna symbol, som de ansågo såsom en relik af ringkragen.
Det bör ock ske, dä det, som skall betecknas, är aflagdt.

148

d^ och GotcwlotiS) ConTersi hos S. Fehrs-Nunixn^na , tonemu
'UDdei*bara konst '^)«

Om Bibliotheien och den vittra beröring mellan Eng»
land och Sverige ^ som egt rum under denna Orden, få vi
sedermera yttra os&

. Gltmiacensernas klosterlagar känna vi redan till nägon det
af det förut anförda (1 D.: 91, 92). De klandrades af sina mot-
ståndare för en onyttig lärdom. De förebråddes att älska läs-
ning af Skalder så högt, att de studerade dem äfven på de
timmar, då klosterreglen fordrade Bibiens läsning. De ursäkta-
de 'sitt studium af den profana litteraturen , emedan de fö'rsä^
krade sig derigenom få en djupare insigt uti den Heliga Skrift
och emedan deras Orden fö^röfrigt voi*e comtemplaJtif. Deras
motståndare Gistercien serna viiie äfven visa sin opposition mot
deras regknr genom att i^dan 1199 förvisa verldsliga sångens
idkare (qui rhitroos fecerint) ur sitt brödraskap. De bestraffa-
des ^derföre, dtt de e) ville af hugga de fem sinnenas behag |
utan älskade sköna taflor, rikt bildverk, dyrbara drägter, ml- ^
lade tapeter o. d. . Det klandrades väl ej, att de voro flitige i ^
Godexskrifvande, men väl, att de använde så mycken prakt och
konst dervid. Det var således ej underligt, om vår Episcopa-
lism uppvexte ur detta brödi^aförbund, och att den hann tidigt
omgifva sig med konsternas tjusningsmakt och rikdomens glans,
känna vi alltförväL Emellei^tid blef genom dem vår kyrka
egentlig katholsk. J\l«n ipom vitterhetens och konstens histo-
ria bör man ej förbise grundlagen för detta brödraförbund.

c) Under Fransyska Missionärer

(1100 ibij.}

upprunno derefter

BernJiardiner- Kloster
med mer eller mindre natur af scfiolor pä landebygden i

*J De asoKr. Svlog. 1 : 2a

149

alla Sreriges landskaper, helst der de härligaste utsigter
fängslade ögat och den bördigaste jord beionte fliten. Man
^ägar kalla dem de "första klostren i STer^c." *) Det skulle
iDnebär, att Missionärer .predikade i 3^ sekler i Sverige, förrän
de fingo "tjäll att luta sitt hufvud under."

I Upsala stift. VplancL \.Vighy Munk- och 2.
Sigtuna Nunnekloster voro här de äldste. Kort efter Bera-
hards död, som timade 1153, eller 1167—85 möta våra äldste
inhemske obetviflade. Diploraer, Kungabref af Knut rörande en
Nunna (Deo dicata mulier) Doter i det ena och Munkar i det
andra klostret. Mjimkarne af flyttade sedan till Saba eller lu-
kta. Nunneklostret omtalas i en.Påflig bulla ännu 1288 **). Till
3. Stoglloster flyttade det Småländska Byarums Gistercienser-
nnnnor 1236».. Här,, på det intagande näset, der åagbåtarae
hvila på sin fård mellaa Upsala och Stockholm, under de ål-
driga ekar^ som susa sin fridshelsning ofver de besökande ska-
rorna^ salt fordom Abbedissan omgifven af 12 Nunnor^ som en
Sol I medelpunkten af 12 stjernbilder. Gon ventet stod under
Abbotens. i Alvastra uppsigt.. Den latinske psaltaren kunde de
Ghristne Vestalerna läsa och synas spridt sia kunskap äfveu
till verldsliga systrar ***). Nunnorna egde intressen, som blotta
häckas hos. bildade menniskor.. Abbed.. Birgitta Olofsdotter

*) Gei^ex S. F. H. t : 156. **De första klostren anlacTes i Srerigt
i K. 'Sverkers tid. De äldsta voro Alvastra/

•»

**) De Claastr. Sv. G^ 1 : 107.

^^^ 1258—82 tcstameaterade .Ghristin» Fa«to8-dotfer sift psaUerium
åt en I^uona i detta kloster , i händelse Nunnan öfverlefde hen-
ne; annars skirlle denna latinska bok tillfalla (Helgonet) Holmgert
£nka pä Sko. En Jonas Mag^ni, Scohuticus de Sco, ihågkommes .
bland annat Svenskt klosterfolk uti Idas de Gladsaxe testarn. 1398
(Dipl. Capit. Lund. 11 : n. 365,) hvilken man dock lur tillhört

< Nettved Kloster, Daugaard känner intet härom. Se Om Dunské

' Kl p 271.

150

berömmes för frikostigt undei*sto(l till kriget mot Turkar och
Tartarer 1464, Grekerna till undsättning. De utfärdade sina
systerskäpsbref på Svenska, hvarigenom de gäfvo lika mycken
helighet åt verldsliga personer, som -våra lärda sällskaper med-
dela läMom åt förnäma hedersledamöter. 4. ^.oslaffsilostret,
ti*oligen det samma, som Oregrunas , har ej lemhat säkra
spår efter sig. Gestrikland* 5. Gejle kloster är ännu osä-

' krare. Medelpad. 6, Bura. Uppbyggdes på en ö i Bura
elfven nära dess utlopp i Bura träsk af Fåle Bures son Herse
omkr. 1250. 12 Munkar omgåfvo Abboten. Den siste, som
var en Bure, utsändes af K. Gustaf I för att öppna Lappames
andliga ögon och bygga tempel bland deras kraaler. De släck-
te deremot hans naturliga ögons ljus. Lappland, 7. Petzinr
gen. Det yttersta kloster åt norr på jorden, helgadt S. Nico-
laus. Låg nära Wardehus, styrdt af en Abbot. Furstame

' voro sjelfve ovisse , om det låg på Rysk, Norsk eller Svensk
botten. (Se Gustaf I:s och Ryska Storfurstens skrift vexling der- j--
om i De Cl. Sv. G. 1 : 24. : och De la G. Arch. IV 35— Stt)
Äfven långt förrän detta funderades vid Munkefjerden, måste ^
der funnits bildningsanstalter i Lappmarken. En Margaretha ^
från Upsala försändes 1389 till Lapparne med ett långt la- '
tinskt bref, som var ett slags kort sammandrag af Christna lä-
ran, af Drottn. Margaretha och Erkeb. Magnus i Lund *).

I Linköpings stift: Östergötl. 8. Alvastra Munkkloster
låg vid Wetterns strand under Ombcrgs majestätiska skugga. Stif- :
tades af K. Sverker, som der ofta bodde 1144 — 55. Vid sammat
tid mognade der en man för Svenska Erkebiskoplighetens ära —
Stephan, Sveriges förete Erkebiskop. I S. Britas tid vann den
lärde författai'en Petrus Olavi Alvastrensjs stort rykte, varan-
de Svensk Poenitentiarius (Legationspredikant) vid Jubilaeum i
Rom 1350, då allt hvad Europa egde odladt och ansedt, har i

V De CL Sy. g. 1 c.

151

församlats. Han var **en otroligt förträfflig predikant." Har for-
fattat största delen af S. Britas revelationer pä latin, efter S.
Britas berättelser; och är således läsen öTver hela vcrlden; har
äfvenledes skrifvit Ordensreglorna och sånger, som Brigittiner-
na öfvei' allt i Europa länge följde. 9. jisiaby Nunnekloster
byggdes vid samma tid som Alvastra och upphäfdes i Refor-
mationens tidehvarf. 10. Hogstad Munkekloster nära Ske-
rdrigej anlagdt af K. Sverker vid år 1150, bebodt af Oist. brö-
der, tills det 1234 inrymdes åt Dominicaner, saknar säkra be-
tis for sin tillvarelse. I Martenes Thes. Anecd. i Statujta Cist,
1200 omtalas en uibbas de Sconauffia, hvarvid Biskop Miin-
ter i sitt exemplar gjort samma tecken, som vid andra ställen,
dei* Norden är i fråga. 11. TVreta Nunnekloster grundlades
1162. Här var en ansedd flickschola. I Chron. Margaretha,
ed. Benz. p. 18 berättas, huru Hr. Algot satte sin dotter i Wrcta
kloster at nimma bok. Likaledes insatte Carl Carlsson, S-
Britas sonson, sin dotter Brita dit, att lära läsa, på sitt 8:de år.
Borenius erinrar härvid om Athanasii Nunneregel. Nunnan skall
fasta från laster och ej från nödtorftig spis; sjunga psalmer i
Oratoriet och cellen och tag' a bok i hand dä sol g åt upp.
Här diktades säkerligen: Klostcrrofvet Sv. F.w. I. n. 27, eller
huru Sune Folkunge med våld bortförde K. Magni (!) dotter Elin
ur Wreta kloster till Ymsaborg. Småland, Jönköpings län:

■ 12. Byarums Nunnekloster anlades i början och flyttades till
Skog i medlet af 13 seklet. 13. Nydala^ Munkckl. grundadt
1147; samma dag som Al västras, fick snart ett filial-klo-
rter i Ruma på Gottland ; och anlade sedan ett nybygge öster
om hafvet — Gottcswalde i Lifland. Man skref der ett Diari-*
um, Cod. Nydalens. Se S. R. D. IV. 619. Gottland. 14.
tiwna eller Qudvalla. Dess Abboter synas i S. Europa på Con-

^1 dlier *) och nämnas i Clairvaux' annaler. 15. Solberga Nun-
neUoster från början af 13:de seklet. Brefvexlade på Svenska
med Nunnorna i Skog.

*) Utan tvifvel hur j^bdas de Bonamlle Rialienensis 1430 i Martenes
Thesaur. hit. Vallis Llei är det Lifläadska klostret.

152

I Skara stift: yestergotland. 16. Varnhemé Brö-

dra- och 17. Qudhema Systraförbund upprättades i medlet af

*i2:te seklet. Bröderna hade först nedsatt sig pä LurÖ , i Ven-

em, som räknas till f^ermland, derefler afflyttat till Lon'

ganäs eller JLugnås i Vestergötiand ; derpå hamnat vid Värn*

henif samt redan uppbyggt ett stort hus^ der i abboten skref

böcierj då Sv. Drottningen befallte dess nedrifvande. Thyrsus-

svängande Bacchantinnor i den råaste skepnad vanhelgade aa*

daktsstunderna. Flyttning måste ske derifrån till Vidsiädi

iloater på Jiitland, men slutligen återkommo bröderna **med

sina bÖcJberj heliga tyg och boskap'\ till Värnhem , som blef

ett af de utmark taste klostren i Sverige. Gudhems Nunnor

fingo ej eller sitta i stillhet. På 1300:talet voro de {oi>

flyttade till jirands och deref ter till Haciaby; sedermera åter

till Gudhem* I Vermland sgker man ruiner efter JLéUrOi

hvarom ofvan, och Varnemo hvilket antingen var detsammi '

som -Värnhem eller ock af samma orden. Denwyrdliia Herf

Bengt i Varnemo var gästvän hos Marsken Erik Kettilssoo'

Puke (ej rWase), och besjunges af Bisk. Nic. Hermanni i Lin«

köp. i Sv. F.w. III : n. 97.
■ «

I Strengnäs stift: Södermariland. 18. Saba eller Jid^
ta var här Munkarnes och 19. Vårfruberga eller Marieberg
T^Uer FogdÖ Nunnornas bostad. Saba var det iorra Viby i
Upland, flyttadt omkring 1159 j Vårfruberga anlades i bör-
jan af 1200:taiet pä Fogdön. 20. Salem^ som lär legat på dea
sköna udden, der Salems kyrka nu förtjusar , namnes i Glara-
vallensiska urkunder från äldsta tiderna. I Nerike: 21. Rir
saberga grundades omkring 1200 för Nunnor. Att här luF
en bildningsanstalt för de högre ätternas döttrar, finner man
deraf, att S. Catharina här vistades tills hon gifte sig.

I Westerås stift: Vestmanland. 22. Noraberg f
namnes 1358 och 1441. JDalarfie : 23. Gudsberga eller Hi^
adlyy Brödrakloster i Dalom» Stiftades 1486. Dess förste

153

bbot Tar Helge Staffan, som lär upptäckt Sala Silfvergrufva ,
nen det har ej varit hao, iitan Helsingaimes Apostel, som blef
lästames patron och besjungen i den välbekanta folkvisan. Sv*
?'oIkv. III: p. 210. Här lefde Biskop Olaus Andrs i Vester*
b, sedan han nedlagt kräcUan.

I Lunds stift: Skåne. 24. Gladaax ^ Bened. eller
Bemh. Nunnekl. blomstrade kort i slutet af 14:de seklet; flyt-
tades sedan till Gaunö i Danmark. 25. Herrevad Munkekl.
itiftades af S. Bernhards vän Erkeb. Eskil 1144, hämtande
Hunkame från Glairvaux. En abbot kallades härifrän till Bi-
ibp; en annan fick Päfvens uppdrag att jemte Erkeb. och
Erkedj. i Lund formana K. Håkan i Norige till foglighet mot
SD Norsk biskop; en tredje har underskrifvit med egen hand
tt konungens sändebref 1183; én fierde var bland fullmäk-
ige på mötet i Warberg och underskref Skånes förening med
»verige. De torde således någon gång räknats bland Rikets
tådy hvilket ej sällan hände Seländska abboter. I klostret
löll Konungen möte med Skånska klereciet ännu 1539. Man
Lan sluta af allt, att män af sin tids högsta bildning här bott, och
ly likt inverkar på nejdens "sinnesodling." Hallandl 26. ^« stif-
tades for Bröder af samma Erkeb. Eskil. Dess abbot undertecknade
ifVen "Warbergs beslut. Biskop Waldemar af Slesvig lånte dessa brö-
der böcker. Om Grandium 1. Hermadium se De Cl. S. G. 1: 110.

I Bibliothela^förteckningen återfinna vi flera af dessa
ibster. Deras medverkan, att så nära förena Spensla bild^
mgen med den Fransyska från början af 13:dc århundra.
det, få vi äfven längre fram erinra oss. De Bernhardinska

irae kunde ej undgå att utöfva stor kraft på vår foster-
fedska odling. I deras kloster skulle alltid finnas en Bibli'-
^Magister och N?n Magister sententiaruTn , således en
Srarc i andlig, en i verldslig vettenskap. Böcker köptes af
Bröderna efter behag, ända till 1530 den lag blef påkallad, att
^ skalle begära biskopens tillåtelse , ''i anseende till en far-

154

lig tids nyheter 9 då hvar tog sig lära efter behag/' Mei
samma gång fann ett Goncilium af Bernhardiner, tröge
stiftares anda, att bästa botemedlet vore, att bröderna
skaffade sig -sådana böcker , som kunde alstra en grundlig
lärdom. De hade Monachi Medici & Monachi jirti
ibland sig. De förre fingo tjena andra, men ej blifva 1
öfver nätterna. De sednare fingo arbeta for andra, ej hos
dra och sälja sina arbeten genom egna köpmän. Deras i
syska impuls hade gifvit dem en i grunden praktisk rikti
/'De brukade jorden med egna händer, införde trädgårdss
sel, byggde vattenqyarnar, kokade salt och upptogo grufi
enligt Geijer. "De äro grå *) — bo på landet plöja och
, enligt Rimchrönikan* M folkets lärare fordrade de .1 Or
bättre tider christlig tro och rena seder; "ty den h
tjenstens gaf ej tro, men fordrade tro ;" och "lärarnes sts
lande var lärans fall." DerfÖre påbödos stränga exai
för den munk, som ville antaga presterlig ordination ; ty
gillade Augustini vittnesbörd , att, liksom bland Munkar fi
de ärligaste menniskor, träffas der ock de nedrigaste, som
got stånd eger. De som skulle gå ut som Rectores och ;
dicatores bland folket, skulle minnas, att de nu borde el
följa Jesu öch Apostlarnes milda, ej Johannes Döparens stri
lefnadsordning. Vi böra minnas, att Bernhardinismen var ei
formation i sin tid och att den sednare reformatorn y
om den förre: "Ist jemals ein gottesfurchtiger und frorc
Mönch gewesen, so wars S. Bernhard, den ich allein viel
ber halte, denn alle MÖnche und Ffaffen auf dem ganzen ]
boden." — En Bernhards lärjunge gaf oss den första Sve
Bibelöfversättning, lika trogen hans tolkningar, som Phasa
öfvers. är trogen Luthers.

Under Cistercienser-ordens första utbredande i Norden
sade sig i Skåne andra Fransha Missionärer från abbi
Prc^montre' i Champagne : Således böre vi erinra oss

*) Böra dock ej förblandas med Francisci Gråbröder.

155

Prémonatratensernas
draUoster 1-4 TVä , Bdckaakogj Tornar p och Ö^id *),
Ikas Kaniker läogt mera närmade sig till Munkar, än de
ige Augustinske Kanikeme ibland oss. Dessa Skånska klo-
!ii8 abboter måste i början årligen infinna sig i Premontr^,
i kunde dessutom vid angif^elser inkallas. De visade sam-
i smak, som Bröderna -rån Giteaux, att välja den skönaste
lagenhet for sina boningar och samma begär att än vidare
sköna den. fVä lär stiftats 1169. Dess förste Abb^ Gile-
■t var från Frankrike. Lekmän funnos ock bland Bröderna
itades. Detta abbotsdöme lär sedan förflyttats till Bäcka^
\gi 13:de seklet. Abbotemas lärda arbeten äro ej så be-
ita, som den feta Abbotens slägg-arbete, hvilkfen hos Rid-
e Ulf tand klagade öfver sin fetma och obetingad t lofvade
) mark, om Riddaren kunde hjelpa honom från den, hvar-

Riddaren fastläste honom vid ambolten i sin smidja, spi-
de honom med vatten och bröd, bestämmande 10 veckor

curen. Tomarp stiftades liksom Vä af Bernhards vän, £r-
». Eskil 1155. Bland Abbotema förekomma Patricius^ Hu-
m. fl. namn, - som synas vittna om Fransmän. Till O^id
:tade troligen den märkvärdige S. Vilhelms Goäbbas Johan-
; — Waldemar I:s läkare — , en man som "genom att frå-

efter Josephs skada, fått ovänner i Lund,'' der han förut
p Abbot (1180-1190) *). I alla dessa kloster funnos Gon-
rsi, som säkerligen der fingo något intryck af den transbal tiska
dningen och sedan spridde detsamma bland egen omgifning*

Ett nytt tidskifte, det

B) Papistiska

^ck, så snart Påfvarne hunnit infora i Ghristendomen det
enskliga forderfvet och de äfventyrligare förvillelserna. Gi-

*) Sorons de Övith omtalas ofta i Liber Daticus, utan att man dcraf

kan bestumdt sluta till ett gemensamt Nunno- och Munkekloster,
**) De Cl. Sv. G. 1 : 22.

156

righeten, oftare än det rena martyrsinnet ställde oss nu ilii
inflytande af

d^ Italienska och Spanska Missionärer.

Spanjoren Dominici Orden trängde först inom Sver
gränser (omkr« 1220). Dessa bröder slogo sig ner i städe

Kloster^
som tyifvels|itan oftast voro tillika Lärda Scholor:

I Upsala stift: 1. Stoclholma. Stiftades först oml
1335| 1350 begi^ofs här vår förste Bibelöfversättare, D:r A
thiasy vid hvars graf Miracula crucis skedde, antecknad
en Munk härstädes, Gregorius ^ och utgifne af Prof. Bob
Här, fanns en Lector TheologicB 1479, en Doctor i then
Sirifi 1498, en Lector 1509, två Lectorer 1528. Dtr 1
Munkamot 1458, då enligt Rim-Chr. ditkomrao "Ande
ok Riddaremän både inan ^ijkes ok uthan/' Sedermera '
kyrkan var, en wtagård blef , Sig till gagn en Doctor
dref,'* enligt Messenii klagan i Stockholms rimchrönika.

Upland* 1. Upsalas föregifna Dominicanerkloster lär 1
varit det rum, Sigtuna Munkai^ne hyrde sig i Upsala. i
jdrnö och Etholmen , öar" i Mälaren, nära Sigtuna, hade
Munkekloster; ettdera af dessa är det claustrum de insi
som så ofta namnes näst efter Sigtunas Dominikanerboi
1246 var en broder häi-ifrån närvarande på ett Goncilii
Revel *). Mågot sednare brefvexlade Bertholdus, Prior i
holm, med den namnkunniga S. Christina de Stumbelcn.
boklån i Sigtuna bevittnar en Laurentius, Prior Insulensis oi
1308. 4. Skogkloster är det äldsta hemvist i Sverige för i
ga varande Brödraförbund. Prost Gandefred i Upsala begärtc M

*) S. R. Dan. Y. p. 502 förklara det f5r Holme Cist. Rloi
hvilket ej kan antagas. Se de Cl. Sy. G. II. p. 11.

157

m af Bominieanas. Han sände 2:ne 1219, Erkeb. mottog dem
ji Knut Folkunge upplät dem Skog, men efter 2 år åtenrän*
b de. 5. Sigtuna brödraklostcr namnes redan det året Do*
^cus dog» Det blef Sveriges yppersta. Dess schola, ur
ifilken Läsemästame^ mer än en gång uppträdde på Erkebi*
popsstolen opb andra Biskopsstolar, kallas af flera Gymnasium
Radium praecipuum). Det både filial-kloster på begge sido^-
^ af Östersjön. Den priorn, som Hyacinthus , "Apostolus S.
lici /' sände till Sigtuna och som sedan kallades till Bi-
i Finland, derefter enhälleligen till Erkebiskop, yar den
som gjorde Sveriges Klereci oberoende af primaten i
1310 var sedermera Biskop Israel Erlandi bär Prior^
itor Lärare och Läsemästare i den helga Skrifl och alle-
andeliga saker i Sigtuna klosters stora Schola." Han
firån sin predikstol historiska foreläsningar öfver K. Ei*ik
hvilka han äfven utgifvit och som tryckts både i Sve-
och utrikes, sist i Ser* R. Sv. T. II. p. 276 *). Här
ittades troligen af samme Israel hvad Codex Bildatenianué
^ ofrigt innehåller och jinnalea SigtunenaeSj som sjelfve
lin lät så heta, men som i Ser. Rer. iSp. kallas ChronoL
aru 226 — 1430. Om några bröder, som vistades här, voro
ijorer, kan jag hvarken neka eller jaka ; (betyder Marrochi-
en från Marocco ?) men de måste varit okunnige om Sve-
tungomål, som öfversatte själaboder med piacaiura fb^
**)• Den siste märkvärdige munk härstädes var Gabriel
ttiema. Vi lägga till flen sköna berättelsen i Fryxell ,
små Englar i Elfvors likneUe bevakade och vaggade den
den dermed sammanhängande sägnen, huru Modren hört
Ir6|t ur himmelen lofva sig denna son, och dei*före insatte
till Munk i Sigtuna ; hvarifrån han vid Reformatio-

hSv. Sk. Litt I: 102.

Se ÖnOi. Dipl. T. VII. 250. år 1305. Likväl är viwt, alt Span-
jorer träffas bland våra' Munkar.

158 •

uen utlöstes ^)* Den sköna trädgården vid klostret hette Fa«

glesangen. i

I Linköpings stift: Östergötland, 6,7. Sleningi
Munk- oeh Nunnekloster, det förra stiftadt 1246 och det sccP
nare 1272. Har möter oss ett sällsamt forhållande. Våra ra^
kunder förmäla blött, att i Skeninge hölls 1248 Katholska re<i
ligionens constituerande Kyrkomöte, motsvarande den Lutlu
ska ConstitutionsJfesten i Upsala 1593; men om stadens mäii*
värdighet i de dagar förmäla de intet. Utländska antecknu
gar veta ej så ringa derom. Lagerbring har ur dem Iäi*t onj
ätt en högschola y ett undervisningsverk i rang näst intil
Universitetet, blomstrade här i 13:de seklet. Vi bekänna, al
vi derfore tviflat, med blott de få utdrag i hand, som Lagei
derom meddelat, att detta Skeninge Studium låg vid Vette
strand. Det sades, att de som återvände från Paris, stannac
på dess hörsalar, oeh vi tänkte derfore på klostret ScheDioijl
i Brunswig, der Påfven redan 1220 hade en Decanus, Canl
och Scolasticua att sända sin Apostoliska helsning, der H(
man, som 1260 var Scolasticus, 1299 befmnes vara praepositosj
och således kunnat på 1270-talet haft Petrus de Dacia till eft<
trädare **) Men utförligare excerpter ur Qvetif Se JSccari\
godhetsfullt meddelade af H:r Justitz Raad Molbech, lem^

*) Sä bei:ättade Gabriclsson R. R. Christiern 1592 för Past.
Olavi i Sigtuna och denne fÖr Aschaneus, som det antecknat
WdUUn Sifft. st. 6c cad, p, 329»

****) Codex Traditionura Gorbcjensium, Lips. 1752» p. 28; addeai
VIII — CLXXXIV. Vi ansägo äfvcn möjligt , att in ea urbe
ninfficB (Skaningiae) kunnat vara en okuunig Munks sätt att ant
da det studium, som torde af Dominicanerna upprättats i Lund/
förrän det synes fallit i Franciscancrua3 händer, i hufvudstadeai
aldrd Scanuugä;** Dominicancrnas Prior i slutet af 13:dc sekl^
hette Petrus och var Provincialis. Vi namne detta till dera» tjcW^,
aom ännu anse undersökning af nöden.

159

m iotet tvifvel öfrigt, det ju verkligen i det Östgötiska
Skeninge fanns i nämnde sekel ett Studium pr cecipuum ^ hvil-
ket ej eller steg och föll med en viss Munks talang. Redan
1271 d. 6 Febr. då Petrus de Dacia d. ä. återkom frän Pa-
lii och CöUn, var detta Studium med en cathedra superior
i RD fiilia gång. Han blef der antagen såsom lector i theologi,
IKh blef primariua bland theologiae lectorerna. Men 1275

Ekades han derifrån till ett ganska obemärkt kloster i landet
aliam domum in profundo terrae sitam) och återtogs först
r 2:ne år, då han likväl ej trifdcs der mer än föga öfver
Vt år, dragen af sin andliga kärlek till Christina Mirabilia
rStambelen vid Gölln, och blef sist Lector i Wisby. Ske*
inge Studium, var ett Dominicanernas Studium i SverigSy
Danmark och Norrige *), utan tvifvel upprättadt i följd af
inlagerna om ett Svenskt Universitet, som väcktes på det
igtiga Kyrkomötet 1248* I mötetsbeslut, som Liljegren väl kallar
bithokka kyrkans grundlag i Sverige," har Dominicancrordeui
EVBTi medlemmar i Skeninge torde föVnnledt Skeninges val tilt
Imlingsort för mötet, fatt en synnerlig utmärkelse. Straff
lidgas för förbrytelse mot prester & proecipue fratrea prce^
fcaiorea. Då Petrus ankom, stannade han der, enligt ett
vedertaget bruhy att de, som kom mo tillbaka från Pa-
a Universitetet, skulle dei* dixija och föreläsa en tid **y,
es hade våra lärdaste män den tiden föreläsit här, deras
iones praecursoriae må varat längre eller kortare tid. Emot
rtagen sed häri behöfde visst ej sedermera Biskop Bry-
h undandraga sig, då han omkring 1270 återkom efter 18

\*) In ea urbe pracipuum erat ProvincicB Dacia Studium,

In qao (Studio) juxta morem de revertcntibus a Parisiensi Studio
. . lector institutus. Pariscrklerkcrna stadnade således ej såsom
dlscentcsy utan docentes, ej af eget val, utan enligt ett vedertaget
bruk, för att bland de Dacisk^ predikobröderna och andra, som
begagnade deras central undervisningsverk i Norden, utsprida den
bögrc upplysning» de i Paris kunnat inhämta.

års vistande i Paris; ej eller Domprost Andi*eas And, auj
Petri de Dacia följeslagare Laurentius , Kicolaus Dacus, Gir
— alla berömde för lärdom och Gudsfruktan •— kunde de
mycket mindre, som de tillhörde Orden. Augustinus, Pro
cialen den tiden, som bodde i Westerås, har utgifvit en s
till predikanters i allmänhet eller predikomunkars i synne
undervisning, måhända förut förelåsen e superiori i Skeni
Att Skeninge denna tiden var i ett stort anseende och my
besökt, tinda tills Wadstenä vexte det öfver hufvudet, kan .
se deraf; att 1330 bevittnades ett gåfvobrcf till det då
anlagda sjukhuset af en så stor mängd höga herrar, att Li
blom förmodat, att der då varit en för Lagerbring obel
Herredag **). 1350 voro delningsmän, rörande en torgbod o
i Skeninge, Henricus Mule, Gerechinus Thidemanisson och
cobus Arnaldsson, samt vittnen Sywnderus Glementsson, Ge
linus de Junecopia, Dechuinus, och Hincichinus Borgma
ren ***)• 1360 hölls der konungsdom af Hacon Kämpe i
Karl Ytrabo och Könike Rozenkrantz Byamen i Skeni
Johannes Westphals barn köpte här jord 1323 o. s. v. Ii
synes, att utlänningar äfven af ansedda ätter hur befunno
och Skeninge hade då ej den dragningskraft, det nu på sp
lationskraften utöfvar. Smaland: 7, 8. I Kalmar funnos
syslonkloster. Brödernas byggdes 1273 , Systrarnes bör
doteras 1289—99. En I^unna drömde här en julnatt en di
som visar, att jungfrurna ej blott tänkte på fäderneslandet o
stjemorna. Hon såg Marsken (Carl Knutsson) krönas. G
land 9, 10« Till Viahy kommo Dominicaner från Eng
omkring 1240. Nunneklostret vid S. Jacob torde varit sys

^) Då vid dessa Studia ej Discentcs bundos af Orden, (Gisterc
serklostrcn höUo Convcrsi i Lund, der intet Bernhardinerkl<
fanns) torde ej eller förelusningstkyldighcten ålegat blott Don
caner» som fr&n Paris återkommo ; ty med dem allena sjroo
Studiet kunnat upprätthållas.
♦♦) Lintöp. Bibi. H. 2: 221. ♦♦*) L. c. p. 218.

161

bstret Petrus de Dacia senior, född i Wisb j, blef Lector häri
dao han yarit det i Skeninge.

I Skara stift: fVeatergötl. 12. Shara Munkekloster
grundlades omkr. l240. 13* Lödöae Munkekloster var redan
ill 1260.

I Strengnäs stift: 14. Strengnäa Brödraförbund
liftades 1275. Messenius antager ett systerligt derjemte.

I Westerås stift: 15. fVesteråa stiftades i medlet af
):de seklet. Dess Prior Augustinus, författaren till Rotulus
dgiUaris, var Provincialis Daciae pä 1270:talet. En Lector
^laus lefde i medlet af 15:de seklet. Måhända var S. Ursi'
as kloster derstädes systraföVbundets af samma orden, ^r-
oga tillskrifves ett dylikt klosterpar, men utan yidare bevis.

I Lunds stift': Slåne. 16. Lunda Brödrasällskap var
fX första af denna orden i Danmark. Andreas Sunonis an-
pg det 1221 eller 1222. Dess sköna och vidsträckta trädgård
led sina berömda karpdammar ar ännu i behåll, liksom klo-
Missale. 17. Helainghorga Brödrakl. grundades 1269.
Malmöa är ringa bekant. 19. Åhua namnes redan 1289;
troligen var det provincialmöte i Assonia, der Petrus de
1280 förordnades till Lector i Wisby , vårt Skånska Åhus
^ns på Fyen var Carmeliterbröders). Blekinge: 20. Sol"
}rga brödrakloster, som omnämnes i slutet af 15:de seklet,
hört till Dominici orden. Halland: 21. HabnstadsMo^
i\& Prior uppdrogs af Påfven 1264, att mottaga den afsatte
rkebiskopen Jacob Erlandssons afsägelse. Bexcll talar om
Xabnatada lloatera Chrönilor. — Om Bibliothelerne och
'kningen på den lärda odlingen hafva vi' uppskjutit att
oss under denna ''klosterrund/' Men om Ordens lagar
Ija vi något erinra. "Lärdom of ver mängdens, för att ega
^kt Öftrer densamma" — se här denna Ordens valspråk. Den
^mrigu Skona Litteratur. 2 Del, 11

162 ' .

viile befordra denna, för att skaffa andliga makten och Pfif-
vestolen en öfvervigt öfver den verldsliga makten, som nu oa*
gaf sig med det väckta ridderliga sinnets rojalism. Alla klo-
stren voro således ålagda, att sända snälla Munkar till studia
generalia eller Universiteterna och der bekosta deras under-
håll, "för att skaffa klostret frukter af den högre lärdomen*]
De som sändes, -fingo taga med sig klostrets gloserade böcker J
Biblar och quaterner (hvarpå de troligen skulle afskrifva
ker eller anteckna föreläsningar). Väl uppmuntrades de,
helst studera theölogi och morial och helst läsa Biblen , me
"ingen skulle lägga band på naturlig fallenhet, utan låta d(
studera theölogi, som dertill voro skicklige, och dem juridik]
^oih älskade detta studium." De skulle "i allmänhet uppmi
träs, att plocka blomstren på vishetens fält," och vishet
skulle nedfalla på dem under tysta studier, som dagg på
De förmanas i sin grundlag, att genom lärdom vinna lek^l[
nens aktning, genom förtjenster elda dem till täflan , ''att
visa idealet både af visdom och djgd och låta ordet samlji
med handlingen;" ty handlingens röst är mäktigare än mi
nens. Orden allena eller ett tal, deri ej en själ lefver,
ett Bileamitiskt åsnespråk. Rörande deras scholor var
gadt, att man der skulle undervisa med flit och ingen
befordras till Prior, medan han ännu hade krafter att
föreläsningarne. En E. O. Lector Sententiarum (eller i pl
sophi) skulle tillsättas i alla provinser, der Uniy^rsiteier^
funnos; blot( deras theologiae Magistrar fingo vid dessa
disputera. Rörande deras ^oMa/zc^e/ blef (1234) stadgadt, att I
ej fingo taga vinning, då de sålde Biblar eller andra bocken
bröder. De befalldes (1251) att "predika Guds rena ord i
lornc," men hade med Bernhardinerne den id^en gem<
"att i alla andra vcttenskaper står speculationen öfver empirk
men i thcologien måste Jacob taga Lea , d. ä. framvisa geri
gar, förrän han får Rachel d. ä. ^en högre benådningen ;"
som väl låter förklara sig, oaktadt misstydningen är lätt*

1«3

Italienaren Franciaci Orden gick i jemnbredd med den
Srra, i allmänhet af lika anda, utom det, att då den förra var
rfgot mera aristokrat, var den sednare mera plebejisk. Åfven
ikana fann sin plats i städerna.

■ •

Klostren

fOfo också här merendels lärda scholor tillika. De voro 22 eller
Ml Fogelö inberäknas, 23; intet är tvifvel underkastadt , blott
tt yar Nunnekloster»

I Upsala stift: 1. Stochhobn. Brödernas kloster, hvars
^yrka är Biddarholmskyrkan, der våra store konungar och
qritar hvila under tusen segerfanor, grundades 1268 *^ eller
|270 **}• Redan K. Magnus I. och Thorkil Knutsson lades
}fit^ enligt RimChr., "med mässor och medPsaltara.'' I samma
dog Fräter Gerhardus Bcriptor\ här afsomnade äfven Fr.
mes scriptor och Ericus Isaac sacerdos & scriptor -—
;n för^attarne af Armalee Minorum Stockh. eller
*ium Minoritarium Solmensium 1008— -1502 sist utg.
S. R. S. 1 :' 67—70. 1407 lär Brxnler Lalo prest dött, som
KloetreU legender (legendas domus.) 1406 underskref
peiska Riddaren Henr. Fizhugers vän", Lectom härstades
Botvidi Klostret Sions i England fundationsbref. En af
^rema, Kanutus Johannis ^var Baccalaureus Lundensis. ^- 2.
leklostrets kyrka var S. Claras^ stiAades 1289; det en-
S. Clara kloster i Sverige af Francisci Orden. K. Magnus
^olås insatte här sin dotter, som på sitt porträtt kallas £1-
idiplomer, afNoixlberg anförda, Rikissa, i Hertigarnes testa-
kto^ 1318 Birhitta soror nostra. De systrar, som här mot-
skulle, enligt regien af 1253, noga examineras de (ide
Lolica & ecclesiasticis Sacramentis. Sorores litteratae skulle
Breviarierna, sedan arbeta, blott så, att andan ej utsläck-

*> S. R. D. V: 514, **) S. R. S. I: 1 ; 9.

194

ifiSi Deras bref skulle Abbedissan se '^). Deras Gardian kallas än

Gardianusy än Gonfessor Clarissarum; Fogelö^ nära Kungshatt, ca

Eremus S. Francisci nära Stockholm , omtalas sednare. ' Ber

bodde Francisci Eremiter eller Coelestiner. 1580 firade Possfr-

vIqus med sina vänner Jubilaeum derstädes. I Uplandi 3L

Upsalas grnndlades 1247. Ett bref af 1257, der dessa bröder

kallas Fratr. Min. in. OsieraroSy anfördt i Mon. UUer., ii

'étt bland dem , som saknas i Svenskt Diplomatarium I. D. Kal*

las annars bröderna i Ostraharus, Orientali Aros^ jirusia &ti

Om deras förhållande till Undervisningsväsendet i Upsala U

föga kunnigt ; men Erkeb. Jacob Ulfson sände Herr Lecton i

Upsala of ver landsbygden att predika **). 4. JEniöpi

Brödraförbund anses för det äldsta i Sverige. 1278 begäfva

det af K. Magnus I. , på det att bröderna skulle kunna opfyi

androm med sigh i Gudz karlek.

I Linköpings stift. Ostergöth 5. 'Inan Linlöpi
vart thet fjärde bygt" sjunger RimChr. om den frikostige
ciscaner-vännen K. Magnus Ladulås (1287). Men säkert
^tt detta brödraskap begåfvades 1215 med en grå palifred
1 mark silfver af Erkedjeknen i Linköping ***). Dess Gusl
Laurentius besvarade 1318 det bref, han genom scholyngliogel
Segebodo fatt från Pro-Consuln och Kyrkorådet vid en ky*^
ka i Wisby, "män af stor insigt och forstånd," forsäkrandij
att han hos Kapitlet gjort allt for att vinna framgång åt derfli
sak, men forgäfves; både lekte och lärde hade aSallit, visst
af kärlek till sanning, utan af fruktan, fast med fagra
skyllningar ; han tillstyrkte dem derfore söka Apostoliska si

*) Martene: Thes, jinecd. 1: Ö6. (Ur Ordens-r^glorna och Or
nas historiska skrifter i delta ycrk 4ir merendels häaUadt hyad
delta ärende anfÖres.
♦*) Supra campos ad praedicandum. Sk. Handl. XIX p. 205.
***) Geijcr S. F. H. I: p, 194 tillägger dock K. Magnus stiftnins
af 5 kloster.

• •— Tout comme chez nous. *— Under denna Gardian tttr
Lector. 6. Kroheh på Kolmården. J S. R« D. V: 514j
ptages 1232 — 1535 Krogis bland Sveriges Gråbrödrakl. mel-
I Löse (Lödöse) och Wexö. Originalhandlingar i DelaG.
ch. omtala Gardianen i| Krockek, hos hvilken verdige Fader
soop Maens (Sommar) bodde. Messenii och Rhyzelii Joha»^
jer måste således bryta upp härifrån ; men det falska ielt-
:knet har dock förledt Dalin, att deraf, att Eiik Carlsson Wa-
nedsattes här i klostret såsom dödad i grannskapet, sluta,
t han var — Johanniter-Riddare '^}, 7. S'6derh'6ping9 klo--
r grundades 1235. 1283 var broder Thorstanus Lector.
Ir höllos ej sällan Ordenskapitel. Klostret underhöll en bro-
r Bernard Kempe i 8 år vid Bologna Universitet, hvarest
D, till Ordens heder med stort beröm , promoverades till S.
leol. Doctor. Han var född 1463 "d. 5 Dec kl. 12 på nat-
i" — en anteckning, som visar att man kände djupt dem
1 han beredde sina landsmän **)• 1471 hade han ingått i
)stret, dit troligen den berömda Söderhopings achola höi*-
. Småland: 8. Jönköpings kloster grundades 1283. 1328
It Gardianen jemte en Påflig Nuntius och Smålands lagman,
r att kritiskt bepröfva några af H:r Harald från Wer-
mo, Kanik i Linköping, framlagda bullor. Här var troligen
D Italienaren, Med. Doct. Jos. Gonstantinus, "boende i lön-
jping," munk, som i Vaticauen sett en God. ms. hvari Medevi
dsobrunn berömdes. Klostersalen var målad med en medvets-
%^ symbolisk sanning. I medelpunkten af taket såg man He-
^ Jungfrun. Sibyllinbilder omgåfvo henne. Öfvcr de 4
)rrarne säg man Evangelistcrna — färdiga att gå ut, sedan
dmmelens drottning" med sina halfhcdniska Apostolinnor tagit
; ypperste platserna. Gotland: 9. fVisby. Gråbröder ana-
nde 1233. De liafva sjelfve skrifvit sin historia med mången
doblick på tidens, i jimiales TVishyenaes och Necrologium

*) S. R. H. H: 817. **) S. R. S. I: 82.

Gotlandias Fratr.' Minor* in Wiaby samt Chronolo
'Specica e Codice Minoritaräm Wisb. 815 — 1412. Om d
lärdom vittnar deras Bibliothek, hvarom vi nedanför få }
ess. En läkare fanns ibland dem 1343. Ett slags folksch
synas de halTva hållit på Öland. 1378 dog der en trogen 3
mmarma, en man, som fordom varit Gardian i Linköj
Enligt Du Gange tillhörde det en dylik man, att undei
folket inom klostergodsens område *).

I Skara stift: 10. SJbara Brödrasällskap stiftades 1
.Gardianen Algothus är högt berömd för sin lärdom. Hei
fick han nog underbyggnad, för att med fördel begagna
dervisningen vid Parisiska Universitetet. Han studerade
både philosophiska och theologiska vettenskaper och uppl
theologiska Doctorsvärdigheteo. I sina predikningar inför
ket "upptände han underbart åhörarnes sinnen och bevekte
till ftomhet" 'Ty hans ord voro fulla af anda , gcnomt
gande själens innersta väsende.'' Då han sjuknat bad B
Medeltidens Völu Spa, för hans lif; men hörde en röst: '
dr som en glänsande stjerna. Hvad gagnar att låta henne la
skuggas af det dödliga lifvet.'' Och i samma stund kal
han hem. ''Kom, sade rösten , att dricka af lifsens källa,
hvars droppar du så häftigt törstat." Vid S. Catharinas si
läggning 1489 predikade Conventsbröderna ute på Kyrkogåi
Man sjöng i klostret latinska sånger, författade afBisk. Br
i Skara. En Läkare fanns ibland desse bröder redan 125!
11. LödÖae kloster hade tidigt försvunnit.

■

I Strengnäs Stift: 12. jNy köpings kloster gr
lades 1280. En Lector Petrus Pauli dog 1496.

I Westerås stift: 13. ''Inan Arboga börjadi
Magnus thei tridie'* 1285. Der höllos ofta provinsial-ka]

*) De CUuitr. Sv. G. 1 : 31>.
♦♦; De CL Sr. G. 11: 41.

167

I Wexiö stift: 14. fVexio. Namnes i äldre haDdlingar
Uand Krogis (Ki:okek) och Löse (Lödöse). K. Gustaf I gaf
iess böcker till Gudm. Speil , delade dess boskap mellan fattiga
och dess mässekläder o. d. mellan kringliggande mindre Kyrkor.

I Lunds stift: 15. Skåne. Lund: Klostret stiftades
pfi 1230-talet. Dess Gardianer voro ofta provinsialministrar.
få provinsialkapitlet 1430 "Studium orcUnatury' som sanno-
likast betyder : inrättades här ett Studium prinoipale. Vid
detta promoverades Bröd. Kanutus Johannis, "S, Th« Baccal.
lAndensis/' och anställdes der såsom Lector af ett kapitel i Kungelf
år 1496. Denna Skald *) och fortissimus inqvisitor per tria regna
ioraktade dock denna utnämning. 16. Malmö. Klostret stiftades
1419. Dess munkar ansågos af Reformatorerna för vigtigast att
IBrst omvända och införa på det Lutherska Gymnasiets salan

17. Trelleborg' var redan • 1239 hugnadt méd gråbröder.

18. Ystads kloster byggdes 1266 eller 67. 1318 skänkte Bi-
dop Henrik af Reval klostret första Delen af Bonaventuras
Sentenser. Åke Tott — en af Axelssönerna — gick ur Danska

I.Hådet in i detta kloster. Geographisk kunskap hafva de e|
saknat. I Kyrkan läser man ännu en förteckning på alla Or-
denskloster i Europa och Asien , fördelade i vissa provinser.
Kan kan häraf sluta , att Mun k vandringarne infö*rde en kunskap
om länder och städer, som svårligen på annan väg, utom han-
delsförbunden , iorvärfvades. Så gode Lutheraner vi än &ro 9
gor det oss ondt, att se klostrets Munkar, blödande under
hugg- af yxor^ fördrifvas vid reformationen ur sin boning»
som sedan 1778 äi* ett bräiineri — således en af vår tids mest
^nnade folkbildningsanstaltt^. Blekinge. 19. Torlö — fanns

*) Hans poem till Erkcb. Jacob Ulfssons ära utgaf Lgbr. 1762. Bi
hau 1492 studerade i Upsala pro doctoratu, gaf han flera böcker
till fattiga Bröders tjenst , b vilka ville egna sig ål Philosophtska stu-
dier. En af desse är ännu qvar: Hugo de S. Victorc de Sacra-
mentis. Faul de Statu rei Utter, sui, Sien. Siure p. /2.

168

i dutet af 15:dc seklet. Halland: 20. Habnatada Francit-
canerkl. stiftades 1494. och fick 1503 en silfrertafla af Drottfc
Christina.

I nuv.Götheborgs stift: 21. 1 jST^w^eZ/i kl. hölls kapi-
tel redan 1272. 1429 begrofs här Spanjoren Broder Lucas Jo-
hannis. 22. Marstrands kloster härjades af "Kamperarne*
1368. Generalkapitel hölls der 1458. — Franciscanerna hafn
lemnat ännu djupare spår än Dominicanerna af lärda an-
strängningar. Ej ega vi rätt att påstå , det de allmänt tram-
pade sin regel under fötterna , enligt hyilken deras andliga tal
skulle vara ''examinata eloquia, tjenliga till folkets undervisaing
och uppbyggelse/ framställande med stilens korthet dygdernas
belöning och lasternas straff.'^ De skulle arbeta , och om de ej
kunde det, lära sig, men ej taga penningar derför. I den re-
formerade regien af 1430 talas om huru conventets schola^
öppen för gossar , skulle styras. Ordens-Ministrar skulle Doga
vaka öfver ett nytt lif i studierna inom hvar je provincia , för-
anstalta y att de studerande mätte få underhäll och hjelp till
bokköp och att de i orten gjorda saraman skott härtill användes
till gagn för samma ort. De uppmanades på det bestämdaste,
]a, vid Jesu Christi hjerta, att tillsäga bröderna öfver allt, att
hvarest de funno snillrika ynglingar göra allt möjligt, för att
befordra dem till studier, af alla krafter söka att skaffa dem
hjelp, råd och ynnest, de mätte sedan hafva anlag för hvad
studium, som helst. De borde samla almosor åt dem, förorda
dem hos alla , som voro mäktiga att dem gagna , ja , vara dem
till all tjenst af den djupaste, innerligaste kärlek. Ty Lärdom
vore en Guds gåfva, en rustning, der det gäller Ghristendo-
mens försvar, en krona för Orden, sanningens ljus, en väg for
de i mörker vandrande folken *). När vi tanke oss dessa fio-

i- *) Ur Mare Majpium af 1474, i andan af lilJrc stadgar. Först »cdaa
åclla loAal öfver lUrdoucu fulländats, vidröras cercmooicr. Vi

169

ouur-iSner i deras första enthusiasm, väckte ur en Lazzaroni^ik
dunDiBg, utgående öfver hela Ghristna verlden att bygga scho-
kr i nästan h varje stad , fostrande öfvcr allt de fattigares bara,
fiamkallande derigenom herdegossar frän hedame till Biskops-
rtolar, jemnhoge med thronerne, med sadane min ibland sig
lom en Thomas Morus, en Duns Scotus, en Roger Bacon (mi-
nUlis), en Bonayentura m. fL och sedan tänka på det djup af
Srnedring hvartill ^de sjunkit , då Westerås ordinantia stadgades
1527 och de i andra länder började bedja S. Fran9ois preserver
le monde de la foudre, que Jesus Ghr. lance dessus *), så må
ri råda de partier , hvilka nu uppbäras af tidens pris, att
— spegla sig i historiens urdarkälla.

e) Under åtskilliga mindre klosterrika

Ordnars inverkan,
vilja vi nu i korthet betrakta den fosterländska sinnesodlingcn.

AntonUer
började på 1300:talet visa sig i våra stora skogar i sina svarta
Bantlar med blåa Antoniikors. Ideen hade vaknat vid xqvatom
och realiserades tusen år derefter vid pol cir klen , utan alla steg
if offentliga makten , blott genom enskiita viljors kraft* Det
fage beståndande vexer långsamt.

I Strengnäs stift: Neriie. 1. JSjwda eller Horsta. En
Hot JE/ugo i Kumlabo Kloster ville ej viga Elisif Nunna och

tilUtå Ofs ej känna si starka uttryck på Svenska , som att bedja
in visceribos caritatis : in yisceribas Jesu Cbristi o. d. Daugaard
anför, att de siifiSit folkschoior på landet i d. t. Danmark. Äfven
i Sverige voro de ambulatoriske Scholmättare , förr än de blefvo
ambniatoriskc tiggare.

*) Lutber utgaf en samling af dylika blaspbemiska uttryck och de
ökades sedan. Se De martjprio fratr. Ord, min, lugolst. 1583 och
Vjilkoran des Cordeliers, Amstcrd. 1734.

170

Berndt Tyske 1380 — 90 , enligt en samtida Biskops i LinköpiBg
intyg. 2. Ijossona och sedan Ramundaboda på Tiveden. Hir
''hörde somma mässa oc somma sato, Som ma gingo ochsomma ate^
Drottningen leekte skafftavel Ok hugde at Hertugen haffde iogei
afVer', under stinden mellan Waldemar och Hertig Magnat
1275. I dessa kloster anställdes lekbröder, för att vårda dem,]
som insjuknat på resor. Öfver oatten fick dén friske för intet
häi*berge och föda. Hit sluta sig Sälohuaerij hvilka redan Vi-
kingarne lärt sig att inrätta; *) och som under Munkames in-
flytande förokades **).

Carmeliter i

voro med de förre från början beslägtade , boende på berg i ]
skogai*nes djup, räknande Elias för sin stiftare. De Svenske
stodo under Priorn öfver Klostvet de Saxia i Rom till 1462, då
Nordiska klostren fingo sin egen styrelse. Yi känna blott

I nuvarande Sverige. 1. Örebro. Från Skelsör i Dan-
mark, som stiftats 1418 , ankom en coloni till Örebro, som
omkr. 1450 — - 60 synes till inom diplom ernås rike. Gonfesson^
Måns Birgersson hade här den bedröfvelsen , att höra Olaus
och Laurentius Petri, sedan de från hans klosterschola begifriC
sig till Wittenbergy år 1521 återkorone, "på sin Faders begraf- (

ning mycket smädeligen tala emot Gud — oss brödrom ock \
Påfven, såsom tillförene gjordt var af then ketterska Muncken Lu-
theroi Rom," ristandes hufvudet öfver Garmeliterna. 2. JLandh
kronas Brödraklostef stiftades 1407 och deromkring uppvexte b
staden. Härur trädde fullbildad för sin tid den berömdaste ^
bland då lefvande predikanter i Danmark, Martinus Petri. Äfrea |
hade Franciscus Vorraundus här bildats , för att vid Refbtma- i
tionens början, kunna öfversätta psalt^*en, blifva Lector i Malmö
och sedan den förste Evangeliske Biskop i Lund. I Klostret
fanns en kostbar tafla, der St. Erik var målad , hvilken ännu i

*) Gcycr S. F. H. 1 : 64.

**) Liljeg, K (inlära f. 131.

171

Dantzig anses såsom ett utmärkt konststycke. 3. Om Carmeliter'-
Uoatretj grundadt af Riddaren Ake Axelsson Tottj do-
taradt af dess barn 1481 , må de, som hafva tillgång till di-
ftomema , någon gång yttra sig. Se De CL Ä G. Il p, 3, 4.

Enligt sm regel 1216 skulle dessa bröder helst bygga i öknar,
vara i sina rum och meditera i lagen , läsa psalmer , ikläda
fig 'Trons sköld, salighetens hjelm och Andans svärd, aldrig
låta Satan finna sig fåfänga, utan arbeta — tigande* Genom
meditation i lagen hunno de Nordiska längre än Regiens for-
&ttare åsyftat.

Carthusianerne
▼oro ock Eremiter i början. 1150 — llGObegärte Erkeb. Eskil
dylika bröder till. Norden. Men i Sverige saknades de ännu,
då Sten Sture på sin Gemåls,: Biskopens och Riksens Råds be^
garan skaffade dylika från Rostock, 1490 confirmerande åt
dem 1. Mariefred eller Gripshobn i Södermanland och ned-
ifittande dem 1491 på 2. Svartsjö ^ i Upland, tills det
fnra hann blifva färdigt, hvilken ö de tillika behöUo och dit
de åter flyttade, sedan Gripsholm blifvit dem fråntaget. Gar-
tbusianema skola än i dag öfverträffa alla Munkar i en högre
vettenskaplig och social bildning. 1176 sade Påfven, att de
lefde mest i gudomlig contemplation och 1218 vittnade en annan
Påfve , att de "på contemplationens dufvovingar uppflögo i sjä-
lens högre rymder.'^ Deras valspråk var Stat crux j dum
volvUur orbis. (Stjernkloten hvälfva, men korset står.) Enligt
Statuterna skulle hvar Prest årligen genomgå Psalterium,
Garthusianern Karstianus , som var Prest i Strengnäs och JRector
öfper Stadens Scholor , skickade, med egen hand afskrifven ,
Helig Eskils historia till en Rector Hildesiensis , och finner
man derur ett utdrag i Junii Ada S, Sanctorum. Antverp,
T. II. Bland Svenska Carthusianerna sökte den odödlige Erkeb.
Jacob TJlfsson sitt lärda lugn, och uppsöktes der af Gustaf
Wasa.

172 v

f.^ Brigittinska scholan
Tar frukten af Svenska Munkväsendet och i henne nppbaDa
medeltidens bildning i Sverige sin culminationspunkt. Den upp-
rann i nordan och utbredde sig derifrån i mer än en verldsdel'

Klostrens
antal kan e) .bestämmas. Monasteriologerna hafva gifvit oss 8,
blott ett stöder ag på oemotsägliga vittnesbörd; tre torde nu blott
éga sägner för alg} 2 hafVa förlagts inom Sverige, som dock
finnas hin sidan Sundet och Östervåg. Det äldsta i verldea
af denna Orden torde Vara'

1. Aspends Nunnekloster. Det ligger i det gamla Tiun-
daland. Här hade den heliga Brigitta, då hon som barn vi-
stades hos sin moster Catharina, Kiks-Drotset Knut Johanssons
(Blå) maka, sina första hänryckningar och religieusa contem-
plationer. S. Britas hammare bevarades der länge som hel-
gedom -— det rum, der mostren först såg den heliga Jung-
frun brodera åt den späda , hvilket Giuseppe Marconi, Tfaeol.
Mor. Prof. i Kom, vet att förtälja oss. Bland Nunnorna hafva
här funnits ättlingar af Natt och Dag, Gyllenstjerna och Plål,
att dömma af vapnen på en altarduk^ som tidhört klostreL
Ruinerna finnas att se i Dalilhergs Svecia Ant & Hod. 2. .
Husbyhorg i Tierp i Upland skall ha varit det motsvarande ;
raunkeklostret. Det ligger vid stranden af en å, som fallei* i [
Temnaren. Ramundahoda och Risaberga skola ock varit ■
kloster för Bröder och Systrar af S. Britas Orden. Antoniterna
torde bott på Lassona då Ramundahoda var Brigittinskt brö-
drakloster. Folksägner antyda dess beroende af och samman-
hang med Wadstena. Det säkra är, att S. Brita doterade
Risaberga och der insatte sin dotter Cutharina. Det sannoiiLa
er att Nunnorna vid ett kloster i Nerikc, der S. Brita var Lag-
manska, emottagit intryck af hennes Ordens-ideer ; men säkra
spår att de utbytt sin gamla regel, äfven om det varit Llolt
för en kort tid, äro ännu ej funna. 3. Finsta i Upland, Si-
erskans födelseboning. Då Italienarnc berömma Birger Pcders-

173

D derfore att han aolade kloster och ett så stort helgons fo-
Iserum säkerligen i de dagar egde ett klosters helighet, äfven
Q iogen invigniDg skett, är troligt, att Lautcrbach haft nä-
m gruod för sitt Finatadj som han ger rum bland de 43
igittinerklostren. Till en S. Britas grotta Talfardade man
vt länge. Men Marieho låg på Laaland och Mariedal
d RevaL Alla Svenska Brigittinerkloster öfverglänstes dock
:h forsvunno i glansen af

4. IVadstena^ der klostret var gemensamt för bröder och
rstrar. Dess Diarium fortgår från 1344 till 1545. Redan
H6, således 27 år före S. Britas död, heter det i K. Magnus
:h Drottn. Blankas testamente, att de ville begrafvas i sock-
sLyrkan i Wadstena , om Gud kallar dem hädan , for asn
brkiasn ellr koren af klostret värper fulbygder^'\ och i
eras Norska testamente af år 1347 gifva de klostret tVadz^
^enum 6000 mark. Samma år hade Konungen gifvit till klo-«
rets grund ''det gambla slottets {Susenborg) och Konungs-
bdens plats. Vid S. Britas död 1373 räknade sig klosterfol-
jt härstädes till S. Augustini Eremit Orderu 1377 voro de re-
m ordnade efter S. Britas Regula S. Saluatoris och Bröderna
3go då rätt att sjelfve välja Prior, systrarne att välja Abbe-
ssa. Regien hade stadfastats af Påfven 1370.

Detta kloster tål jemnförelse med våra Lutherska Univer-
teter i många af deras decennier; så väl då man betraktar
en litterära och mångsidiga verksamheten, som det deraf föl-
ude anseendet i Europa. Vi vilja fästa blicken vid några
äcken till vettenskapligt lif.

Theologi studerades med ifver, och såg man stundom
lera Doctorer här tillsamman. Om den Bibliska och Ho^
niletisia samt Psalmodisha och Léiturgiska ha vi yttrat
>ss 1 : p. 23—29. P h i 1 o s o p h i , efter tidens ide' derom ,
studerades äfven. Man afskref den Aristotcliskt spetsfundige

174

Thomas AqvinatuSy den Neoplatoniskt svärmandQ Alaniu di
Rupe, Olaus Petri från det Norska Munkalif commenterade le-
velationerna hvilka andra öfversatte, ^sammaDdrogo o* s. t.
Pater Mathias Laurentii från Jönköping ''som förnämligait
älskade ett stilla contemplatift lif och sällan talade** , öfversatte
på Svenska Jungfruspeglen en moralisk skiift. £[i8torien ha-
de ock sina vänner. Man skref Diarium i klosti*et9 afskrrf
Vitas Patrum, historias Sanctorum o. d. Medicinen öfvado»
Nunnan Margaretha Lassadotter (1402) biträdde, ehuru af ad**
lig böYd, de ringaste genom sin snällhet i åderlåtning. Skona
konsterna älskades. Elisabeth, Christina Niclassa m. fl. under-
Tisade andra i sång. Nunnorna älskade den så högt, att da
önskade dö under morgonsången. En Ingeburg prisades lyck-
lig, derföre att hon, just som sången uppstämdes, med brinnaiH
de ljus, som sattes i händerna, fick ingå i den eviga choren. ^or
Målning berömmas ej få. Man kom hit från fjerran orter att se
prof på Bröders och Systrars talang häri. Brödren Gerhard j
var tillika sculptör. I jirchitectur prisas Brödren Ingolf I
såsom architectus subtilissimus. Ädlingen Jaeppe Baekare, Bro- r
dren Michael, Johan Muramestare, ^ Magister Suno m. fl. ut- ^
märkas äfven häri. Trädgårdskonsten synes Jowan Paethars- *
son såsom skönkonstnär öfvat. Han var en man a vapn, dl ^
han med sin hustru ingick i klostret, ''börjande bygga detsam- "^
ma der förut allt var öde." "Han oragicks med bröderna med
en så himmelsk barnaenfald och renhet, ** att han syntes mera -
som engel än menniska" Derjemte var han den arbetsam- P
måste och rastlösaste man, och när sinnet fördystra ts, fick han, 1
efter en mild gråt, upplifvadc krafter *). Mechaniska konster^ \
na idkades likaledes, och synes det stundom, som ett Tech*
nplogiskt institut der varit upprättadt. Andreas Jacobi (»J- 1438)
gjorde en klocka^ som slog timvis. Astronomen Petrus **) må-

«
,^u <

*) Om hundratalet af deras Filtra Skrifter, se längre fram.
**) Dasypodiuä, troligen af samma slägt, som Gonr. Dasypodius, om
hvars i Ups. varande förklarade och förbättrade God. ms, af Eudi-
des, se P. F. Aurivillii diss. 1806.

175

lie kallas härifrån i början af 16:de seklet , för att inrätta det
if både Spole och Klingenstjerna beundrade uruerket i Up-
iala torn, som utviste dagar och stunder, månans phaser och
planeternas gång. Anna Glausdotter öfverträfifade i broderinga^
ionsterij och inväfde de ypperste figiu^er (ars plumaria). Rang-
raid Tar tapetserare. Petrus Stekare var Bokbindare j Fin-
ved m. fl. Glasmästare* En af dessa, Benedictus, lärde Brö'*
derna denna konst. Pehr Skräddare "hade aldrig setts feU
fdnfff* än syende brödernas kläder, än arbetande i trädgår-
den, alltid bedjande under arbetet. Flit berömmes alltid i
IKarium» Laurentius Boecii var ferventissimus zelator, egre-
|iiis praedicator; aut studebat, colligebat & scribebat, au t pro
liicris animarum avidissime laborabat. Nunnor äro ej sällaa
{oda scriptriser, som copierat stora volumer. Men likväl för-
tirfvade de sig beröm för uppfyllandet af de lägre bestyren, om
de än burit diademer eller voro Riksmarskens slägtingar.

Utmärkta män saknades ej i det heliga förbundet, utom.
det att krönta hufvuden läto sig der inskiifva. R« R. och R.
Jten Bjelke lär gifvit sin person jemte namnet åt detta sällskap
1395. Men äfven annan märkvärdighet än äreställen och börd
Eorefinnes. Andreas Olavi, presbytern, hade i Saracenisk fån-
genskap utstått svåra mai*ter, sålts först för 40 dukater, sedan för
BO, sedan återköpts af en Spänst Biskop ; 2 gånger varit i Rom
Ik s. ▼• Här lefde den ädla Drottn. Philippa och Konungarne
letade här ej sällan, mottagne under Brödernas och Systrar-
nes vexlande sånger. Flera nationers döttrar sutto här i stilla
celler och Gonfessom och Abbedissan hade en stor mängd fili-
•Ikloster i det öfriga Europa att inspectei-a. P. Schenckh i
Leben der HeiL Br. räknar 74. Flera af dessa betviflas af
Miraeus i dess Catalogus MonasU Ord. S. Br. men säkert
tff, att de voro nog många, för att ge Wadstena en imposant
ställning i Europa. *) Klostret hade ett GoUegium i Rom.

*) Se p. N9iUtbla'é Nachrichå von eini^n Klöstern der A. Schw. Bir^. aus^
mlum Sekmdtn. t764.

176

Näst Mwihpäaendet ingår bland Medeltidens bildningsåiH
stalter

Prestväsendet.

Detta intog en medellinia mellan munkviisendet och det
af Christus stiftade Apostlaembetet, och fick sitt egendomligt
slaplynne under en Augustini ledning. Då Munkens syftemU
borde vara, att bland mindre samhällen, uppvexte på den e%\
shilda viljans fria grund och uppehållen af dess sjelfstän
kraft, utbreda en lärdom , som lika tillhörde blomman a^
alla hyfsade folkslag, och derigenom göra de politiskt söndrade
länderna till ett helt i cultur, genom gemensamma idcer hos
dem inom hvarje samhälle, som genom sin högre lärdom må-
ste få högsta inflytandet, med ett ord, då hans litterära rikt-
ning borde vara iosmopoliiist, så skulle prestens syfte;
vara, att bland massorna genom den offentliga maktens an*
strängningar utbreda bildning' y som skulle tränga till roten
hvarje nation — således vara nationell. Den medlande mak-
ten dem emellan var Påfven, som också behöfde allt sitt anse-
ende för att hal la dessa delad^ krafter i jemnvigt. Prestemet
lärosalar — kyrkorna — stodo derföre öppna för alla, och Ckri*
åténdomens sanning valdes till det allmänna bildningsmedkt,
jemte det att ingen annan grund kunde läggas både för hjer*
täts försoning och förädling. Och om presten stadgade urgam-
mal lag : pan prestr a jirur hanum aUan criatendom
peita, Iwart sum han vipr parf arla epa sipla (Gotl. U.
III Cap.), som öfversattes af Hadorph : Then prest i Socien
bor ock tioTide njuter är pUgtig honom (som tionde ger)
all Chriatendomen predika ehvar 6om han behöfver bittida
eller sent. Men det var ej, som vi mer än en gång erinrat|
Ghristendomen allena, som lärdes i kyrkorna. De voro folk-
scholor for alla åldrar. Fosterlandets och hyrhans historia *)

id
I
t
■e

''') Afvcu med dagens händelser sattes folket i beröring. Ett diplom
i JL^l>rs Diplom. 1 b. visar, att redan 1393 upplästes Kangörd-

1T7

3S bar ur breviarier och Blksalier, och om So ingen
presten och de staderade (till ^ hvilkås antal nSra 100
' alltid torde hört) förstod det som uppliUte^/ är tyd-
, hvad desse lärde, utbredde sig bland deras omgi&ing
det i alla tider högst bildande aamtalet äldre menni«
lellan. Vi ha i förra delen bemärkt prediknmgen' och
;• Den rent hiatorUha imderifiamngenXVåYkor osrhär^
äfven vettenskapemas litteratur skärskållas.' Srensks
as öden framställdes i en enkel och flärdlös stiL Ett

(C/r S. Erika

et. IV. Clarissimum

Svecie lumen Ericus

11 Dobilissimi patris o*

filius .... Lect. V» E-

im finnones non solum

d etiam fidei Chr. perti-

li hostesy qui continuo

: damna Sveonibus in-

t. Eos Rex non solum

adjunxit sed etiam cura

lenrici Ep. TJps. ad fi-

bnsti adduxit. Supera-

em hostibus in Sveci-

ersus vel ut alter Sa-

omne studium ad ec-

erigendas & dotandas

it; ac inter cetera sua

\ 6c magnificeotiae opera

lam Upsaliensem ab an-

Officuun.)

4::de L'dan\ngen: JB^
rii Jedvards son, denna fy"
sande atjetna på Suea Mi»
ies himmely var den bäste
sonen af en högättad fa*
der.*. 5:te Ijäsn. Den
tiden voro Firmarne icle
blott Rikets utan äfven ,den
Christna trons mest förhärd-
dade fiender ^ somjenwian'^
follo Svearna med krig och
gjorde dem skada. Dessa
förenade konungen ej blott
med sitt rike^ utan förde
dem äfven, biträdd af sal.
Henrik^ Biskopen i Xfpsala^
till Christen tro. Efter se-
gren återvänd till Svenska
jorden, använde han, soni

om Sondagarne. Man bad fÖr härarnes seger ofyer Turken.

^t Skona Litteratur, 2 J)el.

^quis regibus fundatam opere
fiiagnifico, ac plane regio cod-
summayit. • JustitiaB & pacis
\nter subditos ac defensionis
pauperum ab oppressione, pri-
opam & siimmam rationem
bfibuit*. In subditos autem su-
^ .. adeo cletnens & benignus
9ll|itit| : ut tertiam partem
poenarum, quae ad reipublicae
fiscum €x consuetudine perti-
nebat, sibi ofierentes, pia ob-
]urgatioi)e saepe repulerit di-
cens : xnihi mea sufiiciunt* YL

deisauclitate** • •

• t ». * • • ' • •

* ^ " . . • . /

en arman Salomon^ c
for att bygga och i
Kyrlor, och^ bland
verh af hans iärlet
det heliga och eiöna,
bordäde han under e
sande och helt honun^
bemödande UpsalaDo
ka^ hvars grund äldr
nungar lagt. På re
och frid bland undersi
och de fattigas jörspi
förtrycket hade han
det högsta afseendet.
sina undersåter var h
mild och gody att då

bödo honom tredje de
sakören, hrilka, enli^
nan, tillhörde Statens
kammare, vägrade hc
ofta med en väl ädel
skarp motsträfvighet ,
gnndeiför rnig för
mitt. 6:te läsn. o m >
helighet

« • •

Det ligger i tidAvarfVets anda, att inga, äfven i hisi
voro hcroer, som ej lyste af ära for segrar i menslLlig
högsta irnlressen — i trons och de Christliga dygderna;

Svenska Prestväsendet i medeltiden hade öfverhufvud
aaa organisation, som d^ änou bibehålkr. Ett landskap
görande ett stift, hade sin egen styrelse, en Biskop om
af Domherrar. Biskoparne slötos omkring en Erkebiskop
kens residens man drog allt närmare in till sig. Prestbi
S^o /or bvarje stift var uppdragen ät Domkapitlet, en än

179

kngen Domlapitelsman önskade att återvinna^ for att deri-
lom återyinna hierarchiens ofriga fordelar — Presternas in-
-^nlLthet i kunskaper och verldsbildning och deraf vissa ser-
itet under det högtupplysta Domherrskapet. Kanikeme sjelfre
dades dock i Katholicismens bättre tidskifte merendels vid
liversiteter. Man har antecknadt om Biskopar i Morden ,
an ordentligt sände till Franska och Engelska läroverk ett
wt antal Kaniker och ett visst antal Klerker, for att förbe-
da sig for stiftets undervisningsverk *). Sednare underhollo
ipitien sjelfve alltid en eller 2 vid ett Universitet, och Bi-
jopar funnos, som ej antogo någon till Kanik, hvilken ej fli-
^ användt 3 är vid ett berömdt Universitet. Domherrame
Silo i Kathedralscholan föreläsningar i Ghristlig tro och bök-
iga konster y och skulle i Domkyrkochoret pä vissa timmar **)
mrje dag läsa och förklara ett stycke af Biblen och lära
|anga Davids psalmer ***). Detta gäller Domherr väsendet for hela
isdcitideu. Annars har det visserligen deiimder sina vexlan-'
h epocher, bildade af de olika Archiepiscopala centrerna.
Ken under alla epocherna höra de Undervisningsverk» hvilkas
krktamhet begränsas af stiftsregleringen, lika under den i Sta-
rn inre styrelse inpassade ecclesiastika författningen, tydligt
bljde frän de läroanstalter, som berodde af utländska provin-
iakr, begränsade inom en Orden, som i verldsdelar var ut-
pridd. Vi hafva säledes att här efterforska det scholväsende^
Sr hvilket Domkapitlen stodo i spetsen.

a^ Under Tysk Erkebiskop.

(834—1164)

Härunder synes sträfvan hos både Kejsare och Päfvar,

At till Ghristendomen omvända Vikingalandet, i allmänhet be-

i6mvärdt. JBenedictiner och Cluniacenaer samverkade här-

inder till Sv. folkets inforlifvande med den christliga bildnin-

*) Gnins Oratio de origine 2e stata »rei litter. p. 500.
^} KAlltdes dcraf korm ctmonicm. *****} Ii[yerup8 \3du%t i[^. !l^%* t&.. ^

180

geo^ Spär af Tyska episcopalstyrelsen inom litteraturen b(
i synnerhet af href^ som Esthetici pläga förlägga inom vil
betens område. Man finner dem i Sv. DipL 1 JD. IJi
denna tid ankom, en Bulla till Norden, som/ ehuru ej på
anförda ställe upptagen, torde böra. bemärkas, der fråga äi
vårc^ Bildningsanstalter. Ty den kan anses för scholvdaen
grundlag under närvarande epocb. Den är utfärdad af
välbekante Gregorius af år 1079. Baronius bar i sina ani
infört den till Norrige försända redactionen. En dylik, m
tis mutandis, ankom ock till Danmark , ehuru deu förkorn
bvarföre det e) torde vara så djerft att antaga, att en nu
kommen redaction^ afsändts till den tredje af de Nordiske
nungarne, som lika behöfde goda råd. Der i skrifver den x
lige Fadren : "Vi vilje göra eder kunnigt, att vår önsl
bvjlken v\ efter vår förmåga vilja befordra, är att sända •
någi*a af bröderna, som äro trogna och lärda till att undei
eder i all kunskap och lärdom i Christo Jesu, så att J i
blifva anständigt undervisade efter den Evangeliska och h
stoliska läran, uti intet vacklande, men rotade och grunc
på den fasta grund, sonl är Jesus Christus, så att J rikl
och fulleligen tillvexen i gudomlig dygd och bereden eder
fulla lönen, som skall följa efter gerningar, frukter af t
Men som det blifver svårt för oss att utföra, så väl gei
jändernas afstånd, som obekantskap med ert språk, så bedj
eder, att J sanden de] snillrikaste af edert lands unge ädlii
till Kom, på det att dessa, flitigt undervisade i gudomliga
helgade lagar under Apostlarhe Petri och Pauli vingar, må ål
föra till eder den Apostoliska stolens bud, ej längi^e bland <
såsom okände, utan såsom kände, icke längre som rå och ok
nige, utan såsom bildade både i 8 pr åh kunskap ^ pettensi
pch seder f mäktige att predika Gudi värdigt och kraftf
och med samme Guds hjelp uppodla alll, som Christh
religionens ordning kräfver" Endast genom tidigt iakt
gande af det här upprepade sättet, kunde det blifva möj

181

r SyensLa män^ att under sjelfva Christendomens dagniog
taga Biskopsstolar *).

Kyrkor uppvexte emellertid i mängd. Sturleson och Rira-
gla räkna 1100 i Westergötland, hvarmed man torde böra förstå
»talandy d. v. s. allt utom Svealand. Tyskarnes inflytande
>nk dock alltmer. Engelsmän christtaade landet och upprat-
de en inhemsk Episcopalism. Henrik invigde Domen i TTp-
la, David räknades som anläggare af Westeräs Domkyrka'
^rid af Skaras och Wexiös. Den Strengnäsiska uppvexte ur
ikils blod. Men Danmark, som underlagt sig England, und-
erlade sig Engelska Missionärernas verk i Sverige. Vi fl när-
mre betrakta det nu uppkomna Svenska prest väsendet.

i) Under Dansk Erkebiskop ^Lundensiska primatet^

(1164—1290)

Hierarchien bildar sig häininder till full motvigt mot den
ta styi*kan9 understödd af Bernhardiner och sedan af det
&rre och mindre Brödraförbundet BuHorna^ den tidens
pinionsstraffy förlama våldets arm^ lyftad :mot den tidens
louvement i upplysning och seder. Äfven här möter en bulla
II SvJ presterskapet, grundande bildningsanstalterna på den
rdligaste lag. Den är af Påfv. Honorius III utfärdad år 1219,
ch ett säkert prof på den tidens vittra stil äfven i offentliga
ref. Påfven beklagar, att säden vore mycken och arbetarne
\j att Väktarne i vingården sofvo och ovännen sådde ogräs
erander. Ingen ville räcka bägaren åt de efter vishetens kla-
a vatten törstande ynglingarna. Vi vilja meddela ett sam-
landrag af denna scholväsendets grundlag för de följ. 3 se-
kma af medeltiden. "Örnen utförde sina ungar på vingarne

*') Svenskar voro de 3 furste Biskoparne i Ups. den ene af West-
götajarlarnes, den andre af Ostgöta jarlarnes ätt, äfvcnsä den l:ste
och 3:dje i Skara^ den l:8te, 3;djc o. f5lj. i Streugnä» o. «« v.

182

tills de kunde flyga, men menniskan lemnade det uppTezanik
slägtets bildning ur sigte. Päfliga stolen hade anordnat under»
Tisningsverky men de förfollo , ej omfattade af andras nit
Nu befalltes strängeligen och ovillkorligen, att, vid alla stifb
hufvudstäder, män skulle anställas, som voro Magistrar i thco* :
logi, och, om Magistrar ej kunde fäs, andra läraktige män af
församlingens prelater och kapitelmän, för att förestå theob^
giska vettenskapens (professionis) studium, sträfvande att genoa
sin lärdom lysa i Guds församling, som stjernor på firmamoH
tet. Så kunde tillgång uppkomma på folklärare, undervisandi
andra i rättfärdighet, för att lysa som stjernor i evighet* Bdc
ej de förra lönerna voro tillräckliga , måste nya anslag af kyr-;
kans inkomster anordnas för lärarne i theologiska facultetea
för ^ så lång tid de i scholorne undervisades, och understöd skaf-
fas dem som der oafbrutet i fem år begagnade undervisningeOi '
Beklagligtvis funnos många, som ville sammanblanda sanninf*
och lögn, ville vända dagen i natt, men orygglig var den tre*
krönte Romaren i sin föresats, att uppsätta de stora ljusen pk
himmelens fäste, som skulle kunna skilja dagen från natten»
Parisiska Universitetet vore en förträfflig céntralschola, ett ]>a-«
vidstorn, der tusen sköldar, ja hela rustningar till trons fö'r8var^
voro upphängde. Dcrifrån utgingo lärde i alla länder, starloii;
som Salomons kämpar. Dit hänvisades de, som ville bilda lif^
för de anordnade Lärarekallen. Theologiska studiernas utvkl-.:|
gande och skärpande var nu visserligen förnämsta afsigten. Der-,
näst den kyrkliga lagkunskapen. Fastän i sanning den heligl
kyrkan ej föraktade den verldsliga lagkunskapens tjenst , hvit* '|
ken bidrog både till billigbetens och rättvisans befrämjandet
så brukades dock romerska lagen på mänga ställen allsintet, ock
sällan föVekommo mål, hörande till ecclesiastika embetsmyndig-
heter, som ej med kanoniska lagen kunde redas. Derföre ior«
bods borgliga lagkunskapens studium af dem, som i Paris bil-
dade sig till Scminariilärarc vid kapitlen, på det att Biblens-
studium desto ifrigarc kunde fortgå, och ynglingarne såsom
Elisas söner vid Jordans stränder, sasoiu diifvor vid vattenbäc-

18S

r, m&tle lunna uppfriska sig af den eviga Tishetem klara

1. léunda BUhopliga^ sedan Ef^kébiélopliga Kanom-
U* liUnds ErlebisLopliga auctoritet upplyfte sig under de
s store männeo Eskil^ Absalon och. Anders Sunesson så högt'»
fc Kefsaren och hans Tyska Erkebiskopsmakt ej mer kuudb
idertrycka Nordens sjelfständighet. Första steget ftU STeri*ge'ft
Dancipation från Tyskt formyoderskap måste dock blifva att
anna under Danskt. Man har äfven bär tillfälle att se, att
st ar blott känslan af politisk frihet, som bildar störa män
&de i Stat och Kyrka och Vettenskap. Allt hvad Nordens
ledeltid eger utmärkt och ärofullt, frän Sturleson vid thlkras
Id till Absalon och Saxo rid Sundets vågor, kände sig obero-
nde af Petri blixt genom afständet och af Caesars svärd genom
ationalandan hos sina landsmän. Lunds praelät och Svei*iges
Mmas med "S« Capituli Lundensis Eccresiae Dänorum SVevo-
mmque metropolis" i sitt sigill; var, som vi redan anmärkt,
Bn Skandinavisk Påfve,. omgif ven af Kauiker, som stundom sy-^
ns tillika varit stiftsbiskopar , andra egande prebender i sta-
tens forsamlingar: S« Trinitatisj S. Sarvatoris, S. Grucis och
S. Michaelis. Bland drra togo Konungar någongång sina Ganz-
brer. Bland dem författades trol. hvad man eger på Skånsk
lialect i medeltidens litteratur, således den celdste Danshe
Bibeloverseiielse, enl. Rask och Petersen, m. m. **). Man
^mme ej att Saxo, Sv. Åkesson, Ghristiem Peder^soa o. d.
iDhort ecctesiastik&taten i Lund»

*) Samme Påfvc hade 1218 anbefallt Erkcb. Anders Sunesson i Lund»
att anlägga scholor, hvari de frän hedningarne inköpte döUravne»
hvilka fbrUldrarne annars brukade döda> kunde till Ghristendom
nppfudas — en befallning, hyaraf hierarchien ey kunde påräkna
någon synnerlig vinning.

**) Se IHurv. arb. 1 D. p. 76—77 och längse ned i denna dtl, rör.
HUeraiur.

184

Scholornc^ voro äldre än BisLop6sk>Ien. Deras värde (äa*
des under tiarens skygd. 1186 stadfästades af Knut WaUer
marsson den omnämnda donationen af Knut den helige. Bedai
förut {omkr. 1140} hade Erkeb* Eskil förökat scholans.renta,
''att alla skulle hafva tillgång till undervisning pch att dé fttr
ligare och främmande e) skulle behöfva betala." 1256 grfj
Erkeb. Jacob Erlandsson till Lunds scbola all sin lösa och fibti
sta egendom, ''att af inkomsterna sä mänga fattiga . scolares dftj
scplis tiundensibus y som möjligt var, mätte underhällas. Stii^j
pendiatern^ skulle dock vara hoppgif vande för litteralis scienl
Han stillade äfven ett altare Scolarium. Vid 1100 var en Ebbtj
Presbyter och Scholasticus (troligen den samme som Ebbo
laris) och 1201,funnos pä en gäng 3 Magistri scolarum: J<
hannes, Waltherus et Hugo, Canonici & Scholastici, (Hugo kalv
las en annan gäng Magister scolarum & diaconus). Till äldif '.
tider höra- äfven Regnaldus Magister scholarum, diaconus, Tro^y
do Scholaris de scholis B. Laurentii, Johannes Canonieus Lui *
& scholaris. 1241 verkade här Magister Blek och 1368 dog Johaor.
nes Erlandi Canonieus 6c ächol. Lund. Johannes Bonde varj
soolemestare 1455 — 96 och Birger (sedan Erkeb.) Rector schobij
^ill 14'y4. Här fanns^ säledes a) en schola (ett trivium),
trol. var B. Laurentii vetus, b) en CalhedraUchola^ drifve
af Kapitlet, såsom* annorstädes vid Biskopsresiclensen, der klo-»
ster fråa flera håll höllo Monachi Gonversi, såsom lagen bo4i
dem hälla vid Universiteter % och c) ett studium prascipuumÅ
som synes enkannerligen ledt af Bröderna utaf mindre förbantJ
det. Härigenom blef det möjligt för staden och den Episoof
pala inrättningen, att upplyfta sig öfver de Danska städeroai.

*) Någon annan mening kunna vi ej lägga i Conrersi S. Marit
. Viberg , Gonversi S. Marie de Guthnalia, Gonversi de Nova Val-
le, Gonversi S. Marias Alvastcri 5cc. &c. hvilka vistades under me-
deltiden till så stort antal i Lund, att cj sällan dylika införas i
Necrologiet såsom der döda.

185

{uantum humiles inter salices Jovis Arbor opoca *). 2. Dal*
y JSpiåcopala^ sedermera prost-hanonikat. Här upp-
rfte en Biskop sin tiar vid samma tid^ som i Lund. Tiaren
31, men KaniLerna blefvo qvar — en praepositura fratruin
^pdariter viventium. En dess prost hade varit gesandt i Skot-
md. En Dansk Konung dog och begrofs bland dessa Kanikér.
. Drfiksmarhs priorahanonikat. Vi hafva i l:stä D. p. 120
iiiort något om detta märkliga kanikdöme och lärosäte. Det
ppstod omkring 1260. Under Priorn och kapitlet lydde Bo-^
msUins kyrkor och presterskap. Kanikema af Augustini regien
inro lectorer bäde i Theologi och Philosophi, och ädlingar från
I riken sökte der undervisning. Stället har dock mest beryk-
hds f5r Axels och Valborgs kärlek. 4. Kungelfs Priorskano^
biiat Kungelf kallas i gamla handlingar NorrigeSy liksom
låmd Danmarks hufvudstad. Man tillslöt ej sedan de Myn-
portame, utan hufvudstäderne gingo ut från sina forclna
På 1180-talet jFiinnos i den lysande staden, der Skandi-
iske regenterne höllo sina congresser, Kaniker, nära förbund-
med den lärde och i Europa aktade S. Vilhelmus, Absalons

Saxos vän. Till Priorn Lars och Kanikema Enrico caete.

e in Coifinguhelle skref nämnde Vilhelm om själarncs sam-
äfven då haf lägga sig emellan de klappande hjertan, om
(fliantasiens förmåga att framställa den älskades bild för min-
ftcts oga och om brefvexlingens kraft att ersätta skilsmässan.
berjemte önskade han veta, om Konungarne i Norden ernade
lillla sig fredligt, ty han ville utsända ett skepp med segel till
Monika kusten. — Premonstratensiske Kanikerna äro bland Mun-
^ame ihågkomne.

Scholor omtalas i städerna i de Dansk-Norska provinserna. ,
Halmstad fanns en latinsk och en Dansk Schola omkring
)j såsom det synes, skiljde från de klosterlige. Vid den för-
var en Rector och en Collega. 1 TVavbergs scliola insattes
Rrst Birger Gunnars^on, Lunds siste canoniske Erkebiskop.

^) Isarnus i sin Biskopschrouika ora Lund.

. \

c^ Under Svensk Erkebiskop.

(1290-1520).
1. Upsatiensisia Bishops och Erkebiskops ianonil
med rötter i Birca och Sigtuna Episcopala inrättningar^ ei
ciperade sig frän Lunds primat, sedan Dominicanerma
med sin högre lärdom, sin hierarchiska sjelfständighetskä
hunnit fatta Upsala-kräcUan i händerna *). Derefler fick
nonikatet alltmera anseende, och stodo Lunds Erkebisli
stundom i spetsen för ministären och hären, sä säg man o
gäng Upsaliska prelaten fatta, som Riksföreständare, i ko
gaspiran* Och de förstodo ej blott att göra sig aktade 1
ina, utan bm*o ej sällan sin lagrade hjessa högt bland Sö<
Jderesi. Vi få lära känna Nicolaus Rag väldi m. fl. Sel
uppblomstrade omkring denna medelpunkt. a) CoUeg
JHonasticum, troligen en Benedictinsk inrättning, bedref
dervisningen till 1235. b) Collegium scecutarium 1235 — 1
1.246 fick det andel i stiftets tionde, för att underhålla 1
piästare och fattige djeknar; '*Xy i Sverige utgick urälders
dell till Sverigis kirkior ok heter fatige tiondh, Canikon
h^elp ok uphelde/' **) Påfven Innocentius III stadfästadeJ
detta anslag ''scolasticis & studiosis" af ''K. Erik med Bi
Jarls samtycke" ***)• c.) CathedraUchola 1273—1475.
1273 inrättade Erkeb. Folke Johansson Äugel enn större »
la i Upsala, änn där förut varit hafver ! ***) Lärarne voro
damöter af Kapitlet (Ganonici 6c scholastici). 1302 funn
Rectorer, en kallad uttryckligen Canonicus, hvilka begge
trol. en Aristoteles (libri naturales 6c phisicales) af Kan
Heming, som då dog i Paris. Lärame äro stundom Magis
Magr. Nicolaus Sig vas ti de Galmarnia, Magr. Henr. Ludc
1335; Fetrus Benedicti Oelandus Scholasticus Ups. kalla

*) Johannes III, en Dominicaner från Sigtuna^ var den furstc>
undandrog sig att invigas i Lund.
**) Porthan ad Juustcn Chron. p. 563.
***) v, SUernm. TaL

187

nieol. Pro£ 1380—1406. År 1400 utmärkes Senior bland
Icfaolastid. Andreas Bondonis fick 1438 en sedan 1444 Kungl.
onfirmerad andel i tionden till Enköpings hospital, för det att
lan skulle föreläsa de vettenskaper, påfliga lagen medgaf *).
415 kallas en Scholasticus Christopherus S. Th« Doctor exi-
niiis. Vid denna tid var en ''scholbetjent i Upsala, som hos
?å^en anhöU, att blifva till prest ordinerad, fast än han vid
L £riks baner i krig skjutit pilar på fienden ; han hade doek
jf med handen nedhuggit någon." 1438—52 var en Baccalau-
in decretis scholasticus Ups.; något sednare en Defreto-
Doctor. Bland de siste lärame voro: Magr, Martinus
j^Kial, SchoL Ups. Då funnos e) fa författare vid läroverket»
Christopherus, hvilken dog 1464 såsom Archidiac. och
1« Prof* i Ups. skref en förklaring öfver den tidens Kate-
; Ei*icus Nicolai, Canonicus Se Scholasticus öfversatte skrif-
af Gerson ; Ericus Olai , som redan 1470 kallas S. TheoL
£ skref vid samma tid vår första Rikshistoria och är den
Svenske Kikshistoriographen , som hunnit fullända sitt ar-
l^etc, d) UniPersitet 1476—1520. Redan 1248 förehade man
I Skeninge frågan om ett Svenskt Universitets inrättande. 1419
ick K. Erik Påflig tillåtelse , att inom 2 år vid något af sina
HktnB domkapitel upprätta ett dylikt. 1475 afsände Sten Sture
^ Jacob Ulfsson I. U. D. och Kaniken Rag valdus Ingemun*
li, för att af Sixtus IV få ny tillåtelse och den begagnades
fojande året. De förste Professorerne togos förnämligast ur
kapitlet och af förutvarande scholastici. Mart. Praal var Theol.
ferof. 1490—94. Ericus Olai blef Primarius Th. Prof. En Ja--
Cobus Gisslonis, Canon. Ups. ^ som skrifvit en Chronologia Uni-
TOsalis, var Theol. Prof. 1488—90. En Magr. Olaus Nicolai
Prof. 1498. Magi*. Ericus NicolaiSwart och Magr. Henr. Sled-
prm voro Professorer i Upsala , då Gustaf Eriksson Wase var
Student. — Scholan fortsattes dock, såsom ett lägre under-

*) Dalin S. R. H. II: 677. Ej nämnd hos Peringsk.

188 ^

Tisniogsyerk. Laurentius praebendatus Ups. & Rector Scholari
um dog 1503.

Stockholm hade ScholoVy utom dem^ som berodde af kh

/ stren. Påfv. Martinus V befallte 1419 Erkeb. Joh. Jerechioi

8<Mn vägrat Stockholmarne sjelfve att välja sig en Magister sc/u

larunij ''att ej vara dem deri hinderliga nedkallande S. Fet

och S. Pauli hämnd öfver motståndame , unnande dessutom schc

lorne goda privilegier , pä det att de piltar , som genom \%si

studier (per litterarum studia) skulle uppvexa till vettenskapli|

bildade män (scientiis eruditi) , ej mätte behöfva tigga sig in

derhäll.'' *) Bär lär säledes ej blott vara fräga om ett trif

elementarkunskap , utan om ett qvadrivii lärdom. Påfven u^

träder här sä skarpt mot den Upsaliska hierarchien , sä libc

ralt understödjande hufvudstadens frihet äfven i ett ärende i

den högsta vigt , att till och med vår tid torde utropa här

vid sitt: non putaram !

Biskopliga Kanonikater voro de öfrlge. 2. LinhopinÅ
Kanonihai f förmodligen ! inflyttadt från Munkeboda , trädcj
fram näst det Upsaliska — en dyning af den gamla stride)
mellan Göter och Svear ^ som lyftat mången Linköpings Pr»«
lat ända in i nyare tider uppå Erkebiskopsstolen. Kathedrol^
scholan är bekant redan från 1277 , då Biskop Henrik bödi
att ingen Prest finge anställas vid stiftets kyrkor , som ej up;
pehållit sig i 2 år vid Domkyrkans Seminarium. Presten fid
derunder ett (årligt ?) understöd af 3 marc. solid. I ff^adste'
na funnos scholor y hvilkas Rector ej tillhörde Orden. 1^
upptogs dock i densamma då varande Rector Schotarum Vad*
stenensium & Gapelian us vid S. Petri kyrka Petrus Magni, "a
allvarsam och mogen man". Söderköpings berömda schob
var tvifvefeutan Klosterscholan. Skeninge studium hafva t

'^) y. Cclscs Bullar ium p. 171.

189

ick förlaggt på klostergrund. Dit bör måhända ej den schola
orläggas , hvars Scholasticus omtalas 1526 i Diar. Vadstenense.
L Kalmarnum fanns en Scolamästare 1429. På Gotland i
Wishy fanns en schola redan före 1120. £u Gisslo Finsson
>efordrades då derifrån till Holum på Island , der han som be-
■omlig Kector expliceråde Ovidii Epistlar och Amores. Oak*
tedt det var ur Arngrimi Jonae Grymogaea v. Stiernm. citera-
le detta uti sitt Taly så slog dock den vrede N. P. R. (Ihre)
Ovidius ur händerna med skarpare scholmästarmine, än
»p Jonas Ogmundus lär haft, då han ryckte den lättfardi-
Naso ur skolpiltens hand i Holum. Saken lär dock ej der*
lidit vidare mehn, 1318 var en Scholaris från Wisby i
Loping. (se ofvan). 3. Skara Kanonikaty in flyttad t fråa
»y, med en utmärkt domkyrka och ofta utmärkta Bisko-
samt med praebenden rikt lönta Kaniker. *) Schola, der
ttlig cui*s fullbordades, omtalas redan 1150. En scholaris
^dligen schoUärare y ej scholgosse) skref der vår äldste Gom-

C tus Ecchcus. Begge de siste egentliga Erkebiskoparne i Norden
ek gått i denna schola, och erkände det med tacksamhet,
^hannes Magnus kunde Bibeln ur minnet , då han ännii gick
hb ferula* Birger Gunnarsson minnes i Sanctarium Birgeria*
fcum : ''biscopp baenctz og biscopp bryniolfTs siaeler. som biscop*
ftt Yorae i Skarae. Som oss möghet til godhe giordhe wdhi faem
te omkringh , som vij ther til scolae ginghe." 4. Strengnäa
tjmoniiaty uppvext på Eskilstunas Cluniacensiska grund , egde
lek män af anseende både bland Prelater och Capitularerna.
Rogge har skördat ära på klassisk jord. Scholor fuunos i
Jtrenffnäs , således troligen en cathedral- och en trivial-scho-
£n Karstianus Rector Scholarum och Prest i Strengnäs är
nämnd. I Örebro träffas ock som Rector scholac Petrus
isson de Malmom , som i Prag afskref Brcidaui Logica m. m.
^74 — 75. 5. fVesteräs Kanonikaty grundadt på Davids in-
[tattniDg i Munkatorp, och i början ofta styrdt af, Engelsmän.

') De Claiistr. Sv- G. 1: 27.

190

En Biskop här lär vara den förste Förf. af en Svensk K]
historia, ^-^ Israel Erlandi, som i Sigtuna kloster synes i
Vit Codex Bildsten. och en Kanih Lars lär ha största är
St. Rimchrönikans författande. Ett Conpwium Schola
fanns i Westeräs 1378. Dylikt kunde ej gossar tillåtas at
ta , utan ynglingar , som der mognade för embeten i 1
och stat. 6. fVexiö Kanonikat^ upprunnet på Sigfrid:
pitlets grund, räknade bland sina medlemmar en af våra
sta juridiska författare, liksom den, hvilken först af Svei
skref ett verk på latin. Derifrån lär den öfverklagade lat
andrygbeten bland Wexionenserna härleder sig. Schola
Vi kunna blott erinra om den gamla, af Jacob XJlfsson för
de lagen (Statut, prov. Arb. 1474, 27 §.)> att scholor, ej
barnscholor, utan ett slags seminarier, måste, vid straff, £
vid hvar ' domkyrka, och tvifla ej, att samma Jacob Ulfi
sSsom Archidiaconus i Wexiö satt Scholväsendet i lagligt s
af ven om ej en sådan Biskop, som Nicolaus Kag väldi gjorl
i sin tid. Det anslag, som skulle utgå från domkyrkan
scholan, kunde ej i längden annorledes användas och VI
Bullan af 1219 var för tydlig, för att ej fattas och för g
lig fö*r stiftet, för att ej följas. 7. Abo Kanonikat m\
också erinra oss, om det än sker med en tår. Der had
Magnus Tavast och hans systerson högt upplyftat preste
bildningen. Sjelfve stodo de jemns med sin tids yppc
Scholor funnos i Abo* 1412 omtalas en trivialschola, der
lärde dialectica, rhetorica & grainmatica d. ä. tänka, tala
skrifva. En Cardinal och Pafvens Legat gaf då ett indulg
bref till förmån för fattige scholgossar vid Åbo och andra
ska scholor (de besöktes äfven af främmande stiA), att de
igenom måtte underlättas vid bokköp o. d. helst de annars
ta nödgades sluta studierna, '^hvilket vore ej mindre Jlebu
än dampnabiliter handladt, emedan Ghristna Religionens
mentum derigenom utsläcktes *). Så tänkte man då ännu

^) Porthan, de ambiguit Pap. meiUU &;. CVvio\i« Jauiteeii«

191

iDskaperDas förhällande till religioneD. 1480 förestods scholan
: en Magister, som var tillika Gapitularis. 1482 bestrafiade
isk. Conr. Bitze Aeciorerna vid Sckolan, derföre att de slo-
y under sig af djeknestipendiema. Dessutom fanns en Ijector
ententiarum vid Åbo Franciscanerkloster* 1418 helsades si
[inoriten Ificolaus Olai. Franciscanerna hade dessutom ett
iUådiam prcecipuum i Raumo med ett ej ringa Bibliothek.
~ WiboTf^s schola var Jop Jonisson Scolaris 1409. P« Juusten
lade der studerat i sin ungdom. Finlands Munkväsende vid-
rMe vi ej. Utom det nu anförda, vilja vi erinra, att Sm
Franeisci Orden äfven både kloster i Kökar på Åland och i
Wiborg* DoTninicanerna hade kloster i Abo för båda kö-
len och troligen ett Nunnekloster i Corpis» Brigittinerna ha-*
k ett Broder- och Sjstei*kloster i Nådendal med utmärkt
tibliothek.

Hi vi återblicka på det fält vi öfvervandrat, för att räk<«
ft de monachaliske och prestlige undervisningsverken på d^
u varande Svenska jorden, under medeltiden.

*} SJastervåsendet bearbetade Förf. särskildt, sedan samlingame» nn-
der excerpter f5r näry. arbete , hunnit den rikhaltighet, att en
särskild behandling af detta i yär bildningshistoria så ingripande
och likyäl så föga be märkta ämne syntes kunna och böra verk-
ställas. Förf. hänyisar således de läsare» som närmare yilja stu-
dera ämnet, till dess Disqnsitio historico-Ecchsiiutica de Claustris
Sno GoiAids partt. I— XYl Lund 1832, och ehuru han bekänner,
att slika arbeten ej böra skrifyas af dem , som dömts att bo fjer-
Ttn från källorna, ansåg han likyäl, att en och annan hyalf båge
af massiy citationskunskap behöfde ställas såsom stöd yid den på-
började byggnaden. Om Hammarstad ^/ojtor^ byars bref 1440— 1490
omtalas i 5^. DipL I: p, IX, torJe på K. Bibi. sökas erforderlig
kunskap.

192

Summa.

'«^t.v>.v^*»jK«s^oi^is'i.^V»^»t'e

vv . v

x,v 'n «*■-■)■>,>. V*iv

-*.=D v ■»■*. *^ '*■»,*' ■* *'*' '^

f,\tsa

•loiS, v ^''s»!'^ <sa >. <o »^ v -<r -^ s, ^ =N -»

J
S*

111 r :iiiiÄ;iti

Summa.

S"''»SSS''---"ä5

5 •■mm

-" •'

v ■»'. w

fhstt.

lliiji;

-3-

tfUlilHliii

193

PreatUga ScAolor.

ila •

kholm

ina

öping

linge

(tena
oar

J •

DgDäS

»ro •
teras
to •

xJ5

D-

•

•^

1
1

(Dominic.)

umark

Summa

(Frånse.)
1**)
(August.)

1
1

7
?
1

1
1
1

?
1
1

?
?
1

3
2
1
1
2

1
1
1
1
2
1
1
1
3

1 I

I 7 I 9 I 22

Härvid bor man erinra sig K. Gustaf I:s vittnesbörd, som
ade i K. Br. 1553: "huru scholome i alla städeme har i
t förlagde varda, sä at ther nu tilforene plägadbe vara tv&

tre hundradhe diekner, tber ähre nu neppeligen et hälft
Iradhe, sommastäds ähre ock scbolorne platt öhdelagdhe,
!t til en dräpelig skade och förderf." Således kan man an-

scbolor i alla de märkligare städer och att desse i 14:de
et stått i blomstring , jemte den då blomstrande litteratu-

Stadia pracipua (Aeademic) drefvos merändels af MMftar, mes
npptaga* här särskildt frin klostren, emedan de här lättare kun-
na antjdaa, än i klostercontummationen.

I Torde kanhända förr böra upptagas i nästa column, slsom en ka-
thedralschola för Bohus Läns kleresi.

^gti Sköna UUefatur. IL D. 13

194

•

ren. Vi hafva dock ej upptagit de 2 i Halmstad och den
1 Warbergy övisse hvad del klostren haft den. I de dagar
drade man sakta genom scholrummen. Ett curriculum schol
fiticum^ räknades till 15 — 20 år. Gathedralscholorna måste
va funnits. Om den påfliga lagen erinrades ofla i Statut
(t. ex. de Arbogensiska 1474 , 27 SO P& ett sätt , att man
ser, att scholoma funnos, fast de kunnat stundom fSrJGeiUa.

2. Medborgliga bildningsanstalten

Man må e) tro, att KyrJtan hann under medeltid«i
Sverige kufva det aveneka medborgarsinnet Det är
t vingligt, okufligt af hierarchi, aristokrati och hvad
som med sitt namn och sin anda utmärker sig såsom utläi
(Dit räkna vi ej konung av älde). Hierarcfaien var till
•med oförmögnare med sitt radband, än aristokratien mediii
riddarslag, ty dessa voro dock beslögtade med den inhci
käropalusten. Derföre se vi bannlysningsstrålen, hunnen
Sverige, nedfalla som ett stjernskott, och således blifva
ett föraktligt slem. Sten Sture vandrade bannlyst af Påfvc&i
30 år på den Svenska jorden, än den styrande Ministern,
den främste i Oppositionens fosterländska leder. Äfven
fordrap sin förklaring och bildningsanstalterna skola föi
gast gifva en sådan. Vi vilja se, om munkar och prester
na bildade de uppvexande eller om folket bevarade någon
af denna vigtiga makt.

a) Bildningsanstalter i Hof.

De under hedniska tidchvarfvet uppblomstrade bibebol
länge sin fägring, (a) Blidare pä prosa i historia^ re^
ringskcn^fi o. d. fortforo att omtalas i kungasalarne,
samma uppdrag som förut, omnämndt p. 24. Här synes v
en mera passande plats för de män från Ghristendomens infS'
rande till en verklig Hådskammarc lutor uppvisa sig, sofli
Schönfelt gifvit pluls i sin Rädslängd jråii Starkodder twi

195

iwåis. Sålänge de ej hade några bestämda pligter och ef
onde betraktas tOlhora riket, utan hofvet, der de, som genom
esor o. å. samlat en ovanligare kännedom af sin tid, såsom
istvänn^ uppehöllo sig, så torde de ej tillhöra Styrelaena
listoria. Säkerligen bidrogo dylika Rådgifvares vistelse i höf-
ten att der infora det korta och inhållsrika hofspråket, som
«r så vanligt i äldre tider, der hvarje yttrande var ett ord-
Uråk, summan af mycket vetande och eftertänka. Stundom
tonbdes de äfven såsom Sändebud hos främmande konungar,
vi om (b) blidare pä vera eller Hofakaldema^
Is från den Nordiska republiken — Island. De skulle
fUott författa den nyaste historien på vers och iärahofmän-
qvädet derom, utan äfven besjunga äldre storverk och i
let verka för hofvets vittra bildning.

I den första Christna Konungen Olof Skötkonungs
hP lrå£GBi vi 2:ne Isländska Skalder, hvilkas uppträdande är ut-
Nigt skildradt i den klassiska Sagan aj Owfwlaugi Orma^
^^gu oh ShaUdr-rafni cap. IX, kr 1008 "kom Gunnlaugr
i Uppsala, ^å var ^ing peirra i Svi^iöd." Rafn Skald var
^ fornt. Då Gunnlög inträdt till konungen och på frågan,
tal han var, uppgifvit sin Isländska börd, tillfrågades Rafo
b hans anseende på Island. Då reste sig Rafn, en stor och
Iriit man, från sitt säte, bevittnande både hans hederliga börd
skicklighet. Gunlög bods då att sitta jeinte sin landsman,
nnlaugr maellti : Rvaedi hefer ek ort at facra ydur, herra !
villd^ ek at j^er hlyddit." Konungen svarade: "ecki er nw
til at sitia yfir qvaedom." Språken voro då så lika, att
tolk behöfdes. Sedermera blef tid att lyssna på qväden,
rangstrid uppstod mellan begge Isländarne, hvilken som
skulle få uppläsa sitt qväde. "Gerum ^ä Kurteisi, säger
at ver faerum detta eigi i kapp maeli, ok lätum konung
l'': en "km*tis'% som syntes ganska billig, "^ä qvad Gunn-
drapona." • Konungen lät Rafn dönima deröfver, som fann
vara '!stort quaedi" men "ofagert" och bärande drag af

196

ikaldens större sinne för det starka an det behagliga (ok ne
vat stirdt som Gannlaugr er siålfr { skaplyndi). Derefter
sades Rafn qväda. Gunnlög skalle nu dömma deröfver. "
herra, segir hann* petta er fagrt kvaedi, sem Rafn er si
(at $iå) ok yfir bragdzlltit.*' Ty Skalden hade valt den ?
form, som kallades floclj liksom han ansett Konungen
ttrdpu verdr. Hofmännen lärde häraf åtminstone så myckc
sin tids och sin litteraturs skönkonstlära, att de sedan ki
skilja mellan drapans högre och flockens lägre tonart. '
ej blott i Upsala-Konungens hof klingade harpa och JDrdp$>
Fök'rän Gunnlög tog vägen mot 2\undaland i Spipiodd^
sökte han Jarlen öfver köpstaden Skara Sigurd^ som
'''helldr vid alMr/' *) Här går lika kungligt till. Gunnlög
inför Jarlen och bad att fl uppvakta med ett qväde. Bet
lates. En JP/oci&r uppläses: Jarlen bjuder Skalden blifva
öfver vintren. Julen blifver synnerligen högtidlig. På Ätfi
dag Jöla — Julafton — - komma 12 sändemän från Erik HIc
Jaii i Norige, forande skänker till Skara-Jarlen. Under di
keslaget berömma Göterna Sigurd såsom den ypperste Jarl
Norrmännen Erik, begge hänskjutande utslaget till Guno
Denne, som fått namnet Ormstunga för ett satiriskt svar
Erik Jarl, begagnar nu tillfallet att försona sig med honom
uttrycker sin mening med assonerande vers:

Tvista hofmän i Jarlens hallar Störst voro dock de segrai

Hvem af stora Jai^lar är större^ Enk vann på Östervågo

Sjelfve stå de på stilla strand och då stormen krusade

Dömma om stormkraft på mahnen på böljornas hä

djupet. (seglen på skeppei

*; Denne hSgt dUrigc Jarkn, "som rådde öfver Skara»*' kaa «j
RagFald^ k vilken nu var i sina bästa år, utan en annan gan
i Skara boende högättad man. Innan kort iugär en TVestgöt
i kungalängdeu, som yar af hög börd. Troligen satt Håkan i
•llsom son i huset och lyssnade på Gunulögs sång tlU en ▼&
Fader och hörde huru begge partierna nöjJes med densamiM.

197

Och deisft skalder sjöago- liär mer än helsnings-sången* Vi
uma antaga, att hoffolket fick höra många dikter, som i poe-
åt värde låta {emnföra sig med visor, som nu qyädas i kof.
Bimnda Sag'€in af GimnUutgi ot SkaUd Rafni^ sem tiU-
Vifrits sjelfre Are Frode, hvilken kfde kort tid efter sagans
^tar, anfores en tvekamp mellan begge Skalderna, som äl*
kade Helga den fagra. GunnlSg besjunget Bb^lgas b&ick,
^ hvalfdes mot honom då en å skiljde dem, ögonblicket IS-
k tvekampen, på sådant sätt, att Sevirij Legati Magnceani^
■km, Langebek, Erichsen äcc. ansett poemet så böra öfvcr-
ptis:

pM^[iialislanainetirTstcornaa» Som m/UM' måne IfUnkar nka ud^

Psli sub fironte cialta ocnius dar samman ,.

puella 9 Så under pan$umt hpoff tåman* ^gm,

ifls ut aq[aili»,. perniciter igneo Hpilken åmhUck ! Des* snabba biisi

2onjecta totum me irradiavit Kringstråiar miU hela oåsende.

m aed jubar hoc , nitida puellA S^trma strålglans, scm den skSna mins

2aod jjacarator ocellus, Smähande Sga kastar,

ibc^am sidere iniqao, iTnder enfir be§^ge f^kb'g^ stférmm

iaiirnw corda. perarit^ Bränner genmn ndo^ 1^'erta.

Att vi blott nä aktgifva^ på- den förste Ghristne Komiih-
B8 hof och de esthetiska bildningsmedel, som der förefun-
a , under det att vi veta att Hofskalder af Isländska scholaa
åtalas i alla Svenska Konungars hof ända till Folkungames
å, böra vi tillägga tiU berättelsen om^ Gunnlögs och RaAisbe-
HMhnden att bilda Upsala hofvet, underrättelsen att Einax
fmhasielfper vistades här. såsom. Svenske Konungens noan,
^bad xned stora förläningac i 7 år och att^ HaUfred f^anr
^mdaskald här diktade en Dräpa öfver Olof Skötkonung. *) ,
lame som sjöng det måhända äldsta andliga poem^ på- Nordens
jr&k: Uppreiétar Dräpa , en af de gamla mycket berömd
Lg öfver Christi ^Uppaiåndelse^^^ som ännu i Bryn jolf Svens-

*) S. Olofs Saga Trj^ggvassonar Bok. 2,

198

tons tid fanns i Canzlern Chr. Friis' BiUiothek. Anlednii
gör, att det ock häi* bör nämnas. Hallfred hade länge VuMm*
Götaland bland hedningar och gift sig med en hednisk mö,
under med mindre noggrarinbet iakttagande Christna pli|
Hans ruelse deröfver uttalas i sången* Det kan ej Tara
underkastadt , att. Svenskarne också sökte lära en konst,
beredde IslSndame ära och guld i bofyen, och vi A frai
höra hvad runstenarna vittna derom, äfren om det är
likt att främlingar helst sågos i bofven.

b) Bildningsanstalter på Thingshögarne

fortforo in i Christna tiden. Lagmännen, Öfverhuset/i deiitj
dens representation , som valts af folket , den tidens uqderka
och valde Konung, uppläste lagarne för folket. Bland dc^
undervisare i medborgerliga kunskaper voro många utmadj
män, Kungafrändei* och Hertigsöner, Vedersakare af Syerig
Kungakrona, lärda jämt godo clärkom o. s. v. Främst var TJf|
lands Lagmannen , omgifven af folkländemas Lagmän , Ostc
götlands. Tio Härads, Westergöthlands , Iferikes och Wd
manlands; äfven Wermlands , Ölands och Österlands (sederm.
o. N. Finlands) , ehuru dessa sednare ej hade röster i kungai
let. Under hvarje lagman funnos häradshöfdingar , hvilkas i
tal alltmera öktes.

Domaren kallas laga yrhir^ hvilket Geijer så väl of?
sätter : poet i lagstil , och b varigenom dessé godorsmän äf
i Christna tiden tillhöra den vittra bildningens historia. Sjd
Påfvcn i Rom kände deras under visningspligt. I en bulla
1206 anför Innoc. Hl att svenske lagmännen borde hva
år infor folket uppläsa den lag , som, följdes pid domé
ten *). Men folket skulle ej blott lära lag, för att sedan km
visa sin kunskap i egna handlingar. Denna skulle ådagalägg!

*J åiogoUå anais coram po^lo levern consaetudinis pnblicarc.

omdömen om DomareDi dom. Det stod e) blott kring
ögen för att klappa bifallsslag på sina sköldar. I en så
kansk anda var, som Geijer så väl utvecklat (S. F. H*
vår äldsta statsförfattning , att nämnden , folkets ombud ,
^kliga ''lagskipnings-ledamöter.'' *) Och när man betrak-
jemnt rörliga folklifvet i medeltiden , när man ser, med
säker blick menigheten bedömde sin ställning till deo«
itiska partierna , så måste man antaga , att många klara
> i allmänna ärenden blifrit utspridda bland menigheten
ingshögarne. Man klagar nu öfver eller berömmer sig
å allmänt intresse för de medborgliga ärenden. De
e må trösta sig, att det är nu en barnlek, ett tidsför-
'ad som i medeltiden var böesta alWar, och de lof-
de må erinra sig, att man nu ger prenumerationspengar
;on gång middagar för politiska meningar, men under
- Erikska, Folkunga - och Unionsstriderna i politik gaf
' och blod, liksom man ännu ger det -— i katholska län-
protestantiska är man nöjd, då bläck gjutes och ord
och röstsedlar segra. Vi frukta ej en återgång till ka-
tn i något hänseende bland de lugne, klartänkande
erna. Ljusets segrar vinnas med ljusets vapen.

; rtadgas ofta i lagarne> att nånmden skalle ddmini. T.^ ex.
G. L. Arv. B. xiiti.

Dräper ^an man.

Vill Aafva arf Aaos,

H^n skall e] arfve Aans vara.

Säger han, att han dräp honom
,med 11/åda u/erke,

pet skal tuct harcu nempdin ^

Värja eller fälla.

/barder han ej iirärjd.

Dä skall han arf taga,

som skylJast är den dräpnc.
Om Luct innebär nämndens ensai, eller att nämnden, som en
f, borde deröfvcr inom sluten krets öfyerlägga, eller derom yara
iäig^, må lärdare afgöra.

200

c^ Bildningsanstalterna pä slagtfölten

aftogo så smfiningoniy i mån som "åtn poetiska heroismflMf*
tid försvann. Likväl voro ännu i de christna härarne Skalder-
na e) sällan, säsoni Lindfors uttrycker sig, "sanne TyrtMr|j
som med sina sånger uppmuntrade hären, med sin tapperhd^
bidrogo till segren och med sitt snille förevigade minnet der»
af/' En och annan af våra folkvisor synes tillkommen liksoA,
Thormods Biarkamal vid Stiklarstad och några användes um
lurigssånger. Vi få på sitt ställe anmärka detta förhållande. '

d) Riddarväsendets bildningsanstalter.

Då heroismens sista toner förklingat i Birger Jarls M^
uppstämdes i hans söners och efterkommandes salar Chetfi
rieta första. Den Junker Carl, som flyktade fö'r Jarlens mall
kämpade snart i Spörderiddarnea leder och lärde der
christliga hjeltemodets grundsatser, hvarom vi utförligare
tala då Rimchrönikan kommer i fråga. I Sverige se vi

l^empelherrarne.
Påfven Honorius III befallte 1216 Erkebiskopen i Lui
samt Mästame för Tempelherrar och Johanniter i Lundensiibl
provinsen, att af klostren insamla understöd till heliga landei
genom t ven ne bröder af h vardera Orden *). 1308 befallte Pifr-
ven Danmarks, Norriges och Sverigea konung att faogslft
Tempelhcrrarne och indraga deras gods *). I ett document ij
Stierneldska archivct, som föregifver sig vara utskrifvet OD
''Lunda kiörkicböcker," uppgifves, att bref då afgingo till Er-|
kebiskopen i Upsala och Biskoparne i Linköping och Skara, Iik«
som till Lundakupitlet; att hertig Erik varit närvarande pl '
Viennermötet, förgäfves talande för sina medbröder Tempd-
berrarne o. s. v. Ur JLunda Jkiörliebcicler fås ej dessa um
derrättelscr, och andra skäl råda ock att betvifla documentetsj
äkthet i dess närvorande form, men deraf följer dock ej, att

*J Diphmernu bos Sulim IX: 280.

201

de traditioDer, som forefinnas inom vissa kretsar i detta ämne,
Mkna all historisk anledning. Det berättas nemligen, att Tern*
ydherrarne först inkommit till Skåne frun Ptolomais, "för
liTilken stadh the Svenske med mange Christne Ridderlige
Ukslager, som stränge Riddare stredo moth the Saracener i
^terianden/' men att intet convent hölls innan K. Wfldde-
IHurs tid; att, dä han återkom från Jerusalem, funnos många
^hmplarii i dess sällskap; att de under K. Magnus L fingo
gods och gårdar, men att, då förföljelserna af Påfven och K.
Hiilipp började, måste de förstinga sig nnder Slottet Tre Kro-
Dor, i Vadstena och i Lunds Kraftskyrka; att K. EtiJl XIII
ikväl stiftade för dem ett öppet convent i Wadstena, att flera
f de kunglige Folkungarne tillhörde Orden m. m. Vi åter-
få tiU historien. Efter Tempelberrarnes upphäfvande 1311
e Ti deras gods tillfalla

Johannitema ,

ivilka lära haft Gommenderier både i Skåne och i öfra Sve-
rige. 1311 bevittnade en Commendator Johannes från
tåUnd ett bref af Gomroendatoi*n i Antvorskog, hufvudet för
•Ila Johan, kloster i Norden. I Rimchrönikan omtalas: Kom^
fiäre, som rättligen förklarats för Commendatorer. Gudz
liddaren och Komptaren Gerdt van Welii i Irstad 1461 ha-
^ haft företrädare på detta gods, som dock mindre strängt
vidhållit sina Ordens privilegier *)j hvaraf man finner, att här
bnnits Aiddare^ det Miinter föVnekar Danmark. Gudz Rid-
kranna foghato Otto Nagheels principaler söker Tibell på Gy-
lem, öfvertygad att Sverige ej kan ega en ära i slikt, som
I till&llit Danmark. Det är säkert att Ottos principaler äf-

•) De Glaustr. Sr. G. II. p, 49. Kyrkoherden i ö. Hanninge kla-
gade» att Komptaren pä Arstad ej gaf tionde såsom hans företrä-
dare. Komptaren svarade, att han befriades derifrån af sin Or-
dens privilegier. Pering^sk. BuUarium Knippet 75: n» 35. Möjligeu
ar det **den siste Tempelherren.*"

902

yen och förnämligast funnos på Cypern , men deraf fSi|er ej,
att han icke kunde ega äfven en dylik på Irstad. Måna Gm, .
Amiral och Rådsherre i 2:ne riken, som var Riddare odi
1469 ingick i Eskilstuna kloster, torde ej velat der stå efbr
van Welii. Samma stolthet synes ock kunna antagas emot
van Weliis företrädare på Årstad hos en Nanne Åbiomaasoa
(af Sparre-slägten enligt fleras förmodan) då han inom Eskib-,
tuna beklädde Priorsembetet (omkr. 1405.)

Af ett utdrag hos Suhm ur Cod. DipL del Ordim
Gerosolimitano f Itucca 1737 finner man, att Riddame pl
Rhodus skrefvo på italienaha till sina Svenska Priorer, hvil-
ket synes antyda, att de hade mera ridderlig fin presterlig
bildning. Fanns ett Ridderligt Gommenderi i Sverige, så var
hufvudorten i 1. JEsiilstunay som 1231 tagits i beskydd åf
Påfvén och 1266 af Birger Jarl samt dess något olika betitlade
^ söner : Waldemar med Guds Nåde konung i Sverige , Hertig
Magnus, Junker Erik och Scholaris Bengt. loi3 underskref .
härvarande Priorn Warbergska mötets beslut om Skånes &&
förening med Sverige. Derunder lydde : 2. Köping i West*
manland, som enligt v. Stiernm. Höfd. M. p. 12, 1469 tycles
haft gemensam Prior med Eskilstuna. 1448 var Nils Skåning
och 1496 Haquinus Erici Prior. Dess Orden är dock oviss.
3. Kronobäcl i Galmar län , som 1479 lades under Eskilstuna
och 1480 kom helt och hållet under konungsliga makten, blott
förbundet att årligen skicka sin afgift till Rhodus, dessutom
''befriadt från all exactio Episcopalis." 4. Söderiöping, som
pämnes 1293 och fortfor så länge, att det tryckte sina Bro-
derskapsbref (i516)|; 5. Stochholms^ som stöder sig mera pi
tradition än minnesmärken. *^ Det JLundenaiaka Commerir
deriet synes aldrig till mer än nämnde gång i AntvorsLog*
Hospitalerna, Helgands-husen, anse vi oss ej här böra vidröra.

Få äro visst dessa minnen,' men de öka dock bevisen, a^^
JiJddarväscndet haftj en fast fot i landet och att det således

203

éj blott genom en ögonblicklig enthusiasm kunde inverka p&
det Nordiska käropasinnet, utan genom sin inflytelse på sjelfva
uppfostran i landet. Tibell beviser, att en politisk riddarin-
rättning fanns förr i Sverige än i kringliggande länder. Tor-
nerspelen börjades med Folkungarnes uppträdande på tbronen.
Dock sitter sjelfve Birger Brosa i rustning och till häst i sitt
ngill. Biddarpoemerna inkommo vid samma tid. — - Riddar-
väsendet fullbordade emellertid den stora reforn^en af natio*
liens esthetiska sinne och medborgliga lif, som bearbetats från
Ansgarii dagar, och med hvars fulländande medeltidens id^
utslog i sin sköna — men förgängliga blomning. Unionen
blef en ''blodröd krona i toppen" af det resliga trädet.

e) Gillesväsendet

tar en för denna tid egendomlig och fn uppfostringsanstalt
^ mognade män. Det kunde ej annat än fö'rbreda bland
allmänheten den högre bildning, som föVefanns hos de män,
som egde största snillet och haft bästa tillfallen att komma i
beröring med tidens bildning. Enligt gilleslagarne skulle man
på vissa tider sammanträda för gemensamma ärender, då häf-
ta både allparsamma och glada snillelekar samt helso-
starkande kroppsöfningar. Der anställdes strifvarey som skul^
le upptecina det märkligaste af hvad som tilldrog sig.
Dessa gillen hade således någon likhet med våra läse- och
tidningssällskaper 9 debatterande klubbar o. d. (hvarföre K. o.
Hofd. Styrelsen uppger som en Tyranns käniietecken att hata
dem, af fruktan att folket der kunde tala mot hans styrelse
och besluta att motstå den) utom det, att medlemmar i
saiäma glädje nu mera ej förbinda sig att dela hvarandras '
sorg *). Dylika funnos öfver hela Sverige , och bidrogo säker-

*) Gillesbröder skulle utlösa hvarandra ur fängelser, biträda vid
domstolar, besöka sjuka bröder, vaka hos dem, bevista deras be-
grafningar o d. Den som bröt, blef utdrifren såsom niihing^. Se

204

ligen^ att man i en Birger Jarls, i en Carl Knutsspns, och i
Sturarnes dagar utbytte flera idéer i Sverige än i Gustaf IV
Adolphs* Dessa gillen voro väl förbundna med misser och ti-
degärder, men tillhörde derföre i sjelfva ideen ej prester mer än
lekmän. Få bestämda dagar församlade sig Sällskapet i it
ståtligt beprydda rummen samt drack under glada och an-
däktiga sånger till Frälsarens och Helgonens lof. I Helga X«e-
iamena Gille i Stoclhohn inskrefvos 1437 10 lärde, 31 lekte;
1453 10 lärde, 42 lekte; 1474 6 lärde, 20 lekte o. s. v. TiU
slut synes det öde inträffat, som nu skulle strax förderfva dylika
Sällskaper — de blefvo fratres & sorores in bibitione. Der-
före börjar S. Olofs gilleslag: "L N. F. S. o. d. H. A. a. Bro-
äer ok Söstre, det maa ware eder witterligt, at detta Lav ar
icke instifltet för dricks skyld, men at den ene Broder skal
hielpe och undsette den andre.''

Stociholm hade : Svenska Manna 1353 — 85, Vårfru, Ghri-
sti Likamas 1409—1511, S. Gertruds 1415^ S. Michaels eller
Littla Karla Gilde 1436; S. Jörans, S. Eriks 1436, S. Oloft
1497, Den H. Grafs Communitas civium de Stockholm 1297—
1497. Upsala: S. Salvatoris 1337—1444, S. Yrians, Chr.
likamas, S. Petri, Prestgillet, Communitas Dioeceseos Ups. 1346
— 1497, Sigtuna: S. Knuts, S. Crucis 1325. Nyhöping b.
Virginis 1319. Strengnäs S. Nicolai eller Karlagillet 1422—56;
(bestod af Ålderman og raadgifvare). Ifr. Marie Psaltares brö-
draskap 1507—09, Communitas Dioeceseos Strengn. JEslä'
tuna: S. Sepulchri; Thorshällal Gloriosae Virginis 1322. b.
Olai, S. Nicolai 1391. Örebro Vår Frugille 1434. I^eateråt:
Convivium Scolarium eller Djaeknegillet 1378. Helge Graft
, gillestuga. Linköping: b. Olavi 1303 Communitas Dioeceseos
Lindkop. ; Söderköping S. Sepulchri ; fVadstena : S. Brigitte,
S. Michaelis; Calmari H. Likamas 1452— 1511. Senator skul-

M urberg i V. H. o. A. A,, H. G. Wallin i Sigt. st. et cad. Tant i
i dis8. åe Cony. &c.

205

le årligen köpa 11 böcker papper, o/ ahipta (mellan djat^
Tiomän i schalen två resor om året, ea resa då anniversariam
(examen) hölls, med åliggande att h vardera skulle skrifva ett
bref med notula textur» och breviaria och med sitt namn
nedanföre och åhrom e. G. b. (1479); S. Christophers, dess-
atom 4 andra gillen; fpisby: S. Catharinas 1443, S. I^aoren-
tii, Galende Sacerdotum, dessutom 7 andra. Siara: S. Ca-
tbarine 1366. Siöfde: S. Elene, S. Andre» 1360; Lund:
St Kanuti Ducis 1379 — 1586, i sednare tider förnyadt. CSa-
kndegillet 1379—1616; Malmö: Galendegillet eller S. Birgit-
Ue 1451—1533, S. Kanuti Regis 1360. Statuta CollegU ut-
gifoe af Bring i Mon. Scan. Knutsbalar dansas der ännu*
Ystad S. Kanuti, Sianör^ det största Knutsgillet i Skåne
från 1256; i Erici 1266; liOndakrona S. Kanuti, Falsterbo
2 gillen, Trelleborg 1, Ihmarp 1, Ahus 1, Cimbräshamn^
S. Marie, Abo 3 gillen 1446 — 91. Och dylika gillen funnos
ej blott i städer. I Uplandf Frötuna i Roslagen : S. Olofs
1440, Färingsö: de h. 3 Konungars 1479; jllsile H. Lika-
nios gille. 1513 tog detta gillet Abbedissa och Convent i Sko
i brödraskap, S. Botolphi 1489. I Kopparberget: S. Orgians
1 Jemtland , Ragunda : S. Petri Själagille, confratemisecadt
med S. Johannis i Eskilstuna. I Helsingland i ^onv. S. Jo-
luumis; Gonv. i Thorstad i Tuna S. Dess statuter har man
trott vara inhuggne med runor i kyrko väggen. I Söderman^
landj i Wingåker : S. Olavi Regis Ge martyris 1422. I Öster"
götland l Stegeborg: S. Kanuti 1369. Wallersta: S. Lauren-
tii 1448, der hvar bonde gaf ett lass ved till Skeningenunnor-
Da, för att bli delaktig af deras goda gerningar. I Småland:
Kronobäcks Helg. Grafvens. På Gottland^ i Birke ett och S.
Nicolai. I PVestergötland Edåsa S. Laurentii, der Missa
liölls 1442. I Shåne: Vestra Kareby, Fulltofta, Skarholts
1^; I Blekinge l Marie Cville i Ronneby, Thorsö; utom fle«
ra andra.

Om Bibliotheher vid Crillena talas stundom , ehuru man

206

V.
6) vet mycket derom. Galte- eller Galendegillets i Limd
Boksamling fick sin plats i ett af Domkyrkans chor in i 17:de
seklet.

3. Till Bildningsanstalter

räkna vi dessutom

a^ Utländska resor.

Dessa voro dels rdigieusa, dels ridderliga, dels vettenskap-
liga, ehuru alla dessa egenskaper mer eller mindre voro när«
varande i ändamålet eller följden af hvarje utfärd.

Religieuse voro egentligen Pilgrimsfärderna^ som forde
till Jerusalem, till Rom, till Gompostella m. £1. ' De äro så ur-
gamla i Norden, att dylika ansågos böra tilläggas Sagomai
kämpar, som borde berätta, huru de lagt silkesbrynjan af|
då de inträdde i det heliga landet. Våra äldsta pilgrimei
inom historiska tiden , voro merändels af hög börd. Peregri*
nationeraa skyddades af lagstiftningen *) Det äldsta slagel
af dylika voro utfärderne till sädane ställen^ der dop och
Christendomsundervisning lunde pinnas. Sådane torde gå
ända upp i 8:de seklet, åtminstone talades på Björköthinget om
dylika resor såsom vanliga och ej nyss påbörjade. Länge blef-
vo de behöfliga. Ridderliga, således fulla af kämpalust och
christlig enthusiasm voro våra korstågsfärder *). Likaledes
Väringsresorne **)• bettens kaplig a voro utfärderna till
utländska Universiteter. Gram (i Oratio de or. r. 1.) anmär-
ker,/huru Nordens ynglingar derigenom ej blott kunde lära

*) Se Om Fal/arteme och korstågen /rån Skandin, Ull HeH^ UmdU qt
. £. S. Bring 1827.
**} Om Färingarne af CroiUtolm Lund 1832 , en skrift» som lika ut-
märker sig för forskning, som stilistisk talang, och säkerligen äi
läaen eller läses af våra läsare, sä att närmare underrättelser i
ämnet äro öfverflOdiga.

2Ö7

beobgi och juridik, utan. äfren på Bibliothekerne träffa den
lastiska litteraturens mästerstycken, och om de ej sjelfve hun-

0 läsa 'dem,^komma i lefvande beröring med de äldre stu-
erande och lärarne, som läsit dem. Arnoldus Lubecensis, som
fde i början af 1200-talet , yttrar väl egentligen om Danij
en torde föga förmått skilja dem, som bodde söder om Sun-
i från dem, som bodde norr deroro, att de ogjort ej ringa
imsteg i scientia liberalis, helst adlen flitigt sände sina söner

1 Pans, ej blott för att bli andlige, utan äfven för att bil-
s i verldsliga vettenskaper och, yrken'' (secularibus rebus). ^
lynnerligen sedan de lärt Frankrikes idiom (troligen förelä-
is de verldslige vettenskaperna för Frankrikes infö'dde ädlin-
r på landets språk) och gjort sig hemmastadde i dess litt^
tur, uppbringade de sig till mycken insigt ej blott in artibus
m äfven in theologia." ''Som de af naturen hade en lätt ta-
gåfva, så funnos de ej blott in argumentis dia|ecticis subtiles
tan äfven goda Decretister och Legister." Mer ån en gång
enndrades Fransysk vältalighet (gallicana eloquentia) i ea^
ordisk man (in septentrionali viro).

I Paris fanns :

1. Collegium JLundense. Denna Byggning var uppförd
1275 uti gränden vid S. Genoveva, (rue de la S. Genevitfve).
Ibn har ansett för stiftare Erland, Electu^ i Lund. Denne blef
1274 vald till Erkeb. och enligt Hvitfeld, då han på ett möte
i Lund fitt presterskapet att afstå det årets tionde till under-
stöd af kriget mot Turkarne, samt dereflei' afrest till Rom,
kr han fängslad af Kejs. Rudolph, hvai*ei\er han flykut till
Erankrike, der sUAat nämnde Collegium 1275 och dött 1276 *).

^ Detta efter Pontopp. Ann. Eccl. T. I. p. 65> som dock lär myc-
ket härleda sig från förblandoingen mellan Erkcbiskoparne Etkil
ock Erland, Huru mycket deraf rör Erland hafya vi ej haft till«
nuie andertöka.

208

Stipendier hade redap anslagits vid förutvarande inratteing
(Gollegium) 1251 af Bisk. Jac. Erlandss. i Lund för 2 Ahmmi,
och denna anstalt gynnades af flera (Se S. R. D. VII : p. 22i
Pontopp. Annal. I: 574. Dän. Bibi. IX: 398, 411.) I 14:de
firh. ålades alla kapitlen, att pä sin bekostnad all lid underhålh
en eller tvä vid Universitetet i Paris. Ja, Biskopar funooi^
såsom redan är anmärkt, hvilka ej upptogo någon till Kanik, son
ej flitigt användt 3 år vid ett bei*ömdt Universitet. OmkriDg f ^
1220 förde Andreas Sunonis, enligt Saxos ord , ''splendidissimom
externae scholas regimen'' hvilket blott torde kunna förstk
om Bectorsskapet öfver Parisiska Universitetet. 1365 m
Maccarius Magni de Dacia Lundcnsis äc Rosk. Eccl. CSanon.
Rector och Prof. i Paris, flera att förbigå, som blott i allmäs-
het kallas de Dacia (från Norden). Bland dessa är dock en A
märkvärdig, att Daciens 3 riken väl må strida om honom: A*'
tru$ de Dacia d. y. som 1326 var Rector öfver Parisiskt i
Universitetet och som v. Stiernm. förledt många att förblaodij
med Gotländaren, som på 1270-talet föreläste i Skeninge (der*
före ej tuktad af Ihre, som dock vädrade eftei* allt, som klan*
dras kunde). Han beröm mes af utländska författare såsom phi*
losoph, mathemätiker och astronom,'' den ypperste och rykt-
baraste i hela sitt tidchvarf, hög i geni, lysande som talare J
ej okunnig i thcologi och grekiska." FIqtQ hans skrifter be*^'*^
döm mas ock med loford i äldre utländske skrifter. Det ar I
emellertid säkert att han utgått antingen ur det Lundeosiski
eller Upsaliska collegium i Paris. Vi tro att det skett ur det ^^
förra. Han blef sedan Kanik i Ribe.

2. Collegium Upsaliense, Troligen kort efter det Lin*
densiska Gollcgiet upprättats vid det Universitet, der Eurof^
studerade, beträddes Eiecti Erlands spär af den odödligt prii«
värde mannen, som sedan blef domprost i Upsala, jindreai ^
And, hvilken vi enskilt vörde såsom den gamla Uplands lagen» I ^
redactör och Konunga och Höfdingastyrelsens författare, och | ^
som allmänt vördas för inrättandet af ett Student-CoUegiuiB

. 209

Upsala *)* Ett dylikt både han iSrut inrättat i sina hus i
i^aris. Ty han egde der 2:ne y det ena hade ingången pi Rue
le Serpent och det andra pä Råelle aux deux portes, men
legge voro belägna i konungens ceusma. Detta Collegium
tälldes under curatel af Rectorn vid Upsala Gathedralschola.
^rocuratorn skulle vistas i Paris. Gommunitetets Senior kalla-
es principalis. Studenterna åto vid samma bord, började med
it läsa välsignelsen och slöto med en tacksägelsebön och stun*
lom en psalms afsjungande. Ingen traktering fick ega rum i
jftmrarne. Spel af alla slag voro förbudne och skuldsättning
»frer 4 styfver. Om söckendagarne fingo de sjunga både i
nmmen och trädgården. Då in- och utfördes troligen mångeo
riddarevisa, som nu klingar om samma kärlek i Troubadourer-
nas ock Folkvisomas länder. Jagt var förbjuden. Då dden
om aftnarne Öfvei*täcktes, måste alla vara hemma. Denna för-
Iriffliga inrättning understöddes af andras lika visa nitälskan.
Vå hända har Gifvaren sjeif haft en föresyn i Dompr. Björn i
Vps.' (hvilken Andreas lär i embetet eAerträdt) som 1278 te-

Itamenterade en vicaria scholaribus studentibus Parisiis. 1291 ut-
^findade Erkeb. Johannes i Ups. den studentlag "tor Svenskar,

Vom studerade i Paris," h varur vi anfört nämnde stadgan den.

Uiyielius (Episc. p. 37) uppgifver att äfven han köpt ett sten-
ijiiis i Paris till härberge för 12 Svea-Götiske studerande och
i^&rordnat en Studente-Doctor, som åt dem skulle uppbära och
disponera den tionde, hvilken här hemma var anslagen till de-
tas underhåll. Troligen en förbiandning af Domprostens Te-
itamente. 1299 beslöt Kaniken Heming, enl. sitt i Paris di
gifna testamente ätt hans decretaler skulle säljas för 26 pund
Sterling och gifvas till understöd af nämnde studentförenings

I •■

)

*) Om författarskapet f% vi yttra oss i det följande. Han gaf Stu*
dentholmen i Upsala med hus och yattenverk, hvaraf inkomsterna
skulle anyändas till de fattiga scholarernas underhåll» hyilka af-
▼en finge bo på ön, enl. dess testarn. 1316.

Snrigei Sköna Litteratur. 2 Del 14

2l6

hus* Andreas bekräftade sin donation genom gäfvobref 1315,
firet förrän hans testamente utfärdades. 1354 såldes de redu
förfallna hus och tomter, till Magister Yvo, Konungens i Frank-
rike Secreterare mot en årlig afgift till hushyrors bestridande
för studerande eller, om han ville på en gång betala, 705 pa^
risiska livrés, då en Kanik från Upsala var /'Studei*ande i Pé-
^is och Procurator öfver nämnde coUegium *). Här uppaoh'
mad^s män, som hedrade både sin tid och sitt fosterland. Db
studerande fördeltes i Gallicanska, Piccardiska, Norrmanska ock
Anglicanska nationerna. Anglicanska bestod af öfre Alemanm-
;5ka, nedre Alemanniska och Britanniska. Till öfra Alemanniih
räknades Daeiska (Sv. Norr. Danm.). Men ur den lilla kreti)
«om Svenskarne här kunde utgöra, uppträdde ej sällan Styra-
män' öfver nationerna, ja öfver Universitetet. Och högre iit
kunde ingen Svensk man upphinna, knappt om han trädde upp
på och ned från och' upp på kungathronen i Nordanskog. Tf
Parisiske Eectorn "rangerade öfver alla Ministrar, Grefwi
Baroner, Gardinaler (om ej af kungligt blod), Erkebisper, ja, tat.
näst Påfven och Kungen" **)• Och denna höga makt utgick
^ — från studenter. Desse valde Procuratorerna och Procar»»
torerna Rectorn. F.ör att hinna denna spets af ära fordrades
ingen börd, inga äreställen. Den, som valdes, skulle allenast
(orut vara Baccalaureus Theol. eller Prof. Artium liberalium.
från 1432 till 1435 innehade Olaus Magnus, dotterson af dea
store Magnus Tavast och dess efterträdare på Finlands Bi-
skopsstol, det högsta rent litterata embete i Europa. Han var
fbrut Magister in artibus, Theol. Baccal., Lector Ethicorum ft
paedagogista. Hos äldre Franska författare heter det, att htt
var "i hvarje hänseende den förståndigaste, öfverträffandc m«
Talare och egde ett utmärkt namn bland Franska folket'^
Magr. Conrad, Kanik från Åbo var såsom Procurator nationii

*) Sk«nd. Samf. Handl. XII, m. m.
*♦) Nycrup efter Bulaeus i Hi«t Univ. Paris.

211

AnglicaDC 1347 utnämnd att utföra ^id Hofvet i Avignon en
tnst mellan Eferrar Theologi och Philosophiska Faculteten i
Saris. Magr. Laurentius de Svecia var procurator 1348, då
Benricus Thomae de Svecia valdes af samma Anglicanska na-
tion. Bero de Svecia valdes 1353, som utförde en process mot
ijelfva praspositus parisiensis, hvilken förnärmat både magistrar-
nei och scholaremas rättigheter. 1357 utvaldes Micolaus Jo-
Jännis de Svecia *), som också i en rangtvist afreste till Orle^
ans. Vid 1348 hade Laurentius de Svecia colnpatrioter af
fibrdt anseende : Nicolaus de Svecia (säkerligen Nicolaus Her-
inanni, sederm. Bislu i Lihköp.), Henricus Thom« de Svecia ,
Matthias de Svecia (tvifvelsutan vår Bibelöfs.) m. £L **). 1420
hade en Kanik i Ups. begifvit sig till Paris för att fortsätta
^oa studier. Erkebiskopen indrog hans lön och prasbenden*
Men Påfven framstod som dess beskyddare och meddelade den
inhemska hierarchien tillbörlig skrapa. 1487 var Johannes Ola-
"▼Dt Aboensis Procurator för natio germanica* Magistrar voro
oiellertid ej så sällsynta. Vid Rådsbordet, före Unionen, satt
Magister Carl aff Typtom. I Upsala Gapitel sutto från medlet
Éf 13:de seklet till medeltidens slut rätt ofta lagrade män. Ti-
iafigast synas de i Skåne. En Magister Knut, Kanik i Lund,
' fidd i Hunneberga, död 1260, berömmes, som vi redan anfö'rt ^
[Br lärdom i logik, naturkunnighet, Xus Canonicum och Civile.

I Rom fanns ett Domus S* BirgittOBj upprättadt af
Domprost Ands slägtinge, det vördade helgonet. Der mottogos
jrngliDgar och män, som för studier * vistades i Bom. Der var
•I Procurator , ställd under Wadstena klosters styrelse ; men
Bctrus Magni, som innehade denna plats 1510-19 ansåg, att 2
frocuratorer behöfdes, hvilket också var Påfvens tanka. Pe«
tnu Magni ansåg det af stor vigt, säsom det enda stödet för

*) Monne han genom niisskrifning skiljes frSn Maer Johanaci Ni-

colai de Dacia, som varit Artium professor 1348?
**) Lagerbr. efter Bulseus.

2t2

bröders utsändande till mera läixlt bildade länder (térras litte-
ris cultiores)* Han liade sjelf fått erfara nyttan af slika renir.
Han log nu åt sina förra begrepp i politiken omi Kejsaren, si-
som en högre auctoritet än Riksföreståndaren. Han hade träf;
fat Gonfessorer, som i enskild ego hade omkr. 400 volumer.

Men Svenska Ynglingar drogo sig ej blott dit, der natio-
nen hade särskilda hus. De synas vid flera andra Universite-
ter och scholor. I Bologna lärde de Jura hos Irnerius, Tba-
dasus, Azo m. il. Och Juris Doctorer mÖta oss i Konunga^
nes rådskammare, på Biskopsstolar och bland Kaniker. I Cölk
studerade, under Albertus Magnus, Petrus de Dacia d. ä. , Ni-
colaus Dacus m. fl. vid 1270. I Erjurt vistades 1404 Thorkil-
lus, praepositus Skarensisy enligt Brynolfs legend. 1400 utfä^
dade der Christianus de Hyddestorp S. Theol. Prof. och Ma-
gister regens Studii Erphordensis ett klingande Magisterdiplom (?]
for Gotskalk de Röde, tvifvelsutan Svensk, som mycket beröm-
ligt, fredligt men karlvulet i så lång tid vistats vid .Univeni-
tetety studerat, opponerat, predikat och gjort allt, som hörde
ad studium så fullständigt; att han ansågs värdig en högn
beställning i Kyrkan *). I Greifswald var 1467 Benedictoi
de Svecia Rector Academiae, blef sedan Domprost i Westerås **).
1483 var Gudhmundus Ughla Art Magr« Th. Baccah o Ar»
chidiac. i Wexiö, Rector. Matts Gregersson Lilje blef der
Magister 1489. I Leipzig studerade Conrad Bitze, som sedan
blef Bisk. i Åbo, Underhållen af Ståtfa. Henr. Bitze derstädes *^\
i Perugia promoverades Conr. Rogge till J. U. D. 1460, då
han höll sitt bekanta tal. I Prag, som räknades näst Paris i
ära, afskref Petrus Jonsson de Malmom in Svecia & Episcops*
tu Strengnensi, år 1374 och 75 God. Garth. 4:o n. 5 i Upi.
InnehåNande DeclamatioBes Seoecse, Hugo de Archa Noe odi

♦) S. R. D. V: 573;
•*) Mon. Scsn, l\ Hl. 524.
•*♦> NetUlbl. Schw. BibL 1 : 77.

313

^baiifiis Breidani logica i en annan codex *)• 1376 studerade
ir Johannes Caldarini^ om hvars offers, af Biblen p& latinsk
!rs Ti yttrat oss i 1 D.' p. 25. Från Canterhury återhämtade
agnus Smek en studerande, som lär varit Norsk. v. Stiemm.
ppräknar än flera i sitt Tal p. 108.

Dessa resor voro dock kostsamma och förståndet skulfe so-
ii att allt mer göra dem umbärliga. Man visste, att hvad som
irelästes, fanns i böcker och kunde läras der. Bibliotheker
lefvo dessa resors säkra följd. Vi vilja nu pröfva vederbo-
Uddes tålamod, som ej torde ökts i samma mån, som vår egen
jerf het att ålita detsamma.

b^ Bibliotheker.
Upsala vilja vi först nalkas. Der torde vi hafva 4, om
j 5 Biblioteker att bese.

1. Erhebiahopliga BibliotheleL Det var anslaget åt
Bibetet. Vid inventeringen 1369 stodo på hyllorna^ bland andra:

Acta Apost.
Epistol» Pauli
— Ganonic»

Apocalyps.

Ezpositiones «up^ Er. & Ep. di-

Tersorum.
Concordanti» Biblicas.

K}irl(hislcirta»
Eusehias (trol. Kufini preslyteri
latinska version).

iiåsUmtiur,
Marescballus equoruitti era hästirt
födsel, natiyitet, underh&lL
iMiVier.
3 dryckeihorn»

BihUåi KiUratur,
lUar i ett band» 2:ne i godt stånd,
iblar i mer än ett band, flera **).
nbrosii Interpretationes BihUo^
rum complete.

lalterium glosatum» Mgri. Petri
Cantoris Parisiensis,
lalteria glosata 2:ne.
lalterium boaum» cum glosa,
antica Salom.
I. Thomas sup. Cant.
ob cum glosa.
•Tangelia Lucas

— Johannis

— Matth. & Marc.

— Omnia

*) Mon. Eccl. p. 162. '**') Andra dcYen merändcls begjnnafide med
Ordspr. b. I en slutar Kuths bok lista D.

214

- 2. Damiapitleta Bibliothet, Se här de tidste ti Uoh:

Bi&Uik

Biblia i 2 delar.
ETangelia gloMU.
ApMtolu* gloMtua
(Pauli Ep. ?}
Pialterinm glot.

s-S-

KliU4uhi fStfaåtar«.
Lucaaug, \

Virgilina > alla deu i

arbeten, och com-

■nentorcr ' (onnei

Virgiliani).

Aritloteles (libri lagicalei &

ralei] iterfordradci af umme

Kanik, fSrmodligen iSr att fUl'

jagSfran af de Oftiga Uauilcrit.

Yi ega intet slal att anse, att detta Bibliothek ej öltes mtd
lila frikostigbet under följande seklet, äfven om Unionen sedaa
brtit här som annorstädes den ilöna utvecklingen af Nordeu
■nillekraner. Och bvarföre skulle Ups. st& så längt efter L d.
Trondhem, då förf. till Kon. o. HÖfd. St^elsen m. fl. ej stil
efter Theodoricus Monachus? Och denne sednare begagnade
derstädes i ll:te Arh. Plato, Horatius, Virgilius, Lucaous, Pli-
nius, Augustinus, Hierooynuis, Eusebius, Beda, Paulus Diaco-
nus, Isidor. Hispalenlis m. fl.? ja, der fanns den Livius, deri
de forkomne decaderna funnos och som sedan lÖrstÖrdet i Breb-
men omkr. 1420. Om Upsaliska Bibliothekens tillgäng i nied<
let af 15:de seklet slutar man säkrast , när man ser bvad böc-
ker Ericus Olai kunnat begagna. Han har på sitt bord:

Valerius Maximua,

8azo (tiol. Ghejiman atdrag).

Ocoiiaa.

Albaniui (Ablabiu*}-

Pionyaius Alexandr.

Göder icui (BoJcricui).

Augustinus.

Plstp (man dQmmcr al if hans

omdöme om S. Eriks val.)
Procopius, Gfs, pl latin af Leo-

nardua Atetinua. (lanuna niti-

Rimbertus.

Historia S. Sigfridi.

Chronicon Imperatorun.

Gesta S. Olavi. (Svenska ivma-

gan).
Chronicula (?)
Gamla Konungalängdea.

Cliri

■ Hor

Lcgcnda S. EscUilli.

Auttqtia Chronica (troligta Lilli

215

Rim. Chr.} S. Eriks Martjriol. (Sidan åeu

resta S. Ansgarii. finnes i Breyiar. Othiuiensc S.

lette Valdemari. R. D. IV. 616).
e?elationes Birgitt.

:h hyartill vi fa lägga flera nu okända Svensla uinnaler,
mt skrifter 9 h vilkas begagnande ej så noga kfin uppgifvas och
m han kallar (dioaque qvam plurimos.

3. Universitets Sibtiot/ieiet i Palaeotypernas tidehvarf
rde tidigt egt de fleste af ännu qvarvarande incunabler *)|
Uedesy t. ex.

Bihl Ku. Biblia lat. 1473. (74?)

HxXtriQiov grace 1495. — Bclgica 1475.

iblia på Nedersax. dial. Liib. 1404. Aurea Biblia s. Liber introducto-

nlterium Belg. rius in Biblias historias 1475.

*) Väl veta vi att mSnga ditkommit genom donationer, men mest
af Svenska samlare; exempel saknas ej eller, att gamla böcker ge-
nom slika gåfvor återkommit dit, hyarifrån de f5rut utgått Den
stora samling Palaeotyper, som ännu finnes i enskild ego, lär, med
fa undantag, vara ärfd ned från fäderna. Sedan deras pris steg
genom sällsyntbeten> torde Svenskar sällan haft råd att lägga jor*.

dagods i "libri rarissimi.'* Då nu Antiquarien Ekdal i sjelf?a
Norrland kunnat samla sig "ett lass Palasotyper,** synes det ej fa-
ra rätt mycket vågadt, om man tror, att de mera bildades bok-
handelsräkning uti incunablernas tidehvarf ej synnerligen under-
steg de räkningar, våra eleganta romanläsare hålla med närmaste
bokhandlare. Man bur minnas, att böcker kostade guld den ti-
den. Det är sannolikt, att de voro dyrare här än i södern. Fö-
re boktryckniogens tid var det i synnerhet högt t430 fick Bisk*
Magnus i Åbo "ett godz i Kintikala, for en book , som heter le-
gcndarium.** 80 till 100 mark gåfvos i hans tid fÖr Messeböcker,
då 10 mark var lika med en lödig mark silfvcr. I ll:te årh.
hade en Grefvinna af Anjou gifvit 200 får för ett exemplar af
Haimons Homiliae. J. S. R. D. omtalas att for 2 exemplar af De-
cretum och Decretales skulle köpas jordagods.

;a«

Joh. de -Tarce cremtU expos. ^lop. '

pMlt 1470.
P. Lombardi Glosa s. Piller. 1478.
Thom. Aquin. Comment. in Eyang*

sec. Metth. 1470.
CommenUrius in libros aliq.Bibl.

1479.
Angnstinns ' de Consensn Evange-

listaram 1473.
JX. LyrsB poitilU sop. Bfblia l481.

TJM. öek Pkiloi. Kutukapsarter*

' Bieronjmi opus 9rte impressoria
leliciter consamniatum per P.
Schoifier 'de Gernsheim in ciyi-
tate nobili magantia ä. d..l470,
die VII Mens..Sept.
Th. de Aqaino Praeclaram opus, av-
ttficiosa qnadam inTtntione im-
primendi s. char^cterisandi abs-
que ulla calami exaratione sie
effigiatum et ad tvatfietay* Dei
indastrie est consummatum per
P. Schoiffer d..Ör. 1471. 8 d.
,Nor. 1481.
Augastinos 1473.
Speculi aurei X praeceptor. Henr.

Herp. 1474.
Opus Moralium b. Gregorii Ven.

1480.
Liber quidam de yl ta Jesu Chr.

per Leutholpum de Sax. 1483.
Duraaii Rationale oificiorum diyin.
1484. (Detsamma tr. 1450 ko-
stade 1461» 18 duc. ocbharbe-
Ults i rara tider med 101 pd. St)
Joh. Gerson contra pusillanimita-
tem' 1488. Öfs. o. tr. i Ups.

Bonarentara 1479. l4Mw i
Opera Alex. de .Balcs 148t.
Sermones Leonardi de Utino 1
Albertus Magnus 147*

FerliUNffe Vettenskoftr,

i?tolomaei Cosmograph. 1482.
Opus Chronologicum 1475.
P. Horosii Historiograph. 14
Historia Scholastica 1473 *)
Eoclidis Geometr. 1482.
X)onatus» Ups. 151 5,
Composita Verborum» tips. 1
Institt; Justin. 1476.
De informatione juvenum ±A

Khssisi-Grekisk.

Homerus gr8e€e/l488 (ex. soc
hört Stephanuus» men sam
på Stbms K.. Bibi.)

A^tbologia Gr«ca 1404.

Theoduli Eglogae 1405. (En
hämndsång mot Tnrkarne i
seklet.)

Aristoteles Grsece 1408.

Slrabo de Situ or bis 1472.

KlasstshRomersh

Ciceros Orationes l:sta upp
Svetonius Trauq. 1470, l:st
Plinii hist. nat. 1473.
Vocabiilarium TJniversale.
Liber epistolarum moralissii
necae 1478.

Nyare FiUerkH,

Speculum Sapientias b. Cyx
pisc. 147*. (innehåller

*) Pe(ri G>mestoris» ur bvilken Bibelexogcterna plägade häm
järtecken (historiska exempel.)

217

om Amen och tolea m. m. slä-
tar ned Fransk yers och en
Titter fransk af handl.
janrentii de Saona (Doct. i Lon-
don) prooemium in noram rhe-
toricam 1478.

Joh. Biffei (en ItaL skald) epi-

grammatum opns 1484.
Djalogus creatararum (aflrycktes

i Sthm.)
Laur. Vallensis oratoris Clariss.

libri VI Elegantiarom. 1482.

4u 5. Trinitatia Kyrlan hade äfven ett Bibliothek. BInii
kän ännu nämna 30 bögst gamla böcker, som hört dit. Frän»
ciscanerna voro pligtige att äfven ega en boksamling.

5. Sigtuna "Siora Klosteracholas" Biblioiheh ynv bland
de utmärktare i medeltiden. Redan 1247 fick det "flera böc-
ker^ af Bisk. Thomas i Åbo *). Många af dessa böcker hafva

kamnat i Ups. Här skrefs säkerligen kyrkohistorien i Cod-

Kldsten. byars förf. rådfrågat:

Abdias.
lagnstinos
liesta Gothoram.

(Adam Brem. 7}
Gennadins.

Gregorius Toronens.
Hegesippus.
Hieronjmus.
Johanneå Damascenus.
Josephus.

Isidorus.
Lfco Ostiensis.
Luclanus.
Theodorus Abbai.

Ännu kan man i Upsala rådfråga Bibliothekets spillror:

BibL Lin,

liblia 2 TolL **♦)
Ixpositt. Hagonis de S. Garo in
.libros qnofdam V* & N. Test
Löpt i Paris , gifren af Biskop
Thomas.
Figura Bibli» ♦•;.

Libri Sapientialés prophetalet cam

Nov. Test **).
Vigilias cHm VII piaUnis «*}.

Tkeol, kunskapsarter,
Breriarium *♦).

Sermonés de festis Sanctor. gifyen
af Fr. Tydemanno. Deri finnt

*) Porthan ad Juasten 173. 185.
*^ Gifne af Olaus Pauli Lector i Sigtuna 1446.
*^*) Gifne af Laurentius Decan. Ups. 1328.

218

FaåtT Vår och Tnm på Svenska

fr. 1300-Ulet).
Liber Scrmon. de IV primii pra-

ceptis» it. de X prsecepto **"**}.
Lectiones in Sabbatis '*"*'}.

— de b. pominico **).
Suffragium Curatorum , compila-

tion af Laurentius de Vaxald.

Dec. Ups. •**).

Philos» kunskapsarur,

Albertus Magnus **).
Auctarium Pbilosopbias **).
Super Boecium de consolat. pbi-
los. •♦).
mm dedisciplina Scolariam '*'*)

Grttcismus f)

X)e ente et essenti« V atilu **}.
IV Virtutes eardinakf **).
Dispp. super III libros fententia-

rum ♦*).
Dicta Doctorum **).
De diciis originalibus Doctomn

diyersor. *♦*)
Summula Raymundi cnm gloit **>

Juridiska :
Expositio super bispanum & lin-

coliensem *♦).
Tractatus Oliviensis *♦).
Casus Holcot •♦)
Decretum, Decretales •*•). m. fl. '

Förrän vi lemna Upland, återblickom på sjelfva -— Birca*
Ber var tvifvelsutan Sveriges första boksamling. Väl bunno
aldrig de 40 böcker, Ansgarius hade med sig^ till den kyrka,
han byggde och för hvilken de voro bestämda; men då han
''flitigt öfvade codex-skrifvande och var för sina lärjungar en
vördad föresyn i allt/' sökte de säkerligen sedermera ersätta
förlusten. —

I Stochholm känna vi 3 Bibliotheker.

6. Kongl, JBibliotheket. Derom muste vi, snart sagdt,
tala som om folket i stjernorna. Att ett dylikt m^tf^ehafua-
nits, är klart, fast än vi känna minst derom af de bemärkli-
gare Bibliothekerna. Men dyrt aktades det i sin början. K.
Birger nedsatte i Upsaliska Domkapitlets vurd 1311 några böc-
ker, som räknades till Regalierna, åtminstone egde med dem
gemensam vurd. Ystoria de spina Christiy tvifvelsutan det
poem Bisk. Brynolf diktade om den tagg af törnekronan, som

t) Den bekanta Utinska grammaiikan af Eberbard fr&n Artoii.

219

han fStt af Norriges och gifvit till STeriges kung, förtjente att
lå äras. Vi skola dermed göra närmape bekantskap. Bokéa
om Konungarnea kröning' lär varit en underrättelse oofi hå-
ra denna ceremoni skulle for sig gå^ troligen uppsatt då Erik
£ skulle kronas och sedan för framtida efterrättelse förvarad. ,
Stt gammalt Rika-regiatraiur fanns 'äfven och var en offent-
ig egendom. Dett gamhla rikeaena regiater var dock flyt-
Adt till Strengnähs 1523. Frän andra håll hafva säkerligen de
i8r forvarade palaeotyperna och gamla handskrifterna ankom-
nit, såsom Cicero de off. & parad. 1466., Thucydidea & He^
*odotuSf Giordano Bruno^ Pluiarchi VitOR &c. *). Men vå-
*a äldre lagar, Dr. Euphemias Visor *^) o. d. funnos säkerli-
gen här i fordna dagar.

7. DoTninicanernaa BibL Messenius beklagade djupt dess

ISrstöring infor K. Gustaf II Adolph, kallande det inatructiaair-

410. Vi känna det ej ; men vi kunna sluta, att det offentliga

f^ var fattigt, när en S. Th. Lector derstädes, Glem. Ryting,

knnde 1485 nedsätta i forvar hos en Doctor i Sthm (Juris Dr.

Byting?) och kapitlet i Skara öfver 30 band, deribland 2 pa-

kotyper men ingen grehiak bok ***). Att han egde tiera höc-

ler, finner man deraf, att i Ups. Bibi. finnas några på depo-

'iitioos-forteckningarne ej upptagna, som tillhört honom. Vi

Anföra:

SpeGulum hystoriale 2 Voll. Expositiones sup. Donatum & A-

llagisteriale Magnum. lexandr.

Hjstoria Scholastica. Helvicus de exemplis et similitu-

Hoberti tabula libbr. S. Thomae. nibus rerum.

*) Början till en Bibliograpb. i Lyceum af Hammarsk.
^) K. Magnus Smek bortgaf ett ex. 1340.

*•*) Qvadragesimale Grisk* har förklarats: Qv, gra!cum\ men är Qvadra-
semale Dr. Joh, Gritseh de Ord. min. som trycktes i NUrnberg 1483.

2Jto

Dulogornm tituli.
Scratiniujo Seriptnvariiin *}.
YiU Jesu Christi.
Vita patrum cum additt.
Sermones S. Bernh.
Gompend* Theol. yerit.

Diett Mlutifl.

Gatholicon Fr. Gadmundi Beaii

jScar.
Gonsolationes theoL
Albertus super muli«rem fortem.

8. Franciacanemas BibL var myclet beromdt och sörj-
des af Messenius. Enskiita gifvare nämnas i klostrets DiariuiBi
t. ex. ''Den gamle Br. Henr. Haerkin gaf många och njttip
böcker ur sitt Bibi. till klostrets." '1476 hölls har kapitd,
förträffligen ledt af Gärd. Birgerus Petri, som utmärkt ti
tillbyggde Bibliotheket, riktande det med de bästa böcker." Ru-
iner deraf träffas i Ups. deribland en Broders excerpter rf
kla;5siska författare, som således synas hafva varit att tillgi
Se här: '

BihUik UUeråtur,
Compend. Veteris Test.

Pokfn» & jépokfffeL

Tractatus Magr. Botg. Knawenii

contra libellum Archmacenii

ArchiEp. **)

Summa s. Golloquium a Mgro

Joh. Salensi de ord. Fr. min.

Dessutom *
Gomputus Manualis de hymniss
de mensibus liebrseorum.

Historia*
Legenda S. Bonayenturas Cardi-
nalis.

Legenda de martyrio Sanctorov
& fratr. Ord. min* skrif?en af
Don Pedroi Infant i Porti-

g«l •♦♦).

Philosophi.
Lectura D:ris eximii Fr. Alex. de
Hales libri prim. Sententismn^
k8pti Revel 1488 af Kanutoi Jo-
hannes, Baccal. Lundens, f)

Klassisk litteratur»
Seneca de copia verb.

— Proverbia,
Giccroi Plato»

*) Monne en Tågledning i Codexkritik?

•*) Erkeb. Richard i Armagia uti Irland deltog i striden mellan pre-
stcrskapet och Fr. Maj. & Min. Kunweu, en Engelsk Gardian, hsr
bär förfäktat brödernas rätt att böra bikt af hyem som helst. Se
1. D. p. 103—106.
*♦♦) Dä skref en Don Pedro legender» nu constitutioner — iÖr all be-
haga sin tid. t) Se ofvan p. 167.

221

floratint» JoTeaalif Originalia in nataralem philoto*

,8dlastiaib Lacaims» phiam per alphabetum sophit-

mata.
NaiunftUensk, Tabula ad invenienaum Solis &

De complexionibiis Elementorum. Lunae conjunclioneoi.

*
Vi begifra oss till landskapen kring Mälaren, förrän vi er-
inra oss Götaland.

9' Strengnäs JOondkyrhobibUotheh. Det fanns till. Och
deona dygd måste alla kathedralbibliothekerne ega. Så var be-
jllJldt af en lag, som Bisperna ej gerna gäckade, huru det äa
Sunde gå med vissa bud i den Gudomliga lagen. De föröktes
^fduå .enligt lagarnes ovillkorliga bud. I Statut, prov. 1474
keblles '*viå straff till görandes," att hvarje Biskop inom ett
Ir skulle förskaffa till kathedralbibliötheket , utom de Decre-
taler Vilh. Sabinensis på Skeninge kyrkomöte befallt, Sextum
[d. ä. 6:te boken af Decretales Gregorii XIII) et Clementi-
fjMs. (Schwed. Bibi. 11: 181.) Lemniogarne af Strengnesiska Bi-
Bliotheket äroännu kedjade (libr. catenati) Vi nämna:

! 1

Cicero — flera dess skrifter. 2:da p. libr. Decrelor. Bonon.

Lactaatii opera Bonon. 1460> brari 1456.

finnes Rogges Oration. Dessutom mcmbraner pä stället

^etrarcha ♦). akrifna.
Bened. de Pnsio notata super

10. Mariefreds och Gripeholms Klosterbibliotheh Der-
iif spår i Ups. I början af Antonini Mpiéc, Florent, ChrO"
nicon tripartUum p. 11 läses: Frowe Ingeborg ^ qvondam
uxor Sten Sture, requieacant in Pace. Liber domus Pacia
Marie in Gripsholm. Dylika anteckningar, hyarigenom man
finaer, att de skänkts af Boktryckarekonstens och Universitets-

*) CaUl. Bibi. Templ. Catbed. Strengn. 1776. En Petrarcha, Cod.
membr. har Sfven kommit till Skokloster. Skand. Samf. H. XIII>
bih. p. 19. En Petrarcha^ paUsotyp^ fanns i Åbo.

329'

anläggningens befordrarinna i Sverige, läsas äfven i samma foth
Summa Theologica P. II & IV, impr. Spire 1497 (koA
3 mark) och Joh. Nideri Commentariua in Decalogml
(kost. 18 öre.)

11, PVesterås DoTnhyrhobibl. var ej af ringa värde, ehn-
ru vi dervid blott måste tro de gamla och sluta af hvad vm
slumpen kunnat ur en enskild Kaniks boksamling föra till M^
Bibi. Ulf Holmgersson har egt :

Aristotelis libri metaphysici & Musica Meusurabilis, EpistolaSe"
phys. necae»

--« Etbica, translatio Ale* Tractatus de objcctionibus Gra-
xandrina ex Arab. iit- corum contra processum S. Sp.
-. latinum an. 1243 d. a Filio»

2 apr. perfecta.

Munkatorp lär egt codices. Drottning Christina berättai
hafva dcrifrån tagit 2:ne folianter till Rom. \\-^

13. Linhöpinga Cathedral-Bibliotheh har ej leinoat
$pår efter sig i det närvarande. Men att ett dylikt funnits ar
visst. 1215 gaf Sigtrad Erkedj. i Link. dit alla sina juridiska
böcker, omkr. 10, uppräknade i J3ipl. Sv. p. 181. Man boc
också minnas, att Magister Matthias var Domherre härstädes ocb'
troligen skref sin Sv. Bibelöfs. blott vägledd af domkyrkans
litterära hjelpredor. Äro de fragmenter, vi i 1 D. p. 72 följ.
anfört, af honom, foch h vilken annan Svensk kan med flera
skäl härvifd misstänkas?) så var der en gammal och god bok-
skatt för Brask, att taga med sig: Öfversättaren och exegetei
klagar öfver Klerkeme, som läto Plato ligga, gör utdrag ur
Nic Damasceni och Bernhardi skrifter, är grundlig kän-
nare af den Judiska archaeologien, sådan man den tiden be-
handlade densamma och vet hvad saker heta på Tyska och En-
gelska.

ä23

14. WaåUUna KlosterbibliotJiel Tar ett af åp största i *
orden. Vi hafva förut besökt det (1 D. p. 22). Vi togo då
Lyrkans sköna litteratur i ögnasigte. Bibliotheket var samladt
els geDom inköp, dels genom bröders flit att under resor af-
krifva arbeten, för hvilka de funnit smak. Dä Garolus Andreas
•J- 1413) var i Revel, afskref han God. n. 91, 115, 124, 4:o

Ups. Tborirus Andreae, spm länge förde Diarium Vadsl. köp-
t i Paris och på Gostnizska mötet God. n. 79 för 11 flor.
in gross. God. n. 77 för -J- flor. eller viii å x gross. God. n. 72
or 1 flor. VIII gross. (S. R. Sv. 1 : 134) Johannes Hildebrandi köpte

PiEuris vid samma tid, äfven för klostrets räkning, för 378 scu-
Ati, enligt hvad vi i 1. Delen anfört *).

*) Denrid har ett tryckfel sig insmygt 50 R:dr för 26 R:dr vid Gl.

ord« 8. p8. Ys. & Jer. Så här lär räkningen sett ut. (Scutati :s
R:dr Spec, 3 R:dr B:co).

Tr. 231 — 693.

ikUa II Voll. . . ' 50 - 150. Dei 50 — 15a

i. s. ps. Ys. Jer. . 26 — 78. De VII Dois. . . . 50 — 150.

J. Evang» c. gl. . ' 12 — 36. Vitas philosophor.

U Proph 11 — 33. Sermones Bern-

iBer Sap 6 — . 18. hardi, 2:e Psal-

Qgiist. 8. Ps. ... 80 — 240. taria» Alphabe- ) 27 — 81.

iU Christi . . . 26 — 78. tu™ Narratio-

los. s. v Mos. och ' num « Samuel

de proprietatibus Kaymundi.

lerum 20—60. Frakt fr. Paris . . 20 — 60.

LQgustin. de Givit

Sr. 231 — 603. 378 — 1134.

^an jemnföre härmed^ huru ett Universitets Bibliotheks till-
gingar varit i vår Luthersla tid. År 1740, 52, 53, 56, 60 köp-
tet till Lunds Bibi. o. år 1741, 44, 54, 55, 58, 59, 62. 64, 66
stod iuköpssumman mellan 18 och 80 daler. Från 1740 till 1772
köptes för 9237 d. 19 öre. Är 1777, 81 , 83, 85, 90, 92, 94
otcillcradé ■ inköpssttmman mellan 34 och 86 R:dr. Från 1773

234

Låtpm oss nu betrakta några af böckerna på de
Bokhyllorne, t. ex.

pd den Naturaihiétorisia:
Lexicon Botanicuin.
De natura avium, animalium» qya-
dmpedum, lapidum> arboruxn.

pä den Medicinska:
S. Ludoyici heelsamlikin raadh oc
kännedoiDer, äf?6n lat. grund-
skriften.

pä den Historiska:
De bello Prutcnorum. op. Mgri
Pauli Wladimiri Decretorum
D:ri8, Gustodis & Canon. Cra*
cov *).

på den Geoffrapliiska*
Odorici hist. de mirabilibut Terra

Indi» & aliarum terrarum.
I)ei8criptio Terrae Sanctae.

pä den PAilosophtsia:
Compilalio ex Aristotele

Phiiosophis.
Kicbardus Eremita de dul

"^t excellentia contemplatiyi
Anselmuf.

S. Britai RereL mi. åc pak
De propriett. rerum.

pä den Esthetiska,
Ars Signandi.
De Septem dois **).
Bernhardi Sermones ***")

pä den Philologiska:
CatboliGODy som Thorirus 1

Paris f ).
GrsBcismus, köpt 1418.
(Omkr. 40 Wadstcniska

bland de 200 klo8terb5<

i Ups.)

till 1799» dä föraktet för medeltiden yar starkast, köp
6076 K:dr.

*) Innebäiler mycket om bäde Riddar- och Munk -ordnar, om
till Hel. landet, om kriget mellan Korshcrrarne i Preussc
Kon. i Polen m. m. Benzelius ansåg den böra helt utgifvas.
**} Dois är väl Dominis — de sju yise mästare, som fanns 6f?(
Svenska i en God. i Askaby.
^**) £j Abbotcns , utan Biskopens i Toledo, som skrifvit tal öfye
tiphonien Salve Regina Miscricordia 6cc. Se Jöckers Lex, p
Hit lära ock hört originalerna till de öfversättningar och a:
ter, som funnits i Askaby, hvarom nedanför, samt fäkerlige
de i Wadstena öfyersatta legenderna m. m.

f) Troligen Gatholicon Joannis Janucnsis de Balhis Ord. Dom
lärd af 13;de ärh., hvars lexicon flera gängcr trycktes uAd<
pogr. sekl. Se Fabritii Bibi. lat. m. & i. as 1 : p. 163.

225

15. jilpiistra KlosterbibL berömmes af .Messenias såsom
pnska rikt och han försäkrar sin Konung, att dess förstörings
»I kan DOg beklagas. Några flyktingar hafva räddat sig till
[Jpsala, deribland en behandling af Joseph i Potiphar^ huSi
oreatena i ffeliopolisy som torde vägledt förf. till vår gamla
likt: Josephj dramatiserad historia ^ der Joseph qväder om
"^afvan på Iiljeqvist;" dessutom en postilla, en pastoral calen*-

der (de ecclesiasticis officiis per anni oircuium annuum) m.
fl. En Biblia latinaj membran, har härifrån anländt till Sko-
Idoster.

16. Aslaby KlosterbibL omnämnes ock. I ArnaeMagnae-
snska Sami. i Kphmn träffas en samling af 10 vittra skrifter
på Svenska, originaler eller öfvcrsattn inger, som 1492 tillhörde
Johannes Gerardi Gapellanus Monasterii Askaby *). Origina-
lema De VII sapientibus ^ Jacohi de Casulia Liidua
9cachariorumj Lib. Blanzeflor^ de Carolo Magno^ de Ale^
*andrOj Speculum hystoriale **) Vincentiiy Cronica An-
kmini ArchiEp. FLorent. **). De uno peccatore {fFratie"
w), qui promeruil gratianty Chroru Rhythm. minus ^ Chron^
t^os, Svec» & minus y Chroru Margarithas abbad. hafva na-
turligtvis funnits der öfversättningen eller afskriftén skedde*
[Troligen i Wadstena,dit J. Hildebr. köpt de VII Dois.)

17. Siar a Kathedralbibl. har lemnat spår i det närv.
Gymnasii bibi. ***): ett missale från 1200-talet, Vita Bry-
Bo/p/ii*,' original, en Svensk legend, en gammal concordans från
13 a 1400-talet, membran, ett grekiskt mspt. Tov ootpwtarov
^XXqv sig Tfjr Agi^oreXovg Xoyiarjv avvofpigj och bland Pa-
botyperna: Ovidius tr. 1497, ett fragm. af Persius, samt
Bistoria Trojana Guidonis. «

*) Skand. Mus. 1: 1797 p. 257*281. Ankarströnu Encyclop. Fo-
^ retalet af Lgbr.

^ Tydligen finnas blott utdrag ur dessa b&oker i Cod. Askab.
***) Enligt Lutbs Katalog öfvcr Skara Gymn. Bibi. 1%30.
. Sverigw Skona LiUcratur. 2 DeL 15

226

18. Af HuBohy Bibliothek funnos lemningar ännu på 1780-
talet. Aurivillius antecknade då: Biblia vulgata tr. 1482,
Historia atque lectiones utriusque Testarn, Colon. 1505.
En tryckt latinsk postilla samt den i 1 Del. p. 58 nämnda
saml. af Sv. och lat. psalmer^ som i sednare åren förkomrait

19. TVarnhems KlosterbibL räknades ock till inströ-
ctissimas af Messenius. Bernhards lärjungar hade böcher med
sig vid sin ankomst och byggde ett rum för codexskrif vande

20. PVexiö KathedralbibL har ej kunnat gå genom eld
till våra tider. Således kunna vi ej med piss/iet yttra något om
dess skatter* Antager man, att Biskopen i Wexiö Nicolaus Bag-
väldi måst hemma ha läsit de författare, hvilka han med fall
kännedom anför och hvilkas yttranden han begagnar på mö*
tet i Baselj så funnos i början af 1400-talet i Wexiö : jibla^
bius^ Dion ''på Grekiska/' Jordanes , CurtiuSy HieronymiåM
nd. il. Då Nicolaus Bagvaldi och Jacob Ulfsson här innehade
myndiga erabeten, då Kaniker härstädes skrefvo juridiska verk,
då här författades den äldsta latinska skrift, man känner af nå-
gon svensk m. ni.; så är klart att böcker ej saknades. — Frcoi'
ciscunernas B<>cler tilldelades G. SpeiL I Nydala torde
man mest ramlat köp- och gäfvobref. Det låg för mycket ''ia
profundo terrae," för att få intryck af tidens ideela lif.

21. Fr^nciscanernas Bibliottieh i Wisby täflade med
utländska Bibliotheker i storhet. Ty hos dem allena kan maa
söka det Benedictiner-Bibl., Yastovius omrör i sin tillegnan af
Vitis Aquil. till K. Sigismund, och som uppgafs ega "2000 ur-
gamla codd. och dessutom ett stort antal nya." Messenius hy-
' ste derom samma Öfvertygelse. Begges auctor tör vara Ziegler
i Discript. Schondiae 1575. Men samma öfvertygelse var allmän
i tiden, kort efter Bibliothekets ödeläggelse. Cochlaeus i Vita
Theodor. Ingolst. 1544 och Seb. Miinstcrus i Cosmogr. 1548
lib. IV p« 832 hafva samma uppgift. Vi veta väl, att tviflet

227

ser Tisare nt; men kunna ej (Sl nog skäl for tyifvekmSl Yid ti
enstämmiga uppgifter om en sak, som legat for så öppen dag,
lemnade infor Bibliothekets samtida. Vi veta, att Wisby yar
en stor stad, att der hvimlade af kyrktorn i staden, liksom af
flaggor i hamnen och att Hanseaterna i allmänhet voro vänner
af lärd odling. I Martéaes Thes. Anecd. T. III. , 1295, 1298
läses, att är 1300 begaf sig Johannes de Huqht, hpora far"
fader hade gif^ii 3000 libros antiquos till hlostret i Uo^
weny från Abbatien i Vallis Dei (förmodligen Nydala-kolonien
i Lifland). Knnde pä en enda gäng i 13:de seklet ett kloster
i Löwen fä 3000 band, hvad orimligt ligger deri, att ett klo-
ster i en vida större och märkvärdigare stad kunnat på 300
ir och 300 år sednare samla sig 2000 ? 1409 gaf Herman
Sasse 12 böcker till Gråbrödernas bibi. i Wisby, bland hvilka
ca Oi^iditie Tnoralisatue , tvifvelsutan Metamorphosema med
! ritningar på moralierna d. ä. skådespelen (enligt medeltidens
latio.) Redan 1442 var gamla Bibliotheksrummet fullt och
BMm måste bygga det nya JSibliotheiet Då bröder hemkom-
mo såsom Baccalaureer från Paris, gåfvo de vanligen en bok
till Libraria domäs.

22. Ur Gudpalla KloaterhibL framdrogs den GutUand»
4le CkrÖnihe^ enligt Peder Syvs handskr. samL hos Suhm.

23. Lunda KathedralbibUotheh kunde ej vara ringa, så-
»ID en Skandinavisk Vatican. Dess fornlemningar hafva vi haft
tillfälle att närmare lära känna. Det är det äldsta på Sven-
ska continenten, om vi ej räkna Bircas blott supponerade. Man
liar antecknadt om dess donationer ända från llOO-^talet. Bern-
brd, en af dess äldste Kaniker (^ 1176) gaf multos bonos li-
hros ecclesiae och dess samtida, Kaniken Amund, gaf Missalia^
Capitulare & Psalterium Diaconen Biörn (•][• 1124) gaf plu-
rima bona, libros & alia ornamenta. Axer Canon. & Praep*'
(i* 1131) gaf de fleste G. o. N. Test:s böcker, alla med utlägg-
ningar, dessutom många i natarvettenskapei*na (phisicales). Så-

928

ledes kunde Magister Knut fr. Hunneberga (•{* 1260) hinna blit
va competenter eruditus in tiogicalibus & scieotia naturali^
utom in )ure can. & civ. Erkeb. Absalon (•{• 1201) gaf kro-
nor, gömmer, kors^ kalkar, klockor , reliker och åtskilliga böc-
ker. Men Erkeb. Andreas Sunesson (>}• 1228) gaf ett helt BibL
(på den tiden}.

Eyangelisterne med utlSggn.
Pauli Epp. de majori glosatura.
Utläggo. öfr. Apocaljrps.
Lombardi Sententia , räl eorri-

gerade.
Historia Scholastica (trol. Petr.

Comestors}.
7 Lagböcker.
Corpus Canonam.
Missalier, dettutoin mÅnga likri

och libelli*

Biblia i 3 delar.

5. Mos. B. med utlSggn* yäl cor-

rigerade.
Jeremias^med goda atläggn.
Psaltar. med utläggfi. 2 delar.
Excerpta de Moralibus in Jobum

(trol. Gregoriiy som "Nic. Her-

manni öfs )
Allegorise U Moralitates sup. V. &

N. Test.

9, Utläggn. Ofrer HögaVitan.

Ännu finnas här glaserade Biblar^ som äro JUebraka
pura, högst åldriga membraner, Spenaia och Danaha lag*
bÖcier, gamla membraneri en postilla, membran, som Erkeb*-
i Throndh. Er. Wolkendorph skrifvit och gifvit till fattige
presters tjenst.

I Katalogen af 1698 och 1703 utgjorde gamble Munde*
böcker, af hvilka blott någre upptogos, och af hvilka en och
annan nu förkommit: (membraner in folio, 4:to, 8:vo.)

Bihl Utt.

Psalter. lat. glos.

Genes. glos.

Lectiones variae ex V. & N. T.

Lectiones Btblica.

Thfoi, hmskapsarier.
Postilla, (in fol.)
Lectiones Epistolar. Dominical.
^ Såugboocl (in. fol.J

Juridik,
Decret. Lib. V.
Distinctiones Fr. Nicolai.
Casualia S. 01ai« Jacobi Can. Loa-

dens.
Skånsk Lowbog med fortbal obs

Christl. o. OchristJ. Of?erbedli'
Decretal. Lib. V. Romss 120*.

Öfrig9 FettemL
An. Severini Boetins.
Fragffl. libr. Mathem.

S29

Bland der författade skrifter erinre vi blott om JNecrolog^i*
iRn & £/ib, Daticus, af hyilken sednare ett vai^ierande ex. finnes i
KÖpenh. Men boktrjckerikonsten regerade tref]erdedels sekel öf-
ver det Katholska och Erkebiskopliga Luud. 1537 tillsattes
den förste Evangeliske Biskopen. Sedermera försvann, med kän-
slan af sjelfständighet och medvetandet af makt , den förra lit-
teräi*a spänstigheten, ända till Universitetets inrättning nyss eAer
en förening med Sverige, som skulle göra den nya regeringen mån
att vinna den gamla Dom-Kapitelstaden. Vi ega således flera '
skäl att förmoda, att incunablerna i det gambla Capitvdi Ca^
taloffus inköptes under katholska tiden, och att de författare^
man då skyndade att förskaffa sig, ej voro förut alldeles obe-
kanta. Att Saxo läsit yirgUiuSy Cicero^ lioratiusj fast han '
ej citerar dem, är säkrare, än att föVfattarne i allmänhet läsit
de skrifter, de citera. Han har läsit dem med så goda hjelp-
redor, att han kunnat intränga i djupet af deras harmoniska
verldsåskådning. Ty han plåckar ej phraserna ur dem. Han
tänker och känner med dem, och behöfver samma språk, som
de,rfor att uttrycka sig. Att Ahsalon egt Juatinus^ kan hvar
ittch en ännu se med egna ögon, och att Kaniken Tucho Thii*
ro i Lund egt Ouidius de ar te amandi^ jemte 3 andre af
hans dikter f äfvensom metamorphoserna har tillfälligtvis blif-
vit antecknadt och bekant.

Se här det niärkligaste af palceotypbibliothehet, der ti
likväl stanna vid 1523.

Klassisk liUeratur. Roms uppl. tf 1471. okänd af

Aristotelii opera grace, Ven. 1495 Panzer.

-08. l:sU edit. Horatius. Vcnet 1486.

Aristophan. Comoed^ Ven. 1408, Virgilius. Norimb. 1402.

Ista uppl. Lucani Pharsal. 1505.

STida leiL. grace. Lucretias 1511 (var ej denne

Planti Comoed. Ven. 1472. l«.sU skald läsen vid 1200 af Hexa-

uppl. rariu. emeroni förf. ?)

Ofidii Metanorpk a. a. liknande Juvenalis tatyra. Par. 150i5.

230

Persius Par. ISOS.

Gieeronis Rhetoric. Ven. 1481,

2:ilra uppl.
— - Qyaest. Tusc. 1496.

'— de Officiis 1506.

— de fioibui, de legibus &c.

Gaiar» Rom 1469, l:tU uppl.
^ rariss.
Livins» Venet 1470, Uret efter

1:8U upp]. 9 com 1815 sÅldet i

London för 903 pd aterl. eller

öfrcr 21,000. fr.
Golumella, Varro» Cato m. fl. de

re ruitiea 1499.
C. Celsus de Medicina 1493,

o. 97.
Veteres Scriptt. de re militari.
ProTerbia Senecae 1495.
Panegyrici Yetercs (Taciti Agri-

cola m. fl.)
Varior. Grscor. epist. Ven. 1499.
€aji Plin. Hist. Nat.
P. Mel» geogr. 1482 med en

mappa geogr.
Yocabul. poetic. Colon. l505.

Historia.
Chronicon Saxonicucn på lingua

germ. iiifer. 1492.
P. Orosii Historicor. Libb. VII.

1475.

J. Bergomcnsis supplcm. clironi-

cum Ven. 1492.
Speculum exemplor. Argent.

1490.
Hartmanni lib. Ghronic.
La Mer des Histoiret, som dock
/ ej skall vara öfvers. af J. G>-*

lumnas Mare historiarum y utan

af Rudiment. Noficior.
AJb, CranziiVaodalia Colon IS 18.

FiUtrhH.
Theoduli Egloga (se Upf.)
P. Grenita de poetit latinis libb.

— Poematum libb. II. 1506.
J. Baccati genealogi* Deorum.
Giov. Boccaccio II Decameronepå

tyska, trol. luta ed.
Poliphilus (Golomna) Italice 1409

Dessutom palaeotjper i
Arithmetik, Eionomi m. m.

Theolpffi och Phikn.
Biblia, vulg.'l480.
Eusebii Hist. Eccl. 1500.
Lactantius 1478.
Augustin, de Trinit. 8c Gir. Dei.

Bas. 1489.
Alex. de Alet.
J. Duns Scotns Nor. 1481.
Nio. de Lyra morales 9c mystica

expositiones totius S. S. VII

VoU. cum Rcpert. Bas. 1607.

("Si Lyra non lyrasset.")
P. Lombardi Sentent.
Bonayent. dispp. in Sentent. 1499
Til. Aquin. Commentt. in Ari«

stot. 1512.
iEgidiusRomanussup. libb. elencb.

Arist. (fanns som manuscr. i Ups.)
Lamberti de monte sup. Phyi.

Aristot.
G. Burlaei expos. sup. X libb.

Ethicor. Aristot.

Barth. de Glanyilla Angli åi
rcrum proprietatibus. l492.(fiABi
som manuscr. i 'Wadst^)ReTelatt
S. Birgitt.

S. Autouiui Summa theol. moral.

Sermoncs Jobannis Iiei*olt.

231

poitilUnini Tariorum cum
»go Garoli Magni,
lale Sa ne tor mn Jacobi de
igine 1493.

Juridik,
^ustin. Nor. 1488.
. Vetas — Not.
le Saxoferrato super Digest.

1495, 99. 1500.
il. utriusq. Juris Argcnt.
).

ntonii modus Icgendi abbre-
iras in utroq. Jure 1490.
Dccretor. Rosarium Ven.
>.

)ecretal. Gregorii IX Ven.
\y 96 och 1501.'
. Gratianum«
ongi Bcrnbardi sup. Decrct.

1488 — breves — 1485.
M. Poloni Margarita decretor.
G. Durandi Speculum Juris com

Commentt. atq. addilt. J, Baldi

& alior. Ven. 1501. (okänd af

Panzer.)

Medicin, Naturalhisi,
Arenzoar & Averrois* 2 Arab.

Läkare 1496.
J. SermonetaB Comment. lup. Hip.

pocr. & Galenum.
Joh. Cubas Hortos Sanitatis med

col. djur o. blonunor. Omkr*

1470.
Ant. Guarnerii Oper. med. 1481*
P. de Aibano Conciliator diffe-

renlium philosophor. & pr«ci-

pue Medieor.
B. Montagana consilia med.

ro Läsarne ännu q var ? Måhända är mig en Platå alle-
ig, sedan alla de andre aftroppat ? Han är mig då &fvai
' omnium. Honom vill jag försäkra, att en man, som äf-
;rna läser nyare litteratur, kan med nöje läsa dessa gam-
Uces. Bibliognostcrna, ett i allmänhet safUöst slägte, faa
)psökt , like vresiga recensenter, några egenheter^ som illa
tat författaren enskilt eller dess tidehvarf, för att afikräc*
Ira från läsningen. Derigenom har den meningen ut-
it bland allmänheten, att roembraner äro "de dödas hri-
rar," och att man ej bör störa benens ro i grafven; att
åder, som hade vlika massor af litteratur omkring Sig,
a sig till oss med de fjäderlätta brochurerna, som Cj*
aa till de dansande Pfympherna och Muserna» Vi kunna
\ detta förmenande, Afståndet är verkligen ej så stort
I de mest bildade \ hvarje tid af bildnings Menniskan
hvarken till stjernfästet elUr underjorden* Bod kin

232

stå på bergspetsen eller i dalen, men hraå är eo bergshöjd,
der nan mäter det oändliga^ det euiga i menniskan? Det ir !■
bildningens högsta ära, att det naturliga snillet, som, torde i , ^
alla tidehvarf ungefär utdelas lika, kan likalitet undfly heniW| , Q
, som samvetet kan undfly Gud, "toge det än morgonrodniM
vingar och bäddade åt sig i hafvet." I alla tider teddie if
det heliga och sköna för några heliga, och sköna själar, On
höfves ödmjukhet infor våra fäder. Så uttryckte vi oss en gåni^
då vi er tappades bland incunabler. '*Der är, ropte vännen mdl
Stentors röst, ej en förnuftig iåé^ ej en skön tanke i hela skep-
pundet af oläsligt tryck.'' Slå upp efter behag och jag skall
läsa, svarades derpå med saktmod. Vännen fattade i Ängeln»
Politianu8 y Yenet. 1498, fol. uppslog och pekade. Der stod
att läsa :

Monodia in Laurentiutn
Me dicunu
Qyis dabit capiti meo
Aquam ? quis oculis meis
Fontem lacrymarum dabit?
Ut nöcte fleam,
Ut iuce fleam.
Sic turtur yiduus solet,
Sic cycnus moriens solelt
Sic luscinia, couqucri.
Hcu miscr» miser !
O dolor, dolor!

Vid lyran till Loren X9.
af Medic it.

Hvem vill gifva mitt hufvud
Vatten? Hvem mina ög-on
En källa, som strömmar af tdrtrf
•^^^ j^ fnd bortgrdta min natt.
Att jag' md bortgrdta min dag*
Sd plägar turturn klaga vid maktau

dSd,
Sd svanen vid egen fÖrvandUng,
Sd suckar näktergalen, '
Ack jag olycklige, olycklige!
O smärta, smärta!

Väl kunde ej låsning af så enkel, naturlig sång lära att
sVrifvå »vår nu gällande kalender-poesi om Andans nationalfiirg,
Själens echo. Tingens aflonsuck. Blommans serenad, Vindens re-
flexionsspegel o. d. ; men den förklarar möjligheten af den sko-
na litteratur, som under medeltiden uppvexte kring våra bild-
ningsanstalter, och hvars verhlighet vi oförtöfvadt gå at be-
trakta på närmaste håll.

333

24. Hérret^CLCU KlosierbibL nämnei med akiBiDg. Det
toktes 1641 till KöpenhuBns Universitet, och mottogs med
duaämlighet. Den jElnot?Ui8 : Historia orlus, pitce & pa^
^nia S. Canuti Regis Daniae (skrifven omkr. 1109), som^
ritfeld begagnat, var funnen i Herre vad. Någon hjelpreda

Boksamlingen hade väl gästvännen Tycho Brahe, då han
r 1572 uppspanade den nya st jer nan i Cassiopea, hvaraf han •
ådde, att en Prins skulle födas i trakten af Finland, fÖr hvii-
n Tyska riket skulle skälfva, men som skulle försvinna 1632«

25. Ystads Francisc. kloster ibogkoms med JBoruweri'
tros Sentenser 1 D. af Bisk. Henrik af Keval 1318.

26. Halmstads Francisc, kloster egde en Concordantia
lajor Biblias. Utan böcker var naturligtvis intet kloster.

Vi tillägga Åbo i Finland, om ej ur annat skäl, dock eme-
in vi af analogien 'kunna sluta , att , äfven der ej en Porthan
irit för att underrätta om de samlade skatterna , likväl samma
kdom kunnat under medeltiden ha samlats vid andra Ka-
ledraler , som hägn^ades af Svensk regering.

27. Abo KathedraJhibliothek. År 1367 gaf Bisk. He-*

•

ling detsamma "många kostliga böcker både i theologi och
iridik." 1440 gaf Bisk. Magnus Tavast dit flera band, deraf
D Messebok sedan såldes till en landtkyrka fö'r 100 ikiark (4j.
lark ZZ ed engelsk nobel; 10 mark rz en lÖdig mark silfver).
Jnder Palaeotypernas tid köptes, med stort förstånd på aucto-
ers värde , de troligen ej förut obekante , af h vilka många sä- -
erligen blifvit Bisk. Ol. Henrici så kära , då han stod i spets-
en för Parisiska Universitetet , att han ej kunnat undvara dem
id Auras strand.

Klasnsh Utteratur. Gicero 1499, 1502. Qrinctil. 14**.

(orti adonidis graece 1496. Terentiuf 1496, Lucret. 1511.

)iogeiies Laertiuf 1497. Virgiliuf 1512, Horat. 1498.

Hotiaos 1492. Plutarph. I5l4. Ovidii Heroid. 1501. Fait. 1602.

234

t
I

Persius 1495, Jutcb. 1404.
Senee. TragoBd. 1514. Gellia0l5i7.
Locan. 1514, Martial. 1503.
Gato Apal. 1512.

Oeh hland de äldste manuscr,
• C J. GaBsar, Seneca de quaat na-
tur. 1418.
Gieerof Orätt & Epiått,

Djalog. creaturar*
Bamhardi liber llorum (?)
GawJL mantuer.

Petrarcha. Boceaceio.
JCgeiippi orationcB.

Geoffraplu.

Ludr. de Varthems Bologneåe Iti-
nerario ne lo Egypto, Suria
Arab. det. de fel. Pcrt. India
et ne la Ethiopia 1518.

Borchardi descript. Terra SanctSB
1510.

Theol. litteratur,
Biblia lat. 1470, 140^ 1500.
Ptalterium qvintuplez : gallicum,

Romanum» Ucbraicum &cc. cum

expos. 1500.

Ambrosiiu.
Eutebius 1512.
Birgitt. Reyel. 1492.

Philosopki,
Reiseh Margarita philotoph» nonf

1512.
Alex. de villa dei Doetrinale fOt
eruditione pneror. 1407.
Gamla tnanuser,
Gregor. Magnus.

Juridik.

Vanliga.

Gamla mantuer,

Thomas Aqainatns*

Justinianus.

Qvastiones disputata per Docto-,
res Bononienses 126O~150(l
hyarom sedan. Ii

iSffOftofiii.
P. de Crcscentis ron dem Nob'
der Ding die in ackern gebeodt | '.
wcrden,' ron der caltur, art,
gebruck und nutzbarkeit aller
gewäcks, fruchten, thjeren. XU
Bucher 1518.

Utom Kathedral^ och KLosterbibliothekerne funnos bok-
samlingar, större eller mindre , i de ofrige Kyrkorna. Det
var nemligen i lag stadgadt , att böcker skulle finnas vid htarje
kyrka. I Helsingalagcn , ''som öfver alle Mordlanden fordom
brukades/' var föreskrif vet , att vid h varje kyrka sLuUe finoai
tidhdböier allar, och ville presten öka boksamlingen, så skulle
Biskop eller Prost och Sockneraän bifalla, helst det kostode
mycket i de dagar at böker köpa eller skriwa lata^ — St
här {grundlag för Sockenbihiiotheker , som förtjente efterftiijcl i

235

&ra dagar! -«- Stadafyrior . skulle rimligtvis mest ihflglLom-»
nas. I KuDgelfs kyrka fanns Bibel och ett Plenarium ^ m^it
krifvet med guUbokstäfver , (1 D. p. 103). — Ej sällan ih4g-
.cmmas Landthyrtor i testamenten. 1215 gaf Sigtrad, Erkedj.
Linköping, sitt Breviarium & Missale till kyrkan i Mythaelby
Wisthbo. (Sv. Dipl. I, p. 181). \ Husaby kyrka — - hvars
EMme nära ett hälft tusen år hunnit förfalla och glömmas — «
numos gamla handskrifter och tryckta böcker af typographiska
B^et^ nog märkvärdiga för att rättvisa den plats bland i9i-
^Hiothelerj som af AuriviUius först inrymdes. I WaUentuna
Igfrka har man funnit en runskrift från 1200-talet, som lår
jttsehålla fragm. af ett fastlagsspel (se Dram. Litt). I en Finsk
ludtkyrka en Donatus, tr. i Ups. 1515* I andra landtkyrkor
^ man funnit Breviarier, Missalier (äfven Palaeo typer) o. d.
P^ed enalilta personers hokaamlingar hinna vi ej nu uppe-
Ulla oss. Något är derom redan meddeladt, liksom vi nämnt,
^tt Boksamlingar vid Gillena stundom omtalas. I det föl-
ande komma vi, vid framställning af bvarje gren utaf littera-
Uren , att ådagalägga , det många böcker funnits i landet , som
4 ej till något visst Bibliothek kunna hänvisa.

SoJttrycJteriema

fcynas bär ej böra förgätas ; ty de voro dock den vigtlgaste Bild-
KUDgsanstalten , medeltiden uppfann. 1 Stockholm fanns ett
dylikt redan 1483, i PVadstena 1490, i Upsala 1510, i
Söder hö ping 1513. I Malmö fanns väl ett redan under Ghri-
^rtkn n:s tid; men föVtjensten deraf tillhör reformationen. Helst
~1ito dock Svenskarne trycka sina arbeten utrikes ^ såsom i Pa-
ris, Liibeck, Basel, Niimberg, &c. De inhemska Palaeotyperne
^phinna ej antalet af 20. Ej eller utmärkte sig Herrar Snell
och Faber (i Stockh.) eller Paulus Griis och G. Richolff (i Ups.)
^ sin konst. Söderköpingska Tryckeriet egdes af Hans Brask.

Vi hafva nu, måhända med alltför många afvägar, öfver-
Vandrat ett fält, öfver hvilket de fleste Läsarne torde tagit

•236

fogelTigen. Men de, tom följt osi derunder, torde Tid i
.af DärTarande del inse, att den byggnaden ^ tom litterat
kominer att utgöra, h vilar ej på hugskott, utan på en
.och, som vi hoppas , allvarlig forskning , således på säker j^r

, Då man läser om vådeldar i städerna, om bokkist
behandling I som hämtats från Wadstena, om Ångerman
bokbrännerier y om första reformationstidens hat mot och 1
tan för allt katholskt, och sedermera känner vårt sista år
drades indiffereotism fö'r eller hat mot allt, som tillhörde
nety ända in till de sednare decennierna, så väntar man
ligen mindre antal af reliker från medeltidens litteratiu*
aom förefinnas.

Att böcker utföVts ur Sverige af Katholiker, har
bl^de antaget och rootsagdt. Emellertid neka utländnio
det e]. Sjelfva Heereny i sin Geachichte deé Studiumi
Claaa* Litteratur ^ I: 2, pag. 79, vet, att Påfven Nic
sände bland andra en Enoch Åscolanus att samla böcke
Norden. Blund dem , han vid 'sin återkomst återförde
"Candinavien ," var Marcus Gaelius Åppiciiis och Pomp
Porphyrio öfver Horatius. Att Marinus de Fregno ut
böcker härifrån , är lätt att bevisa. Att en Johannes Mi
och Brask utfört anteckningar i Svensk historia, bör van
att sluta, när lagen böd, ''att i Iwarje Domkyrka skul
anställas att sammanskrifva annaler, chronistiskt antecki
händelserna/' och vi ega dylika för nugra kloster, men
dem äfvcn der de egt att befalla, som stadgade eller föri
detta bud. På Kyrkmötet i Åbo 1474 uttrycktes detta |
stadgande så : "3 böcker skola skrifvas. 1 som upptagei
tuter, 1 som anför rent andliga saker, 1 som innehåller v<
liga." Men äfven af det, som öfverblifvit, är klart, att S^
ej var längre efter sin transbaltiska samtid under mcdclt
än i allmänhet sedermera, h. p. d. s* s. b.

237

. , 4k Om Föräldraundervisningen

Ift tI yttra oss med den möjligaste korthet. Hvad kunde en
kder, som^ej var lärd, en borgare, en bergsman, en krigare ^
B bonde lära sina barn , äfven der ingen Kloster-* eller Käthe-
Inl- eller Stadsschola kunde anlitas , äfven der intet presterligt
Mfaräde var att påräkna?

I Christendomen kunde hvar och en, som ej Tille Tid

ikap o. d. bortvisas, Fader pär. Tron, Ave, d. ä«

tids Katechea ur minnet. I Kyrkan hade han fltt hora

id som stod i den helga leat, och Andliga flisor kunde

'ligen hans gamla mor sjunga. Då han stannade framfor

Uenen, der hans fader eller vän låg, kunde han läsa och

imma anmaningen att bedja for den aflidnes själ. Och

4unde han öfver vännen rista runehäll. Och detta allt

han lära sina barn.

I Räitsläran var han af lagmannen undervisad. Han
i^e så ofta på thingshögarne hört lagen i korta, sinnrika
■bokspråk framställas, att han kunde undervisa sina barn både
■■B lagens allmänna stadgande och dess vanligare straffbestäm-
kelser, samt yttra sig med insigt om rätt och orätt uti de
iinidlingar, som tilldrogo sig omkring honom.

I JLöiarelonet och Naturpettenslap hade han lika myc-

nndervisning då som nu. Men alltid kände den Svenske

men några af de omgifvande naturföremålen, och många

de namn^ han gifvit stjernor, djur, blommor och jord-

, vittna om Katholskt ursprung. Af de äldsta lagames

lålabalkar finner man, att konsten att handtera sår, äfven

bl. ' '

lir åtföljt konsten att gifva dylika*

Historien älskades alltid af Svenska bonden, fastän den
^ honom måste antaga Sagans form. Och dylika med Påf-
^isk pregel fartplantas ännu genom sägen. Han har nu andra

338

folkhjeltar; men hvad Carl XII ar för vår menighet , Ta^ i
Lert. K. Erik den. helige för den Katholska menigheten. jLn
berättas om Oden och Thor, så väl som om S* Pehr och
Sigfrid. Det bevisar folkminnets uthållighet.

I yitterhet var lexan drygast, som den ena generatia
gaf den andra. Folkvisor med 100-tals stropher lärdes A
troligen lättare än Ave. De hafva först i sednare tider boi
tryckas, men största delen härstammar från katholicismens
allmänt hånade tidsålder. I dera lefver en originell anda, n
en sjelfständig verldsåskådning. Och med dem äro de sköi
ste melodier på det innerligaste förenade.

Att runstafpen var känd af folket och kunde läras
föräldrar till barn, är ett stort bevis på den höjd, föräldrai
dervisningen kunde upphinna och behålla. Den som sjelf fo
tager sig detta studium skall erfara, att dertill fordras en skai
sinnighety som han ej alltid torde träffa bland Svenska n
än i dag, som blott njutit föräldrars undervisning.

11 §.

Litteraturen

gjorde ett nytt steg framåt. Det Stöna fortfor att vara c
sol, kring hvilken hvarje litterär företeelse på närmare el
fjermare håll vände sig. Men det Sköna utstrålade ej läo:
ur materieriy ej längre ur intelligenaen , utan slöt sig som
gloria omkring Christi anlete — materiens och intelligen»
gudomliga förklaring. Under den nu ingående Ghristligt-1
tholska culten höjde man sig ofvan själen i tingen^ följai
dessa radier, som utstrålat från en föinit blott dunkelt ao
källa, brutna i den physiska och psychiska skapelsen, ända l
deras genom Uppenbarelsen afslöjade medelpunkt. Och deo
fann man i Gudamenniskan^ der Sanningen var skön o
Sköabetea iann och der Sanning och Skönhet, ki*ingstrålan

239

let BÄtta, framvisade detsamma såsom Godhet. Dessa högre
Jéer inverliade på hela litterära lifvet i hvarje dess märkligare
ttriDg.

Språlet är den förnämsta litterära producten, och har i
'ir tid börjat med det allvar studeras, att de litterära öfver-
Vmningarne i allmänhet föroämligast bemärkts såsom språkmo*
lenter. Och en tillförlitligare barometer på tillståndet inom
loingens photospher eller ieitmospher torde svårligen uppsö-
Först inom Ghristna tiden möter en litteratur, tillräcklig
'påfordra en större uppmärksamhet åt sjelfva språket. •

Allt sedan Ihres dagar har man sökt bestämma språkets
åldrar. Hans egen indelning var något knapphändig:
^ednislOf KathoUla och lAitheraha. Fryxell antager 4 ti-
irf: l7rÄf^e/wia/i — 1000 ; Fornsuenstan 1000— 130(^
^Uvenalan 1300—1523; Nysuenslan 1523—. K. M. Pc-
*n uppdrager språkets perioder parallelt med Danskans
Norskans i den förtjenstfulla Dansle, Norsie og Suen^
Sproffs JSiatorie under deres Uduikling af Stamapro^
K ^). De äro A) Språkets utvecklingstid. 1. Aid-*
!b Svenskan i första utvecklingsförsöket ur det gemensamma
Nunspråket 1100 — 1250, ett språk, som, mer än äldsta Dan-
i, liknar Isländskan **). 2. Äldre Svenskan. Språkets me-
Ider"j250— 1397. 3. Gamla Svenskan 1397—1520. 4.
fsrgångsspråket mellan Unionssvenskan och nya Suen^
1520—1700. B) Språkets bloms tringstid. 1. Nya
tkan 1700 — • Då detta ämne ännu är sub judice^ torde
förvillelse i stadgade begi*epp uppkomma genom än ett
lingsförslag:

& af San^undti Ul d*n Danske Litteraturs Fremme krönet Prisskrift
Khhm ^8S0.
1*^) 1 Grå gåsen, stifUd 1118 heter det ännu (Vigsl. K. 37) Lan^
skir eda &miir eda Norrcmir, or ieira Konunga velldi Yrigffia, er
9€r Umgu er.

240

I
/

I. Ursuenslan eller Slandinaviala atamaprålti^ ca
från Kaukasiska bergshöjderna mot Norden hänruDnen sprll*
flod, med källan i det Indiska Sanskrit, eller ock en flodarm,
som utgrenat sig från detta fornspråk, hvilket med Hebraiska
och andra fornspråk haft gemensam källa i ett menskligheteni
urspråk, som är obekant, men som måste vara grundkällan, h?ar-
ifrån. alla språkfloder uppvällt. Denna flodarm, som utstradi
sig mot Norden, aflägsnade sig vid Asiens gräns från Peniib
och andra dermed beslägtade Orientalspråk, men låg såsom dl
Götiskt eller Oetiskt språk i de Europeiska gränsländerna, nii^
Felasgiskt-Orekiska idiomet. Ännu då denna flod hann Öst
sjön, var, Oermancns och Götens språk gemensamt. Hud
öfver Balterna och Sundet fick Göten tillfälle att ge sitt s
liksom sin stat, sjelfständighet. Naturen, som omgaf folket,
dade dess phantasi, inverkade på dess lynne, och afspeglade i^
följaktligen innan kort i dess språk. Att bland de Svenske
gen en annan mundart tidigt utbildade sig, än den som uj
stod på Herthas ö, är lika så visst, som att Doriska diale€l
vanligast bergsbo, blef tidigt något annat än den Joniska
Mindre Asiens kuster, oaktadt Dorers och Joners fader bl
Indo-Schyterne talat med' samma tunga. Men då vår Htterai
från Ursvenskans hedniska tidchvarf hufvudsakligen ''kommit
skrift" under Christen tid, kan man om denna språkets ålder
komma till säker kunskap. Man kan allena ana dess utseen<
då man i nästfoljande period tänker sig latinismens inflytandt^
borta. En blick ned i denna flod inom Asiens gräns hafva vi
redan kastat (p. 18, 19), fast det var i vågor, som runnit nwC
söder från Kaukasiska bergshöjderna, då vårt stamspråks flodi
från samma liunlaiwjder rullade hän mot Norden. Men inoiOj
föiTa tidehvarfvet ansågo vi oss blott böra betrakta den Asia^
tiska källan. Flodens Europeiska bana kan först bemärkas, se-
dan en litteratur flaggar på dess böljor.

•

I Persiska språket träffa vi gemensamma ord for de be-
grepp, hvilka äfvcn bland Nomader måste fLireflnnas, och för åfi

241

religionsbe^pp, som höra till physiska mythcyklen. Ty de
mot Europa utvandrande stammarne voro Bodadyrkare, Odini-
dyrkai*e, Soldyrkare, den äldre kosmogonismens anhängare, som
undanträngdes af Bramadyrkame, Odihsdyrkame, Snilledyrkar-
ne, den yngre Theogonismens bekännare, från hvilka dock re-
formatorer sedermera utgiogo hland de i Europa nedsatte Bo-
da- eller Yodandyrkarne. Måhända drefvos dessa ej sällan af
jrdigieust nit (or "sina i den gamla villfarelsen qvarstående brö-
,iet" som under sina resor efter den rökelse, vi i våra urål-
^driga ättehc%ar uppgräfva, hunnit få smak på det bilderväsende
Qi d. som utmärkte den cult, förodinska furstar till och med
i Norden — "Gylfar" — sett bland Åsar och med glädje emot-
togo i eget land* Men äfven om våra fäder, då de ännu bodde
vid jlsaborgen inom Europeiska gränsen, hade sin gamla cultuå
fvar, så är tydligt, att deras bildning måste vara i stigande, un-
äer de tillfällen till odling, som omgåfvo dem. Vi kunna skym-
ta det i gemensam heten af en mängd ord i Grekiskan och vä-
^ föders tungomål, detta må sedan hafva sin grund uti Yng-
tingastammens möjliga slägtskap med de Teukrer, som drogo
lig undan till Scythien , då -fineas flydde till Italien, eller i
Itelasgiska och Germaniskt-^ötiska språkens gemensamhet bland
de Indoscythiska stammarne. Språkens slägtskap är oemotsäg-
lig, ehuru man nu mer ej nog känner den götiska grenen, for
att deröfver kunna grundligen yttra sig. Diodorus Siculus (lefde
omkr. Ghr. f.)» som sjelf rest bland dessa stammar, bevittnar
deras slägtskap med Grekerna. Ovidius, som lefde bland dem ,
iDtjgar både staramarnes och språkens frändskap *)• Och ge-
fiika språket var nog bildadt, för att låna sig till Ovidii smic-
wr åt Augustus. **) Flere Grekiska nybyggen funnos bland

^ Trist. Mixta sit hasc quamvis inter Gracosque Getaiqac
A male pacatis plas trahit ora Getis.

Grseeaque cum getico mixta loqucla sono est.
**] Trist. — — Scripsi getico sermonc libelluniy

Materiem quaris? Laudes de Csesare dizi.
Svarigses, Sköna LiUerahir, Il D. 16

242

Getiska "slägtingar/' dä den veke Romarens klagosånger öfverrö-

stade Donaus brusande vågor. Då bland dessa Greker, Home»
ridernas sånger lefde i allas sinnen och Ilions öde var medeU
punkten för all folksaga kring Egei^ka och Svarta hafvet, med
flera angränsande kustländer; så synes man ej behÖfva gå till
Odefiy för att förklara de Ulyssista (Odysseuska) traditioneri
Tacitus träffat i Germanien, eller till Guido de Columna, for
att förklara den Nordiska fornsdgnena Trojamannasaga* Dcr-
om mera, då Episka litteraturen skildras. Här vilja vi blott er-
inra, att fast den broderstammen, som uppvexte i Nordens köld,
långsan^nare vitbildade sig, än den, som mognade under Hellas'
milda himmel, så låg möjligheten af samma bildning förborgad
i begge stammarnes anlag, och nu mer torde Herthas ochGaias
barn kunna, efter en lång skillsmässa, åter med ömsesidig akt« I»
ning helsa hvarandra, om än systren, som nedsatte sig vid (jel-
larne, 9ldrig fullt upphinner henne, som tog sin bostad vid Pio-
dens och Parnas^ns fot. De med Grekerna gemensamme orda
antyda, som vi nämnt, en högre bildning än de ord, vi med
Asiatiska slägtstammar hafva gemensamma *). Det är klart, att

; ♦) Vi inträda i en bobtad, by, stad (nol-ig). Der möter ögat en
Urg (jivqy-^s)» en heIge-(/om (tfoi^-a), och hft (Xo(p'Og) eller ÖfverTå-
ning vid husoo. I borgen bor en Basseiyds (BaaiXevs) eller en Förttt » ä
0/eQis-os), som pocterne kalla jéne (Aya^), Han är omgifven af /
ädie (äéthXtoi') och The^er ((Ff/ro/) ; i iamrarne (xaf/aQai') äro te/br -
(rapXai), och stolar (griXai'); i domerna offcrförrätlande män eller |
Drottfir (<^Qtttoi''Tfg) och Diar (Otiot), Man är klädd i brädor eller
byxor (fftyta^y man äter bröd (fiQonog), känner iöpe (Xinig), hvar-
af oat bercdes; man mälter (juXXhv) söte (Cw^o?); JUekan {ifihmi
mfs^tr (vtfaa)) uU (JovXog), och sinnar pä (avyitvai) Brudgumen (n^ |:<
Toyn^og') hvilken verkar (^iQyov) med yxa (a^iyrj) eller späda {an»-
^V) i «V«ii (nyxoi), svänger horset (oQéog) eller faten (niuXof) pl
näset iyriaog), samlar ^ödun (xqotos) under tak (wj'o?) sedan hia
om våren (/)(>) krattat (xagaTToj) eller ärjt (thww) äkren («y^).
Men han kan ock spänna strängen (^QttyyaAit) bäde för strid (?^-
Tog) i spetsen af sitt /ytte ((fvXaxioy) och för mal{firiXog) eller slog,
dl han under kyssande (xwrm') qväder om sin stams (ge^^ff) miif

ii.

243

ler YikiDgaUdern månget nytt ord inkom med de nya be«
ppen; men pä den Asiatiska grunden uppbyggde dock Nor*
i jett sjelfständigt spräk^som e) i det hela kunde ändras af nya
i med främmande rot, än mindre af nya uttryck for nya
er, bildade af inhemska rötter. Men grundvalen är sjun-
i i jordens djup, der yi blott spåra några massiva kraftigt
mmanfogade hörnstenar. Vi anblicka nu Språket i sin an-
a ålder — >

II* Fo/7tåuensian. Denna ålder fortgår från Christendo-
Ott inkomst till Kalmar-Union, och utmärkes genom latins

(jÅrctai); i sitt syärd kan han gråfva (yQtufto) djuptinkta ru^

(fQevycj, rjrni, röner). I det uldre språket äro flera nu f&r-

BTunna ord^ Sjina närlägsnare Grekiskan, t. ex. A^atur (KyifTfjo^^

|5rträffiig inan; akafleikur {ayaxluxoi^p Tidtberömd; åUa {Ikd^fitu)

• längta; greina (xQiyto), du ma; mikla (tiéyuloe) m. m. JLfven i de

Eddiska namnen träffas märkliga likheter, t. es. dåmisaffa (årj/xos),

folksaga; au^di$$i^ (åafiakig)^ ko; Braga radur {^r^d^toQ)', yikl-Kyria

(xvQia), EinAene (Aiyag eller £^r); 'Hacuoir). Likaledes i de äld-

- sta Sagorna såsom jilshtriarthinff (hvilkct ^OX^ovg *J£Q»ag ^lyyaye),

Frååne — Frithiof hinn — (y^ijv), Spa — Wigcr — ^oatf-og),

KraAa — Aslög — (^Qf^yvri), angenäm, Neroch (N^aq^oo) m. fl. JLf-

?en rår äldsta Topographi bär dylika spar t. ex. SigM^laana {^ rov

"^ly^tuov åvya-^vti) ; Norstuna , Thorstnna, Blekinge Plcchiania,

{iULayior), S. o. N. JHöre (Méi^ot), Htwsi-ö (uX^;) &c. Man bör

Tid slika forskningar ak Ig if v a på den äldsta Grekiskan. Aret

OfiautoSt hette, enligt Plutarchus, taQ-oi hos de gamle. De som läsa

» yix fcrtu9entka, finua det mindre paradoxt, att Grekiskan näm-

. nes, då frågan är om ,ursv9nåkan, . Ty hvem ser i fara sagor eg em

. (jag är) utan att minnas lyui eifii? Hvem läser: pmä eru hlms

. nuyåw, marguir samam, utan att erinra sig, att grckqni som hört detta

•LuUe knnnat ana, att frågan Tar om (ituai ti^s älQft fimtquy å/urt?

Och hyem ser den gamla orthographiska egenheten ^Jtkeri (ankar},

utan att erinra sig ayxvga, som med ranor skulle skrifvas axxv(ja?

Att runorna och de gamla Grekiska monumentcrnas inskrifter så

nira likna hvarandra, att IKrda man 'gjort deraf samma alphabet^

är redan anmärkt.

244

sia språieta djupa inverkan pä Norraenatungan. Beni
verkan bestod ej deri, att nya enkla ord följde de nya b
pen/ såsom kyrka, tempel, altare, predika, ej en gång de
man öfversatte sammansatta latinska ord med efter i
grund sammansatta Svenska, såsom i WGL. IV : 14. Alg
mykUhughoBper madf>er d. ä. Algotus . • magnanimu.
utan i ett alltför troget afbildande af latinets gnimmati
former och egenheter i Svenska språket, hvars första för
antingen följde latinska grundskrifter eller åtminstone fö
noib latinska grammatiken fått begrepp om regelbundet

Man jeranföre ur "WGL* !• c.

To^ war, Alguter . . . hanfylghdi
stdpum oe med farptan brodpors
sins, hafpi hoff, t. erdum oc atha-
wtn oMum . pymtaépi rtetunéi oe
, laghUka wam allttm fVasgtgStum . . .
pa hustBdpi han pem tnwd myklli
miili,w> syalfnnis (iialfs sins) for'
seo * , . före adrum mmfmum • r.

Duodecimus erat Alg
obsequebatur moribus &:
tudinibus fratrif sui, ad
mod lim in verbis & gest
mnibus, serTiebat jastitiae I
tutelae omninm Wettrogc
. . . Apud animnm perp
illam (legem) acri judicio
ipsius prudentiå . . pras a
minibus . .
Vid bestämda oSs. blifver det ännu tydligare, t.

Johans bref^ af i2fåy 6'fversatt i Linköpings registrum:
in nomiiM sancte & individue / nampn iht hel^a oc oa

trinitatis Johannes dei gracia rcx trefatdi^hets amen, Johant

swenomoi. Omnibus cbristi fide-

libus presens -scriptam jntuentibus

y€l audicntibus in perpctuom. Ex

delict* priciii pareatis canctis in-

figitur *)t quod humana memoria

labilis sit & cnduea. Nisi res ge-

stae i?ivaci literarum testimonio ro-

berentur. Noverit tifuidcm tam

pcesenciuM etas ^uam lii turoram

pQsterilas, quod in die ^oronatio-

nia *) Bostre . . •

g^dz naade Svea Konungt
Gudz venom nerfarande b
tetter höra hetsa a^erdeKca» -
första förfaders brott ar aOa
fiat, ath menntskionunne t
dufft oc forg^ieng^etiffet, ptan
ther skee worda forittBrkt nu
fues odödelica heptsmng, !
rtrni pt kunnogth swa konrn
dom som them som nu ara
vaar krönilsedoffh. . . .

«) Efter DelaG. Arcb. IL p. I. Sv. Dipl. har infligitur och.
maticms^

245

Detta må vara Dog, för att viåa^ huru Sven&ka sprfiket f&ft
SiUa det intrång Götisian gjort uti Italien. Men bekänna bö-
ra Ti likTäl, att språket torde behöft , likaså visst som Yikin-
BNi| den upptuktelse, hvarmed Rom i christenhetens första
■eUier hugnade Norden. Just imder denna tid fick fomsven-
iiin den sSkerhet och regelbundenhet, den klarhet och kraft,
itm vi allmänt beundra i vårt Lag- och Bibelspråk. Skadli-
ftt var det förmynderskap, som efterträdde det latinska. Yi
9iDra oss

III. Unionssvenahan, utmärkt genom Dania språieis
irsok att underkufva det svenska, liksom Banskarne, nyss her-
sur öfver Albion, derunder sträfvade att blifva herrar öfver
da Skandinavien. Yi ha erinrat, att Norraena tidigt fick sin
lioriska och Joniska *) dialect. Redan under fomdanskans och
arnsvenskans äldsta åldrar äro dessa dialecter synliga:

Svenska : Danska :
Hghin, vigh^i, ,vetir, hennar , Yighiae^ wigthe, wetaer, henna,
illir, allar, nattar, handi, han- alle, alla, natt», hände , ban-
dar öcc da &C.

Men mot slutet af deras tidskifte har skillnaden blifvit gan-
lia märkbar. Man jemnföre ur det äldsta Danska document i God.
Eironu af 1395, som visar Danskans tillstånd vid Unionstidens

^ Den» flom känner Grekiska dialectformcrna, mitte både förstå och
gilla attrycket. Märkligt är» att Doriskan bland bergen har «» der
Joniskan på kasten har e t. ez. rgaxoft ^Q^X^t ^Q"^^» TQttpto ; tpthu»
QtOy tp&HQa ; likaledes att x bortfaller hos Jonem ; xivmta, rvne» ;
nféfpttCf rsfpas; att blott Doriem älskade hårda consonanter såsom
ivy, iytXa^ o. s. y. Dylikt har sia graad i nalnrcttt iavcrka»
på folket.

246

bfirjan och K. Magnus 11:8 o< Dr. Blankas Svenska testat
13(6, som är ett ypperligt prof på Svenska språkets frihe
Danismer ända intill Unionstiden.

. J«ck Jeiit axel sön aff wapen
kminet thet mpth thette myth
oj^ne brefT ath aff ihe fyre hwi^-
dret lödege mark i Kolnysk wsect. .
Tyl mere wisten oc forvaryngh
alle ihesse forscretfne stycke, tha
haffuer jsegh jaens a. oc . . Frw
Marinas yoreinscgle hsengt.. Gyf-
fweth oc skreffwfth paa falster-

bodhe ynder wars Hcrrie fOthel-
isi aar thusendhe tryhwndret
balffftermthesynnetiwge aar paa thet
fbmthe, annen dagh. seffther sancte
psithers oc S. powels«

H^i Magnui Konnmgtr* oe
Drötnyng' me B Gups napum
kU* Norikis oo Soam* h
at amcte ar pyssari ten dS^
asncti ... Nu til stapfestiU
testamnntz» fCBtyum vi varra
ituighle. Som ffiort, åkriwat,
war» I. Löpesum trfier vars
byrp pusanda arum, pryhu
arum, fyrtighi oc lyas arum
€tor, Philippi U Jacobi Aposi

Men under Unionstiden blef Svenskan så fördanskc
— Nyerup utgifvit en öfversättning i utdrag af Hcinr. v<
terdingens der Kleine Roaengarten , under titel af **K.
rins Kronihe^ hörende til den danske Litteratur^** och
samma handskrift under titel af: **0m Thidrih af Ber n^
la Svecica** Detta bevis torde göra tillfyllest. Tillräckli|
torde komma att meddelas i det följande.

Ett så grundligt förtryck var svårare att afskudda
K. Christierns ok. Följande tidehvarf hann föga mer a
såren och låta ärren bortvexa. IV. Gamla Sifenahan .
skiften, a) 1520 — 1600 utgör egentligen blott emancip
och convalescenstiden efter Danska språkets tyranni, mc
virring i alla grammatikens delar och den största förbis
stafning, som någonsin egt.rum; b). 1600—1718 framter
en korf; liu^p^^kt, den bedröflig^ anblicken of ett nytt f
der Tyaka apråketa herravälde, dä man i dess litteratui
' Hp mot Danska inflytandet. V. Nya Si^enslan bar

• I

247

S:iie tidsskiflen. a) 1718—1809 gemenligen benämndt ganUa
sdiolana^ derunder författarne, anförde af Vetteoskaps- *) VL4ter-
liets- och Svenska Akademierna, kallat Fransyahan till hjelp
mot Tysta förtrycket och hvarigenom språket verkligen hjelp-
tes på benen, så • att ett språk af skönhet och kraft vanns, men
der bundsförvandten återigen slöt med att göra den hulpne allt
iSr beroende af beskyddaren, b) 1809--fö]j. oAa kalladt nya
kholanSf deruoder, efter försök af J^yakan och EngeUtan^s
•tt vinna den makt, Fransyskan förlorade, en tid af sann yslf^
éändighet andtligen börjat visa sig äfven inom vårt mo*
isrsmäL Nu först har det inträngt bland undervisningsäm-
IteD och ett grundligt studium deraf möjliggjorts genom de vig**
tigaste urkundernas utgifning* Dess uppfostran synes ock nu
böra vara gjord och dess fullmogna sjelfständighets ålder inne!
Ilen med tacksamhet böra vi erinra oss våra läromästare; med
itoithet böra vi minnas, att snillen i alla tider funnits, som
rarit mäktiga att i sin tids språk uppenbara hvad sannt de tänk*
te, hvad skönt de kände, hvad stort de ville, och som ofta
E5rbättrade språket för sig sjelfva, fast tiden e) var mäktig att
Klja dem. .

Vi befinna oss andtligen der, man träffar vår(^ föregångare
om ej på l:sta bladet, dock på första arket. ^

12 §.

L Medborglighetens Sköna Litteratnn

Här möter en så ny anda, att förändringen af alla måst be-
märkas. Konungen i Ansgarii och Konungen i Thorgnys tid
>ille vara starka genom att utföra blott det, som folket ville.
Be voro derigenom föVvissade, att då deras arm höjde sig för

*) Man glömme ej, att Tal der straxt började hållas af de sut un-
der förra tidekvarf?et bildade männen, i samma $iiU wm de följ.
Akfdemiska talcn^

248

att utföra hvad en million aroiar äskade, var ock den enes va
sä stark som million^s. De ansägo sig, dä Odins-idéen fir- ^
bleknat, ej som lagstiftare, utan som verkställare af det lagstif-
tande folkets beslut *). Men med Ghristendomens inkomst mi-
ste den moralisla kraften^ som beräknade graden af forstM
och ädelhet, upplyftas öfver den materiellay som räknade styr-
kan af armsenor och STärd. Den största svärigheten mliit
blifva, att framkalla en slik moralisk makt, och göra den obe-|'
roende af den materiella. Det första försöket blef, att upplyfli
Chris tendomen sjelf till samhällslag, att grundlägga hierardiL
I Konung-a- ok Höfdinga StyriUe framställes Staten säsoB
en ektyp af Menniskan och Menniskan såsom en ektyp af Ska-
pelsen, som omfattar Idealernas, Begreppens och Tingens terl-^^
dai^ Det låesXBieWevEnglaUfnadr skall i Staten framställas if
Kyrkan, det Rationella eller Mannalifnadr skall af bildas tf
det verldsliga regementet; det materiella eller Diurlijnaåt
har sin motbild i dem, som verka för förgängliga ändamål, ior
underhållet af det physiska lifvet. Ericus Olai börjar inled»
ningen till sin Rikshistoria: "Kyrkan är C hr ist i mystiska kropp,
och Christus dess andliga öfverhufvud. Påfven är kyrkans
verldsliga öfverhufvud. Hon hartvenne sidor: lärde och lekte.
Pä hennes firmament äro tvcnne ljus, begge stora, men det
ena större än det andra: Påfiig opinionsmakt (auctoritas) och
Kunglig härsmakt (potestas). Större är nemligcn det ljus, som
förestår dagen^ de upplystas samhälle; mindre det, som före-
står natten, de olärdas samfund/' I Svenska lagarne upprepas
iperändels: "Thät biwds ok fyrst i Laghum varum til Gudh
bawa tro rätta ok Krist budh halda/' Men Friheten ute-
stänges ur Sverige lika litet som luften. Den inträngde sig
äfven i hierarchiska formerna* Den allmänna frihetskänslan,
som väpnar slafven och den lifegne med lika hänförelse mot

^) Moris est, ut quodcnmquc negotium magis in populi unanimi vo-
luntate, quam in regia constat potestatc, yttrar sig Rimbertui (c
S3J, liksom Olof Skötkonung, se of van p. 68.

249

i QtlfiticlsL förtryckare, som den mot främmande våld väpnar
wtoLraten och Hierarchen, uppblossade aldrig oftare bland
i an under medeltiden. Den enakiUa frihetskänslan , som
Il kämpar ^för medborglig frihet mot inhemskt förtryck, dels
' personligt oberoende i sin omgifning, var högst ömtålig öf-
' allt, der den redan hunnit vakna. Och man måste tillstå,
den gamla vikingsliberalismen blef under den andliga skru-
i f&ädlad. Då Engelbrecht^ då Sturar höja upprorets biinér
t det krönta tyranniet, svänga soldatei*na S. Jörans svärd
t — - Draken, instämmande i heliga stridssånger. Frihets^
game stödde sig på "The gambla Script, swa ok the ny."
t är blott i Södi*ens papism, som frihetssinnet förklarat Ghri-
idomen för sina fienders tiUhörig/iet allena^ mött af en
tsatt förklaring från religiositeten. Och det är fö'rst sedan
D, i stället för att studera Svensk historia, börjat utesin-
de läsa utländska tidningar, som man i Sverige kunnat in-
agla en slik frihetsanda från länder, der allenast reneg^ter
Q en vidskeplig cultus kunna förfakta frihetens sak. Våra
lers anda och öfvertygelser äro bland oss obekantare, än de
nsta opiniofis-oscilleringar bland liberala Katholiker i Frank-
.e, Pohlen, Italien, Spanien, Portugal och Irland. Man vet
;a annat än hvad poeterna kunnat meddela. Måtte förf.
ona påräkna hälften så många läsare, som den lumpna&te
nditroman i flera delar! J^ågra tusend medborgare skulle då
blott förmoda, utan peta, att sann Tro och sannt Fri-
itsdinne kunna bo tillsamman i Svenska bröst, liksom Sol-
sen och svärdsliljan blomstra jemte hvarandra i våra örta-
irdar.

a) Talare. *

I ett land, der folket är fritt och således sjelft åtminstone
U en viss grad bildadt, kan Konungen ej annat än eggas till
U ansträngning, för att vara i vett och förstånd, om ej öfver-
^seo, dock jemngod med sina offent lige män. Talarekonsten
»lifver under sådane förhållanden i synnerhet erforderlig och

250

uppodlad. Länge sakna vi « docL andra heyh än ex oimnk
Dock — bevis ex andlogia kunna bestås. PbilosophcD ock
Naturforskaren åtnö ja sig ofta med sådane. «-- Yi käone, itt
8%fen Mstridaaon "förstod latin, var väl bevandrad i den U
Skrift och mycket kunnig i Nordens^bistoria, dessutom ej x8m
en allmännare bildning." % Dä Adam af Brebmen här sam
materialier till sin ännu aktade landsbeskrifning, dicterade nai
de konung fö*r honom många ställen deri. Länge hade &
vistats i K. Animd Jacobs hof, hvilken undei*visats i S
scbola. Vi ti*Oy att desse konungars bildning ej skiljde sig
än 2:ne regenters bildning nu kan skilja sig af naturanlag
tillfälligheter. Olof Kyrre i Norrige läste flitigt i Latimli
Biblen och lärde sig af en andlig man från England melodicnp
till Davids psalmer. Att Sigurd Joraalajarare kunde \åk
Grekiska med Kejsare Alexis, ansågs som en rimlighet att pl^
stå. SperrCj än mer Håkan den gamle och Håkan Mag^
nusson berömmas för lärdom. Få vi ej tro, att deras samtidi
regenter i Sverige voro dem lika värdiga, som en Eskil Lag-
man måste funnits värdig Snorros gästvänskap ? De 2 sistnämn-
de Könungarne sågo ju Svenska kungar och prinsar som friait
och slägtingar i Norriges hof Få vi ej tro, att en Inge Steih
kilason **) ej var andra kungar i Norden synnerligen under*

*) "Liberalium non expcrs erat studiorum.*' iElnothus.
**) Olof Skötkonunff kallas Sveriges förste Christne konung (eham ii-
kerligen ej den förste döpte) och borde således först framstilltt*
men häfderna förmäla mer om hans uppbrännande af förra tidc-
hvarfvets litteratur än hans egna vittra idrotter. Han skall nea-
ligen, efter Påfvcn Sylvester II:s och munkars rud, låtit samla ed
bränna alla gamla skaldestycken och fragmenter af gamla skrif-
ter. Se Törner» i Historiola artis tjpograph. in Suecia 1722 p. 9|
der han hänvisar på flera källor för sin mening. Säkert är« lU
man den tiden ansåg det "onyttigt att forska i de otrogne fadtf-
nes handlingar,** ett redan anfördt uttryck af Adam från Brebmei-
Vi hämnas dcrförc med att blott visa K. Olof på kullen vid Swol-
dcrn^ dit Höfdiugaruc^ under mycket vackert och klart väder upf-

251

IgscDy han som talade på thingeD om Christéndömens före*
äde framför -faedendomeD^ och midt under det folket svarade
ed skrik oth stenar, utvecklade i ett skönt tal, huru han ej
tnde förkasta den tro och lär a^ han funnit sann och räti^
1 minnas att K, Inge vid Monarkcongressen i Kungahäll synts
ra den störste och manligaste, och få för ingen del förgäta,
t han försvarade Christendomen med snillets och ej méd mord«
knneriets elä. Vi hembära . vår vördnadsfulla tacksamhet
( Svenska litteraturens Senior, den odödlige forskaren Hal-
lberg^ som befriat Kung Inge från Peringskölds och Lager-
ings hemska anklagelse, grundad på ett missförstånd af Ga-
li Arosiensis excerpter. Man behöfver ej antaga, att våra Ko-
ngar läste sig till sin humanistiska bildning, eller betvifla en
lik hos dem, om vi än tvifla, att de egde denna skicklighet.
Ifi^ed den store "hade sin kunskap om alla böcker, fö'rrän han
rstod dem/' derföre att han samtalade med män, "lärde och
1 bevandrade i alla grenar af de sköna vettenskapema." Prof
i K* JErii den Heliges throntal ha vi anfcurt p. 178. Vi
stsa, att ingen af Europas nuvarande regenter förmå att fram-
inga ett mera populärt. K. Sverker Karlsson kallas en
fcket skön, vältg,lig och stridbar man, och i WGL. hecer
ID en sniallir man. £i*icus Olai nämner honom till och med
^egans* Visst vänta vi de största talarne på thronen i Ghrist-
i tidens början, då regenterna stodo fram om sin tid, repre-
Qterande den nya tidsandans opposition mot en Aristokrati med
itter ned i Vikingålderns näs- och sjö-aristokrater; men län-
'6 fram söka vi den gent emot thronen, då förtrycket satt i
^Une mantel och folket suckade, fordrande en röst, som kun-
5 uttala dess tankar. Men midt emellan K. Erik IX och En-
Hbrecht ligger iCn tid, der talangen lättast utvecklade Å^ bland
en nya aristokratien. Vid Folkungaättens uppstigande på thro-

trädt till samtal, utan att lyssna på hyad som dervld säges af Drot-
ten "med förgylld hjelm och sköld, samt en kort röd rock öfver
brynjan.** Vi ha redan sett honom bland Skaldetnai i sUt Il^^«

252

nen stodo 2 talåre midt emot btarandra pä thinget| af hi
den ene rest sig en minndsyård i Stoclholms stad, den ai
lånar namnet åt stora och Tordade män i folkyisor — - £ir
Jcarl och Iwar Blå *). Den sednare trodde sig kunna '^sl
en konung fram.iir sin egen mantel z** en laconism, som c
rar om Pompeji konst att "stampa en här ur jorden*'* ]
enkelt och sk6nt visste Jarlen uttrycka sig. Då han kom
sin Bror Bengt Lagman, för att ogilla hans val af den vanl
diga Sigrid den feigra, och hon gick honom till mötes,
Brödren flytt till skogs, smälte vreden vid den skönas anbl
han kastade sig af hästen, tog henne i famn och uttryckte
?'Hade min broder detta ogjordt, sä skulle jag sjelf göra det.
hofven började af ven den vältalighet visa sig, som i ridde
galanteri har sin rot. Då Folkungar ne 1278 i sitt tal till gu
lingen Ingemar, fSrsäkrade, att de ej ville lida hans upphö
öfver dem, svarade han : "Jag tackar konungen och ej edei
min upphöjelse." På atridabaruai antogo talen också Chris
ridderlig charakter, i stället för den Odinska något dystra
blod luktande. Då den som Talare äfvenledes berömde Te
KnuUaon och hans här från Landskrona fästning i Newastr
men sågo den Kyska härens lysande harnesk och ståtliga rust
gar glänsa mellan gi*enarne af en närbelägen skog i solskc
framstod Matts KettiUnundssorij "en ung och tapper Ridds
och sade, att "om Marsken det tilläte, skulle han väl vilja 1:
uti en dust mot den tappraste." Dä Marsken gifvit honom
låtelse, påtog han sina vapen, lät sadla och leda fram

*) till Gröneborg, lon af Jon Iwarsson Bl£, tom var R. R. 1
Anföret aåsom Rådsherre 1250-- 1280. I den gamla kämpsT
Grcfyc Guncelin är i den Svemka varianten Ivar Blå införd hi
kämparne :

Guncelin talar ;
Ingen kämpe skall dig skrämma
Och ingen akta uppå
Förrn du möter den kampen»
Som kallas Iwar Blå.

253

lulst och sprang upp på densamme. Alla Svenskarne stego upp
fi vallarne för att se striden, men då riddaren kommit öfver
(rafven, vände han sig om, helsade dem och bad dem 'lefva
sfilla. Det stode nu hos Gud i himmelriket, om han skulle
kemma tillbaka med någon öfvervunnen fiende eller om det skul-
Je gå honom annorlunda." Derpå red han oförfärad fram mot
tden och sände en tolk med utmaning, att den Svenske £id-
;d vore färdig att strida med den tappraste bland Ryssame
^«ii lif, gods och frihet." Ilyiska kungen sammankallade vid detr
^ bud sina kämpar, men ingen enda hade lust att väga sig mot
Matthias. Alltså satt denne der hela dagen framför B.ys-
le och väntade fåfängt. Mot qvällen red han tillbaka in i
lK>rgen och blef emottagen med mycken glädje och stora loford
vSr sin dristighet. Men under natten drogo Byssarne sig tillba-
ka och tågade hem till sitt land igen. — Vi ha vid berättelsen
mdagrannt velat följa vår Svenske Herodotos.

Vi förflytta oss till år 1319 för att se, om på ett hälft år-
jluien vi hunnit så ansenligt framom det offentliga lif, som då
l»lomsti*ade i Sverige. För första gången såg man folket upp«
'Kda till Riksdagen "från alla 4 vädren." Hit voi*o kallade
.Adel, Prester, Borgare och Bönder ; dessutom sändebud och val-
IMin från Norrige och Gotland; ty det gällde ett konungaval*
jj^tts Kettilmundsson var Riksföreståndare, och önskade sätta
nan på den ihjelhungrade Hert. Eriks son Magnus. Man ha-
it således samlats vid Mora stenar. Der framträdde inför me-
nigheten en af de yngste i Rådet "med ett vigtigt och prydUgt
tal." Han visade nödvändigheten af ett konungaval, om ej tve-
drägten skulle sönderslita riket. Han ansåg, att det just borde
die här, der fäderna från Arilds tid valt sina konungar. Sedan
'Vände han sitt tal till Gud,. den aldrahögste, begärandes att han
^f sin Gudomliga barmhertighet ville förordna öfver dem en
rtdan konung, som det fattiga förtryckta fäderneslandet fordrade
^h behöfde. Då han kom till denna meningen, upplyfte Herr
"^tts den ti'eåriga prinsen, så att alla kunde honom se och bör-

2S4

jade så högeligen berömma oQh till sjelfva himmelen upphöjt
namnkunniga förstars berömliga bedrifter^ synnerligen Farfadreu
K. Magnus Ladulås' förtjenster, att prinsen^ efter ett långt råd»
slag, enhälligt blef upptagen för konung. Så berättar Johannes
Magnus. Dess broder Olaus anför, huru vid alla kröningar n«
kets Erkebiskop skulle hulla ett tal. Han framträdde då, yva^
dande först sin bön till Gud : att han ville vara den krönte re-.,
genten ett harnesk mot fiendens pilar, dess hjelm i motgån^pj
dess vishet i medgång, dess sköld i faror; att han ville bevimj
folken i trohet, herrame i stillhet och kärlek och afvända dcrnj
herrskningslusta; men ingifva dem att tala sanning och vi
rättvisa, så att de kunde vara segerherrar midt under fn
djupaste lugn.

Utländska. Furstar buro snart Sveriges krona. TalarkofHj
sten kom derigenom ur Rådkammarn till Oppositlonsbänkeoij
Sjelfva S turarne voro ju icke annat än Oppositionens hufvud-
män. Bland dessa framstår den förste Svenske Riksforeståoda*;
ren såsom den ypperste Talaren. Det är Bergsmannen Engd-
brecht Engelbrechtsson *). Första gängen han framti^ädde iniSn
]Konung Erik af Pommern med folkets klagan, talade han, eoligtj
hvad af en santitida anföres (ehuru förbråkadt till rim): "Tht.,
fattiga Bönder i Dala bidia ider för Guds vilja, att J skilja Jonii]
Eriksson från them. Han hafver them giort myckin orätt, so
J hafven opta sport. Förrän the länger lida then vanda, gänga'
the frän orfve ok egit, the vilja nu hellre lijda döden. Herrel.
Almogans kära är sann ; ther uppa tbör jak wädja min htU.^
Låter bevara mik i eder torn ok järn, låter Jösse Eriksson fiui,
hijt ok låter oss komma samman i rätten. Vinder jak ok nH
jak rada, vil jak uthan nadu honom hängia. Hafver jak orttt

*) Väpnare 1434. Höfvidsman på Weslcr&s Slott och öfvcr WeitaL
o. Dalarnc s. å. Riksfiircslåndarc 1436, mördad s. L af R. B-
• Måns Bengtsson (Natt och Dag) till Göksholm. EngelbrechU A-
der bodde vid Kopparberget och var eu fri Odalman.

255

I \

z thet swa, låter pfver. mik ^ gaa, samma rätt." Man kan,

3\^ att ; :

"som ett. svärdshugg klang
hvart ord; som från dess läppar sprang/'
unelds ^fversättning till vårt språk behagar oss långt
.. Konungen svarade: ''Mycket vågar du på din sak.
i råd må undersöka eder tvist, det är vår vilja." Men
gelbrecht ankom med bref att sannt yar, som han
ade Konungen häftigt: "Gäck din väg, och kom aldrig
* mina ögon/' — • "Ännu en gång skall jag komma, "mum-
n utgående Bergsmannen, som nu förstod, att orden till
konung måste vara af — jem. Ett riksmöte hölls i
;na 1434. Dit uppträdde Engelbreckt med samma sinne^
M>rgny till Upsaia thing. Han inträdde i Rådssalen. Ko-
var i Danmark, Erkebispen i Rom, men bland män-
Biskopsbänken sutto några som ännu torde tåla 400
än de. glömmas: Biskop Thomas i Strengnäs, nu en gunst-
is konungen, men som en dag skulle besjunga Engel-
och Friheten, Nicolaus Ragvaldi i Wexiö, Talaren i Ba-
1 Magnus Ta väst i Åbo. Bland de verldsliga Raderna
imst den gamle Riksdi*otsen Christer Nilsson Wase, se-
a 3 Sturar o. £1. d. Bland Lagmännen sågos den gamle
ike, Uplands Lagman och den blifvande mördarens fader,
i Lagman. Bland Väpnare stod den lärde och vältalige
Tn och RR. Carl Ulfssons af Tofta son , Bengt och Nils
ter Oxenstiemor, som snart framträdde såsom Riksföre-
«, Carl Knutsson, den reslige mannen, som törhända re-
Ömde om kungakronan, dessutom Vasar, Bielkar, Bondar,
f Gripar, Grenar, Ferlor o. s. v. ej få beslagta de med
inske vålds verkai*en *)» Inför dessa alla träder Bergs-

DelaG. Arch. III : p. 97 följ. finnes ett arfskifte mellan RR.
ord Bonde» RR. Peder Ulfsson Roos och Jösse Eriksson, deras
Iger. Man finner här ett nytt bevis uppi utländningarnes begär
' befrynda sig med de högre ätterna, och dessas beredvillighet

256

maDneii oförskräckt fram och talar (enligt Ericus Olai, ni
kerligen yngling, jmfrd med Pontanus och Messeniui nmt
elds bearbetning af dessa källor) : ''J skolen veta^ Gode
att jag gripit till vapen, icke som en upprorsstiftaren, utao
en ärlig och i eländet deltagande Medborgsman, den der
återställa och försvara Sveriges sjelfständighet och frihet
ge luta till fall. Främlingar ha länge styrt landet efter
^jTcke, orättmätigt och odrägligt beskattat menigheteOi an
drätseln mest till egen båtnad, troende sig sitta säkre y
ver käre inom Sveriges slott och fästen. Förgäfves har
klagat hos konungen, än afvisad med hårda ord, än med
och slag. Det onda hade derefter blifvit värre. Annars
)ag ej nu i spetsen för en förtryckt och öfvergifven men
J veten huru Riket från K. Magnus' tid ej styrts af konv
utan tyranner, som plågat och utarmat folket tvertemot £
ges lag och urgamla rättigheter; huru Albrecht lät Tys
tömma det allmännas räntkammare och de enskildes for
hus; huru Margareta bragte vårt mynt och våra klenot
Danskames händer, och hvad nu skei', äi* för allas ögon u]
bart. K. Erik vill lägga Sverige under^ Danskt ok. Allt
har uppeldat mitt hjerta fö'r fäderneslandets sak. Jag vi
ra mitt lif för att skaffa riket frihet, välfärd oeh sjelflM
under en fosterländskt sinnad regering. J som i rådet i
hören ju först fatta det dignande Svea under armaiiie." '.
svarade : ''Vårt hjerta tillhör fäderneslandet, vår arm kom
Äran äi* högre än friheten; man måste hålla sin ed och
sin öfverhet." Engelbrecht invände: "En lagbunden h
bör ej regera som en tyrann ; laglydige undersåter ej behi
som trälar. Konungens skyldigheter äro lika heliga son
rättigheter. När konungen brutit sin ed, äro undersåten»
från sin. 3 ärcn skyldige att bota fosterlandets kraukbi
blott uppehålla lifsgnistan. Konungen svor vid sin kröoioj

att komina i slägtförhållandc med ufyen de f5raktligaite U
gunstlingar.

?57

nr sedan ofta fcnmyat sin ed, att låta Svenska män njutir
Svensk lag. . Öppet har han brutit. J knnnen med godt sam*
lete afsätta honom." Förgäfves. Då grep hjelten den förste
ip- Biskopen i Linkopiag — i kragen, för att utkasta hooom
folket, och talade (ordagrant öfversatt från Joh. Magnus):
J sträfven att mera gynna konung än fädernesland, tyran-^
lo oskuld, röfvare än landsmän, så behandlar jag eder från
dag ej som medborgare , utan som fäderneslandets^ öppne
', och jag svär vid Gud sjelf, alla oskyldigas försvar^
It eder lön skall varda lika med de grymme fienders, hvilka
Mttsen eder hora skydda.'' Nu föll modet och uppsägelse-
(pfvet uppsattes och underskrefs af alla.

* . Vid denna tid lefde äfven utmärkte talare bland Aikets and*
^ Rådsherrar. Man vill nämna Erkebiskopen Olaus Loi^
iplu, Magister Artium och Doctor Juris i Paris, som oaktadt
IH: Konung Erik XIII:s föVsök att få utländningar iklädde
|. förste bland de Svenska tiarerne, blef, under Engelbrechts
Iser, confirmerad. (Frihetssångaren Bisk. Thomas, den en-
i^Svenske man, som kontmgen hade önskat tiaren, nitälskade
rid 4sjelf för den, som egde församlingens röst). Denne Olaus
IMLagnus rhetor i äldre skrifter *). Han har kuo-
heter det i Chronic. ArchiEp. Ups. , så väl blanda med
[lighet sitt talande och svarande, att hap, färdigare än nå-

Celtisk Alcides eller Hercules, vann tillika allas både ögon
öron. Då hans namn står främst i det "förmanings och

Aeiiz. Mon. Eccl p. 42. Olaus var född i Trögds bärad. Domprost

iUpsala» vald till Erkeb. 1431; bvilket Tal K. Erik förkastade»

Vträljande Bisk. Tbomas i Strengniis, samt, dä denne vugrade, Bi-

y ikop Arnold i Bergen, som med våld bröt in i Erkebislopsgårdcn»

»en dog der. Då valde konungen Prosten i Bergen, men hyilkea

flydde från Sverige vid ryktet om Engelbrechts resning , ocb se-

(Un mdrdades i Bergen. Nu vigdes Olaus af Påfven 1432. Fur-

fiif?ea 1436.

^'ffei Skona LiUeratw. ^ Dtl 17

358

irvurAiii^bref/' som ridet aande K. Erik 1436 ock di han
nas mest inTecUad i det politiska bland de akriftlärde El
kfrrarney torde vi e) fela, då M af detta bref sluta till Ei
Ipiskopens talarekonst. "Wij OlufT med Gudz nadh Erckiebii
i Upsalom • • • heter det i ett bref till Danska Riksridel
helsom kerlika medh Gudi! Käre Herrer och gode Vem
Yij hafvom skrifvit varom nadughe Herra K. Erich till.
han förmanat, som bär äpter föUier: Nadighe Herre ide
nogh vitterligit huru dagtingat, bebrefvat och lofvat är
•idst i Stockholm: Först att J skulle styra och radha all I
Qch Slott och ITpsala ödhc i Sverige medh Inländske I
som Aiiket waro med bevarat, äpter Sveriges Lagh, och
Konungs Eede utviisa , try Slott undantagne i thetta sin.
hl^fven J gjort tvärt a mot och antwardat mästedelen aff f(
Land och Slott, och Upsala ödher utländske Man, och t
Svenskom Mannom som Rijkit är illa medh förvarat, och fi
siande Qvinnor, Riiket till forderff, och Rijkens Män till
•miidilse och förtryckning ; sätten enga troo till Rijkens 1
faviike, och theres Föräldre, hafve vagit Liiff och Gods
idher och idhert bestånd. Item, är Slotzloven ey swa fe
radh som sagt var. Item , J vilden enga mackt gifva Drot:

eller Marsken äpter gambla Rijkesens Sedwänio, och som 1
Embete utkräfver och sjelfve foren J uthafT Rijket moot
Radh och böön, och latben then sta uthan alla rättwijsa,
i meera waanstyrelse och bekymbrelse än thet förra var,
att engin aclitar nw eller rädis annan, uthan hwar gör son
tril , och här före är nu yppat mycken twedrächt och ö
i Rijket; Hwilket til att nidhtrycka och mootstanda wij
macht hafwom ; Förty wi hafvom engte fast att sta upa,
hwadske Slott eller Fäste, ther wij LijfF eller God* h
kunnom, och förty, at J hafvin engom gifvit nogor macbt y
meer enom än androm, som Folckit matte thy till, utåt
swa gått som hofvudlösa ; Och tiien tijd wi eder Kära I
formanada upa Stockholm um for:da Artickla, och annor
kens ärinde, att i them forhalda skulden aptcr wart R

259

tha giorden J Eder wrede, och sagde innan wredis modh, att
wii hade Eder Edert affröfwat, och att J ey willden wara war
la Herre, och flere andre hardelig ordh, swa att J k>tin oss
^iogh understa y att ej war aller owillie tilgifvin, äpter ty som
iJigtingat, bebrefvat och utlofvat war, och att J willden ey
Jiycket styra och radba Rijkit äpter Bijksens Radz radfa : Ty
IMrc naduge Herra, förmå ne wij Eder än, och bidiom ödmju-
Iciiga, och hÖgeliga radora, att J här än rada böter uppa, och
lyyn det swa, att alla for:da Artickla warda haldna och for-
lettrade äpter ty som thet dagtingat war innan thetta, och
Spftagang nu nästkommande; Och förmana wii Eder ännu, att
>.for Gudz härda helga dödh skul, och för allt gott i nafven
lafft af Swerige, och än magin hafva, haldin osf de Eeda,
Mun i Rijket sworit hafvin , och lathin oss niuta war Lagh»
^krifwio Rätt, Frijfaeer och Privilegia, och bewijser Eder här
pthinnan theime for:da tijdh som Eder bör att göra : sker
jdwt, tha magen J wita for sant, att wi williom hafva och
Idda Eder för var rätta, bulla, Herra och Konung swa lengi
IWD i lifven ; Skeer thet och ej ? som Gudb lorbiude , tha torf-
fiu i aldrigh thya til vart Manskap eller tienest äpter for:ne
^astegangs tiidh, Ty görin nu swa här om som Eder och oss
pUesamman ligger macht upa och wij Eder väl til troo. Alz-
Mktige GUdh skiute Eder thet ihug, som J och wij, och all
Slder Rijke och theres Inbyggiara blifva evinnelika medh be-
tandende ! Datum Arboga — Anno Domini Millesimo Qvadrin-
;entesimo tregesimo sex to, ferla nona infra oct. Epiph. Sub Si-
pUlis Olavi ArchiEpiscopi & aliorum praenominatorum ex parte
kmnium. — Svenska rådet begärte derpä det Danska rådets med-
rerkan, för att förmå Konungen att aktgifva på de allvarliga
Unningarne, som i bestämda, klara uttryck ''uthen all förssyn,''
^m Hogensk. Bjelke lär derom yttrat sig, *) lades Konungen
^mder ögonen.

'^) DelaG. Arch. II: 78> der en annan copia än den« vi här efter
Hadorph anfört, finnes intagen.

260

Vid samma tid lefde de som store talare berömde M(h
gnu8 Tavast ^) och Olavus Didkn ^), Biskopar i Åbo, dei
sednare namnkunnig som Rectof i Paris; men utmärktast blef
^Nicolaus Ragvaldi ^], först Biskop i Wexiö, sedan Erkebi-
skop. Han uppträdde, der ett iangt större rykte kunde vifa»
nas, 8n vid Mora stenar och på Rikssalen vid det gamla Su*j
senborg. Vid Baselska mötet 1434 se vi honom bland Europai
ypperste mSn i den tidens vigtigaste ofTentiiga värf. I sjeirft|
fredsslutet 1435 d. 5 Nov. mellan konungen i Frankrike ocfci
Hertigen af Burgund — de samme, som ännu uppträda påfi*
ra theatrar omkring Orleanska flickan, — namnes, huru Nioh
lans Wexionensis Dacise blef sand såsom den förste bland S»i
cri Goncilii Ambasitores till Aretabanska mötet. En Grey
(Richardus) var dei*vid närvarande å Engelska kronans vign
nar. Då Nicoluns återkom till Basel öppnade han berdttelici
om sin beskickning med ingångsspråk ur Esaias, 51 kap. ^'Tj
Herren hugsvalar Zion ; han tröstar all thes öde och gör t
öde såsom lustgårdar och thes hedemark såsom eo Herra
örtagård; glädje och fröjd skall man finna ther inne, tack ocl
lofsång." *) Troligen kort före sitt vul höll han den Her^
liga Oratiofi om Svea och Götha Rikers sampt thes Ko*%

O Mftgnu9 Tawast 4ir «n 4if de faärligjisle maonaminnen fr£ii ftr
mcdcUiil. Han var född 1357, Magister i Prag, den tid Husider
lärde, K. Eriks Canzlcr omkr. 13Ö0, Biskop i Åbo 1412, Vir
i Jerusalem 14;20. Köpte kostliga böcker i Venedig och Hirärtdi'
Ibo Domkyrka, upprättade fattigstugor i alla stiftets socknar. Vi4
hvarje härads thingsstuga lät han sjclf spisa ett antal fattige, fiift-
befrämjade det presterliga Undervisningsverket genom Kanonila-
tens förökning. Dog .1452. Besjöngs länge i Finska folkviior.
2) Olwis Diäkn, som eg^e ett «tort ^inseende i Frankrike och he-
drade Tiaren i Finland. Var nästan den ende, som aldrig srek
K. Carl VIII. Var Biskop 1452-1460. ^) Af Liljeätten. 1429
Bisk. i Wexiö. Erkeb. 1438, död 1448.

♦) Hardoiiini Acta Coneiliorum T. Vlil p. 1448 AreUba var Arrai
eller Atr«cht i Artois.

261

"Miingz Stormechtigheet och bedreff^ som är näomd af Eri^
CQs Olai, införd hos Johannes Magnus (Cap. XXVIII— XXX
i 16:de Boken), sedan utgifven i svensk öfvers. af Petr. Pe-
*rqo, dedicerad "de Wälborne och manhaftige Herrar" Jacob
Éltela Gardie och £vert Horn vid den tid, då de mot Ryssar-
i sine unge är uppenbarade så enthusiastisk raandom, och
säkerligen öktes af detta patriotiska tal. Talet aftryck-
sist i Mon, Eccl Benz. p. 162. Talaren började: "Vi
fva från början önskat, Vördade flder, att ej genom långa
ich svängande tal (anfractus) vidröra sådant, som antingen för-
virrar eller stör denna heliga Synod, synnerligen då det föga
Icnar såsom byggnadsämne på hörnstenen Christus. Ty sän-
^ från Nordanvindens land, af Goters ochl Svears Stormäktig-
le Konung och ej utan stor fara både för person och egen-
Ibm ändtligen hit anlände, hafva vi med sådan anspråkslöshet
■for eder högre skicklighet varit närvarande i eder heliga
Suigress, att vi mera sökt efter vår ringa förmåga med verk»
jBl enighet mellan andra tätare *)^ som från sina bänkar stridt
sina principalers rang, än framdraga till öfverläggpings-
ne de företräden , som tillhöra de förenade riken-, hviK
ombud vi äro. Vigtigare saker borde förut afgeras^^
ktande dock, att tystnaden i längden kunde lända Nord-
en till mehn, när de betraktades såsom nyligen upplyf-
till betydelse bland.de nya Europeiska staterna, finna vi
igt bryta den samma. Ändock, vördade Fäder! nästan alla
^fder bära vittnesbörd om Göternas härkomst och bedri'fter^
ilja vi blott hänvisa tid Ablabius på götiska, Dion på gre-
iska, Jordanés på latin, hvilka med^synnerLigaste flit beskrif-
it detta ämne. De anföra huru från Polarlandet Scandiana,
)m Geographer fordom kallade den andra peridén, oräkne-
tga folkslag utgått och ituderkufvat jordea i »Ila väder-

*) Enligt Acta' bos Hardoninr hade rangstirid uppst&tt mellan Frank-
rikes och Englands ombud» grundad på de företräden» hvardera
tillerkände sitt fosterland. ^

262

•trek *). Förit uttågade Östgoter, Weitgöter, ^ — tedaa

TbelephuSy Herculis 8oo, Götakonungen Prianii svåger och ft«
der till den Eunphilus, som stupade vid Ilium. Efter en
Uingre tid såg man Tamjris, Göternas Drottning slå Cyrai
Persernas kung. Sedan besegrades Darius af Götafursten Ao-
tinus. Xerxes hvälfde förgäfves sin stora krigshär mot G^
ternas makt. Philippus, den store Alexanders fader, sökteet
gemål bland Götakungen Gudulas döttrar, för att så vitNU
den mäktiga nationens vänskap. Dä Sylla regerade Rom mel
fortryck, satte Göternas regent Boroista den vise Lagstiftam
Dicenus till styrande Minister. Sedan Göterna lagt en itor
del af Asien under sitt välde, började de skaka Romerska Cc-
sarernas thron, besegrande en Domitianus, en Decius ro. fl»
De kallades nu Anses eller de Gudomliga. För dem föll Di
anas tempel i Ephesus och det återbyggda Tröja. Slutligea
uppsteg en Amanaricus bland Göterna, hvars makt kan jemiH
föras med Alexanders. — — -~ Götiska Furstar bafva sechn
underkufvat de fleste Europeiska stater, men skonat kyrkor
och upprätthållit lagar, och, omvände till Christendom, varit
den rena lärans stöd mot Arius och på Synoder uppburit
mycket pris. Tiden medgifver ej att omtala andra folkstaoh-
mar från Norden och deras bedrifter i England och Africa.

Och nu Vördige fäder! om J detta allt begruodeo,]

hvar finnes ett äldre, ett namnkunnigare rike än GöteroaiH
hvar ett tapprare folk? eller hvar en ärofullare bland deM
alla nationer, som åtminstone någongång buro Roms ok? Hif
ej sjelfva Hieronymus sagt i ett bref : Månne peridens huf*
pud allenast shålft for Götisk tapperhet? Föll det ej i »ät

«*') Detta ställe synes fBrcsväfvat K. Gustaf I, när han , seende lioa
söner yfvas af deras kungsliga värdighet och stam från Odin, isde:
"Menniskia som menniskia, då skådespelet ur allt, äro vi alls li-
ka ; annat vore, att icke fördraga det detta gambla rike nedsittci,
hvilkets inbyggare varit vidt omkring och iuktct de i öster, V*-
åter och Sör." Skand, 5om/. H. 1: p. JS,

263

il64:de år fiir denåcanma ? Oetta rike blomstrar ånnu^ oak-
tadt alla utvandriogar. Dessas kraft har aftyoat, ej modai^
^ landets. Äfveo dess Gbristliga ahnor gå högt upp* Blott en
Jlomei'sk kejsare hade böjt sig för korset, då våra konungar
; aoammade tron. Vi skulle således här begära , om ej första plat-
ta. BtBy dock den aodra. Men vi vilja ej kämpa för slikt på ett md-
h te af så stora aogelägenheter af högre art och derigenom drtf-
I; ga uppmärksamheten från sin rätta bana* Vi vilja blott, för
f 4Btt ej genom vår enskilta anspråkslöshet synas medgifva nå-
i -got af de förenade rikenas höghet, i protocoUet begära rum
.'it följande

ProiesiaiioJ'

Denna protestation uttryckte i korthet hvad han i talels
^.ftlat antydt. — Talaren skördade allmänt bifall, hvilket bist
. bevisades genom hans derpå följande val till Ambassadör vid
^ en fredsförening mellan Frankrikes Konung och en mäktig
i^Tasall.

Talet — som vi ofta sammandragit — charakteriserar ett
jnote, der det var all var ligen fråga om församlingens refor;-
nation, der synnerligen de Germaniska ombuden syntes min-
dre böjda för att trampas af Roms Biskop, och då tidens an-
de **edan framkallat Wiclef i England, Husz i Böhmen, Hie-
1^ ronymus i Prag. WexiÖpraelaten dristade nedblicka på sjelf-
- va de 7 kullarne från sitt fosterlands höjd af ära. Man ler åt
Jians hugskott, men man måste medgifva honom och legionerna
af hans efterföljare, att irringarne äro mera geographiaka än
historiska. Minnet af hvad Göterna gjort under sin noma-
diska tidsålder, var ju ett arf, som ej mera förverkats af den
stam, som hamnat vid Östersjön, än af de stammar, som
onderkufvade Roms både makt och språk och på ruinerna,
uppreste Italienska staterna och Italienskan. Vi vete ej, huru-
vida Romarne sjelfve skulle inför våra sceptici lyckats bättre
att bevisa sin Trojanska börd, än det Vestliga och Nordliga Eu-

264

räpas folksägn kan bevisa Britannernas och de Skandinaviskt
Odinssönernasy men det veta vi, att nämnde idéer, de må nt*
>^tt från de lärdas phantasi eller folkens sägen, verkat hoj- ^
Jiing i tänkesätt och storhet i handling, lika i Augusti ock»
Vasas bröst, saoat lika ökat Yirgilii och Snorros esthetiska
värde. Och minnenas ära> som ej sällan nedtrycker indivi
till Riddare de la triste figur e^ lyfter alltid nationen.

Carl VIII Knutson har måst ega stora talanger, for at
bevisa sitt snilles kungabörd i en tid, då alla nationens ho*f
gre krafter voro i verksamhet. Och häfdatecknarne inty(
att han hade mera att tacka sin talarekonst, hvarigenoo) \aM\
verkade på menigheten, än sina Vänners trohet, för den kro«|
na, som han dock hvarken kunde förlora eller behålla. Syn-t
nerligen berömmes hans "härliga och vigtiga tal om Rikseasi
allmänna bästa'' till Ständerna 1436 (Se Joh. M. p. 721), koKi
förrän han valdes till Riksföreståndare. Man kan sluta till
värdet af hans tal, då man läser många af den tidens pro*
clamationer mot k. Erik, som torde förskrifva sig. från deo,
aom hade mest skäl att önska åt dessa en segrande vältalighet ^
Af K. Carls Relation märker man, att han var ej blott {
sitt modersmål mäktig. Han beröm mes såsom en af sin tidi {
linguister i ilim-Chrönikan. Hans språk egde den dåvarande
korta kraftfullheten, att sluta af dess Stadgar 1448. 3 Kap.
"Biuda Kiddare och Svenner tjenare dräpa . . . vari ta tieoereo
fri och hans husbonde sware til saken • . och wari ey mehit
then rijke frij för sköfling aen then fattiga, ty lagen bör gaa
öfuer allés war Hufvud*'

Sten Sture d. ä. var ock lika stor i tal som värf. På
vägen mot Stockholm, stod Herr Sten 1471 färdig att rycka
spiran ur K. Christian I:s hand. I soluppgången hölls en hög-
tidlig gudstjenst. En för sin fromhet och gudsfruktan af alla
vördad prest höll messa framför del heliga korset. Derefter ta-
lade Herr Sten till folket: "Viljen j mlgonsin njuta frid och fri-

265

het i STerige, så stan i dag fasta med mig och viken icke från
krarandrä. Jag skall göra hvad jag förmår. Ingalunda skall
l^fmkta för Konungen, hans Danskar och drabanter, utan
fljkdelige^ våga lif och blod och allt hvad jag har, i denna
jftjiL Viljen J alla göra på samma sätt, så lyften opp edra hän->
mr.'^ "Det viljom vi med Guds hjelp göra," ropade hela
lireo och uppstämde en för tillfallet författad krigssång. Äf-
ta de yngre Sturarne voro talare och omgåfvo sig med djli-
■• ' Bland desse utmärkte sig förnämst 3:ne praetater. Cb/s-
nf Aogge *\ sedermera Biskop i Strengnäs hade, i Nicolai
iSgraldi fotspår, förfäktat National-äran då han 1460 pro-
iOTCrades till Doctor Decretorum utriusque Juris i Perugia.
Ean uppträdde der bland Italiens lärde och talade: "Jag blic-
■r omkring mig med noggrannaste uppmärksamhet, Yärdi-
■ite Yicarie, för att finna en utgångspunkt för mitt tal, då
m uppträder i en samling af så många de ypperste män,
■A då redan de , som förut haft ordet , uttömt sig i loAal öf-
ler de rika frukter, som inbergas på Vettenskapernas falt.
fruktar i sanning, att i en så lärd föVsamling åtaga mig
kall, som jag ej känner mig vuxen .... Men då jag ser al-
blickar vända mot mig, hvad annat uppehåller mig, än
st om eder tillgift för hvad Jag framdrager, vittnande
en ofnlländad konst *)••.. Ämnet blifve: Perugiaa ära.

firas en Verldstriumf. Ty då yngliogar från hela den

■

ide verlden ansträngt sig med lärda vakor, su, hvar häm-
de skönare trophéer än här, hvar vinna de säkrare anspråk
på lifvets lycka? Härifrån utgå de vid mödornas slut, med
Sger och myrt kring sina tinningar, och de uppbära triumf

-^.Af Kjle ätten. Biskop 1479. Grundade ett HospiUl fur gamle
och tjake prester, som ej utan fbrsamlingarnes skada kunde furesta
Gadstjensten. (Huru väl om en Cort nu funnes!) Död 1501.

^ Bland de Svenskakademiska tankarne « ej sällan uttryckte på Ci-
oeroniska phraser förekommer : Enim vero consideranti nonulJa
aeqnior» lAilla justior, nulla denique eloquentior materia visa est
quani loci hnjns imprasentiaram laudes enarrare.

266

hvarthf Ist de komma, egande anspråk på gudomlig och odid-
lig ära. Ja, deras segerrykte går före dem, och hvad ftr ka»
römligare, hvad härligare, hvad ändtligen mera odödligheli»
bringande inför vishetens domstol ? Jag förtiger , huru misii
de ryktbaraste män, som, här omgjordade med lärdom
med ett svärd, gått segrande ut i tiden med kraftfull arm
lagersmyckad hjessa, och genom hvilkas vishet numer ej
Italien, utan nästan hela verlden styres och ledes på rätti
sans himlaledande väg. Hafven J, som utdelen lagramCi
som nu sjelfve utspriden öfver verlden upplysningens s
glans, ej sjelfve här vunnit er första krans? — — Står
ej sjelf såsom ett bevis på vidden af eder verkningsför
jag, som kommit från Nordanvindens boning, från Gol
namnkunniga hemland. Sveriges Erkebiskop Johannes %
älskar mig så ömt, och Subdiaconen Birgerus Magni, som
sjelf med heder tillLämpat sig lärdomens segertecken, b
så beprisat detta Universitets ära, att jag beslöt, att ej
någon uppoffring, ej fly någon möda, ej frukta någon fara
lands eller sjös, utan ledd af begäret att lära och eldad 4
lusten att se detta blomstrande lärosäte, frivilligt trotsa alU
som på en resa under tre månader ej en utan flera gånfK
hotat mig." — Kransen räcktes honom nu af Juris D
fienedictus de Benedictis i dennes och Juris Professorn Pi
de Ubaldis namn **). Biskop Corts tal var ofta, efter
malt svenskt sätt, bildrikt. Då K. Hans ville taga Sten
re af daga, sade Cort: ''Herre! Ett ägg kan vara sli
men först då det slås sönder får man ondt deraf." Och
Hans insåg sanningen och stämplade ej efter dens lif, vidhii
ken landets lugn var fästad t.

Heming Gadd ***) har än större rykte som talare , bfch

***) Jöns Bengtsson.
**) Talet är infördt i Benz. Mon. Eccl. p, /OS.
***^ Var Sten Stures sundebud i Rom i 20 år och bevarade der Sto*
ren i Påflig ynnest. Var Påfvens Kammarherre och Mathematicofr
Bisk, i Linköping l50a, afsade sig 1512; halshuggen 1520.

26?

ioför Påfve och Kungar, både i Aådet och på fiiskopsstolen.
'Om hans tal till de Liibska sändebuden skrifver Juhannes
^Kagnus, anseende att det verkat förbund mellan Sverige oc|i
l^nseaterne. Erkeb. Jacob beundrade det också. Johannes
ignus omtalar, att man i hans tid hade flera af Gadds Ora-
ner, hållna både i Sverige och utrikes, utmärkande dem
o hållit infor Påfven Alexander VI mot Danskarne. "Ty
n hafver brukat uti sitt tal en besynnerlig häftighet och
iijerfhet, ja, på ett Gardinalsmöte kallar han Danskarne glu-
■bnde hundar^ derföre att de upprättat förbund med de vilda
Kjssarne mot sina Svenske bröder." Och vittnar samme för-
Ibttare: ''Hans sinne stod mer till krig och örlig, fin till Bi-
Miops prydno och skrud.'' Porthan (ad Juusten p. 339) an-
Rr en egenh. skrift af Biskop Heming Gadd, ett ceremoniel
Nrid Biskop Hennings skriniäggning, der hao förordnar, huru
wån hål i hvalfvet skulle, då Sanctus och Agnus Dei sjöngs,
liedkastas "blomsterblad, bla, brwn, grön, gol och hvit alt
than Stylcka och thribland leffuands fogla, smo och storas
fibr, järpa, stiglizor, spirwer och andre smo fyncker, thet
kringh om alt kirkon hit och tith och waffrar *),.,. och
goI£fuit wid hvar pelare göres parfumj meth rökilse och
Utram, sa thet ena möter thet andra mellan hvalffvet och
irkegolffuit." Största äran 'hafva de tal vunnit, genom hvil-
han bidrog till Gustaf Wasas bildning och som vi läsa —
lärjungens värf. Men ej blott på tliingenj äfven vid doni'
larne bildades talare. Redan 1151 medgaf Päfv. Eugenius
^I Abboten och Munkarne de S. Trinitate i Lund, att upp-
'trida som sakförare/*), så snart de dertill förvärfvat erforder-
lig skicklighet. Men i Norden torde det utvecklat en skick-
^ lighet, för hvilken Påfvarne fruktade. 1234 förbödos prester-
na att advocera, i en till Biskopen i Skara utfärdad bulla.

* Man ter häraf hvartill hålen i Domkyrkohvalfvcn ämnats. Så ned- i
sandas änna Dufvor Öfver de iS. Peters kyrkan knäböjande skarorna ^
*♦) De Clanstr. 1 : 21^

268

b) Offentliga förhandlingar.

— Medborgliga —
Tidigt efter Chrislendomens ibLorost , åtminstone under
de Engelske Missionärernas tid , som i sitt hemland ofvats
skrifva diplomer både på folkets och kyrkans språk y uppvexl
dylik litteratur på misstroendets grund, det ar sannt,
minskade tvifvelsutan anledningarne till misstaniar. fiokstaf-
Ten förfalskas ej så lätt, som vittnens minnessägen. Och d
i stilistiskt hänseende ej sällan utmärkte urkunder försYi
ofta modersmålets frihet och herravälde. Det heter i Sveri
Landslag (efter Handskr. i Arna Magn. n. 53, 4) Eykno\
ler 22: Alla pe döma laghmaper skall a pinge göra, h
^e haelder waepia vndi han ellaer egh , "pxr skall laghma
sit dombreef a giua, ok paen domin taker, giui for br
som för aer saght. Skulu ok all breeff^ konungx ok lagt
manz ok hcBrcBzhöfdinga ^ i policom malom ok aprom a
eWasnsko akriwas. Här få vi först vända oss till

a) Runurkunder.
Åtkomst-- och eganderätts-hetyg. Dylika träffas, särde-^
les när fastighet fallit utom vanlig förvandtskap , för att åda*
galägga att dervid lagligen tillgått. Häraf finnas åtskilligii
frun egentliga runstenstiden af mycket hÖg ålder. T. cl
Handlingar rörande Snotestad. Pä runurk. n. 496 boi
Lilj. (en bergshäll i byn) anmäler Enkan Inga^ att henoet
man Kagnfast egde gården i arf efter sin Fader Sigfast. Aär
sedan deras son Hägnar, härtill rätter arfvinge, döttj, har
hon på en särskilt sten i socknen låtit rista: Inka. raisti
staf. auk^ Staina. at Raknfast. honta. sin. Hon. kvarn,
(Jkoni) at. arfi. barn{s) sins. Så snart hon sedan efter ett
nytt giftermål dog barnlös, tillföll denna gård hennes äaou
lefvande moder Gerlög , hvilket den nya Egarinnan redovisade
inför samtid och efterverld , genom runristning i Huneherget
vid Ilillersjö Kyrka, huru: Germund och Gerlög egt eu son,
fudrea drunknat och sonen, som ärft honom, dött, hvarige-

269

no raodreo Gerlog ärfde sonen; huru hon sedan giftat sig
iå Göthrik, med hvilken hon fick barn; huru af dessa doft-
n Inga lefde, blef gift med Aagnfast i Snotestad, hvilken
g och följdes i grafven af deras son; huru Inga derigenom
ni till sin sons arf; |iuru Inga sedan gifte sig med Erik
h blef död utan barn ; huru Gerlög derigenom kommit^ till
I dotter Ingas arf, ofvanberörde gård. Detta, som skulle
. 1400-taIety sedan de latinske canzli-formulärerna börjat
VersSttas, fordrat ett helt ark för att uttryckas, kunde det
rtDftka förståndet uttala i några rader. Vid Hämtad i
panga s. förekommer om ett arf, som tillfallit tvenne brö«
er, hvilka, enligt en sednare inristning , derefter dogo i Grek-^
od. Det heter: pziun. mirki. iru, kar. (gjorde) iftr. *m-
V Jtud. e on (jen hon), lam. peira. at. arji. In peir* '
rpr. ^iamu hona aat ar ju Utom Slingan: iiapar bripr.
tir to i Kzriiium *)•

b) Ö fr iga urkunder.

Konungabref och Stadgar. Riiaregiatraturerna
bfya väl föVkoromit, och föga hopp är, att de återfinnas,
pre sig i ''Köpenhamn, Bremen, Oliva eller Haag;" men
BLväl äga vi qvar en stor samling hit hörande urkunder.
7lika skrefvos på latin **), tills den i så många hänseenden
tfensle Konungen Magnus Ladulås uppstigit på thronen. Med
idderlig bug började han skrifva sina utslag på svensk vers ***).

^) K, lnge(i)s Sfungtikref är .allmäDt umlerkändt som Kangabref och
moarkand. Knappt såsom en gcographisk uppsats kan det föras
till Medeltiden. Dess äldsta säkra datum är 1632.

^ Väl ega vi K-bref ända från K. Knut Eriksson , och flera af de
äldra äro äfiren på Svenska , men dessa Svenska bref äro tjrdli*

• gen öfversättningar , merändels fr. 13 och 1400-taIen.

^} Efler Små-Saker 1757, p. 115, hos Hammarsk. Braket fortsattes
ännu i Albrechts dagar. Han har genom sin Canzler, d. v. Kyr-
koh» i O. Uanninge, sederm. Erkeb. Birger Gregersson, hvilkea
vi liagrt firajn il lära känna såsom en ännu i Rom läsca förf. «

270

och aina lagar på svensk vitter prosa *). For sjelfva klottren ntOr-
dade han svenska skyddsbref **}. Och språket äger under han
Kanderers hand och bibehöll anda inuti unionstiden en ritUi
het och rythm, soip ej Kabinetts-svenskan alltid Sger i vin
dagar '^**). Språket öfvergick ej blott i meter ock rim , H\
poesiens ande sväfvade öfver Conseljen, utan i dessa originell
af ingripande religiositet utmärkte dagar gingo Kongl. £i
görelsec och — bordsböner någongång på samma melodie
Svenskan blef snart det herrskande cabinettsspråket* I
delen af Hadorphata JRim^Chrönitan träffas öfver
svenska ofientliga handlingar från medeltiden; andra vid
Björhöarätt. En ansenlig efterskörd är dock gjord af Sli
Samfundet^ samt enskilta archivers och dissertationers utgifvf

Riksdagshandlingar. Genom Sveriges uråldriga
presentativa författning skulle ock litteraturen ökas med
publica. Det äldsta Riksdagsbeslut man trott sig kunna fram-

confirmerat en gammal stadga fiSr Hammarstridiung i Trögd 1361
på knittelvers 9 hvilka börja om verldens skapelse (**a joye priS'
cipium*') och sluta med Trögds skogar.

*) T. ex. Dess stadgar om frigåstningens afskaffandt , AUnö /2SS odi
om allmän landsfred och strtdsvapnens afläggande , Skenningt #. 4.
•*) T. ex. för Gråbröderna i Enköping. Se ofvan p. 164.
»♦»^ Vi vilja blott anföra ur Kalmar-Union: "Haer met sculo alk
fcy dbe oc twedracbt , som mcllom Riken ber til aff longe forlidle
nae tymae warit baiTue , naetherleggcs oc äldre mer wppas : oc icil
buor man bögber oc lagber wid rået oc lagh bliffve.**

f) Man jemnfbre:

Cui non in fortitudine cqui
Toluntas nec in tibiis Tiri be-
neplacitura. . .
Bref aj K* Magnus 1 d, 29 Julii

l^QVL in fortitudine equi Tolvpti-
tem babcbit , neque in tibiis firi
bcneplacitum erit ei . .
1 bordsbönen G r a t i a s > som I«-
ther ofverscUtc , uteslutande det sm-
förda, men bibehdlhnde det filj'
"Der dem Fieh seiu Ftitter gihi,
den jungen Roben die ikn tmrujfM.'

27t

JMifir Däm ett halft åi-tuieo yngre, än déo äldsta Rikdagf^
idniDgeD (se ofvao p. 07), och likväl är det högligen betvif*
idt. Vi tala om UelgandsJiolmamöteta Beslut af 1282. *).
len äldsta RikadagahaUeUe , vi ege qvar, talar till fyra stäo-
er — - JSL MctgnuB 11:8 påbud om en Riiådag i Kalmar j
ai. läund d. 29 ^ug. 1359, der det heter: ''Wi biudbum
åder wara' oadh at fyra meo af almoghanom ij hwario lag-
ighu. ok nempder men af hvariom köpstad, twe kaonicke af
var)ö domkirkio med sioam biscop ok alle aodre af warum
k rikesent manoom, som thet värdar ok koma vilia före ri*
esens a^Uer sirma thasrfua 9culd." • • Sallao har ett Konun-
abud så hörsammats. Eller är ej säkrast än i dag, att, om

*) Se St. Diplomat. 1: 606-610. Jmfr. DelaG. Arch. II: p. 68»
69 9 der en anteckning i docnmentet, en c^pia som möjligtTit
ir äldre ån controyersen i ämnet, synes i all oskuld upplysa, att
Bisk. Botvid i Strengnäs egt originalet, men af hämnd uppbrännt
den rojalistiska urkunden, dä han af K. Gustaf I fängslades. Sär
kert är, att de qvarvarande exemplaren ega blott formen af en
uppteckning efter minnet af ett förkommet original. Förfalskare
pläga gerna gifva sina verk formen af urkunder. Man må dock
gerna betvifla detta allt fSr riksdagliga document, som i bräd-
•törtande bifall till beskattningsfor sia ger öfvergår alla sina 'efter-
följare , men man bör ej göra det pä slika grunder som Rahs • när han
anför att docnmentet härrör från någon Konung Johan 111 :s finans-
plan , fastän han hade för ögonen Lagerbrings uppgift , att Jöran
Pehrsson å Archivi-exemplaret tecknat sin improbation. Rabenii
yttrande i iameral-Lagf, 2:dra uppl. p. 128 förtjenar bemärkas:
"Men dessutom har kronan positif titel till grundregalerna iiti det
af Historici bctviflade, af Kameralister erkända, Helgandsholms-
beslntet 1282 .... Hit kan ock föras, att dd genom den bekanta
digerdöden ^SSO flera trakter i Sverige blifvit öde och skogheväx-
te» men dera sedan upptogos hemman , dcsse i grund af Ihlgands-
holmsbeslutet tillerkändes kronan." Väl har förf. ej uppgifvit, uär
detta tillerkännande skett , eller sin källa , men det är föga tro-
ligt, att hemmanen lägo öde tills K. Johan III eftqr 300 är bör-
jat uttänka sina merendels litet betänkta finansplaner.

272

RiksdagsmannaperfonaleD i 2 partier skall fSrdelai ^ Ittgga ofvi
anförda indelning tiU grund: a) De aom tomma for Bi
b) Desoin lomma för sina tarf pors skull? Pd detta filtt
xnan säkrast kunna urskilja sjelf ständiga och serpUa^ de
sedan befinnas i centren eller på sidorna af dagens opini
fractioner. Men sämre torde man hörsammat det påbud
nfironde kallelse , att skipa allom rått -— krona och ky
riddare och svenner, bönder ^ bokarlar och köpm80|
^^aUt mect kerlek sä stadfästa , som thet ceperdeliia si
ma medhf gudi til heder ok the helgho kirkio ob a
Sweriches almogha til frid ock frelse** *)• En skön eofiii
råder ' merändels i riksdagsförhandlingarne. I Telge Sta
1491 anföres, huru "vor kaere höfuitzman her Sten Sture
gärt at vare qvitt och fri tliz Höfiiitzmansdöme före thet É
omagh och for magra bryster scul och oljdne af Rig
inbyggere/' men huru han för allas deras bön skull lofv
att än vidare "haldhe alle, rige och fattige vid Lagh ock
Rätt." Ty så omskrefs uppdraget ott regera. Derefter följ-
de gudliga förraaningar, ty "jow thet bethre folket hafwer
sigh i Richet, jow tekker er Gudi och jow yt«rraere seer vor
herre thil thcm med sin nade och mildhed." Men ej alltidj
kon^mer diifvau med fridens olifblud frun folkförsamlingen. Di
Ständerna utskickade ett bref om uppsägelse eller hot till upp«
sägelse öfver Sundet, bands runan vid vingen af en örn med
blixt i klorna. Vi hönvisa till det ofvan anförda, som ri
ansett författadt af Erkeb. Olof.

Enskilda Medbo r g 1. förhandlingar. Dylika firo
många och gå lungt tillbaka.

Ett prof må meddelas. Det äldsta hittills kända ori*
ginalbref pA Svenska, ett gåfvobref från 1271. "Thet sce
(sit!) allom mannom vitcrlikt som thetta breflf höra seller see
at iak ragna j Vigby j Dunmarka sokn fordhom Niclis lafrinss-

V Liljcgr. har ålcifuniut dQt förkomma origin^iUt*

373

US hnifra 'gudh hani siell haffui. kenis oppenbarlica m%
eno miDo opno breue. mik hafiia* udI. ok gifuitb minoni
1 ola£f Niclisson ok hans arfuom. til »uerdhelike »gho thet
nph • j • Grimsta . j • ematuDa aokn. ther hans fadher
dis for:de gaff mik til morgheogavo tha han togh mik*
.. til hastru, ok gifuer |ak for:da Olaff niclisson minom soa
lians arfaom fulla makt thz sama gozich. fara ok nyt ja*
ipta ok saelia aepter sinom cghnom vilia. Ok affhender iak
tk ths ok androm minom arfvom vm tbe kunno nokre
irdhe ok Todersaeter ok hemolar, thz for:da olafue ok hans
tmom mz akr ok xng. skoghoro ok saennkom ok allom an-
in tillaghom engo undan tak no. I. vato ok torro ther liafver
Udr vnderlighet ok fÖrbiudher iak allom mannom* han xllcr
■h arfva. her innan hindra . j . nokra måtto. Datum Wigby
Ibo Dm. millo. cc* entesimo septuagesimo pmo die ba maf*
K CfM meo sub sigillo. I Sigillet B. *).

k — Kyrkliga —

Y Dylika af- Svenske män upprunno utan tvifvel först på dea
kdy Cluniacenserna lade. En Sigfrid, en Eskil, en Henrik
Mid och en Henrik i Upsala hade i sina Engelska kloster
^ts att skrifva diplomer både på folkets och de lärdat
Hk,'i(Sr att styrka besittningsrätten af de till kloster och
^Wr öfTerlåtna jordbesittningar. De äldre Engelska Anna*
l6roa åberopa en mängd af dylika.

De offentliga skriAer, kyrkan under medeltiden utfärdad^
>o ett slags vitterhetsförsök. Bullorna voro ej sällan så
tra, som vår tids blomstertänkande och honungstalande ho«
leters skriAer. Vi ha sett ett prof derpå i bullan om de
lologiske seminariernas inrättning af 1219. Detta verkade

^ DdaG. Arcli. II. p. 10. Ben aldsU hittills kända handskrift af
■ Lafame hänfDres %IU 1281. Det äldaU bekanU orig. bref på
^ Danska Sr från 131B Se SuLmt.Hist. X: p. 711.
^ftHgu SkSmaLittfratur, 2 DeL \%

éf^rf8\\d hbi ej få bland vSra egna ofFentJ^e skrifstalh
1'jr^lLab, ^iiru Svenska lynnet ej gerna finner behag i en b
Ac^f strödd stil, vant Tid nakna, mén sublima berg. Gi
(Ko enkla oeh klara, bestämda och fåordiga stilen 'vinna
hithörande skriftev den egentliga rätten att nämnas 1
A&ÖTi- litterattir. '

.Ij,. a) Hunurlnnder.

'-^ ' JEli söcinéétämmo-pt^oiocoll i stenen, som utgör i
posten" vid Sånghusdörren i Fohle kyrka på Gotland : /
ter: vitni: iiriiur. prests ok: soknamanna aJ HdUfit
aihu (éga) hauptcm mep einn (med ens, eller en gånj
ållå betald) kirkiun farve/i (farvag) ginom litle Fi
ffarpa.

f " ' o) Ofrige urkunder.

Den äldsta hithörande skrift är den äldsta Chrisl
som kan tillskrifvas en Svensk auctoritet: Hordens Erh
jinagarii uppmaning till prelaterna i K, Ludvig a rik<
bedja Gud för den i Norden ny började församliri
iilluext. ''Jam enim Ghristo propitio & apud Danos &
Sveones fundata est Ecclesia & Sacerdotes absque prohibi
proprio funguntur officio." Han bad så bevek ligt, att de
låta uppslå detta hans bref i sina Bibliothekery till sti
erinran, på df?t att deras efterträdare i evärdeliga tider
te understödja församli-ngen i P^orden med sina förböner (
868). Skeninge Mötes beslut 1248, grundlagen för den .
viska kyrkan i Sverige^ som uppträdde, sedan länge den
tholska med sin renare Ghristendom förädlat Vikingasöo
sinnen. — Har i sednare tider återfunnits af Liljegrei
Dipl. 1 D. Länge bibehöll sig latinet här uteslutande,
redan på 1300-talet började Kapitlen på' Svenska me
sig till sitt presterskap. (Det är dä föga troligt, a^t
äierna meddelade sig åt folket pä latin). Vi anföra till
på kyrkliga Acta publica på Svensk Xun^a: ''Wi Proctei
Capituluta innan' Lhicöpinghs helsom Edher hecferliga

275

Hr Ragrald %yrkioherra ath S. Laurenia kyrkio i Swderko*
piDgy Canik i Lincoping oc Hr Herman Bagga, proost i Sa*
ydercöping kerliga med Gud. Kungörom eder ath wi hafwom
|filrstaandit . . at Ewert Moltcke fogotae aa Staegaborg . . på
ITingeno wider Skinberga Kyrkio lagde Skatt på kyrkiohion i
haromarkindherret ehuru Drottn. sagde att torff hoo naagra
bjeip afF them til sit oc Rikesens bestaandilse, tha vil hon
^liet bedas meth kerlek oc eij annar thet aaliggia. Oc wetom
■ri wael at aa biscopens waarom oc domkyrkiones laDdboom
bftffwom wi faanget i thetta aaret aff sombilicom ganskeJica
mhet oc aff somblicom alzenkte for thy at thet Taexte inte
||li jordene oc thet litla som vaexte thet aer meth roofF oc
praalgestning aff them tagit saa at roaa vael skee att hundrada
fnnas the landbo, som aaga ey alla samen en spän korn oc
ilh lass höö oc sidher nöt oc smör eller andra aetande wara
thy utan baetring hser oppa komber tha maatte gudz tienst
pleenast ber i domkyrkione vtan saa viit som biscopsdomith
r, niderlaeggias för fattidom oc haffwenslösa skwl." (1391 — )
sfvet finnes hos Suhm; jemte ett af 1397, som börjar: TVi
^Aorsten medk Gudz nadh Bialop i Shara. • I DelaG*
rh. ha vi anfört ett bref af: Wij Spen (Sveno Setilmius)
fd Guds nadh biscop i Scara af år 1442. Ja, den äld«
|bi Svenska skrift man kännt, till Ragnas bref i DelaG. Arch.
|ch som under detta namn af Fant anföres, är en Biskoplig
liUlLund, BisV. Brynolf J:s Stadga af 1281. Den slutar : Maed
|mounc2e. radi. uilium uir fästs giasrae. paessas skipilsi ok maed
^m fraelslec aer kirkiaen hafdi firi os. oc paer til aer uart in^
iighli ok uaers capituli insigli före paettas brefsat. — Äfven häri
■e vi en ära för Svenska folket, ett drag af dess sjelfständig-
h/ti. Tidigt började man på Svenska öfversätta komingabref,
■tfvebullor och andra latinska diplomer både inom kapitlen
Ipek klostren, synnerligen i Nunneklostren, hvilka således haft
^aytta med sig för Svenska språkets utbildning. Vi erinra, att
itir äldsta Svenska Bibelöfs. synes vara för ett nunnekloster
jiorfattad. Det äldsta til] Svenska öfversätta diplomet är K.

276

Knut ErikfsoDS bref 1167 — 85, hvarigeoom Munkaroc i Vibj
ofverflyttas till Juleta, dervid foroaulfirett anathema likvil
tagits förbi. Vidimerades af Bisk. Thoroos 1440, och torde vi-
ra af honom öfversatt. Ett Alvastra bytesbref af 1208 fioM
försveoskadt i eo Riksdrotzdom af 1333. Äfven skönhet Ii
man sig att genom slika öffs. uttrycka. Till Nunnorna i k*
skaby, som tidigt öfversatte Påfvebref *)f skref fiopifacius
om ''himlar nes Drottning, Guds ärofulla moder, ofvergll
sande lik en morgonstjerna de öfriga stjernor''. Begäret il
skrifva skönt, inverkade mycket på slika urkundsformulfirin]
Tanken om brefpens odödliga hevisning förekommer
sagdt i alla, men nästan alJtid med någon förändring **)* I ett
£. Erik XI:s bref af 1247 heter det.

Quod agitur in tempore ne la-
batur a memorla cum tempore» li-
tcrarum solet testimonio roborari.

Thet som görs J Urna ath tkä
ier åy aff tninneno medh
thet pläga styrktas med hrefua
nilse.

nh^

Gudhems äldsta öfvers. är utaf ett gåfvobref af 1284
Vittnet Biskop Brynolf har utan tvifvel skrifvit detsammf -
och på förutnamda thema gifvit följande variation:

Cautum esst dinoscitur, 8c per
omRia consonum racioni vt ea
qnccaritatis intuitu» locts conferun-
tiir religiosis, scriptiire tcstimonio,
que posteris c^llaciouit modum
reducat ad memoriam specialiler
coafirmentun

j^epter ty at thet heffiases» mtn
9arUget ok gantzska skaligit, Mt th
ting jfom aff kerlige akt ehtlnå
^gijjne varda* medh breffuom ok la*
ctghm skuio stadfästes apUr hmUm
hreff man kan/ minnas, naar swok»
tingh giffuen voro.

♦) Askabyanum Goenob. N. Stobsel p. 18.

'*') I Pommcraka Hertigarnes Bugislai och Oltos bref af 1286 ttUv
det: Quoniam propter prtmi parcntis lupsuu ia huaanis goti*
Bulliuf rei ftabilitas sub celi anibilu coiitiaetur. DelaG, Artk, lU

277

Men <oiii här ej är den enda vittra punkten. Han fortfar:

Eapropter Ego Petras sacerdot Hvgtrföre haffuer jak peder ftrnUr

Angguthorp. hujusmodj in a- t Angatorp swodana t hugenom of"

MO revol^etu, & diligenter intd- fuerue^hit ok granUga beskodi, at

w wb tok stabile nichil penitut inthet pnder jolen studukt bUffuer*

muDere, sed uDumquemque sine uthan hwar ok en man, med Ufstens

rto vite termino dcbiti natura- ^wUs emdelyki. hädan aff daghom

I exactione» tamquam defluentem Uidit Ugenaiss som wim'i bortfiyter

fmn, per monumenta singula, ok ey igeen kommer, ty pil fak «A

cii» demoyeri, volo omoibus , lom viterUgit vara, som ., aU ,.
t^fit scriptum intucntibus luee
vius elacere, quod. .

Ofientliga förhandlingar med christna bolistafver och iyri-
g prcgel, oftast på latin, någon gäng på svenska, aro för öf-
Igt af så stort antal, att vi under allmänna titlar allena kun-
I omnämna dem.

1. Codices, Aegistra &c. Eccleéiawur» & Moruuterio^
ion omkring 12 fol. band. *)•

^ Siadgar rSrande presterskapet, fasUtaUdr vid Kyrkomötet t Te^ 4f79

jemte Statuta pronncialia o. d. af andliga aoctoritetcr i Sverige till

ej ringa antal. Träffas i Sv* Diplom, , Schwed, BibL Lagtrbr^ 5. R,

M,, Spegels Skriftl, Bevis m, fl. — Registrum Eeeles, Cathedr. Ups. På

IL. Bibi. ur Ant. Arcb. n. A. 17. Erkeb. Hemming lät genom

nlgra Kaniker sammanskrifva denna foUo menriiran: år 1344. D«r

finnes ett Caleodar perpet. » Förteckning på de gamle Erkeln ock

Kanikdömen med deras gods och gårdar, en Catalogm Regum

S?ecias (Se nedan r Konmigalängder n. 6.) Vita åc miracifla S.

£rici, med afskrifter af gamla Statuter, Förordn. Testarn, m. m. —

VptaHska Stijtshandlingar : Suuutum Birgeri Regis pro Helsingis de

forum decimis pnedialibus Sthm 1297, vid BjdrköaHratten af Ha-

^rph 1687. Några Jåmtelands Stadgar oeh Bref ther af man se kan

^tt den of^ten fordom under Vps,Erkebiskop h/dt ka/per 1356—1525»

vid Konung Olof» Saga pÅ Rijm, utg. af Hadorpk 1675. Upsala

komikers berätUlse till Pdfpen Urban V om Erkebiskop Petri dåd oeh

VfotkH Birgit val 1366 (på latin) Se SpcgeU Skriill.

278

2. Diplomer. Deras antal kan skattas till 12,000. *).

— till Påfv, Gregorius XII rm Erkeh, Henrici död m, m. 1408.

ffel Le, till K. Erik XIII vid Erkeb, Johannis död m. fR. je

Konungens Svar m. fl. handlingar Spegel 1. c. Erkeh, Jöns Be
sons förliktiinffsbref med Ständerna ock Rådet 1466. Spegel 1. c
hannis Magni offetuUga^ Äre^ Spegel 1. c. Lgbr. S. B^. H. II: p.
n. 4 &c. — Codex Eccfesia Lincopensis God. Memb. K.ongl. BibLi
Aut. Areh. Innehåller Privilegier af Kungar och Herrar till
skopar och Klerker, påf?ebullor, gåfvobref o. d. Registrvm
sia Cathedr, Lincopens, God. chart. å Linköp. Bibi. Dett
1 : 84. följ. Kapitels och Biskopsbref, deraf Han* Brusks i SI
Safnf. Handl. &c. &c. — Codex Écclesia Scarensis, cod. membr.
Bibi. ur Ant. Arch. af lika innehåll. Biskop Brynjuifs Brrf
Tyonde och Biskoffiens rättighet 1281, på svenska och latin W.
L. 1663 &c. Registrum de bonis prapositura Soarensi atttnentibiu.
Membr, Kongl. Bibi. Decretum Electionis Brynolphi Ep» Sear, a II
Rabenii dissert. de Ant. V. G. Legif. p. 6. Biskops och Kafk
href hos äpegel m. m. — Codex Ecdes* Strengncnsis Cod*
Kongl. Bibi. af lika innehåll. Martyrofqgium Cod. membr.
Bibi. Innehåller en Kalender och bcskrifning pä dagarnes
gon, jemte upplysningar om Domkyrkans öden. — Kanuti
R, S, Charta donationis JacU» Ecclesid S, Maria de Aros a. 1231.
salas?) P. Nigri Hist. om de forna Westerås Biskopar. Kaf^
och Biskopsbref hos P» Niger. &c. — fFexiö Biskopsbref Act. Lit
Sv. l725 p. 28 6cc, --Codex Ecclesim Abosnsis God. chart.
Bibi. Biskop Johannis bref 1373 om Skogars och gårdars vMl
Tavastland, (jcmte Konung Birgers mandat), Lindenbrogä
rer. Gcrm. Septentr. p. 187, 188. — Liber Eceksim L%
cod. memb. skrifven af Domkyrkans Cantor Bo Jonsson 1404
Bibi.; till största delen copierad af Lgbr. i Lund; helt men U
illa copierad af Silfversparre i sednare dagar, ibid. — > Lwds
kes Register Biblioth. Langebck p. 564. Erkebiakop Jöns
atorps i Lund Statuta för Köpenhamns Universitet 1470. Erkeh.
gers Sanctarium Birgerianum. — Codices Monasterionun Vaidttå
^ydala, Halmstads klosters Chronikor (?) &c, vid klostren anförda.

♦) Liljegren uppgifvcr 1 Originahr: i f. d. K. Ant. Arch.: Pifn

bullor 1164^1521. 333 st.; Biskopsbref 1188— 1657, 125 i

Jl/rko- och Klosterbref 1164 -i«4t C^lott Wadst. klotterbrcf «

279

L Palasotyper.

1, 2. Siatuta propincialia & synodalia Vpsaliermu
^rouincias a Jacobo ArchiEp. 1277. Upa. hos H. Faber
525 ; Eadem ab ArchiEp. Nic. AUonU. Up: ho9 H. Fa-
HT 1525.

3. Jacob Ulfaaons Herdabref, en paiaeotyp^ fuonen
Ksh utgifrcn: af Wycrup, tillegnad K. W. H. o. A. A. i
WiiD, under titel: En höj st aj elden auenai Palctotyp* \
ibhvn 1826. W. finner här en ''Phoenix librorum." Jemte
Berdabrefvet finnes aftryckt XVIII cap. ur Lavacrtim con-
Kknliof, elt coUegium paatorale för den tiden. Erkebiskc^
pen befaller, att det tryckta exemplaret, ett ark in fo-
lio pateutiy skulle upphängas i alla sakristior och läsas med
iftertauka minst en gång i inänaden.

4, 5. LUteroB confraternitatia fVadaten. 1491 — 1501.

Tcrskrida 1500-Ulct) 7152, TcsUmcnten 1252-1526, 260 st.
Skånebref 1231—1596, 1433 st. , Misccllanea m. m. 1244—1576,
omkring^ 6000 st, Pappersdocumenter 1263—1598, 1082, st Sum-
ma 16,385. (Vid Antiqnitcts-Archiycts delning 1780 aflemnades
till K. Bibliotheket 16,560 permbref.) I Upsala, Lund,, Domkyr-
korna, samt pa Skokloster, JLidber5d, Tidön, Säfstaholm, i ▼. Enfev
strömska och Stjemeldska Bibi. i Stockholm m. m. kan antagas tara
ett tillräckligt antal att göra Summan till 20,0Q0> hvaraf säkerli-
gen de 12,000 falla inom medeltiden, Dertill kommer II. Regi"
siraturer eller äldre Afskrifusamlin%ary Codices Gapituli Londensis»
Ecclesiz Ups. Lincopens. Aboens. Scarens. Monastcrii Wådstcnens.
lamt Registra Linc. & Scar. Se ofvan. III. Äldre tidskrifter i Lag'
böcker och IV Sednare tiders af skrifter, deraf må nämnas: Örnhielms
S.yrko- och Klosterhref 12 band, BuUariam 2 band; J. Pering-*
skölds Bullarium 3 band; Opus Diplomaticum eller Konvagabrcf,
23 afdeln. Aschanaei vigtiga Rikshandlingar, Hans Brasks Regi-
stratur m. m. V. Tryckta böcker: Thorkelins Diplomaiarium Ar-
na ''Magnseanum, Pontoppidans Annales Eceles. Dan. Diplomatici
8cc. &c.

280 .

^LUteroB confr* öt indulgentiarum Hospitalia '8. Spitiim
extra oppidum Sudercopense 1511, omtryckt 1516.

6. Erheb. Birgers i Lund Statuta prouinciaUoj 8f*
nodcdday casua episcopales, casus papales. Paris 151&

Som incunablerDa äro på latin, ha vi blott förbundit
Ois deras, uppräknande. Vi öfvergä till ett skonare blad i
Syenska lärdomens häfder:

^ c) Lagarne

det skönaste bladet i Sveriges medborgliga litteratur för m^
deltiden — "poemerna i iagstil/'

Nu är ingen tvifvel oni, att lagarne redan äro "komna i
skrift." Och lyckligtvis äro de fleste bevarade intill Carl XI:>JL
och Carl XIV Johans dagar. Liksom tusental af våra föden.
dorostenar ännu stå Lär och der obrutna och deras thingsho- ^
gar ännu lyfta sig upp öTver fälten, så har nära ett tu- ij
sental af gamla handskrifna lagar funnits förvarade ibland osi
och egt kännemärken på så hÖg ålder, att man kan sluta, det lag-
böcker i medeltiden ej kunnat vara sällsynta och att således,
äfven verldsliga män kunnat läsa, att således äfven menighe-
ten kunnat ega kunskap om de lagfar, h varefter de dömdes.

Men när under medeltiden kommo våra gamla landskaps-
lagar i skrift? Deras närvarande handskrifter äro frän 1280
och föjj. Och om de redan i hedniska tiden funnits skrifoa,
Där- inföll den allmänna christna redaktionen ? Att den sked-
de först i slutet af 1200 och början af 1300-talet, då Lag^
Comiteer sattes, torde vara svårt att bevisa. Comiteerna sy-
nas nveva haft ett granskande, än skriftställande uppdrag. För-
språken, der de finnas, andas en vida yngre tid, än s/elf-
va lägbuden. De förra äro dock tydligen Lagmännens verk
i K. Birgers tid. Vi hafva intet skäl alt antaga, det Sverige

281

lagrSaendets utveckling står i tidéo efter sina Skandinaviska
iToder. Tvärtom ar det tydligt, att behofvet att skrifva et-
er omskrifva lagarne skulle 'först vakna i det land, der lag-
listoriens rötter skjuta djupast ned i tiden. Nu veta vi dock,
It Langebek låter Vitherlagen skrifvas 1018, att Skånes Kyr-*
.olag skrefs omkring 1140, för att utlösa eji äldre och sträs-
;are, att Skånes provinslag öfversattes på latin i början af
200-talet; att Halfdan Svarte på 800-talet i^f a/ Heidsi via
hings Lag, författad af Thorleif den Vise, att Håkan Adal-
tensfostre stiftade Froste- och Gulethingslagen, och att äfven
le, som anse, att minnet ensamt kunnat ihågiommaj äfven
■nder sjelfva stiftandet, så utförliga lagar, likväl antaga, att
^ntraxtefter Christendomena införande blifvit skrifna.
Vi veta äfven, att Olof den Helige utförde genom de visaste
Bfia i sitt rike en revision af K. Håkans lagar, och att mao
■Btager, att han gjort några förbättringar i Statsrätten, hvar-
Bre man åberopat, i strid om Eikets arfFöi jd, den Hellige Olufe
Uh^. (DelG. Arch. Hl. p. 5) Också är bekant, att han omkring
020 lät Biskop Grimkjeld skrifva en kyrklag, jemte det hanslif-
ide en Gårdsrätt. År 1267 företog K. Magnus Lagabaeter en ref-
ision i Norrige af de 4 gamle lagböckerna. Nu drista vi tro, att
et i Sverige gått ungefar i jemnbredd; att man således nära
Eter Cbristendomens ankomst börjat i skrift eller i Christen
oietafseirift sätta de hedna lagarne, förbättrande och än-
nmde hvad som påfordrades. Vi ha yttrat vår förmodan,
itt Cliwiacensisia Missionärerna från England gåfvo
Srsta väckelsen härtill. Vi känna åtminstone, att de kommo
Våa ett land , der Kleresiet nyss förut ombesörjt lagarnes för-
sittande eller, rättare, fattande i skrift. Grundläggarne af
lår Statskyrka hade sett Anglosaxernes lagar skrifvas af sina
Ifiroflder på folkets språk, och sett, huru derigenom pro-
betnet af en statskyrka bäst löstes. De som ofTtade sitt
4if för en id^, måste ock kunna antagas, att för densamma haf-
H velat offra besväret af de mest gagneliga mätt och steg *> Då

*) I Nordboarne t H^estervikinff af Cronhohoj I;, p. 420 anf<irc8 sS-

282

nan här fick en helig- Eriht lagj fjnes det antagligt , attbao \r
genom lagrevision inlagt samma förtjenst i Srerige, lom, den
helige Olof i Norige, utom den bestämda kännedom man har
af dess purificerande utaf vissa lagrum af hednisk anda. Säkert
Sr, att, då under FoJkungarne beröringen mellan Svenskar
och I^orrmän öktes och förbi ndelserne mellan hofven blefio
högst lifliga, uppstod äfven hos oss en Birger JLagabosUn
tid. Vi hafva i alla tider varit fallne för att efterfölja våra
grannars exempel.

a) I^andahapslagar.

I. Uplandalagen: redigerad af Upl. Lagm. WigherSpt
på 600-taIet; af K. Erik IX «) omkr. 1160, der det hedni-
ska, som ej kunde gälla bland Ghristna, utrensades; sist af L
Upl. Lagm. Birger Pedersson (Brahe) 1295, utg. Sthm 1607,
1650, 1665, Ups. 1700 (af O. Rudbeck med lat. öfs. af Locf^
cenius och noter af Lundins). Företalet är ett af våra äldste för-
sök att philosophera öfver JRättsbegreppen. Vi skola läogM
fram försöka rättfärdiga vfir förmodan , att det är skrifvet if
Doropr. Andr. And. ''Gudh siälwer skipadhi fjrstu lagh ok
sändl sina folke med Moysäs, är fyrsti Lagmadher war fori^
hans folke. Swa sändir ok en waldugher Kununger Svea oL
Giötha Byrghir son Magnusa Kunungx allum them är byg*
gia mällum Hafs ogh Säwu ströms ok Ödfamorda bok tbiiM
mädh Wighers flokkum ok Laghum Upiändskum. Lagh sknia
wara skipadh ok satt allmänni til styrsl , badhe rikum oL
fatökum , ok skiäl mällum rätt. ok orätt. Lagh skulu giömal
ok baldas fatökum til Tvärnir, spakum til fridhar: än ospa-
kum til näfst ok ögnar. Lagh skulu wara rättvisnm ok soäl-
'lum til sömdar, än wrangum ok osnällum till rätningar.

•J

som skäl för både de andliga och yerldsliga lagarnes infurande i Bron-
tons Krönika , att Kleresiet bland Anglo-Saxerna författade hgarnc
*) Kallades derföre Guds och S. Eriks lag. Bena. coUeg. Hitt Sr.
Uh, V. c. 19. V; Stterm. Tal, p. 63.

283

Land élulu ntädh LtOghian byggiaa *) ok ai mSdh waldi*
wirkum. . Tby et tha siande land väl, tha laghum fjlghis.
Wario allir rättvisir, tha thurAi ai lagha widh." Af sam-
ma anda är K. Byrgers stadrdstelsebref. Lagen är stiftad, "til
at rätta krankra manna sidhi ok mädh järonadb afläggia man-
na missämi, före tbän skyld, at swa sum timin lidfaär ok
män frafaldä ok andri tilfödfais , swa ymskäs. manna sam-
Tira." I Upplagan af 1666 insättas i Koogl. stadfästelsebref-
▼et allenast Pbilippus Rödhä aff Aunby, Hakun Lagbman ok
Äskil Skialgbi, samt Sigurd Domare i Lag-comit^n. I DelaG*
Arch. II: p. 13 upptagas- i en copia, som lär tilibört Hogensk.
Bjelke, dessutom Johan Gåsabegb samt aff Fierdundalanda
Ulff af Odenswij , Gotterich och Ulfvidum domare , liksom i
Hessenii öfs. deraf i Scond. Ulustr. III: XII p. 451. Af Uplands-
~ lagen har funnits och finnas ännu mänga afskriAer ; dess Kyr-
. lobalk utgifirer H:r Schlyter med rådfrågande af mer än 100
handskrifter. I Upl. L. citeras uttryckligen bedendomens redaction:
''af thöm gamblu Laghum sum i hednum tima brukadbus."

2. Södernuumalagen* Fick sin närvarande redaction af
Lagcomiten i Örebro 1327 , der Stephan Höriksson , Söderra.
Lagman, var Ordförande bland de 12 Revisorerna, alla jord-
«egare i Södermanland: Riddaren Erik Tburesson (Bielke),
Väpnaren Ingevald Estridsson (Natt o. Dag i längden), Riks-
marsken Erngissle och dess Broder Carl Näskonungsson , Väp-
naren Thorkil Andersson, Riddaren Ulf Arobiörnsson (Sparre),
sedan Lagman i Wärend; Nils Anabiörnsson , Lagman i Vest-
manland och Dala , sedermera Riks-Drots , Tyrger , sedan Lag-,
man i Vermland, Anund Röriksson (af Eka, svärfader åt
Waldemar, den siste folkungen) m. fl. Utg. af Cl. Åkerman,
Sthm 1666, efter ett gammalt mscpt på K. Bibi. i Sthm. I
Köpenh* finnes en skon membran, som tillhört G. Posse. Fö-

*) Läses ännu öfver Kldhasct på Gammel Torv i Köpenbamn , taget
nr Waldemar Sejcrs Jntska Lag» som antogs 1240. Begge ut-
tryckenr källa är troligen gemensam.

284

retalet är taget ur Uplandslagen ; något förnyadt till tprlket
^'Ok 8wa biwdher ok eenväldughär Konunger Svea ok Göta ok
normanna Magnus sun Härtigh Eriks allum SudhermanDum
vidher rätvisa ok lagh byggia • . • '^).

3. fVeatmannalagen. Dess närvarande redaction är från
K. Birgers tid. Den liknar Uplandslagen och torde' vara ea
omarbetning af densamma för Westmanland. Utg. efter ett
gammalt Mspt (3 slika finnas i Stbm) af Cl. Ikerman , Stha
1666. Den börjar med étt philosophem och hvarje balk upp-
löser sig i en vers. ''Lagh, heter det, ära sätt ok skipath
allmänne till stjrsl . . Land skulu medh laghum byggias ok
8i med waldzwärkum , thy at tha standä Land wäl tha La-
ghum fylghis." Vid jordabalkens slut heter det :

Gud late os swa til Jordh at thra
at vi matum alle himiriki fa.

Vid Köpmala balker:

— — Krister ware gäster manna i jordhrikä
Han gifver os före gästning Himiriki.

Att denna djuprotade kärlek för sång och bon andades
en frihet i hierarchiens tid^ som laoge varit försvunnen i ny-

'*') Poesien tränger sig äfven hit. Suderm.l. slutar:

Vari swa tält om fridhi, Gudh giwä os sin fridh»

Vi thorwra alle han väl vidh.

Alle the hijt vildu med fridhi komme ok med fridhj wara.

The skulu ok med fridhi hädanfara

Them hawer jak allum fridhum f&rt

Laghsaghu thässe hawa hört.

I fridhi vari Kuuungcr . Laghmadher ok Land ,

Thät giwi os Fader, Sun ok thän hälghe And»

Fridher vari lyster at Laghum ok lagha fallum

Nadher Gudz ok fridher vari med os allum

285

re tider, se vi af många stadganden: ^'Än Biskop skal taka,
la skal Konungen alla Landa atspyria, hvarn ther vilia bafa^
an skal bondason vara . • Bondason skal Laghmadfaer vara p
ij skulu allir bönder vellä medh Gudz mizskon.'' Men på
dens skonhetssinne var det Nordiska allvaret intryckt. Kringv-
andrande lekare "then sam medh gighu gånger äller medh
led lidhlu far" blef ensam satt utom lagens beskydd. Blef
an slag^ låg ogild. Blef ban sargad, fick ban söka ritt
ftci^ en lag, dikterad af det.mest komiska sinne, som någonsin
agstiftat. Tha skal, nemligen, taka kvigbu utbama, ok flyt-
ia upa bäsingb, alt skal bar af roppo raka ok sidban smyriS,
hk skal honom fa skoa nysmordha, tha skal lekaren taka
?igbona om balan, nadber skal til boggha medb bvassege*
il, gitter han hållit, tha skal han hawa then godha grip och
fil sum hunder gräs, giter han eigh hallith thabawi ok tboli
let som ban fak, skam ok skada." *)

4. Dalelagen. Är "ofigammal." Men våra forskare i
rdomshäfderna synas ännu o visse, om det är — Westgötala-
rn i ett äldre skick, sådan den följdes inom Westgöta Dal
)alsland) eller det är den lag "som hafver brukat varit öf-
er alla Dalarna." **) Utgifven af Hadorph. Sthm. 1676 efter
Lt manuscript i Stockholm. I Kyrhohalhen se vi, att folket
gde en allmän frihet att sjelf välja prest: "Agin Bondir wald
t välia präst, sliLau thär the vilia inan säx manada. Sidan
iti äru säx manada, hafvi tha Biscopir wald a t fa tliem präst
liUn thär ban vil !"

*j Till och med i denna nyare stadga bevarar sig den gamla sma-
ken for rimbokstäfyer — "roppo raka — ^oda ^ip • • ^r^is —
siarn och si(ada ; äfvensom ^ga ^nger, yidla /ar.

^) Jmfr. Hadorphs titelblad och Hammarsk. S. W. H. p. 11. Geijer
Sv. F. H. 1: p. 179; 1. H. Scbröder i' Les DalecarWca &c. 5.
UUans måsåa omtalas i Dalelagen Bygga. B. 9 Fl. Till 5. lliani he-
der stiftades Gttdsbcrga KiosUr i Dalame. De a. S, G. 1: 99.

286

5. HeUingelagen^ ''som öfver all Morlanden, tbet ir
Suodhedfai, Mädelpada, Inger man land och Norrebotn fordom
brukades. Utg. Sthm- 1609, 1650^ 1665. Anses vara ett ut-
drag af Uplandslagen , redigeradt af ''alt K. Magnusa (Smek^
radh." Företalet är vittert. "Sva sum blant ädhlä fruLt
vaexör nällär, Tithstlä ok Torn, man skal them uptaka ok
bortkasta, at the om gaa äy the godhä fruckt. Sva skal mn
ok nafsa Ilgärningxmannom ok Vrangwisom, at \h% vmga Wf
godha mannom." Med rimmen kommer deremot prosans andeS

Gudh giwi at wi mattoro här swo liwa med lagha, ' lon

At vi mattorn alla Himärike hawa ,

Ok medh war jämpkristän swo umga, f:^

At wi maghom all Himarikes naad faa.

t k

6. fVestgöta JLagen: redigerad af Lumb i hedn. tideif
sedan af Eskil Lagman, Snorro Sturlesons gästvän, som "sponii
innerlikä och lelädi all Lums lagh/' vid samma tid (1200— )^;.i
som Anders Suneson öfversatte gamla lagar på latin. Äldid
handskriften är från 1281. Utg. af Stjernhielm efter flat
Gödd. fritt hopsatta til en, Sthm 1663, af O. Rudbeck Upc
1691, öfvers. på latin af Loccenius med noter af LuDdiu
.(före 1702), utgör l:sta Bandet i Sveriges gamla lagar idg*

af Doctorerne Collin och Schlyter y Sthm 1827. Af en iSi-
träffligare edition torde aldrig en uråldrig urkund, som qvar-
funnits i flere handskrifter meJ rika varianter, fått hugna si{^
Utgg. ha dervid rådfrågat 18 gamla codd. mer eller miodre
fullständiga (fr. Kongl. Bibi., fr. Ups., fr. Sko m. m.) och 9
bättre nyare afskrifler. Denna lag gällde i WGL., Nerikeodi
Dalsland till 1416, då Westgöterna antogo Sveriges allmäoBi
landslag. Denna lagbok visar, synnerligen i sin sista redactioi)
djupa spår af sin uråldriga poetiska charakter. Ofta är Isg-
budet aflfatladt i fovnyrdalag y någon gång träffas fl*«^
nans och runhenda , äfvensom omqväde — således alla i
vanligare prosodiska egenheterna i Skandinaviska skaldekoo-

287

n *)• Och oss torde det forlåtas, ooi vi t\ finna denna lag«
ks poesi underlägsen fragmenten af den klassiska littera«
rens äldsta lagar.

O T. ex.

n^e skal lak Ibtoi,

]^e arua bot ok ivttaerbot.

^GL. Dräp. B. IX.
riper maper man.
L wiirper sidan
II ^Sraepin a fotomAans
Mma wighualli
L i /amu /tun^. ,

l%\ a wserkum sinna»
ier a eig rået a.
g k9it\ ok eig i^oDonger.

L. e. XVIL
iars maper /Öfuirkinger.
^ger i. skoghum.
;ors ^imu ma^r»
utfer msiher han af sar.
Lui dohnm. sak ok late
i&inaB Tgiidan a^inge.

£. c. XXL

tal aru/angh jorpar.
et ar arf &c.

Jorhn B, /.

a mark manz.
'ok ma se bloh ok ^«n
hinnugh'sum ^raspin var.
pa skal pan böt» mark a.
Drmp B. XXX.

Om Runkånda erinrar:
Swear agho

konongh at toka

ok swa at wrakm.

ReU. B. I

Asscnatu träfias ej sällan:

Inlaght fa yarper bart stulit.

rent aller brent,

Aru. B. XXIX.

Annor 9 fimnoi 9iua uUryek aUiUo^

rerade.

riper i garp

ok rinder vr

jiru. B. XXU.

Dräp han mep vapa yarki.

1. c. XIV.
Si(ama ok S^apa
eig goera sk^i aller s^uld
staf oc stol. &c. &c. &c.

iVarper a^yrp ^oren

Stumlom erinrar lagstilen om omqyådtt.
Dör maper i by ok annar i aprum. .

huarghin perra ar annar arui.
Brann» tuer man inni bapir . .

huarghin ar annars arui. ^

Fållar tuer man bape i enne oresto (slagtning)»

huarghin perra ar annars arui.

Drukna tuer man bapir a eno skipi,

huarghin perra ar annars arui. o. t. r*

Aru. B. XFl

J»8

l^.Qaifföta U^gen.,, Vi borde måhända redan under hedi.

tidehv^rfvet (p* 72) nämnt, denna , . jemte Uplands och Wcit-'

göta lagen, tv man anser att dess rot, som nedskjuter i h«*

denhös, går länge parallelt med Westgötalagens , förrände

luta samman i den längst aflägsna forntid. Närvarande redi-

ction är ^r. 1290-talet; men äldsta bandskr. omkr. 1350. Utfi

Sthm 1607^ 1650, 1665, samt utgör 2:dra bandet i Suerigm

. gamla Lagar ^ Sthm 1830, utarbetad af ofvananförde atg|i

under rådfrågande af 9 äldre Codd. Den börjar med Knd-

7Ui B. och budet: ''Kunnungaer lataer Kirkiu byria. bönder'

til lukins gaera. Nu ser kirkia giorp. pa skal köpa böker..

fäet skal alt sokn kusta." Lagstiftningen går således ut frin

Christen tro och denna grundas på christlig kunskap. OAa

talar denna lag i ordspråk och dessa merändels allittererade

t. ex. i arfdab. ''Gånge Äatt till och Äufva från."

8. Smalända Kyrholag. Är mycket olika Kyrkobalkes
i Östgötalagen, hvaraf det synes sannolikt, att äfven så ston
olikheter förefunnits mel San de verldsliga balkarne af Östgoti
lagen i den form den föjjdes af Tiohärads lagmän, fastän io»
tet exemplar deraf anträffats i sednare tider. Än vissare sy-
nes det, att Wärendslagmännens Kyrkobalk är äldre, än den
qvarvarande Östgötiska. Den förra är äldre till språket, mio* \
dre noggrann till sakordningen, och förskrifver sig i måogt
stadgar från Katholsha tidskiftet, då den sednare bär pregel
af det Påfi^isha. Smalands lagen tillåter den bonde få natt-
värden på påskdagen, som ej betalt sin tionde; Ostgötalagen
förbjuder utdelandet ut en dylik. Den Småländskas höga ål-
der bevisas ock med skäl af förbudet att "grafva a aetteh%
annars *). Finnes utgifven af M. Celsius i jict. Litt. Siftc»
1732, 1—101, efter en membran på Skokloster. En dylik
membran finnes i Köpenhamn, som utgör kyrkobalken i en

*) Der stadgas 12 öres straff för den» son uppgräfver ej ruttnadt lik
ur kj^rkgård, 6 dre om det sker i en hög. Liljcgr. Runl. 122.

289

K. Magni Erilssons lag. HSrvid torde vara stället att nSmnt
Btt ord om våra Svenska KyrJsolagar i katholska tiden. De
ildste voro, enligt Gcijers ord (S. F. H. I : p. 169), bildade
sfier den republicanska anda , som rådde i den gamla politiska
Forfattningen. Och sådan var Kyrkans ande oTver allt, tills
b^rarcfaien hann förqväfva den , liksom despotismen forqväf-
oe den i staten. Presten i Sverige , yttrar samme förf. , var
en folkets embetsman , vald af menigheten med Biskopens vilja.
Biskopen valdes sjelf af folket och insattes i sitt embete, ge-
aom vanlig investitur af konungen.

9. Siånelagen. Anses stå på hednisk grund. Hvitfeld till-

ikref honom i sitt närvarande skick åt Waldemar I (1158 eller

1163); men Kofod Ancher och Schlegel hafva ådagalagt, att

den är en i sin första form mycket äldre lagsamling. Man-

dråpsbalkcn är dock en ö^vers, af K. Knuts för Skune gifna'

itadga om dråp d. 28 Dec. 1201. Se Sv. Dipl. I. n. 118, och

Hoten. Man har af Skånelagen en Runhandakrift på Univ.-

Bibl. i Kphmn , som anses af Brynjulfsson vara den äldsta, co-

dex af samma lag. Petersen tillerkänner i allmänhet både run-

nsembranen och den membran, Hadorph följde vid sin uppl.

Sthm 1676, 'för ''mycket gamla." Närvarande redaction af Sk.

Ii. anses af Petersen "aeldreend 1250.*' Skånelagen öfueraa^tes

få latin af Erkeb. Anders Suneson i Lund (blef Erkeb. 1201).

Senna membran fanns och utgafs af Hvitfcldt 1590; sedan i

Westphalens Monum. IV T. Denna öfvers. är Erkeb. Andreas

till odödlig berömmelse. Gram erkänner sig deraf lärt myc*

keahistoria, liksom Geijer af Collins och Sch lyters edition af

St. g. Lagar. Öfs. tillägger nu lagens orsaker, nu juridiska

(Uitiquiteter , nu förklaringar öfver lagens ord *). I Hand-

tkrifterna af Skånska Lagen finns också Erkeb. Eskils *) (blef

*) Absalon var lika som Erkeb. Eskil mtdarbetare i Skånelagens
redaction. Schlegel anser att densamma är en full omarbetn. af äldre
ofta motsägande stadgar, och att Andr. Suncson vid sjelfra sia
&fs. har haft ett slikt ordnande och redigerande till ögonmärke.

S^triget. Sköna Litteratur. HD. ^Ö

290

Erkeb. 1138) Slaanale Kirleret^ utg. 1505 och 1781 (tC
Thorkeiin). Af densamma sändes tidigt ett ex. till hvarje hi-
rad i Skåne, ''at Böndor matte them loghlekae waeriae, ok taki
m\ withir uloghum /' d. ä. att Bönderne kunde på ett laglig
sätt försvara sig och icke förbindas till något olagligt. ÄfvcB
en äldre Kyrkorätt fanns , som var ''of horder'' (för hård). Af
Skåne-L. finnas 64 Mscr., deraf 35 i Kphro , 22 i Slhro , 5 i;
Lund Q. s. v. *]. f^itherlagen (Criminallag) må här äfven näm-
nas. Gifven af Knut den Store, förnyades den af i^nut Yl
och Absalon , samt öfversattes utider titel af Leges Castreth
aes Canuti Magni af Sven Aagesen^ Kanik i Lund. Lan-

gebek (S. R. D. III: 140) finner häri den Skånska dialecten,
hvilket törhända den Skånske öfversättaren velat tillkönnagif-
va, då han omtalar sig funnit lagarne nostra uernacula & qoi-

f) Att deu SjasHanéske Lw stundom visar sig blott som en nj reé-l
aciion af Skåne-Lagen bör ej bär förbises. Man jemnföre

SjceUandske Lw,
Fraendser mnghae sey bom frän.
tberrae motbaer takae, e maethaen
faun vil manlös liuoe ok waeras
förse sin börn, "ök aey tberra eghn
forbaeghthae ; fr^endaer skulae til-se
mselb haennae. ^n wil thaerrifi
motbaer mattoaes, tha gömae thaem
tberrae egho, tbaernaest ser fraendae
ok ful aldaer &c.

Kaerser flaetföring, at ban bauser
ey swa got sum banum war iat«
tba iritas bondse thet maeth tyu^ggv
månne vitnss oc tultser etb, at
han bauaer swa got sum ban iata
banum, -sllsr thing men wiss? til
gotbe raaen at latae witae, at ban
hauaer swa got» at han ma lita
at £cc. &c«

Skånska Lagen, Perffom. handskrifitt
Fraeudaer mugbu sei taka böra
frän motbaer tbcra, e maelbaen hua
vil manlös wara och sitia före
böraum sinum oc tbera ega.
sen tho scul^ fraender til-se, at
motbcr . • ibrbaegtbar aei sgi
borna sinna. Wil mother burat
mannas, tba walda tben börai
egn^ aer naest aer waern &e.

— Runhandtkriftem
Kaeraer 11 alf öring, at han baatf
sei sua got sum bannM nar ialUty
f>a uiti bondaen |>aBt mae^ toiggia
manna uitni ok tyltasr e^e, at haa
baOr sua got simi ban ialtaf»» ha-
BU1D; aellaer |?ingmae1i yisae til du-
gande maen att latae uit«, at baa
hafir sua got sum kan ma lit*
at &c. 6cc. '

291

eni tuccincia breyitate conscriptas. Petersen medgifver det
c1l| anseende rimligt, att språket i Skåne, längre tid än i ■an*
ra Danska provinser , legat närmare Svenskan och lYorrskan.

10. Gotlandslagen {Gutalagh), Anses äfven uppvuxen
A hednisk rot. Utg. af Hadorph 1687 och efter en bättre
^andskriA *) af Prof. Schildener, Greifsw. 1818. Sjelfva bör-
■n vittnar att den iippträdt under hedendomens och Christen-
bmens strid, ^itta ir fyrst upphafi Lagum orum, pet vir
i^lum naicca haipnu oc iacta **) crisnu oc troa aller a ann
^p aIzWaJdanda oc bann par bipia pet han unni os ar oo
Ifip sigr oc hailsu. Der förbjudes att utkasta barn , straff
|Ngas för hednisk offert jenst, och 5 kap. gäJler prestum oc

tcuiium oc pera barnnm. Åtföljes af en historisk uppsatt
Gotlands bebyggande 3 Godices finnas i Sthm, 3 i Köpen-
n.

11. Vikens eller Bohusldns Kyrilag. Ur samma sta^
^tisla grunder , som Utg. af Corpus Juris Suio-Gothici upp-
iga Skånes *och Gotlands lagar inom Sviogothiska lagkretsen^
jToes rum derinom äfven bÖra tillerkännas Vikiska Kyrklagen*
Ti ega nu Bohus län liknvisst som Skåne och Gotland.

Denna Kyrklag är den äldste bland Norriges Kyrklagar,
HMD Sro qvar i oförändradt skick. Dess utg., Bisk. Finsen,
beviste don vara stiftad af Sigurd Jorsalafar (1103 — 30) , som
Kcsiderade i Kungelf , "Norriges härliga hufvudstad ,'* den tid
Jdsnd iallades Danmarks — att vi åter må erinra oss våra
taor, till tröst i vår närvarande ringhet. Dess lagspråk står

I Ml

^LikTäl är cletU så omärkligt, att Petersen, II: p. 158, hänför
Schild. till dem, som "ej haye haft Adgang til Haandskriflerne ,
og derfor ladet de seldre Udgayer optrykke med deres Lese- eller
Trykfejl."
^ Måste vara JaUa (Isl. jåta) eller jacca (jaka). 1 Arn» Magni o.
51 ^ 4 står ja»a. Flere dylika fel träffas i begge upplagornA.

£92

|»å samma rot, som det urgamla Sveriges. Ded begynner: "
er Uphaf Lagha i4^ara, at Austr scolom luta oc gifvaz (
sii} rökia Kyrkor oc Kennimeu ." d. ä. det är första bi
våra< lagar , att vända oss mot öster (göra bÖn ?} , gifva <
Cbristus och underhålla kyrkor och kunnige män. Slutar
er Kristia rettr taldr . . . Göymi var Jesus Ghristus. i

(b) Stadslagarne (särskilta städers).

1. Sjörkörätten, Stiernhöök antog den stiftad
JBjörn för Birca 832, Hadorph för Stockholm af Birgei
1254, Lagerbriog ansåg den vara en enskild Handeisstad|
Lödöse. Utg. af Hadorph 1687 efter ett mscpt på K.
skrifvet med munkstil på pergament. Oss tillkommer e
att söka "tantas componere lites/' men hvad vi kunna
denna membran för, är, att vara den äldsta Stadslag i S
ge , k var före vi redan nämnt den under fÖrra tidehvai
(i slutet af ll:te seklet eller början af 12:te ^y^ra/V^o^ Bjai
fetler i Norige) , och hvad vi kunna der förtjusas af, a
äfseende på hederskänslan och dess helgd , som råder i
samma. Gap. XVI. Hvar sum liughaer seru mans af n
seller kono, bote XII marker til trae skiptis. Orkser^^hai
botum , |>a skal han huzstrikae vi|> stupunae oc rymi
stapin. Man eger få säkrare prof på ett folks högre biidi
än deras realisation' af brott i mynt. Vi återblicke härvi
de gamle lagarne. Att skylla någon för att hafva lupit
dan med svärdet bakom sig, var belagdt pied lika böter
. blodskam. Enligt BjörkÖrätten pligtade man 3 mark fö
huggen lillfinger , för hvarje tand i nederkäken utom
främste, för förtal om byaman eller gäst, för kindpust
käppslag; 6 mark för afhugget storfinger (en af de 4]
hvarje öfvertand eller en af de 2 nedersta, för lockar af&k
af en qvinnå (hvarigenom hon skulle likna en sköka), f(
qvädins ord, för blottad stekametz (värja), för röfvande å
middag å gata till örtugsvärde; 12 mark för anletssår,
e) hatt och hufVa kunde skyla , för sargande e. m. å t

293

mark för targande f. m. å torg; 40 mark for tläppt tjuf^
r dråp å torg, för utstungoa ögon, afhuggen faaod eller
ty afskuren näsa ellet skåp, för forsat, för lockande af an«*
rrs husfru *^ eller dotter, för 2 slags mätt, för stöld af ett
e sedan ringdt är **), Priset på menniskor i Westgöta lagen
:t för mord å en Småländning 8 ört. 13 mrk, Norrsk eller
ansk 9 mrk, Sudherman (Fransos) eller Änskerman (Engels<>>
■o) 4 mrk till sakäganden och 2 Kungen. Man finner att
Ire fader vore strängare i fråga om egendom än lif; ty mot
n hemliga tjufven var ej tillfälle att vid försvaret ådaga^

r;a någon mandom , då deremot mördaren erböd tillfölle
finna ära genom tappert försvar.

K-

2. Den Lundaie StadsreL Åtminstone från 1200-taIet.

foligen äldre, ehuru bekräftad af K. Waldemar 1326. tJtg.
K» Hoaenvinges Lag-SamLy y. D»

3; Malmö stadsrätL En del af en sådan utgafs af L.
Colling i en disp. Lund 1760.

4. Den Hehinghorgsle BirlereL Af lika ålder med"
an färra och af samma språkålder som Skånelagen. Se iC
Inchers LouhisL 2 D.

5. PFisby Stadslag. Skall , enligt Utg. Hadorph (Sthm
688), blifvit stadfastad redan af K. Magnus I. Är på plåt*
fika: "Dat si vitlic dnt do sik de Lyde to Godlande." 2
HUidskr. finnas på K. Bibi.

Lex 'municipalis urhi Troasaby in Sudermannia ap"
tsrtinens. Membran i Danm. Se Skand. Samf. H. VIII, fiifa.

*) Södciml. L. fordrade der näsans afskärande» utom buter. Völa-
spa straffade kurtisörer med eviga etterströmmar bland mördtre o.
d. i Hels boning.

^) I sednare stadgar Pifven 'åfweafSr mutor.

p. 48. Troligen liLsom membratien: Her byrias Suäuri
pungs Lagbohh blott en afskrift af Stadslagen för ifrågti
rande stad.

1. Medellagen. Så kallas K. Magnus Erikssons Larn
lag, *) egentligen sammansatt af Uplands- och Qstgötalagen
Lagm. IJlf Ambiörnsson och Algot Bengtsson, enligt Riksda

' besl. i Örebro 1347 , men ej af presterskapet antagen och d
före ej fullt auctoriserad förrän den trädde fram 1442 hd
namn af

2. K. Christophers LaghoL Man har dock af i
gamla allmänna landalagen handskrifter äldre än K. Chr
ophers tid. /Den gällde förut utom i Kyrkobalken och o
dömdes äfven sedan efter medel lagen '^*). Af Christophers
bar man 18 gamla handskrifter blott på Skokloster, 21 i StI
10 i Kphmn , 16 i Ups. , 6 i Lund o. s. v. — 78 voro käi
1823. Den är utg. Slhra 1608, 163^, 1665, 1702, 1726. 1
blef redigerad af Talaren i Basel , Nicolaus Bagvaldi ,
4edaQ öfversatt af Doct. Bagvaldus Ingemundi på latin 14
hvilk^n öfs. utg. af Messenius 1614, som berömmer öfver
tårens kunskap både i svenska och latin.

(d) Stadslag.

Swerihes Aijles Stadzlagh ^ efter K. Gustaf II:s bef
ning tr. Sthm 1617, sedan ointr. 1628, 35, 38, 43, 47,
61, 65, 82, 1702, 30 &c. , öfs. på latin af Locccnius, i

*) Se Utkast till en beskrifaing om Sr. Uldstc Lagar 1775« Detei
plar, från hvilkct alla ännu befintlige affkrifter härstamma,
vara n. 1209 fol. i K. Bibi. i Köpenh. Dcrmed täflar dock i
der en membr. i ArnsMagn. n. 63; 4. Det förra har till
Biksförostånd. Bengt Jönsson (Oxenstierna), som lefde dl 1
utgaff. Häraf finnas omkr. 60 handnkrifter, i Sthm '23» Upi.
Kphmn 11, Lund 1. Linköp 5, Wcxiö 1, Sko 3 o. i. t.

*^) PcJaG. iirch. IL p. 79. enRfidsdom af 1507 rör. arf tUl 6:te

295

arbete, der han på latin, ehuru med mindre kunskap' uti ori-
flinalernas språk öfversatte våra äldre^ lagar. 44 handsk* voro
])ekante 1823, deraf 16 i Sthm, 8 i Ups. , 6 i Linköp.) 4 i
£phmn o. s. v.

(e) Sjölag.

Dat hoghetae TVaterrecht (in fine: Hyr eyndel dat got-
■ hadsche Waterrecbt. Kphmn 1505. Then gamla fVijaby
Sjörättj fordom på götiska sammansatt^ utg» af Hadorph
Sthm 1689 , (deraf 7 handskr.) — Sjölagy den första tractaten
i Peder Månssons skrifter. Börjas : VUl nokor bygga skep
f\ Kompaoskap, tha skal thän skeparen . . p. 1 — 90. Slutar
Aome An. Dni 1522 Fräter P. M. Har tagils för \Visby Sjö-
lag af Bureus m. £1. men är en öh. af en Italiensk bok : del
€cnsulato del Mare^ enligt Benzeiius. Se Brings Sami. af
•éiandl. o. Påm. i p. 14.

(f ) Ofrige Jwridi^ke skrifter och uppsatser.

Äfven sådane rent velenskapligq ha vi rätt att vänta.
Våra Biskopar och Kaniker voro ej sällan Juris Utr. Docto-
rer. I Kanikernas grundlag var stadgadt^ att de redan vid
sitt antagande borde vara nog underbyggde i juridik , för att
den på egen jiand studera. Men ville de söka en högre lär-
dom och värdighet deri, så skulle af Kapitlets tillgångar un«
derstöd lemnas dem , som voro fallne för Studiet*. Så länge
^ de voro Scholarer fingo de 35 mark, som JBaccataureer fika-
ledes, men som Doctorer j (då de sökte grad inom den högre
facuiteten) 50 mark. För att bVi Baccal. eller Lector Juris
Canon, fordrades 6 års studium , deraf minst 3 på decretum ;
För att bli Doctor decretorum måste man vid Universitetet
hört Jura canonica i 5,. jura civiiia i 3 år.

Vi hänföra hit:

I. JSicolaus Hermawiij Bisk. i Linköping , J. U. I>:r
från Orleans , helgon efter döden , skref före 1391 Hf^iteBotep^

296

CD, som man troc, Svensk *) utfydning öfver Kyoiolagm
och fadrens ordspråk , eller , enligt andra , eti sammandrag
af Jua Canonicum*

2. Laurentius Petri. Canonicus i Wexiö, Kyrkoherde
^ Eknebodhom ^)y sk ef ett JLegisteriwn St^ecanum 1492,
som förr torde kunna antagas såsom svenskt till språk*

S. Ragpaldus Ingemundi y Archidiac. TTps. Doctor in
Decretisi fullbordade omkr. 1481 åtn af Messenius berömds
latinska öfversfittningen af Leges Svecorum Gothorumque.
Var 1494—1504 en af R. R. i Sten Sture d. ä. Råd^kammare
och dess sändebud till Rom , i frågan om Upsala Universiteti
anläggning.

4. Jyydihinusy trol. Munk samt en Munh af JohanmUr^
orden och en pr est i Wedums socken hafva skr if vi t excer"
pter och anteckningar i Yestgöta lagens codices. Lydikinus **)
synes dock blott afskrifvit en liber laurentiiy h vilken L. lir
varit Laurentius Diahn ^ en jordegare i Widhems socken.

4. Quasstiones disputatce per Doctores Bononienses
1260 — 1300. En membran in foI. ^ som fanns i Ibo Bibi. In-

*) Att dea varit på svenska, uppgifves allestädes. Granden är iSst
om den utgöres af Scheffcri uttryck : "Patrio lermone» qna Sve*
cicus est titulus.*' Schröder gör den väl betänkta anmärkningcBy
att titlen kan rara latin : Vitcebok eller eo samling af de legen-
der^ man eger af denne BlAop. Brask förklarar den dock ftr
Juridisk och synes haft dess "pulcherrimum volumen** i hand. Se
De poesi sacra lat, med. tey. in Sveeia J, H, Schröder p. 14-

**) v. Stiernm. Tal p. 64. Eknehoda ? Ökna vid Alsheda ? Ekedt,
bostället vid Biskopl. prasbendet Gårdsby ? Elmehoda, ett ttflm
pastorat i Konga Härad, illa afskrifyet eller läset? (Ini— kn).
'^**) Lydikinus var ett ej ovanligt namn. Andreas Lydikini i Wad-
stena f 1409 multa scripsit pro Conventu tam sermones qua
alia notabilia.

297

anteckniDgar af en förmodligeQ Fimk studerande i Bo^
Dgoa , som afhört ditputatioosacter i Jus canooicum och skrif-
'it sig till miones de föroämsta stridsmeningarne. Ej sällaa
innas de disputerandes naniD anförda. (Lar forstörts vid bran-
kn i Åbo.)

6. JEn afhancUing om Morgongåfpa^ manuscr. anfS-
m i ScheSeri coronis.

7. JOe gamle Uomarreglorne. Finnas först anförda i
^« G. L. Dessa upphinna i kraft och skönhet allt hvad vi läsit,
■im gjort anspråk på juridisk vältalighet. De torde flutit ur
^lU LdLgmana penna. Ty han "sporde ej blott innerligeo
Ml letade all Lumbs lag/' utan "sedan han funnit Landsens
^8^, då hugsade han den med mycket snille och egen eftertanke**
^yalfsios forseo). Hade någon annan varit mäktig att sam-
i^nsätta ett dylikt stycke, skulle säkerligen Lagraansdömet i
e dagar ej kunnat vägras honom, och hans namn i lagraäns-
kinnena framställts i samma ljus, som Eskils* Men blott om
mnorn sages det, at han hade oc clasrkdom arlitasn^ så god
Dm någon af de andliga lärda i sin tid. Och sådan egde för-
bttaren till Domarreglorna. Man läse och begrunde: Hwar
'Cter domaeri wil waerae. han skal hawae |>riggiaehandas naj^ir
iff Gudj^i. kunnas skiasl masllum rast oc wrxt. ok wUUas
uUtpasi rast asr oc asnctiannceL ok gittas rastinfulkomnast
feMd huxasn ok masd arwudpi ok ord pennas franiföreUe.
it gieernningginnoe fuIkomeUe. .. Nu «r f> flughur domx-
JCQ ma hindras, eit aer kiaerlek. anaet asr hat. j^ridias asr gawur*
krd^ aer raedzl. Mot ^em fyurum a domasrin standae ok
wiirae ingin iurdrikiz man swa kiaeraen. at han göre {>et aei
MsD alt hindaer. aen pö at han wari hans faj^urs bani. alt
'Urpriki ekiddi pu ei köpas pasr til. at pu skuldi en vras^
hsn dom at giuas. fiasr|»as aer raedzl. pu skalt rast göras, oc
cedpes ingin. hwarti a pä Uff. asUasr pit goz. pten gud

298

en • i Gud hawir ]^ic til Domael*» sat före sit folk. ok hif
fpoLi raeEL i. allum pinum domuni»

AlerJkens begrepp förtrSnga likväl e) lagmannefu^ de
saramansmalta skönt. Vi erinra nu om Ossiao och Swami*
Vi trodde oss ur Ossians sånger kunna bevisa, att dessa no-
tida innehade i det närmaste samma bildningsgrad, och tro det
vara än mer sannolikt, att den store lagstiftarens och regea-» I
tens, Birger Jarls broder, Eskil Lagman, som 1218 såg b* I
lands Lagman Snorre Sturleson i sitt hus, och likväl fick detl
omdömet, att han åtte snille mjcWt framför androm man-\
nom, ej eftergaf sin gästvän i allmän bildning, fast han i es-
skilta stycken var honom i lärdom underlägsen. Och vi stn-
toa ej härvid. Vi gå så långt i oförskämdhet, att vi tro, itt -^
t] i vår tid alla högre familjkretsar i Westergötland, ji i
Sverige innesluta lika så mycket bildning och förädling, soilh
och behag, som den, Snorro kunde träffa hos sin Westgotiils
vän. Yi vilja flyktigt erinra oss dem, han här kunde lin
känna. Värd var Ssiil Jjagman, lärd i verldsliga stadier
framför och i andliga studier jemte sin tids klerker, vördad i
hela Yestergötland, säsom den der i alla delar styrkte Westgo*
terna och deras höfdingar (häradshöfdingarne under hooom).
Och den äran hade han, att vara ansedd för en myhin mad'
pcer {man) for sic, och blef genom sina rätter och råd äl-
tad öfver alla rikets höfdingar. Derjemte var han en god
dräng till svärd och i allt hvad till ridderliga öfningar hörde.
Hans gemål var IVorska Jarlen Håkan Galins enka från Norige,
K. Erik den heliges dotterdotter. Hans Broder Birger Jarli
förtjänster och snille äro allmännare kände. Dennes gemål nr
en Svensk konungadotter. Den andre Brödren Bengts af Ulf-
åsa gemål Sigrid den fagra torde, om hon sågs af SnorrOj
ej mindre bemärkts, än de furstliga qvinnorna. Den tredje
Brödren Biskop Carl, konungens ''Gognatus och Canceliarius*
vän med Erkeb. Andreas Sunonis, var en ''lärd, rätlvis ock
gudfrakiig herre,'' som 2 år derefter (1220) vann martyrkro-

299

Q i Lifland. Säkert ir. att Snorrc^ ibland dessa snarare
kttog en Hofskalds, än . en likes uppförande. Han vann sin
rsta utländska ryktbarhet genom ett poem till Jarleo Hä-
m Galin, och fSrrän han seden besökte hans euka, då varan-
\ Lagmanskan Christina i Westergötland, öfversände han
inne en dikt, kallad jindvatay för hvilket han vid ankom-
en med en kunglig fana begåfvades.

13 §.

II. Vettenskapens sköna litteratur.

Der rättsbegreppen väl vårdas, uppkommer medborglig
rihet, och i Frihetens solljus slå vettenskapens eterneller ut.
en frie mannen, som genom lagstiftningens välgerningar
>mmit i tillfälle att utveckla såsom lagskipare, vare sig ge-
im ordet från domarstenen eller sköldbraket utom fredsba-
o, sitt sinne för det rätta, skall snart framvisa sig sjelf till ett
iris på den satsen, att ingen själsbildning är isolerad. Den .
ickta tankens örnar arbeta sig med starka vingslag uppåt ^
ida tills de vid ljusets källa få nedsätta sig på solgudens
Jar och hpila sig i sanningens åskådande* Tre steg har
Ven Forskningen till sitt mål: Naturen — Mermiakan —
^'Ud* f^etiensiapen fördela vi derföre i A) f^ettenalaper
n naturen a) som sysselsätta sig med materien : Natur hi^
'criUj Medicin, b) som sysselsätta sig med formen : Matlie^
uUil, B. f^ettenalaper om Mennisian, a) dess värf : j&Z-
oriay politisk geographi.. b) dess språk: PhUologL G)
lettenataper om det öfverainnliga^ afslöjadt af menniskan
öder forskning eller af Gud sjelf i Uppenbarelse : Pliilosophi^
Vieologi .

A) Vettenskaper om Naturen

ppsköto sin poetiska brodd under detta tidehvarf. Äfven af de
nga litterära fragmenter, vi ega qvar, kunna vi sluta, att

era af naturvettenskapernas grenar Lnoppats deruoder.

300

a) Naturathiåtoria 9 Medicin»

(a) Mineralogien
står djupast på skapelsens stege ; men äfyen dit nedsteg mao.

1. Stenboherif med titel : Byricer formål af en book
thcer hceler Stenboh görth af en Kunung af Arabia til
Nero K&yaoer. Deraf finnes ett ex. skvifvet i Skåoe trol. på-
1200-talet, och ett, skrifvet i Mdendal på 1400-talet. Denna bok
var äfven öfversatt af Henr. Harpeatreng^ en Seländare i tret-
tonde seklet, Kon. Erik Plogpennings Läkare, död 1244. Det
fir en mycket sammandragen *) och prosaisk Öfvers. ef Euacu
Carmen de gemmia^ hvars författare var Biskop Marbodai
(•{• 1123). Bijskopen lär här vara 6'fversättare från Gre-
kiskan. Plinius omtalar åtminstone en Evax, som skref en
bok på Grekiska till Kejs. Nero om läkemedlens verkning.
Handskriften af denna vittra mineralogi på Kgl. Bibi. i Sthm
är ditförd från Mdendal; den som blifvit utgifven i JN^S
Danske Magazin och der uppgifves vara på Skånska dia*
lecten, är hämtad ur en Skånes Kyrkorätt. HandskriAea
på Seländska dialecten af H. Harpestreng är utg. af Ghr. Moi-
bech 1826. Äfven i denna hänvisar dock språket till en tid,
å^ Skandinaviens tungomål nära öfverensstämde : "Evax ko-
nung af Arabiae land skrefF til Nero keyser hvilkk» asrliks
stenae asrae. Oc af therrse dygd hwaer saerlaest. oc af therrc
lyt oc therrae nafn. oc horse thas mughae hittaes oc hware."
63 olika stenar upptagas och beskrifvas. Exempel: "Silinitei
ser en aerlyk steen. oc aer grön aens yrtae. Han mynskats oc
vaxaer sum manen. Han dughaer til vinskap oc til aelskogh

*^ Enligt Bredsdorfs formodan öfversatt från den gamla Franijsla
öfvcrsuttn. af Evax, som är införd i Beaugcndres ed. af Marbode
Paris 1708. Der, t. ex. Marb. har Aetites och Franska öfs.
Echtte, har den Daciska : Echites er Aetites. Der M. har Gera-
nites har Fr. öfs. GerachiU och Daciike öfs. Gcrachites er Gera-
niteå Uc.

301 ^

t fång», oc heler langh thra. Tharane stecD kombasr af p«r^
is land. Äfven i den Yriebok, 8om 8traxt nedanför anfdret^
örekommer flera mineraliers beskrifning t. ex. guU, silf, ko-
•aerök, qvicksylf (argentum vivum), sighaelsten (magnes) hly,
»raennaesteen (sulphur) &c. &c. Segelstenen beskrifves: him
raejgbaer iaern til sjk oc forthi mughae thyt ei skyp koms
haer iaern bauae.

2. Fon der natur aller stayn^ cräuter und ipurgen
nd det menachen^ en af bandi, skrifven 1317, bSnföres till
verige i v. Stiernm. Tal p. 67. Ett capitel om Stenar fin-
6S i pateotypen : Dyalogus creaturarum.

(b) Botanik.
Äfven blomstrens vettenskap bar af ålder varit älskad i
inn^s land. Derpå finnas vittnen både i Bibliotbeken ock
\ ängarne. Huru mången blomma bfir ej ett namn, som be-
sår bennes döpelse i dåvarande tidebvarf, och bvaraf maa
m lära, att folket var bekant med de vänner, åt b vilka det
tdelade sina käraste, sina heligaste namn. Ännu stå ju på
loras örtesängar Jungfru Marias blomma^ handj rock ock
Ycilar (Orchis maculata), JJru Marias lapa (Alchemilla
ulgaris), Jfru Marias lin (Polygala vulgaris), Jfru Marioe
inghalm (Galium verum), Jfru Marias sUheahår (Pingui-
ula och Drosera) och f^årfrulöh (Ornithogalum luteum),
lorgonstjernornas syster. Åtminstone Orchidens benämning
ittöar om den tidens djupsinne. Roten, som är bienn, liknar
enrligen 2:ne händer, en död och svart, som kallas Skams
låtans), en ny lefvande och bvit, som kallas Jungfruns. För
Prigt lär man af den egendom, som gafs den heliga Jungfrun
I Nordens blomsterfält, huru enkel, huru natursann bilden
är uppfattades af Jungfrun i Nazareth, hvilken sydlänningen
tstofferade som en kejsarinna. Johannes Döparen ärfde
ålders fest och blommor. Den genomborrade Hypericum
perforptum''), som visar sig vid S. Hans festen med blödan-

•302

•de 'blad blef^ från Saidera ört^ kallad S. Hans ört} Antlii-
mis tinctoria med sin blodf^rgade blomma, heter inna & /ö»
harmiablomma och lär således Vari^ den gamla BalderML
(A. Gotula har intet namn ej elier färg, som räUvisar dem
förmodan, som i henne se Balders ögonbryn). Den blodfir-
gade Arnica montana kallas äfven S. Hans blomster, fifai
har dessutom S. Johannis nycklar eller Riddare Orchidm^
(O. roilitaris), som torde i sin ridderliga skönhet valts till biU
af Johannis-Riddarne. I^gon Johannis-Mästares läkedomskmh'
Akap torde gifvit den yfviga Laserpitium latifolium namn if
Sb Jofuinnisrot och Mästarört. Dessutom har man jébr(h
hamsrot, S. Britas löJb, Biskopsört (den ståtliga Digitalii'
purpurea)| Crucifix ört (Senecio vulg.), Fi^edagsbjörh^ Hinh^
melsgrds (den kungligt spirande Epilobium angustifoliumv
Helena träd (Viburnum Opulus), Korsört^ Korsbläcter
m. ä. JLilium conuallis (liljan i dalen), Munkkufi^ud^ Munk»
Jkål, Munkskallar f m. £1. Psalmbärj K. Salomons Ijusasta*
ie (det ståtliga Thlaspi campestre), Sarons blomster (den pa-
radisiskt fina Dian t hus Armerin). Påsklilja kallades Narciå'
sen med den ännu blödande lifsfärffcny till Pingstlilja ral-'
des Narcissen af himmelsk hvithet o. s. v. Hvem ser ej i deo-^
na genom traditionen bevarade medeltids botanik bevis på det
sköohetssinne, med hvilket våra fäder studerade i Naturens bok?

Bibliothekerna förvara äfven derpå bevis.

3. Yrtebok och

4. Annosn yrtebok ur Nädcndals kloster, nu förvarade
på Kongl. Bibi. i Sthm. De äro skrifne af en, som autiogeo
kännt samma original, som IJarpestreng eller också kännt den
Skånsk-danska Harpestrengska Ltosgeboken fra det trtf^
tonde jéarh. som utg. af C/ir. Molbech 1826 (det äldsta
sprukmonument i Danskarnes niivaranda tungomål) samt pi
/'iSkånsk eller Vigisk dialect i I^ye Danske Ätagazin ur en

303

Jkänsi Kyriarätt *). Här förekomma betkrifmngar om Am^
»rot, buiue (artemisia), waeghbreth (plaotago éU arnoglosia),
naerky (apium), cloflök (allium), altea, holyrt (aristo]ogia)
inisy hwaelsöky eller amra (sperma ceti) mandael, (amigdala)i
doe, Cassia, berberis, baisaraus, lauaerbaer (bacca), braen-
rrt (celidonium), kaal (caulis romaoa), röthalögh eL si-
^1 (cepa), kjruael (cerifolium), kumia (cirainum) **), daask
bimyn (carvi), kaniel 1. caniael (ciDamomum), kardemomae, ko«
lebae; safran, costus, centaurum, cupatorium, akerkaal (£ruca)
B&ikael, göTaers naghlae (cariophilum) Jyliae (lylium), laectuk»,
^iriz (lyquericia), myntae, malyrt eller kattaeost (malva), haelg-
lebaer ell. hundaebasr (maurella), rauscataeblomae (matae), myrrs?,
nscat, paetersyli»,, morae (pastinaca), purlök (porrus) pulegy
nlegium), valmue (pavauaer), pipaer, bertram (piretrum) **)
ita, rosa. salvia, sinaep, sathaer (satureia), nardus (spica), oaette,
Mbj jsop, yngfifasr (zinziber).

JScer cendaea förstce yrtebooh,

Hcer byrå armoen yrtébok : Asa, Ammonium, dyllae (ane-
Wd], meld (atriplex), surae (acidula), borake (borago), iorthum-
Éb (betonica), skreppa eller oxaetungae (boglossa), skaersötae
pkiilica 8. gen9iana), coriander, nepta eller kattemynthe (ne-
i), calamus, cipres, hwitwilh (cammomilla), othyrt (cicuta),
tUiD (diptamoura), dracontea, halsyrt 1. Holzyrt (enula),
uog (clleborus), jaernruth (ferrugo), bylnae (jusquiarous],

^ *) Äfven Kyerup anför i sin Vdsigt p. 331 samma förmodan om dia-
lecten ("er skaansk eller vigisk" d. är. Bohusländsk). Men p.
387 — 392, der kan anför Kma Yuuls ajthrift, anser han dialectca
för Norsk, ej eller aktgifvande på, att han der bar Harpestieng
för sig. Harpeslreng Jog 1244; Knut Juul lefde i Sorö 1310. Pe-
- tersen anmärker, att språket i fragmentet i N« D. M., h varken är
gammel Dansk eller T^orsk» vitan ffammel Svensk,

^) Således ?oro redan i 13:de seklet de latinska namnen så gamla
i Korden, att de förbråkats till skandinaviska.

kmmstjlkj. (leTitticnm), åkerull *) (ligustrura,) skr«pp« (lapfi-
cium), fik») klynta (lolium), lupiDUs^ miothyrt (mtrocH;
pors (mirtus), blindas netlae, karsas (nasturcium) , dudckon A
döder koro (nigella), kunung (origaDum) , ostriz (ostriciaa)f
portulaca, peonia, haghaenthoro (rampnus), pipaerroot (raphli
nuni), scaropuny (senecion scampuniae), koloae (serpillum), um
nae (sabina), hyllas (sambuca), pil» (saiix), liusaebrand (Tapd
virga pastorisi iasrnyrt (verbena), yris. (Iris.)

JEndoB9 annoenyrtasiboh.

Till prof på beskrifDingarne: "Balaamus. aer. et
thet växer. i. indias land. höt aens roanz armae aeller lyt h
oc hauaer grönas (grene?) röthaslik gröne. oc baer frukt
pipercorn." "Pauauoer. Hunaerthrynaskyns. En hauasr b
blomstasr. oc en röt. oc thasn thritas asr nainst. oc Yaxasr. i. al
oc hauasr brunlyc blomstasr. Uwitwithi hun asr thryo
kyns. oc hwasrtherra ma kasnnes af therras blomstasr. oc
hauas the gult blomstasr. i. mit. Olathen umkryng asr sum
hwitas oc summas brunas, oc summas svartas. Anthemis he
en thasr brun hauasr blathas. oc hun asr msst (störst) oc s
kasst. Thasn thasr hwitas blathas hauasr [hetasr] lentante
(Leucanthemion). Then thasr swartas blathas hauasr hd
crisauthemon.

Man har olika tankar om originalet till dessa sLrii
Molbech antager, att "Mester Henriks Urtebok vel tildeels
en prosaisk Oversasttelse eller Paraphrase af det under
Macera Navn bekiendte latinske Poem de virtutibua ha\
rum.** En dess Rec. i Rusts kritisches Repertorium fur
Heilkunde, Prof. Choulant i Dresden, nekar Täl ej, att
Nordiske förf.j vid sina olika ordnade 135 artiklar haft
på de 77 rubriker eller plantnamn, som Macer besjuogtfi

^) Då kistor &ro fUUa af silke och åkerull i Folk?Uorna« %JM tt«^|
ull betyda bomulL

305

len anser, att han haft mest ledning af begges kslla, Flaté^
Hi Uber citca instansé I det hela innebär striden ej annat
I att Gh. velat visa, att han kände en än äldre skrift i den«
I väg. M. hade ej utgifvit Harpestreng såsom öfversättarei
ten paraphrasty dervid compilation låter sig Täl förena. Den
Mendalska skriften är stundom ännu utförligare, an Harpe*
reng. För dessas jemnförelse må vi nedskrifva:

Harpestreng. Nddendalska Cod.

Sinapis aer ket oc thiurt. i fi- Sinap er heet ok thör ok hans

klie trappat *). oc henna frö ar fröö ar an hethare. Sinap gör
i hetär. Sinap gör htvast wit. ' man hwast wct ok lösör buk ok

lösar buuk. oc britar sten. oc bryther sten. ok ransar natte **)

tumr nätta. StampatU sy- Itcm stampar man sinnap ms lit

ip math lat watn oc hwarf watn oc twar förinnan gomor, tha

r innan goma. tbet rönsar hou- rensas howdli nut nywsan. Iteoi

t math nysan. JBtar man sy- ather man sinnap tha styrkir tks

hip tha styrkar that magha. magha oc fordrifwir sywkdom.

I. Uetar siukals (suspiria sedat). Itcm sennap stampader mz athi-

llBBpath sinap math adika helår kio heler hogorms- beet. Item sen-

tm bit. Sinap bränner mans nap brannir mans hugh, ok gör

■L oc gör man dul . . . • thar man wiis *♦*) oc ser god, vydk

pk ar wid ughn. oc houat oc öghon ok howdh ok luogo oc magha

Bga oc magha oc hosta m. m. ok bosto m. m.

'•) I Tlåd. Cod. finns ock grad lika öfyersalt Thus rökilse thi ar
heet ok tört j andro trappa.

K) Urin. Ett DittmaJskt dialectord.

fr) Molbech anmärker, att här miste fatUs något i den text han ut-
gifvit. Som han ej känt Bergii tal , har han ej kunnat yttra sig
ölTcr den löjliga motsättningen, att nemligen i Köpenhamnska co-
dex fr. Roskild utlofvas dårlighet, i Stockholmska fr; l^ådendal
fMAff. — Macer har här :

Vi nimiom feryente cutem comburere dixi
Sed tamen est multis hac utilis ustio musis.
Vid Brcdsdorfs anm. Nord. Tidskr. X. p. 281, anför Molbecb^
itt imU i Fyenska dialecten betyder siiUa, roliga om en sjuk, som
ftr Undring.
^frigu Skona Litteratnr» 2 Del ^

306

Ändra ställen äro mera olika% X- ex. Mirtiu Port, sm
beslk-rifs 4 gånger iridlyftigare i Nåd. God. och utan någw
gfverensstämmelsey som förutsätter att den JVadendalska förl
4er följt den (Roskildska. Han citerar ock andra källor. All
IjiSBr til sagt, thz Ens j maesta plioius och maestare Ysaac b»
l^ir *). ''Origiuanuni ser kunung" . hos Harpestréng. Orig»
nus som kallas konungher. oppa swensko i N. G. Se ^er^ii J»
träd. Tal i P^ettenah. Acad. 1758 p. 44- 50. *♦).

5. Om mårgahanda yrtom oc thera dygdom — ni*
hända särskild från de ofvannärande, Iduna IX p. 130. -«
f^qn der Natur aller . . är ofvanvaufördt.

.c) Zoologi.
( Den katholska mythen omfattar äfven djurriket ocb dl
Htterära monumenterna äro tecknade af konstens hand. H
itian i ohuoden stil öfversatte sten- och örtbÖcker i buode^
sa möter oss här den egenheten, att man poetiskt öfversattf
prosaiska ornithoJogier. 6, Man erinre sig Foglerimmen i da
Hallenbergska Godex. T. ex. (med nyare orthographi i öfver
sättnfingen.)

' Mer^ulus in arundinetis super Maken.

ligaa pauca nidilicat et miro quo- Vattnen hafver jag ganska kår,

dam affectu pulliculos nutrit et Små fiskar vill jag äta,

educat> qui mox nati scquuntur Mina ungar lära att simma,

*') Månne Isaac Israeliten, en Mcdicus anno mundi 5070, som slrifrit

Sahar Haschamaim m. m. ? Troligen har man då egt dem , öfrer*
satta på latin.

♦*) Flera artiklar i Nåd. God. saknas alldeles i Ros. Cod. T. o.
"Juniperus : thz aer aenaetroB oppa svsensko, varda eldhgledar boUi
mz^aeneasko. tha sigia maestara at then eldhin gither l»Dge lif*
val . , . Thetta trae baer trigia hände fniet. the första ar grfi
baer oc sma , oc annat aret tha wardha the stor oc faa tha m«iig
dan leet, ssn thridia aaret tha ^rardhu the fulmoyn oc »ro th

. fvarf • Vi känne ej originalet, roen förmoda, att sådant tom »k
naa hos Danska öfvcrsättaren, torde vara författadt i Sverige.

3ffJ

t Tteas p«lagi onda* ascendere ^ Mari, dä de mig följa,

tå deseendere non rerentnr. -^ '*"** polfwi A ej fSrgtemma,

(Efter Ysi d. ä. Isidorm.) ^1 går det efter min nlje.

Ciconia yel Ibis . . serpentam o-^ Storken

\å Tescitur ic gratissimam eicam Min hustru ht^ver jag ganska kår

sfert pallis saii . . Hamanam to- För att den Ung t ptrUen år.,.

eUtem et frequentiam dlligit. Huggormar mina ungar gifter jag
10 guper domos nidificatur. åta • . «

iTcnte foemina mas cania coitos Menmskan ntt jaggema para Hår

im alia se non associat . ^ nt Och deras Hus dem hafter jag kår.
t Aristoteles.

Yersslagen variera. T. ex. Gamen:

är det så sker Vinter eller sommar

it )ag flyger ner Ej altid frommar •

På jorden efter min föda Min omak och dertiil möda.

a s. T.

Hallenberg har ansett, att dikten ej kan vara af Dansk
HiQ öfversatt, då der läses:

Thet mundhe vaere then danske seedh
, Saa s(akith Stwnd åth hoUae Fredh *).

Troligen har en dansk på sin mundart afskrifvit en Svensk
ler Norsk ornithologi.

Folksägnen bevarar en och annan metamorphos i Ovidii
da. Spalan är Jfru Marias Nyckelpiga, som stulit ett ny-
in, gömmande det i barmen och nekande till gerningen. Man
r detta hvita nystan ännu på kräfvan af foglen, i hvars läte
in hör den till sitt straff förvandlade ännu uttala sitt : det
r lögn.

*} Nyenips Rcjser til Sthm p. 185.

'308

' d) Chemi.

8. Principia chymica^ 3 ark, af Olavus Laurentii, Mmk
i Alvastra 1470. Manusc. hos v. Stieroemao. Tal p. 67.

7. Bisk. Magni berälielse om Knut Posses Wiborg»i
sia SmäU i bi ef till Erkeb, Jacob 1496. ib. p. 68. Pm^
hade studerat cheinieii i Paris. I ofvananförde yrte och stSfiF
bok finnas ock artiklar hörande både till anorganisk och or-
ganisk chemi t. ex. asdic, iuthaebjrk (bitumen judaicttm) o. L

e) Medicin.
Denna konst var urgammal i Inorden och öfvades syooer*
ligen af qvinnor. Rudbeck antog naturligtvis ej mindre !■
hela konstens uppfinning i Norden. På vittnesbörd om denn,
^onst öfverflöda Sagorna. Konung Rolf botar sjelf den Thoi

lernsköld, han slagit. K. Rings dotter Ingeborg läkte Eigilt
o. s. v.

Runurkunder.

9. Kraftrunor^ Trollrunor o. d. ännu qvarvarande. Ss
Liljegr. Runlära p. 11, 12.

Ö frige urkunder.

10. Santi Lodouici Franckarike Konungx heelsosamli'
kin raadk oc kännedomer* Ö£%. Frän Wadstena. Förva-
ras i Ups.

11. Miracula S. Crucis Stockholmias 1461 per grs-
gorium Monach. Ed. Roberg Ups. 1275.

Anm» S. Eriks legenda är af aatnma lynne.

12. Joharmis de rupe Cisa läkarebok öfs. af Petras
Magni Bisk. i Westerås 1522. (Förf. lefde 1375). I företa-
let af öfs. 'förekommer den bekanta versen :

Fakwnnoger läkare gör twfwogan kyrkiobakka,
Tby läka folk är ej skämta oc snakka.

Nigra recepter detur mot apöhilae o. d, ånfores i Brings
SamL af Handl. o, Fåmm I: p. 18.

■

13—18. Smärre medicirula uppsatser o. d. T. ex.
Cod* Ms. Ups. n. 2, deri de inedicinska örternas namn an-
SSras på svenska, såsom Bethonica Jordhomble, Spina alba Hag-
horn o. s. t. Cod. Ms* Ups. n. 19. der åtminstone artikleu
m åderlåtning fir på stenska *)• Samma astrologi nAÖter
Ir, som i de uppsatser om solens och månens verkan i åder-
Ltoing, hvilka Arnas Magnasus anträffat. Se Lghr. disp. de
!*c6. fastis & nefasiis. S. R. H. llli 863. — Cod. ms.
^ps, n. 22. upptager huscurer för örnauärcJk o. d. — Cod.
tis, Ups. n. 28. lyactaius de caussis cegritudinis. Den
prundsats försvaras, att årstidernas förändringar föda de fle-
rte sjukdomsfall. -— Cod. ms. Ups. n. 43., der anteckn. traf«
[ai om svenskarnes medicinska studium i Salerno. — Liber
T[8agogarwn Sapientis. Incipit: Medierna dividitur in
duos partes j theoreticam 6c practicam. Uppgifves skrifven
i Sverige. Kanske bör man ock erinra om den Cod. ms. i
^aticanen^ der Jos. Constantiaus, en Med. Dr. i Jönköping,
iodd uti Italien, sett Medevi hälsovatten berömdt *'*).

I uirv. Trolles Lagholj en membran på K. BibL finnas
»ek recepten Bergius anför några i sitt bekanta Tal p. 41,
'ttrande, att "en del lär nog haft någon verkan med sig.'' Om
Oansha lagen, h varur Assess. Brocman utskrifvit receptet
^ta sjukas diaet, ar nämnde lagbok, känna vi e)^ JLgbr. S. H*
O. 111. 846. Äfven i TrolJes Medicin se vi medeltidens alie-
Itädes närvarande ande. I ett recept af Trolles egen hand,
Qiöter en dialog mellan vår Herre och Saul som botades med
barpotoner. De stå på ett berg. Sjukdomar läsas bort, meq

*) Äfvenså rörande hoscurer för howdweri, lönKhr iiwkdom &e.
'^*) Anteckningen är af Sy. Hjrlandcr. Troligen vsr Jos. Coasl.
Franciscaner. Se of van p. 165^ 166»

310

ned samma trollkonst^ tom när de musiceras l>ort — - genoa
dillens makt. Läsningea 8r — - vers.

T. ex. Toi bo korn saddhe och han skaar
Sancte Michel thz samen baar &c.
Väl stannade vidskepelsen, ''som en gast, sedan solen gått upp;^
men i den ''arabiosiska natten" var mycket en aann JZistti-
dröniy som i våra dagar blifvit'en yo/i^il *). Under rnonk*!
stolarne i Lunds kathedralchor fann den outtrö'ttelige fonllN|
ren Ekdahl en pergamentsremsa, der Iktheh bortiästes nafi^
f^r likaså som i Trolliska lagboken, och Snnu finnas djlilif
formulärer bland en vidskeplig allmoge **)• Sist anfore vi:

19. De physionomia manuum & totiua corporis. h
de diffestione* Jt de inapectione urinoe. K. Bibi. v. Stiermi*
Tal p. 70.

Till Distetiken torde vi få föra:

20. Libellus de arte coquinaria — i Harpestrengi yr*
teboi, som torde äfven finnas i den Nådenda Iska. Der Ur
män, huru pastej på höns kokades i Birger Jarls tid. Det nr
lärdt utifrån. Katten het kohoen wan honer. Dertill fordrt-
des aerter. pipser oc komiaen oc aeggiblomae. wasl flaghaen. maeik
saffran m. m.

Den Nordiska fria öfs. af Macer och Marbodus som lia-
ge var Nordens vigtigaste Materia Medica, är full af läkt-
rcföreskrifter. Vi anföra första Örtabokens början, för att ti*
sa de närvarande språkens förhållande i Sverige och Danmark
till det, som ännu på 1200-talet fanns i dessa länder. Hwi
sum wil laekydom takas, han skal thaet. witas at nokaer stsrk
laekirdom ma asi giuaes börn. oc aei gamaelt folc. oc aei andsr

*) Man eritire sig början af Iliadcns andra sång.
**) Dylika hafva i våra dagar frumburits med samma ånger > lom
Racbcl frambar sLua gud^blldcT, Ull mången pastor» Sfyén till Förf.

311

Jiasr kränkas aer.' oc aei skal laekydom takaes aellaer giuaes i my-
lael hetas, oc aeri i inykasl kuld. Man skal aei twa laekydoni
takas en dagh.

JDansha, Svens t a.

Hvo som vii Laegedom ta- Ho som vill läkedom taga ;

^ han skal det vfde, at no- han skall det veta, att någon

fen stasrk Lsegedom niaa ej stark läkedom må ej gifvas

ffes Born^ og ei gamroelt barn och ej gammalt folk,

'olk, og ei andre, der svage och ej andra, de der kränker

re. Og ei skal La(*gedom ta- äro. Och ej skall läkedom

es eller gives i megen Hede tagas eller gifvas i mycken

*g ei i megen kulde. Man hetta och ej i mycken köld.

kalei to Laegedomme tage Man skall ej tvä läkedomar

na eeu Dag. taga pä ea dag.

Regiments-Chirurgen Mansa^ som redan 1829, enligt Mol-*
)echs Nord, l^ulsJbr. Ill: 2 h. p. 283, lofvat oss en histo-
risk atsigt öfver Läkarekonstens och Läkarevetenskapens till-
Aänd i Norden i medeltiden, intygar, att i denna Örtebok fin-
uts många spår af en rigtig praktisk blick öfver Medicamen-
ternas sanne egenskaper och väsendtliga nytta och att derföre
många bevarat sig i bruk mot samma sjukdomsformer lika
intill närvarande tid, jemte det boken bär många spår af kon-
»tens barndom, synnerligen den pharmaceutiska. Flera läke-
)ocker finnas på Köpenh. Univers. fiibliothek från medeltiden,
om dock torde enkom tillhöra Danmarks litteratur *). Ej
ällan slutas dylika handskrifter:

**) I en enda bok finnas 6 särskilta meilicinska afhandl. en i Ghiriirgi>
af en Dansk Biskop Johannes Jacobi i Roskild omkr. 1510, en
om ögonsjukdomar, en om febrar, en pharmacopé. Se Suhm Efter»
retn, om et rart Haandskrift af H, M. Bibi, Sami. 1, v. Man ser
häraf, att läkarekonsten en tid blomstrat, fast Peder Magni och
Christiern Petri funno den i sitt fall. I Salerno voro Svenskar
ej sällsynta.

312

Qvi me scribebat N. Jf. noroen habebat.

Detur pro penna Scriptori puichra puella.

f) Enalild Ekonomi.
Ett Calendarium Oeconomicum Linhopenae (fr. början
af 1500-talet) fanns i Lioköp. som upptog i bvad mäoad fisk
slmlle köpas frun Bergen o. s. v. Lgbr. II: 715. T* ei« Yid
Aug. månad: Laat sjita kyrsebär. It. forvara ath miDitiij
1 tönna fsirga til kirsedrank. It. Laat sjoda Laageo medh tu<
pc neglikor. Se Linhöp, BibL HandL

•

b]) Mathematiska Véttenskaper.
— Runurkunder.

1. Runataf{>ar. Äldre dylika uppgifver Liljegr. till ctl'
antal af 485 (Runurkunder p. 258), deraf några från börja
af 1400-talet. K. Gustaf I. hade en 8-kantig runstaf, kallad
Gustafs stafy insatt med guld, vid livilken han stödde sig*
Om dessa stafvar se Ruiiiäran p. 194—207. 2, 3. En Tafla,
visande förhållandet mellan gamla Runstafuen och Ka*
tholsia Calendarium perpetuum, uppsatt i Sverige redan
1116. Runl. p. 61. jmfr p. 203. ErlebisL Eskil i Lund
lät uppsätta en sådan 1140. Runl. p. 63. 4. En Rimca-
tender från i^O-ialet på 23 sidor samt till slutet med
munkstil inskrifna latinska böner och stycken ur S. Biitas re-
velationer på 5 sidor, köpt från en bondeslägt och gifveo af
Kammar- Junkare Rääf till Kongl. Fornlemn. saml. i Sthm. 5. En
dylik Calender af 1328, med åtskilliga uppsatser rörande
iidräkningen på andra sidan, h vilken lär vara från Öster-
götland. 6, 7. Tuenne dylika af 1440 och 1442 i K. An-
iiqu. Arch. i Stockh. från Östergöll, 8. ÄtskiUiga runste*
nar med lärd tidsbestämning. T. ex. . . då jag vardt
skrifven, vnr Hagel (G.) söndagsbokstaf och Ör (XVI) gyllental i
tolfie raden (d. ä. 1459). Runl. p. 154 följ. 9. Runristnin-
gar på bohagsting med dylik tidsberäkning. En sten pa

^and har inskrift^ att Gudarfwe lät göra den muren och

.313

tngab då Frej (A) var söndagsbolst. och Lager (XIV) gyllentalet
14-de raden ä taflan (d. ä. d. 22 Nov. 1514) Runl p. 157.
•0. En Computus EccL på Svenska och med runor. Runurh
). 282, 283.

Ö frige urkunder.
10-— 13. Ett Kalendarmm skrefs (afskrefs ?) af Martinue
tnundi, Munk i Wadstcna, död 1391, Jaicus, litteratus ta-
leo. — Computua EccL skrifven (afskrifven ?) af Nicolaue
tagm Ostrog., Scolaris i Skara 1426. Ups. ms. n. 19. —
n dylik af Bisk. Henr. Tidemannus omkr. 1490, hvilken
Qge följdes i scholorne. 14. I Biblia paa Svenaha (Sv*
köna Litt. I: p. 73) förekommer, vid utläggningen om 4:de
tapelsedagen, en utförlig af handling om planeternas gång»
Unant omskiftelse, årets längd, skottår, de rörliga festerna^'
Q. m. *),

*} Phti d9 Dacia skrifter i astnmomia et arie eaiculatoria, anslgog
gagneliga in computo eeclei. Hani Calendarium är aftryckt i S. R.
D. VI, och ett manusc. i Thottiska Bibi. börjar : Gy commence la
Table de Maistre Piere de Dacia, pour trouvcr la lettre, qni coseig-
ne le jour la heure de la conjunction de la Lune et Soleil/' Hur mö-
ter jittrologi, I kap. om domui planetarum utvecklai himmelstecknen!
inflytelse på mcnniskan» under hvilken constellation det är godt
att bada» åderlåta, l^J^S*» resa, gifta sig» tala till stora Herrar o.'
d. som utgått som en folkastrologi i Norden oeh alltid upptog ett
rum i de äldste Almanachorna» derefter i folkskriften: Bondpra-
ctica. Der citeras Aristoteles de gcneratiooe animalium oeh "Tho-
lomsBUS." Solen är Fader» Hånen Moder i den planetariska Ferl..
den. Den förre åstadkommer årets tider, den sednare af- och till-
Text i menniskor och djur» och i hafyets ebb och flod. — Det är»
■oui yi anfdrt» oyisst» hvilken del af Dacien» som har ära af den
lärda mannen. Att Astrologi likväl öfvats i Sverige» ses af de an-
förda profbitar ur fragmcnter af dylika skrifter Lgbr. S. R. H.
III. 868. Dock synas "Danskarne häri varit framom oss. 1274
gjorde man i Roskild astronomiska obscrv. o. Tabeller» brukande
Aftrolabier» uträknande efter sinus åc tangentcs. Se Lib. Dat*

314

B. De Historiska Vettenskapema,

som sysselsätta sig med mermishan i dess yttre Yerksamhdy
kunde ej förblifva outvecklade, under en tid, då meoDisko*
kraften ej ännu var besegrad af den raechaniska kraften, utis
framstod den ypperste bland makter på jorden. Under medd-
tiden, då alla vettenskaper, som Läsaren med h varje blad toi^
de tydligare inse, lefde och rörde sig inom det Skönas
gård, under skuggan af det Heligas tempel, som stod i 1
gårdens medelpunkt, kunde historien minst af alla afläj
sig från den krets, inom h vilken Esthetikern forskar och d
mer. Vi måste här länge qvardröja, men hoppas att Läsa
minnas att Lärdomens roi är bitter, men frukten söt*
vi b.etrakta ju nu den rot, som burit sådan frukt som Geij
och Fryxells historier, som Tegnérs och Oehlenschlägers diktcnr'

RunurJsunder

förvara Våra äldsta historiska anteckningar. Vi stå nU egent-
ligen först framför denna så olika bedömda litteratur, der
Rudbeck läste om Noachiderna och der man sedan läsit moDk-
böner allenast. Sedan det ur sin jemnvigt rubbade länge
svängt mellan de yttersta punkterne, stannar det på medellinieo.
Föga skilja sig numera de Svenske, Danske och Tyske lärdes
meningar i detta ämne, och de, som skola tvifla på det, mao af
kolossal lärdom antagit, måste sjelfve ega ett namn i lärdo-
mens rike, om deras tvifvel skall anses for annat io ett
hugskott.

Om de hednisJsa runorna i Sverige hafva vi yttrat oss
under förra tidehvarfvet, ehuru måhända allt för koapp-

Rosk. S. R. D..T. III. p. 267. Det är dock sannolikt, itt
ej Roskild stod så synnerligen framom de Nordiska lärdi stader-
na, åtminstone den Erkebiskopliga stad, der Roskilds klerker både
sin öfferman. . ^

315

Indigt *)• Men na först hafva vi framfor ost en runlitte^
tiur, och kunna således vara något vidlyftigare.

■

I Sverige äro 3 slags runor: vanliga runor ^ Helamgru-
vr och ohehanta runor **). I Ghristendomens äldsta tider
äfias runkunskapen redan kringspridd bland folket. 1 en gam-
al Norsk lag var stadgadt, att om någons tunga blifvit ut-
rekt tkuUe den lemlästade, ef hann känn runor ^ utskära
srningsmannens namn på en staf. Den stumma Ödnia skref
CO tid, då ännu hedniska familjer qvarlefde, runor på kafleoy
NB sändes Thorkil. Men kunskapen var ej blott folkets, utan
fren de lärdes. Liksom Ulphilas i 4:de seklet bibehöll f^
ch p ur sina landsmäns, de Mösiska Göternas, förd na alpha-
let, så intog man här ^ och ^, den sednare runan nyttjad
isom abbreviatur af madr (man). 1 Saxos tid forskade de
irde efter gamla runinskrifter. Bland de Blekingska hednin-
prne — ty f^ voro väl då ännu döpta på denna vikiugkust
— stafvade K. Valdemar I:s utskickade med mindre lycka
pl runorna i Haraldicska ormen än K. Fredrik VI:s utskic-

*} Till hedendomea hänf5ras af Finn Magnasen, Brynjulfsen ro, fl.
flera runskrifter utom Sveriges gränser. Vi namne blott GuUrinffen,
funnen på Fy en, förvarad på Antiqv. Mus. i Kphmn, medförande
från Orienten en inristning, liknande bokstäfverna på Sassanidcr-
nas mynt eller Peblvi skrift, hvarcfter sedan ristatt en nordisk
amnlet med runor: rap e» lejä olaga eller tagta laga: "jag styr
Sdenas domar*' — ett uttryck, som ej stämplar en Christen tid;
och Halssmycket, som Harald Hårdråde omkring 1050 ansåg till-
höra sig s&som jordfynd, men som Einar Tambaskelfvcr bevisade
tillhört en af sina förfader, i anledning af det med bohtäfver ut-
tryckta namn, begge läste p& smycket. Bredsdorff anfur i Nord,
Tidskr* VII vid sin rec. af Grimms Vher deutsche Runen en runor-
nas chronologi mellan år 325 och 990, som har goda grunder. *
Liljegrens svensha runchronolegi sträcker sig från 850 till 1525.

**) Vi hänvisa härvid till vår egen Läromästare Liljegren, som nu
imfÖr hela allmänheten framlagt, hvad han med den största be-
redvillighet förut höll tillgängligt för sina och vetlcnskapens
vänner. ^

316

■

kade *)9 ehuru tideni Uad då ej haft bfilften t& mAiiga lék*
ler som du, att frttta de gamla teckningarDe, i hvilka tjelfvi
den lärde Arendt såg ett naturens lustspel. Först mot slotel
af medeltiden synes runkunskapen försvunnen bland de llrdi,
fördöljande sig bland' menigheten, tills den skulle återvScksi

till nr.

Emellertid är vår tfldsta inhemska historia sirifven pl
lamma sfitt som Guds lag skrefs uti Israel.

En gammal Spenat chrönikaj mest med runor^ togi,
enligt fiurei uppgift, ur Ups. Bibi. af en Bille. Vi vilja blott
upprepa, med tillägg af den förmodan, att de omtalade rune'
höcherna i Upaalaj Skara &c. säkerligen varit historiskt
skrifter, öfvergftende derefter till ateneagorna.

1. Ynguar Jl^idforleaÖsterfärd,uilLa%t till en Saga^mi'
tecknadt på flera runstenar, öfverensslämmande med den Islindska,
af Brocmanutgifna, Sagan, samt mannens sagominnen hos Ryskt
författare *)• Det är en inhemai aaga^ ett epos i stenstil,

*} Sedan Landskapim&larcn Christenscn 183S afteckntt fituåtioaea
och de enskilte charaktcrerna, funno H:rr Finn Magnuseni Mol-
bccU och Forchainmcr der otvifvclakliga bekanta ranor» blandade
med obekanta, likuaudc Pheniciska, Ccltiberiske o. d. Dechiff-
rcriugen lär redan lyckats De komiterade ttfvertygadct strax
att det ej var en naturprodukt. De på lagret Ofvergingi-,
ställen varande lodrätta linior uadde un leka graniten » in öf-
vergiugo de deri — ett förhållande > som icke öfverenistiii-
incr med naturliga springor i trapplagcr, som pläga intaga beli
trapplagcts bredd och icke öfvergä i lidostcnen. Se bärofvan p.
65, ?id hvars tryckning vi ej närmare kunde resans resultater.

*) Runstens-sagan är denna: / Upiand, Foi, /. Kiarvi X aak X
Kula X listu X itain pina aftir. Onunt X fo|>ur sin. la vas
austr X taupr X mip X Ikvari X Kup hialbi ot X Onunlur.

* ^Baulil 305, LUj«gr. 2. I Håtuna S. bland grifthttgar). l>'oL 2, Anritr : auL

- 3W

rSn Chritteodomens lldsta tider , medao 8dou folket bar Vi*
nngasinoets örnviogar under huiia padunu Den Ir kort*

Kiti : aak. Kar : ank. Blifi : auk : Tiarfr. pair. raUtu. staui
^ina. iftir. Kunlaif. fabnr fin : Han for austr : mith : Ikuari .
%.nh hialbi lalin. (fi- 331. L. 47. I Tttergran jcmte 2 roostenar rid Efe-
•U &ro.) FoL J. Arilr : ank. Kar . uk . Kiti : aak Ilisi : auk ;
Tiarfr : rittu : Stain : ^ina : aftir : Kunlif . fapor . lin If
T«s. auttr . mi^. Ikwari . träbin . Ku^ . hialbi : an : ^ira I
ABkcn . raistik . ronor : Is knni ren . Knari itur. (B- 3^* ^* 38.
vid ^Warptond* udde i Öfm Gran.) Fol 4. Klintr ank Blikr X ri»l«
alin X ^insi. iftir Kanyi^ X fa^ar X nn X Han X for bor€,
■lijh Akrari X ko^ X trutin hialbi ont alra kristina . parir X
Troni X risU X- (»• "• »»• I" 2*. " Tierp. Rjrkogird.) Fol. S.
Healfi X ank X Unlnnlank X Htu X raisa X tUin X ]»in . •
sat . . X air . akibi . . . atar^i X i X Ikvara X H^ X Kn^
hialbi «t X Baka X Aikil if, raisli. (B. 634 L. 731. Vid SriiiguBa
Xjrkaåbn.) pol. 6. Harlaif X auk X furkarfr X Hlu X raiia X
•Uin X ^ina at X Sabi . . fa^ur ain X Ii stur^i X austr X
skibi X ma^ Inkwari i Astllötu. (Lilj^gr- ». 661. Tid Steninga |
OaMla5.) I Södermanland: FoL 7. Rulifr : raisti : sUin S
^insi : a t : fa^ur : sin : Skarf : Han : Tar : farin . mib IkrarL
(B. 748. L. 073. JUontenojMii.) Fd. 8. Kunulfr . raisti . sUin . ^n-
ai : at : Ulfr * fa^ur : sin : Han : var : i : £uru : mi^ Ikrari

(B 761. L. 800. Vid Evkiltuium. KjrkodSrr;. F6L 9, M . . S : kia :

ank : mani : litu : rasa : knml : pausi : at : bru^ur : sina . Rnjh.
kair . auk : ia^ur sin . Hulmstain : Han : baf^i : OstralaTi :
rarifc . linki . tauvu : ustarla : me^ : Inkvari . (B- 818. L. »o. I
Tjsfbarga 8.) FoL /O» Kairvatr : auk : anatr : auk Utamr : rita :
stain : at Bdrstain (Thurstain T) , bru^ur . sin. Sar. rar : austr : miB
Ikrari trtk : snialan : sun : o ifayal . (B. 823. L. 9U. I ÄrdaU S.)
PoL //. Antyitr : reisti : stin : iftir : Huka : bru^ur : sin Er :
rar : tauBcr : mit : Inkvari : auk : iftir : purkils brufyur :
Ka^n . Biarlauker : irfi : lit ; reisa : iftir : bia^r : sin . (B.
818. L. 847. Boikyrke S.) 1 Ö sttrgotland: FoL ¥2, purfrip X
riaU X <eftir X Askut X ank X Kauti X sunu X sina X
itiA X piii X Han X Kali X iU^is X i X Ikrars X hil^

318 .

• I

JVfen må hända funnos ej utförligare öfverlemDiogar fria ildit
tider 9 der månget stort epos uppkom , när poesiens ande s?if-
vade öfver de enkla runorna. När man sammanhåller denoi
svenska stensaga med den Isländska permsagan j torde nuHi
kunna sluta till förhållandet mellan våra häfders och Iilai
sagolitteratur. Vi få dock äfven af stensagan veta, att
hette en hjelte , som styrde med sina härskepp öster ut.''
^hade många underhöfdingar: Bagge från Ene (Enköping) ,
be frän Steninge, som styrde skepp mot Estland, Göte
Styrestad , som kommit med en hjelptropp. Utmärkte kil
par vorQ Anund från Håtuna, Ulf från Eskilstuna m.fl., B(
ger kallas Biskop i.Isl.sagan. Vikingarne hade trängt io i
Facenernas land. Sednare Vikingar kallade Wolga eller
Jngwarsfloden hin mitla. Tusentals mynt från Grekiaodi
Arabien m. m. som funnits i våra hÖgar, visa, att de,
återkom mo från Österfärder , ej voro. tomhändta. ^

2. Götes veaterfärd^ utkast till en saga på spridda st»*
nar, som trotsat tidernas förvandling %

fi . . k X (B. 857. L. 1098. Nara Norrköping). HrarliU num torde
ligga: Fol. /J. ... at : Bcgli : faBur : sin : han : yar : ftrii
(mij> Ikvari ?) . . .. ur : . . sif . . la : (B. 745. L. 981. I Jide» le
cristidörr i Söderml.) och Fol /4, Tula : lit : raisa : stain : pewl
at : sun : sin . Havart bru|)ur : Inkvars : |>air ; fauru : trikilik:
fiari : at : Kull . aug : austarlar : ni : Rafa : tuu : sooir:
la : i : Sark : lanti . (Liljegr. 927. I ett tomgolf på Gripsholms ikt^i

*) Må aftecknas med vår tids språkform. FoL /. Ragna reste itci
denna åt Sven bonde (man) sin, och Sifa och Ragnborg åt 8i

fader. Gud hjclpe ande hans ! Vet jag det i var irit

(följe) vester med Göte. (B. 718. L. 925. I Daga H. i Södemd.) fW t.
Ginlög, dotter Holmgersi syster Sigruds och Gö(tc)sy hoo Ut
göra bro denna och resa sten denna efter Asur bbnde sin » soa
Håkan Jarls. Han var Vikinga-VUring (VikinkaXVaorJr) med
Göte. Gud hjelpe hans aadc oeh själ. (B. 267. L. 312. Bro Vjtiyln
■ Upl.) Fol, 3, Wiriker reste sten cfler Thialfa Broder tin Dråaj
^rask kämpe). Hit för Broeman äfven Baut. 794 « 824 och 962»

319

3» jRjunminnen om Oaterfdrder. Spridda urkunder, som
<iiu mer ingen kan ordna, 8tä i våra ängar. De omtala kämpa-
bedrifter i Finland j Tavastland^ TVirlandj Ltifland, JEs^
land, Semgallen, Gardarile, Holmgård^ Österrike y Moe-'
ifiån *), Saracenemaa land, Gretland, der några synas bo-,
i(HiU sig och dött som utmärkta män, Gretlands hafj Jeruaikr
iem j léomhardiet m* m. Se Ingvars Saga af firocman 7 Gap.
A fl. Lilj. Runl. p. 104 följ. Man finner här, huru män från
illa delar af Sverige sväfvade omkring i morgonsolens länder:
Engolf från Helsingeland , Audveli från Gotland, Sven från
Pinheden o. s. v. ja, man träffar stenar, reste af qvinnor atsii
Mialfan, då de ville auatr fara ut til Juraala*

4. Runmirmen om ff^ ester far der. Här omtalas Svenska
Vikingar i Danmari , fViborg ^ Jutland, England, Batli
Ku. ro. från Upland , Gestrikland, Westmanland , Söderml. ,
Östergötl. , Småland, Westergötl. o. s. v. Se ofvananförde
Törff. — Stilen är enkelt skön: Lyder Styrman ristade sten
iieona efter sina söner: "En hette Aki , som for ut och styrde
ikepp i Grikia haf. Ner dog hemma och är här begrafven." — >

ifven der i fjerr^ länder drogo de försorg, att minnesrunor

jr ■

^nstades vid föräldrars griA: ''efter Fastvi moder sin , som dog
-i£d . . . Runorna lät Ragnwald rista, som var i Grekland
och krigsfolkets anförare." Anföres något beröm , så är det så rent
från fåfängligt skryt, som en engels själ. "Theodorik (Thru-
t'ikr) (reste} sten åt Söner sina , snälla drottar (traita), Ulrif
Var i Grekland i alla skiften" (vapen? förrättningar såsom Hof-
Kdan, Kämpe m. m. ?). "Tliura reste sten denna åt Ubbe man
ain • Han förde Vakten vesterleds (var vist-aria Vaktikarl.
Man har öfversatt det : Drabant:zzVäring i ett Westerländskt
hof). Stenen må ståoda på Thingstaden åt Ubbe till ett märke."

anseende att Götes Wcsterfärtl utgick förnämligast från Göta land,
liksom Ingvars Österfärd synnerligast från Svea land. Dessa ste-
nar utmärka sig ej sällan med de vackraste ormslingor och kors.
*) B. 747. L. 971. (fauri Maisi.) Gotfrid af Bouiiion tog vägen
genom Moeiien med många korstecknade från ijerran länder.

320 •.

5. Runminnen om inhemaka hrigtbedrifier. Se fitqt
1071, 271, 735, 698, 88, 1169, 1172, 221, 720 &e. ft
JBrocm, L c. fL 6*

6. Hunminnen om inliemsl a fredabedrifter j än roru- ;
de Broanläggoingar , Vägrödniogar , Själahus o. d* Baut. 33,
85 , 97 , 522 , 541 , 559 , 769 , 829 , 972 , äo rörande Chrislco-
domens utbredande t, ex«: "Ostmader Gudfasts ton iät rm
isten denna och göra bro denna. Och hon (han) läl chriltll
Jemtland. Osbjörn gjorde bron och Orion reste sten och hqn
runor dessa, (i Jemtland vid Frösö sund) och: ''Ulf och Thor*.
efter fader sin • Och han föreläste Herrans Guds ord" (hoi|
i orfaTrutin Kus. I Kellbjås i Westergötl.); Baut. 1112, 932,
935 ; än rörande egendomars anläggning t. ex. : • • . "Han bygg*
de Skålhamra.'' Baut. 87.

7. Enlla Ricnmirmen of ver enskilta personer^ motsn-
rande uti innehållets tomhet och stilens entonighet vår ticb
Äreminnen och Minnesrunor på vers vid begrafn ingår. Hit hor
största delen af våra jordfasta runurkunder, hvilka äro: Floe-
ken 1. Runstenar 1452, med vanligaste formuläret: N. reste
sten denna efter N. Son (far , man , flicka) sin • Gud hjelpe!
(Nomen monumentum posuit Nomiui. Molliter ossa cubent!) Fl
2. iJ^/z^/od^^r 44,* inskrifterna någorlunda lika, fast prydoi-
derna i ristningen större. Fl. 3. Runlora 11, Menens form
det egentligen afvikande. Fl. 4. Runristade grafatenar 18&
Här förekommer stundom munkstil , latinska versar m. m.

8. Runristningar å byggnader och deraa tillbe?iör,
rörande deraa ålder o. d. (Flocken 5, 6) Man räknar 66 dy-
lika. Till prof: "Botmunder Gullands han lät göra hela mur-
verket och gjorde sjelf tre verkstugor och sommarhus* Då
var :|e (G) Söndagsbokstafven och Kön primstafven i 13:de radeo,
och Ijcktades ä S. Simon och Jude afton. Markit het hustrun."
(Kistadt på en jernstör , satt till stöd fDr spismuren i Gcrumds & oeh

KuUaBdå gård). ''JCristus, Marie son, bjelpe dem Kyrka dcnnt

321

jorde. ABuIon Erksbiikop och Eibioro Uole." <ijuM Kyi>

I i S^LSne.)

Som de jordfaita rtfnurVundeniK till' störtia dtiea, »tm
igdt är, höra hit, må följaode Öfvenigt öfver derai antal och
trbredniog tluU närvarande afdelniag: *) '

i :

il?

to >>« «
•Sir.: : Si: : r ^: 8.|:

is*s 5 iix ssg^a i§^^

a'
S"

Ik ^

X -*,».*. Oatoxs. ^N^M^C v.

)l^i-
iP^

N» S ■* 5^ t» to ••>•»« »»t«*j

pk s

■*, NO.% ^*.leta 5 OlSS -Vtato^

iifi

te<^S ^teOl■«. V.v5i i.VfMo

■ ■> i

"■in " • . -«

■"»•■.'■'OThI

-1

. n

^ sisa ssft*a l45S^ *5l£

•) Fkddmdthtingtn Ir enligt Liljegren i dcM Runllira. Fl. t. Bw
ItSSar, i. Stodtr, 3. Kort, 4. GrafOtnar, 5. BeltagMng med pk-
mor, 6. Syiar* HahakSr mtd dyUka, 7. OfftntUga aatlag, 8. JTyil,
.%. Kttfitr. 10. flffcier, 11. Mårkimaior, 12. A«trf(i/^or. De i U-
Wllen ej nppUgna BocLirne triff» >i frimdelei eller haffa ti re-
dan träffat. Tafian Sr Ugcn ur LUjc|reBi 7Fperli|a, ofU »nfOrda,

S»rrigu SkSaa Lituratur. l,Jhl

522 '' ' .

Man kan ej blunda för vigten of 3000 Runarkander frli
vfir medeltid, der dess litteratur ur esthetisk synpunkt be*
marks. Och något sublimt, vi 'bekänna det, ligger deri, att
dessa urkunder cjro alla — offentliga, ' mestadels ställda blaid
thingS' och grafhÖgar under dppen himmel, ristade for att
trotsa årtusenden och vittna inför den sednaste efterverld oa
fornfolkets Öppna sinne och obrutna kraft. Ej ett enda Sf*
vérfiödigt ord Jinnea i hela runtitteraturen* Vi se deraf,
att den homöopathiska vältaligheten, som anser, att tankes
bSr decillioneras i phrasers vatten, fÖr att kunna verka på n^
nighcten, ej tillhör folket under den höga Norrskenshimlei
bland runstenar mellan berg af högtidlig tystnad. Ma det
Svenske Vitter lekaren vända någon gång sin blick mot derna
litteratur i våra dalar från den Akademiska vältaliglieteo, fria
— f] QT^TOQixij Tfjg noXvrpXota/Soio S^ccXaao^ig. Hao skall fia-
na mycket att lära på stenstoderne och stenkorsen. f

Vi böra minnas de anseddaste af dessa Vitterlekare i sleo-
stil. Ubbe var en utmärkt mästare, anlitad i Upsalatrakteo,
det sydliga Upland och Södermanland. Bales konst anlitada
i sydvestlig led genom Upland åt Westmanland och vesll^a
Södermanland. Presten Osmund Kåres son drog sig mel
sin mejsel från Runornas medelpunkt Upsala, genom öfre de-
len af Upland, norr ut ät Gestrikland och Helsingland. Skal'
der öfvade denna skrifkonst, hvilka väl använde den aooarii
än der så mycket arbete fordrades för hvarje ord. Grim
Skald och Thorbjörn Skald ha sjelfve inristat sitt veder-
namn för efterverlden. Omkring 50 hafva inhuggit vina namo.
Dessa äro nästan alla af hednisk pregel : Ambjörn, JEsbjörih
Jng-ely Ingelfast, Ingolf, Oddbjörn, Sigwid, T/iorfaH,
T/iormund, Widbjörn m. fl. Ubbe och Bale ansågos ha lef-
vat på 900.talet af O. Celsius d. ä., som, enligt Lagerbr. ''iii-
galunda var en vidskeplig vördare af Runstenar och deras «-
der." S. R. H. II. 811.

323

b) Rikshistorier.
Vi Lunna ej h|ir 'alldeles tyst förbigå dem, som verkade
just här vi föreläsa, som tillhörde samma landskap, hvars sö-
ner till största antalet omringa lärarstolen — ett landskap
som för Öfrigt i nationalbildningens medeliilder. fö'r någon tid
tillhörde Sverige och under Unionen kom, såsom en del af
Skandinaviska continenten, i närmare beröring med Sverige
Ko öfrige delar af Danmark. — Vi fö således göra bekant-
skap med de äldste försöken i Skandinaviska moderlandet att
skrifva de Nordiska Göternas Uäfder.

1. Saxo Grammaticus, Secreterare hos Erkeb. Absalon i

Xund och Acolitus derslades, har författat Danorum Regum

Heroumque historia, iitg. Paris 1514« Basel 1534, Frankf.

am Main 1&76, Köpenh. 1644, Leipz. 1771. Derjecbte öfverss.,

utdrag m. m.

Denna stjärna af första storleken på Europeiska lärdoms-
kimlen under medeltiden har blifvit af flera vindögdt obser-
verad och således orätt bedömd. Somliga hafva här iäsit ea
Hon GhrÖnika och bråkat sin. hjerna för att förena hela rike-
domen af facta hos denne förf. med andra föVfattares fattiga
Uppgifter. Andre hafva deraf blifvit Saxomastiges. Till förra
antalet höra nästan alla Sveriges oeh Danmarks häfdaforska-
r« för de äldre tiderna (i hvilka de af politiska skäl helst rört
lig). Till de sednare Cardanus, Bodinus, Andr. Forsius m. fl.
Vi bekänna, att vi ej kunna bättre ut' r veka vår tanka om
Saxo, än när vi saga: han var en Walter Scott i sin tid,
Indamålet var lasarnes esthetiska bildning; medlet: histori-
ska minnens sköna behandlande. De högre id^er om foster-
landssinne, hjeltemod , kärlek, ära o. d. soni han upp-
fattat, sammansmälte han med folkets sagominnen , och kun-
^e ej blifva starkare i någon annan form. Då 10 läsa ea
jhilosophisk af handling om dessa dygder, läsa 10,000 en
«pisk skildring af förfäder, som låga af deras himmel-

324

ska eld. Ur denna synpui^kt betraktande Saxo , (S vi blott
firäga: , Är der lika mycken historisk sanning i hans hi-
storia , som i Woodstock , Fanatismen o. d. ? — ]Nej , ej alldeles

Och det är ett fel. Hagbart och Signe sjunga, som

Frithiof och Ingeborg. Skalden har gifvit dem sin tids xåétx
och bildning. Men Saxos fel är lika förlåtligt, som TegDcfri.
Begge Sagoförtäljarnes ändamål var ett. Är der lika mjckeo
poetisk sanning i Saxos historia , som hos Wa verleys skald ? -
Ja, — nästan. Är han lika mäktig 6'fver sitt språk, som
Skotska Minnenas bard öfver sitt? "Föga fattas." Man har
allmänt beundrat Saxos diction , som ej är lånad af en, men
utbildad under läsning af flera bland Roms bäste stylister *)
Likväl kan mycket mera anmärkas mot språk, än mot det,
socn lefver i språket. Huru mäktigt denna Lundenser frao
liOO-Calet kan hänföra äfven en man af skarp kritisk blick,
se vi af Erasmus af Roterdara. Han skrifver: "jag ville allt
föir gerna segla till Danmark, som gifvit oss Saxo Grammi*
ticus, denne, som sammanfattat sina landsmäns häfder med
glans och prakt. Jag gillar lika hans lifliga och eldiga snille,
som hans språk, aldrig sjunkande, aldrig afmattadt. Så un-
derbar är rikdomen af ord^ fullheteh af tankar, och sä förun-
derlig bildernas omvexling, aH jag ej kan begripa, hvadao
en Dansk man i de tider fått en sådan vältalighets kraft." I
Saxos historia franträda ej sällan Göter* Der träffas Gota-
kotiungen £/'ii6 den W äl talande ^ hvilken också talar ved ^
och stundom., med Homeridiska hjeltarnes eld i hugen, ropar
9M sina (jender på vers *'*). Till Saxos källor räknas inhemsl»

^) Afven torde det vara säkrare, alt han läsit Valerius Maximal ^ I ,i
IVfartianus Gapella, än att den första Boktryckarea af Saxo JcnJ'
vit dessa fbrfattare.
*'^) Han f»r t. ex. se Orieatalium Rex Oiimariiis på det främsta ikcp
pet af en tasegiandc flotta. Nu höjer den Götiske kuafca lii
•tämma :

Qfid sibi vult, quaeso, belli gravis istc paratus?
Aot qno classe poUnt, Ktx OUmare ! ruis.

325i

u mestadels förgiften, tradition, inhemska, nu förkomna,
Lrifler, nägra Uländska SagomiDoen, törhända fifven Anglo*

A t OUmarus :
Fridievi natum nobis incesiere cordi est»
£t quit es audacå talia voce rogans ?

Ericus:
yiuccndi inTiclum sobiit spes irrita mentem
FrotboDcm nullus cxsuperare potcst.

OUmarus *
Quidqaid contiugit primoi seinel accidit et rea
Nod sperata satis ssepc subire solet.
I Eddan äro dylika samtal ej ovanliga. Enligt dess språk ock
ladrcus bildning, bör siledet detta dramatiska fragment OfTersattas:
Hvad vill slik rustning till en strid betyda ?
Hvart flyger du med seglens kraft, kung Ormar?
OUtnar, Jag Fridlefs son beslutat belsa på;

Men bvem är du, som stolt mig spörja vågar?
Brik, Falskt är det bopp, ovunncn man vill Tinnar

Ej någon kan kung Frode öfvcrmanna. •

OUmar, Deifirsta ffdn^^n händer, bänder; seger,.
Som boppet nekat, lyckan ofla gaf.

Vi bafra förut vid Lodbrokar-qvida autydt Saxos lörsköntn^*
behandlingssätt af de enkla minnena» Stundom finner maA dock
poetisk sanmnff i tal och dikter, nir man afklä«1ey tMikarne
sin Romerska toga och ikläder dem Nordisk pansardrägl. Det ir
ej omöjligt att den påttaUge Götafurstea kunnai sv»ra Norriges kang
Gothar, som påstått, att D»nskarne, redan missnöjde mtd K. Fro-
de, skulle afsätta honom, om de Göters och Norymänt kcwgar an*
fÖUo landet, oppositionen till understöd: "Stark skall öra rara»
som drager rof ur annor örus- klor. Bitandes svin ftrsonac ej säl-
lan kommande varg. Bättre landsmans förtryck la fremlings be-
skydd. Ej sitter hellre K. FrolUc vi4 härd, tills fiende står på
tröskel. I bo*t kifvtu örnar, men rifvas å hed. Vill du annais der
verka, syns ej sjelf S Smed tar el«l med tång, ej med fingrar."
Dcita beter hos Saxo : Tum esLsurgens Ericusi contrariam rem al-
legaiione prohibuit: Ssepe iaquiens alieni appeiitores proprio pri-
vari solere meminimus. Ssspe amborum captator, utriiiai|oe perditor
fuit. Pr^Talidom eaiui oporitt a)itfa css^.qui. prg4ai alias an-

326

Mxiska qvSden, Eginhards Vita Garoli, Pauliit Diaconut , Du*
do f Beda ni. ni. Han har , som sagdt Sr y vållat annaliitem
mycken vända, men verkat djupt på själar, som förstått att
uppfatta hvad han velat meddela. Det är visst, att mycken
fosterlandskärlek och patriotisk enthusiasm utgått ur hans e-
piska historia i Skandinavers brÖst, från det Absa lon band
fvSrdet vid sin sida tills i våra dagar. Och ej blott fiandf
lingen^ utan afven dihten är skyldig honom for sina hjelt^
värf. Troligen egde vi ej Shakespeares mästerstycke Hamlet,
om Saxo ej tecknat den så djupt tragiska characteren Amleth.
P. E. Muller tror, att sjelfva Hamletsminnet hämtats af b-
ländaren Arnold, som uppehöll sig vid Waldemar den Stoiti
bof ; men Saxo är tydligen källan både för den Isländska Am-
loda-Sagan och Sagan om Amballes. Amleth sändes af Feogo
till Britanniens Konung, åtfÖJjd af några Jbirdmän. Han har

i»

guibui extrahcre cupiat. Animat te frustra intcrnus religionis HtoTi

qucm plerumque hostilis cxplodit advcnlus. Tfain etsi nuoc Dtit

dividiiis essc scntentiis videautiir> unanimcs tamen mox cxcipieit

hostcm. Grebro corrixantes porcos couciliavere lupi. Patriua

quisque ducem cxtero prsefert. Provincia omnis regem dometticaik

qvam advenam, impensins colit. ^eque cnim te Frotho doni pri-

•tolabitur, sed forii excipiet adycntantcm. Extremis te aqailt

•calpunt. Anterius alites ccrtant. Nosti ipse pociiitentia vacaoa

debere contuitum esse prudentis. Proceiibus abunde stiparii. Tu

tibi quies maneat, per a Hos gerendi sa ne belii facultatem prope

modam exploratam habere poteris. Liceat mihi regiam pratentan

fortunam. Silutem tuam pacifice modcrarc, alieno negotiam peri-

culo moliturus. Satiui est servum pcrire quam herum. Quod fin

bro forccpa tuus tibi satelles agat. lile fcrramenti remedio naiM

cauterium cavat> atquc a digitorum sibi incendio temperaL Ti

^uoqoe tibi tuorum opera parcere & consulcre disce. — Vi tro, att

om Saxo ej velat riitta sig efter de samtidas smak> som oppfSdti

• till hOgre bildning med klassikens vitterhet, såsom en AbialMi

ca Abbe Wilhelm o. d. och om han skrifvit samma tprSk, »■

Sturlftony 'så skulle han lika bevarat den tankdigra stil aMd lis

<«ilkJ« AOftbet^ son utg6r v&sendct af vårt fornfäders språL

327

ett Uriebref med sig — en trädkafle, pi hvilken runor -t
iter ett bevis på de gamles oTvertygelse om den hungUgiOk
ikriAonsten — inristats, antydande Brittiska konungen , att
låta taga Hamlet af daga. Men Hamlet förstår runorna, an-
drar dem till annan betydelse, fSr konungens dotter, återvän-
der till Danmark, ankommer under sin egen dödsfest och mördar
usurpatorn. Som JBneas kar han sin historia på sin skÖld*
Dess hirdmän ha förgyllda sköldar. Flera an detta af Saxos
■agominnen ha i England öfverförts till sednare sekler af pre*
■ter och voro således bekanta för Shakespeares samtida i le«
gendens drSgt. Från Saxo lär Amiets saga utgått så allmSn-
neligen bland Svenska folket, att hjeltens namn betyder en
Bnitisk svagsinthet i Rimchrönikaus svenska- språk; troligen
blef ock Artur genom Saxo bekant bland våra fader, förrän
SMnare Sagor befordrade denna kännedom om "Konungen i
Vordmöre och Södermörc, Kejs. Augusti samtida;'* utom det
att Hagbart och Signe m. fl. sagorainncn troligen af den Skån-
ika häf da teckna ren upplifvades bland Svear och Göter. Saxo
lir dött 1204. 1 Necrologium Lundense, der de Ecclesiaslike
cmbetsmännen redan på 1000-talet börjat inskrifva sina namn
Ilar vid Absalons och Saxos tid en fullständig inskrifning skett
■Hed en och samma vackra band af de förut på 1100-talet för-
gStnei som stannat med Absalon bland Erkebiskopar och med
Saxo anförd blund 2 klasser af det lägre kleresiet. Då lag
Var, att denna bok ej fick ens af Erkebiskopen hemtagas ur
Domkyrkan utan med många försigtighetsmått, torde man bär
cga skäl vörda Prslutens eller dess handsekreterares autograph
(Absalons namnteckning ses i DelaQ. Arch. HL') — Nordins^
af Fant utan vederläggning anförda, hypothes om Ghristierni
retri och Disk. Urnes hopflickande af Saxo efter Gheismer^
något som i lustighet uppgår mot fiångs fiiskopslängd från
Xagog, fast i motsatt tendens, anse vi oss ej behöfva vidröra.
Den blef så manligen nedslagen af P. E. Muller i Dansk
lAUeratur Tidende for 1816, att deraf blott beviset åter-
står, huru sceplicismen kan bygga lika luftigt, som den litt*

328

trogDBste dogmatismen, D§r den bar en fomé foUad menings
d. ä. for-doniy att tvifla.

2* Sueno uiggonis (Svend Aagesen) Saxos Gontuberoiali
äfvenledes Erkeb. Absalons Secrelerarc och Kaoik, skref Comr
pendiosa historia Regum Danice^ omkr. 1186; utg. Sort
1642, samt införd i S. R. D. I. T. Det är — ett bevil,
hvad tidebvarfvet ansåg som historia. Det är motsatsen till
Saxos arbete och bästa intyget, att Svens Contubernal ej villt
frambringa detsamma som ban. Den ena är annalist, den aa-
dre författare af en historisk roman. Äfven Sveao syssekih
ter sig mest med Göterna, liksom Isländarne mest bemärkt
Svearna •

I
3. Historia Sveorum Gothorumque per reu. Dn. Eri^

ciun Olai S. Tit. Dr. & EccL Ubsalensis Decanum oi

jtn, 1. ad an. 1462, den första i det gamla Sverige författade f

Rikshistoria, utg. af Messenius 1615, af Loccenius 1654, S. B*

S. T. II. n. 1. (efler flera äldre codd.) Öfvers. af J. Sylvioi

1678. Ericus Olai (dog som Domprost och Theol. ProH priro. i

XJps. 1486] , börjar med Odinianerna i Norden , . liksom Sveo

Åkesson *), Sedan han, som Geijer, uti inledningen fran-

ställt landets natur y dervid följande St. Rimchrönikan, öf-

vergär han till konungalängden, der han följer tillika lilh

Rimchrönikan och Saxo, eller, troligare, dess Epi tomator Tb.

Ghejsmer **) ("Chronicon Danorum l.Daciae"). Men allt delta

sker ej utan kritik. Således, enligt bvad Sv. Hy länder an«

märkt, dä han omtalar Philmer, försäkrar han, att deooe

omöjligen kunnat slås med Vexores, K. i Egypten, emedan

Orosius ***), hvars ord citeras, påstår, att Vexores' krig med

^) Börjar nemligen med Sköld och ej med Dan.
^) Th. Gheifmers Gompendium histori» DanicsBf ett sammaodraf af
af Saxo, författade 1431 af nämnde person» en Munk i Odeaie»
född i StraUund. Se S, R. D, T. IL
) I tin historia adverstu paganos VII Ubb* Orosius var prest fria Tir-
tåcoDSi 1 Spanien, S. Auguatini lärjunge» i 6:te seklet

(3»

•

dl jtérna inföll 38D a. u* c Af Saxo eller af litt poetiskm
nne (vi känna hoDom säsom utg. af den första Sv. psa(m)
>rledes han, att pä firåvalla stridsfält låta sina fajellar hålla
iL Dock — tidehvarfTets anda fordrade poesi uti allt, ock
Br Livius ej för sina tal blifTit förnekad historiskt förstånd ,
tSmpla ej talen någon häfdateckoare till historisk romanform
tttare. Ericiu piUe vara hisloricus och skall alltid heliaa
erföre. Men här angår han oss egentligen för sin förmåga af
efvande fpamställning, och denna föVmåga förråddes äfven i
IråTBlla-talen. Harald uppstiger först på sin stridsvagn , di
ilrarne nalkats hvarandra på firawheed eller Brawalla heedk
B Verendia *), och som en Hector eller Achilles med hög
itämma manar soldaterna till strid: "O J ädle män! utmärkte
lor mjrcken tapperhet i strid , kommen i håg, huru J hittills
plägat gå segrande fram och firat Ijsande triumfer öfver edra
tender. J viljen visst ej förlora ett så ärofullt namn och lem<-
laåt edra fiender ryktet om så stor ära. J kännen och sen
ijppet, huru stor mannastyrka vi ega och hvilken myckenhet
it stridbart folk står i våra djupa leder.'' Kung Ring elda*
le "med ej mindre vältalighet'' de sina till strid. "Ingen
uin dölja for sig, med hvilken skam vi tillbakadrifvits hit*,
|enom hvilka förluster och orättvisor vi kallats i vapen, för
bvilka rättvisa orsaker vi rustat oss mot Danskarnes makt,
kvilka tågat ut, för att stolt förtrycka oss, för att lägga o«s
och vårt rike, våra makar och barn under sitt eviga ok.

*) Det skulle hedra Svearne» om Ericus befunnes mera trovärdig»
än författare på Isländska. Ty att Danskarne kunnat tränga sif
Inda app till Braviken » då Svea-hären var tå stark, är för dem
mindre hedrande. Fornlemningarnes mängd i Wärend, tom vittt
ej af Amazonttriden entamt förklaras, häntjda pl ttdrre bräd&d än
di öttgötitkcf som dock iro nog många, för att hafra kunnat föra
Sagobrottets förf. på den tanken, att förlägga hela striden in rid
Svcalandett gräns och dereftcr rätta tina uppgifter. Måhända bör-
jades der Gdternat reträtt» oeh blef det afgörande nederlaget i
Wärend.

330

Sftledes eggas vi af den obetTingligAste nodTändighet aU dråb*
ba mot dem i stridens farorv Men just derföre tvingar nöd^
v9ndigheten och befaller en rättvis harm , att vi manligt rm
ess, för att med eld i sinnena tillbakadrifva deras våld."
Derpå stöttes i trumpeterna och hiärarne rusade mot favarandn
-så, att himmel och jord månde bäfva. Af det uppjagade datt*
Boet och de flygande pilarne förmörkades luften, så att di*
gen syntes vänd i natt. <^ Man finner i detta verk visst ej ci
£axo ; det är ej en ung Sekreterare hos en hjelte i tiar. Mm
märker, att förf. är en åldrig Theolog. Men han försvarar m
plats, som vår Bikshistoriograph , jemte en och annan ^ soa
aednare beträdt denna bana. Alldeles obillig är väl ej Ki*Gi-
ataf Wasas klagan i sitt bref till Mäster Olof, att förf. vtrit
de andlige mer benägen än Konungarne , herrarne och adleit
Jden Sverige älskade han. Gonringius satte blotf en af allt
hans samtida häfdatecknare före honom i värde och förtjenit
Dess källor äro förut uppgifna *). Honom uppdrogs detta patri-
otiska arbete af K. Carl Knutsson; Svensk till börd och aodi,
och Erkeb. Jacob Ulfsson anslog honom ett rikt arfvodei
spanraål; ty ännu var Staten ej endast fattig då, när det gäil-
jde uppoffringar för litterära ändamål. Man begärte ej då, så-
som sednare tider ha begärt utaf Utgifvarne af Ser. Rer. Su*,
att de för blott den mödosamma äran skulle uppoffra sio tid
och sina krafter, helst der ingen gärd af tacksamhet kände
iorväntas af den fåtaliga publik, för hvillen man på slik !»•
usC arbetar. Öfver Danmark h vilar ännu Carl Knutssoos ock
Jacob Ulfssons anda!

*) Att han, haft inhemska källor, fom vi ej nu kunna uppgifVa» kff
Lagerbring på goda grunder antagit 5. Ä. H. Ii: S/O, Stora Rim-
Chr:8 förste förf. som slutar yid 1280 kunde redan försäkra, att bu

hafver i mänga Böcker lett
och derunder sett^ huru afund och girighet förderfvat Swerike. Af
de mange böcker om Svenskars afundsstrider, hvari maa vid 1300
kunde leta, känna vi nu visst ej alla.

331

4. Historia Johanniå Magni ♦) Gothu ArchiEp. Up9i •
; omnibua Gothorum Sueonumque Regibua &c. , utg. af
laus Magnus i Rom 1554, sednn i Basel 1558, Cöln 1567
c. &c. ; öfvcrs. af E. Schroderus, Slhra 1620. K. EriL XI V
r försökt första öfs. i sitt fängelse. Dei^näst känner nmti;
t K. Carl IX föranstaltade en sv. öfs. deraf genom El. Ter^
srus. Deraf ar ett ei. i Lund **), Denne- Förf. , som tillhön
\t påf viska medeltid både såsom embetsman och skri Asta I la<^
S) ir allmännare känd, än de förut anförda. Hans Svenska
Jirooika är ej eller så sällsynt, synnerligen Schroderi öfver-
ittniog. Vi känna alle hans försök i Saxos fotspår , men med
irosaiskt sione, att af alla träns* och cisbaltiska götkunga-«
Bgor, stora och små, och rimchrÖnikorna uppställa en kunga-«

^ Joh. Magnus eller Store, född 1488, blef Ranik vid 18 års lider.
PIflig Legat i Rom i Sten Sture d. y, tid. Erkcb. 1524. Vig-
des såsom ezpatrierad 1533 i Rom. Skref sin historia i Vene-
dig 1637. Död 1544. Hans varma kärlek till fäderneslandet
ivalnade ej af hans politiska olyckor. Hans Broder Olaus Magnus
förordnades af Påf ven till Svensk Erkcbiskop i Rom 1554, död
1558.

•^ Det gafs 1609 af R. R. Hans Eriksson (Uifsparre) till en Va^
lentin Wäwer, (s. å. som samme herre gaf Vilkina*Sagan till Si-
mon Andersson, se Iduna IX. p. 147}. ^äst framför sista kap. äc
ett poem till Gustaf Adolph af £1. Terserus, Dalecarlorum Praepo-

situs :

Magne Nepos salve Gustavi candide princeps
Nobile qni nomen progenitoris habes, . .
(innehåller 04 vers); hvaraf man finner, att det är det arbete,
* om hvars fullbordan Warmholtz var oviss (B. Sv. G. V. p. 44)^
bvilket K. Carl IX 1602 pålagt Terserus, mot årligt arfvode af 48
T:r Spanmål af Biskopskulla Kyrkohärberge. Det har således tro-
ligtvis tjenat vid Gustaf Adolphs undervisning i Sveriges historia,
fSrrIn han kunde läsa den latinska. Språket är här mycket mera
gammalmodigt än hos Schroderns. Gradus elevationis poli arclici
df^crsattts af' Terserus, om morfffmstiernens kögd ifrån jorden, af
Schroderus: SorrsUernotnes hå§^dy

332

«aga, hTilken utsträckts fråo Mago^ till Guistaf I. Affen vett
yif att han med uppsåt diktade. K. Gostagus är vida kinl
Men hvad som bör hit, ar dei sköna i hug och atiL Ock
derföre kuona vi mildare behandla denne martyr for sin tro,
<om också var Svensk både till börd och hjertay oaktadtallt
de frestelser 9 för h vilka en man på hans plats och hans tid
var blottställd. Han förebrås af sin "Hetorsor'' Petrus Psr-
vus Rosaefontanus , att sjelf hafva tillstått, det han héUn
ville dö än icke euara till beskyllningar, som gjordm
hans landsmän. Redan i en sådan enthusiasra ligger oågof-
ting skönt, afven om, genom tidsbegreppens missvisning, dm
iorer till stora fel. Ej blott hjelten må njuta rättvisa för sitt
upphöjda riddarsinne, dä segrens ära går förlorad; litteratö-
ren må ju fordra, att äfven bildningens historia skrifves "med A
ep engels penna ," såsom Kernell yttrar sig om deo roilde F
Johannes von Miillers. Vi ega ej en slik penna, men det ao- "^
förda må bevisa, att vi önskade ega den. — Stilen är bättre^
än den i allmänhet var i Gustaf Wasas dagar, enkel, sällas
prydd, men stundom lifvad genom en liknelse ur Natureller
Bibel. Om Konunga- och fiiskopsmotståndaren Engelbrecht
yttrar sig vår Hierarch : "På samma tid var i dalarne en Rid-
dersman, benämd £., hvilkens fader var en fiergsknape. Deo
samme lade sig ut liksom en annan Moses, icke en eller två
resor, utan esomoftast för Dalkarlarne." (Schr. öfs.) *)

5. Olaus Magnus Gothus , jirchiEp. Tips. utgaf i
Rom 1555 Historia de gentibus Septentrionalibus , som är
öfversatt på flera Europeiska språk , men ej på Svenska. Skil-
drar Svenska folkets historia , ej Konungarnes. Som Förf.
var den siste i Rom utnämnde Svenske Erkebiskop, ehuru

*) Johaunif Magni källor uppgifvas i Messeaii SylUbus, tom Ejho-
der fann i Paris. Der uppräknat, utom de inhemska, Aretinsi.
Bcrnhardus, Blondus, Agathias, Gransius, Dio, Jornandcs» JiutioiM»
Leonard, Fabellicus, Procopius &c.

333

>lott genom en påflig titel långt efter ReformftKonen , må han
lock här Dämoat. För sin tid egde han ej vanliga kunskaper
>ch stylistisk förmåga. Vi hafva lärt mer af honom, än af en och
innan af Sveriges historieskrifvare med långt större anseende.

Vi måste visst Bekänna , att alla dessa ''Rikshistoriographer''
vida öfverträffas i värde af en vår frände vid Heklas fot —
Snorre Sturleson, Men honom kunna vi ej återbörda till vår
litteraturhistoria , ehuru han sjelf räknade sina anor från våra
£onungar och ehuru han sjelf bekänner sig uti Westgöta lag-
man Eskils hus hört ett och annat af sina sagominnen. Men
i.

•tt han inom vårt fäderneslands gränsor uppsökt källor för sin
iistoria, förökar vår rätt att här åtminstone nedskrifva den
Isländska lagmannens namn. Så träffas ej blott i Snorros skrif-
ter utan äfven i jidama af Brehmen , stycken dicterade i
Sverige. Adam uppgifver , som vi förut nämnt, för många af
lina i våra häfder hÖgst^ vigtiga underrättelser , en sagesman,
hvars fader var född Svensk , som länge var Svenska Konun-
5eo Anund Jacobs Hofman och härförare, samt sedermera re-
gerade öfver Göterna på Sundets begge kuster — - K. Spen *)^
XJlf JarU son.

. c) Smärre Ckrönikor och His^Driska uppsatser.

Den äldsta skrift, här bÖr nämnas, torde vara den de
Coronatione Regum^ som i K. Birgers tid bevarades bland
Itegalierna, troligen, som vi redan nämnt, Kröningsceremoni-
i\t\ från första kröningen i Sverige, förvaradt till framtida
efterrättelse.

1. Den gamle Svenska Chronicon Prosaicnm går till
omkr. 1448. S. R. S. T. I. n. XXX efter Cod. D. 26 på Kongl.
Bibi. Utgafs först af Messenius )1605 raed tillägg *♦). Hänfö-
res af Petersen till språkets 3:dje period.

' *) Geijer S. F. H. 1 : 71 , enligt Saxo och Sturleton.
'**) I ScheiTeri tid funn#s dertfJfS^ra handakr. I Cod. Askab. n. 7 träf-
fas en » der en stroph fdrekoaouner , som Messenius troligen ej in-

334

2.. Om GoilancU uppfinnings bebyggande y afguia^
dyrkan s förening med Sverige m. m. Ett fiihaqg till Gol*
Jandslagen , utg. af Hadorph 1687 och Schildcner 1818. DetU
är en vitter uppsats, prydd med åtskilliga dikter , jeoiförliga
] esthetiskt värde med dem, som skimra kring Roms och Kar-
thagos ursprung: ''Gotland uppfann först man den , som Thiel-

var het *). Då var Gotland så, att det om dagen sjönk odi

* ■ #» • *'

om natten lyfte sig upp. **). Och den mannen tände först eld I

land , och sedan sjönk ön aldrig ***). Thielvars son het Hafdi

och Hafdis q vin na het den Iwita Stjernan. De bygde font

på Gotland. Första natt de samman sofvo, drömde hoo n

dröm. Tre ormar tycktes framhalka ur hennes barm. Mao- I

nen ^ som förstod drömmens och poesiens språk, visste nu, att I

Lon skulle fii tre snillrika söner. Dessa delade sedan öp i tre

defar o. s. v. Härjemte må nämnas :

3. Erihs Krönike. God. membr. n. 77 B. i Kgf. Bibi.
i Sthm. Efter en nyare redabtion utg. af Nyerup. En af-
skrift, som tillhört Rask, skiljde sig frän begge. '*Da den fio-
des bag Skaanske Lov og Sproget er dansk, er den rimeligvil
skrevet i Skaane , og bliver derfor vigtig som den naestea
enesle Levniug af den Tids (14-de sekl.) skaanske Dialecl,"
säger Petersen. Den prosaiska delen slutar med 1294; fort-
sättningen på vers slutar med 1474. Man skall vara språk-
forskare, för att ej anse språket för Svenskt, t. ex. 'Dan gior-
the en stath i Siaeiand het laetijroe ; the gauae hiaernas skald
Danmark före eet rim han giorlhae å frothae graf." Samta-
len inrättas, efter forntidens vittra smak, i gåtstil. ''Tha sautbc
hakon konung, hvar laat tu i nat? Snio swaraethae konuDgxa:

fört i din upplaga, ufven om den stått i hans urkund: neoiL
alt de mänga Gutakouungarne , sugoriia omtala, "warc Ihe loa
tadde for Gutom i frcmmandc Laodoin."
*) Thiälvar är ett gammalt Svenskt namn. Fainil jnamn hos de iM'
ste af ätten Blå, **) D. ä. sågs blott • af natten — mOrkrtt, elltfi
var oåeÅanå. *♦*) Blef ej mera obekant.

335

t
I

hmr Mun faarcD xim uluaenae. . • huftr laat , thu aodras nat
■tbe koDungen. Snio svarasthe: thaer suro uluao ataewaghoaea
•k öken Löp bort. &c. &c. Den poetiska delen är en fri af-
krift af Den Danske jRimirönnike j för den tid^ som följde
ler prosaiska krönikan slutat. (Begynper med 435:te versen»
den af Moibech utg. Rimkr. och går till 5064:de, men med
nåoga varianter).

4. Kronihe paa Gotlandish og Tydsh Sprog aam^
mensirewen paa pergment med gamle Bogsiaver , huilhe
hos hine gamle inf ödde findes og ithe letteligen tiUtedeB^
Högen frem.ling at see . . Upptäcktes omkring 1547 hos Hans
Sonsak , fordom AbbtT i Rönne (Ruroa). Peder Syps Hand^
flr. SamL hos Su/im.

5. Omatändelig berättelse , huru tlie Swenske af ly^
Jbarne blefvo i Stoclholm förrådline oc brände åhr 1389.
?• R. S. T. /. p, 32 inappend. anses vara coaetan, af Petersen.

6. Ont den danske JST. Christierns handel. Skand.
iamf HandL V: 3 — 19. En . uppsats trol. från slutet af
.400-talet.

7 . 8. Contractus Unionis inter Regna Svecice et Pb^
^niVF; sam t Bisk. H*Brasks annoiata de proeliis Suecorum
::uni Danis. Plan och Prosp. till S, JR. S, n. 107 och 108.

9. Commentationes de antiquitaiibus Sveticis et Da-
nikU af Heming Gadd. Se Scheffers Sv. Ijitt, p. 16. På
<ieUa arbete satte Sten Sture d. a. så högt värde , att "håna
<fet mästedels altid bar hos sig, likasom Alexander Magnus
tjorde- med Homeri skrifter /' enligt v. Stiernmans uttryck.

d)' K unga- Biskops- Lagmans- och Skalde-längder.

Detta, så väl som det följande slaget af historisk littera-
iir, är gammalt i Sverige. Väl är svårt att af de qvarva-
^nde längderna och annalerna sluta |. när de börjats, men sä-

336

Kert Sr, att de ÉngeUha Miésionärema^ som grundlade vir
Stata-ReligiOTiy också kunde och borde grundlägga vår Statt'
litteratur. De voro alla bildade i kloster, der det var en an-
tagen sed att fora Biskops- och AbbotslSngder, att inrätta li-
bri datici och att inströ anteckningar om allmänna tilldragel*
fler, såsom konungars väljande och Konungars död, krig oek
fred, landsplågor och naturhändelser m. m. Engelska Anna-
lerna voro ej ens obekanta i Pforden *'). På äldre sedan for»
komne anteckningar bland våra Ecclesiastika corporationar
grunda sig tvifvelsutan legenderna om de Engelska missionl-
rerna, som merendels skrefvos, der tillgång fanns till ildre
anteckningars rådfrågande. Vi erinra oss här:

Konungaldngder. \\

1. Om Cliristne Konungar i Suerihe, Går från Olrf
Skötkonung till l^lrik XL Vår äldsta qvarvarande historiiU j
uppsats på Svenskt språk, författad före 1250. S. R. S. I: i.
5. W. G. L. Goll. & ScM. IV: 15. Äfveu ntg. af StiernhielB i r
dess W.G. L. Stbm 1663, af Ihre Ups. 1751 alla efter W. G. U
Codd. och 6. 59 på Kgl. Bibi. Sedan efter D. 4 pa K. Bibi. i Skani
Samf. Haudl. XVII: p. 19—22. Denna sednare är en nyare öf-

versättning. T. ex.

D. 4. W. G. L.

Rnuut konwng. ban van Swe- Knutcr konungaer. han wan iwe-

rike med swaerdh . . oc han haf- riki maed swardhi . . oc atti mtrf-

de mykil örlögh med swerilis haer oroster rid tweriki oc fcL L

mannom oc wan iw altidh sigher. M\im aighaar oc hafdbi mjlitfc

oc han hafdhe inylith ajrfTwodhé arwudi fyr sen han fck swerili

rör an han fik swcrike med ro Si- ^^^ ^^- Sid{>aen war han godhaf

dan var han godhcr konung, tha konungar, ar han tok yid^

han tok widher waxa xxiti aar waxa. oc J>rc wintar oc tjgbi

war han konung oc han Ixt sit war han konungar, oc lat %\i\it

liiff i erikahcrghe i gaaine oc han i. Erexbarghi. i. giasin: oc kas

ligger i Warnem. Hggar. i. warnem.

I den gamla latinska öfversättningen eller — originalet
K. qui per gladium regnum acqiiisivit . . et passus est mnl-

*) CioDholm 1. c. pag. 432.

\ 337

t goerras et tribulationes anle regnum paeifice est adeptui
: coDtioue victoriam est sorti tus. taodem mortuus est io er»
»sberch io Vestgocia in claastro Waerahem sepultus.

3. Nf Krönike hoer i thceaae same bool, fortsättning
n Erik laespe^ anförd på titelbladet och i slutet af ofvan*
Bmnde K. längd i D. 4, men ''bortrifven jerote mycket annat/'
w Förteckning på Svenska Konungar ifrån Olof Sköt*
Konung till PValdemar^ på latin , slutar vid 1250. S. R. S. T.
• Q. VII. Förut utg. af Benzelius i Monum. efter Cod. n. 70

Ups. Bibi. — 4. fi^ån Jlngantyr till Philipp och Inge ^

ilsl. (ur Hervara-Sagan) uppsatt omkr. 1250, S. R. S. T. IL

. II. ^ 5. från Ingo (Yngve Teukria^-Kung) tät

fagnus II 1333, på latin, S. R. S, T. I. n. ii (eHer cod. B.
^ på Kongl. Bibi.) hvaraf ett fragment på Svenska finnes ibid.

iii; ur samma codei. 6. Langfedga tal från Rag^
Mr Lodbrok till Birger Magnusson y på svenska, S. R.

T. I: n. IV. Efter Stephanii afskrift i DelaGardiska dona-
OD^n i TJps. Cod. n. 1,2 och 36 , tryckt af Benzelius i noter-
1 till Yastovii Vitis och sedan efter Cod. n. 415 i Arna
[agnaean^ka donat. af Langebek. S. R. D. T. I. p. 12. — 7. Ae^
istrum Upsaliense, efter Cod. A. 17 på Kgl.* Bibi. tryckt
r Benz. i Monum. S. R. S. T. I. n. VI. på latin. Man har
4iQDt om spår till att det funnits i äldre tider äfven på
fcenska. Går till 1396. — 8. Förteckning på Svenska Ko-
rungar från K. Olof Skötkonung till Margaretha. S. R.

I T. I. n. VIII. efter Cod. B. 17 på Kongl. Bibi. 9.

O Erik XIII, på latin. S. R. S. T. I. n. IX efter God*

. 23 i Ups. Bibi. W. G. L. IV. 15. — 10. tiU Christa

?her, på latin. S. R. S. T. I. n. X efter Cod. n. 15 i Ups.
«*yckt förut af Benzelius i dess Monum. 11. — — — till
Qr/ Knutsson , på latin , S. R. S. T. I. n. XI ur en Codex
^. Gelsii d. ä. Bibi. utg. först af honom 1705. Härvid mi
^laras: Uova gesta Danorum ur Cod. D. 4 foI. CXXVI i
LtHigl. Bibi. Skand. Samf. Handl. XVII p. 23—25.
SiF9rig9S, SHna laUeraiur. Il D, t%

338

BUkopslängder I

12. C/ironicon de ArchiEpiscopia Upaaliensibua, nig.
af SchefFerus och fionzelius. 13. Chronicon de jérchiEpi-
scopia. Utg, af O. Celsius d. ä. 14. JSomina Epiacoporum
Lincopenaium i Benz. monum, 15, Om Chriatnd Biacupdr i
Swerike^ en jTörteckning på Biskoparne i Skara från Sigfrider
till Stenar W. G. L. CoiJin & Schlyter IV: 16. 16. CdOr
loffua Epiacoporum Strengneaenaium, ; Plan och prosp. n.7i
17. Succeåaorea 5. Sigfridi in Epiacopatu PVexionentL I
Skrifveh mellan 1261 och 1287. Ups. 1708. Benz. in noliil
Vastov. 18. Chronicon Epiacoporum PVexiontnaium iblAf
N:o 81. 19. 20. Norriina Epiacoporum, qui S. Ijundendt
Eccleaice prcefuerunt a tempore Spenonia Magni Rtg\
de fleste inskrifne af Biskoparne och Erkebiskoparne sjelfvei
Necrologium Lundense, stuckna i koppar i S. B.. D. och 3.*oe
namn i stentryck i DelaG* Arch* Wicolai ArchiEp. Lun-
dens, (»f 1340). Chronica Epiacoporum JLundenaium.
membranis edidit Thom. Bartholinus 1709. Med variantt.
lectt. i Schwed. Bibi. III. p. 201. Fins äfven hos Ludcwif
Reliqu. Mscriptor. T. IX.

JLagmanalängd :

21. fVeaigöta lagmän från Lumb Ull Folie. Coll 4å
Schl. PV. G, Lé. IP': 14. Dessa enkla minnesrunor torde e£[a
högre esthetiskt värde och skola torhända läsas längre tidi
än de fleste i sednare tider belönte äreminnen. Om Karlli if
Kzwaeri varder förmäldt, huru han var tapper och snillrik, :l
framdrog ypperlige män och frälsade landet frän UdömiOA
"f y war han sadhdaer kuaemilikae/flr7/>zr at foatirlandi.** YM
Lagmans teckning slutar : "sent födfes annar slikar madjer.*

SLaldeVdngdi

22. Slaldatal, oinnämndt i Plan o. Proap, o. 110 to^
de vara något dylikt.

339

c) Chronologier , Annaler, Diarier, Calendarier^^'

N.ecrologier o. d.'

Vi böra börja denna teckning med att beklaga förlusten
if en hithörande skrift af "Ghristendomens och Litteraturens
jpphofsman i Worden" Ansgarius: Manuale s. Diarium^
ifi quo Sacri ejus laborea in Septentrione juxta annos &
Hes notati erant öreuiéer, som flyttade frän Gorbey till Rom
1260, och som en dag torde ur Vaticaneu framletas, dä Nor-
jkns vettenskapsmän börja valfärda till Rom, lika raangraont
{MQ konstnärerne hittils* En Gesta Gothor um citeras i God«
äart. i Ups. n. 9,. som man anser vara en Adami descriptio,
huru det möjligtvis varit en äldre chrönika, af dem Ericufl
lai kunnat citera ur, utan att vi nu känna källan. Se La-
srbring, S. R. H, IL p. 915. 1. Excerpta ex vetustis An^
alibits Jslandicis 1195—1266 S. R. S. T. 1, n. 21 efter
öd. D. 29, 6, n. 2 i Kgl. Bibi, 2. Clironologia vetas 816—
i63. S. R. S. T. I, n. XV, efter God. n. 70 i Ups. tryckt
»rot af Benzelius i ^ Monum. Eccl. och i S. R. D, T. IL p.
B6. 3. Chronicon Regis Erici Pomerani de Regibus Da-
orum (frän Dan till Erik Menved 1288^ är längesedan från-
Snd Konungen , men ej enigt tillerkänd hågondera nationen*
r«r. Wallin tillskref den en munk i Ruma kloster på^,Got-
fcöd. Det är möjligt, att det är en Svensk. Sv. Hylander
»märker härvid, att författaren gör Svenska folket till Nor-
•0$ stamfolk, och låter Danskarne Lärstamma ifrån detsam-
"a *)• S. R. D. T. I: 148—170. v. Stjemraans Tal p. 9.
);erup, som utgaf den 1827, förlägger den till Sleswig, för-
stad af en Cistercienser-munk i Erik Menveds tid. Petersen
^er författaren bland Munkarne i Ry kloster i Ärhus stift
l5:de seklets början. — 4. Incerti Scriptoris Sueci Chro^
oon rerum Si^eogothicarum 1160 — 1320. S. R. S. T. 1- n*

♦) Dan, filias HamMa, de Svetia veniens, regnavit super Syalan-
diam, Ouen, Falslcr et Laland. Se Peringsk. Annott. in Fitam
Theoder, p, 2S7*

340

XIX ; förut upplagd af Benzelius i Monum, och i SL R. I). T. U
II. p. 552. 5. Chronicon Danicum 1241 — 1410. Ludewigocb p
5. R. D. T. y. Anses skrifven af flera: deribland sköojes en
Svensk hand, då vid '1360 Waldemar, Danmarks konung, don-
mes såsom svekfull och bedräglig, emedan han a flockade det
enfaldige Konung Magnus i Sverige, Skåne m. m. *), 6. ChrO' ^
nologia Suecica ex cod. Minor, f^iabyena. 815 — 1412. &
R. D. T. I. n. XIV. efter Cod, B. 99 i Kongl. Bibi. Förut tr.
i S. R. D. 1. p. 251. 7. Chronologia Anonymi velua 826—
1415. S. R. S. T. I: n. xvi, efter God. n. 36 i DelaGanL
donationen. TJtg. af Benz. i Monum. och S. R. D. I: 387»,
*y. p. 624. Der klandras ock Waldemar och de Sveosbl 3
händelserna berättas utförligare. 8. Annalea Siffitmemmi
266 — 1430. Under namnet: Chronologia ab. an. 266 — 14301 r«n
i S. R. S. T. I: XII, efter Cod. B» 17 i Kongl. Bibi. 9. (MÅ
nologia ueiuaia 88—1430. S. R. S. T. I. n. xvii, efter Cod. D.I
4 jcmförd med D. 29, 6 i Kgl. Bibi. lO- ChronologUaf^*
anteckningar rörande tilldrag elaerna i Sperige, Danmarlf-^
och de tillgränaande Rikena från är 826 till 1430. Skailft^
Samf. Handlingar xvii p. 1 — 26 ur Cod. D. 4 fol. 9. xxvm. llt ^
Incerti auctoria Chronologia breuia rerum Suecicar, lOéHif '''
— 1450. S. R. S. T. I. n. xx efter Cod. n. 36 i Upi.
som tillhört Herrarne till Hammarstad och Baronerna till 9f*l^^'
näs, utg. af Benz. i Monum. och i S. R. D. T. iv p.588. Sln-f ^•
tad af Ericus Johannis, Munk i Wadstena. 12. CaroU Atirl
dreas Chronologia rer. Suecicar. 1389 — 1446. Författares,
Munk i Wadstena och Kyrkoherde i Wist. S. R. S. T. 1. ►
XXV efter Cod. i TJps. som utgufs först af Benz. i Monum. 11
Chronologia vetuata 1298—1473 S. R. S. T. I. n. xxiii ef-
ter Cod. D. 29. 6. n. 9 i Kgl. Bibi. 14. JR. R. jirvid Trd-
lea chron. anteckningar på Svenska (1350 — 80) 1476. & L
5. T. I. n. xxvm efter Codd. B. 4. J). 29, 6. i KgJ. Bibi. Ii

'*'; Äfren de Danska cbrönikor och diarier, som ej f6rråda SftBiUr-

»et åsigtej^, torde ej tallan giilt ut frun det atäUe der ftraliw**

fam« hiUas — Danska läidomtiit Yivifyudort i dt dagar.

341

1. R. Jtrvid Tröttes Calendarmm 1476 S. E. 5. T. 1. o. xxni ,
tlcr Gödd. fi. 4, D. 29, 6, på Kongl. Bibi. 16. Diar^um
linorit. Stockholmens. 1008—1502. S. R. S. T.* 1. n. xviii
fter God. Ä. 21 i Kgl. fiibl. I utdrag tr. af Lagerbr. i eo diss.
Lund 1762. 17, 18 Diarium MinoriL f^isbyens; 686 —
525, utförligast mellaD 1340—1419. S. R. S. T. I. n. xnt
Iter God. fi. 99 i Kgl. Bibi. Förut af Ludewig och S. B. IX
r. I. p. 251. Om Kalendarium perpetuum, MemorabUes
Hfentus & necrologium s. Annales Fratr. Minor, in fV^is^
y. se S. R. S. T. I. p. 32. S. R. D. T. vi. 557—573. Om
Innotationes hreves f^isbyenses se Lioköp. Bibi. Handl. I*
w 36. 19. Diarium PFadstenense eller Clostersens Tän^
iéboh 1344 — 1545 på lalio, med anteckningar och bref på
Irenska i appendix. Skrifven af Torirus Andre» till 1418,
edan af flere fortsatt. S. R. S. T. I. n. xxiv, efter God. i Upt.
om först utgafs af Benzel. Ups. 1721. (Codex Monasterii
Vadstenensis på Kgl. Bibi. irjoehåller egentligen offentliga
Srfaandlingar). 20. fVadstena Klosters copieboh^ synnerli--
fen för 1440—50 talen. Beraf utdrag i DelaG. Arch. U
^ 161 — 169 ♦). 21, jinnoiata Historien Kicolai Erengi*
\tmis. God. D. 29. 6 i Kgl. Bibi. 22. Nydala Klosterboi,
Liber Monasterii S. Mari» de Nova Valle, en membran , som
Serenius sande Langebek 1753 och hvaraf något är lafördt i
i.R. O. iv: 619» Warmhoitz visste e|, b vart den sedan kom-

*) Har tillhört Prof. Bildsten och förvaras nu pl Lunds Bibi. La-
gerbr. har i sitt Diplomatarinm afskrifvit en eller trå sidor, me«
sedan lemnat dess "hiskeliga abbreviaturer." Innehåller omlr. 40
bref och uppsatser» s&som den äldsta Abbedissans fullmakt för
procnrator \iå domus S. Brigittse i Rom 1394, Viatica för af-
sända nuncier till Rom , Basel och dotterkloster i England , Bajern»
Brabant &c. , bref från Coufessorn i Wadstcna till Gardianen i Sö-
derköping rörande Alexander de Hales arbeten , bref från en Ka-
nik. i Wcsterås, bref till Tconomus Eccl. Laur. Sky tte i Abo > bref
till Canzlern öfrcr Lovains Universitet (de sednare röra revela-
tionerua) m. m. Dessutom Consolatio in adversis» uppsatt i Rom
Askconsdagen 144S 6» d.

342

mit. BibL Svy G. IV. n. 2206. Se äfven Vitterh. Äkad. HandL
IV.^ p. 145. 23. Capitula Minoritarumy Necrologiiun Lu^
copense, Calendarium Strengnenae, Pian och prosp. n. 84,
85, 86. Här må Däm nas: 24. l^ecrologium JLundenae^ eo
JVfembran i Lund, innehållande Kunga- Biskops- och Krönik-
längder, Calendarium, Martjrologium, en mängd acta publici,
såsom bref af Kungar, Erkebiskopar^ jemte andeliga Skrifter,
utdrag af Kyrkofäderne , Hieronyrai bref och dylikt. 25. i

Xjiber .Daticus d. ä. en membran i Lund , d. y. en roeinbrai L
i Köpenhamn. En uppgift på gifvare till Ecclesiastik-Stata |>
j Lund, jemte helgonlegenda o. d. Den skulle enligt aoord-
ningen af 1213 utgöra både en Liber Daticus och ea Cdr
talogus Sanctorum , och det var vid anathem förbudet att
der skrifva ett ord utan på Erkebiskopens befallning eller u
med Capituli bifall. 26. Som Bihang må vi här nämna a) /o- tf
tinsla rinichronologier f o. d. ihågkom mande: Mpitaphium
jRagnildis i «n gammal membran i Strengn. Domkyrka;
JEpitaphium JR, Magni Ladhidas 1290, Se S. R, S. T. 11
2 , n. v. Epicedium de JSrico "Sudermannioe <& PVaLdemaro
Finlandioe Duce An. 1318 ib. n. vi. Carmen chronologicum
J386— 1412. S. R. S. T. I. n. xxvi, med rättelser af JVordio
efter codices, som varit Langeb. obekanta vid redactionen i S.
R. D. T. IV p. 621, Chronodisticha in victoriam Brunte'
bergensem Stenonis Sture 1471, trol. samma ppcm , som
f^ersus in victoriam Stenonis Sture* Plan o. Prosp. n. 105
(n. 104 och 106 derstädes utgöras af Molleri Carmen de Ste»
none Sture Jun* och Densammes Qverula St^ediaca.)» Graf'
skrifter öjper BisL Nils i LinL, BisL Fetrus ibid. S,
Catharina m. JL Profbitar träffas Lgb. S. R. H. III : 870.
Tapetinscriptionernay som lades på Holmgers graf. Helgo-
nets i Sko. Lgb. i. c. II: 346. m. m. Likaledes b) Sigillaf^
trjck, som ofta ej äro utan gagn för häfdaforskaren. Ett exem-
pel allenast. Man läser i ett dylikt: S. fris iohis 'f^psa-
lerk ordinis pdicatoru. Af missförståndet om denna inskrift
ör ett dominicanerkloster bygdt i Upsala. c) Gr af vårdar med
n/sZj i/ter. Dylika förekomma i de äldre templen och äro ej

343

40vigti^a i chronologi och genealogi, äfven om de i stilistiskt
liäBseende ej förtjena att . här vidare bemärkas. En n j sam-
ling af Tumbae veierum *) — vi tillägga nu ej nuperorum
— skulle vara af intresse, den måtte chorographiskt eller
cbronologiskt ordnas. De äro stundom i bunden stil, t. ex. I
Alvastra: Hic jacet humalus Eggert Krummedick nominatas*

Virtutum plena quoque uxor ejus Helena,

Annars merändels flärdlösa och enkla, som folkets runristnio**

gar. I Mönsterås eller Kronohäck : Anno . . obiit nobilis vir-

go Barbara, filia Dn. Turonis Turason. Orate Deum pro ea.

Hamborg And i början af 1300-taIet tillägger ett hot: "Si

quis me mortuam spoliaverit, vindicet Deus. Orate pro me,''

livilket gjorde, att K. Gustaf I, som upptagit kopparhällen,

då klockorna till rikets gälds betalande nedertogos, sade: gif-

uer JRamborg sin häll igen *). d) Genealogista uppsatser :

• — Genealogier på runstenar^ se Liljegrens runlära p. 120.^

1. Origo materncB Slirpis regni Si^ecice Plan o. prosp. n. 111.

2. Genealogia Ingeburgis Ingonia Regis Svecioi prosapias^
SeLgbr. S. Ä. H. II: 40. 3. Genealogia FoLkungoriim, Plan
och prosp. 113. 4. Måna Minniskölds efterhommande» ibid.
n. 114. Om den heliga Brigittas slag t n. 10 i Cod. Aska-
byensis. 5. Genealogisk uppsats af Biskopen, Magister
Kettil Karlsson Wase 1450. 6. jinna Fictes dotter By^
lows Chronicon Genealogicum, på Svenska uppsatt mellan
1501—1519. Utg. af Peringsk. 1718. 7. Christina Gyllen-
itiernas Chronicon Genealogicum på Svenska. Plan och
prosp. n. 117. 8. Genealogia IVolliana ibid. n. 118. 9«
Genealogia Regum in Dania ibid. n. 119. 10. Bist. Hans
Brasks geneaL samlingar 1512 (se Messenii dcdic. af Theatr.
Kobil).

Vi öfvergå till Allmän och Kyrkohistoria, dit vi föra den
delen af historien, der tidehvarfvets id^ om det Sköna både i

*) Exemplet med forfalskDingcn af Drotn! Catharinas grafvard j
"Wadstena visar att ny granskning erfordras vid de redan utgifue-
*♦) DelaG. Arch, III : 141 : 142.

■

ifanehåll ocb form mäktigast . kunnat inverka, — legeodent,
den tidens historiska romaner^ som mången törhända skulk
bellre sett upptagne bland episka poemer i obunden stil. Mci
vi låta formen afgöra indelningen. Om den kan ej olika taa-
kar uppstå. Således träffas den magraste rimchrönika blairf
%fittfirhet, den mest phautasirika legend bland veitenskof*
Men så träffas ju den veklige Sardanapalus bland karlar odi
den raska Semirarais bland qvinnor.,

e^ ÅUmän och Kyrkhistoria.

1. SJkrifier och uppsatser i j^llmän historia*

a. Runurkund.
1. jif jiltum (om tidehvarfven), en uppsats af 1328 i
pergaments-runstafpen ur Götaland, (se p. ) Se Run-urh
p. 282 — $85. Den fördelar verldshistorien i epocber. ^itta • vonb
tism(anna) aldir • vereltinar • Ftirsti • ald • var • af. Adami . til.
Noe . ban • var • um . tu . pusind • ar • og . tu . bundrad . ar.
og • fem • nihi . ar *) . Annur . var • af • I^Toe . til • Abraham»
var • haumniu • bunprap • ar . og . fiauratihi • ar • og . ta .
^ar. j^ripi • war • af . Abraham • til Dawip • kununks . Hao.
var og • so • läng . fiarpi . war . af Dawip . kunuRgi • til.
Moisen • ban • var . um . fiubur • bunprep . ar • og . atitibi •
ar . ok . ata . ar • Femti . var • af Moisen • til . Gu^ • burp
• ban • var . um . fem bundrap • ar . og . siautihi . ar . og .
'siau • ar **)• Siatia • ald . ier . nu inni . af • Gus . biir^ •
til . verils . enda. Derpå följa nägra chronologiska o. d. an-
teckningar. — Detta "rim" var skrifvet då pusand . ar • ok .
pryhundrap • ara . ok . tiuhu • ar • ok . ata • ar • waru . Ii*
^ ^in • af • Kus • biirp.

b. Ha ndskr if te r.
1. Anonymi excerpta historica latine scripta, manuicr.
i Ups. Bibi. 2. Historia cipilis a mundo condito ad nor

*) Efter LXX uttolkare.
**) $åltd9i till Ghristus 5100, som är Lumtadt frau Bcda. Lilj.

345

(m Chriatum latine, en membran. 2. Chronotogia Unwersalis
r Jacob Gislonis Can. Ups. Th. Prof. 1488--90. 3. Jtudi-
tenia Novicwrum ^ om deona sknTt är ett utdrag ur La mer
es hiatoireB. Se ofvan , p. 230, Rigordi Gothi: Historia
2. Philippi Augusti Chriatianiasimi ^ cdI. v. Dalin S R.
I. II: p. 215. Föi*f. skall ha varit prest vid Franska hofvet
ek iorst gifvit Frankrikes konungar titel a£ Allrachriatligaat,
ol. v. Stiernman, bvarföre han strängligen bemöttes af N. P.
t* (Ganzli-Aädet Ihre), som tillika visade, att Rigord var en af
e Göters ättlingar, som nedsatt sig vid Marbonne (der Bisko*
Hk kallades Episcopus Gothorum).

2. Siri/ter och uppaataer i Suenah Kyrlhiatoria.

!• HiatoricB Eccleaiaaticoe. {Uiatoria Eccleaiastica
\egni Sv. Gothici) af Erkeh Birgerua Gregor ii *) anfö-
» med förra titeln af Joh. Magnus in Metropol! L. 1. c. 10
ch derefter med sednare titlen af Job. fiaazius (Inv. p. 124.)
kssutom bar man tillagt denne förf. ett uita S. Brigitlas ^
Dm andra förklarat vara blott en hymn till hennes ära. Då
lU af Marconi*8 Vita di S. Brigida **} raan tydligen finner

*) St Brigittas slägtinge, K. Albrechts Canzler, S. R« Erkcb död
1383. Rhjzelius anser i Episcop. dess Historia S. Br. hafva yarit
en *'kort och föga grundad legend/' ehuru förf. der skildrat
samtida händelser.

**3 Compendio Istorioo delia vita di $. Brigida Vsdwa, Prtnctpejsa ReeUé
de Svtzia 0 EstraUo dagli atti sinceri presso t BoUanditti , Rom. 1789»
förf. af Abbotcn Gitueppe Marconi, Theol. Prof. i Collegio Romano $
öfs. pä Sv. 1830. Johannes Magnus hade trol. i Rom begagnat
samma arbete , som Marconi 9 ocb berömmer dess Historim Ecclesia-
siiciB för insigt och vältalighet — ett beröm som Marconi's utdrag
rättvisar. (Hujus Birgeri quanta erat in sacris litteris divinisque
et humanis legibus scientia satis ostendunt Ecclesiie Historias, qum
ab ejus facundissimo ingenio prodierunt). Häraf läres l:o) att
fast Benzelius understundom antecknar: "sed hssc iingit Johannes,'*
man ej alltid bör tro den, som anklagar andra fÖr lögner, yare

0 tig i dagliga lifret eller i litterära »rbeten ; 2) att man ej bör

346

att förf. rådfrågat ett ganska utförligt prosaiskt arbete af nämo-
de Birger^ som vittnar om både stilistisk skicklighet och hi-
storisk kunskap ^ så torde det vara nämnde f^ita som bliffit
kalladt Historias Eccleaiasticce och som kan hafva skett
roed skä), då sjelfva utförligheten i skiidringarne om &
firigitta förutsätter , att förf. troligen lemnat uppmärksan-
bet åt den kyrkas historia i allmänhet, inom bvilken helgo*
net upptog ett så utmärkt rum. Vi upptaga derföre här de&-
na skrift, som ej med legenderna bör förblandas , afven ur det
skäl, att dess ämne tillhör allmänna kyrkohistorien. Blandas»
föranden hos Marconi ur Italienska reseantekn ingår m. m. fi-
rekommer t. ex. "Så har Birger , Erkeb. i Ups. och en heih
nes (S. Br.) samtida förf. skrifvit: Hos henne såsom barn, fort- L
far han att berätta , öfverflödade alla dygder , måttlighet roed
ärbarhet, enkelhet med blygsamhet, ödmjukhet med lydoadi
skönhet med sjelflänsla , giädtighet med återhållsamhet odi^-
eo alltid verksam menni«kokärlek. Genom alla dessa och dyli-
ka egenskaper och företräden , var den heliga flickan i allai
ögon utomordentligt älskvärd, behaglig och omtyckt." — —
Och längre fram om den nygifta: "Således, fullföljer Birger,
bildades under denna de två kyska makarnes förening, i derai
själar, allt mera en rådande allkärlek, genom renhet i upp-
såtet, öfverensstämmelse i begären och helighet i umgänget
Den heliga unga bruden , som alltid hade Gud för ögoneo,
blef på detta sätt så intagen af kärlek till ett verkligen djg- '
digt lefverne , att hon aldrig missvårdade sitt goda rykte.
Hon var högst sorgfällig derom, att aldrig lemna tillfälle it

(

vara sa rask med att utfärda slika domar, ty ho vet, om ffj ^
större kunskap och ett ifrigare studium hos eftcrrcridcn kan rättlar-
diga den, hvars moraliska charakter vi velat ncdsudia; 3) >tt
man vid cit.ilioncr bur afskrifva noggrant. Genom någon lites
fnhcL häri har Joh. Baazius skaflfat en oriktig uppgift fraai
som sedan v&llat Joh. Magnus aufall, som hans eget uttryck ej der
påkallar, ehuru vi ej vilja lii.iig.t Jolianncs från muBga ouppsiitli-
Sä och ej fa uppbåtliga orlktighcter.

347

andra att tänka och tala illa om henne, eller att i hela hennes
lifstid anmärka något emot hennes rena vandel. Hon skydde der*
före som ett gift hvarje tillfälle, hvarje ställe och h varje per-
son, som kunde ådraga henne äfven den minsta flack, full-
loniligen Öfvertygad , att verlden snarare och villigare an«
Jnärker brister och laster än dygder, att elakheten ej gier akt
^ det goda, som man gör, iitun oupphörligen sträfvar att i
ajelfva det goda finna något tadelvärdt. Derföre bemödade
'lon sig ock att hafva hederliga och väifrejdade personer i
'tjenst vid sitt hof, hvilka kunde vara vittnen till hennes he-
jiga uppförande; och såsom grundsats i detta sitt nya tillstånd,
totog hon den vackra maximen, att ingenting är mera tjen-
ligt att omvända eller helga en person, än omgänget med an-
Ira. För att icke i overksamhet förtära sitt bröd, såsom det
bligar hända dem, hvilka den gudomliga försynen tilldelat
Mt rikt förråd af denna jordens goda , flydde den heliga bru-
ien all lättja samt al In rufänga förströelser och sysselsatte sig
oupphörligen, jemte de fruntimmer, som tjente henne, med
åtskilliga handarbeten till den högstes ära och nästans gagn;"
■^- — hvarefter det berättas att hon läste Matthiae förträffliga
Svenska Bibelöfversättuing och andliga böcker. — — I^är
Xiikop Birger talar hörom , uttrycker han sig sålunda: "Hoo
Inde valt till sin skriflefoder en viss Magister, ganska gud-
fruktig och förfaren i själavården , cui in omnibuf avidiuf

obedivit." — Man kan häraf finna, att stilen, om än

aiera loAalarens än häfdateknarens, gör förf. förtjent, att ej
/orbiandas med vanliga legend-författare. 2. Chronicon in-
^rti Scriptoris St^eci de Archiepiacopis & Sacerdotibus cce-
^9ris Ecclesice Ups.j uppsatt omkr. 1344, sedan fortsatt till
(449. Utg. af Schefferus Ups. 1673 och i Benz. Monum.
I. Quomodo regnum SifecioB pert^enerit ad Jidem C/iri"
tiianam. Plan. o. Prosp. n. 83. 4. f^aria ad Ecclesiatn
Strf*n/rru spectantia. L. c.n. 87, trol. utdrag ur Wmhizl. IV.
D. 2015 & 16. 5. Nicolai jirchiep, Lundensis Chronica JEpi-
ncopofum Léundensium y ex membranis ed. Th. Bartholimis
Hafn. 1709. S. R. D. VI. Erkeb. Nils, som äfviiu lixv li<iv\v\.

348

Palteboken, dog 1379. 6. Joh. Mag* historia Meiropolh
tona JEccL Up9. Bjomoe , 1560.

3/ Siri/ler i allmän Kyrlohiatoria

'1. Codex SildstenianuSj *) en uppsats, som utom de till «•
dra ställen hänförda, gör att Lagerbring bMr finner en /or*
feUiare af gamla kyrkohistorien. Öfverskriften är: '^GoAi
till hedhr oc hans Moder Maria M6', Doroinico oc allum hå^
bum mannom til loff oc LeLfolke til kristeliLin kffnnedoiDi m
nik til aflat mina synda offrar iak onrerdughr mitt ärfirodei'lif
Troligen skrifvet af en Dominicanermunk i Sigtuna. (Enligt oilli
sednare tillskrift Magister Ottavianus (Otto) Grafius Scao«4ki
fioken anses skrifven på 1200-talet, innan Rudolph af Halih
burgblefvald till kejsare. Det heter: "Epte han (Grefaa^i
Yillianum af Holland) dödhan oc kronadhan valdo the RicbarA
fadhr Brodhr konungx Euardh af Änglande, som en lifim
Engifa fik Aömska Rikits krono en (dägh epte Fredrik) dödhi%
ban do for Florentino litit fra Florentz." Romerska histo-
rien ingår naturligtvis mycket i kyrkans. "Nero nequam LVUI
are wars Herra war Rom. Kejs. XIII ar ro. XXIX dagha. Hn
gjordhe Rike fwlt af faghre mz sinom wsidhom, ban hifiii
Leekare laat ok klädnadh, han bar tyswar engin klädhe, bu
laet haesta sco mz silfhaeiium, han for i Fiske mz gulnaetumoL
silketyghum . • Nero drnp vtalict tal aedhia Römska manna, lii
maestnre Senecaro, Fadhcrbrodr Lucani Poeta visastan man ok
bactzstan last Nero draepa mz ethers dryk ok adhru blodhe." Öl
Titus säges deremot^ att han var "väraldina blomster ok mini-
skina frygd," — öfs. af flos & deliliaB generis humani. Wil-
tcrt allittereras dess ordspråk. "Gufvolös dag var gagnlös." Oa
Doroitianus är omdömet en naiv loconism: "wnger ängil ok
gammal puke." Han hade byggt Pantheon, "nuv. Santa Marit
la Rotunda." Likasom våra historici ännu någon gång tagi
Dacia i Östersjöns grannskap för "Dacia innefattande Moldaa

*) Se GiöryeU Allm. Tidn. 1770, «. 621.

349

och 'Waliakiet/' *) tå felar denna författare tvertom, och he-
Tättar således att Trojauus underkufvat Danmark och ditsändt
«»lonier. Det i hela medeltiden vanliga felet, att lägga all
^tisk historia inom de svenska Göternas landamären förfor
jDrfattaren, att, då han ur Abdias anför legenden om Apastlea
iPhilippi predikande i Schjtien, förlägga händelsen till Gamla
TJpsala, och, efter tidens sätt, ***) tillägga bisakerna och Air-
-fema till teckningen, så att man här får se en scen af drama-
"^k hållning '^i Svecia, thet är Swerike frän Östra Landom
^inland) oc til Öresund.'' Apostlen gripes och dragés till Up-
lala Mönster **) för att offras "åt Marti, som Suear oc göta
kmlladho Odhin." Redan är svärdet draget, då "en draki kom
Wadhlica wndhao j jordhine. oc dräp afgudaprvstins Son , som
tliisenadhe till Altare ok twa Landsherra, som laeto sina Svena *
diraglia Philippum." Följden af drakens ankomst tecknas lika
•om Durandus (1182) och Belethus (1280) beskrifva följderna
mt de drakar, mot hvilkas luftförgiftning Balders-bålen enligt
Vinn Magnusen (in proefatione Mdd. Havru 4:o 1828) upp-
ländes* Vädret \Åtf *'8wa siwJktf at folkit alt fik wadhelica
ao^." Philippus lofvade förjaga pesten, om de lydde hans an-*
-asaning : "brylhin nidher afgudbom ok resin up kors." Fol-
ket lydde. Draken jagas till ödemarken, kroppslig och and-
lig helsa lyckliggör folket, som låter sig döpa. Apostlen "dwal-
dis ther et aar omkring oc faeste trona med Predikan," begaf
lig sedan "til Asiam som byrias i Ryzalandi." Der träffades
in Christen sekt förut, '*af villo hebronitarum, som nekadhe
Christum hafva sannan likama: utan synas likamlikin som
tkugge." Här omtalas de förste Ghristne Apostlarne inom den
historiska tiden i Swerige (Adalvard, Godeskalk m. fl.) på*ett
frfto andra äldre skrifter afvikande sätt, så att den Gesia Go^
thorumj som citeras, torde nu vara förkommen. Lagerbr. be-

*) St Dé Cknutrié, II : p. 48.

*'*') Kan man här af sluU att lilla Rimc krönikans böljan di redan «
fanns , eller att en gemensam tradition yillat offer entstammelsea?
***X& Sv. Sr L. I:p. 83.

350

tviflade, att det var Adtfmi firemensis ikrifter. ' K. Ahyr i Bri*'
tannien är bekaot, än mer Gånge-Aoif '>n Swenikir Herra,**
som "swB ödde Frankarike, att Karl K. gaff hoDoln sina dotter
til saet ok alt eet land, som för het JVeustria ok sidan Normao-
dia, som ligger wästan Paris fram mz hafwino, ther bygde &oi-
irir en stad ok kalladhe han Rolfähcm ok Klaerkir RöthooM- å
gus." Hit hör hans historia, ty "Aolffrir ok alt hans Haerskip M
thok wid Christindora a sinom Brullopsdagh.'' Man ser med lr<
lugnad, huru, på så många punkter af litteraturens vidsträckt!'»
fält, en brodd under detta tidehvarf uppsköt, som först i Tån
dagar börjar hinna utslå en fägringsrik blomma. 2. jicta
Christinoe mirabilia Coloniensis s. SlumbulensiSf en skrift
af Petrus de Dacia Ord. Praedic. Professor eller Lector i Skeo-
ninge. Bör, såsom ett "praegrande Yolumen ,'' ej bland le-
gende-brochurer bortblandas. Är tryckt i IV T. af jlcia
Sanotor um Junii . , Till prof meddela vi ur ett af Petri
bref: ->- — "Oaktadt mitt hjerta blifvit hårdt , min känsla
slö, mitt sinne afkyldt (af sorg)^ så nödgas jag dock, enligt
Apostoliska regeln, glädjas med de glade, eller åtminstone
framvisa ett gladt anlete under hjertats sorg. J veten likväl,
att, fastän sällsynt är timman och kort stunden, då det ljus-
nar, så framstrålar understundom en klarare dag, flägtar ea
helsosammare luft, skiner en behagligare sol och kännes hjer-
tats andakt blandad med mera Ijufhet , synnerligen när rätt-
färdig hetetfis sol sänker sig närmare den bedjandes lyftade bän-
der, än österns sol är i sjelfva sin uppgång. Ty då breder sig
en mild värme genom hjertat, ögat tåras, tanken klarnar,
verlden försjunker, all lägre fröjd försvinner, all begärens oro
hvilar. Du sänker sig den Gudafödde från himlen och Jung-
frun (Rättvisan) återvänder att taga sin verldsspira *')» Ack|

*) Virgili vers anföres: Tunc nova progcnies coclo dimittitur altOi

Tunc rcdit & virgo. Till prof pä dess latinska språk: — — U-

mcn interdun illuccscit dies scrcnior, adspirat aura salubriori

rcsplcndet sol jucundior . . . Tuuc eaim cor modicum incalescit»

ociilus madcscity intcUecluft Ulucescit . . Heu mihi dilcctisiima!

anin innerligt Siskade ! hvad bar jag tagt? Ty vid dessa ord

-ilSrsvann all sorg som en skugga och knappt dess minne står

Äter." I dessa Acta träffas bref af flera Svenskar införda:

Xertholdus Prior på Arnön el. Ekholmen 1251, Foikwinus

irån Wisby, en Jorsala-farare, Laurentius de Svecia &c. La-

^ (erbr. S. R. H. II : p. 862. 3. Erke-Biah, Germani jinti^

^ Morenaia lefperncj på Svenska , ett ras. nämndt i Scbefferi

^ Coronis. Men dock så, att man e) kan sluta, om det är en

'^ legend eller en hithörande uppsats.

f ) Legender — • Handskrifter.

Ofver lysJba Missionärer.

1. Legenda S. Ansgariij ur Brev. Scar. hos Spegel
^ (Skrifkl. Bevis); ur ett annat Brev. i S. K. D. Tom. I. p. 031;
: lar flere Breviarier, jemnförda, i S. B.. S. T. II. n. v. Sect 2:da
^ VI. 8. Med en gammal Svensk öh. En f^ifa S. Ansnharii

tatgafs 1677, som tillskrefs S. Nicolaus Biskop i Linköp.

b) Ofver Engelsla Missionärer.

2. Historia S. Sigfridi. Den äldsta skrift på latin i
Sveriges litteratur. Skrifven af eller under Bisk. Joh. Erngis-

\ lonis i Wexiö 1205. Med gammal Sv. öh. J^ita S, Sigfridi
Ep, 6c Confi S. B. S. T. II. n. xi-xm efter Codd. i Ups. och
breviarier. Utg. af Beuzel* i Monum. Den Sv. öfs. ur Codex
\^ Bilds tenianus. Sammandrag af nämnde Skrifter träffas i Bre-
viarierne. 3. P^ita S. Boti^idi^ ur Brev. A ros. på lat. S. R.
# & T II. n. XIV, XV. En särskild tillskrefs Erkebiskop Birge-
irus Gregor ii, som lefde i K. Albrcckts tid, af Schefferus. 4.
t^ita S. EsHlli af Biskop Brynolf d. ä. omkr. 1290. med gam-
tnal Sv. öfs. S. R. S. T. II. n. xvi-xix. Benz. Monum. Ur Brev,
Scar. hos Spegel. 5. J^ita S, Darid ur Breviarierna i S. R.
S. T. II. n. XX. 6. f^ila & miracula S, Henrici^ ur Brevia-
rier. S. R. S. T. IL n. X. Ex vet. Cod. m%. Bibi. Ups. i Benz.
Monum. Ex ms. Rubeae vallis in actis Sanct. Antv.

qnid dizi? Nam transierunt omnia haec tamquam lunbra & vix
sui memoriam reliquerunt.

352

c) Ofper Spen$ta Helgen.
7. Chronicon S.Brigitkepå Suensia afMargwr» GÉoih
aadoiter före 1486 i Benz. Monurn., Om . S. Britas Slägt;
troU samma som Om S. Britas af lomma ; P^ita S. BrigUkB^
(^Chronologia de initiia C/iristianismi in Suecia Se de S»
Brigitta — Birgcri skrift. Se ofvan); Iter HierosotynuUmum
S^ Brigittas; Canonizatio S. B r ig it tas \ 2Van»latio S. Br
gitta?- (af en Diacon i Wadstena Johannes Beoekini , död 1481^
Plan och plrosp. n. 55 — 62. Trol. Sr den nämnda Vita 5* Brh
gittas den f^ita S, Br» metrice conscripta, som, enligt Lagbr.
S. B.. H. IIL p. 870 j finnes biand Upsalas handskrifter, elhr
ock Historia S. Brigiitas, quas incipit: Birgittas matris is*
clytae &c., och som orätt tagits för historien öfver S. Brigi^
ta b( Birgerus Gregorii, ArchiEp. TJps., varande blott en J?|'iii*
nus laudibus Birgittas dicatus ur Breviarierna. (Dock Lh
han äfven ha skrifvit en hymn till Hennes ära, ty vi ega TCfl-
af honom både på latin och svenska)» / Skokloster är ci
God. membr. de vita , virtutibus et miraculis Matris nostra
b. Birgiltce. En annan Hymniis , som börjas: jRosa roram
bonitatem ; Stella stillans claritatem &c. i en God. Ms. i Upi
.af Biskop !Nicolaus Hermanni i Linköping hvarom Schröder:
''hyiifnus, si quis alius, egregius." Ur Brev. Scar. är Fiis
b, Brigittas hos Spegel (SkriftK Bevis) tagen. Några anfom
i TT^armlu Bibi. Su. G. IV. n. 1619, 1692, måhända äffci
1680. 8. Ett fragment af B. Brjnolphi lefverne på ganf
mal Svenska y en membran, har funnits i Linköpings Dom*
kyrka. Warmh. ansåg det vara en sammandragen öfs. af dd
tryckta latinska och möjligtvis den af Domprost Thorkii i
Skara gjorda öfs., hvarom Hallenberg, efter v. Gelse , ordat i
en diss» de Nobilibus in Svecia litteratis. Tryckt i Skaod.
Saraf. H. IX: p. 1-10, Hvad Spegel anför i Skriftl. Bevil
är ur Brev. Scareus. 9. Legenda S. Catharinas af Wtd-
stenamunken TJIpho, skrifven före 1443 och som Olaus Mag-
nus utgaf i Rom 1554. En annan dylik ''aff helga fru Ki-
drin Brigittae dotter" finnes af Jöns Budde eller Häk, Munken
i Nådcndalj en pappers Cod» "^^^ Svtti«ka^ på Kongl. 'Bibi*

353

Portb. ad JumteD p. 601). Eo aDoaii S. Catharinas legeod
aims på Krakaus Slotts-Bibliothek i Yastovii tid. En legend
HD samma helgon skrefs af Diaconen i Wadstena J. Henekini
T. Stiernman Tal. pag. 91). — Canonizatio S. Kiftherinae^
sa membran , funnen i Linköping ; Erkeb. Jacobs bref derom
mes hos Spegel. Tranalatio S. Katharince är utgifven
if J. H. Sch roder. Se äfven Skand. Samf. H. IX. 11—16.
10. yUa Erici Sancii\ af Israel Erlandi fil. , utg. af Joh.
iehefferus, Strasb. och Stockh. 1675. — Eric Jedpar98on9
ffverne och järtecln af lar. Erlandi , liäaemäatare iSig^
^nm Kloatera stora Sc/iola, i 2:ne gamla Sv. öfs. S. R. S.
*• II. n. yi. VII. Den Sv. öfs. ur Cod. Bildstenianus anser
sigerbr. vara fildre än den latinska, Schefferus utgaf ; Hallen- .
erg är af annan tanke. Af denna legend på Svenska och
itiB, som Domprost Lidman afskrifvit ur Yalicanska Bibli-
Kheket (en membran , som tillhört Drottn. Christina) är Sv.
Bl och , der den varit defect , latinska texten införd i Skand.
■mR H. VI. p. 1—57. S. Erika legenda ur Breviarier.
• Ä. S. T. II. n. VIII, IX. 11. FUa et miracula S. Pe-
*s\ qui fuit B. Brigitte & Catharina domus & familiae Ma-
'^tcr & Oeconomus, skrifven af Matthias Laurentii, Munk i
Vadstena, K. Carl VlII:s Kaplan. 12. rita S. HelenaSyiv.
pa. 1736. Om hennes legend eller blott hennes martyrolo*
i Breviai ierne , författats af Biskop Brynolf d. ä., torde va-
i svårt att reda. Se ^Yarmh. IV. n. 1712. 13. S. Hem^
'ingialrinläffgning eller Ceremouiel för festen afBiskop Hem-
ing Gadd. Utg» af J. Bilmark och Si vers i Åbo 1775. (Se ofvan p.
l7.) Bibelöfversättaren ilfa/Mza« rörande: Miracula S. Cru-^
WStockholmiae, af en Dominicanermunk Gregorius de rstädes ;
tg. af Prof. L. Boberg. S. RagnUdia Epitap/iium.
'r eo membran i Strengn. Dorok. utg. af Bena. in notis ad
'astov. 14,15. f^ila S. Ingridia Scheninge/isia viduas ock
'H^a 8. Mechiildia , ^e^ge Dominicaner*Nunnor , förf. af
Mans Magnus de Scbeiiingia. — Dessutom 16. de aart'^
tiåsimie Paironia Special. Plan och prosp. o. 40. — Att
Snr%ff9s SUtm UUgraknr. i be!. 1%

354 . >

Vita S. AimoB f^adsienensiå ,- loin Schefferut tilkkref Biiko>
pen i Linköping , S» IVicolaiis , är Anna , Jfru Marie moder,
behöfver blott erinras *)•

d) Ofper Helgon hörande till Allmanna JKJyriohistorieg

1. Legenda om Adams och Evas fall (på latio) i a
G)d. ms., som sy bes skrifven i Lund. 2. LiCgenda om Jfm
MarioB födelse och Christi lefverne i en Cod. nis. i Loil
(på latin). 3. Vita S. Annas m^atris intemeratce pirgm
Marias af Nicolaus Sermannu Öfs. från Jacobus de Vort-
gine. Börjar:. Jacobus de Voragine sigher aff S. Anna. km
Marie Modber ibland andra qvinnor bioltz hon de war aldil
serligasta qvinna oc naar hon dagliga bad sina böner till gnck
tha graet hön pc sagde swa , o herre . . &c. Se J. J^. Scfui*
der de poesi sacr. p. 20. Huru SchefTerus bäraf kom ttt
dikta en S.Anna Vadstenensis , S. Brigitte Socia, som Kr. ^
skop liils skulJe historierat, är oss okändt. 4. En Legsnåå ^
o/n S, Annay S. Marias moder och S, Emerentia ^ S.At* .^
nae moder öfs, från tyskan af Lars Elfsson i Wadstena. I Cod
Wasten. n. 19. Joh. Benekini, Munk i Wadst. skref (afskref?)
enligt Diar. Wadsten. — Legenden om S, Simon, S.Joachuå
och Marice systrar, Abbed. Anna Bylov öfs. derstädes pl ^,
svenska Vita S. Joachim et Miracula S, Elisabeth de huår
garia. 5. Legenda om Ä. Bartholomasi * moder öfi. if
Garolo Benedicti i Wadst. BJef Munk 1501. I God. WadsL
n: 20. 6—30; S. Stephani (h vilken?) legenda ibid. n. 22;
S. Rahels n. 6 ; iS. Elisabeths n. 7. I Cod. Wadst. Mtr
Tias af Oegnies legenda n. 2. S, Joleidas n. 4. Ottiluu
n. 5. S. Pharas n. 8. *S. Petronellas och S. Eiliculas o. Ift
om en Jungfru som hette Maria n. 11. S, Alhini o. 12.
Vita S,,,Johannis Chrysostomi n. 13. S. Macharii legen-
da n. 14. Ss Servasti n. 15. I G^d. Wadst. Vita Amair
bergås öfs. från latio af Fad. I^iglis Aagvaldi under haos

.'*')' Sannolikt haffa flere legender funnits rörande STcnika liel|«a.
ViaftOKiUf och Metseniut ha klarligen öst ur källor* som fi mIu-

355

ttersta sjuldomssot. Cod. Wadst. n. 1 (•{< 1514 efter att han
mnk ocli sedan GoDfessor varit i 48 år i Wadstena). S. Ja-"
elinas legenda , 6'fs. ur Doctor Thomae Brabantii (eb AI-*
erti Magni lärjunge) bok. n. 3. S, Theclas legenda^ öfs.
•. tyskan n. 9. J^ita S, Gregorii eller S, Yriana pina*
Is. frän tyskan pä svenska af Christina Elafsdotter (blef Nun-
i 1510) n. 16 (finnes äfven i Sthlm på Kgl. Bibi.) D. 80
kI. cbart. derefter ' utgifven i Greifswald af Östfoan 1815;
Does äfven i Lund, i God. Bergman nian us , naeuabr. '^Thsei
«lga Herrans pina St. Gregorii af Armenia" *). S* Yrians
mif ms. på K. Bibi. i bunden stil. Ett prof 'är anfördt i
»T. Folk v. II: p. 253; ett i v. Slierm. Tal , p. 74. Sieplvar-
i papoB legenda öh. af Jöns Evangelista n. 17. HUtoria
m de 1 Sofvare öfs. af Jpns Räf (blef munk i Wadst. 1498),
• 18. <S, Juliana och S. Basilissce le/perne och under"
Brif uttydd af Broder Jenes jRäl eller Budde a. 1491.
gl. Bibi. fr. AiLs-Arch. l^undalus ok hans syn oh uppenr^
trelsCy af samme författare på samma ställe. (Monne deusam-
a som legenden om /{/rZcfar 71u7z^i/2^« på Link. Bibi. ? Sland,
atmf» JEf. IX : 17) — Guidonis siels openbarelse* Slutas på vers;
'samme författare på samma ställe. Udo Biacop ^ hanslefvernt
^A ändalykt i slutas med en önskan, att den usla manneoc
^ersyu må andra frelsa och förvara '

att the maghe undfly djejQnroes skar^.
Iff S. jllberto Biscope, Begge af samma fcirfaltare på an-
irda ställe, enligt Porthan ad Juusten p. 601. S. Mechtilda

*) Yi hafva ej haft tillfälle jeninf5ra dessa sUrskilta copior elltr
i^fy ersättningar. Den Lundensiska legenden börjar; "fiaer tix af
thaes hselgha herrans pino scti gregorii af armenia huru han war
pinadher ok hwat underlicom thfngom gudh giordhe mz honom,
ok hans hystoria beskrifwas oc six i thaessom siw bokom som hsr
fylggisB spte. (skrifyet af samma band och i samma band, sora
utläggning af de 4 Eyangelisterne. Sv. Sk. Litt. I. D. p. 78.^
Ett ex. "J them sama timanom som thaetta hsende i armenia, tha
'fetyrdhc kesarc-dömeiio i room then magtoghe oc »rlike K^sarin
.Constantinns » som dOpter wardh ok cristnadher af Sto silnestro."

356

legend y som Jons Buddc of vers. i Wadst 1469. Sv. SkSn
Litt. I: p. 27. \

Utdrag ur dessa legender äskas troligen ej. SamnMmdni
tillåter ej den nödvändiga sparsamheten med rummet Ett prof
ur den sista må dock tillgifvas! Vi välja det i Cod. Berg»
Antecknade (Se I. D. p. 80) :

— — pingesdagha dagh tha systrana ympnona veni creator..
1 tasrcena tha sa sta maektil thae haelgha anda j örnalike flyngl
gönom systranna kor oc ut af then örnenom af hans hisrii
gingo sua roanga skinandhe solgisla som the vafo systraot i
koreno oc til huaria enna solgisl thiaento tusanda aengla oc thcs
tidh quenta gik fram til gudz bordh at taka gudz licama thi
kom flyghandhe en huit dufua oc hon tok a fawaria enas
syster hiserta mz sit naef oc huaria thcra hixrta optendc boi
•n brinnande lugha oc j som lika hiaerta sloknadhe then lughis
oc j somlika hiaerta tok han til at brinna ae meer oc meerios
at thz ward af en stor eldhr. Thz haendhe annantid a piogis-
dagha dagh at Ifj\i% ^pus tedhis haenne oc han hafdhe a lil
gylta kapa sua at hon var som en skinande gul af klarhet
oc gik hoflika til hvaeria ena syster som j koreno stodh oe
vtaf sino sola oc honaxfulla hiaerta insående han j huaria tbci
sin haelgha anda sua linan oc blidhan som • « • dhaita oe
linasta vaedhr»

Legender — Palaeotyper.

Svenala Kyrkans legender.
1. Brynolphi condam JBpiscopi Scarum. In regno
Speciee» Una cura miraculis & attestationibus pro ejusdesi
eanonizatione factis. Tryckt i XV seklet (1498 i Niirnberg
enligt Warraholtz's förmodan), BJott ett ex. har funnits i Sve-
rige, som Presid. Bar. G. Rälamb köpt efter Öfv. Gyllengrip
1737. 2. Hiatoria S. Nicolai Episc, Lincop. Ed. Suder-
copi« per Ol. Ulrici 1523. (sedan i Benz. Monuro.) 3. ^äa
s» JLegenda eum Miraculis domine Catherine S. mmn» fr

357

lie S. Brigitte de regno Suecice. Imprettuni Holmii.
ITroI. hos J. Faber 1495), omtryckt af Olaus Magnas i Kom
I553. Ett ei. af palaeotypen fioQs på Skara Bibi. Härvid bör
■Bmärkas att i palaeotyp-upp lågorna af våra MisAilier och Bre-
tiarier förekomma legender om de utmärktaste Svenska helgon^
rfiora redan vid handskriAernas anförande blifvit anmärkt,
och någon gång egtr man legenden blott i Breviarieroat
och Missaliernas aftryck. För vinnandet af större reda^hafva
vi dock endast velat anföra 2:ne klasser, och till palaeotyperna
^lott hänföra de särskilt utgifne, Missalierna och fireviarieraa
appräknas I D. p. 31, 32.

Allmänna Kyrlane legender^
4. Historia om S. Maria och S. jiryia^ tr* i Upe

_ *

hosP, Grijs 1515; troligen öfvers. af den, som trycktes i Kö-
nMohafFn 1508 hos Gotfr* aff Ghemen. ''Haer begynes a£P Joa-
^m oc a/F Sancta Anna oc aff hvat slaect the aere födh oc aff
beris leffnet. Oc saa aff Jomfru Marias lefoet oc aff ivors her*
vs Jhesu barndom:" 9 ark. Suhms Sami. I: IV. p. 139. Slu-
tet är följande i den Svenska : Thenne bogh haffuir trycket
I^vel Griis — Sande Anne till heder, loff ok priis ^- Okså
Harie ok Jhesu Ghrist — Att de wille kundgöre os thet vist
kc. &c. (Se Sv. Merc. Aug. 1757 p. 169}. Daoismer träffas i
Hingd. 5. Berättelse om: Cardinalen Manfredusj Påfue
tionorii f rände j tr. hos P. Grijs, Börjar: *'}. then tijdh Ha-
korins var paave i Rom , tha var en Cardhinal , som Manfre-
lus heeth (3 blad).

h) Geographi och TopographL

. Hithörande skrifter träffas stundom utom det Skönas gräns
men ^en och annan gång derinom. Vi anse oss dock böra er-
inra om den lilla samlingen complett.

a) Runurkunden
Om Danaholms råstälnads href och JT. Ingets syné'
href år förut nämndt. Bland jordfasta runurkunder anför

358

Liljegr. Gränsmärken f h^artit det på Gotland , Nas tockea,
Ir lakoniskt: vra pit. Runl. p. 175. Runstenaroe kannt i
afllmänhet ej annat än vara vår äldsta Geographi ofver Spi»
rige. Der ftämnas Swifiaup, Finhzp, Stanu^ Kuilahd,
Jotalant (Jemllånd) Helsana, der Helsingarneshofdingelbjori
bodde. Städerna Sihtunir y Ubsalir, Kalmarhir m. £1. ih|g-
lomnias och en mängd ännu bekanta gårdar, kyrkor a d
Åfven se vi här uppsatser i utländsk geograplu. Öslerfs*
rarne ha, som vi redan erinrat, ristat runor oro Finlcail^ Taj*
9ialand, PPirlandy Lsiflant^ Estlant^ Simkalliry Garfk
(Gärda rike)] Jtiulmkarpir^ Austwe/iVy yiustrili, Yngwan*
möda (Wolga? Don?) Serkland, Krillant, Krikiahaf^ Jor»
salir, ra. m. dit mången Krikfari och Asfari begifvit lig.
Vi påminna *oss Sydfararnes underrättelser ora LangbarpO'
länt (Lombardiet), Westerfararnes om Tanmark, ff^iburl^
Jutlanty Anklant (England). Mången Inklantsfari fick sii
iDinnesruna i Småland, Ö. G. L. SödmI., Wstml., Upt. ja, lo-
da upp i Gestrikland.

b) Ö f r i g e urkunder.

1. Uppsatser i TV. G, L. T. ex. Om almasrminp

scoghosr , alm. bicerg och alm. patn. Hörande Halland»

gräns mot W. G. L. sista Ed. p. 590 — 91 m. m. 2-5.

Geographia antiqua; Namnkunnige städer och tlosteri

Sverige ; Limites Sveciarn inter & Daniam ,• De situ lAf'

pice & Damiani a Goes Deploratio happioe gentis. Pi**

o. Prosp. n. 120, <&c. 6. Litieroe communitatis de Satå- r

gundia de limitibus inter Ups. & Aboens, JEpiscopatun I

1373. Netlelbl. Schw. Bibi. III. 233. 7-11. JEnumeraih

Prcediorum possess ionum, ornament, & redituum umM

cujusque chori in templo Cathedr. Ups. prout mandoiia^

.erat a Dno Nicolao ArchiEp. Ups. 1454: 8. Ptoedia ib-

clesiarum in Gestric/a m. fl. Se Link. Bibi. h. I: p. &

Dylika Palteböcker (Codd. Palalii) eller Jordeböcker torde

flinnits upprättade öfver de fléste provinser. Lunds StijU

är änuu qvar, kommen fr&n LUk. Winstrups sterbhai tiH

359

KammarcoIIegii archif. Ulpho^ Curatus i LoDgarjdh i Sa$åt»
land, gaf 1371 till Njdala en Paltehoh of ver llostrets jordar
goda (Skånska Handl. 1753 p. 25]. En JenUlands Palteboh
liar fannits i JNorrige. 12. En Kunglig Jordebok ega vi ock
^ jC fValdemar Sejers (Hae sunt possessiones regis Wal-
demari in Suethia), hvilken angår Skåne, Halland och Ble-
kinge. Sparf venfel ty som köpt denna membran på en nålstdi
i Kphron. för 12 sk., gaf den till Ant. Arch. Skrifven mel-
hiå 1251 och 1254. Utg. i Brings Mon. Scan. Man kan der
aCi huru namn -kunna af dagligt bruk förvandlas. Man jeroa-
lore : Lijutgadz^JLtjunitaj OthasngzzDnajö^ Jarlaszétat^zJär-
reslad, fVoetlanxlazilfVillandsj JRuncebyargziiRönneberga^
GythingzzG oinge o. s. v. 13. Urhund rörande alla all-
wnänna vägar i en del af Shåne , uppsatt 1503, afskrifven
i en God. af Skånelagen på K. Bibi. i Sthm. Tr. i Skånska
Sandl. 1755 p. 34 — 36. Slutligen nämna vi en skrift, der ti-
dens poetiska charakter aftrjcker sig i poetisk form — 14*
Rimdikt öfver Dalarne ^ i Palmsch. Sami. Att den är från
katholsk tid, ses af Beskrlfn. om Husby kloster:
^ Et skoent haerligit kloster thet var &c

ochjom Sancti Bernardi Gistercienser Öfverhufvud:
Then Orden foelgde och rena laera.

De C. ij. G. I: 101. ♦).

Vi böra också erinra, att ingen kan veta, om ej Dahlmann,
aom funnit en Norrman i Other, under ytterligare For-
achungen finner hans födelsestad i Wiken, hvarefter dess P«-
Tipluéy en skrift från K. Alfreds tid, här bör nämnas.

1 Utländsk geographi kunna vi uppvisa: 15. Frän--
ciécanernas anteckning under sitt kyrktak på väg"
gen i Ystad, der Ordens förbredning i mindre Asien,
Terra Sancta, Portugal, Grekland, Ungern, Böhmen, Ir«
land &c. &c. utvisas. Vi varna äfven här läsarne, att
c) vid Dacia, tänka på Moldau och Wallachiet. Det Ir

*^ Erinras om topographicni förbindelse till Diplonurtuh

360 ,

Horden *). Descriptio terrce Sanctce, conipilatioD eller af-
•krifty hvilkén Kaniken i Strengnäs JohaiiDes Svenonis, nm
1387 ingick i Wadst. Kl. gifvit samma Kl. Bibi. (Na i Vfk
Bibi. n. 14 i Benz. kaf.) Gifvaren var en roagnus clerico^
pre^icator egregius äc roagne facundiae. Hvarett JUappm
mundi i Ups. och Lunds medel tidsbibliotheker voro forfattt*
déy fir oss obekant. I den Lundensiska äro ej initialerna till-
skrifna, b vilket tycks mera gifva vid handen, att den tkrifvifele
på stället, än att den är köpt och härrör af utländsk förfall
lare. — * Vi böra ej glömma Johannis Magni Sueonias D^^p
9criptio i företalet till dess Historiay tr. Romae 1554.

i^ Litteraturhistoria.

1. De berättelser om hvad sig vid Parisiska universitetet
tilldragit, hvilka Bulaeus citerar i sin historia Univers. Pari*
•iensis såsom författade af män de Suecia. Lagerbr. S. R. E
III: 855.

B) b) Philologi.

Philologien är länken mellan Vetlenskap och Vitterhet 1
Den afslöjar det SkÖna, ehuru ej med skönhetssinnets haod,
hvilket sinne ej kan förvärfvas, der det saknas, utan med lär-
domens, som alla kunna förvärfva.

Då det stora och härliga, som framträder ur menniskoan-
den , måste ikläda sig språkets gestalt, blifver det tillslutet
för alla, som ej känna ''dess döfsturama tecken," och kao q,
iåsom den mäktiga hjeltebedriften, ses af hvarje öga. En stor
ieger beredes derföre bildningen öfver allt, der språkstadier
blomstra. I medeltiden var ett unwerselt språk — latinet —
och philologien kunde derföre vinna i djup, hvad den saknade
i vidd. Mest som linguistik måste dock latinska philologien
odlas, då språket var hela den bildade verldens modersmål,

*; L. c. n f. 48.

361

[>ch det ligger i bjldniogenf frihet ocb det menikliga tnilleti
rörelsekraft, att ett språk, tom' lefver, utbildar sig eAer de
■ya tidsidéerna. Således bor medeltideos latiD betraktas son
en art Italienska och bedöm mas efler sin egen bestämdhet,
Tikdom och poesi, ej eAer de gamle romerske mönstren. Phi^
lologien såsom vettenskap låg deremot i linda, men dess jol-
ler uppenbarar tidens allmänna skönhetssinne. Detta förrådde
lig mest i etymologi. Vi erinra blott om en af Tara äldsta
lezicographers härledning af Abieé, quod abeat in athera —
Gran, derföre att den är granne med himlahvalfvet. Vi
rilja emellertid tillse, hora språkkunskapen i allmänhet be^
fann sig bland våra katholska flder, for att se om stilens skön-
het i eget språk kunde bildas eAer kända klassiska mönster ^
■om man på främmande språk sökte uppspana. £febraisian har
sMrig rätt slagit rötter i Svenska sinnen. Än i dag skrifvadera
liknd oss grammatikor i detta språk, än vi räkna philologer i dest
litteratur. Ej under då, om det var okändt i medeltiden. Likväl
ir det fnöjUgt^ att en och annan af de många, som hemkommo
Mn Paris, sedan de studerat der i decennier, kunnat läsa lika
mycket i ''boken, som börjar der hon slutar," som en och
Smian sidenman i våra dagar. Ty säkert är, att Raymundus
EiuIIjus,' i 14:de seklet verkade mycket för Orien talspråkens
ftudium. I Marténea Thescuir, Anecd. finna vi dess bref
\l\ Frankrikes konung och Pariser Universitetet i detta äm->
)e *y Till och med på våra runstenar vet man kalla T\']Ti^
[Jehova) tetrakramaton (rcTQayQafifiavov, 4 bokstafvigt),
jemte det ett och annat hebraiskt ord träffas med runor skrif-
ret i Norden *^). Man hade, som anfördes i l:sta Delen, Pe^

*») Redan 1311 stadgade både det välbekanU Conciliefi Vienne
och Påfven Clemens V, att vid älta Studia generalia skulle män
anatäUasy som hade tillräcklig kunskap i Hebraiska, Arabiska och
Chaldaiska, 2 i hvarje språk, hyilka män regerade scholorne och troget
Sfvertatte böcker från dessa Osterl. språk på latin» men flitigt
lärde andra sjelf?a språken, på det att missionärer f5r Asien så
konde bildas.
»O LUjegr. Ronl. p. 163.

362 .

åertaggningar af Talmud i Wadttena Bibliothel. fi&ker «r
Gamla Test. med Gloaer voro högst vanliga. Lunds Gapitn-
lares liafva troligen nött några gamla ^membranery som irt
slika fiiblia glosata, med hvarje bokstaf Hebraiska, och loa
aed sina svettfläckar ännu vittna om träget- bruk i fordoi
dagar. Kaniken i Westerås Ulf Holmgerssoo egde en Ariito*
teles ''ex Arabico in latinum" öfversatt 1243, och visste til
och med dagen, då öfversättn ingen fullbordades. Öfversättsiti
kunde då ej vara obekant. Grekisian hade ej eller Dägw
lycklig period under Vulgatas spira. Men likväl lära ej blott
fnnnits de, som kände det Ae/2^a språket i Apostlarnes Godei,|^.
utan äfven de, som sökte bekantskap med det sköna språket i
Hellenernas litteratur. Våra fiibliotheker sakna visst ej Bi-
belcommentarier. Många af dera äro sådane, att mao ej kai
läsa dem utan att få kunskap om N. T. språk, såsom Valla,
Lyra m. £L I palaeotypernas första tidskifte köpte roan ej
blott tpaXTfjQiov graece utan äfven Helleniake författcart pi I
**pure GroBCum,** Med fiibliothekernas egendom i slikt bin-
seende ba vi redan gjort bekantskap. Man träffar der nä^oi
gång äldre handskrifter af samma Greker, som sedan inköptci
tryckte. Fransoserna berömma sjelfve Petri de Dacia greki-
ska språkkunskap. G. Trolle skref TPOAAE med flera ii»-
märkningar i sitt exemplar af ChrysolorcB ^erotemata gram-
maiica, liber pure grcecus^ JParisiis 1507, sedan hån stud^
rat Grekiska under Job. Caesarius i Gölln 1512. . Nicolaus Rag-
väldi bänviste till författare på Gotiska, Latin och GrehUha»
På runstenar finnas ock någon gång grekiska ord: aavos attdi
idyvos ccyiog : Guds helige lamb), Jbesiis Kristus sother (aarrir^)
&c. *)' Man kan åtminstone ej sluta till de från Paris och
andra högscholor återkommandes kunskap i grekiskan från des
beskedliga Nunnan i Wadslena, som öfversätter Kyrie eleesoo
. helt naivt: Ifyri t. ä. Krist, JEl t. ä. Gudh, eys t. ä. miskuo-
na, son t. ä. oss. Nicolaus Kagvaldi, Confessorn, synes skrif-

*) Liijegr. Runl. p. 11, 163.

> 363

^t : "Kyri oppa gredzsko thyder Öcrra, hclejion' tjdher mis-
lunna/' (I Jfru Marie Yrtegardher.^ Illa har man (Lgbr.
8. R. H. III: 873) afGrcecismi tillvarelse i våra kloslerscho'-
Ibrs bokforräder slutat, att man der lärde Grekiska; men det

ir visst, att Skandinaver- på Island fingo i sina icholor Ifira
jrekiska. Sturleson hade der lärt sig detta språk och dit
bSnitades, som vi hört, schollärare från Gotland, soni åtmio-
Itbne stratt måste gripa i sin Ovidius. Drottningen deremot,
i Yngvar Vidförles Saga, som talar Grekiska, uppoffra vi Åt
Bal lenbergs kritik *'). Latin studerades deremot med förenade
krafter. Så allmänt är nu mer intet språk. Sjelfva allmän*
ligheten och dess användande till talspråk skulle naturligtvis
göra det lejvande, således jemnt framträdande med nya ord
och nya phraser, jemnt afläggande de gamla klassikernas ut-
tryck, när de ej längre befunnos adaequata med de nya be-
greppen. Ej sällan träffas likväl perioder, som skulle hedra
disputationer af Lundblads {ärjungar, och i allmänhet står ej
Lyrkans språk så djupt under den vettenskapliga latiniteten i
våra dagar, som de föregifva, hvilka aldrig läsa i sin helhet
det de bedömma utan blott känna prof på Yckenbergar
.och Bagrar från äldre tider. Vi ha redan lemnat prof på
både bunden och obunden stil **). Italienska var ej obe-
kant. Vi ha redan anfört författare på detta språk i våra
Bibliotheker och bref till Svenska kloster på detsamma. Sä-
kerligen talades det af flera Romresare. Nordboarne byggde
väl i början egna hut uti Italien för dera, som talade Nord-

*) Cap. 5. (Sr 1036). Under seglingen uppSt Wolga eller Don, af
hvilka endera, enligt Liljegrens förmodan, betecknas af Yngwarsflo-
deni träffas en prinsessa Silkesif, som talte Latin , Tyska, Danska
och Grekiska ok margar ådrar, er gcingu um austur veg.
Hvad man dock lär dcraf, är att våra Fader ansågo det for en be-
^ römmelse att kunna tala många språk.

*) Flera komma att lemnas i det följanile under de särskilta vitter-
betsslagen.

364

språket, *) men fuoDo inart, att dekupde bjelpa figfrainflMJ
de allmänna värdshusen, der landets språk talades* Frany^i
sian kunde ej vara okänd. Då fionneville aokom till Upnk
1275, uppsattes conlractet rörande Domkyrkobyggnaden ej ||
latin utan på Fransyska. Kan ännu läsas hos Periogskoli
De, som studerade i Paris i lOtill, 18år och blefvo Uoifo^
sitetets Styresmän ocb Franska konungarnes matbematici, ki»{
storiograpber o. d., kände nog landets språk* Man bar skrif-
ter af Män de Dacia på Franska. Vår romantiska poesiiowj
deltiden öfversattes till en ej obetydlig del från detsamma.

Få Tyska hafva vi författare — till och med en Luog-
lig, infödd Svensk. Men K. Carl VIII kunde ej blott Tj-
skarnes språk, utan äfven BäjrarneSi Ungrarnta^ Polaciar'.
neSf m. fl. **).

*) Se Stfmhola ad Geographiam tnedii tgvi ex monunu Island. intåtu$\
Snhm H. af D. III: 612, Knytl. S. i börjao, Muratori AaU^f'
Ital. Col. 576.
**) Tha konungen hade i sin Yngdom varit
Genom främmendc land swa yida farit ,
Bäyrnren, Vngaren, Paalen och Österijke,
Bim, Mitzen, Sassen ok flere land slijke, . . .
Han kunde maalen tala ok förstaa
Af all the Land som for nampd staa.

St. Rim. Chr.

Till prof pä hans Tyska m& vi meddela början af Relatiomn, fi^
dan den af Warmholtz med Lagerbriug communicerades och ii
förvaras i Dipl, Lgir,: Als hiernach geschricben stehet, so istalt
uns König Carl &c. gefahren, in dem grossen getreuen und gstci
glaubeu, als wir armer yertricbner Herr zu Dantzig gekommci
und im prutzer Lande gewest sein, in des allerdurehl. grossmeckt
Fiirstcn und Herrn, herrn Casimir von Gottes gnaden König ia
Pohlcn &c. geleite» so auch in der Stadt Dantzig geleite, als vir
trst zu Dantzig gekommen waren» do kommen etliche der Barger-
mcister und Bathmannen der gahr gewache zu ansa und gabci
unss filr» wie sie in grossem schwercn Betriibnisse u&d Sorge wel-

965

Au en^ Blelkorkft^ Ifirde sin lon Olof Iriéla, te yi af Lnt-
ila SagaD. Det Sr naturligt, att den kringflygaDde Yikio-
lusten skulle medföra vinning för spräkbildningen, öka be-
eppen, skaffa ord för dem och derigenom bidraga till språ-
ts väckelse ur det tillstånd, då, såsom vår härlige Franzcfo
inger:

Blott Rota sprang

Tjutande kring heden och i spåren

Döden flög från rad ti|I rad ;

Barden stod på klippans brant, och håren

På hans hjessa reste sig ; Han qvad :

Såsom Nordanvinden skarpa

Stormade hans ljud och på den harpa,

Der hans djerfva finger lopp^

Stänktes blod af slagna kämpars tropp.

Vi hafva redan sett, huru latinet inverkade på språkets
gelbindning. En S^enah grammatik uppstod derigenom
om de latinskt bildade Svenska författarnes hufvud, och —
iru länge har det ej måst dervid bero?

Vi underordne, under philologien,

Undervianingsahfifter eller Pmdagogieka UttertUurmC

a) Run- och mu nksti Isr istningar.

1 — 8. Hela runraden i vanlig ordnig träffas oAa anteck-
id på allmänt besökta platser, vid vägar och kyrkor, för att
;breda och bibehålla runornas kännedom. Så finnes den på
I sten i Lislena socken i Upland, hvilken genom sin daning
mt ytterligare genom dera tecknade stigbyglar, röjer, att deo
ente ryttare till hviloställe, hvilka der kunde afstiga (''2

ren» vor dass geld, dass sie noch do besahlen solten . • . Man ret,
att BL. Carl XII tvingade Dantzig att återbeUla sin skuld till
K. Carl VIIIu arffiogar Gyllenstjernorne.

366

^igbyglar Utan ftigffider/') läsa öfver riuuajactenui och ledn
åter stiga till bäat {"2 stigbyglar med atigläder/') I W«Éh
noaaland träffas runraden vid Doinkyrkodörreo i tcgelsteaame; i
Wermland uti Öfra Ulleryds kyrkvögg ; i Westergötiand Bli
Jerpås Vapenhus på EJgarås, Odensåkers och Segerstads kloe*
kor; i Blekinge och Åryds socken på en sten, till forinenhilfr
qvarnstens lik, såsom den Wernoiländske i Ö. Ulleryd ; stundcMi
finnas några tillsatser till ruaraden. — De flesté Rurutafvat
voro slike Abcböcker. 2« Helaningen Ave Maria^ ristW
både på stenar och klockor vid kyrkor, sannolikt for att for^
stafva menige man detta lärostycke,

b) Hand skrifter.
Bibeltolkaren Magister McUthioe Skrift: de modU bh
quendiy utan tvifvel en grammatica eller rhelorica. 1 D. p. 21*
Magister Martiui skrift: Modi significandi ^ en lärobok i lo-
gik och dialectik, h varom nedanför.

c) Palaeo typer.
3. Composila verborumy som utgafs fr. trycket i Upi. i(
Magr. Magnus Ingemari ^ Reclor Scolariiim, och li vilken ha»
säger sig sammansatt af flera gamla handskrifter vid scholao *)
lär vara en edition, under jemnförnnde af handskrifter af Conr
posita verborum Johannis de Qarlandia (en Engelsk gram-
roa ticus och poet i 11: le sckl. 4. Donatus {JSÅius D. en Ro-
mersk grammaticus i 4:de sekl.) Fans af Porthan i eu Tavast-
ländsk landtkyrka. Upplades i Ups. 1515. Se vidare XheoL

*) Composita verbomiii secundam sericm primorum grammalieoiiB
e& divorsig aatiquissimislibris almc scole Upsalensis ad imperitwaa
noveliorum ac provectorum in his diligcater fltudci'« voleatiuna tco-
larium cruditionem latinitatis copiosam frucluosam inusitatc emeoiU-
tioucm acquireutcs de novo rovisus & summa cura castigalus CVB
muitit puororum rcgulis valde iiotabilibut & neceAsaciM ia locii
8uia coilocatus; ed. Magister Magnus Ingemari rector fcolariiua
åc Canon. Ups. & Aroa. -^ Ups. hos P. Grija 1)19»

3«7

åCat^chetU* 5. Vocabidarium ad umm dacorum prdum
liåterario cwn eorum piäffari inierpretatione, utgafs i Parit
1510, utan tvifvel af kaniken i Luod Christiern Pedersen, ock
i Leipzig 1518 af Maluiöbon Heorik kSnaith. Der finoer maa
tiilagdt : Encauatum vinum: brendevin. 6. Hortulua Syna^
Hj^morum" sammaDsanket for de uoge £6'ro, som til Skole gaae,
|f oämnde Sniithy Vejermester i Malmö, sin födelsestad, tr»
Kjfhm 1520.

Föröfrigt begagnades här utan tvifvel samma undervis-
ningsböcker, som i Daomark, och som, att dömma af Magni
Ingemari exempel, fritt^bearbetades, efter flera vägledoingar af i

BchoIIärarne. Exemplar af Grcecismua ha vi omnämnt i Sigtu*
na och Wadstena — en latinsk *') grammatik på hexametrisk

vers med inströdda hexametrar af Eberhard från Artois i 12:te
Arh. Trol. faoos här äfven laabyrinthus^ en poetik och rhe-
%orik af samme förf., som i Danmark åtföljde Graecismen. Så
Aföljdes väl här, som hos Danskarne, den här tryckta Gompos.
Terb. af Joh. de Garlandia, 'af samma författares j^quiuoca ^
^ slags physik, der, troget den tidsande, som skref sjelfva gram-
matiken på vers, naturkunnighetens problemer utvecklas i di-
•Hcher. Jorden kallas der:

■

Verldsgrund, en gudafödande Jungfru, Gud, element och
Himmelskt och jordiskt lif, förstfallen och verldarnes sväng-

kraft *♦)
i^llt id^er ur Davids psalmer och Plato, som i en skicklig före-
lisares hand kunde ge anledning till många neoplatonska lä-
rors utveckling om IVaturlifvet. Det orimliga 1 tankarne, som

*") Många ha bedragits af namnet, att tro> det grammatiken vore
Grekisk. Men Förf. kallades Grcecista för sin ogcmena lärdom,
,aom i Grekiskan var så stor, att han härleder Diabolus af <iiV och
Mus, derfore att satan tager 2 munsbett af menniskan, kropp och
ijäl. Så okunnig var mannen, ej tiden. En Italiensk commenta*
tor rättade tidigt misstaget.
^*) Terra sit: Infernus, Virgq, Deus ac elementum
Coclica vita, caro, protoplastus, machina mundi.

a«8

Njeruj) öfverklagar, torde, då inan tänker sig den tideni InU*
tiingssfer och känner naturpbilosophiens d. v. terminologi, wi
lättare att till rimlighet återföra, än att gjuta smak i slika —
minnesvcrsar för en improviserande föreläsare* Men vi tvifli
ej, att en Alberti Magni lärjunge i Skeninge Högschola möjligt-
vis kunnat under föreläsningar häröfver, väcka lika enthusiaia
bland åhörnrne, som Schellings lärjungar öfver samma äffloci
och med samma grundåsigt i värn dagar varit mäktige åstwt-
komma *), Slika läroböcker få ej betraktas såsom våra kx«
kollegier. De voro hieroglypher, som tjente läraren till minnei-
iedning. Tj föreläsningen^ talet, det lefvande meddela/^
det var det som väckte Europa ur sin slummer, och ej de klit>
Siske författarne från forntiden. Få läste, men dessa fl, som
lustvandrat med Plato och Hcratius, med Aristoteles och Pli*
iiius, med Homerus och Gicero, talade sedan för Europas unge
ombud, som utförde idc^erna i lifvet och spridde dem blsnd
millionerna. Erinrom oss en AbeJards föreläsningssal! Delta
var Unwersiteternas ide. För att läsa böcker bchöfs ej sit

*.^

*') Vi irra oss visserligen ej, om vi antaga» att de Svenske link ^~
aom föreläste i Paris, eller bildade sig der, tbr att föreläsa i Iio^
åin, följde samma metliod och hade samma smak, som de utliod-
ike samtida Gommen tu torcrna öfver Aristoteles m. fl. Således tor*
de hur varit 2 slags fhrcVasnre: /^rstdndsmenniskoma, som distingse-
rade och dcfinierade> ett slugtc» som ej kunde komma ISngt i ett
tidehvarf af den anda» som medeltiden, och fSmuftsmenmshrm,
som flyttade all Vettenskap inom Vitterheten. Ett prof på deuai
förelusningssutt: "Nu visas Manlighetens idé i Lejonets exempel

Arisiotclis text: Ibland alla djur är lejonet det, som af
sjelfva manlighetens idé fått den för sig fycJtligaäe
sJkapnaden . . . Utläggning: På annat ställe säger Aristu: I
hvarje slag af föremal träifas något , som är det öfrigas måttstock.
Så är Gud den ypperste af substnntier, Michael bland engUr«
Lucifer bland Dämoncr, Christus vår Frälsare bland mcnniskor.
Bland djuren uttrycker Lejonet flirst den manliga kraften^ Pii-
dern den qvinliga." o. s, y

3C9.

fcjgS" mer an Bibliotheker , (or att fä lexorna förhörda behSfi
Jblott ett accord med ett utländskt Uniyersitet. Det var far-
behållet vår tid, att vilja gclra Universitetet till en hörsal , och
Scholan till ett Universitet , en Universitas i foreläsningsämnen.
I«jckas tiden dermed, skall det lika visst åstadkomma ett in*
slamrande, som den motsatta idcen verkade ett uppvaknande. —
Vi återgå till Joli. de Garlandia. Hans Synonima BritonU
på hexametrisk vers begagnades i Danmark, olycklig, som all
ctjmologi måste blifva utan philologisk insigt. Troligen gret
"pilteD ock här vid Doctrinale af Alex. Villa Deus, en latinsk
glram. på hexam. som kallats själens pinobänk, och herrskat i
Europa i 300 år. Peder JLaaleSy Halländn ingens, Properhia^
upplagd af Kaniken i Lund Christ Petri (sedan af Hans Skaaning)^
begagnades såsom lärobok, trol. äfven i Lund. Var också ver-
ifierad. Eputola Magni Turci, (en brefställare) der bekantskap
Bed klassisk latin förråder sig, lär begagnats i Sverige som
aanorstädes. Lexica omtalas 2:ne: Glossarium laiino^u^
ecanum, Ups. ms. n. 22, och Lexicon latinimif på h vilket
Verelius skrifvit: l^heaaurus harharismorum et ineptiarum,
Och der vi ej tvifla på rigtigheten af hans omdöme.

C. De Philosophiska Vcttcnskapcrna

ilades mera i jemnförcise till de öfrige Vettenskaperna under
vnedel tiden , än under många följande hildningsskiAen.

a) Philosophien

^de varma vänner. Geoom Munkordnarne indrogs Sverige i
speculationens strider för de tiderna. Dominicanerna voro
Thomister och Pranciscanema Scotieter ^ och den täflan,
som mellan begge brödraförbunden loVefanns , var utan tvifvcl
respirationen för det ringa speculalionslif , som då kunde finnas
ibland oss. Cluniacenserna voro coniemplaiionens vänner
och JSern/iardinerna aciionens. De förra åberopade Plaio,
de sednare Socrates eller sin Socrates, S. Bernhard. Man di-
Snrig9s Skéma Liuaaiur, 2 Del ^l\

370

sauteracje om företrädet mellan forskning och handling, mdUa
ghilpsophisk hvila och ridderlig verksamhet , mellan de monr
l^ka och metaphysiska vettenskaperna , mellan theori och pn-
xis. Derunder utgick kunskap åtminstone om (oreroålcD for
philosophiska studier. Redan på 1200- talet lån te man logica"
les libri — troligen Aristoteies — af Upsala kaniker. Då vara
landsmän utkommo till Södrens Akademier och funno ynglio-
gar, med en brinnande tÖrst omkring Platos och Aristotclii
lärjung[ar i kathedrar, omgifne af åhörare från alla länder,
fjlttac^es de af samma lust och afskrefvo philosophiska skriflcr
eller .köpte dylika. Petrus Jobannis afskref 1374 i Prag Brei-
dani logioa "för sin och fäderneslandets nytta" *). 1375 afskreft
tvoligen af den samme (per manus Petri Jonsson de Mal mom
in Sweciu in Episcopntu Strengn.) Declamationes Senecae *^
yif Ilolmgjersson, Ganooicus i Westci^ås, egde Libri metaphy-
^ices & physicfs Aristoteiis & Elhicorum ***), Bisk. I^iculaus
Hermanui öfversatte eller compileradc Gregorii Moralia. Ja
Petrus Magni klagade att:

"Syllogismos studera ullc oc emptimena"
och vår iildstc BibeUoIkarc trodde sig säga sin lids klerker co
ska]'p förebråelse , då han påstod , att de Iculo PLato ligqia
(I D. p. 74). Magistrar äro i medeltiden ej sällsynta. liiisräJei
ock Magistern förekommer någon gång. I våra Bibliotlicker
iinDes , som vi redan sett, ej ringa förråd på handskrifter och
paixotyper utaf de philosophiske författare , som lästes lucst
i medeltiden. Men det bästa beviset på litterär bildning fraiu-
står i litterära försök.

Yi ega tre slag af dylika:

(a) Originalarbeten i samma form , som» de cuUila
» philosophernas.

Hdr möta oss odödliga arbeten från vår medeltid. En Pla-
tos lärjnnginna hördes nu af ett vörduadsfuUt Europa ^ du Yc/e-

*) Lager br. de ttatu rei littcr. p. 21.
•»») Cod. Upi. B. 6.
•♦*^ CimI. Upi. n. W.

371

bgma trfldde fram f8r merskftns blick och hon i hänryckniii-
ms bilder^åk uttalade sina förnimmelser. En Ariatotelia
rjunge skref nu ett ^erk om styrelsekonsten i den reala Terl*
m , hvilket fick Gustaf II Adolph till utgifvare. Vi vilja for-
tinligast fästa vår uppmärksamhet pfi dessa tvenne verkt

1. Hevelationes S. BirgittcB *): a) handstr. pä latin.
j sällsynta. En membran i Sthlm., Lund m. m. I Wolfen«
iittelska Bibliotheket skola Libbr. I— VII af Dr. Matthias egen
and finnas förvarade, b) handåkr* pA spenaia God. membr.
i foh Skokl. n. 136. Börjar:; Ärofuller Gudh, hvilken som
ygd oe makt oc styrk giwer sino thiaenstofolke . • • Vid slu-
!t fattar 7 blad af 27 Gap. i 8:de B. — God. membr. in.4:to
kokl. n. 5. Börjar: Ghristi binidh sagde. Slutar: ok gud«
ka ^lomodh. — God. membr. in 8:o Lund i God. Bergmann.
varom nedan, c) palaiotyp. Rev. S. Br. Liibeck 1492. Det

*) Om de ex.» som finnas på K. Bibi. i Sihm , se v. Sticrnmans Tal p.

38. Brigitta» *'det ideal af qvinnoyärdc och fklUkomlighet , soaa
Salomo Jemnat oss i sina gudomliga tal»*' enligt Prof. Marconis
ord> f5ddcs pä Finsta 1304. Fadrcn yar lagmanneo i Upland»
Birger Pedersson (Brahe) , modren Ingeborg, Bengt Folkunges och
Sigrid den fagras dotter. Hennes historia är allmänt belant. Dog
1373, Hennes thcosophi sammanställcs med det Protestantiska
Sferiges Siare , Syedenborg, af Geijcr (S. F. H. 1 : 332). I corre-
spondcnsläran är mycken likhet Äfycn S. Brita lär t. ex., att
Tattnen ofvan och yattnen nedan äjpo ouda och goda tankar; ock
•ynerna äro hos bcggc ej sällan med satirisk qyicLhot grupperade.
Han eriure sig ILonungen framfDr hjulet med 4 lutar , en löt^
oskrifven, hyilket hjul går fram och åter efter hans piandning,
hos S. Brita, och Svedcnborg, som seende alla philoaopherna till*
samman, nalkas dem, finner snart, att det är en stor fårahjord och
då han hunnit ända fram, ser blott nSgra — notskal; men begreft"
pétt hos S. Brita Uro, dä bildstiten aflludcs, nlirmare Biblcns kän-
ning, än' hos Syedenborg, der dogmen yar iSnad af hans tids ra-
tionallstcr, hyarföre han ock fUtt det missödet att, enl. Attar-
bomiila^afi^, biienCöryphéföir d^platU te,iotastcniika snillet cger.

epda bekanta perg. CK. af de 16 » som tryckte^ / förvacas på
Skoki. Af de äJdre i Rom, 1475 och 1488 Iryckte, torde ex.
ej finnas i Sverige. Upplade» sedan i Liibeck ISCX), Miiriib.
11517, 1521, Rom 1551, 1557 j 1606, 1628 &c. Öfversätt-
ningar ha utkommit på Fransyska, Tyska, Plattyska &c. Om
S. Britas Böner , den enda svenska skrift, som blifvit öfversatt pfi
Arabiska, fk vi längre ned yttra oss. Hennes Måd och fore^
skrifter till sonen Birger träffas på latin i GeneaL Jirahcea
UotmioB 1647. Troligen detsamma på Svenska, se i DelaG,
Arch. III. p. 102. Om Revelationernas öfvers. på Danska af Pe-
der Regelsen , se Suhms Sami. II: 99. Detta verldsbekanta arbete
torde vara^ enligt S. Britaa improvisationer, i skrift på latin,
förfuttadt, en del af Dr. Mutthias Canon. Lincopensis, cd
del af Petrus Olai Prior Alvastrensis och måhända en del af.
Biskop Alphonsus i Spanien i medlet af 1300-talet. Likväl,
uppgifves Sierskan sjelf hafva på Svenska nedskrifvit sina sy-
ner *). Äro de Svenska Revelationerna , hvaraf Lagerbr. ut-
gifvit några blad, af S. Brita, så får hon med skäl ett vac-
kert betyg af denne häfdaforskare för stylisk talang: "Man träf-
far här ett regelbundet språk , som vida öfvergår värt nu bruk-
liga tungomål både uti renhet, ymnoghet och tydeligheL"
Och efter flera exempels anförande : "Utaf detta lilla prof fin-
ner man ögonskenligen , att våra förfäder med mera ömhet
vårdat sitt språk, än de i allmänhet hållas före, hvarigenom
en stor del af deras föVmenta barbari förfaller; ty det hörer
intet barbarer till , alt med någon särdeles vård sköta sitt språk
och bringa det i regelbunden ordning, hvilket ofelbart varit
ett af våra förfäders hufvudmål och ögonmärke." Revelatio-

) Ipsa vero statim scripsit cura (iibrum, qui autea remanserat in cor-
de et memoria cjus infixus ac si in tabula marmorea totus icdI-
ptu8 fnisset) in lingua siia, quem translatavit confessor ejus in lin-
gua littcrali prout alios libros translatare lolitus est. Prolog. Ukr.y.
Huru Petrus Olai f5rst genom en örfil af en osynlig hand kiuide
ibxuå fig Aedskrifva hennes syner, le de Omutris I: p. 84.

373

Berna Ifiitei ock helst i Sverige på Sierskans modersmål ^.
Por att i korthet kuDDa fatta de allmänna dragen af S. Britas
bildy Tilja Ti först framställa exempel på hennes ,

Theosophi
silcr phiiosophisia speculaiion under form af irupiraiion.

Christua och Lärdomen» S. Brita red en gång till sin gård
rid Wadstena och hade med sig flera af sitt folk. Snart forsjckik
lonibon ochblef deraf hänryckt i andan. Hon såg nu en stege ,
nellan himmel och jord. I himmelen satt Ghristus på en forun-
lerligt härlig throo. Vid hans fötter satt den heligoi Jungfrun och
>m kring sväfvade Englaskaror. Helgon stodo kring thronen. Miat
ji stegen stod en mycket lärd men elak man y som då ännu lefde,
iamställande de spetsigaste frågor , på h vilka Ghristus svarade
ned upphöjdt lugn. i^. Då vi fått sinnen ^ hvarfore skall
let räknas for synd , att njuta det^ som behagar dem ? Sp»
ffenniskan har fatt anden ^ for att så leda sinnena, att de
rampa lifvets och fly dödens väg. Fn Då vi fått fri väja^
ivarfore förklara, att dess frihetsyttringar böra lagbindas? Su.
[enniskan fick fri vilja', för att fritt kunna omvända sig tiH

*) Paaloi Heliae i sioa Chriitl. svar til tke Sporsmasl som K. Go-
staff til Swerigis Rige lod ndgaa til sit gandjke Klerkeii, Köb.
1528, uttrycker sig: "S. Birgitta skal heller IjBses paa Srcmk
end latine. Thi hoo er ikke saa forstandelige udtrykt i rtl og
god latine, som haa vel burde. Thi formagbcr jeg, at hun haver
Bogbet mere paa sig udi tbet maal hon er fbnt skrewet oc serde^
lis boos swenske msnd, som ^ide oe best första» deres tongemaals
natarlige ejedom." Vi anse likväly att ReTelationernas latin ej är
sä klandervärd. SI skrefvo vara Östgötar Tullii modersmål på
1300-talet: Scias, quod status Laicorum bcne erat aliter tempore
antiquo dispositus. Nam quidam eorum excolebant terram & la-
bori agrorum yiriliter instabant. Alii velificabant nayibus et mer-
cimonia ad alias regiones deferebant, ut uniiis regionis fertilitas
alterius subleyaret inopiam. Alii instabant opcri manuura & di-
vevsarum artinm. Inler istoa . . armigeri» qui assumscrunt sibi
asyaa ad ultionem eccleaiaB sancts & fidci &c.

374

Guds vilJQ. Fr. Hvwiorc gaf Du köndrift > då den cj ftr liSr-
fammas? Sp. Den far* hörsam mas, men inom gränser. Hm
sår ju, men på sin åker och efter mätt, enligt pligt och Tdr
rättfärdig orsak , att nemligen vinna frukt af förnuftig plante- h
ring^ Fr. Hvarfore låter Du barn dö före den saliggörande
döpelsen 7 Sv. Orsaken kan ligga i en naturlig 8vaghet.hos lor-
äldrame, eller oaktsamhet hos modren eller annat dylikt; ma
frukta ej, att fördömelsen mottager de späda. Liksons en sol,
som med brutna strular lyser in i ett rum , ej syns i nimmcb
IjuSy utan på himmelens fäste , så instrålar jag i de odöpti
barnen, så att de lysas af min barmhertighet, fast de ej sjelfn

kunna se mitt ansigte» Inkasten upprepas ofta ännu och

svaren äro till sin ide' merändels de samme, som dei*å änntt
gifvas. När S. Brita kom till sin gård, måste hon väckas UL-
som af en sömn och blef mycket ledsen, att hon berÖfvades ea
så stor och gudonilig glädje. Henne$ idc^cr voro merändels de,
livilkas upptäckt man tillskrifver vår tids högre .upplysning,
fast formen hänvisar, på en Sierska. Hon är dock ett Jysaode
bevis, huru det fria snillet rör sig i alla former. Hednin^
'garnes salighet förnekade en Klerk. Honom svarades, alt
det vore bättre, att han bad for sin egen salighet, än dispute-
rade om förborgade ting. Ghristus sörjde för sin styrelse sjelf.
Om uppståndelsen först pä yttersta dagen predikade en
gäng Magister Matthias. En Väpnare , som var närvaraode,
kunde ej hämma sitt tvifvelsmål , fast det framträdde med öd-
mjukhet inför Predikanten. Ack,^ ropade han bedröfvad, det
blifvcr långt att vänta på belöningen frän dödsstunden till do-
men. Skall dä min själ intill den dagen äta jord och träd-
rötter? S. Brigitta bad, att predikanten matte kunna med ef-
tertryck forsvara sin sats , men i dctsamiiin fick hon se in i him-
mclen , huru de salige rcdaii slodo omkring thronen , beklädde
med (jruds härlighet. Sii^ din lärare, sndc henne en inre rost:
predika med ståndaktighet, predika i tid och otid, prediU
med eld och lif , att de i tron aflidnc själarne redan stå saliga
och skårade inför Guds ansigte. Om straffens eviglut ytt-
rar hon sin tanke, som en bön: Vill du, herre! som är den

375

aldra barmhertigaste , evigt straffa dem, som ej evigt kunnat
.lynda ? *) Of verensstämmer det med diD gudomltgbet j somi i
din dom öryei:flödar af barmhertigbet? MeoDiaLoma sjdfta
straffa ju inom ytiss tid.

»
Man har framställt hennes theosophi såsom ett philosQ-

pfaiskt system. Hammarsköld har utvecklat ett dylikt i PA#-
loeophiena historia och Antechn. om det philos. Studium i
Sverige. Med ett grundligt studium af hennes skriflei* skulle
en dylik exposition utfalla mera originellt Men Theosopherna
förlora alltid ^id en slik behandling» Många vigtiga punkter
i ett system torde e] förefallit dem vigtiga under inspirationens
ntgjutelser, och der måste framställaren således fylla i ur eget
förråd. S. Britas dogmer voro foga skilde från Kyrkans, meii
de trädde fram hos henne i ett Neoplatonskt balfdunkel, poe-
tiskt gestaltade, ofla i ett språk, som vittnar om philosophisk
bildning. Dä hon pliilosopherad<? öfver Själen^ föreställde hon
sig henne i kroppslig bild: "Själens skepelse gitter jag ej fatta
med mitt' förnuft. Jag vill dock föreställa mig henne som den
yttre menniskan med alla dess lemmar. Då kan jag med Guds
hjelp, efter mitt samvitz liuxsilsom^ något ana om själens
bild, som är formo (urtypen) for kroppens skepelse.'' Deref-
ter framställer hon de 5 inre och de 5 yttre sinnen. De förre
äro ekilice sicelenne til cevoerdhelika hugnadha* Det hög-
sta är samvitina **).

*) Pcrpctbo paoies illom, qui perpetoo peceare non potuit?

*} Ett prof af hennes philoftopbiska stil: Min liasl i sjrnninne wan«
skas (utmattas} the tliing att skodha naer mik aerii. Thom gitir
iak bietcr srct lisBrran mik aerii, swa som himilia mz planetonip
jordlicoa mz malm oc stenom och sioom vcxtom. Swa ok thz thr
ser gängande. Irjpandc oc Uyghandc. thz vid hona (af henne)
födhi«. watn oc thz ij thy röris. alt kalla iak thelta wara fiaerran
mik. tbyt min siasl ma cnktc af thjr föra bort mz sik. Thct kal-
lar iak vara naer mik. the thing iak faar antingia af thes helgha
anda inskiutilsom aella oc diaefwls frestilse. for thy at aengin
ser the mcnniskia thr skilia kan at Uistta liTwit skal aendas mz

37«

Politiken

iMur alltid rarit STcntka adelns element och merSndelt nppfal-
täts 8&SOI11 opposition af dem, som ej f&tt fröjda sig i KådoM
solskeUi och såsom Ministerialism af dem, som utgjort Hofeo^
den. S. Brita är visst ej ett undantag i frågan om lusten for
politik^ men är det visst i hänseende till sin ställning inom de
politiska kretsarne. Hon var Konungens frände^ Drottning»

dödhinom thr ey haw naktt (någol) af thetsom twem. Thj Ir tli
vtan iaef at ae madhan skaelin sru (förnuftet yarar). tha ma «B|is
ensamin styras utan summ mz vilianom aentigia af godboaa aii4a
alla illom framledas. Swa som dagh oc natt i allom timomen c^
qTarstandir swa »r«ok maenniskian. sofwande oc wakande fraa-
fangir hon antigia Tsghin til himerikis aella wsgbin til hBluitii.
«r Tilia swa at aelska Gadh ooir alt. ok sin jnmncrestin som sik
siBluan. ok fly alt ths Gudh haw förLodhit. Ok göra sept siaa
makt alt tha han haw budhit. Tha gar masnniskan Ihsen wagk
thr ledhe til alt got Tha wilin (?iljan) wil sino köti möte Gods
badhordhom lydha. ok hwat thz ssr hans iaemncristne til skadha
lifwe sella gotze. skam aella sorghe tha wil han vaerldinna hedkr
oc rikedoma hawa. tha gar han then waeghin thr ledhe til alt ilL
Thöm söm vaeghin gaar thr ledhe til aeuxrdhelikit liif. tha er
thcn haelgha ande nssrmeer mz sin inskiutilse oc diaefwlin ficr-
mecr. ThylHr latir han ej af sinne odygdh (clalLhet) thöm wan
vtan frcstilse. Tha then weghin gangx thr ledhis til thuran i
äeuaerdhelicom dödh. tha ser diaeffwlin naest mz sin aeggilse. ThjUir
latir ey Gudz dygdh af at hanna han stundom mz sin sökilse
(utan Gud rör henne med sin förekommande nåd.)

På hennes Bibeltolkningar torde Ti äfyenledes fl anföra ett prof.
Yi läsa i det lat. manuscr. i Lund : *)
Ego ve su ille moyscs in figa d. ä. Ego vero (tr. ex. har cerU)

q seduxi pplu xanu q apui eis sum ille Moses in figura, qoi
celum et ondi eis via qua ince- cduxi populum Christianum, qoi
dent libcras eos a dyalo q a plia- aperui eis coclum et ostendi eii
raooe q eos oppssal. Ibat at qi int ▼«am qua incedent, liherans eoss
duos muros maris a dcxlcr & si- diabolo i. e. a pharaone, qni ess

*) Vi afskrifva blott de genom abbreviaturer ej antydda hokst&ffcr-
na, för att lemna ett prof tillika på den tidens skriisätt.

377

r^erhoftnastarinnay alltid sedd på hofret och förde likyäl, då
OB fick se HofveU loster, ett språk af Opposition, hvars ener-
i C| CDS upphunnits efter 1809. Men understundom höjer sig
mraes omutliga opposition från sedernas enskilta spher, till
^jrelsegrundemas mest offentliga. K. Magnus II ämade en-
Ing betunga sina undersåtare med nya pålagor till betalande
r åsamkade skulder. Upländska Lagmannens dotter inställer
g noy och talar: Nådige Herre! utfor icke det forslag, ni fo-
ihai^cr, utan tag hellre mina begge söner och lemna dem till
^men eller gisslan, på det ni må kunna betala; men fortöma
dbe Gud och edra undersåter *). Hon visste ock att vända
% mot Ministären, for att skona Majestätet. Säg konungen,
■bde inspirationens Thorgny inom henne, — Konungen, for
ivars väl du beder; att han har 5 rådgifvare, en blind **) — »
At ämne till Blinister, men som ej bör rådfrågas, förrän ögon»
Uiman affaller; *— en döf, **) i hvars öron intet ord af den

pidomliga kärleken kan^ ingå ; en stum **), ty Guds kärlek, lif-

-. .b

ibter qr vn Tlti n. pcedet alt ner oppreMcraL Ibat autem qrasi in-
kedtt a sie abo firmit itaret tra daoa muros marii a dexteria

& sinittris» qoorum unus ulterini

non procederet, alter non retroce-

dertt, sed lic ambo firmiter starent.

D. i. Joff sannerligen år den Moses i fSrehild, som ntfSrt Ckrist^

M folket och åppnat dem hinmelen oeh visai dem vågen^ som de gå

shiäe, friande dem från djefvukn d. 2. /rd» fharaot som dem /oriryeit.

Men de gingo såsom mellan Uå hafsnmrar $iU kåger och penster, if

krilka den ena ej kunde gå längre fram, den mndra ej 9ika längre tUl-

■ iaia, men så heggtdera stadigt stå,

Derpå följer utläKgningen. Muren , lom ej längre skulle gl

firaBa,Tar gamla lagen, muren» lom ej skulle gå tillbaka, var nya /a-

gen. Mellan desse gick Jesus till korset genom lidandets blods-

r5da baf.

*} Cfttf. Mateoni VIII Cap. Mot Albreebt rar hon åndå strängare.

Han var "sicut Asinus coronatns/'
^ Torde böra bemärkas af den % som vill framställa Syenskarnea
kunskap om det Jslandarne beskrifrit» fdrrän dessa skrifter blcfvo
bekanta i Srerige.

i
r

378

Tar e) hans själ bch derCnre tiger han af fruktan för stnf cIIq
beräkning på verldslig vinst eller kunglig gunst; en laiii,K|l{c
en — den femte — andligen spetälsk och måste fljrs af dt^ td
•om vilja undvika smitta. Vi råda dei*före, att han (ontt^
dar dessa rådgifvare och väljer sådane, som äro utan ibk
l»ydcr Konungen^ så slår han i kronan^ annars — undåt Int
nan. Uttrycken skola i sinom tid förklaras. VIII. 20l HbI»
fordrade mellertid af ministé^ren, att den i landsiapshaaitk in
frogan skulle föra ett språk, som må blott blifva den hr h
kant, som känner latinet: "Dicatis regi: Vos habetis pesiiiHÉ al
fiiroam in toto regno, estis proditor famulorum & subditonuiM»
5a decreveritis peccata ista emendare et terras alienatas de TMet
cerCy serviemus vobis." Konungen i Sverige bad Bruden
•ga Gud, om han äskade ett korståg af honom mot hedai
ae« lion gjorde så, men meddelade derefter det råd, att
iörst foi*e omkring i sitt rike och undersökte, huru räti
upprätthölls, huru och genom h vilka lagen skipades och stjrd";
sen utöfvades, ty den som vill omvända andra bör börja medfl|^
sjelf, bättrande sftia fel, derefter förmanande sina undersåtarcd
dygd, förelyste af hans exempel. VIII: 39. Att Skånes ahtUe-
nerande hade gjort djupt intryck på hennes svenska sinne, KS|
utom af redan an fordt ställe, af VIII: 51. der hon samtalar ptcd
Gnd om huruvida en konung eger rätt försälja Rikets tillhörig*
heter, samt huru det abalicncrade skall återtagas och sedao be*
varas. Men hennes genialiska blick stängcs ej af Bälten ock
fpliarne. Europas konungar få höra många sanningar från det
i sin tid så beundrade Sierskan. Konungarne i Franiriié
och England förmanas till den innerligaste enighet, om åt
ville nnd^^å stort förderf. VIII: 28. Tysta Kejsaren lar en
allvarlig föreläsning af Honom, '\som ör dot ljus, hvilket Iv-
slc allt, då mörkret ännu lui; pu djupet; som är i sin GiiJom
osynlig, synlig i sin irandora, som lulit kejsaren uppstiga pa ei
maklig thron, på det han måtte uppenbara mera rättvisa ai
andra, inverkande på mindre furstar att vinlngga sig om rätt-
visa och fromhet. Paulus Hcliae anmärker, huru hon "sicff
k/ariigen , at » Tarilea havde aldrig blewct G r österland fi»

379

lig, om thet bavde staodhet under then RomerekirLet lydel-
som han er nu bleven oc thet sagde hun meeren 60 oar
nd thet nogen tid skeede." I allmänhet är hon allvarlig

Regeringarna. Hon såg en gäng en fördömd Konung , soip

i andeverlden , blek på sin thron. Ett hjul med JyrQ
T rullade omkring framfor honom , efter som hao blåste
3å — fram eller tillbaka. Få de 3 ekarne voro bokstäfyer
fna, e) på den 4:de (var det bondeståndet som ej kunde
fva?) Han stod nu till svars inför den eviga rättfärdigheten.
I bekände y att han upp tänkt och svekfullt genomdrifvit lar

om nya pålagor, som hindrat landets förkofran^ fast sam^
et sade, att det var mot Gud och all rättvisa och all of-
tlig ära (Itaque excogitavi quasdam novas impositiones trir>
orum et exactiones fraudulentas imponere in regno , in dam^
n multorum civium regni et etiam • • mcrcatorum &c.)
I: 48. En konung sågs sitta på en glaskula såsom thron
i ett tungt svärd öfver hufvudet, som sänkte sig såsom en
pendikelkula alltjemnt ned , en engel stod vid ena , en djefvul

andra sidan, kämpande att vinna hans förtroende» Gbri^

s sade : att det var en andelig syn och förklarar den. ib. K. *).

a tror man , att det var blott verldsliga makten, mot hvil-

\ hon under hierarchiens skygd uppträdde, så bedi*ager man

Det kyrkliga Samhällets reformation låg lika ömt på hen-

hjerta. I det till Bibel to Ikningsprof anförda Gap., hvars
1 är: Chruiiua liknar sig vid Moaea ^ förande Israel ge^
n röda hafvei, hvarest vattenmassorna stå till höger
i venster som en mur, fast de onda presterna öfuer^
^ua Christus och älska Ouldkalfven d. cL verlden m. m.
ekommer vid det nyss anförda^ huru Jesus gick till korset
lom lidandets blodsröda haf: Men Israel eller presterskapct
iiade nu ej honom, utan vei*ldens lusta, som afbildadcs med

} Macroni anför mänga bcris p& verksamheten af S. Britas försUind
i det politiska, ej blott i Sverige utan ,tLU och med .- pa Cypern,
**der hon befrämjar Kikets reform." Hennes inflytande pa Påfyc-
stolens återflyttning från Avignon är allmänt bekant«

380

guIdkalFven. Mig hafva de på sin li6)d som en idAI , men iM
ma hjertan, att jag ej der må ingå. De ofira mig rokebe,«4p
den bebagar mig ej , ty de göra det for sin egen nyttas ditJ
é] för min sknll. De borde vara tåliga som lam, ståndtkf
iom fästningsmurar på säker grund, modiga som riddare, M^
ska som jungfrur , rena som englar, brinnande i bimmelskk^*^
lek som en brud i äktenskaplig. Men de förfalla grufligen.
iro l:o grymma som glupande ulfvar , som låta allt ^ils
sin hungriga rofgirighet, ingen vörda de, för ingenting
de. 2*0 äro de obeståndande som lösa stenar i en s^igtai
mur y ty de tvifla sjelfve på sin egen grund. 3:o älska de
luret som tjufvar, framsmygande i sin skymning, utan rid^
ligt mod i striden för Guds ära eller i att företaga mani
vSrf. 4:o stå de lika åsnan , när bon bänger bufvudet
jorden. Galna ocfa dumma tänka de blott på forden, verka
blott för stunden, ej för framtiden. 5:o äro de okyska na]
glädjeflickor och drista inträda för mig i sin lättsinniga drS|l|
ned bvarje lem i trånad efter njutning. 6:0 utspöka de «|
till likhet med brokiga skator . . 7:o ... så , att himW
härskaror vämjas att se dem .... De påkläda sig den betyj-
ningsfulla andliga drägten såsom verkliga förrädare, ja likna
en väpnare, hvilken, vunnen af sin herres fiender, forsloir
sina vapen , då han går till striden. Då de påtaga sig försa-
kelsens vapen , förslöa de dem genom sin vällefnad , så att de
ej bita på verldsförderfvet ; då de påtaga sig kärlekens vapeo,
skada desse ej det onda, ty de äro förslöade af stridsmannras
enskilta förderf. Jag (Ghristus) har hedrat dem mest och de
vanhedra mig mest, men fördömelsen skall ej uteblifva. IV:
133. v. Stiernman fann det löjligt, att hon än kallar PåTveo
Christi Stutliållarc, än en Själamördare, förrädaren Jiidas' ef-
terföljare, orättfärdigare än Pilatus, värre än Lucifer oeh ve-
derstyggligare än Judarne, Men han aktgaf ej på , att S. Brita
verkade för en reformation inom den bestående ordoingen, ej
för en andlig revolution. Idéen Påfve var henne, helig, men
individen i påfveskruden måste höra af henne huru djupt baD
fallit från sin egen idé. Men vUst äv^ att i den heliga luad,

3S1

boB, CO annfin Nordens Våla, jsiiinger for lyftcnabde KonuDgar
/folk, klinga många näktergalstoner, tom båda refonnalio-
I annalkande dag. Fä många faennet rena dogmer fäster
erbr. (Sami. af HandL o. Påm. III.) uppmärksambet *)• Mån-
bämtade också vapen i Keformationsstriden ur den Sven-*
•ierskans rustkammare.

Dei poetiska elementet
Sierskan torde vi redan gjort åskådligt. Hennes skönbets-^
t ofverger henne sällan, då ej ett moraliskt nit blifver står-
u Cbristus var benne äfven det Skönas incarnation. "Bir-*
I fåg Cbristus, som var så skön, att intet skönare kan läs-
' ''Englarnes chor var den krona, Gud först skapade åt
''Engfarne uppskrifva menniskornas goda gemingar." Ut-
ken äro ofta sinnrika: "Verldskärleken går på 4 fötter."
ickraren är en fogelfängare/' Man måste bekänna, att bon
dom framstår såsom en Talare af första ordningen, med
uraft i tankar, en styrka i språk, som ej torde gifva vika
många beprisade talares i sednare tider. Följande prof tor-
*j behöfva öfversättas: Sigb ok thinom maestara at han
i göra sit smbite som honom är antwardhat, [om] ok af
koma bobom likamlikin drdvilse. Thy skal han vita at
drövilse som han tbol möte (för) godbom gaerningom. era

"Sa rättfärdig är Chriitas, att om än alla helgon med samman-
itämmande böner förordade en orättyisa, kände den aldrig ske.
Maria tade : min ära är blott dent att min Son äras.** "Ja, säger
nämnde Förf. "Tro på Chriftnm. kärlek till Gud och lin nätta» sin
egen riljaa förta kelie och ett Ödmjukt onderkaitande under Gndi stj-
rdse, äro omständigheter, som alltid päjrkas af S. Brita.** «- *'Bih«
len är en gyllene skrift. Hyarje ord deri är af Gud" — uppre-
pas ofta. Menniskans fria yilja förfäktas* I en Leetio, som ännu
på hennes fest upprepas i katholska kyrkan, råder också en re-
nare ande. "Och hyad är ijufyare än hans ok, hyad är lättare än
liana hörda. Ty hördan är att hlifya Gud -behaglig afhålla sig från synd,
rilja det goda, älska alla, hata ingen» söka det eyiga, ej fängslas af
ict ^fösyängliga» ej yiljande gOra andra det man ej yill hafya gjort
Bg ajdf." <^0i#, JPMrsN, ti 8, Cobt. fZOM p. M

dj: annat len ^kefwlsinft '«oanir. Ok fcfrthy sinl han ^
04éw.Mnar9ndr éc gango fram märdicaé ffor ihm
ibén iPt^gMn 9wn mannin gaar fram iii Gud% asr
Btoröm- dtéinUom &iai honom pardha tit msera lån
tAotmarinia gaar fram mz minna dråuiUon ok
fietit akal honom rcelnaa af ufarom Hrd til oepärd
hrono i himerikis gloedhu Vi sluta med att gcno
prof jemnföra den handskr. Gödex, som utan tvifvel 1
Wätlsténa *) och deb gamla Svenska 6Tvers. i God. Bergi
-• (LÄ: ir. c. 131.)

-Vidit Dnt Birgitta multihidi- Sanota B^gita sa m^

ncvi ftngeloiHin péallentium in mon- mogha vppa ffarguno hri
tf , gargaiM).;et dieentiuin : B«nedi- anglane taghdJno til 9am H\
ctut : sis. tu Deuf n9iter qui es et signadhr pari thu var Gudk
qris et fuistiy sine principio et sam asr dt skal vara oc var i
sine fine. Tu creasti nos spiri- iyrilse oc vtan mida, Thu .
tas in ministeriuin tuum et ctiam os anda til thinne tfuamist.
ad eon«o]ationem' bominnm et cu- oA til mamniskiotma hugnadh
ftodiam qui ita mittimur ad profe- t^.i sandoms swa tit rnam
ciumhominumquod numquam pri- tkrimnadh, swa atwi alre m
V^imur duiccdxnc et consolatione mistom thin sottna oc tlun
A yisione tua. oc vppinbura anlitis syn.

Vi instämma således i Lagcrbiings anmärkning, att i
Svenska Sierskans skrifter fordom lästes för mycket, liisa
verkligen för litet. Historikern (Inner der flera charakte
niugar än i alla våra så nagelfarne clironologiae och Dia

• ♦) Man torde jcmnfi)ra annolationcn vid Lib. IIII cap. 126

Henning, biskopen i Åbo, med handstilen i ff^adstefia kli
- g^straturboi 1440 - bO ett fragment, mähanda af den för i
handel' bekante Joh. Hildcbrandi de conscribendis cpisto
tractalui (Se Link. Bibi. Handl. II p. 172, Ser. R. Sv. I
not. u. Ups. Bibi. manuscr. n. 118, Lunds Bibi. manusci
a) 22, a. Lagerbr. S. R. H. IV: p. 321, DelaGard. Arcl
161-- 69).' Med handskr: hur den 14Q2 i LUbeck ulgifne
nästan hvarje bokstaf i revelationeine öfverensstäibt, der v
jemnförelsey så att det synes visst', att mauuscr. är ett af

• imiubibia opiginalia,*" som utg.' förmälde befintliga i W
mea titJarne äro iilUgAa» «wb^ eäUan åiro korU. ..'

383

•

tiden y Skalden möter ftundom teclLoiiigary tom, om de
i Daofe, skulle lefra pä allas lappar. Tänkaren träffar en
indigt arbetande ande,- som väl ej flyger högt, men sväf*
idft med lediga vingar öfver dé himmelsspeglande sun*
Tecknaren och Mälaren torde ock stanna med välbehag
ir en och annan Englagrupp omkring den högtthronande
konungen. Det hela visar, hvad bildningsgrad en Svensk
e seklet kunde upphinna*

Imellertid bildades en Theosophisk schola äfven i Sveri-
m i S. Brigitta erkände sin Plato. Vi vilja bemärka nå*
.rifter ur denna schola. 2. Sielinna troeat af S. Ca^
la, S. Britas dotter och Abbadissa i Wadstena, död 1381*
embr. af 165 blad pä Kgl. Bibi. Den är ej öfversätt-
if någon viss bok, utan som författarinnan sjelf uttryc-
i;, samman hemptad aff mångahanda bokum liia Pija som
dragher honaghU aff mongahanda blomum oc thenna
scall heta Sielinna IVoesL Ämnena äro dock i en
rdning uppställde, t. ex. — — — aff thes Heig Andz
m , itém aff hoffuodhsyndum , oc aff hoffuoddygdum.
lar här, i grund af sjelfständiga åsigter, nödgats gå från
författare. "Ty bidher jak alla the, som thessa book
ller hocra, om the haffua nakot funnit andraledh scriff-
andrum bokum, at the eij forthcnskuldh straffen thessa
Hon hade nem ligen önskat att afrunda (stynt goera)
)n funnit uttänjdt och ledsamt, utveckla och fö'rklara det
jonit förmycket afrundadt och dunkelt, förbigå det hon
onyttigt eller ej sannolikt oc utvcelia oc aanunanaan^
3t som sant asr oc faghert oc Sielinna troeatelit^
lijha wija aom Lceliarna uthuoelia nyttoghaata ro^
til ain leetedontj oc dufwan then akoenaate korail til
foedho oc jomfrun thet fcegherata blomater til ain
Iz, £n dag torde en Anthologi ur dylika skriAer päkal-
nationens intresse! 3. Jomfru Marias Yrlegard/ier
ster Pedher^ (Alyastrensis) öf versalt af Gonfessorn i Wad-
Nicolaus Ragvaldi (dog 1514). Det latinska "Viridari^

384

nm" sLrefs omlr. 1386 och är för det meita ett utdrag v 1
Bi-itas skrifter. ÖfyersättniogeDy en membran in foiiö, beitir ifLe
337 Lsidor, förvarad på Kgl. Bibi. är äfven i Svenska IunhOk ^f^
storien vigtig för de präktiga miniaturmålDiDgar, med bfilh.
den är prydd. Enligt Porthan (Bibi. Ab. p. 184) hade Um\^t
Jöns Budde öfversatt ett J^iridarium coeleste S.
Huru det förhåller sig till Bag vald i, känna vi ej. 4.
SniUis facilare af Nunnorna i Wadstena Kadrin, Jöns Gil^
munssons dotter och Christina Hansa dotter, torde här Un
anföras. År en skön membran på Kgl. Bibi. i Sthm. filt
1470«-80-taIet. Vi känna ringa eller intet derom, såsom fallet
merändels är med de i Sverige förvarade litterära uppsatser
från äldre .tider, som vi ej sjelfve egt tillfälle granska, if
Jängfruapefflerif en moralisk skrift, öfvers. af Pater MatthUJ
Laurentii från Jönköp. som fö'rde sedan i Wadstena Kl. ett ooi*
templatifl; lif. 6. Commeniarier öfver och apologier fir
S, Britas revelationer : Petrus Olavi. Pastor i Kijl omkr. 1390
uppsatte en förklaring öfver några i det stora Saseltk
mötet utdragna artiklar af jReuelationerna *). Olaus Pelri,
en Munk i Wadstena, död 1452, har öfver dera författat ca
vtläggning, I fVadstena klosters copiebok föVekommer åt«
skilligt hit hörande: Se ofvan p. 341. Främst bland Gommeo-
tatorer och Apologeter i denna fråga må dock nämnas Dr.
Matthias , Petrus Olavi Ålvastrensis och Nicolaus Hermanni,
på hvars grafvård man ännu läser , att han — — "Birgittam
historiavit," och om hvilken Brask vittnar, att "ornatissime Re*
velationes Birgittas postilla vit." Brigittinismen i sin osmakligaste
ytterlighet framstår i ett sednare i Wadstena Öfversatt thcoso-
phiskt försöks 7. Cod. JR. BibL Stockholm A* 2. en skrift
öfversatt **) af en Nunna i Wadstena, bekostad af Margareta
Nilsdotter (död 1524), der grof Mariaeidolatri möter. Fol. 48:

*; De i I:sta D., p. 24, 26 och 93 omtalade öf v ersättningar och ex-
positioner af Jpocal^sis , tonle höra hit och ej till hihUsk Litur^tiff,
^^ Från j^nus de rupe, en Förf., som stod i nära bcHVriBf mti Bri*
gittinerna.

385

mfru. Maria sighr hon är andelila med sinom lon i Sacra*
SDtet pi altaret. Fol. -49 träffas hvad som öfvergår det*
erfvaste yi hittills läsit i den grumliga mysticismen: "hyil-
n prästher som swa storan kärlek hafver till själena, ha»
rder i then kärlekenom min brudgumme och min* son Jesus
rder hans son. Och swa medh största glädhi oc täcknadh
ifampner oc kysser [jag] then prästen andelica äpter dygdhena
ily *oc änkte .är snik lusteligare än swa afla Gudz son an-
Uca i jorderike med godom prästhom." — Ett och annat ^
II kunde föras hit , träffas i Theologien.

Vi finna af det nyss anförda lusten, ökas att väpda oss från
ttonismen i sin djupaste depotens till en Aristotelis värdige
rjunge.

8. f^m Kitnunga SlyriUe ol Höfdingia^ efter
I äldre handskrift utgifven af J. Burxus 1634 och, efter
I annan pergaments handskrift rättad , å nyo utg. af J. Schef-
ms 1669 ; den förra upplagan på K. Gustaf II Adolphs för*
kstaltande, den andra "ex mandato M. G. DelaGardie" med
tinsk öfs. och lärda noter. Tillskrifves än Torkel Knutsson,
I Matts Kettil mun dsson, än Biskop Brynolf I i Skara *)• Och

*) Då detta Uk?Ul blott är fftrslagsmeningtr • må Förf. fS ntreckla
de skäl > pa hvilka han stöder en annan forslagtmemn^. Att boken
ir skrifyeQ före Albrecht oeh Kalmar Union , kan ej betfiflat.
Sedan inflöt till och med i öfvers. af Ludus Skaceorum om faran af
utlänningar Tid ityrelsen , o. d. Den måste vara skrifren e/ter
JEgidii de regimine principom. Men denna skrcfi i^r K. Philipp
III» fon, som sedan under namn af Philipp den Sköne blef s£
Bamnknnnig. Philipp III uppsteg 30-ärig pa thronen 1279. Phi-
lipp IV, 19-årig 1285. Boken kunde således ej gerna skrifyas förrän
omkr. 1280, då iEgidius också vistades i Paris; men kom troligen
ej i allmänhetens händer, så länge den var ett Collcginm f5r Kron-
prinsen. Mellan 1200 och 1350. synes man således kunna sätta
den Svenska skriftens födelseår. Hvilka då lefrande kunna miss-
tänkas för ett så hedrande författarskap? Vi ans« först, att va-

Snrifu Slånu Littermtur. t Dei, 25

386

om en SyensL författare y ej öfpersättare är frfiga *). Salomon,
Aristoteles och .£gidius citeras med lika ifver. Den är en firan-

let ID& ske bland de andlige. De enda rerldslige författare frli
den tiden äro Lagmän, som redigerade de gamla lagarne , men da
andlige synas varit secreterare i Comitéerna. För öfrigt tk&ojn
det bäst af idéerna i skriften. Bland andlige torde vi fl biOi
oss till dem, sem författat. Ty foga rimligt är det, att den» aom
kunnat skrifva ett slikt arbete , ej skref mer än det. Na äro q
m&nga i valet. Erkei. Birger, Magister Matthias och Petrus jåm"
strensis hade visst den stilistiska förmågan i utmärkt grad; nci
Brigittinismens adepter kunde ej skrifvit ett verk af sä klart ftr-
stand» så fritt .frän allt svärmeri. Bim Chromster kunna ej komai
i fråga. Ingen frestelse till rimeri skönjes. Två återstå tåledet i
valet : Brynolf I i Skara och Domprost Andreas And i ITpsaia, Beggl
voro de hemmastadde i I^aris. Brynolf studerade der 18 år; Awl
egde der till och med ett hus, som han 1315 gaf till Svemii
studerande. Vi vilja s« på deras öfriga skrifter. 6r. har skriffit:
en sång om Ghristi törnekrona ; dessutom 3 legender öfver helgoii
en uppsats om bot, och stadgan om tionde af 1281. Han skullei
om han vore förf., skrifvit den som Biskop , ty redan 1278 , då
han blef Biskop, hade han varit Canik på 2 ställen efter lii
återkomst. Men deraf skulle säkert någon Episcopalism härledtii
som dock saknas i arbetet. Dess stadga har ej i detta hänseende
något slägttycke med K. o. H. St, ej eller i annat , ehuru begge
äro på svenskt språk. And, broder till Birger Pcdersson, UplanJs
lagman, har, jemte författandet af en Trosbekännelse, redigerat
Uplandslagen , sådan den af hans broder framlades för KoDungcs.
Birger Jarl hade sjclf uppdragit honom detta värf , enligt Lagmaa
Birgers företal 1296. Man finner här en andlig i bildning, d»
en Svensk i tänkesätt. And var huscgande i Paris, då iEgidii bok
hunnit blifva allmänhetens tillhörighet. Hans nitälskan fÖr all-
män upplysning bevittnas bäst af hans donation till sina ungi
landsmän , som besökte Paris , och af Studentholmen i UpsiJa.
Sjclfva företalet till Uplandslagen och K. o. H. St. sammanstimBa
i anda , tankegång och språk. Vi anse honom mest berättigad att
misstänkas som författare af det märkvärdigaste arbete af philoso*
phisk anda, näst hans brorsdotters, från Sveriges medeltid, ock
hänvisa till Lagerbrings klagan , att man låtit honom göra väl ock
glömmas. S. R. H. 111, p. 210.
*) Mna har ofta eftersagt det föwc^vfvande , att arbetet är fiffcrutt

387

tillning med fam or dom ^ mtakin af thöna Boktim (de böc-
er) vise mästare hawa giort um Stjrilse Kununga ok Höfdinga.
iéca om Samhälle utvecklas , som yi redan nämnt, ur iddea
m menniskan. Menniskan är slapader mit mMlen Ängla
h varildzlih Diwr» Deraf uppkommer mannina irefaldeU'
:a eiipelser» Han bar något gemensamt med englarne, nå-
)ot med djuren och något är dock hans manlighet, eget, sjelf-
tandigt. Ur denna skepelsernas trefaldighet har trigiahanda
nannaUfnadr uppstått i verlden. EnglaUf noden skola de
indHge framställa. Desse böra yedersaka ej blott det jordiska,
om åtrås af sjelfva djuren; de måste äfven yedersaka sigsjelf-
re. Be måste yara upphöjde till det att "tiäna Gudi allan
ima i reen liwe sino ok huxa änkle utan Gudlik oc andelik
ing." Till djurlef noden hafva de sjunkit, som blott yerka
Sr det timliga lifvets behof och njutningar. JHellanlifpet
T det yerldsliga ståndets, hvilket lefver "i rätto hjonalagi ok
ridr rätfangit godz ok yid rätto afling, eller r— alnxogans Ii-
rSme.*' Sedan yisas, huru statslifyet uppkommer af faipiljlif-

nr iEgidius. Vi bekänna, att yi tröttnat vid att i en palsotyp,
innehållande skrifter af Fräter jEgidius Romanus, ordinis Jratrttm
Heremitarufii S, Augustitu uppspåra hvad vår Svenska f5rf. kan ha
tagit der mer än hos andra förf. i ämnet; men hvad vi hannit
finna, är> att broder ^gidius alldeles icke eger det fria snille»
aom förf. till K. o. H. St. Han slafvar i sin tids scholastiska bo*
jor, lär, att man ej kan sluta: albus est dentes, ergo albus; bo«
num est projicere merces in roare» ergo b. e. pr. merces» o. d. ,
aamt skrifver sin tids philosophiska språk , då .vår förf. rdr sig i
det verkliga lifret, känner sanningens allvar , uppfattar vetten-
akapens yttersta bestämmelse med snillrik blick och skrifrer med
det naturliga snillets stylus. Se här vår dom i få rader: Hans
Järta bekänner sjelf , att han Ost ur Bibergs rika kunskapsliod.
Den som läser Järta och säger : det är taget hos Biberg, och läser
K. H. St. och säger : det är taget i ^gidius, kau ha lika rätt och
lika orätt; men ett stort svalg ii befåsUdt mellan det, hvarpå vi
här förnämligast aktgifya^ de lärda och de populära skrifternas
eillietiska tärde.

388

vet j huru SUlX måste med sijreUe sammanhällas och Styitbe
biodas af lag. Foreträdet gifyés den monarchiska formen. Stj«
relsens hufvud vare Konung! Arfrike föredraget valriLe. Ty
^Val är wagat ok grymt ok ostadok t ok ty är thet flästa stadi
aflagt." Konung skali äfven ensam regera. Förträffligt Te-
derläggeä Kädsstyrelse med Kunglig namnstämpel. Väl säger
mången, att bättre draga flera män ett skepp än en man; inca
'\ise mästara sägta ok med fullom skälom profva, at mera ir
atmogans gagn hawa en Kunung envaldogan , then rada mt
ok styra landom ok almoga til frid ok frälse ok sämia iobjr-
dis y häldär än flere rade thöm ok styre.^ Väl draga flera mia
ett skepp bättre än en; men en måste vara, som styr dragUH
det, annars slits skeppet sönder. £n är ]u Gud, som stjr
Skapelsen^ en är husfadren , som styr familjen , en är medeU
punkten i kroppsliga organismen — fajertat, en är öfversty*
relsen bland siälsformögenheterna — förståndet , ja i sjelfva bi*
kupan är ju en visen , som styr bin. Och de menskliga h-
garne , som vår vishet uttänker , förakte ej att i naturlaganie F
se Guds tankar. ''Thär som ok flera rada utan ens mans sty-
relse, thär warder sällan väl' radit. Ty at alle vilia rada ok
fa väl göra ok engin ret tola , utan kif oc osaemio.'' Vi se det
i Roms öde. Nu framställes en Konungs bild* Om dess reli-
giositet heter det: Konungen skall förena både engla- och
mannalifvet. Han skall lyda Gud och bäfva för att göra det
ondt är; han äkall styra lagligt och rätt ef ter gamla lagar*)
och veta, att folket nog kan pröfva, om han rädes Gud eller
ej , att det blott rädes honom om han rädes Gud , och att han
annars anses ovärdig att styra och snart skali se sin makt fcr^
svinna. Ty Gud tillåter ofta folken störta sina regenter. Om
dess humanistiska bildning säges: En Konung skall vara vit-
ter och hans högre sinnesodling framlysa både i ord och ger-
ning. Om Rådet i regeringsärenderna bjudes: Konungen
skall hafva trogna och vittra hemliga Rådgifvare. De böra
ej vara månge. Men om Riksens allmänna ärender må han

*) Redaktören af UpUndslag^n mi {u en slik historismos fbrlitas!

389

r&dfråga |a flera förståndiga män, desto bättre. Utan slika
tvefaldiga Rådsanstalter förderfvas allmogen. Men alla, som
styra, skola ega dygd ^ d. ä. ''god ok fagr skipilse i mansins
hug ok vilia okatliäfwe, hvilkaled (genom hvilka) mannen ma väl
ok redlika liwa/' Dygderna äro dels engla- dels mannalefnadens.
Be förra äro 3: Tro, Hopp, Kärlek; de sednare 12; af dessa
4 cardinaldygder : JForA2^Ara/2 (vishet), JEtuxens starlleler (én-
ihusiasm , hjeltemod) , Hofadmi i hug ok athäuom (måtta) ,
Rätvisa* Dessa dygder utläggas i djuptänkta ordspråk (gno-
ner), t. ex. Tu skal ok bära vitna sannind (ut sanningen) ok
ej vinskapi. Ta mannenom väl gangr, ta skal han sik swa
koma, som han se (vore) i hÖgom wada. Ta onde män lasta
tik, halt thet tik for digert lof. I tredje halten *) visas sedan,
huru en konung och höfdinge siall styra sitt tus och sina
^sslomdn. ''Thet är konungx heder ok ära hawa wittra ok
ranta syslomän i hwarre syslo.'' Ett skäl anfores här emot det
feiymodiga ombytet af ministärer vid hvarje de deputerades sam-
mankomst, som i naivetet ej torde ega sin like: En sårad man
låg vid vägen och flugor fyllde hans sår. Kom der gångandes
CD annan man, som af varkuosamhet ville bortjaga dem. Då
•ade den sårade manpen: nej, nu äro de mätta; fagas de bort,
blifver det blott for att lemna hungriga platsen. Fahula do^
ce^ har uteslutits. Majestätet tecknas der foga utstofferadt^
och Aristokratien än mindre , för att beveka folk-ombuden till
barmhertighet med status quo. Fursten förmanas sedan tifl
nykterhet. Ofdryckin ok drukinskap är ok lastr ok odygd,
ok thet skada både manzens skiäl ok hans h*kama, thet droVre
nanzens hiema ok minska hans skiäl ok fordarwa hans heTso.
Orukinskapr är modr ok ophof at allom odygdoro. I 4:de bal*
ken visas furstens offentliga pligter, förnämligast utdragne
^f Aristoteles **}. Regenten skall vara: 1) vitter och rättvis;
2) hafva god skipilse (forma regiminis) almoganom till tarwa;

«ii

*) Hamnet på kapitlen erinrar ock om lag*redak tören.
**) Att AriatoteUt faana i UpsaU på 1200-talct, ha vi redan trott
oit knäna aluta p. 214.

390

3) goda lagar; 4) Vi ttrti, rättvisa och oyäldiga domare; 5)
Vittra, trogna, rönta (erfarna) och rättvisa rådgifvare; 6) ly-
dig och villig allmoge; 7) saker värn och var jo. Den aU*
niänna hushållningen bemärkes med skarpsynt öga. ' '^KroDan
ingeld skall vara rikeno til tröst ok froma ok almoganom t3
hugnat.'' Gäck och dåre blifver den Konung i' sjelfva sina ask
gunstlingars ögon , som gifver deraf til Xekarom ok J^yddarom 'j^
iSlikrarom ok iSmikrarom , fafängom ok bäggoma mannom, tbe
hanum giwa låter ok ännelof ^}. Då en tyrann skildras , lag-
ges synnerligen vigt derpå, att han hatar och försmår ''vittn
män och rättvisa, the almogan mago styrkia med ordom A
radom , til at motsagia yppinbarom olagom ok allom valzgämin- f
gom." Men ej blott det ihågkommes , att han, för att tala det f
språk, som kan vinna sig ett och annat hor I hör I af läsanM;
hatar oppositionen mot Ministarnes uppenbara olagom, således
gynnar servilism , utan äfven det , att han söker stöd for
sin thron i obscurantism och förtrycker all association , hvarige-
nom allmän nationalanda må kunna bildas. Han sträfvar näm-
ligen ''at ängin magi nima bok älla visdom älla nokot thet tis-
doma tilhöre, ty at han rädas å att nokor mage hans walskap
Iprdriwa;" hvarföre han sjelf föVdrifver alla gillen , "ther man-
na vinskapr ok samhälde ma afkoma ;" ty han rädes, att allmo-
gen der öfverenskommer om motstånd. Derjemte har han mor-
ga speiara. Han gör allmogen fattig genom pålagor, kaa
blandar folket i krig med utlänningar eller uti inbördes partier,
som förstöra landet i hvarandra m. m. I flocken om Hilsmt
siipilse bjudes , att Kegenten skall anlägga vägar och laodt-
städer , hamnar och sjöstäder , att han derjemte skall gifva lagi

*} Samma opinion om Hofpoesien förråder sig i det ur Srentk pro*
Tins-lag anförda stadgandet om den, som med ^ga gångar oct
med Jidla far.
*^) Enligt SchefTerus synes denna opinion vara hämtad ur den i fl^
deltiden Väl Bekanta Vise Mästaren Svetonius. Han yttrar om N^
ro : Menocratem citharoedum & Spicillum mirmillionem triuB-
phaiium virorum patrimouu& ;i&dL\W%(\]a^ ^qxwv^VX*

391

som är rättvis, nyttig och verkställbar. Konungen skall vara
wande Ltag^ \j den lag, ingen vei^kställer, är död lag.

En händelse har bevarat ett par handskriAer af detta ar-
bete. Huru mänga händelser kunna ej förstört dylika verk,
från den kathobka bildningens bättre dagar, denna gyllene tid
bakom Unionen, till hvilken Engelbreckt och G. Wasa med så
djup vördnad återblickade ?

Hammarsköld har i Anteckn. om det philoa. Studium i
Sverige sökt att i system sammanfatta ''denna eclecticism af
de realistiska och nominalistiska åsigterna,'' liksom af ''detem-
iigCD afgjordt neoplntoniska" hos S. Brita.

b} Origirudarheten i acholaatiaht pettensiaplig form*

Här framstår med stort namn och utbredt rykte 1. en
skrift, hvars titelblad, efter våra dagars lärda bruk, sku|le varit :

SIGNinCANDI MODI

AVCTORE

MARTINO DE DACU,

éiriium Liber aUurn Magistro, Decretorum Doctore, Canonico ad Eecknam

iaåndensem, Cancellario Re§^is Damm, ad Aulam Papakm Roma Leffoto tf

édvceato Regio, olim Prrfessore ad Academiam Paruiensem FaeutUUis Juri"

dica *'), Ordinis Pratdicatorum MemBro &c. &c. &c.

Och denne författare kunde brösta sig lika så väl, som våra
dagars af qvinnofåfanglighet bekajade skriftställare.' Hans ar-
bete var "antaget Europa över, det foredrogs i alle Skoler og
Gymnasier'' och det inuti 16:de seklet^ då man klagade öfver

*) En af dem, som besjöngo mannen, yttrar :
Martinus Parisiis hic canonicavit
Qvi Significandi tunc Modos compilavit
hyilket synes innebära^ att han underYisat i Canoniska lagen (ca«
naoicare) och att akriften ar hans f&relasningscollegittm i logik.

392 .

^ dess brister i Tyskland. I Chronicon Bremense fSrtökras att
detta arbete af en specialiter bland nobiles & sapieDtissimos ut-
märkt författare, ''antiquo tempore ubique communis era t." *Ital»-
naren Leander Albertus från Bologna räknar i sin skrift de iU
lustribus Dor^inicanis författaren bland "viros pbilosophia et
logica longe illustrissimos." Det vissa är, att mannen ej bor
' persi fleras, äfven om hans tid bör det. *} Den, som vinner
sin samtids aktning och framstår bland sin tids män, (ortje-
nar efterverldens aktning, äfven om samma efterverld og3*
lar tendensen af samma förtids anda och motstrider följder* L
na af dess förvillelser i sitt eget tidehvarf. Denne Martinm L
Lundensis lär innehaft den ''celeritas ingenii & volubilitas lin- q
guae," som hos Nordiska Pariserklerker blifvit af utlänniDgv j^
berömde, och således egt just den meriten, som oftare, än sanu
litterära förtjenster, torde tillkämpat sig en Lärarstol i Lund. I
. denna katheder böra vi dérföre tala med respect om hans dia-
lectiska talang. Många hafva suttit här och bevisat, att dd
ej regnade f under det fensteiTutorne nära bräcktes af regns vallet,
menande i auditoriet^ då opponenten tänkte på regnet^ som
föll öfper LéUndagärd. Meö ej många, som här skördat be-
röm, hafva i sin lid gällt, hvad Martinus gällde i sin, och si
ädelt oeh oegennyttigt användt sin talang. På Lunds ErLebi-
skopsstol satt en Jens Grand, som började den Liber Daticus, Ti
ännu' ega på vårt Bibliothek. Han bekände sig till samma
grundsatser, som de, hvilka i sacramentet ihjälgifvit då varande \
Konungens farfader. Sjelf hade Jens Grand varit bland de
lionungamördare, som bragte konungens fader af daga och bland
de föVrädarc, som förde Norrmännens mordfackla till Skåoei
och Selands kuster. Konungamakten var blott en skugga. Erkebi* J
skopsstolen nästan var en de facto oberoende Påfvestol i NordcDi
Adelns medlemmar, konungamaktens stöd , togo hellre kyrkans
rikt doterade embeten, än voro hofmån hos en regeut, sook ej
kunde igenlösa de oumbärligaste förpantningar. Konungen -7

*) Se Grams och Nyernps framställningar af **Systema Modale» Mo-
dalitatum» Modificatifnm eller Significativum.**

393

Erik Menved — ^ dristar dock ett djerft steg, fängslar Erkebi-
ikop och Domprost med kedjor och påbjuder kapitelmännen
civil arrest, men dömmes derföre till den högsta plikt af Päf-
ven. Hvem reser sig nu till konungens försvar? Martinus de
Aicia. Dertill fordras en höjning i sinnet öfver Skråvänskap,
ett mcki och en uppoffring af all ecclesiastik befordran. Och
Unars hade väl ej en så utmärkt lärd dött som Kanik i Lund.
y^jlik royalism kan åtminstone ej kallas servilism. Det hedrar
landy att han efter ett sådant steg ej blef förjagad, lemlästad.
^odad. Tider hafva funnits, då en bistrare anda rådde, der
kans stoft hvilar. Mäster Martin dog 1304, tio år efter stri-
den. 2— 5.. Smärre uppsatser ; Compendium philosophice awe
Hunpilatio de libris natur alibua uiristotelia j skrefs 1302,
tt* möjligtvis en Svensk compilation. Egdes af Petrus Alva-
trensis, som der inskref ett compendium theologicum och gaf bo-
.cn till Vadstena. Förvaras nu i Upsala. Se Lagerb. S. R.
]• III. 861, jemnfördt med 859. — De qvalitalibue amoris,
stt stycke i den Godex, derur Gumaslius afskrifvit Sert. Fre--
iräk af Normandi, Iduna IX p. 130. Kan vara skrifven ellefr
kompilerad i Sverige, liksom : — Origindtia in naturalem
philoeophiam sophismata^ som kommit från Stockkolmska
Franciscanernas Bibi. till Upsala, möjligtvis en uppsats eller
compilation af Stockholms Gråbröder. — Lemningar af fo^
J^daaningar öfver Ariatotelis phUoaophi vid Upsala nyss
stiftade universitet. Förvaras i Ups. Bibi. *) 6. Säkerligen
antecknade iHfo^/tf^er JLaurentiue de Suecia, Anglicanska na-
tioliens procurator, sina föreläsningar i philosophien och
iDidra fria honster vid Parisiska Universitetet, som han om'-
&ring 1348 höll med beröm; likaledes Andreas de Svecia, som
Hd samma tid föreläste philosophi, enligt Bulxus, cum celebri-
^te et ingen ti nominis farna. Möjligtvis, såsom också I/a- '
(crbring (S. R. H. III: 855) förmodar, funnos Svenskar bland
le män de Dacia^ h vilkas philosophiska skrifter omtalas af

*) Tant Obi. selecUB P. VI : p. 58.

394

fildre litteraturhistoria. En Dotniiricaner BoetiM de Dock
(namnet Bo var vanligast i Sverige) bar vid 1353 fortiM
åtslilliga perh öfper Aristoteles, såsom de eeneu ft mi>
eato f de morte & Pita^ de somno et pigilia och de ceterm-
tåte mundi. En Dominicaner, Julius de Dacia, har vid 1400
•krifvit ett 'Verk" de potentas animi. Se of van p. 341 r. 5 nerifr.

c) Öfueraättninffar.
i. Damiani (Episcopi & philosophi •^ 1072) JSpistok,
innehållande en undersökning om Guds väsende och egenslapcTi
äfversattes från latin till svenska af Ericus Olai, häfdateckoi-
ren och Psalmsångaren, på hvars philosophi vi anfört pix>f f>
248. Finnes ännu qvar. 2. S. Bernfiardi tenhiUebok (Ib-
ditationes) öfversatt 1491 af J. Budde. På K. BibL al
Porthan.

b) Tkeologien

Såsom Th^ologi måste dock den philosophiska specnhtkh
nen egentligen framstå inom ''den allena saliggörande kyrkA*
Innehållet var gifvet förut — det vidkommer oss också min-
dre här -— men formen berodde af författaren och hief ea
gradmätare af dess esthetiska bildning. Och något må vi dod |'
vänta inom den vettenskapi som man ansett nästan ensamt be-
arbetad i dessa tider. Vi hafva sett, huru vid Biskopsstolane
kaniker befunno sig och att bland dcssc Theologice Magistrer,
om möjligt, skulle anställas. I Constilutio totiua ordinU Cor
nonicorum Megularium Ord. S. uiugust. af Benedictus XO
år 1339, bjudcs, att vid hvarje domkyrka, liksom vid kloster
eller andra loca collegiata skulle vara en Magister , som lirdc
kanikerne Grammatik (Philologi), Logik, Philosophi. Theologi ock
Juridik borde de kunna studera på egen hand. Då Kaoiier
skickades till studia generalia, skulle en Th. Magister hafva (iO|
en baccal. 40, en scholaris 40 mark i stipendium. De skulk
fu laiia böcker med sig frän kapitlet. De, som utmärkte si(
för flit och snille, skulle underhållas tills de hunnit en liogre
gvad och borde sedan ha företräde vid befordringar. För att

395

L Theol. Magister eller Doctor, fordrades att vid ankomsten
i Tarit yäl underbyggd i preliminärstudiema (ia aliis primi-
ris scientiis) och sedan vid Universitetet ha användt 8 år, att
inna hälla de vanliga foreläsningame öfver Biblen (hor» ca«-
micae, hvilket lär antydas med cursus facere Bibliae consvetos)
ål det vedertagna philosophiska systeoaet (iibrum Sententiarum)*
- Vi hänblicka först på studium af källorna för den theolo*
lika disciplinen.

a^ Exegetiken.

Handskrifter.

I JBiblia pa Svensko (1 D. p. 72) förekommer en dog^
atisk-exegetisk undersökning om Skapelsen, verldens evighet^
iset före solens skapelse, englames och menniskornas fall m»
. på 37 blad, som, enligt Nyerups omdöme, vore värdig en
homas Äquinatus eller Duns Scotus* Se vidare i l:sta D. 1^

1. Om paaltarens harliga verkan^ på latin, af Ericus NI-
>Iai. Ord. Min. , öfvers. af J. Budde. Porthan ad Juusten p.
)1. 2. Lectura super XII propheias minoreSj skrifven vid
LOO af en Doroin. Julius de Dacia. Lgbr. S. R. H. Hl : p. 855.
Dörhända Dansk). 3. Xjecturam supra JLucam skref Olavus
Sliverius), en Dominicaner, som vistades i Sigtuna 1299. Ec*
ird Ser, Ord. Praed. p. 504. Lgbr. S. B. H. III. 216. 4. JFV-
n Olai pastorns i Kijl expositio super Apocafypsin Doctoris
[atthiae m. m. som i 1 D. anförts, och hvarom här bör erinras *)
. Cod. membr. En commeniar på Skånska öfver Christi
\dande, på 103 q vartblad, skrifven i 15:de seklet. Eges af

f) Apocalypsen intresserade synnerligeii Brigittinerne. Dé appdro-
gos att den öfFersatta af Johannes Magnus. Jacobus Laurentii
(1469} '*<;ui scrtpsii plures libros sermonum & reyelationis Ii*
hram*' (Diar. Wadsl.) lär afskrifvit samma N. T:ta Hcsckiel. Må-
hända är Jock Petri Olai, Pastorns i K.iil "Expositio super Apoc/»
ingenting annat, än dess f5rut anf&rda expositio öfver de vid Ba-
■elska mötet discuterade artiklar ur 5. Britas rcvelationer eller en-
ligt Diar. Wadst. "Declarationes articulorum de Revelationihus in
Guria Romana. Se ofran p. 571.

396

Hallenberg. Se Sv. Sk. L. 1; 93. Utan tillfälle att gnih
sVa följande handskrifter, kunna vi ej afgöra om de hora ti-
JBibliaha eller JSxegetista litteraturen: 6. I Cod. BibL Up,
D. 22. Börjar: Haer aether fylghir pars Herr a Jesu Chruä
Ufperne oc thet sciptis i twa dda. 7. I Cod. Bibi. Ups Oi 1&
JPassio Dominica på god gammal Suenska (titeln af Te^lei
rdii hand}^, börjar: Jesus sagdhe sinom kanneswennom, & JEklir
utfydning af psalmen : J^enite^ som^ han står i psallar^mh
nom (23 blad i Jfru Marie Yrtegarder). Böra i förra Cilld
tilläggas i 1 Del. p, 93. Deremot äro vi ovisse om vi ej bort tSn
till exegetiky eller moral samt huruvida vi tala om en svensk of*
versättning eller en latinsk compilation, då vi, efter Hans Brail,
namne vår förträfflige Biskop INils Hermanssons i Linköping ar*
bete: 9. Moralia Gregorii, troligen en behandling af Ho-
ralia Gregorii in Jobum, hvaraf ett £x, enl. Thottiska katakn
jgen, varit en liber canonicorum regularium S. Augustini H<h
nasterii S. Sedis prope Nidrosiam, och som troligen var dei
Moralia in Jobum, som Anders Sunesson gaf till Bibi. i Laiidf
som Bisk. Sven (»{« 1191) gaf Öms kloster, quia opus Moralium
b. Gregorii dulcius est & plus sapit animae omnibus aliis le-
ctionibus ; som Johannes Paschae afskref för Ribes Domkap. BibL
1307, och som Biskop Johannes Hee (j^ 1327) gaf samma BibL
luder namnet Moralia b. Gregorii. %

Palasotyper.

1. Dootrinalis JExpositio Magni Johannis Gerson Can-
cellarii Parisiensis super septem psalmos poeniteniiaUt,
Ups. hos P. Grijs 1515.

2. .De immensa & ineffahili dignitate 6c utiläaU
psalterii pra?celsce ac intemeratos semper virginis MaricB
(S. 1. men enl. Pantzers tanke i Sthm) 1498. Förf. af Mgr.
j4lanus de rupe^ sponsus novellus beatissimas J^irgini»
Marice^ utg. af Ingeborg, Sten Stures gemål.

b) Dogmatik.
Häri meddelades kunskap i kyrkorna genom den katecbc-
tiska undervisningen. Om läroböckerna deri ha vi ordat på sitt

397

ille. Men äfren på thingahogarne undenisade lagmännen^
tninstone i den vigtigaste dogmen, läran om Gud. Deri mot«
kletades villfarelsen om tre Gudar, som så ofta af missförstånd
:h illa valda uttryck af lärarne hyllats af menigheten.. Se
pl« L., Suderro. L. , Helsinge L. K. ChristofFers lag m. m»
> ex. ''A Krist skulu allir kristnir troa, att han ar Gudh, ok
äru Gudhar flei*i, än han en. — Hvar kristin man krist nam
! bära, skal a krist eynän at troa, thy at han är Enwaldug«-
r i Gudomme , ok Threfaldugher at Namni, Fader, . Son ok
&D hälghi And, han bödh ok sit namn i kirkin dyrka. ok
ir innan bönir sinu till hans at föra, ok ther han sik til
dha kalla. — - That biwds ok fyrst i Laghum warum til Gudk
wa tro rätt, å ok krist budh halda.'' Man fann då ännu , att
rglig lag stod fastast på dylik grund. Men det vigtigaste hit*
irande verk är en Svensk öfversättning af Elucidarium eller
ialogus , summam totius Theologiae Cbristianas complectenSf
m tillskrifves Anshelmus och trycktes i hans opera. Öfvf»
Ilas: /

1. Anahelmi Elucidariua. Den är af J. Budde i Nåden-
il. Handskr. finnes på Kongl. Bibi. enligt Porthan. Der ''ut«
dhes först prologus misticus eller ^ Dich t ar ens förtalan/' Ty
ven ett dogmatiskt system af Anshelmus, (född 1034, död så-
fm Erkeb. i Canterbury 1109), ''som uppställde det första
lönstret för hvad än i dag kallas Theologia dogmatica," borde
den tiden vara en dilL Det är en dialog mellan Mästaren
ch lärjungen. Hui*u vida den af vår flitige Budde öfversatte
tucidarius är tillika ett sammandrag' , känna vi ej. I Dan-
a litteraturen äro två öfversättningar. Den ena ett uttåg af
m andra. Då Porthan ej anmärker något om sammandrag ,
Irmoda vi att öfversättningen innehåller åtminstone lika myc-*
!t, som den 1510 i Kphm tryckte och som är något kortare
I det latinska originalet. Äfven på Isländska eger man häraf
I öfvers. Verket är en slags encyclopedi tillika. Der finnes
!ml. Bibelhistoria och Exeges , Dogmatik, Litteraturhistoria^
eograpbi , Astronomi , Pbysik m« m. tJr jBibel/iist, : . Lärj^

398 '

frågar : Hvarfore slsapade Gud Eogelen (som föll) , då han ii|
förut , att han skulle blifva så högmodig • • • Mäsi. : Det gj»
de Gud , för att styrka de utvalde eoglarne desto mer i tr»
JLärj*: Huru? Mast: Förrän Lucifer och hans sällskap fol|
yisste de goda englarne ej af något helvete. P^är fallet slett,
måste de erkänna, huru väl Gud gjort mot dem, som befmt
dem från att f^illa. Då begynte de lofva och prisa Gudi lil
och barmhertighet. Ur kap. om Mesaan: JLärj.: Säg Bf)
hvem gjorde Te Deum ? Mast. : Det skrifves , att den tid
Ambrosius hade omvändt Augustinus till tron med sin prdh
kan , då gjorde de båda Te Deum och sjöogo Gud till Io£
JJärJ^: Käre Mästare! Tyden Te Deum på vårt mål ior
mäns nytta; ty många läste honom hellre, om de förstodo hnlli
de läste. Mast. : Det är svårt ; ty det faller é j så lätt aU il-
4rycka sig på vårt språk, som på latin, dock vill jag forsobi
huru det kan öfversättas bäst och bli fagrast att höra. Jjäjét
Säg då, k. Mästare! Mast.: Vi lofFue • • Ur Geographim
Lärj,: Sig mig nu den andra delen af verlden. Mästl Det
del heter Europia. Deri är allt Komeriket, som är Yallaod,
Frankrike, Tyskland, Engelland , Skottland • . . Danmark)
Norige och Sverige . • I Danska öfvers. prisas Danmarks Rid-
derskap och Fruer. Ridderskapet är det bästa, under solen fin-
nes, och fruerne de skönaste och sedesammaste i all verldob
Måhända har Brödren i Nadendal der gjort en lika fri öf-
vers. 2. Compendium theologice veritatis , i Ups. n. 67 , i
Benz. kat. som Petrus Alvastrensis gifvit till Wadstena, ock
måhända sjelf skrifvit. Lagerbr. S. R. H. III : 861. 3. Ca
Deus et homo^ en uppsatts af Biskop Nicolaus Hermanni'
(Vi känna ej, om IVactatus de ohj ectionibus Groecorum c(^'
tra processionem S. Sp. a Filio , som egdes af Ulf Holm-
gersson , kaniken i Westerås , var skrifven i Sverige.) 4. A^
de 7 Sacramentis , på 26 sid. , ett ms. på Kgl. Bibi. Ett ut-
drag derur träffas i H ammar shölds-Sondéns Sv. fVitLf^Hf
för att visa, "huru det uppväckta begreppet sträfvar attgeaom-
Lryta det half odlade sinnets chaos och framställa allt i en Iju"

899

are ordning/' Här skall antalet säkerligen inycket ökas af
Aerträdande forskai^e *).

c) Moraltheologlen.

1. Homo Conditus af Bibeltolkaren Magister Matthias»
!Vo1. en slags "Robert , eller mannen i sin fullkomlighet." I D.
. 24. — 2. Magnus Unonis^Baccal. S. TheoIogiaeConfess. i Wad-

tena , skref 1447 de depoto modo conuiuendi in considera*
hnibus beneficiorum £)ei^ sciL creaiionisf redemptio^-
£a et conaeruationis et in discussienem conecientioe per
Bräm contritionem et firmum propositwn emendandi et
Mfitendi de peccatia ad Chriatophorum , Dei graiia JJO"
iaSf SuecicBj Nomegioe, Sclavorwn Got/iorumque Ae^
"wn. Förv. i Ups. Bibi. 3* Tractatua de ohedientia^ ett
u^y nämdt i Schefieri coronis. 4. En ärlig Gudelig Clo-'
ter jungfru. Lär vara en särskild skrift , och af syfte att frams-
tälla en Nunnas cbristliga pligter» Se von Stiernmans Tal, p* 59.

*) Förf. eger dock si al att varna, att man ej räknar hit Compendium
theoioffiof verttatis ur Bthliotheca ViUicholense, i tanka att det är
Widtsiofle i Skåne. (Se de Claustris Sveog. I : p. 36). Arbetet
år skrifvct (afslrifvet? compileradt ?) af en broder Johannes i
Vidakilds kloster vid LimfjorJeny troligen mot slutet af 1300-talet.
Men det är dock märkligt såsom prof p& den tidens tankar om
theologien i Norden. "Theologia, heter det, är all vette nskaps
grundt Drottningen i de lärda Disciplinerncs rike. Hon är vet-
tenskapernas vcttenskap, höjd öfver all philosophisk speculation,
Sfverlägscn alla i värde och gagn. Philosophia är stor, hade som
rationaUs, naturalis och moralis. Men den rationella kan forska in-
om menniskornas * ej inom andarnes (dsBmonernas) verld ; natur-
philosophien lär att känna skapelsen, ej skaparen, Moralphilosophien
lar att forvärfva yttre dygder fÖr samfundslifvet t men kan ej lira
att forvärfva den inre kärleken. Detta allt lormlr vår philoso-
phi, den theologiska sanningen." Dansk, Ma^mz, J: p. 199, Törhän-
da har Andreas Sunonis skrifvit ett dogmatiskt system. Det yore
besynnerligt» om Saxo med ''Revertndonam dogmalum opus** menat ett
poem, dertill ett Epos i 12 sånger. Då torde detU uttryck förr
Isyfla samma Erkebiskppa poem dt SepUm Ecdesim sacranutOis,,

100

d) Symbolik och Polemik *).

a) Handahriftér.
1. Confesaio Caiholica af Dompr. Andreas And. (omb»
1300). 2. H:r Heynoa stridshrifter (Pastor i Visby 1393),
der han förfäktade Poliacska meningen rörande det större pg-
net af själavård genom ordentliga presterskapet än genom jnuok-
ordnarnei Se I D. p. lOS,

b) 'Paloeotyper.
1. JDocioria Nicolai Ostrogothi^ Decani Strengnemii*,
JSrrorea Magiatri olim dicti Martini LtUiheTu Söderlop.
1523 **\ 2. Mandata Casaaria et Epiatola GeorgU B(u*
bati ducia in Saxonia Mianienaia contra iMtherum^ S5-
derköp. 1525. 3. Skrifter af Paulua Elias , Carmeliten, född
i Warberg i Halland 1480-^1490. Polemiserade mot OL Feti
m. fl. Se I D., p. 169.

■

e) Pastoralthcologi.

a) Handshrifter.
1. Notas in tractatum de poenitentia af Biskop Bry«
nolph I. ("i- 1317). Ett ms. i Ups. 2. IVactatua de modo et
ordine conjitendi af "en i Wadstena schola" 1457 (v. Stiernm.)^
afskrefs af Sigfridus Johannis 1463. 3. Biskop Hcming Gaddi
de pastorey en bok, som, enligt Petrus Jonae Ångerman nus,iDdl
största nöje kan läsas. 4. yjf XII gyllene Fredagom eller
betrahtelaer rörande Gregor ii påbud om 12 faatedagar af

il'

*) Kyrkohist, tnfUrd bland öfriga historiska skrifter; K^kotag.YAid

Lagarne.
**) M&hända «j utgifyen. Men Gustaf förcbr&dde Bratk dess trjcl-
ning. Uiirvid torde böra anmärkas ca katliolsk polemik mot ifli-
ten» som röjer sig i Petri Magni bref från Rom ^S^8. Han berittari
huru en Augustinermunk skriffit mot aflat och hqru påfvenUtit ot-
gifya en motskrift, och yttrar sig derefter : Jag hafreriisit han
Aflat börjades först och är lösjordader grund, än penitencia, det ir
trygg^zie yligen» d«r Till j«g dö uppå. Fants disp. de IWo iAv««

^ 401

Ins Badde. Eoligt Porthan på Kgl. Bibi. 5. MgT. Laa*
ntii de T^axald Decani Ups. Suffragium curatorum , .
bellus, utilis valde Confessiones audientibus* (omkr. 1300)«
ps. ms. n. 69. 6. Summa Decani Ups. de Miniatria et
acramentia Eccleaioe af lamma författare , skr if vet med så
ijcken omsorg och smak y att Er. fienzelius önskade dess tryck-
Dg. Ups. ms. n. 27. — 7. S, Görans fas tal En handskrift
I Linköp. Bibi. aftr. i Skand. Såmf. H. IX, p. 17—19. —
Ordinantia veteria Ecclcsias Lincop. Schefferi Goronif.

b) Palasotyp.
De fructu capiendo ex auscultatione miasofj med bi*
mg, innehållande förklaring öfver roessekläderne (monne lik
5D af Christ. Petri? Se I D. p. 136> Svethice, Söderk. 1523.

' Statuta provincialia och Jacob Ulfssons herdabref| iro
sdao anförda,

Q Katechetik.

1. Fader vår och Tron funnos på ISOO^talet öfvers. på
venska 1 D. p. 33*). 2. Förklaring öfver Fader vår ^ Tron ^
Vio Ouds bud och Ave Maria af Mgr. Ghristopher Andreae,
Theol. Prof. i Ups. 1463. Fins bland Wadstena handskrift
er i Ups. (Så utgafs först 1522 i Tyskland: Ain Betbuchlein

*) I Norsk kyrkolag af 12?0 eller 1280 ålades faddrarne att Urå
liarnet Tron » F. v. och A. M. och egde att ansvara att det kunde
denna barnlärdom vid 7 års ålder. KUnde barnet det ej rid l6
år, och hade vett och förstånd skulle det plikta 3 öre. Vid sam*
ma tid stadgades samma folkkunskap i Nicolai Statuta här i Sve»
rige> men der lades ansvaret på presten. Härvid far förf. af n&r*
T&rande arbete bekänna» att han år Eu tusen Åttahundrade Trettio^
fyra ej i längden haft hjerta i sig att bortvisa 30— 50-»åriga Nalt-
Yardsgäsier» som, utan att känna enbokstaf» blott illa kunnat Fader
irår och Välsignelsen, sedan de efter flere Communion-förhör ej
kunnat lära sig Tron och Instiktelseordcn.

&kéna LiUeraiur. U D» 26

402

Der zehen ge^pott. Des glaubens. Des välter unserr nod des
Ave Maria D. Martioi Lutheri. Augsb.)

Runkatechetiken är redan nämnd.

. g) Asketik.

a) Handskrifter.
1. S* Britas böneboJb, der böuerne synnerligen af Jesu
Ghristi lidandes betraktande hämta sin näring. Öfvers. på ItaL I
och Arabiska. Ital. titlen: Orationi di S. Brigida stampale |
d' Ordine della sac. congregatione di propag. fide con la tra-
duttione della lingua Italiana nell' Araba di Gioseppe Banoe
Maronita. Koma 1677. Arabiska titlen är anförd i v. StierDO.
Tal 9 p. 51. Finnes på Latin och en del på Svenska pä Sko-
kloster. Skand. Samf, H. XIII: Bilu p. 25. Huru upp-
lysta vi än äro, måste vi finna det märkvärdiga deri, att de
böner en svensk qvinna utgjutit ur en andaktsfuU själ utyalts
såsom medel att i hjertat af Asien sprida tron på den kors-
fäste. Ett prof på dessa böners rena anda är anfgrdt, I D.,
p, 40» 2. Laurentii Gregor ii böner. 1485. v. Stiernm. Tal,
p. 57. 3. Själabot, eller sätt att väl och Christeligen dö,
bestående af 34 Kapitel. L. c p, 59. 4. Horologium mttT'
ncB sapientice pä Spensko öfversatt. L. c. p. 59. — 5.
Christi pina , som begynnes : O min söte Gudh , 1. c. p. 59.
Törhända samma skrift som Passionarius Cod. membn på
gammal Svensko af il2 pagg. pä Skokloster. Äfven äger
Ilallenberg en Membran : f^ors Hen a Jesu Christi pina
thoenkilse (de nom. Visus et Lucis), hvilken troligen är es
annan skrift än de i samma bok citerade Sermones de passiora
Christi, der det säges , att vid spjutets stötande i Christi sidi
"wortae all hymaeriges haerskap bedröifvvet oc alt thet i helff-
widi var baedvxdx oc skalf bode i Siaerseeldh oc i helffvridis
forborgh oc the onde andanae waenlac, at thet wilde alt iheris
makt och naturae synderriffwae*' (Dansk Dialekt). På Kgl. Bibi.
i Sthm (A 3) förvaras en Asketisk skrift öfuer Christi lidan-
de af Abbediss. Anua Bylow (ooikr. 1500). Huru alla dcs«

403

paflsioosbetraktelser förhålla sig till hvarandra, ock om for-

fattarne haft ledaing af Maillardå hiatoire de la passion de

Jesus Christ af 1490 , utg. af G. Peigoot 1828 *) , of ver-

lemDas till deras afgörande, som kunna dem jemnföra. 6.

Hicolai Anundiy Confesaorns i fVadstena , Colloquium in^

ter C/iristum et peccatorem, (på Sv. eller latin?) Cod. A.

4 på Kgl. BibK 7. IVactatus de If^ gradibus concatena^

tus y kallas af Er. Benzelius puhcherrimus liber asceticus. De

fjra stegen äro: Läsning och Meditation, Bön och Gontem-

platioQ 8. Om fasmtan teknom före domadag torde här

böra Hämnas. Idun. IX, p. 130. 9. Böner ^ upptagna i SchefTeri

Coroois, möjligtvis ej härofvan antydda; hvilket tor gälla om deu

der anförda Specidum pecatorumj ms. (monne fVratislaus?)

b) Paloeotyper.
1. Ericus Nicolai Canon. Ups. öfversatte Jofu Ger-*
sonsi Om Djefulins frestilsery tr. hos Faber, Sthm 1495.

2. Lärdom huru man skal lära do til

siälenne saliclhet; tr. hos P. Grijs 1514. Hade förut, enligt
Erici Nicolai bekännelse, varit vendt oppo Swensko manghom
godora ok gudeligora människom til själegagn." (Monne det
iom ofvan kallats Själabot?)

h) Ordensreglor o. d.

Här möter visserligen en gren af theologisk litteratur ,
tom ej torde intressera någon läsare. Vi vilja blott anföra^:
!• I Ilonorii Augustodunensis presbyteri opera ^ Bas.
1544, p. 449, omtalas en Götisk Biskop Johannes wom skrif-
Tit en regel för munkar och annat gudfruktigt folk. 2.
Petrus Aluastrensis skref Ordinis Divas Brigittas Regula^
kallad Begula S. Salvatoris , eller "Gonstitutiones s. addi-

*} Peignot anser i f5retalct den meningen orimlig, att prestcrne på
den tiden predikade pd Latin fast de skrefpo stna predikningar på
latin , egande likväl i franska litteratnrea bloU satmoUkhtUus

404

ctiones recularet ad reculam Salvatoris " som tusen af Euro-
pas fleste natiooer följt och ännu torde på sina ställen till en
stor del. föl ja. 3. Rudimenta Noviciorwn. Fants Plan o*
Prosp. n. 92 *).

k) Homiletik.

Ar i förra delen upptagen. Der anfÖres 4 Svenska po-
stillor i handskrift , 1 Skänskdansk palaeotyp och 1 lat. po-
stilla. Vi kunna tilllägga i (eller 2) h a ndskr. på svenska : £rfci
Simonis de Lomared predikningar Cod. ros. Ups. n. 9 ock
10, samt 3 eller 4 latinska. Dessutom en HomiLetisk vägled'
ning: Pugillaris Rotulua pro informatione Prcedicatorum
(ord. Domin.) af Fr. Augustinus i Westerås , ''religione, do-
ctrina, prudentiaque conspicuus/' som var ProvincialiS| dl
Petrus de Dacia begärte permission att 1379 afresa till Colo.

1) Patiistik.

Här torde vi få erinra , att i Mariagerkloster, som var
ep Coloni af Wadstena, och som stod tillika under Wadste-
niis öfverstyrelse, skrefs omkr. 1488, Cod. n. 1586 4:o pä K.
Bibi. i Köpenh. , innehållande en samling af öJversatU
Skrijter af Kyrkofäder. Om dess benyttjande i ulg. af
Den äldste danske Bibelouerscettelse '*på Skånsk diolccl,"
se Petersen, I: 205 **).

***) Dctla kan väl ej vara ett lammandrag af den bekanta latinib
krönikan Rudimentum Noviciorum , som trycktes i Ljbeck l475i
och som i sin franska öf?ers. heter La Mer des HUtoire* , Ir. Pi-
ris 1488. (Enligt Beckmanns iipplysii. i Litteratur der alt. RciKk
Bayle hade infört meningen att franska öf?crs:s original Yore &
Columnae Mare historiaruin.) Ett dylikt fanns i ett af de Dan-
ska klostren.

♦•) Man torde här stundom !!nna ett inkräktande pa andra lidaa «•
dan Sundet. Det är svirt att ej n^gongiug landstiga pi fräan
mande kust , di man lofverar vid stränderna. Så hänför PcUnca
Petri AlTaiUrcosis BrigittiAcr-MciM till Daoik litteratur ^ dcrftrc

405
. 14. §.
Konstens sköna Litteratur.

Här skÖDJes tydligast den nya anda, som beniäktigat sig
et nya tidehvarfvet. Vi kunna väl ej med skäl nela, att
lättsbegrepp och T^ettenahap andades poesi i Katholicismens '
dsäfder, men jaha måste ju alla, att Poesien var poesie,
:t Konsten i allmänhet sträfvade efter idealitet , äfveo då
en förföljandes ansigte vanställdes af farten , h varmed den
jrende efterjogades , äfven dä han blott kunde röra de flygande
ickarne och andas pä de rodnande skuldrorna. Och denna hyll-
ing frambäres ju numera af en verld. Sjelfve Heine , den
rskesthetiske rationalisten, förfäktar ju ''nyttan af den christ-
=ilhol$ka verldsäsigten i Europa ," intygar ju ''nödvändigheten
r dess reaction mot den fasansfulla kolossala materialism y som
tvecklat sig i Boraerska riket , botande att tillintetgöra hela
en andliga härligheten hos menniskan/' inser ju , "att eAer
It gästabud hos en Trimalchion behöfdes en hungerkur så*
an som Ghristendomen /' beprisar ju "den helsosamma ver-
an af Christendomens spiritualism på Nordens öfverfriska folk*
lag, h vilkas bestialitet den genom stora genialisia insii-
ttioner vetat tämja , kufvande den brutala materien/^

I nSrvarande 5- ^ vi också bästa tillfalfet att visa de an*
rdda tidskiftens successiva utveckling af Nordiska skönhets*-
nnet. Under Tysla och Engelska Missionärers tid ser
lan Öfvergången från den hedniska kämperomantiken till
en christna riddarromantiken. I fornyrdalagen talar christ-
g tro och Christen bön läses i runors assonans. Med folk-
Dgarnes uppträde pä thronen står Kiddarpoesien i sin blom-
log. Franska Missionärerna hade bidragit att förbinda

alt den lär i det ex. r. Stiernm/sett» nppgifvitt tåsom skrifren
Knguä danicd, (Troligen var den dock på Danska dialettcn 6f-
versalt i de Danska Brigittinerkloatren).

406

oss Ried Parisiska Universitetet , Spanska och lialieruka
Munkförbund måste hafva bidragit att närma Sverige till deo
vittra anda , som sväfvade öfver folken bortom Pjreneer och
Alper. De^ Isländska skalderna tystnade nu i våra hof och
folkvisans period ingick. Under Brigittinismens Spenska spira
tog speculationen öfverhand öfver den enkla folksången^ rim-
chrönikorna utträngde alltmera visan och romantikens blom- \
fällning inföll.

Visst äfy att Sverige stod i nära beröring med det tn»
baltiska Europas vittra odling. Man finner att våra flder K- i-
ste, ja öfversatte, imiterade, upphiinno, om ej någon gång of* •
vertraiTade, flera bland dess vitterhets alster. Vi träda således
inför anletet af denna vitterhet, för att se "djupt in de store, 1
lidande ögonen , utan fruktan att snärjas i dess scholastiska nit,
utan fara ^ att dragas ned i det vansinniga djupet af dess mystik.''

a^ Den diktande Konstens.

Tonkonsten f
den Ch rist liga y inkom med Ansgarius. Han plägade, enligt
Hembert, vissa timmar om dagen sjunga "opinbarlika eos
mässo mychit ärlika oc höghtidhelica.** Annars sjöng han
sin psalma , äfven då han band not. Och tonkonsten lärdes
i scholorna ej blott af blifvande ofEcianter i kyrkornas chor>
Äfven Prinsar lärde den. Redan i Erik Ejegods tid faos ei
verldslig musik , som kunde hänföra hofmän till ursinnig strids-
lust. Orgelverk inkommo i 12:tc seklet. 1237 begrafdes en Hol-
ländsk prest , Torbjörn , under Lunds orgel. Folkvisorna flogo
ofver hela Skandinavien på vingarne af innerliga melodier.

a. Runurkund.
1. Noter till en folkwisa; orden underskrijne mti
runor, fiakefter runhandskriften af Skånska lagen. Visu
or jar :

Drömde mig en dröm i nat
ura silki ok ^vUk ^«L

b. Handalrift med chr, charalterer.
1. Miuica menaurabilis , ett gantla gammalt mtc. tom

Mw^mSmMS

./Tu J^ -^'^f^ //> ' '<^

geniens maning, Iivarigenom de Llifva sä anlitade i sio sam-
tids åligganden och Iiänfiirda af dess intressen, utt, utom de
Sgonblick, då en kort lyrisk ulgjnlelse kan medhiDoas, de
' alllid skola söka att fur nugot af sitt tifs yttre andamäl an-
Täoda fina biigre ijälikraltcr. Likval ttå vi bär ej alldeles
tomhäDdte.

408

En E$theUh vSntar väl iogen utarbetad i medeltiden , då
vi ej i 19:de ärh. och snart vid Svenska Akademieos halfsekeli»
ålder ega en dylik, utan hämta från Tyskarne eo meraodeb
odigererad massa af philosophi , psychologi y physiologi , littc»
raturkunskap , konstlära o. d. — desse 2:ne sednare ingredi-
enserna blott såsom kryddor — allt under det BaumgartsLa
namnet, framräckande plagiatet undet* lärda miner åt en uog-
dora j som vid ett af våra universiteter ännu ej befaöfver ha
börjat sitt philosophiska studium , ha ens lärt betydelsen af de
philosopbiska termerna. Men några uppsatser , som skulle i eo
dylik konstlära kunna inpassas, känna vi och vilja blott anföra:

1. En uppsats om öj ver sättning. Tha een Wiisa eller
^een Sang der wael diktadh er a swenska Tungo, warder flyttet

oc thyddet a rytza Tungo tha giter man ej the same ordh
läkt tillika a andra Tungo, som för fiöllo wael sainan. Tbeo-
ne [Mosis] Sånger oc psaltarin oc mange andre Sanga i the
baelghe script waaro diktadhe a hebreiske Tunga met fagher
wers oc met wasi faeldom ordhom oc tillika lagdfaom, oc for-
thy gat ey S. Jeronimus eller nakor som Bibliam waende aff
.hebreisko Tungo oc til Latine eller greczske gömpt waersa ?»a-
turae met samanfaeldom ordhom oc tillika lagddhoro antiggia
i thenna sang eller androm oc giter ey haelder man a ivora
Tungo. (Ur Biblia pa Swensko , I D. , p. 72 som , att döm-
ma af jRytzay syns afskrifven i ^ådendal.)

2. En satirish uppsats: Om Herr a Ahota alle stänh
tan wyckla. H ammar sh. Sond. p. 35.

B ref* a) Runurkunder.

3. Runebreff se Liljegr. Runl. p. 182.

b) Handskrifter med Christna characterer.

4. Kärleisbref af en Nunna i PFadstena Kloster *).
Hammarsköld yttrar sig med rätta om detta bref : Det skÖoa-

*) Aflryckt tiU en del i P. Dijkmant jéntiquitates EeelestMsiteat Sikm
^70S p, S7, helt i Småsaker till nöjt ooh ttdsfördnf S D. Stha 1766

409

e prof af de fromma Wadstena-sjstrarnes stilisislLa fardig-
et är bevaradt i det kärlekabref • • • mot hvilket Popes
betöriskt hoprimroade och sä ofta berömda heroid är af in«
en betydenhet; ty hvad der är matt tillkoDstling och efter*
>kt pathos, är här kraftig, egentlig naivetet och i hjertats

•. 70. Plockegods af Er, Rydbäck LinkSp. /7S2. Nytta oéK Nöje, Sthm
' 4793, /. f20. Ur jégyteta f^redes (cnka 1696) copiebok t DehG.
JÉrek. II: p, //2, LindebL Sv. Sånger I: p. /2S, Hänföret till 149S
hos alla utom hot Dijkman, fom har 1445 och språket sldant det
skrcfs. Mot Dijkmans årtal kunna invändningar göras. Brefvet
skrefs kort före Larsmessan (d. 10 Aug.), och då hade ConfessorA
nyss afrest till Mariencron. Men 1445 var Confessorn hemma
tills han d. 23 Aug. afreste öf?er Mariebo på Låland till Rom.
1498 dog just en "Ridderswen Per Nilsson" (Fr. Petrus Nicolai Lat-
ens'de Bobili genere natus); och densamme "Broder Bertill" fanni
säkerligen redan då, öfyer h vilken Petrus Magni 15 10 i sina bref
klagar; äfyen fanns då en syster "Kerstin Andersdotter" och em
Nunna Ingeborg Borgmäst. i Wadstena Petri Jönssons dotter, soia
antagit dok 1495 d. 25 Oct. och dog d. 28 Martii 1524. Ijtgt-
horg och Ingrid skiljas ej så noga i afskrifter. Brefvet uppgifvea
adresseradt till Axel Nilsson Boos, hyilkcn var Biddersven, och
troligen hade Borgmästardottren måst insättas i klostret, for att
afböja den unge ädlingens inclinatioo fur en o/rålsetänuL En Axel
Kilsson Roos fanns då ej, men B. R. Jöns Roos Enka Fru In-
geborg blef snart styfmoder åt Axel Nilsson Baner (f som R.
R. 1554), fader till den Baner» som ballshoggs 1600 och hjelten
Johan Baners farfar. Han kunde lält blifyit kallad Roos liksom hi-
storieskrifyare ännu kalla den i blodbadet 1520 hallshuggne Eskil
Gyllenstjerna , Sigrid Baners son, för Eskil Baner. Annars lefde
då äfven en Axel Nilsson Pöste, hvaraf copisterna kunnat få ea
Roos, Drottn. Gunillas Morfar, hvilken 1512 inträdde i Råde^
bodde i Götarike och gifte sig på Hellekis. Med dessa iippljsnin-
gar torde brefyets intresse ökas. Ty Nunnan blifyer dcrigenom
oskyldig. Hon älskade som fri och "kunde sedan ej rifva hjertat
ar bröstet," fastän hon kunde fatta radbandet i den darrande han-
den. Dylika händelser bidrogo ock ej ringa till reformationens
popularitet bos den bildade medelklassen, b varur nunnorna tiU
•lörtta delen togos.

410

innersta djup glödande passion/' Magra utdrag måste Ificn
här meddelas. ''Jag fick ej så ofta tala med dig eller tlriffa
dig till 9 aldrakäraste glädje! LikvflI har du mig tillsagt , tit
jag aldrig skulle tvifla om din trohet och hafver jag af dig
sådant alla dagar funnit och är beredd så länge jag lefter, alt
hålla mig vid den trohetsed , som du mig tillsade S. Barbtra
afton ^*). Om du visste, aldrakäraste vän, huru jag sedsa
tänkt pä dig och huru mitt hjerta har brunnit i mitt broit,
ikulle du intet förundra dig , om jag är så blek och vaoftkap-
1ig y då du får se mig. När jag speglar mig i den lilla ipe-
glen, som du mig sände, tycker jag mig vara likare ett bc-
läte, än en menniska. Du har j min bästa fröjd! lagt dig
djupt i mitt hjerta. Jag djerfves för ingen, utan dig allena
hekänna , jag förmår illa ända mitt Ave Maria eller Idsa Pa-
ter nötter, utan du kommer mig i hugen, ja, i sjelfva mes-
aan kommer mig före ditt täckeliga ansigte och vårt kärliga
umgänge. Jag tycker jag kan intet skrifta mig för någon mea-
niska härom, mer än Maria vår moder och Brita vår syster

och himmclens härskap. Du vet väl , att jag med fri

vilja och uppsåt aldrig dessa reglor samtyckt. Mina föräldrar
hafva väl min kropp i detta fängelset insatt; men hjcrtat kan
intet så snart från verlden återkallas. Jag är en menniska af
kött och blod; det qvinliga kärilct är svagt och bräckligt son
S. Paulus säger. Ibland alla verldsliga ting tyckes mig intet
aå svårt gå tillsammans, som det jog med dig, min skatt!
intet fur Icfva eller dö. Du läror väl komma i håg hvad ja;
sade, när jag första gungen talte med dig här i klostret, a/^
77iig hvarhen godt eller ond t lande vederfar as ^ för den I
bedröfvelse och hjcrtans pina , som din frånvarelsc mig för*
orsakat. Jag skildes dcrmed frun dig , och må du vara tIm

*) De liadc ila, enligt brefvcts Början, ej trufTats sedan ^ar^or» af-
ton (d. 3 Dcc); säkerligen corruption af Bamaba (d. 11 Jani).
Mun finner att Sycnncn nurdc hoppet, att kunna framdelei* lU
hindren af släglingara auclotvUV. Vwikdt mindre respecterat» (vrlow
9ia akuua. Annars hade lvo\i<iV»c^wu^ '^wvx. VXir^vv..

411

derpå , att on Gud sliulle behaga taga dig hSdan , medan jag
Innu ar i lifvet, siall jag hålla det jag en gång Jofvat,
nfimligeD en begängelse i mitt arma sorgfulla hjerta för
din själ intill mina dödsdagar ; huru det sig ock tilldroge, att
jag dödde först , bed då Gud for rain fattiga själ , att vi må
i himmelen råkas. Aldrakaraste hjerta! det tal, som du för*
de, då du såg mig först i denna bonaden, må väl sönder-
spräcka mitt hjerta och bröst. Jag vill intet annat hoppat
So att du påminner dig de ord, jag samma gång sade, då
jag afdrog mina grå och svarta kläder och sörjde det myckna
goda jag miste, när jag miste dig och ditt Ijufliga omgänge.
Under dessa huita I läder ligger förborgadt ett af sorg
9vartnadt hjerta^ fullt med bedröfvelse, till dess det i svarta
nullen nedlägges. Men sä ofta jag tänker på dig, aldrakära-
ite hjertans glädje! f^r jag en innerlig hugsvalelse, menar
mig , ehuru i detta fcingelset , vara hot dig i din famn och i
lunden der du lekte for mig på harpan; det hafver jag se-
dan med många tårar och suckar betänkt. De kärliga tånger,
•om du sjöng — mins du hvad du sjöng?

''Fåglen sjunger så Ijufligt i skogen,
men sitter så bedröfvad i buren,"

det år nu tkedt som du sade. Jag må nu kallat en fattig
fogel i buren , som förr var en lustig fogel i skogen. Min
bjertant vän! oansedt det var intet länge sedan, tyckes mig
den tiden '^) vara fast lång och vill jag af hjertat utstå den
pinliga döden , om jag allenast en gång till finge åtnjuta en

sidan hugnad. Än mins jag huru du sade, när jag satt

på ditt knä och du lekte på harpan, att JÖrr skulle ditt
hjerta sönderbrista och förflyga i så inånga stycken, som
jag såg löfpen på träden i lunden , än det skulle mot mig
förkolnas. Så ofta jag går in i trädgården och skådar på
trän , betraktar jag de kärliga ord oss emellan. Jag kan intet
mer skrifva, pennan darrar i min hand, hjertat flyger i mitt

V McllMa 1495 och 1498?

412

bröst Gud gifve du hade en s&dan kflrlek ^ men jag fonilnr
dig, att min kärlek och mitt lif skola pfi^n gång ändas." -«—

Vi böra framvisa detta bref, såsom ett prof pfidenbiM-
ning I en ofräise torna kunde fä i förfildrarnes hus under dei
''råa, vidskepliga 9 i ett allmänt barbari nedsjunkna medeltideo.**

Bref och Br ef samling ar hafva vi annars minga fris
denna tidsålder; men de fleste offentliga och ha således redas
Tidl*örts. Af enskilta känne vi få af högre vittert vörde. Af
Prinsessan Ingegerds Bitsendinffufn till Ragvald Jarl — ett
bevis på de kungligas skrifkonst — - känna vi ej innehållet
[Vi böra dock ej förglömma Engelbrechta bref, ehuru of-
fentligt, (införde i Sk. Samf. H. VIII: p. 2), till Biacop Tho-
mes i Strängnäs och alla the Riddare och Suena som i
ypland byggia och booy samt till alla som byggia och
ho i f^plandh, både bönder och Köpstadha män. Stilen
fir'Iika energisk och enkelt skön , som i ha^s tal. "I skulen vart,
beter det till allmogen, Riksens Ilådh:, som är i Stockholm
boroghe och lydhoge j allo thy som the ider tilsigia, såframt
at i wilcn vita Aiksens bestå och bestundh och allés idra och
idhcrs och Aiket vthcn skada och förderfF. gudh vari medh
ider." Än märkligare är Bisk. Thomas bref till Carl Knuts-
£on i S. R. S. 2\ IL der han , enligt Ilamm.-Sondc^ns om-
döme, "i ett kraftigt och ädelt språk uttalar sina tfiokesMt I
iusom medborgare, själaherde och vän" *). Brefven från deoni

*) M& anmärkas, att jihboUn St, Staffans från Husby href till 5. Bri-
gitta om huru den allmänncliga kärleken borde hurflyta af den en-
ikilta^ ett manuscr. p& Svenska, som cgdcs af Schclferua • {Sftti^
liUer, i}. 10) är clt broderskapabref af 1487 till en Brigilta Erili
cloUer; troligen Riddaren Inge Johansson Ulfs maka — Stiftarne
af Gudsberga klossret 1486. Hen hon var ej Sancta, och Abbolta
var trolig, uppkallad efter "Helge Staffan." BrodertkapsbrcfTcl börjar:
Vij broder Helge Staffan med Guds försyn Abbote i Guda helga
Glöitcr i Dalum. D$ Oatutrii I : p. 00. Denna Abbot bOr noga

, 413

d äro i allmänhet ej ofortjeDta af uppmfirksamhet inom deu
^öna litteraturen. Äfven der man ogillar smaken , finner maa
ock sträfvan efter ett vittert språk. Tidens id^ var poetisk 9'
ch derföre måste- allt i tiden taga intryck deraf. I scholorne
odervisades man i brefskrifning. Den förutnämnda läroboken:
Jpistola Magni Turci var allmän i Tysklands och "andra
inders scholor.'' £Ief oAa upplagd , äfven i Danmark (tr.
519). Språket i de fingerade brefven vittnar om llassiai
nak *). Och våra fader visa ej sällan, att de begagnat dea
ndervisning de kunnat få. Det skönjes i de Svenska brefvén»
D mer i de latinska **).

skiljas 1) från HeUingarnes Apostel» S. Eskils samtida, H^ fr2a
Alyastramunken., lom Tardt Erkeblskop. 3) från Staffan mecl
Gudz försyn Abbot i Tröggö (Enköpings) kloster, troligen samma
tom. Magister Stephanus Franciscaner Minister 1487. Jemnför do
Claustr. I: 92 och II: 35.
*) Ex. gr. Tureiu Fenetis» Ad Patras cum exercitu Teni » Tidi & ricis
hsec yobis cum maximo reipublicas detrimento nunciamus. Fenati
Turco: Nec belli usu, nec yirtute militum, sed nos fortunaadPa*
träs superasti; quae cum minime sit in potestate hominum sita»
eandem ipse rerum yicissitudinem (qua nunc leyissime omniuia
•tolidissimus gloriaris) exspccta : parum enim laudis yictoria habetsL
in qya plus fortunas ludibrio actum est, quan hominum virtuto
seu coQsilio proyisum.
^*) På latinska yältalare» som ej genom sina skrifters innehåll annor^ ^
städes böra bemärkas, lär en sidoblick fa kastas. Deras litterära
producter äro dock • — Sveriges, äfyen der de ej äro S^ensJtB* Der
de yoro af yärde, skulle dock de Sycnsla snart äfyen blifya det.
Dr statistisk synpunkt betrakta vi äfyen Skånska författare och
torde här böra till prof anföra:

Erkeb. Eskils i Lund Planctus JrchiEpiscopi ab Imperatore ca*
piivati; nämdt, der yi talade om Electus Erlandus i Paris. Eskil ^
en af Europas mest bildade män i sin tid , yar intim yän med sia
tids mäktigaste man Påfyen Adrian IV (hade som Cardinal Kic.
Breakspear varit Legat i Norden) och sin tids anseddaste man
Bernhard. Under en resa från Kom blef han fängslad på Kejs..
7rcdr. Barbarossas bcfaUoing» cUer aUa hans btifrand^» o€h hTar-« ^

414,

Shaldehonaten
bar under katholska tideo 2 perioder, de foninor^halany^
paaångernes aå smäningomforilingandeoch demedChr^
atendomen och än mera m^ed Riddarvdaendet uppatiunda
Tomanaernaa, begynnande aom folkpiaoVy bortdöende
rimchrönikor.

af fiendskap uppkom mellan Kejsarn och P2fyen. Det Bref Ln>
denscrn utfärdade ur fängelset erkännes allmänt för *'8k5nt td
vältaligt, käckt, fyndigt och patriotiskt," jemngodt i ttilistiiU
hänseende med hvad som skrefs af den tidens skriftställare af Ei-
ropeiskt rykte. Han kämpade f5r Danska kyrkans oafhangigkl
af den Brehmiska, genom hvilket band kejsaren tydligen Tilkb
som ?i se af Ahsalons historia, göra Danmark, och troL sedan k>
lånorden till Vasall under kejsarstolen. Hvad som kallade Gottif
II Adolph och Christian IV i vapen, kallade Eskil och Absaki
och Anders Sunesson, ett triumvirat af Lundahor, som liter jesii-
söra sig med hvad hela medeltiden kan i tiar framvisa , till bUt
villcr och tapper verksamhet, och vi fråga med Nyerup, vidSakai
anmärkning om det hicrarchiska, som kunde ögnas i Eskils hrcf:
"hvorfor skal man mindre heundre den höjmodigc Bisp, end dcM
tappre Kriger, end Roms Consulcr. Faederlands Slaods och V«*
digheds Kjaerlighcd drev dem allc.*' Till prof på Eskils cpriL:
Dom. Impcrator Komauus nos apud eum graviter pcccasse iopo-
nit, et nos sui rcgni & suae coronas diminutionem fecisse caontor.
Nos autem super his conscicntiam nostram recolentes, obi ait
quando hxc fcccrimus, ncquaquam rcpcrire valemus. Hinc est qnoi,
Dco gratias, accusati non convicti damnamur, et innocentes iatff
iniquos reputati sumus.
Sed hxc est gloria nostra , hic Men detta är min ära, detU mk

est triumphus nostcr; in tanluni triumph! Ty sådan är charaåurm
enim Danici regui honorem & af mitt straffande aU upphöja D«-
danicae eccicsix exaltatlonem dcsi- j/a rtlcets och kyrkans atueende, sll
dero, ut gratius sit mihi jaffhellrevtiiitda/örk^T'

pali pro ea quamregnarc kan än regera i kyrkan.
in ea.

Till prof på huru man skref latin , när man skref väl, anftia
ett stycke af S. Eskils lectiones, trol. ur Bisk. Brynolfs legend i
Lgbr. S. R. H. III; p. 872 yttrande Lgbr. : "det kan man tiygl*
påstå att den som skrifver bättre latin än föril skrifvcr ganska TiL*

415

Fornnordisla kämpeaången.
(850— 1250).
Vi ega få sånger från Gbristna tiden , som gå på dea
ibrnsångs toner, hvilkas lagar man så väl känner af Islands
orkundrika litteratur. Men vi ega dock dylika sånger och ti
^ dem i så säkert förvar, att de ännu trotsa ett årtusende.
!>e läsas på runbällarne. Men ehuru de der äro få , bevisat
Icraf ovedersägligen , att den sång , som coloniserade sig på
sland j hade äfven i Sverige ett moderland , och bö'r man med
lågorlunda visshet kunna sluta, att vi ej här känt blott en
Id af den prosodi , som man finner hel på Island. Sjelfva
rår runstens litteratur är ett fragment. I de 'gamla kyrkor* '
aas murar träffar man runstenar oAa använda. Blott i Hvet-
landa kyrka äro sex bekanta. Dessutom har vid åkrars od*
liDg o. d. många förstörts. Men äfven på de qvarvarande lä-
sas ofver 20 minnesversar på Fornyrdalag, 3 a 4 på Ljdda*
liittr, 1 på det högtidliga hjelteqvädet, i på Aunhenda o. t. t.
Ti tro detta bevisa , att den fornnordiska poesien , som inför*
åcs på Island, åtminstone under runstenarnes tidehvarfbÖr be-
traktas såsom hemmastadd i Sverige. Således anse vi oss här .
tera meddela en kort öfversigt öfver den fornnordiska verldi*
Vggoaden, vid Olafsens och Lindfors ledning.

Slaldestychet delas i allmänhet i atropher (er^ndi, visa),
^f hvilka hvardera gemenligen innehåller 8 i^er^ar eller rac/er
[ord, visu-ord). Dessa äro dock fördelade i 2 hälfter (visu-
belmingr) och h varje af dessa åter i 2 diaticher (visu-fjör*
diingr), förbundna hvar för sig genom alliteration. Detta är
typen, men som dock mycket omväxlar. Stafvelsernas antal
inom hvarje rad omvexlar derigenom , att man mindre aktgaf
på de tonlösa (malfylling), som om de börja versen kallas
upptakter^ De betonade stafVelserna äro merändels lika mån*
ga. AUitteraiionen är något vidrörd , p. 38. I hvarje di«
ftichon eller verspar förekomma 3 ord , som börja med samma
boktlaf, om alliterationen sker med consonanter, annars alla
3 börjande med vocaler, hekt olika. Dessa kallas Rixnhoh^

416

stäfper, den tredje, som bestämmer de odidre (Jbiatafpome)^
kallas hufvudstaf. Alla måste finnas i betonade stafrekr
ocli ej flera åtminstone betonade ord börja^ med samma bok*
stafver. fiistafvarne skola finnas i forsla raden. Hufvudslaffci
bör gerna stå främst i andra. (Dock finnes auctoritet for det
ailiteration y som följts i K. Rings Dräpa i Fritbiof*). Är hot
vudstafven sammansatt af sk, sp , st o. d. finnas meräDdeli bi*
stafvarne det äfven. I kortare versslag, således i fornyrdå'
hig<, nöjer man sig ofta med en bistaf. Man betrak te nu 7}/*
stegaatenen i Södermanland^ (Li^j* B-unurk. o. 851).

€#:;i..,»« »mV Tr:.iMi.. 1 Blstichon , förenadt genom hM,

Stain rautu. t Stain.

at. BrvLpr. sina. ) Andra distichern i hemutichcfl^

JJrauta. nfesta. ) nicd Rimbokst. Br.

X X

T«:,. jcntor . 1 Första distichern i andra Iww* '

1. u^uslrnjLi. ^ tonl5« uppUkt i uti andra rad« '■

jiurkil. auk. SturLiurn \ ^^^^^ ^.^ j^.^^ medrimboU É.

/^iakaar. kutir. ' j . ^

På runstenen vid Eds kyrkostig i Upland , börjar, sedaa
den 8-radiga strophen är slut, en ny stroph i en annan sliogi:

/euna. Trista. \ 3:nc rimbokst. der R«»R fijuuii

lit. /^aknyaltr. 4 första raden.

Han Tar a kriUanti \ y naknas till vocaler, ock »

Fas lisforunki. j mar till dem. (Så äfVen J).

X X

Öfversättningar skola meddelas, der runstens^litteratoreoi
poetiska öfverJefvor uppräknas.

*} Eds stenen i Upland börjar i?ahnvatcr Utbrista rimår; flMft n^^
tadt i fuljaade slinga. Se aedaaför.

417

As90nana eller Liniérim (hending) som är både hel
ack half^ uppkom af samma smak, som rimsbokstäfver. lakt*
fages på Karlevi-stenen på Öland. Såsom:

Fuliin likt hins FulJtpa
Flaislr visi pat maislar,
V/uirirn trä Sas på kum lastenen i WGL.

De på våra runstenar förekommande peréslaffen äro : 1
^orriYrdalog-y som anses för det äldsta af alla Nordiska vers-
lag. Äfvcn kallas det af den gamle Starkodd^ som sjöng på
f«t samma^ Startadarlag ; likaledes talt^ersj sängspråk
b. m. Vi bafva anfört prof derpå i Tyfstegsstenen och förut
ifmnt, att Völnspa ^^v på samma ton. 2. Ljodalidltr bar
»lott 6 rader. l:sta och 2:dra samt 4:de och 5:te raderna
^menligt fornyrdalag allitterernde disticher ; men 3:dje och
Kte äro isolerade från dem, stundom likväl med sin föregl-
Bde rad allittererade. Såsom Aspastenen^ Lilj. n. 868.

^orn f^ar | Fornyrdalagi dislichon , alliltcre^

)

^n l^starla ( rad t med V,

Hur t\ till 4:dc raden som i F:
f^akti karla \ lag, men arbärprcnom rimstarfeu

I V fastad Tid föregående dist.

. .,, . / F: lagsdiat. alliltereradt med Su

ainr at bbi j ^

o f)ikstadt Står fullt isoleradt.

'å detta versslag gå Havamal, Grimnismal, SkirnisfÖr, AIvls^
)al, Lokaglepsa , VafthrudnismdI m. fl. af de urgamla sån-
erna i poetiska Eddan. 3. Drötiquatdi eller Dräpa ul-
i9rkcr sig genom förenin;^ af allitteration och assonans, så-
>n i det anförda ver^jparet på Karlevistenen. Slropheroa
re meräudels, som på Karlevistenen, 8-radiga. Denna vers-
)rm är yngre än de förut nämnda. I LodbroLarqvida och
\rephen i Yngl. iS. af Brage den gamle har den ej ännu hun-
»t den utbildning, som i poemer från Chrislendomens fSrsta
ider; men på Öländska stenen är den snönält efter samma
rosodi , som gällde på Island. Man räknar dock 3 arter af
Siftrinei SlSna Utteratur. 2 Del. 27

418

detta versslag: Toglag^ egentligen Drottqpddi och JLiljiåag
(Hrynhentla). 4. Runhenda igenkännes pA föreningeii af ■!•
litteration och slutriin.

T. ex, Hbt liggia Fqpfar fvcr,

Heåin ok Enar heter ^er. (K um lasten en.)

De som vilja grundligt bedöraraa våra runstenars filder
böra också gifva akt pä att Forn jrdalaget , och Ljddahattr,
som gå djupast in i hedendomeo och sedan blefvo allt sälUjo*
tére, egentligen användas af våra runristare, då vi dereoiot
blott hafva eo enda sten med Drottqväde, som mest blomstra-
de i 9:de, 10:de och ll:te seklerna, och blottan iiggaode
runsten på en kjrkgård befinnes ristad med Runhenda, hvil-
ket äfven är yngre eller samtidigt med Drottqvädet. Här le
vi ju, att den äldre Nordiska vittra bildningen, som framträdde
på Island i skrift, hade redan fÖrut samma skaplynne i Nor-
dens tre riken, och bevarade här den äldsta skaldekoDstea,
fast man lärde sig känna den utveckling , Sången sedermera
vann i Norrige och på Island. Intet egentligt versslag träffas
uti Isländska poetiken som ej kan med stenskrift bevisas hs
varit kändt och Öfvadt i Sverige. Omqväde kan ej sökas på
runstenar, der det är väl, när en stroph kan rymmas. I folk-
visan ingick det tidigt.

Skalderna under denna period äro merändels namnlösn^
såsom alltid då folket sjunger ; dock ega vi några namn. Den
förste döple konung i Sverige Erik Segersäll hade ej lorr
segrat på Fyrisstranden, än han uppträdde på en af högarie
vid Gamla Upfala, och anmanade en Skald att besjunga le-
gren. T/ioruald Hialteson, af hvars sång en del änna ir
qvar, sjöng och belöntes *). Jomspikingen Björn Bredx^ir
lingakappe besjöng samma seger. Vi borde ofvan eriorat
om denna Olympiska fest på Nordiskt slagfält, hvilken dcs^>
utom egentligen tillhör förra tidehvarfvet och genom sina

•; Strinnholm S. f . fl. 1 : M%.

419

Fer och gudasjner lommer den HönoeridislLa hjeltedikteti lå
ycket närmare. Af Olof Skötkonungs Hofskalder äro 2:nt
iförda ; Gizor Sparte, Hiulte Skeggaaon och Ottar Suat"

funnos i Hofvet, då K. Olof i Norrige skötte sona bäst sitt
ieri till Prinsessan Ingeborg. I K. Emund gammals hof sjön«
» Sigward Skald T/tordssorij uti K. Inge Stenkilsons. tid,
farcus Soegiason , Lagman ; i Sverker I:s , Einar Skulaaon
h Halder Squaldre, hvilken slog sin harpa i konungens
»rg samt Jarlarne Sune Ivrarssons och Carl Sunessons salar*
K. Knuts tid vistades här Halbiörn HaU och Thoratein
*horbiarnursonj i K. Sverker I[:s Sumarlide Stald och
liorgeir Danaaiald ; i K. Erik X:s Grane Uialbrcuiarson
h Jonas Sifertersson^ som af Schefferus ansågs vara K»
'erker II:s son. I K. Erik XI:s hof visar sig Olof Thorda*
n och den siste hofskalden i det fornnordiska Skaldskapet
ir Sturle T/iordsson, som i Birger Jarls hof uppehöll

gamla Nordiska Minnenas och den gamla Nordiska sångens
a. Under det dessa Hofskalder sjöngo i hofven och
refvo sedan på Island hvad de sjungit under sina irrfårder,
som Nordiska vitterhetens missionärer, hade folket sina B. u n-

alder, som inhöggo Skaldestycken på våra Svenska run*
foar. Vi erinra oss Thorbiörn Stald i Upland, (Baut. n.
5, 291), Grim Stald (Baufn. 405) 18 Oddur Staltj
m reste sten vid Skäravägen i Eks socken och Wadsbo hä-
d, tecknande ett fyrfota djur på éhdra sidan ; hvarvid run-
itarne torde böra ihogkommas, då runversar på våra rese-
^nar ej sällan förekomma, påminnande oss Ubbe^ Bale och
^mund^ som man räknat till 10:de eller ll:te seklet, ''hvil-

under sina färder i Svearike spridt runkunskap och bru-
t deraf på detta slags vårdslenar, härmed biträd't samt bil-
t lärjungar och medhjelpare." (Runläran p. 116). Vi haf-

således omkring 20 namn från detta tidskifte. Genom
a dessas bemödande bevarades äfven i det östra Skandina-
!n den Odinska scholan i vitterhet, som nu blomstrade i
t vestra Skandinavien, ärida tills dén nya tidsandan hunnit
^da ett aanat att $äita i slället, ända VvW* Hxt^^\S\^^^"^^'^^'"

43P

^aryäsende trängde in under^Folkungarnes regering och Fora*
yrdalag ^och Starkadarlag tystnade för folkvisornas sinälUode
Jyrik och riddarchröuikornas förnäma epik. Af F o 1 k v iss ån-
ga re finnes en legio, och likväl känna vi blolt ett naniD. Tj
"hela folket sjöng." Bi&h. Nils Uermansaon i^ Ltintöping
(^ 1391) uppgifver sjelf sitt namn under Nunnan Eliåif. Son
Andlige Skalder niä nämnas : HaLfred i K. Olof
Sköt k. tid, Bhh. Brynolf he i Skara (f 1317), Petru9 A\r
vautrenaia S, Britas skriftefader^ Dompr, Erici.a Olat {i
J48G.), Bisk. Henr. Tidemansson i Linköp. (»J- 1500). Öf-
rige Lyriske Skalder: Vi känna blott Bisk, T/iomc.t
i Strengnäs (1413), hvars poem er framdeles skola anföras
JSpiske Skalder: Laurentius Canonicns 'jlrosiensis fort-
satte stora riniehrönikan 1519 — 1452. Bisk.. JBrynolf III i
Skaraf sona omkring 1480 skref Skara Diskops-chrönika. Olaus
LaurentiuSy sotn omkr. 1513 skref Linköpings Biskopschröuiku.
Vi cga sårades naiUD pä omkring 30 &kaider från medeltidea

L Lyrik,

Vi vilja först skärskåda, den från hedniska tidehvarfvet
qvarlefvande och .^å småningom bortdöende sången.

a) Fornnordiska Kdmpasxinger i Runurkunder.
Här fu vi se de säkraste bevis^^n på slägtskapea mellaa
Sveriges /nhemsVa äldre och deu Isländska vilterheten.

1) Talversens Starkadarlag med 8 rader i visan samt
tn hufvudstaf och en bistaf, så ock i hvurje rad 2:ne langa
stafvelser eller hvilopnnkter. Ögal ser sjelft det öfriga, sömn
i prosodiskt hänseende skulle tillägga. Runstenar med in-
skrift öfvergående från obunden stil till en hel Pisa (8 v er*-
rader.) Vi känna blott

i. Runstenen vid Solna bro i Upland.

•f Justin + atik'k JurnntrXauk X Jujtinus och Jorund och

XBittrnXfair+baru^vXm^>i-.. BiSm, dt Bv6d»r,

' ^1

:Trum«XAi|^ur Xsinxku^ X r^Jts jttn hflsr fharttm
X onsant X auk X silu X Trums fader sin. iaud

kifi + oaiim + sakar X ' ^•^"^^^ ^'"^ anda oek

j^j^. 'Jul, iHlgif't honom ^

skulder och synder.

+ mun + Ligia + ff^r mdnd Uff^a

f altr + Lifir + ,j länge folk hefi^er

p + slagin + iron , som var uppförd

|> + Eft + efter honom i uppröjd mark.

r -f- svinar 4- Goda spenner

u + at X sin X faj?ur X Gjorde den dt sin fader

igi X Brular X kuml + »»<«' Brakummei

+ wcrba + '*') "Bättre mdnd* parda^

Ruriåtenctr helt och hållet metriala:
mstenen på Ty f 8 tegen i Södermanland, Lilj. n. 851-

igr. auk. Hialmbr. Siurlög" och Hiabnar

I. raistu. SUnar resta

vkhv. sina. dt Bvöder sina

I. nesta. Bvdten ♦♦) nåra^

Entabus^ do kndades

tiriki. t Osterhmien -^

1. auk Sturbiarn. Thorkil och Styrbjörn

ir. kutir. ThegTiarne g-oda*

. Hunsienen vid Nedervalla på Selaon bland hagar

ten läggning ar. Lilj. n. 944,

laet. resa. Sigrid lät resa

hii^a Stenen denna

n. dt Sven

nta. Sin (husj bonde (man).

ift. siklt.. Han ofta Seglat

nkala. till Semgallen

k nar i. med Dyrbar^ ^^W

imisnäs. Om Dumsnäs,

il. Liljcgr. Runurkunder n. 485. I RudUimiii p. S2 finnts en
50t olika afskrifl. t. ex. Birn pr .. K(t)isp ihlåi ani . . suiir.
(Uå/i l^iklha iin i Smaland ei\ nyodVinf^

423

4. Hunstenen vid Eds hyrkoa^ig i. TJfifaaä^ Lilj. n.397.

EahnTaltr X Ut 'ÅagtwM låi

iritta runar. "Riita Hu^or

cftr. Fastyi. ^/^er Fastvi

mo|»ur sina. * Moder sin;

Onimt. lotr X Onims DoUer

te i Aif»i. Dc^ • Ed.

Kuf hialbi. Gud Hjelpe

an t hena. Ande IH^nnes,

(Och i en annan slrnga:)

Runa rista
lit Kahnvaltr
Han yar a Kriklanti
Y«f lis fbruaki.

Jiunor RiVto
låt "Ragnvald;
Han Yar i GrekUmd,
\ar folÅaf^rare,

5 — 18. Munstenar Iws Lilj. n. 476, 489, 545, 675 (jrafr.
Runl. p, 81), 749, 802, 947, 952, 979, 1277, 1441, 1571»
1592 &c. &c. der h<;Ia eller större eller mindre delar af
Starkadarlag förekomma (någon gång synes det vara ett anoat
versslag), ehuru vi på ett ställe upptagit dessa nummer. Half-
va Starkadarlag äro så allmänna att vi böra på dem aofora
prof, således :

Runstenar med halfva visor eller 4 versrader oftast
öTvergående från obunden stil. Vi öfversätta nu blott

19. Minnesstenen efter Eshil på ett berg i Hamra
siog. Lilj. n. 864.

Holmfrid . • • läto backa sten efter Eskil fader sin
Han drog i Orlig
å Öster vågor

innan jFblkshöfdingen (Ingvar?)
JPard befallt.

20. Knuts MinneahdU i BjörJje8tad.?».\Å\vu.^^%^999.

423

Ingorlf lät göra märke detta åt Knut fader sin och Gud*^
g syster hans. Bale ristade i sten. (Bland slingorna är ett
rfotadt djur, troligen Knuts sköldemärke ristadt^. På andra
Jan :

Sten hafver ritat,

Den SiÅnda. må,

j9ale, i häradet

efter broder*

Ojlika versrader uppkomma lätt af sjelfva runstens di*
ionen :

ud ^j«Ipe Tithkomi itistade

nde ^ans. itanor dessa ,

ud //jéipe Gud hjelpe

al dennes. och Cuds moder.

Så har stenen vid Ed i Finweden fått rimstafvar Tusik— «>
Tardi (gjorde) Aura mel j^Her JEla Son Sin. Och stenen vid
ifvelsjö: Thorkar lät gjöra Bro denna Efter iSaksa «Son sin.
fven när intet bemödande kom dertill, bleC snart vers:

lorder oc Askunter Ikilaif lat resa

le satte Sten it i^run

immel efter i?ondc sin.

idfast Han var Döder

ider sin I Dannemark

Fat . . I Apita ^^adam.
(V isingsö) (Wekhobn).

Men äfven om tillfälligheten ej gjnnar och rummet eller
rmågan ej medgifver minnesrunans affattande i talvers med
mstafvar, behåller deu likväl oftast samma rhytm. T. ex.

rinmun *) satte Thurun satte

en denna ' Sten efter Oskil

ter Heru Bonde sin

ider sin ^^^ «fter

♦; EfUr Lilj. Vi läste der I8l6 jårinftUt QiXt^i^%\^.

424

[Och efter] Söner lina

Bröder tina 3ven pch Tafve,'
Thorbjörn pch Awi (Vernamo)

(Hvctlawda). -

2) Ljödahditr j eller Talversens 6-radiga versslag, med
första och andra, samt |]eide och ferate raderna genom ven-
bolstäfver förenade* Framspringa äfven ur den obundoi
rtipstilen*

21» ,JJimimelstadst^nea, l^ilj. n. 692. !Efter en obaih»
den början:

Hier, man. stant^, Här månd* 5flnda

Stan. mibli. bua^ $ten mellan byar«

rapi. tekr. radad täckt

far. ryns. i. Det Äönes i

/Bwnuro. fim tum, ^""or dessa,

Pali ri*ti. ^»'« ^^«'*d«-

22. Aspastenen Pid Thingshögen, Lilj. n, 868,; Tliura
raisfi sljn frinsi ut Ujbi bunta sin,

Thura Var ' Thuras //^ärd (man)

Han Vistaria * Han /f^esterlcls

Vakli karla /A^ägde *) karlar.

Stain sirsi ^/en denna

3lanr at Ubi ,Sfändar at Ubbe

o Jiksladi. i Thiugssladcn.

2'^, Stenen vid Kungshushy. Lilj. n. 097. Ilvarvid iii-
skriflfn pä Skqlelöfs kj^rkodörr torde ii jetnnföras. Lilj. n.
1908.

3) JOrapdy eller det högtidliga 7ij eltequädet med visor af
8 rader ined rim och 3 långa tonvigtiga stafvelser i livardera
•amt 2:ne bistafvar i den första af de genom versbokstaf par-
vis förenade rader.

*) TVäga — offra. Wecla - Wectam — W^cc-sjö. &c. se p. 145. In-
tct Tordrar att man an\a^eY, Äcl Aciv\\«l >Nv^^>^vi\^ NvVvwi, ^%x ^^^^^

425

24. Karlewistenen på ulaiid. Lilj. n. 1323.

Liljegrens låfart, Arendts läsart,

H- FulHn : likr : hins : Fulkhu : Folffin liggr hins/y^du

'WlajAtr: yisi hat , majsUv : (YXastv Tissi &at^ n^np/fap

Toi' / ir ; Tulka. : hru Lslt Deydir </olga pru</ar

Trau/r : i : T^aimsi ; huki : *) Dvaufft i 7>eimsi hati^

llunat : Rai j^yihur : Äfl£,a : »Munat r«rf vidar rarfa

^ukstar^r : i : tanmarXi; Kyggstc^r/r i "D-Anmerkn.

'VantWs Jarmmikr{/;i/ar : \and\\s jörmungri/itffar

Ur iLTontjiV^ \onti **'). Ur gra»</ara la»</i.

Stan • • var . satr : aiftii ; Sibi : . . upa : Sud ; fultar : i

in ho is : lij^i : sati : at . u : tausa.

*) Af rimmen Auk och uk hämtar Peterscn i sin Sproghistoric, ett af

sina bevis, att au uttalats som u.
•) Dessa rim i grundstnfveUcn , af 2jnc med tonvigt fOrscdde ord i
hvarje rad» gjorde gonom sina ljudfall (synnerligen af cousonan-*
ter) tonen så högtidlig, att det ansågs förringande att i annat
Tersslag hcsjunga konungar och berömda hjcltar. Om vi kunde *
hoppas '*raagnis excidcre ausis,** så skulle vi drista göra de pro^
fodiske egenheterna synliga genom en öA^ersättiiing ;

Aufö/arn (mäng) /oljde, FörgorarA

Yörstc af ilen den den störste —

Verldcn det ^"et — har färden

^isst slutat och här uMutat,

Hvi månd* ej den "Rddvise RädtL^

Den y7yggsta;'^e i Danmark?

Ej 5tj/ra 4c dyrbara

Stränder af yVenden ?
Arendt, den "vidunderlige antiquarien*' upptäckte först att in^
ålLfiflep var ett Drottqväde: Man öfversätter olika, ty det ur et|
9f de svåraste ställen i vår äldre poesi. Sjöborg fär af 4:de raden,
"Döda fiender uppvälla såsom vålnader ur denna hög.'* Man tror,
0tt en kämpe ur Erik Ejegods här jordats i högen (i ll.te seklet}.
Det syncs^ dock snarare vara fråga om en Viking, från de dagar,
då en sjökonungsthron pä Öland kunde af en Drottqvädare auscs
Jj^suten af en herr§kiire på Danska tcH "WcmVv^V-Ä Vvv&Xcw.

424

[Och efler]
Bröder tina
ThorbjOrn och As8,
(Ilvetlaoda). «

55u«r lina
3ven och Tufve.
(Veroamo}

2) Tjjödahdttr j eller Talversens 6«-radiga versslag, neJ
första och andra, samt f)t*rde och femte raderna genom ven*
bolstäfver förenade* Framspringa äfven ur den obundni
runstileot

21. Mummelst^dst^nerh
den början:
Ilicr. Dian. stant^,
Stun. Diibli. bua,

rapi. tekr.
^ar. ryns. i.
/Bunupa. pim sum.
I5a)i rifti.

Lilj* n. 692, Efter en obuih

Hiir månd* 5/ånda
$tcn mellan byar«

radad tuckt*
Det Aöues i
/funor dessa,

Balc ristade.

22. Aspaaten^n Pid T/iings/wgen. Lilj. n. 8C8., Tliura
rais]^i st in {>insi ut TJ))i bunta sin.

Thura Var Thuras //^ärd (nian)

Hiiri Vistaria " Han /^cstcrlcls

Vakti karla //"ägde *; larlar.

Stain sirsi Sten denna

Slanr at Ubi »Srandar at (Jbbe

o J^iksladi. i Thingasladcn.

23. Stenen vid Kuugshushy» Lilj. n. 097. Il varvid In-
skriften }>u Sk!U<-iöfs k^rkodörr lordt: iu jciunföras. Lilj. n.
1908.

3) JJrapay eller det högtidliga Jijelleqvddet iwvA visor af
8 rader ined rim och 3 länga tonvifjtigu stufveUer i Jivaidcia
•amt 2:ne bistafvur i den första af de genom versbokstaf par**
vis förenade rader.

♦; TViiga — offra. Wcc.ta - Wcctam — Wrc-sjn. &c. se p. 145. In-
/ef Tnrdrnr att Oiau an\ufrY, *Vcl vVo\\\\% >N\k^>A\\v\^ N\V\u^>%t ^^n^^.

425

24. Karlewistenen på Ölajid. Lilj. n. 1323.

Liljegrens låfart. ArendU läsart,

y Fulkin : likr : hins : Fulkhn : Folffin liggr hins/y^du

^XajAtr: visi Ijat . ma/o-^ar : (Fl^i^ftr vissi bat) n^np/fap

'^aij.ir : Tulka. : bm^ar Z>eydir </olga pru</ar

frai/^r : i : T^aimsi ; huki : *) Drauffr i 7>eimsi haii^

Sunat : Raipvij^ur : RaJ,SL : »Munat reid vidar rarfa

luksUr^r : i : tanmariu Kyggsttfr/r i Danmfffita

/on^ils Jarmimkrff/t/ar : \andi\s jörmungrund^v

Jr kro;i/ara lonti ^*y Ur gra»</ara lri»</i.

>tqn • . var . satr : aiftii ; Sibi : . . upa : Sud ; fi^Itar : i
D ho is : Ijj^i ; sati : at . u : tausa.

*} Af rimmen Auk och uk hämtar Petei*scn i sin Sproghistoric, ett af

sina bevis, att au uttalats som u.
•) Dessa rim i g^rundstafvehen , af 2:ne iricd tonvigt fOrscdde ord i
hvarje rad» gjorde gonom sina ljudfall (synnerligen af cousonan<«
ter) tonen så högtidlig, att det ansågs förringande att i annat
Tersslag besjunga konungar och berömda hjcltar. Om vi kunde
hoppas "raagnis cxcidcre ausis/' så skulle yi drista göra de pro^
fodiske egenheterna synliga genom en öA^ersätt^iing :

AufJ;-arn (mång) /^Ijde, Förgorara

¥örstc af fienden den störste —

\erlden det ^"et — har färden

f^isii ålutat och hår uMutat,

iivi muud* ej den Rd</vise Rädst^

Den Rjggsiarke i Danmark?

Ej Stj/rsL 4c dyrbara

Stränder af Wewden ?
Arendt, den "yidundcrlige antiquarien*' upptäckte först att in«
ålLfiflep var ett Drottqyäde: Man ofyersätter olika, ty det ur ct|
af de svåraste ställen i yår äldre poesi. Sjöborg far af 4:de raden,
"Döda fiender uppvälla såsom vålnader ur denna hög." Man tror,
0tt en kämpe ur Erik Ejegods här jordats i högen (i ll:te seklet}.
Det synes dock snarare vara fråga om en Viking, frän de dagar,
då en sjdkonungsthron på Öland kunde af en Drottqvädare anses
hesutcn af en hetr§kiäve på Danska tch MVcu^vsV^ Vu-sX^sw.

426

4) Runhendaf
ett versslag I med visor af 8 rader och lika slutrim i de ge*
nom lersbokstäfver såsom Starkadarlag tillsammanhöraiHle ra-
der, låter spåra sig på eo

25. Liggande grafaten på Kumla Kyrlogård i fVh
stergötland* KudJ. p, 85.

Har liggia fa^^ar ^yer Hår Ugga Jådgar tvä (far «eA mil

Hcpin ok Enar hetu ^cr. Heden och Enar de kåta mä»

Härvid kunna vi erinra oss

26, 27. Mingarne å Foraaa och DeUbo Kyrtodörrcat^
Lilj. n. 1952 och 1853, hvad plats i prosodien än må tiller-
kännas dem.

Under runornas blomstrande tid funnos således skalder i
Sverige, som idkade samma skaldskap, som deras fräiider få
Island, utgångne ur samma Odinska schola. Vi ha redas

•

nämnt några som bevarat oss bevis derpå i stentaflor, som e)
*så lätt kunnat förkrossas. Att biuket var att öfver den bog-
lagde mannen qväda en minnessång , äfven om man blott in-
högg i hällen några få obundna runor, finna vi deraf, stt
ännu upprepar allmogen sånger, som "skola stå" på en viss
runsten, men som ej stå der, fast än sammanhanget mcIliD
sången och ristningen är tydligt. På JNömmestenen i Njudio-
gen, Lilj. n. 1214, står: Rufra rUti stin pansi aftir suni
sina S(p)in auh Thurstin. Turika kupan fapura aul at
Sam Rubir at S(y)in ; men följande versar föregifvas af all-
mogen vara der ristade :

En sägen: Här ligger Ruwa i Russnäs med alle sine män,
Den ene helte Rue, den andre hette Sven,

Den tredje hette Thorsten.

En annan: Här ligger Rufeka i Russnäs med sina tre mäo,
Den ene hette Rue , den andre hette Sven ,

427

10 tredje: Aue Rui i RuMnäs •

Sätter opp Stenar
För SÖDeroa iioa*

S& stär på bälleD i Breds KjrLorour i Upland, Lilj. n,
38, pitbiim lU alwa siin iifti suni aino* Meu i folk na in-
et lefde en sång, som troddes der ristad:

I Engeslade kringla
I Niende baga hörne

der Jigger en sten.
Under stenen står en kista,
I kistone Jigger ett svärd:
Ho gräfver mot udd, blifver död.
Ho gräfver mot egg, blifver skadd,
Ho gräfver mot hjalti (svärdshandtaget) behåller guldet

Mera bekant är versen : Imellan Far och Flå ,^ Der stå
$ hiator två äcc. , fastad vid Edsstenen i Finveden.

Detta allt torde bei^isa , att, äfven förr än den nuva^*
mde folkvisan aUmänneligen intom med riddaruäaendei
%der Folkungarne y fann» i Sverige en folksång på
m fornnordiska tonarten^ lärd från Brages tunga ^ 6e-
irad från jisatrons dagar , och som klingade i para da-*
iry så länge sången från hedenlhös ännu diskades i Hof^
U och Isländska Skalder der b^sjSngo vid ^ina harpor
f gemensamma minnena på gemensamt språk och eft^r
'ddornas prosodu Vi återblicka ännu en gång med vörd*-
id på den urgamla Kämpasången^ då vi nu vända oss mot
iss cAerträdare, den

b) Ridderliga Folkvisan
i folkminnet *y
Vi hafva föVut någon gång antjdt, huru Ghristendomen

11 Hedendomen i sitt möte måste frambringa en mel lan ton af

*) Vi känna inga lyriska sång«r dikUde i Sverige på fornnordiska
tonar Ud, utom dem, son, skrihie med tunot \ «\ää»V>jl\xä»X V&^Xax

428

%egQe, och att detla JDöpla f^ihingaväsendet h\tt jRiddtT' y
lighetj lika originell i sång som i värf. Yi ha anniärkt, hn- \-
ru ifrån andra länder Biddarsången småningom inträngde i r'
Norden, och häqvisa nu till den upplysning vi , vid närvarande 1^

tidchvarfs churakleristiki sökt lem na om medeltidens lyriskt 1^
element. Ty såsom lyrik är dikten den renaste dikt, suson
lyrik kan sången snabbast flyga från läpp till läpp, från laod
till land. Oss ålerstår, alt först skärskåda den lyrik, som upp-
stämdes i Sverige i samijud med de främmande sångerna; så-
ledes den inhemska Bidderlighetens folkvisor.

Eddasånger, omdiktade till folkvisor. Vi
känna pryms Qi^ida eller Hamarsheinit n. VIII i Poetiska
Eddan, hvaraf tvenne' gamla uppteckningar träffas på K. Bibi.
och som äfven blifvit omdiktad till Danska och Norska folkvisor.
Vi vilja anföra pgof på slik omdiktning der det för talspråket si
väl passande fornyrdalaget omsmält till visans klangfnlla nielodi}
der rimstafvarna ofta försvunnit, som gifva talspråket su royc-
Itet eftertryck, der den ena versen är en osyn Ug, men alllid
närvarande Echo, som svarar så likljiiHande på förra versens
Pfarcissus-rop, och der livarje halfvers följes af ett oiiirpädr,
som antyder grundtanken 1 dikten. Man ser här en Ivcklij
öfvergång från tvång till frihet, och får anledning alt beklaga
de tider, som velat bevisa sina framsteg i vitterhet genom öl-
vergång från frihet till tvång. Det är ej godt ^ när man , vid

^^•^

århundraden. Men några Korska och Isländska, som röra S^eriget ha

blifvit hevaradc i länder, öfver hvilka en lyckligare stjerna lyste:

JiaLo7iarquida af Slurla Thordson öfver Konung Håkan Häkans-

\^ons resa till C("fa elf (i denna Konungs Saga^, utgifven nl^l

lat. öfvsältning af Thorlacius i Ant. Boreal. Obss. Sp. Sdam.

f^izar-vUur af Sten Hcrdicson om Harald Sigurdssons seger ofrer

Sven Esfridsson vid f^Usa d. Finnes i Knytlinga Sagan och Harald

Sigurdssoqs Saga. AnHvaka sänd till Eäkil Lagmans gemål af Snor-

re Sturicson, Gunlög Ornislungas och Rafns samt Hallfred Vao-

dra?dai>kaldt sån^tr i Olof SkUikonim^é Ao/, Sturla Thordsions *^

t^il Birger Jarls ära la. m. m. m. "i-xo i<jx\3\ i^x\to:^\\\ä.

429

eken af poesieos ande^ brottandes med prosodiens formerf
ij annat än minnas Laocoon i kamp med ormarne, äfven
nan måste beundra den kampandes muskelkraft , uppenba*
den ohyggliga fejden. Vi neka ej, att vi ofta tänkte på
a antika grupp, då vi spårade en halfpoelisk tanke i
tqvädets linierim och Starkadarslagens alJitleration.

I Eddan:

var hi VingT)örf Vred vardt Fingthor,

nn vacna|>i ^är han vaÅnmd»

IS ha mars ook sin hämmat

sacnaf)i : hos sig saknade,

nam a t h rista ^^^S f^Hfjf*^ skakas

nam at dy ja , hufvud börjar skäl/ya ,

arT>ar burr och jordsns son

'. preifat. trefvade kring sip

mn hski ofiha Och dessa orden

yrst um qvap : fSrst han qvad:

}Vk no Loki! m. m. Hör Loko! m. m,

I Folkvisan:
Thor karl sitter i sina säte

Kim mar om sin färd,
Troll Tram (Thrym) haar mioguldhammar stuhlet
Däth var en usell ferd.
vädet: Thor tämjer fåhlen sin i tömme.

Hör du Z/Ocke JLewe

Z/eged rangen min
Du skal flyga all JLand omkring

Och //eta mig hammarn igen. *)

Då Loke kom till Trollet Thryms gård, sä, enligt Eddao^
ir tat i haugi Satt d kuUen

drottinn, Thrymer, Juttardrötten,

RimbokstäfvefDa äro här bibehällDa, till och med i det tillägga
ler Thov bar fatt en jfi&ie alt luuVa i toiam^v.

430

greyom. ii bobi
giillbavnd snöri
ok fnayrom sinom
mavn jafnapi.

Sina hundar grå
kan guldband snörde,
sina hästars mahn
jemn han klippU»

ici

n:,

Men då folk visan diktades var jernet iDkommet och mt»
det de starkes sysselsättning. ''Troll Tbram stod och smidde.''
Äfven var ett nytt räknesätt anfördt. Tbrym qvad: Jag lur v
hammarn förborgat åtta raster djupt uoder jorden." Hei
Troll Thrara sjöng:

Thor karls hammar haar jag tagit, jagh döljer hoDom dj

ett ord|
Femten fambner och fyratijo ligger han under jord.

Qvinnovreden har ock bfifvit en tyst fast harmfull «mär*
tasj ifrån att vara det talande raseriets. Man jemnfore
skildringen, då Thor föreslog Fröja, att gifva Thrym sid handi
på det han måtte återfå sin hammare (till detta ^is vilk
Tfarym endast återlerana sitt rot).

Rei^ varp pä Freyja

oc foasapi

allr as&salr

iindir bifpiz

•tavic pat ip micla

men Q brisinga :

^•mic vciztu verpa

Yergjarnasta»

af ec ek mep per

i Jotunheima.**

Fred vardt Freja
och flåsade ;
då skakades hela
jisaborgen.
Flög Jr än iröstet
Smycket Bristng:
**Mangalen skulle da
tro mig varat
Jore jag med dig
till Jotunheim**

med Folkvisans:
Däth war wäna Frojenborg, hon blef sa illa dervidh.
Att blod sprack af hvarje finger och rann på jorden nedh*

Man känner, att Thor som då beslöt att låta sjelf förkläda
sig i Fiöjas drag t, infördes \ loV^«v% %%Lv^^^vi)^\iaxs\tBÄ\^^\\v^^

iS, efter broUopsmålliden, nedslog Jotens hela hu§ och åter*
inde med sin hammare. Enligt hvad p. 41 anmärkts, är detta
/'dl igen ett minne från Thor Sigges sons äfventjr med Forn-
riterna, hvilka han synes såsom kämpe önskat besegra, då
en klokare fadren ville besegra dera såsom Prefft och JLag'»
tiftare. Eddan säger uttryckligt, alt det var Thor 0{>ins
€)n, som åkte med hajrar^ (hariner *)?) och Freyjo Njar
par döltur ur Ndaldnom (Norstnna, nu Rosersberg), preatm-^
Man^ h vars g'udinna åkte med kattor (tigrar) i Österländerna,
bSnd i hela Europa då Njord och Noatun blott blifvit bekan-
:a inom Skandinavien.

Det är sannolikt, att ej denna Eddasång allena bibehöll
lig i folkminnet till den tid då den kunde öfvergå på folk-
'isaps älskade tonart. Ej sällan förekomma eddiska omslrif-
lingar i de äldre folkvisorne. I Kung Speleman ^ aAryckt
r Arvidsson ur Yerelianska Samlingarue, frågar kämpen vid
Hvid^kier konungen i Helsingborg:

■

Antingen vill du på vatnet med mig
Dhet rödaste guUet **) uppväcka . . .

Minnen, som på Island behandlats såsom ut- .
Forliga sagor, klädde i folkvisans drägt i Sve-
rige. Vi anföra den sista dyningen af Fundin JSoregur ^
kvarom vi yl trät oss p. 30 och 75, enligt anm. vid deo första
''romansen" hos Arvidsson (N. 13). Tydligare är öfverensstäm-
i&elsen mellan kämpavisan (hos Arvidsson n. 8), Essbjörn Pru^
flfe ocA Ormen Stark och T/idttr Orms Störölfssonar i
^ornmanna Sögur III B. Isländaren gaf dock åt sitt minne
Sannsagans form , Svensken gaf deråt folkvisans, Äfven der-
if ser man det öfvervägaiide poetiska elementet hos de syd-
igare Skandinaverne. I begge formerna uppenbarar sig hed-
lisL kraft, parad med katholsk tro. Svenska visan jhagkom-

*; P. i 9. *»; Blodet.

432

mer sitt folks käraste helgon och tror honom hemmaitadd i
Ghristenhetens hufviidstad.

''Vill nu Sancte Erik i Hoom ,

Att jag må guldet vinda,

Hälften af thet röda guidh

Till Room skulle iag senda.'

Ramunder Grips Saga behandlar samme troligen Svensle
kämpe , som Kämpat^usan Rainunder (Arvidss. n. 12). Min-
net är localiseradt vid Ramundahoda i Nerike och Ramunder*
häll »i Östergötland. Visan är en parodi på kämpavisornas öf-
verdrift. Hjelten är så stor, att "det blir honom nästan for-
trångt," då honom bjudes "Femtio alnar till byxetyg och fem-
ton till byxeremmar." Han afhugger ett jättehufvudy som 4
par oxar tröttna att draga. Stilen erinrar om samme satiriske

*förf. sona Hr. Lager ock Jon, K. Sverre kallade deu helt
simpelt en lögnsaga. Det synes således som den enda sagaiii

' hvilken tycks förråda en Svensk författare, som i sednare sek-
jernaaf medeltiden kpmmit att nedsätta sicr bland Kländarne
velat i humoristikt lynne lemna en carricatur på deras redan
6'fverdrifna sagoväsende.

Ehuru vi ej ega i Bibliothekernas förvar inhemska sagor
i obunden stil från dessa tider, så sakna vi ej i JolJlrvisans
dragé en SagaliUeraiur , som förtjente särskild behandling.
Man syntes vilja, dj man diktade^ lata sjelfva formen be-
känna alt det var dikt,

^ Svenska Sagor i folkvisans form. Vi vilja häf

anmärka: först ur Små/ändska Sagokretsen , emedan de

äldste hos Arvidsson hora hit: Herr Roos och Peder Rocs-

sons mitiSiiessdnger* I Verelianska saml. N. 12 hos Arvidsson.

llerr Hop var en Viking på gränsen af Småland och Blekinge»

en nejd, som "den siste Friseglarens" snille gjort vidt bekant.

Herr Boo", han tala till svennerna små: "Sala mig mina Iiäsla!

Jng vill mig fara af landet ul, Dhe AtMiimande Kungar att gästa.

'^^'' gji/ane voro dV^e ^Vk^^tiv.

. 433

Han rider tig deder till t jöaitrandh, Han§ ikiep dbe Yorosi raska»
Dhe bäste SjömäD i landet yar, De månde lig med honom hasta.
Så gyllane m. m«

I hissen nu segel på mine härskiep , Så fort vill jag utsegla»
Min far iag följde så mången dag, Han lärde i bölgian mig spegla*
Så gyllane m. m.

Emellertid for Herr fioo åstad från Plechianernas kust-
mnåj och ''gjorde kinden kall på mången röfvarekung/' Jr^
Hmdarnes Konpng fiotamus med 15 stora skepp ''ble uti sjön/'
Heo rättmätige konungar skyddades af Vikingens arm. Han slo|;

'*tre kierapar på Nordafjell , Dhe värste i Noriges rijke,
- Dhe ville mörda sin egen kung Och tyckte ingen sin lijke.''
ijoHLungar flydde synnerligen för honoro. Allt underkastade
g honom y hvar han for fram. I Spanieland besegrade han
luier folkets jubel 7 resår och vann deras silfver och guU.
edao' seglade han till GreJtland j emedan ryktet förkunnat,
^t der funnos kämpar y för hvilka "hvar evige man reddes*"
^c våldtogo qvinnn och mo | och gjorde allom stort öfvervåld,
k att man ej hörde och sporde till annat än ofärd och olycka.
r«rmer hette förste kämpen , som trädde fram i spetsen , med
it långt svärd. Snart 'Må hans huf?u på jola å gapa." Snart
fede Herr Boo dem alla i en ring , då

"hvar man priste dhen ährlige Boo För han ur faran

dhem frelste.''
Med allas bifj^ll blef bytet hans. Och detta var ej ringa:

Sju cameler dbe boro nedh Til skiepen dhe gullsäckar tunga^
' Dhe alla på vägen tröttnade vedh , Fast dhe voro så unga»
Ibd «skäl utropade nu Boo :

Au vill jag .segla till Småland igen , Besöka vännerna mina/'
Och präktig hemkom han.
• Hans segel dhe voro af silke giord^ gutlsticka' i alla sömmar;

Bans skiep dhe voro så mycket rijk Wehl lästa med många

Porgjlta irorö härskiepen»'*
^f^fr^ SåSftalaUératur» M DiL ^A

434

Ha O förskönade sédao sin hemort och befastade derigi
■ fitt minne.

I^är han kom hemb alt til sin gård Ett torn han bygdeåo]

I samma Sami. n. 30 hos Arfvidsson träffas Peder £c
. sons *) sagosång.

Arla var thet om morgonen, Så fagert lerkan sång^
. Yp stodh Herr Peder Boosson, Han kläder sig för sin
•:. J rijdhen uth.

Här råder en mera ridderlig anda än hos f^ikingen^ hi
fader. Han rider till sin käraste i Halland och gästar på
san en Morbro(^er i Skåne. Denne underrättar hoDom
jnÖtande lifsfaror, men han svarar:

Neij , aldrig skal jag pmvenda Förrän iag har vunnit deo^rooö!!
Jag håller den för ingen^ofman vara So^räds^fasthabskalld&r.

- ^-^ . '^ \ rijdhen uth.
Han rider emellertid i "rosendjBurtd ," der en "fager öi
sven ," en "kungens lille smådräng" möler honom. Han "dra)p|
guldringen af sin hand, guldkedjan af sin hals," för attft
veta hvad som timar i Konuhgens gård« Han köper derndlJ
af Hofmannen en bcdröflig nyhet.

I Lundakyrkia i Skåne Dher messe Clerker nije ,
Dher kommer sielfner kongen j dag Dher skall eder fäslemövijaii
Vid denna underrättelse ger ynglingen sin häst sporrarne.
De vndrede alle som sågo dher på Att jorden eij uoder

honom rimbner.
TJnder det han nu rider "under gröna lijdha, fick han %t
gyllene karm, som glimer moht sohlen så wijda." Der iitt
jungfru Ghirstin, hvilken med häpnad frågar sin tärna, hfcn
den jernklädde månde vara. Tärnan kände, att den appclgrt

•) Arvidsson har Peder Pallehogssrm men Vcrelius: Palle Boo »■•'
Vij.a. Peder kallas ncmligen i Smaland Pällc; n2gon snm reW
underrälta , a»' '^cssa vaiuncn voro ett, har derigenom foraiMtiffr
Att d« Llefvo t\\, Onv dentie "ättY Vt\tx %^ MxiuMt^v» r«nr«/f |i
i 7, 19 ocb här oUdU p. \0^.

435

4en var Herr Peder Boossons. Köresvennen , som länkad*
Lestöramar, var af samma tanke. Den jeroklädde bjudes att
igsna sig ; ty "efter kommer sjelfver konungen ," med fäst-
nnen Herr Nils. Herr Peder röfvar den sköna och rider

Danska mil , dä han är vid sin gård *), Hans systrar sti
ber ute med krusat och flättat huhr/' bäf vande för följderna
detta steg. Emedlertid följde Kerstin Herr Peder i brude«*
Ig. Men snart stod Danska Konungen och dess män med
9fpjut och sporspena foot på gården,
irr Peder måste lemna den skönas famn:
BEören J det min sköna Jungfru J gingen mig altid i dröm*

men,
lag beder er för den e?ige Gu4 S viljen mig aldrig för-
glömma.

Med sin hSige fällde harn Danska J^onungen tifl jord; men
>ade snart sjelf. Plerr JVils försäkrade väl, att han
ft kär höll henne enka, som hon både varit mö.

Hen Jungfrun svarar:
•aldrig så lefver jag den dag, jag glömmer Herr Peders död;

försäkrar, att den lilla kind, hon hade under sitt bälte,
lie en gång hämnas sin fader. Hon gick derempt i klo-
. — Herr Peder och Hans Brorsdotter , (syster enligt én-

änteckn.) n. 47 hos Arvidss. En Konung och Drottning
a till Njudungen (ett gammalt Fylkisrike i. Småland),
kitingens broder och dotter blifva hemma. Farbrodern vill
fora den sköna prinsessan och hotar henne med samma
äid, som Potiphars hustru. Hon hoppas, att fadren ej skali
& den dikt, hvarraed den elake ville kränka hennes rykte,
ho han ej kunnat kränka hennes ära; men

Herr Peder han gångar för konungen att stå: ,

Och hör Herr Broder hvad jag säga må:
')U Adelin hade fått ett barn som hon satt qvickt i jord.

Volkiägncn furlägger denna till Bosgård i Ursbul t socken, den ti-
^4en en Kungr Hake bodde pl Hackcqvarn. St TuneU VIU ed«\>\
D. i afJ, p, 610.

436

Konungen kan ej tro kär brodrcDs ord, men N

huru kan gräset på marken gro,

Här intet konungen tror broderens ord?
Detta var bevis. Snart fick Stolts Adelin sucka:

Mip dynor brinna röda, mina bolstrer brinna blå.
' Gud glädje mina lemmar, som skola hvila derpå.
På bålet begär hon en vattendroppa, lik honom, i hTarso
hon derom bad. Herr Peder,

Han satte ett horn uppå ett spjut ,

Den lilla droppan den spillde han ut.
Kär bålet var i sin högsta brand, stod Stolts Adelin der
med det sväfvande gula håret. Snart « var bålet brunnet
fallet i glöd. Då komnA>4^v> dufvor af himmelen >ned,
snart upps^äfvade trenne. Den ena var Jungfru Maria,
andra hennes Mö, den Itedje Adelin. När Adelin kom i k
melen, bad hon om nåd för Fader och Moder, men aldnfl
för den mest behÖfvaftd« -«•• för Faderbrodern. FörgäffCi
den sednare. Nyss de 3 dufvorne försvunnit, uppkomn
djeflar, och 3 flögo snart bort. Den 3:dje var FaderbroderO'
är ett äkta järtecken eller legend , försedd med vingar, i
'kunde föra den öfver landskap och genom sekler till dem, i
blott ur minnessången kunna hämta sin vittra bildning. <
vi, som vant oss lita på skrift, kunna knappt begripa, b
folkminnet ofta i sekler bevarat sånger af 100-taIs versar
Bland Arvidssons romanser finnes en Germund Smed o.
som är förlagd till Odensjö, och nedryckt från ridderlig
tens spher ända till pr estens dotter och en smedy ehuru
|[runddrag, liknande en romans i Des Knaben Wunderh
Den lär således vara utländning.

Nästan hvarje provins har sin sagocyclus, der min

framklinga på visans toner. Derigenom uppkommer ett

mantiskt Epos, som folket älskar lika hÖgt, som den. s. k.

dade ver Iden äUkar Frithiof. Ofta torde localiseringeo

historisk grund. X}r Södermanland.^ Eagokvela må aafi

•E6be SJkammeUion pÄ Tldön. W.xn\^\v tw. ^'^. ^^x^

;^ iorlagd från Danmark , der en Ebbe Skjalms sonsop Tar
B vida beryktad man, beslägtad med Svenska konungahusel.
'w Nerikes Sagohretat Kämpen Aamunders minnen, kTar-
OQ vi redan nåront^ och flisan om Nunnan i Aiaebérga Klo^
fer^ b varom äfven ytterligare skall nämnas; ur Norrlands
zzqoireta: 5, Staffans visa^ den engelska missionärens frun
CXX)- talet. Ur Östergötlands: begge sångerna som kallas
tposterro/pet y Per Tyrssons döttrar i fVänge m. fl. ; nr
^estergötlands : Offersången vid Ingemo hdlla\ ur den
Bohusländsla : den härliga romansen ^xel Tiiorsson och
Siön fValborg. Men folkvisornas geograp/ii är ej ensam
Intressant. De ega äfven en historia. De äro äfven ur
jpsona synpunkten ett härligt romantiskt epos^ diktadt af ett
^Ift ärtusen, def hvar}e århundrade uppstämt sina d^t^etat.
mII 800 — 1000-taIen torde de folkvisor säkrast hänföras, söm
fi«a sig diktade under Christendoo^ns och Hedendomens kamp
i«d h varandra. IJit föra "vi : Visor ^ der runor beteckna en
%rdom som ege% af onda , skadliga makter. Således äeo
ifirliga Runsången jRiddar Tynne^ Sv^ Fv. 1: 7., ur hvil-
«D vi meddelat några accorder p. 24^ 25; Runsången Käm-
^€n Grimborg

''som såg intet himlen för pilar och spjuV
bch der sångarn sjelf vill föra sina runor med äran* Visor ^
ier de gamle naturmythernaj som af speglade det Gudom--
Uga i skapelsen, fått en dyster färgy ock naturkrafterna
meka under en förbannelsedom^ hvarur Christendomen
Mena kan lösa. Ty en sådan reformation i physiska myth«
kretsen måste tidigt alstrats af Christendomens lära om natu-
rens fall, om den förbannelse, som Gnd uttalat öfver jorden.
De Benediktinske Missionärerna i Ansgarii spår måste först
infört denna tonart i naturpoesien. (Om deras inverkan på
rår äldsta Ghristna folksång få vi anföra mera vid skildrio-
gen af epiken.) Necken, som slog förut sin harpa så gladelig,
instämde nu i hela Skapelsens suckan efter försoning, oth
nan hörde hans klagande toner i bäckens dystra brus mellan
IngarjMi tufvor och mot ttrindernai Uenair. 'LV^^otya^ ^^\4^^

.438

mythens eoglar^ buro nu fallets Kainsmärke på tio pam
man afskydde och friiktacle dem. Menniskan hade kom
i strid med den fallna naturen. Hon sträfvade numer efts
harmoni med en högre verldsordning. Till denna klass bor^
diktade tidigare eller sednare, XjindenSw. Fv. III: 87, Lim^
ormen n. 88 , Kechien n. 89 , Hafsmannen n. 90 , Ifq/i-
fruen n. 91 , Herr Olof i Elfvornaa dans n. 93 , Hm
Magnus och Safstrollet n. 95. m. fl. Till 1000-talet
den nyssnämnde S. Staffans äldsta minnessång j fast
redaction af hans visa synes vida yngre och kan ej inom fo
visornas chronologi få någon viss plats. Till 1100-taIets f\
och 1200-taIets början hänföras med »käl de sköna Romansc
Klosterrofvet. Jierr Carl eller Klosicrrofvet lär hafvaafi
ende på Folke och Carl Algotssöners bortröfvande af Svante
Knutssons (Esbjörn Snares sonson) dotter Ingrid» Herr
lägger sig dÖd. Småsv.ennerne inbjödo skÖn Jungfrun att
liket. Hon ser på hans krusade hår och suckar om hans foi
ca kärlek. Carl stiger upp och för bort henne, då Pk^uon
''som läste i bok /' sjöngo :

Visst var det en Guds Engel som bort vår syster tog.

Men Herr Carl sofver allena.
Och alla Kloster-Nunnor de sjöngo hvar föv sig: I

Christ gif en sådan Engel koram' tog båd* mig och dig!
Men Herr Carl sofver allena.
Den andra Klosterrofsvisan skildrar det våldsammare bortröf-
vande ur Wreta kloster af prinsessan Helena Sverkersdotter,
som Sune Folkesson, Sveriges Jarl under K. Erik X, föröf-
vade. Der var ej kärlek, åtminstone ej å den röfvades sida.
Tillhopa de voro i femton år, Ja, femton år och dag,
Och aldrig de sig emellan tält Ett godt ord , nej eller ja.
Få sitt yttersta testamenterade hon kungliga friare åt sina
döttrar, men Wreta kloster åt den yngsta, som dervid suckad<
Intet har jag något JVunnekött. J ärnen ock mig en nan
På 1200-talet, medan ännu minnet af Axel och den skön
fValhorg var friskt i den lugna Draksmarksdalen , synes n
månsen om deras ibdrlcfc och olycka W\W\\. ^>\^asL I>

439

rråder en ISrdare författare, liksono' Nunnan Elisifs sAog'
m är affattad i en enkel men djupt elegisk ton, som så väi
OehlenschJäger blifvit bevarad.

Två gånger var jag fästeroö Men aldrig brud kunde blifva ,
Nu vill jag uti klostret dö. Från verlden mig alldeles gif va.-
00 utdelar, förrän hon "inviges med mull" af Åke Erkebiskop,
D rikdom till kyrkor och scliolor y till enkor och faderlösa
irn ; och Skalden, som försäkrar, at^, fast mången skönhet
loeslutits i Cellen, mull likväl aldrig kastats på en finare
m , suckar till slut :

JBättre är att ej vara född Än städse i sorgen lefva.
Med ängslan dagelig äta sitt bröd Och aldrig rolighet prÖfva.'
Otid den förlåte, s«m orsak är, Att de ej samman må vara,
Som hafva* h varann af hjertat kär Och älska med tukt och

med ära
Men lyckan vänder sig ofta om *),
nder Folkungarnes regering på 12 och 1300-talet, då åt,
este gamla folkvisorne lära diktats, sjöng man Konung Bir^
er och hans Bröder eller Brunkea förräderu Den gamla
venska finnes ej mer; men dess enligt ^yerup gamla upp-*
ittning i Danska språket är qvar och äfven en dylik på Is«

*} Om den Kyrka och det Undervisningsverk , Konung Håkata (dea
gamle) lät uppfora vid Draksmark» der Axels älskarinna bodde i
grannskapet» for att beliaga och vinna hennes åt Axel gifna hjer-
ta, om de prydnader för templet, som nedfördes ända från Thrond-
hem och den blomstring , studierna här egde , se de Claustris I :
51 — 54. Det är ett eget drag i den fordna Nordiska **courtoisicn**
for skönheten 9 som bevisar mer än allt aunat den sjulsupphöjning»
nordiska qvinnan egde. Ännu sjunger Bohusländska allmogen Val-'
borgs visa och vördar ruinerna af det kloster, der hon ingick.
Två sådana charakterer ^om den lärda och konstälskande Konuagcn
och '*den sköna själen >** som dock ej kunde öfvergifva sia ung-
tlorosvän for en krona och en Konungs kärlek , torde den transbal-
tiska Ridderligheten näppeligen kunna framvisa. Se I D. p. 120.
Måhända sjunger Erkebiskopen här Nunnans öde, liksom Biskop
Nils sjöng Eiisifs.

440

'iäodsla. Den Svensla, som foVelomiiiery Sv. Folkr. I:'b.28,|B
ir sannolikt frAn .den iDanska öfversatt for ett sekel tillbtki.|»
K. Erik och Spåqvinnan skildrar K. EriL XII:s olyckligt Ii
öde. Han har 30 hofmän och 30 fr6'knar i sitt hof, nen is- 1 1
tet flera trogna än '^baraste tvä" af h vardera slaget. Spåqrin
nan föVtäljer:

Det blifver en förmörkelsedag i norden i vår^
Då ligger vår Drottning på förgyllande bår. — —
Det blir en formörkelsedag i norden i höst m

Då tändes opp en sjukdom i Konungens bröst. — ^ — fiD
Konungen svartnade i ögonen som jord iji

Och den unga — p

Det var på tvenne timmar han ej talte ett ord. h

J beden alla väl för Konung Erik. (i

Spåqvinnan tröstar derpå, att 2 stolar redan stodo för Ko* r
nungen och Drottningen beredde i himmelen. Konung ErikX
och Drottning Beatrix dogo Ghristi HimmelsHirdsdag 1359. K. |b
Tar omkr. 20 år. Hans moder var Blancn. Under K. Aibrechti 1]
tid sjöng] (trol. vid skrifbordel) den så ärevärde Biskop MIs I
Hermansson i Linköping (»f 1391) Elisif Nunna i Hisberga I
HClosier, der han skildrar med sig samtida personer och hän* I
delser. Denna visa ar ouverturen till Unionens tragedie. K.
Albrecht låter en af sina lågbÖrdade Tyskar röfva ur näiuode
Kloster en dotter af Kikets Marsk Erik Puke (ej Wase) , hvtn
maka härstammade af Norske Konungen Harald Gylle. Snart *
sågs också den förolämpade Marsken i spetsen för hären vid
Falköping, der Albrecht ^blef slagen och Unionens ide' upp-
fattad såsom det säkraste medel, att göra Skandinavien obero-
de af den öfriga verlden. Tärnan blef uppoffrad.

Bernhard han seglar i böljorna blå, Hans segel de stodo

så spända,
Stolts Elisif fäller swa mungen tår Allt öfver sitt stora elflode.
Herre Ghrist radi fyr oss allom.
Men en storm uppvaknar, söndersliter skutan, störtar Bero-
härd i djupet , men uudcvbvirV n^^^^ bvSl^ovna Stolts Elisif till
Got/ands ö. En fisVare löv dt V^xiix* WW^V^^ Y^^ii^tx^^^.

441

op Nil§ befann tig. Han ledsagade henne tSl till Risberga'*

, men blott för att se henne y då nSsta morgonrodnacf viste

arla och röd , sända sin själ till himmelrikes ''öde" (bo-

[). Enkelt berättar han oclf slutar:

>het vil jag sägia försann Dhet all mitt hjerta rörde. .

Ig Biskop Nils är samme man. Som detta skref och hördc;

Herre Ghrist radi fyr oss allom.
Q femtonde århundradet höra vi ock .en och annan sång
det stora nationalepos, tiden sjelf diktat Äfven der ser
I y som redan anmärkts , ett och annat staldenamru Af
open i Strengnäs , Thomas , ("f* 1443) har man trenne sån-
i en något högre tonart än folkvisans , ehuru ^e diktats
folket; det är Sången om Engelhrecht och Friheten samt
Erik Fuiåy hvilka träflbts hos S. R. Sv. De äro såledeft
mer allmänt bekanta. Vi kunna dock ej fråntaga oss rät-
eten^att, fast andra afskrifvit profderur, äfven pryda ett
I med några citater af denne märkvärdige och hittills ej nog
iärkte Lyriske skald. I Sången om EngelbredU heter det :

O! ädla Svensk, tu statt nu fast.

Och bättra tbet som förra brast ,

Tu lat tik ej omvända;

Tu vaga tin hals och swa lin hand

Att frälsa titt egit fädernesland,

Gud ma tik tröst väl sända.

En fogil han var sin egin bur^

Sva gör ock all villena djur,

^u märk hvat tik bör gÖra ;

Gud hafver tik gifvit sinn och skäl,

Var heller fri än annans träl,

k medan tu kan tik röra.

Om Friheten sjufiger han:

Friheet är thet betza thing,

Ther sökias kan all verlden omkring,

Then/riheet han vel bdra^

■ v?

4«2

Wilt ta ir&ra ti)L tklffwtr luill/
I Tvr ftUka friilicet mer Sd gull, , .

Thy fribeet fölgher ära ;
livarefter hao beprisar dess. fridsstiftande förmåga ^ och
])eroeii4^ af fribetens seger , eriai^ar buru både Gamla ochHji
Toålameotets beliga skrifter predika om fred och frihet, hyarCSre

Jak radher nu till, baff friiheet kär.

Om tfP kan merhia, hwcU friiheet urj

HoD är ej godb a t mista.

.Fredb oc frelse dragher bon heem ,

Hugnat oc glädbi allom thero,

Som skylas under henne quista.

Friiheet är en sigher hampn
Thet viisar friiheet med sitt pampn ,
ThöiH åom henne kunna lydha .
Eien hampn wär for windh oc iragh ,
Fribeet besk^rmer badhe högh oc lagh,
Thy bör man Friiheet pryda.
Han kände frihetens härlighet, men förråder också sin cifver*
tygelse, att få rätt förstodo densamma. I Sången om Erik
Puke har han valt ett svårt versslag, som han likväl som en
mästare beherrskar. Der framträder först Allegorien, som se-
dan så länge regerade inom vår Skaldekonst. Erik Pukes fall-
na hufvudy oaktadt den lejd, äfven Biskopen .gifvit hoDon,
hade retat hans rättskänsla.

Thet merke med aik Tro gick sik till strand

Swa fattigh som rik« Och sköt fra land

Ä. hwo som Tilly I swa hårde stund *

Han sighle oc roo Thet är stor w&nde

Han finder ej tro Henne komma till hände

I werldene till. Hon sank i grund.

Som mik är sagdt Tro hauer sik holt

Tro ♦) hauer utlagt Och inne dolt

I thet yillena haff^ I swa härda sten.

*) Som Haaunarsk. ville ogilla Tegnérs: **Gosaen Tålamod** oek ''Sy-
stren Hoppet'* mliiU baa o|>\\il a\\t%^\\«^\v&^^ ^^k derföre att Biik.

443.

Thcr bleste twa fast Thet är stort meea

Med owerkast Tro är no sea.

Hon sank i qvaff. Att finna igen. m. m.

Gotlandsviaan rörande Gotlands bortryckande från Svenska

makten 1444 (enl. häfdatecknarne 1449). Äfyen den går pä

en nyare tonart , sooa nu inkomniit och älskades.

T. ex.

Wisby yar belagdh
Med Sweriges makt

For Stadsens port
Theras nvärior waro barde»
The sig manneliga warde

Theras hierta yar stort.
Svenske män
I wackte eder än

För falskhet eder är gjort

Thet är Konungens sedh»
J^är han tarfvar yedh»

Legia harnisk uppä;
Thet må sa ske»
Hans tjenare see

Och göra också.
Syenske män
The frychtade än

Som blötte mande sta.

Bättre är dödh
I elden rödh

An ärelös leffwa.
Tron sättes i pant
The sade icke sant

Slike plägha Däner bedrifra.
Syenske män
J wackte eder än

För brefT, the skriffya.

ViTärien edert land
Med yärjande band»

Som Däner wilja taga
Gud gifTwe Fredh
Som yi tarffva wedh
I yåra liffsdaga.
Syenske män,
J låten eder än

Ofyer ena dragha.

Thord Bondes mord, "med h vilket Konung Carls och Sveri-
ges lycka föll /' enligt visan 1456 , besjunges pä folkvisans melodi.
I Sverge vaar vuxen en rosende qvist *),
Then honom fördref, fördrifve honom Ghrist,
Then var väl planterad 1 rosende gård.
The Frugor och Jomfrur sittia vid bordh,

Thomas infort detta maner i yar skaldekonst , måste han ogillas.
Men Bisk. Thomas skall läsas och räknas bland Sveriges skalder,
då många af vår tids beprisade skalder blott kännas af Biblio-
grapher. Allegorien var poetisk i en tid, då "allt lefde ,** således
till och med de abstracta begreppen.
*) Thord Bonde, "byars arm upprätthöll Konuu^eM iks<iix.*'

444

Tbér^*texér en uumn tiitel ibland
På BoAhölm nppå Öland *>

Som Judas forrådde Tår Herre Cbritt,
Åå förrådde ^öd§ Bosson Marsken for visst»*
[Om JQruniebergs slag' 1471 , efter sainnia melodi , som Got-
landsvisan och troligen af samma Förf.

^ ViUen ij köra Then eåU Herr GftsUff *^

Syad jagh will göra, £n RidderMnaD —
, Jag qySder förthj. — En man tå trött

.Aim the Syenfke ttridde Han syllrdet rörer»

Och manneliga bidde Han baneret förar

För Stockholms bjr« Han ropar si högt,

The Srenske Hoffm&n J Swenske hoffmän \

^he tade tket än, J våren ock än
The viDe icke fly. I bogen foU tröat

Och slutar: *'Ha haffwen i) hört, HvadHerr Sten haStier
giordt :'' ' beder for de fallne och manar Svenskame till vak-
tamhet. JEn vUa om Brimnekyrkioslag anno noatrce «aZu-
tea 1518 sjöngs medan Sten Sture ensamt af stridens hjeltar
liade ett namn blahd folket. Gustaf Vasa förde der dock
Svenska hufvudbaneret.

Då vi betrakte dessa 12 länkar i en kedja af 3 a 400 år,
så finna vi lätt, att folkvisan i sin egendomliga charakter är
inest lik de äldste, att således folkTisornas mest blomstrande
period inföll , just vid den tid då fornsåugen tystnade och Ii-
"ländske Skalder försvunno vid våra hof , samt att den redan i
början af TJnionlstiden upphörde att vara de bildades lyrik,
efterträdd af en diktart, af Italienskt ursprung, som i Tysklaod
var länken mellan folkvisans och Rimchrönikornas versslag ^

*) MÅnt Gren.
**) Karlsson Gumtehafyod. Misstag om dess dödsår och tlägt rattat i

DelaG. Arch. IL p. 90.
^*) Vi bafra funnit den äldsta föresynen i Limiurffisdkt drantcla/dcr
sijDger dylik prosodi införa» iS en "^uis^ it. Wl<l«

445

Legender öfvergfingne ur kyrkan till folk«<
visor. Troligen hafva ej ^ af de läsning-ar , som presterne
lärt fig i Brevierierna 9 öfvergätt genom deras åtgärd på xi^
sans milda toner. Tekniogarna af det ädla, uppoffrande å en«
sidan , af det starka y ridderliga å den andra , voro poesi redaa
i sin latinska prosa; huru lätt skulle den elegiskt episka an«»
dan förvandla sig åter i fjäderhamn och fljga omkring mellan
sjungande läppar. Vi betrakte Magdalenas legend^ Ar*
vidss. n. 60 , Geyer och Afz. II : p. 229. Of versatt på Tysk^
i sednare tiden af katholska pastorn Studach i dess Schwe^
dische Volhsharfe. Magdalena går åt källeflod i grönan lund
under den rodnande soluppgången. Vid källan står Jesus for. '
att dricka och hon önskar kunna ega till hands sina sölfkan-* -
nor två , för att bjuda honom den klara drycken. Jesus an-
märker , att han skulle druckit ur hennes hand , om >hon egt
sin oskuld q var. Magdalena svor trenne eder — - vid Gud —
vid den helige anden — vid konungen båld, att hon var obe-
fläckad. Jesus säger nu henne sina synder , liksom han sade
dem till qvinnan vid Jacobs brunn. Magdalena föll då pC
knä och bad att bli skriftad. Hennes botgörande blef allvar'-
samt. Sju år skulle hon bo i en öcken.

Ingen annan mat skall du f^,

PIfär solen sig hafver rÖdnat eller: Solen skin öfver enea
Än knopp på lindeträden små

Alt uti lunden den gröna eller z Allt under linden

den gröna.
Ingen annan dryck — än dagg af lindebladen små -—
Ingen annan säng -^ än uppå törnen och taggar små -—
Ingen annan ro — än att orm och drake ^ lejon och björnar

jemnt skulle gny«

Efter de 7 åren uppenbarade sig åter Jesus fÖr den arma syn-»
derskan och frågade hvad hon tyckte om sin lön. Hon fann
den bättre än hon förtjent.

Hennes mat -^ hon hade liksom spi&at \\d K.o\\u?ck^<^^QikV^xd\
Hennes dryck — hade varit dtl WwasX^ Vva >

446

i^iBfinnm. Jbfidd ?K Ukåom, hon hade legat i blomstemng p(

•:.'»-i, , bolttrar fioi

^Ifienpdt roiitt-. .'"•dm både hos hört ett orgelspel/^
Då Jbftider. Jesuf. Eoglarine att öppna tSr faenne binmefeai
färt^ :få tnart heaoes förlossnrogsstund Dalkats, hvilLen hoa
voder öbefläckad iTaadel skalle åfbida. — S. Jönms legmii
iri ftnaa inflrictärdigare i sin folkvis-dragt. Tjr aåaom lådaa
Imfc ban utgjort ftltsången i de Svenska frihetfhieharnes leder^
då- de under Sturars.baner anryokte mot sina danska fortrye-
Icare. Dennk -visan diktades, dä S. Gdrans bild uppsattes 1
Slor-Kyrl^am Jungfrun tecknas der så, att inan igenkänner
tjet fallna menniskbslSgtet på jorden , Riddaren så, att man
ifenkinner Hjelten af Juda stam, verldens förlossare.

Hans BancTr var hvitt, bans kors var r5dt|
1. Det förde ban i sina bänder ,

Bans barnesk det sken allt som en sol,
.... Och Jungfrun bonom ej kände.

fian iofvar frélsa den arma, som alltmer botas af Drakens an-
fall, om bon vill anamma Christen tro. Hon Iofvar; "ingen
fogel flyger så snart/' som Hiddarns glafven flög i drakens
bringa. Jungfrun blir döpt och riddarens brud. Äfven nå«
gon annan folkvisa lär förut varit använd såsom krigssång.

Det berättas, att man sjöng Kyrie Eleeson. Erling Skak be-
i

fallte sitt folk i striden mot Sigurd, att påkalla Gud, sjunga
Kyrieeleeaon och slå på sköldarne *). En sång under sam-
ma nama fanns fordom i Tyskland **).

*) Se Dolmcrs Anm. till det Norske HIrdskma vid 6 Gap. Kyrie
Eleeson sjöngs äfyen vid kröningar.

^) Morhoj inför ur en Meistcrsänger, som af Henrik Fogelfangares ki*
storia förfärdigat en Komedi med vissa akter, den hurtiga strids-
sång» som Meistersangern der låter en Bard vid bOrjaa af ea
strid uppstämma. Bet heter der: Die Music gut — Erwecht den
jSfuth. KfrieEMscn ... ... KyrieEieison .... Kein seeligr Tod ^ IsS

in der Welt — Als to mau feWl — KaSl %x^xi<tT ^SavI ^ Oha

KUg und Leid — MLU TrommtVu lBAwft% — >3^^ ^J^SSäil ^k»»\

447

Danska och Norrska Sagor i Folkvisans ton-
art. Vi hafva redan nämnt en och annan som torde hit böra
hänföras. Några äro sä tydligt hithörande, att de såsom öfver-
sättningar snarast böra betraktas , fast merändels förskrifvan-
de sig från en tid, då det ej kunde kallas öfversättning att de
olika folken på hvar sin mundart sjöngo hvad de af h varan*
dra lärt. Rafnen Rime^ Geijer o. Afz. II n. 59, synes bort
nämnas har, törhända i allmänhet de visor, der K. Wallemo
(Waldemar) förekommer. 5åsom K. Watlem och Drotto.
JDaroma) (sj unges i Wermland); JLiten Keratin och Fru So^
phia, som i Danskan heter Kong PValdemar og hans Sö^
äter. m. fl. Konungen lär vara Waldemar den store (*{« 1182)
I en variant börjar visan :

Och Konungen och Drottningen de sitta till bord,

De talte så många skämtsarama ord.

Fast hellre vill jag vara i landet uti Skåne.
De Danske Visorne om Olof den Helige och Håkan Håkansson
ro. fl. torde ock igenkännas i Svenska folkvisor ehuru förblekte.

Allmänna folkvisor, som ej till bestämda ställen
eller till viss tid lut^ hänföra sig, utgöra största delen. De
röra sig dock inom samma spher af händelser, begrepp, idcTer
och känslor, $om de till tid och ort hänför liga. Men alla
dessa händelser, begrepp, idéer och känslor bära medeltidens
ridderlighets pregel. Man nalkas Riddarslotten öfver filt,
brukade af ^'fattige, usle, olycklige Bönder."*) Aosenlundar

— m. m. Troligen hafva yi ej saknat motsTarande KyriEleisons
sSnger. Man torde Läryid fa erinra, att Augustinus» Epistol» ^79,
försvarar bruket af modersmålet i Concilier, då Göterna i falt
sjongo iSi' hora armen, livilket han ansåg vara öf v ersättningen af
KyrieEleison, (Herre ibrh^arma dig!)
*) Det heter i en af s<ÅoUånffema hos Theod. Pctri Rutha :
Ruslici suut Asini Qvidqvid habent rapiunt»

quibas terrae domini Si nou Vk^Vi^nX. ^VÅ^^^^^

domiaantur xrnre; Pau^«r«% %bvc«.

448 ^

otngtfva de hSga auraroC) der inan hor barpoklang och fo-
gelsångy der bäckar sorla fram och fiskdammar skuggas af hög*
•stammiga träd." Inom muren finnas fSngatorn^ högloAsbanr
< <ocli' värdtorn tned salar y der guldbelagda dryckeshorn stå p4
borden och bänkarne äro belagde med bolstrar blå. Här van*
-dra Konungar och Brottningar, Grefvar och Hertigar, Ridda-
re och Svenner, klädde i silke och skarlakan. Jungfnuna
vpinna silke och väfva bilder i duk, läsa böcker och skrifra
jrunor, leka på gullharpor och truda dans. Svennerna draga/
på jagt, tumla hästar i guldsadlar, leka taffel, pröfva eo dust
o* Sy v. Det heter i en Dansk visa:

Her holde I Spensie Riddere ni ; og vil I slride for JEre?

Eller vil I stride for det röde Guld, og for Eders Hiertens kixrrf
Äran är riddarns högsta passion: Den som henne förlorat|
måste stundom sörja sig till döds. •— Dessa visor afteckna, som
Geijer och Vedel >Simonsen bevisat, medeltidens poesi i Ufpd
bättre än någon annan öfverlemning från dessa tider. Under»
stundom är visan lifvad af en djup poetisk anda, så att niao
väl kan förmoda, att författaren skulle i vår tid fördunklat
många ansedda namn. Planen är ej sällan dramatiskt tänkt.
Stundom synes dikten vara en röst ur folket, stundom af den
högre bildningen i sin tid. Vi vilja icke här vara vidlyflige.
Här är fältet bäst bearbetadt, omdömet mest stadgadt, under-
visningarne synnerligen tillförlitliga och ypperliga. Geyers of-
versigt af detta fält fraraföre de Folkvisor, han och Afzelius ut*
gifvit, recommenderas synnerligen till läsning och begrundniog.
Ty för att rätt fatta värdet af denna sköna, på en gång klara
och djupa litteratur, bör man se, huru den sjelf kunnat fatta
och hänföra en af våra starkaste charakterer och sjelfstäadi-
gaste snillen. ^

Dessa attmänna folkvisor kunna fördelas e/ier vidden

af sin utbrednings i samma mån man för en dylik fördel*

ning får nog utbredd iitteraturkunskap* Hvarest visan först

diktadesy torde blifva numev %näv\. ;\V\. ^l^cit^^ ts\^t\ d^t kunna

Vi säga, att de uliutidika V i\tx ix^tMiit^Ä^^ \^\^t.>:vyö. ^SX^\äsx

449

drag af en yngre tids idcTer och språkförbättriog än de Sven-
•Ve. Man jemnfpre de Engelska och Skotska ur Jamie-
lon och Walter Scott, som Geijer och Afzelius anfört under
de Svenska. Man erinre sig den redan (p. 96) anförda dröm-
nen ur Svenska och Danska Hagbarts visan. Hvad som e)
kan tillskrifvas de hedniska Vikingafärderna i denna väg
torde kunna bäst förklaras genom missionärernas och munk*
ordnarnes kringvandrande. Med Engelska folksången träffiis
'törsta likheten och från England kommo ock de missionärer
lN>m christnade Sverige. Vi behÖfva rättfärdiga dessa förmo-
' danden. Erinrom oss du först Cluniacensernas charakter. De-
ras blomstrande period infaller under Platonismens flor i sin
medeltids skepnad. Du Aristotelismen vid 1100-talets slut
l>orjade upplyfta det scholastiska hufvudet, dukade ock CIu-
Xiiacismen i Sverige under för Gistercismens praktiska anda.
Om Cluniacensernas kärlek för sång, musik, målning, sculptur,
Jiturgisk prakt o. d. vittna de domkyrkor, hvilkas grund de
lade i Sverige, och de grundsatser Bernhardinerna lägga detn
i munnen. Erinrom oss vidare den föresyn Engelska missio-
närer i synnerhet egde, att aktgifva på folksången. Alfred,
tom införde lagar, upprättade scholor och upplifvade vetten-
skaper, skref sjelf visor^ fabler ^ gåtor för att bilda folket
och om den helige Aldbelm, som var ännu äldre, berättas, att
Dir han slutat Gudstjensten och folket, som med liknöjdhet
hört honom i templet, rusade ut för att snart komma hem
till sina"»Gudar, ställde han sig som en bom på bryggan mel-
lan land och stad och sjöng glada sånger ^ folket kära, hvil-
ket hade den verkan, att alla stannade, hÖrde med fröjd, fat-
tade kärlek för läraren och lyssnade sedan gerna på hans tal'
Qfven i kyrkan. I gamla böcker värd t derom sagd t, att den
lielige mannen genom detta medel vann mer än någon genom
atränghet och bannlysning *). Således är det ej utan all grund
Ti förmode, att de äldsta spåren af Engelsk folksång från Chri-

f) 0^1^ Malméshuri*fuij de gestfs pontifieum Lib. fV

&MT%g9t SkSné Liutnamr» t DeL V^

450

Sten tid förtkrifra .sig från 'eb Sigfrids, en Eskils^ en Divid^
en Henriks och deVas landtmäns missioBsverksamhet lAtm
Kerstin Stalldräng Sv. JV. G. & jéfst. II: o. 33 eriorar
oro visan i Percys Reliques III p. 83, och begge om Haniletki
som var ett Engelskt foikrainne ännu i Shakespears dagar,
, hunnet under Dansk styrelse i landet till Danmark och SaiM
ö'ron *), En konungslig fader raedgifver Sndtligen lin son sll
fH fira fÖrlofningen med sin älskade. Sjelf räcker den Wd-
lige åt henne en dryck af vin och mjÖd. En sju falsk Mtn
kastar deri hem I igen förgift, bruden dricker och dör. Bergå
Konungen Sv. Fv. 11: 35, liknande Jamiesons 1: 208, lysa
diktad i den tid, då hedendom och Ghristendom kämpade mA
hvarandra. I våra bergländer blef samma gestalt en konoi(
1 berget, som varit en H^fsman på Albions kust. Spen i R^
Mengård Sv. Fv. III: n. 67 , och Percys Reliqu. I: f,
60 samt the twa B rothera och Edvard^ Edvard hos Jamle-
ton öfverensstämroa på det närmaste. Den lillas TestamenUt
Sv. Fv. III: 63, och The crnel Brother or the Bridei
Testament^ Jamieson I: 66 äro samma sång. Den under
bara Harpan eller de två sy strame, Sv. Fv. III: 69,ijiin-
ge» nästan alldeles lika i Weslergölland, Småland och Upland,
som i England, Skolland och Irland. Scenen för häiidcls«rni
förlägges till England, och synes det hänsyfta på den tid,
England ansågs som en del af Danmark.

Ftstgdiiska Varianten. En Finsk variant.

Det bodde en kung i En^eland Det bodde en konung il liift

Tungt är mitt lif, appi ji^

Två döttrar hade han m. m. Ty Dannemark ligger så tnJ*t

Han hade två döttrar . .

♦) Man har förut erinrat om Svenska Rimchr&nikans ullrjck oa
K. Birger, att han säg ut :

•'ratt som han vore en Aniblode;*
hvilket förstods "som en Brulus/* en "mindre vetande/* afren di
nan ?ar oviss em eiymoa.

451

der CluDiacensernas blomstrande tid i Sverigei låg Dan*
i pida , att varianteroa låta förena sig.

S*^ensku Fo/kv,

EngeUk-SkoUtk-Irlåndskq.

tog Jungfruns snöhyita Han gjorde af benet i hennes brftst

bröst,
g en liten fpgel sjunga,
pan hon gaf så Ijuflig en

rösty
å står skogen i blomma.

a tog hennes fagergula

hår m. m

de sin harpa strängar dera

m. m.

han harpan alt uppå sin

arm,

ir han sig till bröllopsgård

den fram.

Binnorie 6 Binnorie.
En harpa, bevekande ?ar dess röst.
Vid den sköna qyarndam i Bin-
norie.

Han gjorde strängar af hennes

hår m. m.

Så sorgliga ljud den harpan slår

in* m*

Och harpan i Konungens sal han

bar.
Der hela det hof f5rsamladt yar.

Så ställde han harpan på en sten^
Och strängarne börjada spela allen:
•pan han spelte på konun- ..j^^^ ^j^^^ ^j„ p^j^^ konungen,

gens gård, Qch der min moder Drottningen.**
min unga brud, hvad har*

pan tala må.

sta slaget på harpan det

rann :

i hon bär mitt röda guU-*

band/'

dra slaget på harpan det

rann :

immen var min käre fa-
steman."

dje slaget, den harpan hon

slog:
'ster mig stötte i den stri'

daste flod/'

"Der ståndar Hugo min Jiroder god
Och der står Vilhelm , min fast-
man tro.*'

Men sista ljud som harpan sang t
"Ve, re min falska syster^* det

klang.

Redehold Sv. Fv. Ill: 80, jemnför The Douglas Tra-
hos W. Scott 1 : 218. Den grynvma brödren Sp. Fv*
>. jmfr Clerh Saundera j Jamies. I: 83. Linden Sv.
[; S7, jmfr. ^kottska romanften Xempion V?^^ N?* ^^V\.

452

III: p. 26. Skön Annaf Sv. fornsånger af Arvidst. 1:42,
jmfr Jamies. populär Ballads and Song II: 103, Lady JaoK
ibid. p* 73, Lord Thomas and Fair Aooie I W* Scotts Mi-
nistrelsy of Scoltish Barder: III: 36. GiJchrists Coliectioo of
ancient and modern Scottish Ballads I: 199. Hos alla ir
skön Anna en Konungs dotter af England. Thore och han»
éysteVy Arvids. I: 55. jmfr Scottish Songs Lond. 1794 I: 231. i
Med Spanska folkvisor har 'man funnit öfverensstämmelsei
våra inhemska, upptecknade från Svenska tärnors läppar. 77/0-
re och hans syster har en mer an tillfällig likhet med da
sköna Spanska romansen de la blanca Ninna bland Romai-
cero de Amberes utg. 1555 s. 296. Till Spanien forliggcf
handlingen ej sällan i folkvisorna. — Här skall en eflerkoa-
mande Litteratuiiiistoriker göra en rik efterskÖrd, då det nit
ech allvar, som visar sig hos så många forskare i snillets hSf*
der, hunnit bära all den frukt, folken billigt vänta deraf.
Tyska folkvisornas öfverensstämmelse med Svenska är lika
förväntad, som allmänt bekant. Bedan i Herders Stimmen
dar PUlker beundrade den, som då i Sverige kände Her-
ders språk, mången skönhet, som var obekant för läsare både af
Daciers HomeVe och Delilles Virgile, men som törhäoda i
samma stund njöts, under en enkel sång, bland arbetarne utan f
for läsarnes fenster. Och i Svenska Akademien salt man dock
nyss och läste en afliandling om huru vitterhet aldrig fun-
nits i Sverige förrän den föddes fullvext med det LEH^BEROskt,
det TESSINska, det HÖPKENska, det SCHEFFERska soillel
och alla andra snillen, som antingen sutto på stolarne derom-
kring, eller der hade sina klienter, sina lärjungar och beun-
drare. I Bloms föreläsning för de 18 namnes ej ens ett lå
borgerligt ord, som — folkvisa.

Blott det vilja vi tillägga, alt folkvisorna ej i medeltiden
blefvo litteratur *). De uppteckninga vi ega äro frun 15U0-

*) Likväl äro spar, alt folkvisor antecknats i niedcllidep. Vi bi
nämnt om början af en, antecknad med Runor. Se Ulj. Rmä, p.
181. Dtbrndt mvV cw ^tX^isx \ u^x.

453

let och följ. Harald Olofsåons visbok ^ en handslr. på ^
. fiibl. ar från 1560-70 talet. Ed fVijse Book derstädet
'nes vara från samma tid. Nägre gamble fpyaer aff al-
hände alagh med sin eigen gambUi enfaldige composi-
on alldeles förutan någor ändring eller emendation^ eå-*
tfn dlie offpcrkombne och uthi hastighet afakrefne are
Tstädes, förskrifver sig frän 1600-taleL Deri förekomma

tskillige större metriske stjcken af Sagor och Eddiske raj-
er," liksom i Herr Kammarjunk. Radfe och JLector
hallmans samlingar. Pehr Brahes fVisbok och Ferelian-
a Samlingen aro äfven frän 1600-talct. Likaså den äldre Gyl-
nniäriska fisboken^ Zetterströmska, Berghammerska m«

samlingar öka källornas antal fÖr denna intressanta national-
Iteratur. Härvid böra ock de Engelska ^ Tyska och JJan--
\a m. £L folkvisor, som i sednare tider af välbekanta för-
ittare blifvit utgifne, upplyst rådfrågas.

Svenskarnes förmåga af lyrisk utgjutetse kan dock ef helt
ppfattas och bedömmas, om man ej betraktar deras försök
I deooa bana, utan hänseende till det språk, som lånade or-
(D ål idéerna. Således- — en sidoblick pa dera& latinska ly-
L Vi påstå visst ej, att den sammanklingar med Horalii
ra, men vi, som också dristat sjunga på det dÖda språket
D hvad som lefde in«m och on^ring oss, och förut läsit klassa*
erna utan att ändå kunnat uppfatta deras språk, ha dubbel
iledoing att mildt behandla dessa fadrens dikter, och att in-
'ga, det mycken läsning af Roms klassiska skalder kan ha för-
:gått dessa icke klassiska försök*

(mtå noter bakefter Runhandskriften afSklnelagen.) Se Mus.BU. Under
cfaor-bSnkame i Lands Domkyrka fanns bland andra reliker från
pifriaka tidea ett fragaieat af en Iblk? isa , tom gick på den van-
liga tonarten för dylika och som utan tvifvel var akrifren» att
döflUBa af picturen, af katholak hand. Nicolaus Hermanni s/nes sjelf
•krifvit sfn folkvisa. Nunnan fr. WadaUnn anl&x «u %\xv^Vx \v\.\. W^^.

454

Kunurk u nder
iDÖta äfven här t. ex. på Hardeberga k locka :
Per krusis ok slhnum p, JP er Crucis hoc tignum

f kia^ prokul omne malihnam. ^' (Fugiat procal omne maligiiBai

Handskrifter.
Den äldsta torde vara det förut nämnda Rcignildi Bfir
taphium i en gammal membran i Strengnäs Domkyrka. IIX
vandrade den fromma Drottningen till den heliga grafveD oé
länge fick väl ej ett slikt helgon ligga obesjunget i sin gnt
Det är dlsticher på assonerande hexametrar, som man ofitt
fördelt i sina vis^halfvor. \

Svecorum åomina Ragnildis flos sine sfina
Regni B,egina pergens ped«s it peregriina
Romarn JherusaZe/n firmans sibi venia/e/n
Ferre triumpha/e/T^ Ty tio crucis socia/e/n &c.
Metriske felen, som bestå i ett omotiveradt användaDde il
Systole och Diaslole, m. fl. träffas äfven hos den lärde Erkek
And. Sunonis och hörde till tidens fribeter. Denna atsO'
nana (linierim) ingick sannolikt i latinska poesien, då de 9^fÅ
Jige lärt känna folkets smak för dylika egenheter, till det mii-
8ta de götiska stammarnes. Åtminstone är det mera saoooiikt)
att dessa prosodiska nyheter i latinska sången öfvergutt frii
de ''barbariska" språken, som ännu bevarade det törhäoda asi-
atiska arfvet, än att de öfvergått från Romerska språket, foa
ej egde dylika i de dagar, då Rom underkufvade verldeo ok^
svärdens, ej med symphoniernas, klang. Skäligt var att till-.
egDa Carmen heroicum en egenhet ur våra faders droilqvéä^
Eller skulle ej det öra, som förtjustes af

Aulkarma laetur ar/na
finna behag i

Helenas ^abnam merito sibi comparat al/nom.
Bos de följande latinska skalderna i Sverige märkas äo flert
drag af vår fornsångs smak, ur samma grunder som detta in-
flytande förmärkts i den allmänna kyrkan, der de Götiska flarn-
marne först visade sm s\^VSs\äu^\^^X ^^VÄ^^iwcoX m^d tia Uo*

icii

iiir

» ■

455

Brynolf I:s ystoria de spina ' Chrisii^ de S. JEsc/iillo

e S. Helena äro stanzer med klaDgfuila rim* Nordbon»

älskade att höra Eigil Skalagriint qväde till K. Erik

xe, hvarmed Såogarea .omkring 930 frälste sitt lif : ^

rda fit Sivpade månnetu/oi

eina hnit: De spjiU gnedo mtiL

r of gat Loj vann så

al f>at. Erik derpd,

bauga GM till lön han tage,

ragi auga &c. Kärt som blick af Brage^, £cc.

! ef annat än finna Prudentii Horatiska versformer roin-
3etiska än dem, bvari BrjnoJf besjöng "p9rn korunu vars
Jesu Christi, er Herra Philippus, kongr af Franz, senn-
gnus kongi :"

aa salu lare Krona, söm kan sällhet bara!

orde nos laudare Lyran l/ude till din åra

:et & vocibus; under hjertats porma dag f

lam concordemus Med miu \of min Xefnad kUnge '

onani rcporlemus Samman oeh en krona bringe

coronae laudibus. Pd belöningames dag,

Uiteration var Nordbon vand, äfven den Nordbo, som
besjöng helgonen. Hvem undrar att Biah. Nils^ som
Stoltz Elisif såsom swa mikliga /rom man och /agef,
Uit Herr Erik «adla och ^ölfspänna sin ^ångare ^rå,
isat huru Fru Karin och Stoltz Elisif lefde i gudalika,
an, och huru K. Albrechts och långe fiernhards hjerta /ekte
>g, fann sjelf ett behag i att sjunga i en hymn till S«

>rans bonitateniy blomma, hXödande if gtMet,

tillani claritalem» St/erna, %lrålande af klarha,

tu vas graliae! O BrigiUa "full af ndd,"

3eli pielatem. Blöd pd oss af himlens fromhei,

riim ianclitatem Sirdla ned med bfpets renhet
lUe miseriaBf Uti de eländas dal,

tan alldeles efter Nordisk konitlära allitererande:
8 i/oetor Christus! Xed med

Doeior, hjuft^a läran ,

456

Jfcfentcm iftUDdaos, jRdcm /undani, ^ircni Htis &c &c.
Och denna fdrmäga att behandla ett främmandd språk i ting
var ej så sällsynt. Utom de nyssnSmnde, hvilka tåla iems*
förelse med sin samtids^ ja hela medeltidens ypperste hymoi-
stcr, utmärker sig Erkeb. Birgerus Gregorii i sången öfver &
Botvid, en Kanik i Skara i sången öfver Brynolf, en Kanik i
Westerås i sången öfver S. David, iSigfrids Skald troliges
hemmastadd i Wexiö m. fl. ♦) och allas vnlsprål var dock:

I(on vox sed f^otum, non musica consona sed cor^
Mon clamor sed amor cantat in aure Dei.

Bön , ej 66'jlig röst, och ^ro, ej ^oner allena,

jS^ärlek, ej pilängen allen höres till himmelens höjd *^)'

Spina puugit campi florem»
Late spirat flos odör em ,
Per quem yivunt omuia . .

V«r coroniB superborum 1
Spinam portat, spreta florum
Gloria, Ecx glori» . . .

Supplicemus Jeiu bonc!
Koi pcrducas, vi corontB

Ad coronam glorias;
Tna spina noa confortct ,
Ut mens nostra lieta porlet

Spinaa pocnitiss.

Törntt stinger verldens blomma $
Så hon vällukt vida sprider.
Och af denna le/ver allt . . .

Ve Tyranners krona I Ärans
Konung väljer tömekronan!
Då en blonuterkrona bjuds . . .

Fi bon falla dig, o Jesu!
Uti kraft aj törnekronan.

Oss till segerkronan led»
Oss din törnekrona starke.
Alt vår själ med glädje ångrems

Törnekrona bära må!

Är der ej poesi i Erkeb. Birgers sång fifvcr Botvid?

Kosa rubcns egrcditur
De sjMoarum acumine»
Gemma (crrai subtrahitur
Pracellens pulchritudinc*
Botvidus sequcns aquilam
SoJrm qussrit justilisB . . . &c.

Sin purpurrund slår rosen ut
Ur tornets taggbevuxna stam.
En ädelsten från jorden bryts,
I skönhet öfvertråffande.
Med örnjlygt lyfter Botvid sig
Upp mot rnttfardighetens sol Äcc.

^*) Bland v&ra latinska l^rici för denna tid böra vi erinra oss Kf
nutus Johanniit af hvilken vi ^ga qvar ett poem till Jacob UlfisoB. I

**} MA detta dröjsmål hos vÅra latinska lyrici förMtas. S&ngeo om
Törnekronan förtjentc sin plats bland regalierna. T. ex.

hvaicfler den frooLiat \«\&XL{btt% V iviv X^n^vvok ^Wx& \i^>^. ^«-<i

457

2. Epik.
Vi nalkas nu ett område af medeltidens vitterhet, som ej
ger mindre märk värdighet än de redan beträdde. Vi ha på
lingshögarnes höjd hört en poesi i lagstUf som fortjenar alla
iders uppmärksamhet och tåler jemnförelse med alla länders ur-
igstiftning; vi ha i dalarne hört den klingande folkvisans in-
erliga melodier och kunna \äl ej annat än tillerkänna den lika
ärde med andra länders folkaäng* Nu intränga vi uti feli^
jgana heliga lund, der de högstammiga traden synas ha tröt-
it åthundraden, utan att ännu en gren bortdött, ett blad gul-
Bi t. Vi hänföras af Grekiska och Joniska stammarnes folk-
linnen, som sjungits af folkets äldsta skalder och lefvat p4
jsende tungor från Ithakas klippor till Skamandrens stränder
^ch vi förtjusas med rätta. Men hvarföre neka oss behaget af
imma hänförelse vid en blick in i den så hånade medeltiden,
fven inom våra klippdalar ? Der torde samma poetiska lif
isa sig : Stora episka dikter med mångfaldiga rapsodier lefde i
ela Europa under denna tidsålder och , enligt utmärkta utland,
la litteratörers beräkning, är homeridiska sångernas utbredning
:t ringa uppsk:itta i jemnförelse med den folklitteraturs, som
unnat räkna '*60 millioner läsare i bvaVje generation under
ler än ett halflt tusen år." Vi häpna vid blotta Unkan. Sjelf-
» Walter Scott måste stiga upp af vördnad för hvad vi nu
af va att anföra.

hjorten, sökande källornas ?&g, i sin kurlek för stillhet med fog*
len, som bygger silt ensamma bo. Om S. Eskil sjunger Brjrnoif

Hostcs sternit vis Samsonis

Lampas lucct Gidconis &c.

Vi hafya varit for vidlyftiga b£de i l:sta och närvarande del, uti

att uppge skäl, hvarföre vi ej med Lagerbr. "eckla äfven vid de

förträffligaste arbeten frän dessa tider ,*' och således ej "skona lä-

sarnes tålamod f3r flera sånger från 14:de årh.,'* än dem han be-
hagat anföra i S. E. H. III : 870. Sjelfva läsa vi hellre dikten om
de tjenande coUlrålarne än ofta återkommande kritiska bilder om
**$ophög9u !"

458

Under medeltiden utbredde sig genom folkslagens myckna
beröring, en sagolitteratur öfver hela christenheten, som ännu
lefver i folkminnet, ännu utgör menige mans lösning. Att Sve-
rige var en forbnndsstat i denna romantiska verld, skola vi be-
visa. Äfven tidens episka sång var gemensam för Sverige och
Öfrigd länder. Våra fäder stodo äfven häri jemns med slut
samtida och är det märkligt, att just då, när Snon*e Sturlesoa
inbalsamerade Eddiska bildningens minnen, inbröt Aiddarro*
manen i Norrige. Hvad som var Epopé i klassiska tideo, Uef
nu roman. Den skrefs på prosa och öfversattes på vers, deo
tki*eis på vers och öfversattes på prosa. Hvar förtäljare lade
■ågot af sin anda deri , tills slutligen af den första sogaa blott
nattnet var öfrigt.

Man har jemnfört Episka dikter i forn- medel- och nya
tiden och medgifvtt, att den under medeltiden hade mest sy-
skontycke med den antika. Då Fransmännens JBibUotheque ^
Paris hette Nationtde och Langlés, de Brequigny, Camus, Le-
grand d' Assy m. fl. uppsökte skön heter na i medeltidens roman-
ser, spårade bättre läsarter i gamla klassiker, dechifTrcrade orien-
taliska handskrifter o. d. under det att barbariet eller lättsin-
net regerade i landet^ jemnförde den sistnämnde Iliaden af
Lambert - le Court , på ett sätt, som länder den sednares ti-
dehvarf till mycken ära. Hvem undrar då om Görres, om
Schleglarne och "deras bröder under den Babyloniska fången-
skapens*' erinringar af forntida ära och kraft, beundrade me-
deltidens hjeltedikter? Och medgifva må man, att i dessa
scdnare är en likhet med Homeridernas , som endast okunnigbe-
» ten och fördomen kunna bestrida. I begge dessa tidsåldrars
lijeltesång prisas den individuella kraften , ej den strategiska
konstens snilledrag, i begge af brytes vapenklangen genom käm-
parnes tal till hvarandra -— der om löfven och anorna — hår
om treenigheten och Odensdyrkan — , begge bafva sina hui-
vudhjeltar, som dock mycket skymmas af de omgifvande, sin
Achilles i skuggan af He\A.QV) %\ii Coivl den Store i skuggan af

4S9

Jävningame; begge vörda natui'eDs enkla storhet och s^enms
enfald. Men stor är dock skillnaden. Bokstafven nalkas olym-
pen i klassiken, andan sträfvar mot himmeien i romantiken.
Vi vilja då frågan nu är om medeltidens episka dikt, skärskå-
da först ofversdUningar ^ sedan originaler.

Öf ver sä t tni nga r.
Sagokrets upprunnen på Biblisl grund. — Josephs fU^
storia utgick tvifvelsutan ur Vincentii Speculum historiale un-
der denna tid. Nämnde bok var ej sällsynt i Bibliothekernti.
(På 1500-talet blef den dramatiskt behandlad.) L Alvastra fanas
en behandling af Josephi vistelse i Potiphars hus, ^Prestena i
Heliopolis." Originalet föregifves vara Arabiskt. Att det i|r
urgammalt, är dock säki*are.

Sagokretsar^ som upprunnit på klassisk grund.

AstcUisk,

Af Indianem Bidpais fabler voro åtminstone 2:ne bekan-
ta för fäderna. Ty den förste och tredje af de 7 vise mä"
starnes äfventyr äro hämtade of den nämnde, uråldriga fabel-
samlingen, h vilken redan i 8:de århundradet öf v ersattes, under
Kalifen Almansor, från Sanskrit — sitt originalspråk — på
Arabiska , och därefter på Syriska , 4 gånger på Persiska , 2
gånger på Turkiska, 1 gång på Hebraiska, Grekiska, Latin, Ita-
lienska, 2 gånger på Spanska, 6 gångee på Tyska, åtskilliga
Hånger på Franska m. m. Se De sju Vise Mästare.

Grekiik.

Att en IVoJamanna saga funnits, såsom Svensk skrift
eller på utländsk skrifl grundad sägn i Sverige, torde flera vilja
antaga, än som med oss förmod|i, det dessa Grekiska minnen
inkommit under folkvandringarnes tid. Isländarne hade 7ro-
janianna saga och en Hectors saga^ begge från 15;de
sekkty hvilkas källor man förgäfves söker i de bekanta medel-
tidsberättarne om Trojanska kriget — Guido de Golumna Bi-
ctys Cretensis^ Dåres Phrygius cUtv Jos^^Vwä \skäw^\* V§i^ ^^

460

Tan p. 242). Mest likhet eger den Tsländsla Tr. sagan ned
en i Lyon tryckt Fransysk bearbetning af dessa folktraditioner.
Med Breta aégur ^ eller sagan om Bruti ocb hans TrojaDen
nedsättning i Britannien, stå de i nSra beröring. Men sekler
förrän sagorna skrefvos, fans den transbaltiska folktron rörande
Trojanskt ursprung bland Nordboerna, b varpå pros. Eddaa ar
ett bland bevisen *). Det tyckes dock, som sagorna uppvuxit
ipk traditionernas grund och ej tvertom. Den mythiska behand-
lingen synes ock tala för denna mening. Paris räddas af Freja
i striden, och de 3 gudinnor, som tvista om äpplet, äro Sif,
Freja och Frig. Liksom Holger Dansks localisering i Smålaod
bevisar att Sagan hunnit dit, så torde åtminstone det blifva qvdr
«f Dahlbei*gs ruiner af Trojenborg vid Åsnen , att den i medel-
tiden utbredda sagan om Trojanerne hunnit till de vikingbe-
bodda strändei*na af denna sjö **)•

^ I ^ Romarn då Rou frin medlet af llOO-talet heter det:
Qvant jadis fu destruit Troie
Dont cil de Grcce ourent grant joie.
Une gens de Troje eschapperenti
Qui en Dannemarche assenerent. (togo stamhåll.^
Par Danaus un ancessor,
Qu'll orent longucs å seignor
Se firent Danois apelcr,
Pour lor lignagc (härkomst) rcmcmbrer.

Vid samma tid sjöng Mäster Wistace om Engelsmännens Trojio-
•ka börd. Sprcngcl (i Algem. Wclthistorie XXVII p. 4) anser
att denna "tidsmening*' utspridts af Scdulius, en Irländsk prest,
som vid år 700 var Biskop i Oreto i Spanien. Huru vida ej,
som merendels plägar ske, författaren tog mera af folktron, äa
han gaf densamma» kunua vi ej afgöra , liksom vi bekant ou ej
kunna bestämma om denna så utbredda folktro hade sitt frö i eu
Munks hypothes eller i äldre folkminnen. Se p. 218 och 242.
*^) Candidvt Andersson, som läser correcturet af denna del , försäkrar
sig anträffat dessa sagominnen hos en bonde i trakten af Helsing-
borg. Bonden uppgaf sin gamle fader som sagesman, hvilkan i sia
uu^iXoxa hört de gam\e aSi VexiVV^»

46f

jflexander Magnus var oyedersägligen belant for me-
igbeten i Sverige , så väl som 1 det öfriga Europa. I Code»
iahabyenaia finnes från 1300-taIet ett prosaiskt utdrag på
venska förmodligen of Liber Alexander Magni de proeliism
fyerup *) kallar öfversättaren "Munken i Askaby." Men i
skaby funnos inga munkar. £n Nunnornas Capellanus har
al egt boken 1492 , men tvifvelsutan voro öfversättn ingår ne
erkställda i Wadstena, der man känner att någras originaler
innos. Öfversättaren torde ock egt framfor sig GuaUeri
ilexandreis. Men fri är då behandlingen. Slutet:
... cni Don tuffecerat orhit* Hon kafdt hår ketUr oi wtrlizUgm

officit excifo defossa mirmore ^a

terra, ^« pardAer han himrikis glW om-

Ifinque pcdum fibrlciti domut . • f>ära . •

Hår to§^ hans walä (ingen) ända ok

9ilde (han) eyhoUe Gudz Bud,
Nu hafvtir han wanmakt oi är aih

IHäflanB FoietnuUL

Här fingo våra fader läsa om de äldsta aerostatiska planer,
[lan (Alexander) kom omsider til et högt Berg, ok lot han
ler göra en storan ok starkan korgh af Jern meth langom
Tnlenkiom ok bänt t vem Gripom om halsen ok satte sielfven
k i korgen ok lot fora sik op i Vädret swa högt, at honnora|
ntes al Werlden ey störra vara en eth litit Hws; tha kom
in ätter ni der." Så är epiaht framstå] dt b vad historien ut-
ycker: "han gret, då han såg stjernorna, derfore att han ej
mde intaga dem **). Möjligtvis inkom Alexanders rykte och

*) Skand. Mus. 1798, I. B. 1 : l72. Morsk abtltesn. p. 51.

'*) I den Franska Alexandriaden af Lambcrt , (anses öfrs. fr. ett an^
nat latinskt poem än Gautiers och det efter £r 1214) förekoo^mer
•amma luftfärd af den, som ansig att

La ter re sous les nues tout est notre bérités (heritage);
Men - "elevé au dessus des nacs, il est forcé de rcsccndrc par tå
ehaleut briUante f* en rikare phantasi glöder dock bär. Trän i f5r«
hiseglade stj^rnöar förutsäga honom hans död, men i dessa stjera*
laudco är allt odödlighet:

4|A

■

saga öfver Norrige. K. Magnus bad Bisk. Brand Jonsen i Bo-
lum på Island (*{« 1264), som en tid uppehöll sig vid Norskt
hofvet, att öfversätta Gautiers Alexandriade. Biskopens jiUxanr
dri Mikla Saga är ännu q var och berömdes af Aroas Ma-
gnaeus. Men säkert är att den var för den Svenske öfvers. obe-
kant. Gualteri de Castelliones i 12:te seklet författade Epos
kunde e) läsas utan bildande förmåga. Dictionen är stundom
Virgilisk.

Solvitur in cineres ab Agenore condita primo
Nobilis illa Tyrus, quae, si praeclara merentur
Yatum dicta fidem , si famac credere dignum est, äcc.
Man hade ock redan på 1300-talet försökt en srensk öfrer'
sättning af Atexandreiden på vers: jilexandri Magni hU
Gloria på Spenaia Mijm , om hvars värde man fällt lika vex-
lande omdömen , som om den egentliga källan för Alex:driska sa-
gocyklen , Pseudo-Calliathenes, Ty då Sainte-Croix i sio
Examen critique des anciena historiens d' jilexandre - fe
-^ grand j finner denne föregifne, tilt 10 seklet hänförde, klas-
siker vämjelig och oläslig , så sugo Görres och Docen (Jen. Litt.
Zeit. 1810) häri en för tidens anda passande dikt, som bäst
kunde ingjuta Orientens romantiska idc^er i occidentens folkbild-
ning och tilldelade den mycket beröm. Och då v. Stiernm. i
sitt tal kallat den af Hadorph utgifna Alexandreiden värd att
läsas för sina gamla ordalag, fann N. P. R. (Ihre) , som dock
för tillfället var mycket OTZflf, *) att "den var den lumpnaste af
alla slagdängor." I J. Lundblads disputation af 1802 finner
Nyerup den ej eller "behandlet med tillbörlig aglelse ," och Jär
väl ej Förf. mycket läsit i boken , då han ej ens läsit poemets

Et quant estcs revient; quc Ii biaus taos t*eipure»
£a guise de ficur blanche rcvienncnt k nature.
Svensken fastade aig mera vid händeUernas , än skildringarnes ^ii.
Portugisarn Vasqucs de Lucéuc, bosatt i Frankrike under Carl den
djerfve, lär först sökt återbörda Alexander åt historien.
*) v. Stiernm. hade nemligen gjort mot Hr. I. en anm. i sitt Tal.
Doctorum irvetabile |^eii\M\

463

egen uppgift om Bo Jonssons forbällande till öfversättningen *}•
•En annan Riks-Drotz Gr. Peder Brahe lät genom Hadorph ut-
gifva densamma , Wisingsburg 1672. De olika omdömen grun«
da sig här, som vanligtvis, på den olika synpunkt, h varur för-
hållandet blifvet uppfattadt. Man får ej här söka en historia j
ej ens Alexander y utan drag af de tider, de folkslag, som be-
varat detta stora namn, för att deromkring gruppera egna
pliantasier. Ett folkminne är ett folks esoteriska kunskap långt
mer än dess exoteriska; det tager i hvarje tidsålder en olika
form , men tidens ande genomskimrar den luftiga gestalten.
Hvad man alltjemt fattade om Alexander , var sjelfva dess idé
i historien* Ty var ej han den mannen , som fann före sig
Europas vågskål nedsänkt och Asiens upplyftad^ men som ka-
stade sitt tunga svärd i den seduare , att hon sjönk så att Eu-
ropa kunde upplyfta sig, först till jemnvigt och snart se Asiea
duka under för sin högre kraft — ett tillstånd , som nu mer
än 2000 år fortfarit? Så tunga voro ju hans phalanger, att,
Där han med dem gått öfver Hellesponten , sjönk Asien ned från
sitt grannskap med sol och stjernor, till hvilka Asiens furstar
väl ännu räkna sina anor, men — huru djupt fallne från det
gemensamma ''fadernehuset ^-

det himmelska ljuset?"
Språkets fortjenst tillhör Norden. E. Ekholm försvarade ur den
synpunkten Hadorphs och v. Stiernmans smak. Nyerup jemnfor
den, utan klander, med den äldsta ordspråkssamling i nyare
litteraturen , P. Laales. Några må anföras.

Hunger och Törst är harder gast*} ... Hwo Lioft vil hafva skal Kiärt lata.
Jag Aafver Aört af ^amla ^åta , Gud giyer Allom, som bedis, korn.

***) Disp. de historia Alexandri ^ Magni a Boetio Jonas filio svecicit
rjrthmis composita. Dikten slutar :

Thcsse Bok hon hafvcr nu ända
Hona Icth till Svenska Tända
Af latine ok swa til Rime —
Före visso skulin I thct fornima —
En ärlik Drotzet innan Swcrik,
Boo Jonssoa* swa nämner han sik.
«*) Qordf dock varit bättre utti-yckt, om Förf. haft före sig Lamberts

464

Tho blwder hin thet ey Oxen a i>ygd Duger ey folckii wil,

Horn.. Utan ther fölgér maekt ochtlLU..

Dhet Sr ok ondt i thy Huse Han lofyar godt och mcutr iaU

Ther ängin är Rätzll eller Kuse. Tholik är rätt skalka kalt . .

Man iigher at thet är än wärre Swa känner iVöd nakne konotpiaoa.

Ther ängin är /^öfdinge eller Httvt, Swa ^älda ^riite ^amla Swina.
Optastälpirlitin tbuirer itoro lasse. m. m.

P. Lagerlöf fann emellertid denna historia skön» Afrci
Swedberg gaf den loford. Men hvad som ej tillhör Sverige ,
utan tiden , är sjelfva fabien i sången. Misstankan på Olympia,
for att skaffa Alexander en annan fader än Pbilippus — neroli-
gen Egyptiska Konungen Nectanebus, kastade Julianus Africa-
Dus redan på ÖOO-talet. Walfran von Esenbachs tyska bearbet-
ning från Kejs. Fredrik Barbarossas tid, foregifver sig vara öT-
versatt från Arabiskan. Säkert är , att fabelkretsen , soro här
riradat sig till ett helt , diktats af — pbantasien mellan Gaoges
och Tajo.

Sagokretsar , som upprunnit på Götisk grund.
Theodoriks Sagokrets.
Denna sagokrets rör sig förnämligast bland de transbaUi-
ske g '6 ter ne ^ synnerligen dciri som uppträdde uti Italien, I
Tyskland gestaltades den till ett helt i Niebelungenlied. Dcsi
hjelteanda eger det närmaste syskontycke med den Skandinavi-
ska , dess tro är Eddisk. Den har utgått från den redan an-
märkta poetiska andan och bildningen hos Göterne, om hvil-
ka Jornandes yttrar "att de allmänt ansugos för de visaste af
barbarerne , nästan Grekerna like." Den går ut på att rättfär-
diga Synesii omdöme, att "Goterna voro mäny dfuen då
JRomarne skattades som quinnor." Stora , fjerran komna meo
beslägtade minnen hvälfva sig här , som den sista dyningen mot
Svearnes stränder. Peringsköid gaf denna sagokrets namn af

Alcxandriade^ der det heter om hunger och törst: M*etp^e moert
de fain et ma lance de sol (soif). Franska poemet bcrömmef ock
föv sina pr(M'er6c* , hvVWa* Väiöl^ ^^t^ t\V'»iOiA^lHtx\\:\x> 4&«?eiiikåi,

465

Una-Saga. Vi ha redan (p. 48) antydt, att minnet af den
; Götens, som kom Rom att darra , kastade sina förs ta»sti'å«
n 1 det hedniska Sverige under de sydeuropeiska folkyandrin*
es period , som fortfor länge, sedan den Skandinaviska Vikin*
iern hunnit uppblomstra. Men under katholska tiden hunno
sagominnen först att bli — litteratur. Vi hafva från nämn-
id Didriks af Bernona *) minnen både i Folkvisor och Sa^
behandlade* PPidrik fVerUmdééoiu kamp med hög'-
Hese» Arvids. I : n* 3. Ej under y om den Yidt kringsprida

Vidrik rider äth vägen fram.

Han yppa en wijsa och qvad|

Det hördes femton miler

Vti dhet salta haflf.
fuäde: Det ståår en bårgh i Berneby och derinne boer

Kung Dirik;
u kraften var fomhörd för Cendesång den tiden; ty, nflr
n hörde hans rÖst f

Han lyfte upp sitt öra ,

"Och hvadh är thet för een fijten fogelI|

Som jag uthi skoghen hörer?"

framställes Widrik såsom urbilden af en Nordisk kdm*

djerft trotsande alla faror och ständigt sökande äfven de

ityrfigaste strider, hvarur hah alltid segrande utgick* -«

tolf starke kämpar effer Sivar Snare-Suen och unge

mnerlungh. Arvids. I: 4. Här uppträder Göien K. Di-

med ett krönt gyllne lejon i slöiden — ho vet om ej vårt

z lejon copierats derifrån ? Widrik med en hammar och

-*- Willands härads sigill än i dag ^-^ Olgier Dansk med

od orm I Hilbad med en gyllne dg^am, mester ^illebrand

en strålande /lök , ^amerlungh (Amai-ung) med en grön

, C^lf von Järn med en ulf^ /blequord Speelman, "som

i vill dricka och sofva/' med en /edla och en båge. Orm

Så tkrifver Justinut. Namtfet härleddes fordon if en Brifmo eller
nligt Hjerup Bern, Bjöm, anförare V>Uud OiW«,
^erii^gs SkSna Uu^ratur, Ii />. '^^

466 ' • t

£/figcrsvcn med «n /indorm , TJijker i i?adcngärd , 'som y8I
kunde rimma , med en 'Vaambn med vingar bruna /' Grefve
(runcelin med tre hvita pilar ocli iSifvar Soaré Sven —
som slött lut frun den Eddiska sagoLretseu *) — med eo kTit
fall. Och lust och glädje lefver ibland dem.

Der gåhr dants pu Bertingsborg,

Der dantsar dhe starke hieltar.

Der dantsar Sifwar Snaresvea

Med eeken ved si t bälte.
Det donnar vnder dhe raske hofTmäu dher de vthrida.
Kömparnes numn omvexla i varianterna. Vlf von Järn Le-
•jiingcs särskilt, jéri^ids. n. 5. Samsing ib. n. 17. synes häin-
t id fian Italien. Den sköna är Jarlens dotter i Salerno. Äui-
iset är ouverturen i Vilkina-Sagan, M. fl. Dessutom ega vi
en snarare i Sverige bearbetad än öfuersatt ♦*) Saga , skilj-
aktig fian dtdw Isländska bearbetningen af samiiia alJmänt i Euro-
pa utbredda sngominnen, och till hvilken intet original i trans-
b.illi>k litteratur numera kunnat anträffas ***^: Svennka Sagan
on Tnidrik af Bern. Kcdan 1257 hörde Mäster Björn frun

*) Vi ftaga r j bcstämdt från de Edclusangcr, som OdinsAuncrna bevarude
|>i (slarid ; ly det är ju troligt, att de Germaniske Odinsstammaroe
e^t sinu Eddasånger, så vUl som de Skandinaviske, Om Nirhclmigeft'
•Liml ej kuii bevisas ha sin rot i Sämuudar-Edda^ mca äuda uiasle
antagas ha i eu dylik Edda haft siu gruud, synes meningen, alt
dylika Eddltika q vaden fordom funnits i TyskJand, ej vara ii
"löAJordadhcr,'* helst Tacitus bcstämdt omtalar forusuugcr i Ger-
innu la.
**; Ouj Nillniigarnes fall säges der : h«r aeic flcre bökcr alT »krifneok
hoUo altlrthct samma. Förmodligen ha dcs.<a böcker varit Tjsli
Sagor,* efter hvilka Svensken fritt bearbetat ett ämne, dit han
ock kunde hänföra Svenska sägner. Ty Svenska lagan synes haf-
va fuga s;iniinanf)ang med Vita Theodorici Goth. Regis ex Coil
uis. mciuLr. in folio antiquisi. , som Drottn. Christina egde i Rom;
Historia Tlieodorici Rtgis Gothor. ex msc. antiquissiuio Ricobaldi
rrnaricusi» , wimt de 'Ihcodorico Ucgc Golhorum &c. Sa Ptriog-
fköids edition af Coc\\\ä\ \ "\Va '\\i>io<iv:»v\^V
**'; m .j«r $. F, U. l\ i>. \"T.

• ' 467

TlironcJIieni, iimler sin fegnttons-resa tilKSpanien, Wlllina-Sa-
gan läsas på Tjsla och fattade så stort beli»£^ för clensaramay
sit li.nn förde den med sig till Norrige och Öfveisatle den, in-
flickaude äl'\cn cii del andra berättelser , tugne af Ty?»ka vi-
sor, som han ock hört på sio resa *). Den var således bearbc«
tad på Skandinaviens språk på 1200-talet och lar på samma
vfig, som Enphemias visor, kommit in till Sverige. Här kän-
ner man en handskr. pä Skokloster j upptäckt af Sv, Hy-
lander, be.skrifvcn af Gnmaelius, Idiina X, samt en handskrm
på Kongl. BibL i Stlim^ som Geijer börjat utgifva under
tilel , Fabula Theodorici Veronenais Suecica. ECodiceye-^
tusto BibL -Reg. Holm, nunc pviinuin edita 1833 **). Sa-

*) Denna uppgift af Suhm i Sami. Skr. VII. 5. upprepad af Njre*
rup utan nägoa tvekan, synes ej nog bemärkt af P. £. Mikller»
der ha,D i Saga-Bibi. 2 B. lutcr Sagan ha inkommit genom Tjrska
köpmaus mundtliga berättelser. Gumaelius har divinerat Suhmt
uppgift, utun att känna den. Iduna X: p. f79.
*) Monne det **gamla** exemplaret, som i brädden åberopas i Hjr-
landerska handskriften? Nej! Vi bafva sedaa haft tillfälle se 2 di*
iputations delar af deona edition. Det är den af Nyerup i dess Rti*9
på Sthnis K.. Bibi uppdagade Kong Lauriru Krönike , som Nycrop
med något skal synes räkna till den dufuÅe Litteratur. Sällan tor-
de man finna i I i\\oii%svenskan sä mänga danismnr:
Kouing Dijderik swarede snarligh
Hillebrand thed seijer jech thik,
Ath jech skal bry de the roser röd*
Skulde jech ther om bliwe dödse
Och hwge synder tben silki troo
Och lade sa gange hwr» thed maa.
Nyerup bar i sin MorsÅaijilirsmnff p. 66—84 helt aflryckt denna
krönika i en nyare danska sadau dca trycktes i Khvn l70l.
(Tryckt derst. först 1689;.

G. N. (cd. af 1701).

Han haffde och kiemper med saegh Han havde ogsaa kjasmper dere,

thersB Som vilde stride for Jomfruers ^re.

•om stridhae wilde for Frwes ar» Ibland dem var en Ridder kjön,
for inghen mand Ibe baras far» Han kaldtes Viderik VcrlandsÖÄ

th«d woldhe the wilde thicrcs liif Hau vUdc o%wa v^^t^^ ^x\ää

e/ spar», Og Uau tot \u^tii'Ä'*.tw^'^*^^

468

gan y skrift eller sägen , var bekant i Sverige både på 14-
cell 1500-talet , då vi ej kände Isländska Sagorna. Från dcn-

Maut thcm war jcn mand fuld kiön En anden kjempe var dcriblaBdl
ban kailed teg Widrik Wcr- Den man kaldte Meater Uildc-

landMÖn braodt.

han wilde och ofTte g ler ne stridc Kong Didariks farbroder moaat
1'Or iughcu mand tha har han ban ycre

qwidhe Han stridte ofte og vand I stor are.

jcn annan kiempc w^r thcr ihlant
Iher mani kalledh hillcbrandh
koniug dij diriks fadcihrodher mon

han weraB,
han stridhc och olTlc med man-
doms sere.
Med Gcijcrt auctoritet roli den då fDrat till Srentk litteratnr. Dca
' ii r ett utdrag af Heinr. von Ofterdingcnt KSmg' Laurin odet der
khiine Rosengarten, Öfyertättningen, den må aketi af Dansk eller
Svensk hand, torde enligt Nyerup, höra hänföras till I6:de aeklcCi
hörjan. Stilens poesi ligger framom Rimchrönikornas. Versalagcl
har anvUndts med n&gon fÖrhättring af Frithiofs skald.
Del ur hans land, som nr höljan Han hafver och jcn Örtcrgordb

träder Winter och somer med roser stor,

Han ser dess skogar i gröna kläder, thr fager mv och rojrghet skione,
Huu lior dess forssar med skum- hvem som lyster han maa thed röac.

roigt larm.

Och klippan hlottar sin marmor-
barm.
Ta rosor och Uljor är ej eller brist i dikten Om Thidnk afBm.
Da Rosengården var upphunnen och man såg silkcstrådcn dcron-
kring och ädelstenar och guld, yttrade hjclteu åter:
Jag skall bryta de rosor röd
Om än jag derföre hlefve död»
Och sönderhugga den silkestrå,
Om än jag strax skall i hafvet gå ;
Med det samma mot gård de rände
Och ros och lilja de der vid skände,
De hundo hästar vid Itljerot
Och rosor iram\»aåe mtd «v\x fot.
Boulcrwck kallar det mtd %\:iV tW wVw^V t^vBAi>X\^\ U^^^Vye^

469

»amma ingiof^o många Konungar i Rimchronikan y och i före-
talet till Stora Rimchr. ur en Cod. tmtiq» anförd af Hadorph
nSmnes uttryckligen i loAalet ofver Srerige: ''Goda tiägna fio«
der man thär — Ridderskap ok helade goda — The Didrit
af Bernen väl bestode. — Huru herre ok första hafwe ther
lifuet — • Thet finder man här i fiokine skrifuet. — - Den f^äa
Theodorici Regis Oatrogoih.^ Peringsk. utgaf i Slhm 1699,
ny upplaga af den , som J. Cochlaeus utgaf uti Ingolstadt
1544 y stödjande sig blott på utländska handskriAer, handla-
de om den uti Italien» historia märkvärdige mannen , äfven
om ett och annat sagominne om den episka Didrik af Bern
träffas deribland. Den Svenska sagan synes varit bekant för
Ericus Olai och Johannes Magnus och var säkerligen, såsom
ftkrifven, känd af Bröderne Phase* Olaus uttrycker sig, att
"thet som vår SpeneJke Chrönita håller om Filmer bin myck-
le, then somblige kalla Wilcinum eller Wilkin, thet är uth-
dragit uthaf Tijderik von Berns fable och kommer icke Swerige
vred/' Peringsk. kände blott den Isländska Sagan och kunde
således endast på den lämpa dessa hänvisningar. Men Sagan i
gitt Svenska skick var ej blott de äldre häfdaforskarne utan äf-
ven folket bekant och blef derföre i Sverige localiserad. Enligt
Geijer berättas ännu i Nerike , att Niflungsskatten finnes förvarad
i Kilsbergen och att nyckeln till bergsalen skall vara gömd un- .
der en rosenbuske. Vi hafva redan antydt den' sannolika för-
iDodan , att urdragen i densamma varit alltjemnt bevarade i Sve-
rige från Folkvandringarnes, åtminstone Wikingväsendets tid>
«— Då Jean Paul läst La Mötte Fouqueli Sigurd der Schlan-
gentödter, uttrycker han sig: "Nordens sagoverld är ett rike af
ispalatser, issjöar, isfjäll , dess meaniskoslägte en ekskog*i storm-
väder," hvartill Grundtwig lägger: "Iskämpar, du de äro hår-
de, skyfall, då de smälta." Det är Wilkina-Sagan , som sy-
nes mest bidragit att väcka Tyskarnes sinne för Nordisk dikt ,
som beredt Herder, v. d. Hagen, La Mötte m. fl. rika lagrar,
och föVberedt Frithiofs Saga den folkgunst hon måst skörda i
Schillers och GÖtlies fosterland. Denna Didriks Saga är kronan
af vår Skandinaviska Saij^overlds YggdvimV, \^^^s ^wvs. wA.

470 .

8r Poetiska Eddani 2:dra afdelning *). Men i kronan btTn
Däslan alla sagoiiiinnens nöktergalar samlat sig. Här trilu
hjeltar iir alla länder och alla lider. Än är man bland Niflao-
gariie, t^burii mau föga igeiikänij^fr Eddans K. Sigurd Svea ock
iPrynhiida, au inför K. Artus och hans kämpar i Brittaoien,
än befinner man sig i Bern (Verona) hos Sagans sol, Kung
Pidri.k, än irrar nian i Ungareskogen eller i Ryssland bland
Attilas IJunnery än är den borg, framför h vilken man plötsligt
ftlannar, Babiloii, och Kejsaren, inför bvilkeix man bugar,
Gonjitantinus den Store* Ån sväfvar ett brokigt hvimmel förbi
Ö^^at , der sig tränga mot hvarandra K. Adelmund i England
Och Adll i Upsala, Apollonius ^rkimannus, Konungens i Bre-
tugncfiund son och Agne Skiaffarbonde, Philippus Bagleroas
Konung, Ualding Kung i Sverige, Hake Kung i Skåoe och
Salomon Kung i Westerfrankland , Aslög eller Kråka , Katilla, '
Starkodds, Alfhild Ivar Vidfamnes och Troana Priami dotter,
Markgrefven Budolf och Blotswen , Jarl Artns och Schwaheus
Grefve Artus, Gest^hin blinde och Olufa, Sax lands Drottning,
Bonden Åke ocli Kung Åke, Sigurd grek och frisiske Koouii-
gen Osid, Ilias Hernitson ocli Tron Jarl i Braudenburg , — ja
nian möter sjelfve de välbekante K. Bele och Frithiof och
Björn. Än står nian på Arliögsklippa i Gestrikland , än vid
Adriatiska hafvels strand, än lios Smeden. VeJint vid Hvetlao-
da i Småland, un på Mundiafjell (Alperna), ja mun passerar
Antiochicn , Apulien , Aqvitanien, Asien, Estland, FyrisvalJ,
Greklands öar, Indien, Island, JorsaNborg, Jorvik (York),
Jemtland , Lombardiet , Lappland, Mälaren, JVorlhumberlaiid,
^'erike, JVovaja Zemlja, Palineland (Polen), Rhenfluden , Aoin,
Salcrno, Serkland, Sicilien, Skanör, Skottland, Suioleusk,
Spanien, Tomarp i Skåne, Upsala rike, Ul leråker, Wanlaads

*^ Den roten, som nedtränger tiU Bern ha vi ej kunnat spana dpi-

j)are ned an till en Vidforuliis (Vidförlc, Vidtfaraadc) , Majjuus

Jurl, hviikcn inför Carl den Slorc skall bcriiltat cu !) driks Su^i,

ciil. Orm Storolfssona saga , liyilkcu Lindlors hänför till slulct al

iOule eller början af llAc äcUcV.

471

härad, Worms , Westfold , Tredrntal (TiMent), Venedig,
Wermland , Öland — * seende härunder bildstoder och niAlerier,

. dans och harpor , brädspel och kloster, liljor och trädgårdar ,
Iiafsfriiar och liafsmän ; kring^priingen af grå och hvita björ-
nar, leoparder och lejon, ur- och bufieloxar, enhörningar,
.tigrar, dromedarier , hästar och åsnor, elephanler (filer) /tl-
gar, hjortar, hindar och renar, räfvar, ulfvar , vildsvin, ves-
slor och strutsar; öfverflugen än af förtrollade menniskor i
fjäderhamn, än af verkliga ejrder, falkar, hökar, gripar,
näbbgäss, ripor, örnar, svalor, ugglor och änder; kringsim-
mad af hvalar och hvalrosser, skalar och laxar. Mnu bör
krigsmusik och krigssånger, prof var lagar och vin, mjöd och
läkekonst, synar hildebarder och segerstenar. Det är tydligt , alt
den, som vill inbringa historisk och geographisk reda i delta

• Dahigrenska aipalgama får ett Tantaliskt arbete; men intres-
«ant måste det vara att här se den ungefarliga bildningsgrad
iom Vikingarne, utan föregående studier, kunde af resor in-
hämta och, vi neka ej att den är högre än den, vår tids vikin-
gar merändels framvisa. Såsom dili bör det allt betraktas,
och man skall, med v. d. Hagen, finna den "hänförande och
intagande, kort, en i alla hänseenden förträfflig, outtömligen
rik bjeltedikU" Ofta träffas de mest dramatiska situationer.

^Märkligt är, att hvarken den Svenska eller Isländska Sagan så
nära öf verensstämma med den Eddiska , som bearbetningarne
i folkvis-stil i Sverige och på Färöarne. Se Arifidsaona Känt"
paviaor och Lynghyea Fceröiake Qi^ceder, Lindeblad har
anfört flera utdrag ur den Svenska Sugan, till hvilka vi hdn-
Yisa. Språket är der fÖga besmittadt af Unionen. Vi anföra*
till prof Didriks död. "Tha wapnade Vidheke sik ok å!kti
gingo the samon ok slogos saa lenge ath Videka störthe ok
Jagli dödh för sin eghin sängh. K. Didrik hude mngh sar ok
stora. Tha togh han nidher suärdhit mimyngh ok gik saa
gynoni hölslhen ok gynora sassen. Hans saar the snliiade ok
rotnadhe fasith. Tho han kom i suaven , tho kende han alli
han ey kwnne länghcr lifTun. Tho gik luin fram rnz en hi
eller en syö. Tho drog han suävdel mit \UdVv^ u\^vxv\\\'\^';^ ^'v

472

kastadhe wth i tyon , som tian längsth kwnne , laa atli tlict
kora aldrik i nagar;! monss hnndh. Sydhon gik han j eo ståd)i|
iom hether hofferdh ok Ingh ther om nattena. Tha han \afk
ath fasth ledh ath dodhin me honom , tha förbödh han the
twa swäna , honom foldho , ath sägia nogan man haa (ho) hu
war. Lithit ther eplher tiia bleff han döhd aff the sar Wid-
eke Welanson hade honom giffiiilh , ok Warth jordath j tbca
aama stadh for en kopmtin. Hans swäna före hem til Bom
och tordho ey mykit sägia afF tfaera Airdh, wtan for mictogbi
herra. En thet visto alle j danmark » ath Wideke wart slagin
] sjlt egilh herbSrge ok enghen visthe hans bana man. Thet
wislhe ok tyske mön, att konungh didrik kom aldrig { sith
rike ighen , sydhen han redh frän thet badh som en kallas di-
driks badh y Ihy hälla alla romare thet f6'r santh , ath didrik
bieff.dödh som för scrifuith stor." Lika enkel och bestflmd
fir stilen alltigenom* FörAittaren har Grekernas ide/ om fran-
fltällningskonsten. Det bcir vara det lätta draperiet , som liif-
tigt svdfvar öfver naturens former.

K. Artusoch det runda bordets sagokrets.

Artus var en Christen Konung i Britannien\ af Cel-
lisk stam (i 5:te seklet] , 1 strid med de hedniske Angelsa-
xer ^\ Han tecknas som ett ideal af Riddare, lyckliga-
re än Carl den store, som ofta bli/Ver en earricatur der-
nf. Kärleken framstår hör i den milda glans, hnn antog,
nedan Clirislendomen upplyftut qvinnan jemns med mannen.
Man befinner sig hnr i hjertat af allt, som gör uiedelt iden po-
etisk. Artus med sina 12 kämpar vill på bragdernas väg träda

M ■ ■ I ■■!■

*) Huruvida han var» tSsom Tbcodorik och Carl, historisk pcrioD,
betvitlades af Newbridge redan i ll:te seklet och har af mSoga
scderaiera bctviflats. Men äfvcn de> som antagit Ossianska hjclte-
IrcUcn för en dikt, hafva tillerkänt Artus verkligt lii i Walci
Mer än 600 ställen i England bära hans namn, hvilka namD ej
gerna» af en scdnare saga fingerade, kunnat sa fastas vid tuärkliga
»tiillcu, om sjclfva sagan ej haft rot i fulkuiinnct. I Sbakspearct
iiik ulade mcuigUotcu um Arturs CKuce.

473

i fotspåren~if Frälsaren , orogifven nf 12 ISrjnngar. Han sam-
lar sina klmpar omkring sig, sittande främst vid bordet, er-
bjudande dem 13 stolar , deraf dock. den ene blott en gång
besattes — af en saracenisk förrädare. EAer första församlin-
gens bruk böVja de med den heliga Nattvardens meddelande^
och kalken härvid var det kärl (Sanct Graal) , i hvilket Jnseph
af Arimathia y som enligt legenden flyttat till England, upp*
birotade Jesu blod. Riddarne utgjorde en Orden, troli-
gen den äldsta riddar- och fri murar-orden i Europa. Den Vise
Merlin hade skrifvit ordens- laga me* Tron, Åran, Kärleken
iroro de ypperste synmålen for Riddarens sträfvan. Att f5r-
<Tara qvinnan var lika strängt befaldt, som det var strängt
förbudet, att stjäla en kyss. Då en Kiddare dog, fråustötte
•tolen efterträdaren med en magiskt electrisk stot, om han ej
dfvergick företrädaren i ära och kraft. (Lyckligt för yåra
vittra och medborgliga bisitiare , att konsten att göra dylika
stolar dött ut), fiiisching finner här en cyclus af allt det dri-
stiga , Ömma, phantastiska, o. d. som pryder den romantiska
tidsåldern. Denna saga var tidigt alla bildade nationers till-
hörighet. Väl kunde den ej vara så tilldragande för Nordbon,
som Gröten Didrik , Holger Dansk ro. ro. ur de 2 andra sago-
kretsarne ; men en af dess hjeltar var en Normander och ArtusT
hjeltebana löper stundom inom Nordiska gränserna. Berörin-
gen med Södrens ridderlighet i handling och dikt synes, som
Yl mer än en gång Aämnt , ha börjat under de Tyske och
Engelske Missionärerne ; de förre kunde sjelfve anses bildade
af Carl den Store och införde säkerligen hans namn i Sveri«»
ge, de sednares bröder hade sjungit måhända sjelfva Artus*
sagominnen bland Britanniska hedningar. De glömde säkert ej
i Sverige gagnet af ett dylikt nedlåtande *)f under det de i
sina verk visade sin kärlek för skön konst **). På Utterat väg
tycks Runda Bordet inkommit öfver l^orrige. K* Håkan Håkans-
son (född 1204) , Sverres sonson , en af Europeiska medeltidens
Jirdaste Kungar (Vir prudens & circumspectus & eleganter lit-

•) Se ofvftn p. 440. *♦) I D. p. 01.

•474 ......

^ teratusy enligt Hatlbsiii WestmooaiterieQitt^ > Ssorrot vfa oék

fiende 9 Jät en lilindare ofvérsätta af Veldi .£ jtrHiunoA

• • ■

.hona kämpars Jwans, ParcwcUs^ Sq^maons m* JL hitåipm
(trol, det gamla episka poemet von der Tajff*elrunde)^llk^m

' Vuggalij ett Ijrläodiikt sagominiie » Merlina Spa af GalM
af Monmoutb &c. Pfc/rmaodska slägtskapen torde gjort dmi
sagokrets syooerligeD ^älskad i Gänge-Ilolfs fosterland» TrsK-
gen lät JOroltn.. Eiiphemia sedermera ofversStta dessa gcioa
siD^ gemåls farfader föran.H(altade Horaha öfVersättningar (frfa

. Franskan, .Engelskan och Tyskan) på Svenska till tjeust iSr
iio mftg, den ridderlige Svenske Hertigen Erik '*^) , och till dea
Jandsmins tjenst ii allmänhet. Gepom en slil tydning undgir
man de svårigheter, livari de invecklat bvarandra, som an-
taga, att Eupheoiia lät öfversätta från Tjfkan på — NonU

, eller Svenska. I den oTvers. der vårt stått i JNorrska dffcftf

, bibehölls ordet ock i Svenska och sedan i Danska oftm

af Walske tungo oc pa vört maal **),
men Norskt torde stått der, dialect-öfs. ba danskt ocb svemk

*) Se ofvan p. 200.
**) Om 2 Danska Codd. undertättar oss Njrcrup i sine Arfter tH
Stockholm : Om Artus heter det *

Artus v^r en konigh aff Engeland
Han wand Rom mcth Swerd oc Brand.
. Han var keyser ther meth £re

I thenne konnigh Artus hans Dage

War sterkke kjemper som Liwet torde wowe ikh

For Riddertkdb oc for Frwer Ere, h

Till slut möter den försäkran, att Eufemia Dronning

Lod thenne Bogh om-wendhae saa L

Aff Walskae Twnge oc pa Wort Moll.
I Sv. öff s. Loth tässe Bogh wända swo

Aff Walsko Tungo a wart >Ial
Gudh nadc thea ätla Frwe Själ
Ther Drotning ower Norege war
Med Gudz miskundh XXX (läs XIII) Sr. .
Hedan i Saxos Ud ^at Rtx iiriurius \^^%w\. v T)%^^arL

475

Ar£us''Sag'an^'Euphemi9ka ofrers. är af 1308. På KgL
Bibi. Btef sedermera öTversatt i en art sexradiga stropher, i
byilka den 3:dje och 6:te raden motsvara hvaraodra med qvin*
liga rim , hvarcmot den l:sta och 2:dra samt den 4:de och 5:te
utgöra verspar med manliga. Ha mmarsk. anmärker, att Sveo-
»ken, genom denna saga , fick tillfälle lära sig det skönaste ga-
lanteri och den mest utbildade courtoisie, att han här fick
inandas den äfventjrligaste stridslust, för att bilda omkring
rfg en motsvarighet af denna diktverld af gycklande arah>8ker
och phantastika drömbilder.

Om Iwain och Gawin, en roman ur Artuscjklen, som
framför de Öfrige utmärker sig genom rikedom och omvexling
sf äfventjrr och genom lifligare framställning , är vida mer un-
lerhållande än t. ex. Hertig Fredrik. Hakon Konungar hinn
famli lät öfversälta den, enligt Isländska Sagans uttryck , ur
Fronslu Tungumali i Norrcenu. I^orrska öfvers. är förr
loromeD. Bet Franska originalet var blott till titlen bekant
!or utg. af Bibliotheque dea Romana 1777. Detta var i o-
bunden stil. Men i bunden behandlades ämnet af Riddare Hart-
man von Ouwe. Euphemias- Visan är i Svenska och Danska
öfvers, äfven bunden. Den som vill tillse, om den Tyska
bearbetningen varit för Svenska Öfv. bekant, finner den förra
i Mullers Samlung deutscher Gedichte H B. och särskilt
atgifven af Michaeler i Wien 1786, 87. (v. d. Hagens Gesch.
d. Deutsch. Poesie s. 118 — 22). Om den Svenska, (öfvers. 1303)
mm förvaras på Kgl. fiibl., se Fants Obaa» hiaL Sif. illustr.
P. L Herr Ipan, et meget gammeU ma. på dansk vers
ir ock omtaladt, och lär varit läset af &• Hans och Herr
3lte »ud *).

*) De torde annars l«f it den Danska Artas saga , Peder Sy v omta-
lar. Se Frjrxell i Berättelserna om nämnde konung. Att begge
sade h?arandra sanning , torde kunna slutas af documenterna i
DclaG. Arch. Il: 42—45 och Hl: 23—25. Man har betviflat
, uppgiilcn, som är fraa Hyitfelt, hvilken af uppsåtligt misstag skulle
lii^mtat herätlclsen ur Heclor BeeUui Hisioria Seoiorum , der man ^.

327 läser: "Då kung Hans (Jean sans ierre) i Kådet beklagade
sig öf?cr sin och landets olycka och, bland annat, tillade, alt
bonom felades Rolander och Gawincr» inföll en af de äldste Rådi-
herrarne: Vore der blott Carlar, skulle ej felas Rolander.** Hea
händelsen är af den natur, att ti kunna fÖrr antaga, att bon före-
kommit flera gånger, än tillägga Hvitfelt en uppsåtlig osanning'
Enligt han» uppgift, sade K. Hans under skämtan : Otto, det har
varit märklige riddare jag finner i denna bok (Hr, Ivent och Hr.
Gau(Han), hvar finner man nu sådanc Riddare? Otto gcnmilU:
Slika Riddare «ko\a uu &uaa%t ^cv fiVX. %\^^vtXYL«A^ v^va. Artus*, ir.

476

Hertig Fredhrih aff Normandie , en del med utmärkt
omsorg utgifven uti Iduna IX och X af G. W. Gnmslrai.
Af samma saga har man en cod. på Skokloster och 3 codd.
på K. Bibi. i Sthm. En Dansk oTvers. finnes pä lednare stäl-
let. Der slutar Romansen:

Thenne Bog som J hawe hoVdh ,

Then hawer Kejser Olle giord ?

Och wenden aff Walsk» i tysk» maal

Gud nade then edlae Fyrslaa hans sjel

Nu XV hwn wend i sta k ed Timae

Aff lysk i danskae Twnge ro. m.
I Svenska: "Henne lod/i Keyser Aalte göre," och "iraendc af I
"Walsko i.Thyzt mani;" och nu "annan sin Tvenlh ffra tyske
i suenské tunge." Men h varken i Wälska eller Tyska liUeni-
turen är detta poem mera synligt. Synliga äro deremot spar
i alla Euphemias Visor, att, äfven om Svenske oTversattaren
haft mest ledning af den Norrska , ej alla transLaltiska reda-
ctionerna varit honom obekanta. Svenska och Oanska tyckas
ej vara blott dialectomskrifningar.

SvcJiska, (Fredriks rustning.) Danska,

Een wapnrok hafde han opa, Jcth Halsbondh hafTdlichanfyrstaa

Thaen rikaste ther man se sa, Thet rigcste man met öwen saa

Ther til twa hosur, the waro hwijt; Ther til tvo ifft(;ojer t he war hwidke

The waro giordha mz mykith fliit The war giordh met mygcl fljdhai

Hans hialpin war badhe bviit ok Hans hitn war hwedh afT slol odi

bardh ; hordh

477

Hl tit Jiif war han otpardh Thea Herr» i tia åkiblå ftrdht

Som iak fra aaght hOrdke, Jcnd triodk bdghel alT gold aa

A ain sliold han furdhe bredh

&n bogha aff gull » ok han tik

spredhe &c.

Äfventyr aflöser äfventyr. Stuodom.eriDrar man sig folkvisaiif
poetiska språk. En berättelse börjar :

Aria om morgooen, då dager var ljus.

Han rider tig ena (ensam) af det hus —*•«-•—

En gång räddar Fredrik en Riddare från en Rese
Berg och dalar de skälfde weder
Der Resen föll på jorden neder m. m.

Annars 8r det, bvad de gamle kallade siijfi, och behagar ej
DU, då man fordrar, att poemet skall, för att behaga, vara
enligt den gamla esthetiska terminologien, atinrU»

Vi förmoda, att Euphemia ej förbigick den på Håkans
fSranstaltande öfversatta riddarromansen ur Artuscyklen , som i
allnaänhet vunnit mest behag — Tristan, ehuru ej tillfällig-
lieten bevarat den svenska öfvs. Den Norska Tristram och
tsond öfversattes 1226 af Munken Robert efter Engelska Rid-
daren Lucas de Gasts Franska öfvers. från Pisani latinska ori»-
gfinal. Åtminstone hör man mången efterklang ur densamma i
"våra folkvisor, om kärlek, om sorg, om trohet i lif och död*
Itald omfamnar Tristrams (af Tristis) lik, kysser de blå läppar-
ne och — dör. De begrafvas på hvar sin sida om kyrkan,
för att ej ens efter döden fl vara h varandra nära. Men en
ek uppvexer ur hans, en lind ur hennes graf^ hvilkas grenar
fläta sig samman öfver kyrkokam*

Med Artuscyklen kom således Sverige i litterär beröring
under de ridderlige Folkungarnes tid. Men det märkliga är,
att den invandrade öfver Norrige till återskänk fö'r de Eddiska
sånger, som från Upland invandrat öfver Yermland till Norrige.
I JSibliotheque des romans Ennas utdrag aC 12 Att»& Sa.^

478

gor*^]. Atl Enpheniias visor funnos så mänga afskrifter, att K.
Magnus Smek, Drottningens dotterson, bortgaf exemplar denL
1340 gafs ett ex. af Hertig Fredrik till Norska Drotzen Erling
VidkunnsoD. Se p. 216, a.

^ Carlden Stores Sagokrets*

Den utgick från Tyslland, liksom Vllkina Sagokretsea
utgick från Italien och Artus Sagokretsen från jBrilannien,
och var det tredje' bladet i den Europeiska romantikens skönt
trifollum. Den går ej så långt tillhaka i tiden, som Arius-
sagorna, men torde förut blifvit bekant i Sverige. Ansgarius
oth. hans efterföljare voro uppvcxte i beundran för Carl. Både
folksången och fojksc^gan tillegnade sig denna kämpe. Sagan
Ovi Carl den S/ore har troligen bänrunnit från diz Puech
von Chunich Karl und von Ruland gemaclUy u^ie sie dia
heidenschafft iiherc kornen ^ som tillskrefs der Strivhere af
Lambjecius i CommenL de Bibliotlu Vindohonensi lib. 2. Den
P-se^udo-Turpinskci chrönikan uppgifves såsom hufvudkalla.
Denna romantiska skildring är i ohunden stil. I Askahy codex
utgör den II: Karl Magnus Konungs bok, Deu trälfas äf-
ven, men mycket olika, på Danska dialekten ; den Isländska

tf.

*) Sv. Hylundcr fann i K. Bibi. i Paris ett större antal. Mi. d.
6788—94 Romaner, hörande till kretsen om Kitldarne af ruoda
bordet; n. 6955—70, likaledes romaner om Artus, Lancelot da
Lai, Pcrccporep, Tristan ; n. 7170—80, om Artus och Rundi
bordet", n. 7185 Om den Hel. Graal^ 7187 om Trislan, 7520-30
Om Riddanie af Runda bordet. 7544 Tristan, 7989, TrisUn &c.
Se äfven Notices et Extr. des Manuscr. de la BihL Nat, &c. En Le
Romant de Tristan & Yscull börjar: Apres la salncte passion ihesa
chripst vint en la grant brethaigne Joseph dariraathic — — —
På samma Bibi. fann Sve^ Hylander Mesteoii Syllabus, hvaraf maa
finner, att Messenius kände Eupheniias visor, och voro de uUa
tvifvel bland de visor, han ernat dramatiskt behandla. Han har
antecknat: 1303. Euphemia uxor Ilaquiui R. Norv. & Socrui
Erici ducis Sv. curat vcriv ex. \Ulico in scaudicum idioma hcroi-
cura Juani & GcotjVv Vk\*\.ov\«i, W^^ui \\<ix^\ ^'^i.^^-i.^^w.

^ 479

sbnd Arna Magn. sam I. synes raera likna den Svenska. Den
Danska börjar : Som Keyseren sad en Dag ower borde med
mine nicend^ sagde han till teyserindeni IVeedat tu nogen
Herre udiperden^ som er mcegtigére end jeg? Den Sven-
åa börjar : f/är sigs affy huru Karll Konnung aöhle Jhe-
usalema Konnung ok then halge Graff Drottina wars,
*tva cer aagt ^ at han var i Paria oc hafde atäfno mei
dlom Ueriogom oh Jasrlom i Rike aino, .^En Konnungen
aiiia under högt Tros ok Drotning håna nveat honom ok
tUa Höfdinga kringum hannofn; a?n konnungen modlie
*id Drotning sina: vet tu nåkan then konnung iwerldene^
rOm jcemwel ho tve krona at bära aom mik, celler jas mwasn
jgr i Hasrivapn aotnjak? Hjeltarne äro redan här vid den
romantiska ciilmination, der vår tids diktare måst stanna. I
lapperbet trotsa de naturens stormkraft, i känslosamhet de
mest etheriska tärnor. Fragmentet i Askaby Cod. slutar med
Transka härens nederlag på Runcevals hed. Roland och de 12
Jxmfuinga hade redan stupat. Carl drog sörjande åter till
Paris. Nu kom Rolands fästemö och sporde: hvar cer Äo-
land Fasateniand min eller Olofernea Brodher min? Kcj-
laren svarade : Höland ok Olofernea folla både i Runcifal
\t alle tlie 12 jasmfninga. -^n tha hon hörde thet språk hen-
las biaerla aff harm, en kayser Karl thottc (tyckte) wxra swa
kmkelikt, at han fol nidher å Likitok wiste enkte til aik.
förunderligt är, all Nyerup anser den Svenska öfvers. liksom
deo Danska, "compiierct af Islandsken*' *). Deraf skulle följa,
Btt bans "Munk i Askaby" känt Isländska sagolitteraturen. Vi
X,tOj att öfvers. skett i Vadstena efter någon af de Latinska
eller Franska Chrönikor, ur hvilka samme Nyerup anser, att
Christiernus Petri, Domherren i Lund, compilerat sin i Paris

*} Af Sagan i Arnamagn. saml. af Karla Magyiuéte oc Koppum hans.
KanDornas CapcUaniis i Askaby torde blott författat rimmet om
Si^iarem när kan tvätt. Se Lf(brings företal till Ankarströms £n-
cjdopcdi. Skand. Mus. 1797. I: ^. 2&7-^a81.

480

tryckta Historin om Kejs* Carl och dé iolv jrepninger. Cdi
Saga atises med skiil sammansatt för att elfla till korttlga,
Ilun far nycklarnc till den heliga grafven af Kalifeo Harun al
Ra«chid och tågar ända till Christi graf. Annara ger tig BiJ-
darnes Aristokratiska anda mest luft i denna saga. Carl ar
tecknad med blekare färger än jaevningarne. Han lyftes nr !••
deln , han kastas öfverända , han drifves tillbaka och blir alltid
befriad , hamnad och hjelpt genom sina riddares tapperhet Rid-
darne tala dock ej här !>lott om kärlek och sköldbrak* Ston-
doan stanna de under fäktningen, utföra ideella strider omreii-
gionssatser och fortsätta sedun vapenprofvet. Sä samtala Rid-
daren Roland och Kämpen Ferakunde , vid en paus under no
tvekarop, på följande sätt: F. sporde: på hvem tro Frankri*
kes män? R« Pu Jesum Christum , Guds Son och vår Hcrrt
F. Hvem är Christus? B. Guds Son af himmelrike, född af
Jungfru Maria, död på det heliga korset, uppstånden från de
döda, nederfareu till heifvete, tagande derur Adam och Eva
och alla hans utvalde, uppfaren till himlen, sittande på God
Faders iiögra hand. F. Jag tror på den, som skapat himlen odi
bar hvarken Fader eller Moder, och som, då han var afia^en
nfiud , aflade ingen af sig , en Gud , ej trefaldig* R. Det ni-
ger du sunnt. Han är en Gud ; men i tre personer. Tror Du
på Fadreii , du tror du ock på Sonen och den helige Aode.
F. Om ja,:^ tror på Gud Fader, Gud Son och Gud den he-
lige Ande, då öro ju tre Gudar? R. Der är en Gud och
icke tre , dock aro de ti personer och en evinnerligen i Gu-
domen, och i sanning, märk, huruledcs Abraham såg tre Eog-
lar ocli tyckte att det var en. F. Bevisa, huru tre ting kuooa
\ara ett. K. Det vili jag bevisa dig i verldens ting. I Man-
delnöten är skalet, fnaset, kärnan, det är ju dock ett i sig
sjelft. Så äro trej ting i dig, lommarne, bålen och själeo,
men du är en man. F. Jag tror nu att Gud är en i tre per-
soner . . hvareAer de öfriga bc'(änkli<^lieterna likaledes be-
segras af Illddarens kunskap i thcologi och naturvettcnskap. —
Att Carl dcu Slor&s sagd \vuuu\V. \ sVwV^V. ^^ axcdcltiden utföra

481

IiaDS namn bland Syenska follLet, torde tnnn äfven kunna sluta
af G. Ps. D. 382, der Gustaf Vasas äldste Amiral och Råd
tjuDger: "Hvar blef den starke Carl Magnus?** införd bland
de Bibliska kämparne Nimrod, Simson, Asael m. fl,

Olger DansL Mfist Carl uppreser sig ingen så högt uti
ifrågavarande sagokrets, hvarken i hänseende till ädelhet eller
kraft, som Bajraren Autchar (deraf Otger, Ogier, Olger). I en
skrift från 1000-talet: Conueraio Otht^eri miliiisy beröm-
mes han hogligen, äfven som i den af sjelfva påfven för äkta
förklarade Turpins Chrönika (der dock förf. berättar mycket,
iom skedde efter hans egen död). OthgeruB Miles lär på
gammal tyska och angelsaxiska öfversatls Olger T/ian (Thegn),
hvilket åter den krönte författaren till Olgcrs krönika , Skalden
Adénes öfversatte med Danois (Danus, Dansk) och låt honom
blifva en skandinaver. Adéncs' Ogier le Danoia öfversattes
på prosa i Tyskan och Danskan. Domherren i Lund , Ghri-
•tiem Pedersson , lät , för att återbörda en af Saxo "oföVlåtligen'*
förgäten Dansk konung , i Paris på latin öfversätta den franska
krönikan och öfversatte sedan latinet till danska och utgaf i
Paris 1514 och 1515 denna krönika, hvaraf vi för nära 20 år
ledan sågo ett ex. i Skånska almogens hyddor *)• Men i Sverige
uppfattade Skaldesinnet snart sin tillhörighet åter. Folkvisan
Olger Danah och Burman ^ Arvids, n. 7, är upptecknad vid
Claraelfvens forssar med samma grunddrag, som vid Rhen-
flodens. Man har fö*rlaggt hans händelser inom Svenska landa-
mären. I Småland ser man *ännu ruinerna af hans boning **).

Jhn Preet är en af Olgers män. I en faaciculus tent''
porwn står att läsa, huruledes Olger Dansk vann det stora
Indialand, öster ut vid verldens ända, der det träd som kallas

*) Möjliglyis den i Malmö 1552 tryckta upplagan, hyaraf mau hlott
kännt 2 czcmplur, hvaraf det ena fbrkommit, det andra uppbrun-
nit. Den ?ar en upplaga frin tjrpograpbiika seklet.
**) Tuneld .SM uppl ill : 2, p. 852.
Sverij^s Sköna Litteratur . 2 DeL '^^

482

Solens Träd, Löjer sin »tolta krona mot fastet. Han oiBTidk
samma land till Christen tro, och satte öfver dem eo Fftlii-
arch, som skulle styra kyrka pch stat, och denne var Jon Preii^
en konungason af Frisland. "Dess efterkommande styra des
ännu under samma namn." Om denne Jon berattas äfven i eo
Österlandsfarares Mandevilles Resebeskrifning i 14:de seklet. De
äldsta Geographer känna också denna Doctor Francia, bvarloR
äfven kritiske forskare antagit, att någon historisk grund fin-
nes. Troligen är Sagan om Joan Prest aff Jndialandj son
Oumaelius omnämner i samma Cod. li varur Fredrik af Normandi
är utskrifven i Iduna (IX p. 130), en svensk bearbetoing if
Wolfvam von Eschenbachs episod onr Joan Prest i dikten Pv-
kifal. Man jemnföre skriften med Biischings utdrag af nämnde
episod i Museum fur alldeutsche Ltitteralur p. 537 o. f.
Ar 1510 blef ett dylikt utdrag på Danska tryckt i Köpen-
hamn. Plär nedsättes konungsliga och hierarkiska makten dju-
pare än i något annat ridderligt qväde. Jon vill ej heta K<h
nung eller Erkebiskop eller dylikt. ''Ty i denna ridderligs stat
funnos väl Konungar och Erkebisper, men de äro våra tjcn-
stemän allena. Konungar taga vara på våra dukar och hand-
kläden och våra småsvenner äro konungars och liertigars barn."
Riddarnes rikedom och prakt var i synnerhet stor. Men den
djupa religieusa ide'*, som genomträngde medeltiden, gaf sig äf-
ven här tillkänna. Man förde framfor de i strid uttågande
riddarskarorna sili^erkärl fulla med guldstycken, for att beteck-
na, att de voro Herrar öfver jordens herrar; men framom dessa
kärl fördes ett guldkärl med mufl , för att påminna riddame, att
de voro komne af mull. Främst bars alltid det helisa korset.

Flores och Blanzeflor föres af Nyerup till närvarande
sagokrets, och må der behålla sin plats. Deraf finnes en hand-
slviift på K. Bibi. i Stockholm och en i Codex Askab. som ha
åtskilliga olikheter.

Slutet i Stockholms Codex, I Cod» A^hah,

Tlåcssa Bok Ladh ^wsndsL l\\V^vtcv.aL TUcn l«t wanda till rima
FnphcmiaDrotning i tUcn saraa Vvmai Y.v\^tTD\^LV^t^V\^\Ti\\>^'«Ä^wk\t\.mi

463

Litit f5r ea koii do. Litith för aea hoa do *}

G«d lati Of illa i himerike boo. GadhgifTehemuBtuelnadlieroero-
FoMts Obu. kisi. &». iffustr L ScanéL Mus. / B. Nyerups Ud,

sigtp- 309 1 MorskahäLåsn, p» //j.

Innebfillet af detta äfventyr anforcs i Spenala Sången af Lin-
ddl>lady dit vi hänvisa. Scenen för de romantiska äfventyren
sträcker sig från Compostelia till Eabylon. Ämnet ar sedan
behandladt nästan i h varje bildadt folks litteratur. Den Nor-
ska öfvs. är äfven här förkommen, men den Isländska, Svenska
och Danska finnes qvar. Boccaccio såsom yngling behandlade
detta gmne i sin Philocopo. Märkligt är att alla poetiska behand-
fingar vi kSnna, äro yngre än den tid då Euphemia lät på vim of ver-
«fttta nämnde romans. Blanzeflor är ännu ett skånskt tärnenamn.

f^alentin och NanieloSj en berättelse ur romancyklen om
Carl den Store och hans 12 Jaevniogar, finnes öfversatt på
Srensk prosa i 2:ne Gödd. på K. Bibi. i Sthm, den ena defect
i slutet. Gra originalet se v. d. Hagens m* fl. Museum fur
altdeutsche Litteratur IT : p. 353 — 354| samt v. d. Hagens u.
Biischings Grnndriss zu Geschichte der deutschen Pocsie 1 : 163.
Det förundrar oss, att Nyerup i sin Morskabslaesn. intet yttrar
häromi oaktadt han sjelf vid sina Rejser till Sthm sett nämnde
romans* — * Vi finna af dessa frngroenter, att Sverige kommit
i full beröring äfven med Garl den Stores sagokrets.

Öfrige Episka dikter.
Vi böra val här först nämna Barlaam och Josaphat ^ ♦*)

*} Drotto. Euphemia, furi&ald med K. Håkan V Magousson» tom
talte latin och anslog 300 mark silfver till de llerker, tom ut.
märkte aig f^r studier, blef Drottning 1299. och dog 1312. Hen-
vca gcmil dog 1319. Begge hade ärft sin kärlek till vitlcrhct och
IHrdom från K. Hakan den gamle, för h?ilken äouu pa sotsuugen
läatcs Bibel, latinska böcker och Sturlcsons konungasagor. Yi ha
förut anfört de dfrigc Euphenuas rUor.
*♦) Monue S. Juhannis Dumuiccui Historia Indica s. rita Baurltnni &c
Josaphat, %inembraDen bland Isl. manusc. på Kgl. Bibi. fol. G. juif.
3 : 4. CharU foL 4j)t.

484

då Heine *) kallar denna dikt för blomman af den htr
liga shaldeionsten i medeltiden. Tj "tiärnorDas lända"
måste der ha ''mera protestantiskt kött, än sjelfve de Lutherske
theserna/' -enär 'de kunnat vinna en så upplyst konstdomares
bifall. SchefFerus upptager i sin Goronis fragmenta Sarlath
mi Suetici" ms. Skulle dessa tlunas i Upsala, torde de i ci
disputation fortjena utgifvas **),

Pratislaus i Codex Askab. är förd till Andliga dikter, I
D. p. 59 ; der vi bort tillägga Om Badbandet , msc. i Link^
Bibi. ett asketiskt rimmeri ^ öfvs. från Aianus de rupe sdni,
den välbekante Neapolitanske svärmaren.

De sju vise mästare. ScheSerus kände , enligt sin Coro*
nis, en ''de septem sapientibus lib. ms." och i God. Askabyee-
sis- finnes eR svensk 6'fversättning. Enligt Syps vittoesbord i
hans Dansie Boglade i Suhms Sami. I: 99 finnes den ockiå
tryckt på Svenska (förmodligen på 1600-talet). På Isläodski
fitines denna roman i Magnaeanska samlingen, men liksom de
fleste hithörande skrifter trädde den sist fram i Danmark. En-
ligt Görres "ar dess källa vid roten af Indiens berg." Franska
och Engelska för£ antaga ett indiskt eller persiskt original,
tidigt öfversatt på syriska och arabiska. Detta är dock ej be-

*) Zur Geschichte der Neuercn schönen Literatur in Deutschiand 9im Ä
Heine. Leipz. 1833.
**') I DclaG. Arch. finDcs ett bref från Johan Axehiälm till M. 6.
Dela Gardic; (sedan nämnda ledamot af Antiqu. CoUeg. i 16 år firit
utan viss lön,} der han skrifver sig fulländat sitt uppdrag» Yilci-
na Sagas och Barhami iustoria ofvs. af den gamla Suånsican ock ipp^
d-cn nu liiuklige, hvilka öfversätlningar han dcryid prcscntende»
hafvaude förfärdigat en Appendix till Vilcina Saga innehälltndc
K. Yilcini Sons Vades och dennes sons Velents historia, no iji-
sclsatt med Thcodorici Vcronensis och Attillae historia med åt-
slvilligc andre fragmenter. Svetice hos SchefFerus torde svlrliges
kunna i.» fv ersättas med Lsländska^ <^V\ut\i Axehiälm med sin g^^
Si'eftska utniiustoue llWWai iöxsV/oiVX \^\å\i^^^\v.

485

vist. Der man först träffar skriften , är innom den grekiska
litteraturen. Den Grekiska var Fabritius *) och Dacier **) be-
kant. Eq munk i Lottringen öfvcrsatte den pä latin och på
1200-taIet öfversattes den på fransk vers. Kom snart in i
tyska och engelska bitterheten ; sednare uti italienska och span-
ska. Ide'en är att visa de 7 Tettenskapernas (de 7 geniets an-
dars) härlighet och ära. Kejs. Pontianus har dömt sin son till
döden på styfmodems anklagelser, der intrigen är lånad ur Fo-
tipbars hus. Hvardera af Prinsens 7 mästare beveka, använ-
dande hvar sin konst, konungen att uppskjuta med dödsdomen,
just då den skall verkställas. Då prinsen står 8:de gången un-
der galgen, talar han sjelf och befrias för alltid. Andre och tredje
mästarens tal äro hämtade, som vi redan anfört, ur Didpais fabler,
och äfven motsägarne af Görres medgifva, att idéen är lånad af
Orientens Kelila va Dinma. Den Svenska öfvei^. i God. Askab.
är' säkerligen verkställd efler det exemplar de Septem Dois
Det kan ej vara dormierUibuSf som Hildebrandi hemköpte
till Wadstena ; men ur Vincentii Speculum historiale Lib. XXIV
c 162-^66, eller Antonini Archi£p« Ghronica , som begge fun-
Dos i, Wadstena, är det äfventyr prinsen; förtäljer hämtadt* Ty
här heta de 2 vännerna Amicus och Amelius. Der skildras
med ett oskuldsrikt behag ett par tvillinghjertan, som voro af
sympathisk vänskap så förenade, att de aldtig- kunde skiljas,
ej ens de döda kropparne. Med denna id^ om sympathi smyc-
kade Tasso sitt Gierusalemme liberata och den förhärligar mån-
gen folkvisa. Det heter till slut: "Alzwoldagher Gud, som
theA i thera Barndom sammanfögde med saman kerlck ok
irille them eij atskilia i Dudenom ok ey efter Dödin; thy aer
Yisseliga troande, at the aldrig skiljas at i hirocrike for utan
Xnda." ***) Desse Vänner äro sedan fastläokade vid Carl den
stores fabelkrets. Enligt Suhm, Sami. till D. H. 1 : 99, ur Sa-
gan Tysk och från 900-talet. Kejs. Pontianus skall föreställa

*) Bibi. Grasc. T. X 3S9.
**) Notice d'un mL grec uti Mcmoirc» de TAcad. de» ^nscr. T. XLI.
♦♦•J Nyerup i åin Morskahskan* cvinvaT a\^ t\ Vitxv^ C»^^. K^^.

486

Kejs. Olto III. Ilcir, som vid sä mfinga amlra dylika Mgor,
sakna \i Dog littcräi*a tillgångar, för att kunna yttra eo cgCD
tanka i ämnet.

Riddar Paris ock Jungfru Vienna , en romans troL of-
Aersatt i 15:de seklet, hvaraf början allena finnes i en GxL pi
K* Bibi. i Sthm. Öfvcrskriften lyder: ''Her börias en losteltgk
Historia aff en eddela Riddare i Frankarike, ther heet Pivii,
och til en sköne Jonifrwe Yienna, t ber war en welldig Ilemi
dotlcr, Hr Godwart Dallenson Delphin i Frankarike oc Btn-
nerbérre, holcbe Paris och Vicnna lido mikin BedröiTelse oc
motegång for tro höfuisk kerlecb skyll , som the haffde tbni
emellan oc kom dog Älta til en good Enda.'' Romansen borpr:
I Frankarike var en kung
Kung Karl tha roondhe han heeta äcc.
Godwart var BanerheiTe i landet, dess husfru Diana. Dcni
Dotter uppkallades efter staden Yienna. Delphinens vän Aid*
der Jacob hade en son Psris och denne en van Edvard. Beg*
ges uppfostran var ridderlig — var hvad den ännu efter se-
kler plägar vara i ädelt stånd :

Han holdt honom af baradom til Med springrii och med hrottirii

Älskeus HofTwcik lära Echvem thet Ijste pröffua

Med Dyst Torncy oc Riddarspijl — — —

Och sik omgaa medh aira Paris elskade gerna jakt

Med slccn med stong och foektarij Med hökor oc racd hwndhe
Thcr til moude han sik uffua Tilkostclig örs *) tha war baosalt

I v. d. Hagens m. fl. Sammlung fur altdeuische Litterär
tur and Kunst 1:1: 15—36 flr man bättre besked om dana
dikt. 1 Danska litlcratnren hnr den ej varit sjuBg. Der har
man dcremot Versenohers historia^ Om en Dronning «/
Polen och Konge af Böhmen m. m. som ej ännu träffats öf-
verflyttade pu Svenska mundartcn.

*) Örs, hors, hästar.

487

Svensken börjar väl som öfversättare , men stanndr ej der-
Tid. Tnliemska episka dikter, måste följa , då den utländska
sangen rätt Ininuit att fattas. Väl funnos bar ej några sju
Maintenodora del gay aaber med belöningens violettea do*r
i händerna , men bär fanns ett folk , som älskade sång och som
redan i Birger Brosas tid af iämpalekarne gjort riddarspeL
Och ett folks förtjusning och tacksamhet har alltid djupt inOy-
tandc på skaldernas danande. Med de ridderlige Folkiingarne
började., som vi nömnt, den cbristligt riddtrliga, dcu lyriska
romantiken att undantränga Eddiska sången , men sedermera, då
romanlikens ungdom lemnat rum for en lid uf mera allvar och
prosaism , inträngde sig bär dcu episka romantiken , likartad
•in broder i sydligare länder. Rimea begynte redan i Magnus
I:s tid att skrifvas och läsas i de bildades kretsar, lika täflan-
de med utlänningens rimes, som folkvisorna med våra fränders
ballader, sjungne både af land och stad, både af folk och rid-
derskap. Men Svensken var ändå son af Nordiska naturen.
Pliantasiens bildgyckel aktades af honom mindre än Minnets
storhet y äfven om det satt, likt Thor i Upsalatemplet , "naket
som ett barn.'' Rimchronisternu ansågo Sveriges minnen nog
poetiska y sådane de framsjungits i handling under strider och
segrar. I de fria bearbetoingaine af Alexanderssagan kunde
man låta Strabos myror uppdraga guld ur grufvoma , Ctesias'
Martichore bära roenskoanlete på djurskroppen, och Plinii Ato-
mer äta sig mätta af luft ; men om Styrbjörn , om II. Erik ,
oro Birger Jarl fordrade man sanning. Endiist genom metern
och rimmet kastade Skalden diktens mest genomskinliga drägt
öfvcr händelsernas egen pocbi , låtande dem sjelfve legitimera
sina anor från samma menniskoande som sången. Vi vela att
man "bör" förneka rimchrönikenia allt eslLeliskt värde, men
vi kunna det icke. Vi dÖmma detta sing af epos efter sin egen
ide , jemnförande dem lika litet med Nicbelungenlied , som Nie-
belungcnlied med Iliaden. Tanken er ej, M. Fl. poesien i sin
seger, då fnikvisnn klingar fräti qvinnaiis och riddanjvädet från
maui>cns läppar; (orcstullen eder Norden efter den romantiska
iÅu^tns hi/nmelsfärd i då den vise i hoC- ocl\ rldda^ir-kv^tiSÄ.^

488

åtminstone i diktens mantel -^ den poetiska formen -«- insfe-
per sina berättelser om fädrens verkliga Tärf. Vanten eder 4a
ej, att i våra rimes se "Tornet i Pisa , Domen i Milano, i Strasi-
burg m. fl." antaga mot No tre Dame i Paris , ''som höjer lun
stenarmar mot hiromelen och klyfver de stormandes hjeisor."
Våra chrönikor hafva aldrig velat täfla med Lieder af dylik dia-
rakter. Men vi vilja jenmföra inhemska och utländska sånger
af samma grundton.

mm/öretalet U'ä Sachsenspiegel */
<{f Eci von Repkovv,
Nnn dancket allgeraein
Dem von Falckenstein ^
Der da ist Graff Hojer genant
Das an Dcudtch itt gewant
Dis Bach durch teine bete
Eck von Repkovv et thete &c.

ShOet af 'R,enn t T, eU poem qf
Hugo p, Trymberff ••/
Der diss BUch gedichtet hat»
Der pflag der tchulen zu Thttrstat»
Vierzig Jahr vor Babenberg
Und hiess Hugo vom Trymberg.

Tili bevis på sniUrikhet cch shön*

het anfores ur kap. vom

der Meyden:

Ingretien till den luttiga lik*
nelten om Albrecbtt

jive Marta • •
Fiffen J mtg" gifva ljud en shmd.
Jag- 9tU eder eåg^ om en vanan Imi,
Den vanaste mim har med ögon eetL
Han är allom med glädje fordom, uU
Mången som farit httfver land ock rät
Han hafver ej ofta eetå hane Uke,
Ty der vexer så margahanda ådU/nM
Som Fruer ht^va af Både smak tcå

AmI • • •
Uvilken ung Herre lyster hojvera oeft

dansa
I den lund, honom undfå Fruger oå

Jungfrur med rosenkransar.
En riker Herre och våldiger badm

egde . .
Och lät der in sin otama djur • .
Dieses nase ist als cin teussen worb Det* kommo omsider hade varg eek
Der ist knorrechtig als cin stock» björnar.

Der dritte cine leine bote und ein Så att ej blef åter utan ris och tömt.

tok
Der vicrdtc hat einen bösen rock &c.

Sedan kom der in den fule rSf . .
Aldrig var der så adel en ^$t
RåfvenfSrderfvade honom ju medsinUst;
Der är aldrig så djup en rot.
Han rifver henne upp alU med sin Jet»».
Med den ädla lund menar jag Sveri'

ges land

» •

*) Das säclisischct Recht. Från omkring 1200.
**) Ea Mcistcrtänjcr , lom Wd* U^^,— NV t^^ ^\ Vä.\ju^ till hands.

489

Samma medellinia synes tysla knitteln älltjemt häfta bibehAI-
lit. Den siste ''Mästaren" erinrar ]u • • • försann

Om Hans Jacob Seseman —
Hans Sachs , som fr. 1514 till 1567 skref 6048 poemer ,
böjande sig mindre öfver sLalder af samma melodi i Sverige^
äo Göthe öfver sina samsångare, lian slutar sina verk :
Gott sey Lob^ der roir sant herab
So mildiglich die Gottes gab
Als einem ungelehrten Mann

Der weder Latein noch Griechisch kan, •

Das mein Gedicht griin y bliih und wachs
Und viel Frucbt bring, das wiinscht Hans Sachs.
Och att gå till Troubadourerna *) --> hvari öfvergur Rob.
Wace, Gånge-Rolfs Skald, f. 1110, vara Biskopar Nils och
Brynolf? Vi anföra ur hans Brutus en utveckling, som tillika
ikao visa sammanhanget mellan Odinsbekännarnes astronomi och
tro* Då Hengist och Horsa, framträdda inför Brittemas ko-
nung, omtalat sitt lands lagar om utflyttningar och Konungen
frågat: en quel Dieu sa gent creoient, svarade den ene:
Koufl aoons (dit il) plasleurs Diex» Lilla Rimchrönikant franutäll-
A qåi nous deuon faire autier *}. ning om Asalftran.

Ce ett Pbebus & Satumof » danla Upsala 9ar lonun^aiåu,

Japiter & Merearini. Dtt månde jffmog^KuHfNaräiamUtM,

Anlret Biexauoni nous ploiioura Ock sktdie dåt aiitfSriif
Selon la lieute '} ai anceisourt Jkt af gudar 9oro i Upsala %.
Mais sor toz Icc au tres aoaront Eu/örffyämötuUrpäDomh/rMergPor
tféeamement ') Mercarium, / Upsala der ntfa DomÅyrkam stdr,

Qai en nostre laogaage a nom Der dyrkades Af gudar tre

Voden par grant religion Thor Gud var högst af dem

JToftre ancestor tant Tonorent Han satt naken som ett barn,

Qoe lo qoart jor \j consacrent, Sfustfemor i kamden ook karlevagn/

^) Att Itergå ända till Gnejus Naevius och hans bröder föranleder
ej vlr plan; men läsaren torde sjelf göra det.

*) Han erinre sig autel. >) Bud, bruk. *) Främst. I detU po-
em allena träffas förufrigt en mängd Götiska ord såsom flotte ,
^gt^* merchier, hrief ^ hårde ^ bourc, esturman (stjrman), hyilka
bevisa» att Skalden talade ett s^räk, bctlä^Udi i&cA. Qd\nsii<<(vkA!c*

490

Poar Vod«B lor Dieu , qail amerent» Oden och Frigga k^mr ind kam M
Vodesdai le quart jor nommercat, Sddaue Gudw kmmma A^eiuåm flimlub
Et encore a nom Vodesday jtf Thor heter Thorsdoff, det må lU

Estrc ccst Dix quc dit vous ay, kltfi;

Cultinons nous dicnesse Frée De offrade till Thor , som påéerkk

Qui par tuit est moalt honnorce sAuOe ffifva,

Li ancicn pour faire honnoar Thordön, Ljutigetd och SiormjSrériJn

Ly ont lacré le sieste jour Odensdag fick ef Oden namn

Sy r ont par grant auctorité / tomering och strid hedrade de km,

De Freda Freeday nommé ^). (honom).

# Fredag gåfvo de af Frigga inmm,

För frukt, horn och lusta hedrade de km

(henne) . . .
Vi vilja, efter detta förspel, anblicka:

Originaler i bunden stiL
a. Handskrifter.
1. Siora Rimchrönitan. S. R. S. T. I. n. xxxii. För-
sta förf. slutar vid 1280 och har skrifvit omkring 1319: För-
sta forts, går till 1452 och är af en Laurentius Canonicus Aro-
sicnsis; andra forts. 1452—1470; tredje forts. 1470—88; f)erdc
forts. 1488—96; femte forts. 1496—1523. Enligt Fant ba
7 författat verket Började utg. af Messenius 161G; utgafs af
Hadorph 1674. Uppi. i S. R. S. har skett under rådfrägaodc
af mänga Codd. Dervid har likväl ej lemnats uppmärksamhet
åt den, hvarom Lagorbr. yttrar sig i Handl. o. Pam. 1:39,
"eljest har jag et mycket äldre mannscript af RimchrÖDikao,
af hvilket delta historiska verket i mungn mul kunde förbätt-
rats." Den börjar;

Giidh Fadher oc son oc t hen helgc Ande

beskerme sverike alT allan ivatide ,

Jomfru Maria gndz modlier rcen

bevare sverike fra alt meen,

Thy baeltre landh skal engcn ivetha

tjie han alla vcrldena letha.

nes i nordliga länder. *) St. Sk. Lill. I D. j). 73. Man eriirc
Bi^ hrad hur ofvan ir ^uiötiVX. , W "Ö. ^. \V^ ^li^v '

491

Versen: i Oluffstrom »todh thcra stridh swa stark,
heter har: PFidh Aluastra stoilli the stridh swa stark.
N&goD gång träffas läsarter af förbättrande halt. Då hos S.
R« S. Riddarne ropa :

Are the liundrade oh wij arom trij ,
må man väl förundra sig öfver ett så ohistoriskt och opoetiskt
uttryck. De voro ej tre , och tretalet är här ej af poesien
påkailadt. Men de kunde utropa att de Toro färdiga gå 10
not 100 d. å. 100 uiot 1000 o. s. v. Här läses: Äre the
hundrade oh wij arom ty (tio). Junker Carls slut tecknas
(i Lagerbr. cod. n. 2.)

(Junkern till Riddarne:)

Skal iak ok doo, är niik thet skapat,

Tha far iak Himmerijke ok hafver ey tapat.

The strijd gick samman och starkelika stodh

Sura man' matte wadha öffwcr footh i blodh

Swaerdhen bitha ok hiaelmana guUo

The hedne striddo , the christne fiollo.

The brödher sagde: Jonkar fly,

h vilket han dock fann vara besynnerligt begärdt , då de ej sjelf-

TC flydde. Men dessa erinrade om sin Ordens reglor och sitt

kopp, att

enligt Guds ord

än för wart blodh xr kalt a jordh

tha xr var sjael i hymerik.
Samma hopp egde Carl och de stupade alla med ridderlig ara.
Krigståget till Tavastland kan läsas i sitt ursprungliga skick
hos Lindebl. i Sp. Sången 171. Vi skola förnya den gam*
Ift itafn ingen , för att ej afskrämma läsare af mindre tålamod:

Hrar redde sig dl i sin stad och ritste ej när de kommo ålcr.
och gjorde geraa hvad. Konangcn Vridna käDder och ttarkcr gra ler.

bad yardt d^ af många fruar scddcr,

och sköto ut snäckor o«h Idpaslator, Dock gladdes dem att det var Gadz
och många stora penningeknuto? beder t

VArdo då löste och gifae dem , der skulle mera* af den färd.

då åm sk«Jl« skiljai ?id hU htm Maa^l eU. %u«a»VV i:i!^tx^<«kV4:i^

492

yardt då neder af väggen kUnkt» fom aldrig kymies aedan af Kjer-
der hade många dagar hängt. tant lytt,

Dem Tardt då fagerligen fSljdt till Somma de t ågos aldrig mer ,

strand Af dylik tkildnad dylikt tker.

och helsades Täl och togos i hand. Dem hlåste nu Tind> de tegla di-
Mång roder mund vardt då kysst dan &c.

Dylika ställen vexa )u ej alltid pä BäU?

2, Then gambla och minsta Suenala Rim-Chrönikan,
Var författad redan före Ericus Olai, som rådfrågat henne, men
blef sedan fortsatt till Medeltidens och Unionens slut. £d per-
gaments handskrift i Strö slutar med K. Carl VIII, (liksom Ha-
dorphska uppi.) och anföres att denne Kung burit exemplaret
hos sig. I S. R. S. T. L. n. xxxi. slutar berättelsen midt i en
mening och med ett omotsvaradt rim:

Och till Stekz slott achtede dragé fram,'
ErkeBiskopen til hielp och nn^ttning.
M^n i en handskr. i Lund som ar afskrifven aff Hans Boosson
Smalendning Ups. An. 1584 fortsattes derefter:

Men theras anslag gick eij fram i sanning y
Thy thå the wid Wädle samplig

Hade stelt sig i slagorden krisslig
Fwllt mitt folk them hasteli gen ann

Och brechte theras slagorden, saä att han
BlefiF förskringratt och monge blefifwe slagne
Aff fienderne och monge till fångne tagne.
The andre flydde med sorg och rop

Them förfolgde then Swenske hop &c. &c.
Slutar med K. Christierus återkomst till Danmark efter Stock-
holms blodbad och öfvergår i rimmade böner^ så att man kan
se att det varit den sista fortsättningens slöt. Tillägget utgör
205 versrader. I God. Askab. finns ett ex. af detta rim verk *).

*) Eriks Kromke, till en del rersifierad, är anförd p, 334. Detu
rimchrönikor begagnades säkerligen ej blott som historiska nrkon-
ilcr, utan lästes, liktoni de utläadska förebilderna, i Tittra sam-
qyim. Och den som i cXl \ii\t.\i^^\ V^u^v&^^^^l V^xu^^^x \&»k Utt

4»S

•

igot poetiskt ligger i fättet, att Skalden bietTSrjer, lik Spl*
innan i Endor, den gamle regenten att tradä upp och sjelf i
kta infor verlden. 3. £n lustig litneUe om Sperige och
onung jllbrecht. S. R. 5. T. I : App. till n. xxxii. Är tyd-*'
;en samtidig med de händelser här skildras. Således fr&n
O0-ta)et. Allegorien är mer historiskt skarp än esthetiskt skon.^
K. Olofs Saga, en poetisk bearb<;tning i början af 140O«^
let utaf den Norska . sagan i obanden stil. Utg. af Hadorph
>75, Xlppgifver sjelf:

Af Norges Groniko hafrer jak nthsockt '

Af Sancto OlaTo thet mig har bäst athnogt
h slätar : Nu är ända hrad Ari skref,

Hvad S. Olof sidfwer dreef ,

Han Tare oss hull med sin böön

Rycke oss med sik i Himmelrijke löon*

JBisL Brynolf llhs Chrönika om alla them^ som förr

jnom wthi Schara varit Biscopar. 1480. Benz. Moniini.

Om ett gyllne år i Danmark. Manuse. å K. Bibi. En ri*

ad berättelse om K. Hanses krig med Ditmarscherne, med

oraiiska betraktelser deröfver^ enligt Hammarsköld. Lär vara

Vs. från Danskan 1502. Här söka vi plats för 7. Biskop

Tenrik Tidemanssons rim mot K. Carl VIII Knutsson^

R. S. T. Hy der dock ej, enligt Hammarsköld^ indignatio fe-7

t \ersus.

b. Palasotyp.
8. Cronica Episcoporum Lincopensium. Pa Swensche.
lutar 1513. Tr. i Söderköp. af Olaus Virici Presbyter 1523.
;dan i Benz. Monum. Förf. af Olaus Laurentii.

Originalsagor i bunden stiL saknas deremot alldeles , så
da vi ej ur Nyerups MorskabsUesn. vilja hämta hit den

höra Brutus, ett äfyentyr af 18,000 rersar och U Rou, ett dylikt
af 16^547 versar, mätte ock uthärda att höra både stora och lilla
riatchrönikaa utan ^tt jäspa.

49^

OotHUDdska. TroIlsagaJD, som vi alla i bam&ren utan tjnuä^
^rnöjelse torde lä^it, Hohergsgubben ^ b varom N. yttrar ag:
"Dette Even tyr har der ved en saeregea Interesse , at det saa d-
delcs hörer bjemme ber i Norden. Ideen grunder, sig paa ca
af de aeldste Nordiske mytber, neml. den om Troidenes Frjgt
for Torden, og^ ved at bringe Fortidens Begreber om TroUe
cg Jetter i Förbindelse med GhristendommenSy er fremlomaNa
9ti XHgtoing, som i Tone og Colorit er aegte skandinavisk. Hn4
Ålder Originalen, som er svensk, bar, er jeg endnu ikke km»
men efter." — Vi tro den dock ej så tidigt blifvit uppskrif-
ven, att den. bör bit« Det förundrar oss, att bär träfia tom*
rum, der Islands litteratur är så rik, då likväl, i så många hän-
seenden, syskontycket visat sig. Men äfven sjsLonaDleten ks
särskiljande drag. Svensken trodde sig kunna berätta prosaiska
sagor, utan att besvära sig med att uppskrifva dem och klädde
sina sagominnen helst i foUuisans drägt. Det visar tydligen
ett ''öi ver vägande poetiskt sinne och snille. Dock räckas oss tvä
Svenska sagor, som föregifva sig vara jemnårige med de Ifläodsb.

Uialmars och Ramers Saga. Stud. Halpap skall hafra
köpt den af en Bonde i Sverige. Membranen var visserligen af
sot och rök så nedsmord , att Björner ansåg densamma från
1100-talet och sagan hänfördes både af honom och v. Stiernm.
till omkring Olof Skötkonungs tid. Man har ansett henne
hopsatt af Rudbeck, Lundius eller Halpap, för att bevisa en nu
af få fornforskare förnekad snk — neml. runornas bruk i be-
dendomen, och af dem, som nekade det, blef hon följaktligen
förkastad. Men omdömet blifver detsamma, äfven om bon af
sudane undersökes, som anse att ett dylikt falsarium ej behölls,
för att bevisa att man skrcf med runor omkring 1000-taIeL
Att Lundius är falsarius anse vi troligast. Han som härledde
Wéstgötalagen från Abaris och Zamolxis skulle gerna se, att
man här troende läste: Fra Girhia kiimi Abor auk SanKh
lis med margi agietum mannum vori tliegar vinsele : Frau
Grekland kommo Abor och Samolis med flera förtrufiliga män,
och hlclvo väl mottagne. ¥öv^. \\^\^^ \v^^ X^^j^x^tw \^^ VivQd-

495

Sie. BibL lib. 2, Cap. 47 om Abaris resa till Grddand, och det
iMide troligcD Lundius läsit med största uppmärksaniheteif, då •
lian skref sin Zamolxis primus Getardm Lcgislator. 1687, 3 år
borran Halpaps disp. nlkom.

Konung- Krembcrs i Götaland och Konung Sifugiå i '
Upsala Saga. Kgl. Bibi. Chart. foI. 984-4- ^^^^ Islands
Sagorna. Den är insänd från Köpenhamn och öfversatt af N.
B. I), ^ils Hufvudsson Dal). Denna Saga eger än flera cri-
tcrier att vara understucken af 17:de seklets förvända patriotism.
Lagcrbr, och Langebeks bref i Langebekiana s. 323 följ.

Va ha kastat en sidoblick på den latinska lyriken under
Medeltiden. Fanns der äfven en latinsk epik bland bergen mellatf
Öster« ochWestervåg? — Ja, utom redan anförde smärre rim-
dironologier (se p. 342), en Rimchrönika ,

Hiåtoria veiertim Episcoporum Aros. rhythmU ^tinis
a Decano • • Ragvaldi (lefde vid 1300-talets slut, sedan fort-
satt till 1534 och öfversatt af Fetr. Niger 1560.)

Men vi Icmna detta byte och jaga efter en redan förut på
Gifstånd spejad *) flykting, som synes hissat seglen i vår sktir-
gård och nu kiyfver vesterhafvets böljor med sin drake god.
Han söker en fristad för säng, nedsätter sig på Island och om-
gifver sig der med Skalde vänner , som besjunga Korriges kun-
gar och Selands kämpar. Han nekar ej dessa sitt lof, men sjelf
prisar han Konung Karl i Suerige i sånger, som tyckas öf-
vergå vännernas, ja, som först af Frithiofs sångare synes be-
segrade, der frågan varit om Nordisk minnessång på sagans to-
ner. Vi bedja dock med all anspråkslöshet läsaren sjelf dumma:

*) P. 79. Om tiden for deasa "rims'* författande är man oviss. Tro-
ligen iro de bland Isländska sångens sista accordcr — och i slik
händelse verkligen co Cjcnea Oralio inom Åew\x^ \\W^T^Vax.

496

RimuT af Karl og Grym Svia longom og af JBkl^
mar JETarels suni a Biarmalande. Den börjar :

Äarl hef^r heited Jh>ngur ta»

er itoppum atte ad rada ,
5ikliDg liafdc 5vi^iod sl,

fest til gleiie og nåda.
jLandid vytt og /yda fiold

ZofduDg bafde at styra
Jfcst er oU af monnum Told

ilfildlngs fyeitenn dyra.

Karl k§f99r kHai en åmntng g§i,
Han $g^då /ör kampar aU rida,
jélia Hemkarn i SviUkiod
Gfaäe oeh tr^ge skådam
Landet var vidt oek rikt pd mån

Der DrotUn mdnde sti/ra.
Utvald bland tusen kämpar ear im
Hcfmaneskaran dyrm.

Hvem läser utan beundran slika yersar, som Kung K«ii
skildring af Hjalmar:

iSnalmar nefne eg Aardan mana
Aardar i eggia psalmet

SiliOldu T8Bna ekyår hann
og M^ter biortum mal me.

Hjabnar jag nämmr, demiapfn wm,

Tapper i Oddameeemi,
Skyddande sköldar ki^frer ken

Och hjebneni glans ijfegt kjeum»

Eller blåser vinden bättre genom Homeridemas harpt»
äfven i Iliad. 1, *) än uti teckningen af Grims tflg till Gotalanl:

Fu8 var honum ad /Igia hwer

^cygcr nodra palla,
Preif til /^randa /dllers her

j/crka fra eg ^a alla.
5i^atnar hrundu /i^eidum ]Ba

#ilipulbu olium reyda

Härligt smyckad en och h»ar
skyndar Drott aU fSlja

Ned mot strand och modet vaf
starkt som ht^fvets hölja.

Skeppen skötos ut från strand,
9ål U'll segling redde /

•) T. ex. ol å' tghy grjaatn* , ava å*l^ta Xevxa niraatfay,
iy å*uyf/iog nQTJOiy fiéaoy l^loy, afiifX åh uvfÅa
OTilQTi noQqvQioy firyal* taxt, yjog iovarig.
19 J* fOeey xara xvfia, åiajiQriaaovaa xtXivO^oy
avTUQ l/ieC (V txoyzo xara axQuroy ivQvy Axaitiy,
Som yi fl^rsökt öfversälta i Horners Wad, L Sihm ^Si4.
Re*n masten står upprätt, re'n kringflyga den
De snöhvita segel. Hur* vinden nu brusar
Mot seglen , bur purprade Tagen upprusar
Med fräsande skumkast mot köln» hur den krusar
Sig lätt cflcr »Vc"!pYel \ \\\\^xv^Tvdc rand,
Tills vägen dem ^vlh^^X. \.\\\ Qi\<^t.\^^% %\.x^.\A«

497

liftiignt Todlnn Aord og bit Jemklådd hår vid skipptns rand,

Anlde bauga meyda. Gossar blå t sig tedde.

^nda segl, cdb pedret ttod Seglen vindas, vädret bråt

FjTtt i oUum tkautum bugt på seglen alla,

Streingia biörn ^ar stiWu. Tod Tågen gnissla , kolen skot

sirawlLtL skeliuDgt lautam. fram, der vågor svalla,

och än mer i teckningen af Hareks färd till Svenska kusten for
att hämnas sin sons död, i brutna accorder, der vi åtnöja oss
med Björners öfversättning på prosa : "De sköna skeppen brötos af
iLalla svallvågor och ingen kämpe bidde den andre. Alla hissade
L sender upp seglen efter konungens råd , vinden vexte jemn-
%äl strai, och vågorna vältade om skeppsborden. Denna strids*
fibrd var likast en ljungelds flygt^ böljorna binisade om hvarje
lK>rd och hafsfruame sväljde skeppstjäran hasteliga." Och en
dylik sagokrets var föraktad^ tills Frithiofs skald bevisat ätten
guldgrufva finnes äfven i Norden. — I skildring af hjeltekraften
•tiger sången ännu högre. Man hänvisar till teckningen af Sven*
ska Konungen Karls ankomst, då Svenska folket hunnit under-
lätta om Bjarmernas anfall, ty der "greniar ben vid g^yra dryP
(gränjar ben vid svärdahugg] , niga kämpar till jord och skrika
örnungar af glädje, och när Konung Karl "flöt i sitt blod,'*
Dauåum hauå i dsLvrn sweim De» döda bbå ur blodigt qvai

■ drosinn Uossl Yidrishcim. De (^'usa tjuserskor till Odins sal.

tQen Grim hämnades grufligen den kämpes död, Nornorna bort-
iort, der liknelser om ljungeld, nattliga dimmor, svärdsflod, hugg
liksom genom snö o. s. v. flyta skönt fram i versar med både
rdUUeratiorij assonance och slutrim ^ så att man här må be-
undra i glad förtjusning en Sangens Laocoon.

3. Dramatil.

Att embryo till en dylik redan visat sig under förra tide-
hvarfvet, hafva vi dristat anmärka. Det kunde ej ligga i linda
under ett hälft årtusen* Brodden uppsköt åtminstone. Vi ha
nämnt, huru Klosterrofuet mimiskt agerats bland folket och
kuru Olaus Petri, *) som ej utan granskning aqtog ftdrens be-

*) I fftrctalet till Tobi» Cotnoedla. Efter Hamm. Sotuhu. \^. 44*
Sf^eriffcs Skåna LiUsratur. Z Del Vt

498

rättelser, bestämdt omtalar Skadespel i Srerige i samma it3,
hvari de då framträdde på Södra Europas t heatrar. Nu galler
att visa, det brodd till en dramatisk litteratur härunder upp-
spirade i Sverige, yiå Fastlagsspelen torde följande dialo-
ger varit bättre att använda för de fleste, än egna ext€mp(h
frtrade (som Ilmskd antager.)

a. Runurkund.
1. Samtal om Christi korsfästelse mellan en bedjanr
de Christen ock Jungfru Maria på 6 blad af en pergameots-
bok utan början och slut, funnen i Wallentuna kyrka i Up-
land och nu förvarad i K. Antiquitets Arch. Det är i trä-
snitt med svensk och latinsk öfvers. utg. af Peringsköld nåder
titel : Fragmentum runicopapisticum seu Soliloquium Dti-
pc^cB Virginis qperulum circa passionem Hominu Sthm
1721. Iläulores till omkr. 1300 af Liljegren, som aftryckt del i
Kunurhunder p. 284—291. Fragmentet innehåller blott eU
af Jungfruns svar, långt, som svaren ej sällan hos våra nyare
dramaturger, men som eger ett natursannare pathos än mo-
derskänslans uttryck i många nya dramatiska försök, och öf-
vergår deri stundom klassiska tragedien. Man dÖmme:

(^Bedjaren :)
Framte mig, milda moder! det hvarefter
Jag gerna längtar. Séi^f min Fru! o, sdi^^
Min kära Moder ! voren J uti
Jerusalem, när eder son vardt fången
Och dragen fram för Hannas och för Caiphas?

Då svarade Vår Frui
Jag kom fullsorgeligen till min son ,
Och sa^y hur man med näfven honom slog,
Med hand kindpustade, och i dess anlet
Bespottade och hjessan törnekrönte.
Och, oss till skam, i alla menskors åsyn.
O ! dä bedröfvades mitt lif och ville
Sin ande pusla ul, ocVx VvN^\Ä\i \Q&t

•I

« •

E) eller sinne Tar nu mera hos mig.
Der Toro mina systrar ock omkring mig
Och många andra qyinnor gråtande
Allt för min egen kära son. O ! der

Var ock Maria Magdalena | som

Mest gret bland alla qvinnor utom mig

Allena. Och den tiden , då Pilatus

Dom hade gifyit och min käre son

Till pinan drogs med ett stort kors på sknldraii f

Lopp folket efter honom, somlige

Bespottade och hadde, andre skam

tTppå hans hufmd kastade* Och jag.

Jag usla moder med de qvinnor följde.

Som voro komne ut af Gallileen

Och honom tjent, de skolo, btiro mig
Liksom en halfdöd menniska, till dess
Vi komroo der de inför mina ögon
Korsfäste honom. Men den stiind' han lyftes
På korset upp och der med stpra naglar
Bief föst och jag såg honom och han mig^
Han mer för mig bar omsorg än för sig*

Han städse var liksom ett lamm; ej hördes
Han vånda sig. Jag usla, sorgefulla
Såg der min Herre och min käre Son
På korset hänga, tåla skamlig död.
Då spändes hjertat a( så häftig ängslan
Och sorg, att ingen tunga det förmår
Omtala, och ej var det underligt?

Förty utaf min kära sons lekamen

Vid korset händer, fötter spijl^ats fast

Med stora naglar, spjut i hjertat stungits*

Och blodet ur fem ställen ströAimade. . , v^.

fkm fiigra aniigte fobldkiuiae; < ; v
Haiii tom Turååger fiått!fi^ AlJa mctfftkér^
Nu tyntes led. JB^nii Ijafra :åttleta '
Af .blånad och af ^bdcJbr 6frerliSI)det.

, Det var min högsta åorg att jag nu .låg
Mig mista käci^^.^ofi^i som den enda
Mig var och aldrig^illf^^ JV.^ ^^W^
Bekomma. Derföre. var. m(p4ersh)ortat. .
Så o%!^qU(., af sqKg..pQh, vånda; rösten
Var borta, och mini^iidMi c>pb roin.suckan
^ E} månde b jertat spara. Ta)a niSktp *■
Jag men förgSfyeSr $oi^en qyäfde ordets |

■ I

Så <iTaldes hjertatutaf v^ Dess värk
Af sorgeliga rösten väl beteddes.
Att tala kärlekeii mig bod, men röste^ .
Var hes och tunsaa mi/itat sin förarga. .
Jag såg den dö, som öfverallt jag älskat,
Derför försmäktade min själ i sorg.

Han såg ock liied sitt blida anlete
Mig sin qTalfuTla ' mor éå svåra gråta
Och några IS ord sade han mig till
Hugsvalelse men )ag ej kunde tröstas.
Jag gret med rop och ropade med gråt.
Min Ijufve son! min käre son! Ve är mig!
Ve är mig! Hvad gör det mig att jag dör
För dig? Hvad skall jag usla menska ^öra?

Min käre son nu -dör. Hvi dör jag ej
Med honom, jag hans. sorgebundna moder!
Min son, min son, min ende käre son , «
Min käraste ! Låt mig ej blifva efter !
Tag mig med dig! Låt mig iå dö med dig.
Ej ensam bör 'du dö. Låt modrep dö
Med dig ) O ve^-^^V^^Vt ^i^^ wi^- %v

501

Du är mig nu det Ijufraste, du är

All styrkan hos en mor, mest qvidande

Af alla! Dräp då Modren med sin Son.

Min SoD, min enda sötma^.enda glädje

Och allt mitt lifs hugsvalelse! O, ve!

Mest käi*e Son , vidkäns mig , usla , hör

Min bön; det böfves ju en son att höra

Sin moders klagan. Hör min bön och sätt *

Mig upp till dig på korset, att vi båda

Tillsamman dö, som vi tillsamman lefvat

Med samma kärlek är förbundne. Ve!

Ve! usle Judar, ve omilde Judar,

O! spåren icke mig. Då J korsfästen

Min enda son, korsfästen också mig,

Hans usla modei*, eller också med n

En annan bitter död nu dråpen mig^

Få det att jag likväl med honom dör.
)ch detta är afskrifvet ett sekel före Kalmar Union! Bevi-
ir ej äfven det den af oss antagna högre bildningen under
olkungarnes regering, då största delen af Folkvisorna, enligt
reijers mening, diktades, då Biblen öfversattes och då land-
Lapslagarne trädde i skrift, då K. o. H. Styrelsen författades,
ä S. Brita bildades, då Euphemias-romansema blefvo forsven*
Lade? Hvarfore klingar detta rena språk sämre i våra oron
a den säng, som ännu förtjusar sjelfva Engelsmannen i S. Fe*
ri tempel : "Stabat mäter dolorosa , Juxta crucem lacrymosa ,
lum pendebat filius"? Vi ha, för att öfver allt låta dialo-
en vara lika jambisk, som den är på otaliga ställen^ omflyttat
rden o. d. här och der , men försäkra , att knappt någon gam-
lal psalm finnes så orörd i vår nya Psb. som detta samtal i vår
fversättning på det närvarande språket. *) Man bör härmed

*) S% här slutet :

O : rih : umillde : Jupda : spaFer :

mik : «i msB^ali : i : krycata : mia *«

502

/ . ■ •

|emnföra de Franska och Tjska moralieraa, der Adam gaf En
flpple under snack och Gud Fader inträdde i Påfvemossa, der
GhristuS) nedstigen till helvete, fick se djeflarne j genom hål på
dörren, utsätta sina näsor j c\ch stötte till med korset, så att nä-
sorna fastnäglades, upptåg, hvarmed ännu Ludvig XV såsom
barn roades % Pfej! kan Nordens snille aldrig hinna des
blomstring, som snillet under södrens sol , sä kan det ej eller så
forbrännas som den sydliga verldéns. Vår luft är for ren, få-
ra berg för höga, vår st jernhimmel för klar ! — - dock, utan att
nedsätta ett, för att upphöja ett annat, må uttrycket för får
känsla lånas af Johannes von Miiller : ''Ich liebe die Gesänge
derselben alten Christen, wegen ihrer^Einfalt, Salbung und, idi
möge sägen, Hertzenshoheit/'

b« Handskrifter.

Dessa vittna om sydligt u*sprung« 1. Samtal mellan
Jul och Fasta. Lär hört till spelen vid Fastlagscarnevalen.
Fastan förebrår Julen, att den lockar till syndig vällust, Jolen
försvarar sig med anmärkningar, som skola vara humoristiska,
om Fastans magerhet och jämmerliga utseende. 2. Trceile
imellum Jeaum af Nazareth och BeliaL Peder Syv hade
läsit den. Jesus nederfor till helvete med en hvit fana och
rodt korsj Patriarcherne börja ropa^ då han nalkas, att bao

ening : sun : krycaer : ok : mik ;

hans : usla : jnojRaer : aellcr : ms^

annan : besk : död : draeper : mik

at : iak : po : dör : maep : hanum :
Ofla är intet ändradt, och. hade ännu mindre behöfts, om 6—7
stafviga jamber valts i stället for 10—11 slafviga.
*) Den barntheater, som C, G. Tessin fick af nämnde konung for
att visa sin kunglige elev och som nu förfaras pä Löberöd, torde
vara en genglaus af medeltidens. Der grinar en Samiel i h?arjc
glugg och lågor flamma och tungor falla ut . . . allt beräknadt pi
att lägga den cnfMi^t ve^cu\.tiv \Vi^N«.\jÄ Ua^nd^ under glumikaa alt
det måste lägga dcu finiUrikc *\ ;iVW\^V«väv

503

▼ille förlossa dem ur forborgen. Emellertid förordnar Herrtn
en domstol^ som först ined sin dom kunde visa att nåden Tore
rättvis. Kring domarbordet ser man . nu , hvad man väntat ,
Moses, Salomon, Joseph o. d. men helt oväntadt insänder vörd-
taaden för klassikens mästerverk äfven en Virgilius , en Arisfo-
teles, en Hippokrates. Men desse jäfvar Satan. Virgilius hade
ju, genom att låta nedhissa sig ur ett torn i en korg^ gjort sig
allt för löljig, för att vara domare *)• Aristoteles var en tjuf,
' ty från Salomon hade han stulit sin visdom, Hippokrates var
Läkare, således mördare. Hit torde höra : 3. Aff huru Irop^
pin och själen ihrätie, eller EU Samtal emellan en tropp
och själ i helvete — enl. v. Stiernm., en handskr. på K.
Bibi. af 9 sidor; troligen en försvenskning från 14:de seklet af
det latinska poemet de rixa animi & corporis af Eremiten
Philibert Francigena (lefde i 13:de seklet), hvilket tidigt of-
Yersattes på Tyska och Danska, samt, på sednare språket (En
fortabte Siels kaererooll paa kroppen) trycktes i Kphvn llSlO
(omtryckt i Ny D. Mag, 2 B.) Förf. hette Bernhard och var
Magister Artium^ hvilket i Danskan och Svenskan öfvsts:
Mästare i bolalist. Peters, hänför den till början af 140(^talet
dier sednast till medlet deraf. Det han vid Fasttagsspel haf-
va användts liksom föVeoämnda Trätan^ Hos Hmskd träffas
ett utdrag, och yttras : ''till sitt innehåll är det en moraliseran-
de vision, enligt den tidens smak, i h vilken man mycket igen-
känner af andan i la dii^ina Cojnedia , ehuru naturligtvis detta
lilla stycke ej uthärdar någon ]emnfö*relse med Dantes stora,
himmel och helvete omfattande mästerstycke.'' . . "För öfrigt
har dictionen en gaoska ledig gång, och rätt flytande knittel-
vers • . Dock är denna beskrifning ej utan intresse såsom lem-
nande grunddragen till Dan tes, ehuru af hans genialitet med en
viss ironi förädlade^ djeflamålning." Hit föra vi, för att något
belysa den dystra taflan, 4« JLefcarne ^ samtida med Riddar-

*) Troligen hade man lärt känna sin Virgilius ur de Italienske källor-
na för den Isländska Uffs Saga thes nafhfratgn VirgiUi, der han som
trollkarl frametälldes. Det kan väl ej vara ett snedhugg åt Paulvs.

504

visorna. Samlade både till ord och musik af Brodeme yTall-
man. Om desse lekar yttrar sig Hmskd ganska väl: ^Dem
innersta väsende ar en af musiken lifvad och upplyftad mimik
och den^ som önskar studera Nordens ursprungliga och ori^
nella theatralista anlag , måste otvifvelaktigt åt dessa väiuh
sin noggranna uppmärksamhet. Den högsta vigten i dem är
laggd på sjelfva föreställningen , hvaremot orden till det lilla
dramat, att jag så mä säga, vanligen äro ganska enkla." Se
längre ned.

4. Didaktik.

Vi förvisa ej didaktiken utom poesiens gebit. I Guds verld
äro öfvergångar mellan alla olika skapelser. Korallträden
äro länken mellan blommor och stenar och Didaktiken roellm
prosa och poesi. Väl är i sjelfva väsendet poesiens &nde tre-
faldig, ty didaktiken är ett drama der skalden är den talande
personen. Men denna diktart har alltmer sökt förvärfva sig
poetisk sjelfständigliet , och kan ofta i den prosaiska vcrldeo
vinna sitt mål. Vi anföra här:

I. Ludua Schaccorum moralizatus s. liber de mori-
bus hominum et officiis nobilium virorurn af Jacob de Casu-
lisy af Domin, ord. (lefde i 12:te årh.). Öfvers. på Svenska i
Cod. Askab. Troligen är det en särskild öfvers. som anfores
af I lamm. Sondén p, 22: Skaftawils Leek y otryckt, "en af
de märkvärdigaste lärodikter från medeltiden;" och som foi*e«
gifves öfversatt frän det Tyska : Schactzabel-SpieL Des rit"
terliche Kunstlicher Schachtzabel-Spiels vnderueysung &c.
trycit hos Oppenheim. Jacobi de Gasulis skrift var annari
öfvers. på Fransyska , Tyska , Holländska m. m.

Den Sv. öfvers. börjar i Cod. Askab. *):

*) Troligen öfversatt efter den Super ludo Sachorum Traetatut tf Jico-
bus de Cesolis Praed. Ord., som Fr. Thorirus 1416, dels sjelf af-
tikrcf och dels lät afskrifva "in Constantia tempore Concilii ge-
ncralis," ocU som fanns i Wadstcna, numera Ups. Bibi. tillhörigt,
(u. 26, 4:o).

505

I Gudz nafn och tU hans löf
som aer alla Tinga Ophof ,
skal maD al godh Tingh begynna
som godan aenda skulle vinna.
logen betecknar aila furstar | skyttarne Domare ocb lärde o. s* t*

Om Konungen:

Han skal sitthian i konunga Loffth

med JSaVo Snille ok stor FornofFt,

lian skal vara klaed i purpura hvitt

som XV ith kläde förutan smith.

Tbet teknar tfaet ban skal ower alla

i Dygdlier skinna^ ok ey at falla

i naghro Smitb; ban skal med I^adbe

sin Land at styra met miskund og Iladbe.

HafFuer ban flere Land end eetb

ther oHa sker som bvar man weth,

tba styre bvart met infödda Men

eller affvfrinden woxer, tbet sigber jaL en,

ok köra Udblenzska tbädan bort.
sista tillägget bevisar at öfs* var fri^ gjord under Unionen —

En boren konning aer baetra forwist

end en korat medb argalist.
närs äro berättelser ocb exempel bämtade ur Augustinus |
lycraticon m. il.
Han bevisar adlens nytta , ty

Bonden kan ey bädbe lidba,

plöja ok wel til Hoffwa ridba;
D klagar: Tben Bonden skulle maest at irsria

har mon bonom först at bäria.

tbe lata ey aff för tbe hafwa tagit

tbet Bonden baffwer sammandragit

medb arbeyd ok mykin Sivit.

Engen kan nu genom landit ridba

utban bundrade Man vid sina Sidha.
Il erinrar om det välbekanta:

505 •

Ho war tha en ädela mand
tho Adam groff ok Eva spaod?
Då, i anledning af Ihrnety Rådets plikter omröras , franisticka
ock den svenska på thingen utbildade frihetsandan , lärande hå-
ra männen i Rådet — - som den tiden var en Pärskammare
och ensam representant, mer än en Conselj —

The skulo ey tilstaedia nya sidher (lagar , påbud)
uthan alt Rikit ther om bidher. — —
thy thet (som) skal thenom allom r6'i*a
thet skule ok alle samtykka och höra.
Nu plaegar ofta then rådhe skal
at göra efter een Mans tal ,
ok försmår the andras honnom skal radha
thy står han ofta sjelflfwer i wådha —
Then som skal rådha, tenk then uppå
at mera besinna mange end två ,
Gaar ok stundom nogath imoth
tha kunna mänga baetra both
end een som troor hans radh vara from
ok drukna stundom i sinom wisdom.
Sedan inskärper han Konungamildhet med ett Exempel ur Se-
neca, (Valerius Max. plockas annars mest) att, liksom Visen
hos bien är sjelf iitan gadd , men har under sin lydnad gadd-
beväpnade skaror, så tillhör det Konungen — - att —
Tha han varder wredher ok hös
^ Tha er hans wrede waeria los^
tog kan han annan bi regera
at the sik efther hans wilia thera.
Herre ok Förste! J blyges ey widher
afif thenna smaa fugla laera Sidher.
Om hofmän anmärkes att de följa äfven tyrannen , ja att
Keyser Nero hawde met sic en 5kara
storan hvart han skulle fara ,
som fluger plaega Hon ning föl ia
og Fisken fölghev Haffsens Bölia,

507

Vi kunna ej inse, hvarföre man Tid dessa gamla dikter
ster så ringa uppmärksamhet i jemnförelse med många rim-
erier af vida sämre halt i vår Lutherska tidsålder.

2. Öflelige Rijm emot Konsters ^ Dygdera och Ahraa
'irachtare och Galenskaps j JLasters och PVanåJiraa äi-
\are for ett memorial^ ms.' på K. Bibi., ett poem af 2%o- ,
\a8 ^ Biskop i Strengnäs 1430—1443, hvars stora förtjenst sä-
>m lyriker vi erkänt.

3 — 6. Gamle rim om tucit, dygder, höftfiskhet och
rligit umgdngehe både med Gud och rrianniskior. LöT'^
om ställd i Riniy om So-skapshandel ; them allom, nyttiga
im begynna vilja bohags^ Regemente* Rim bfver Sweri^
es JLag *). Hushålls-Rim -* alla af Bisk. JHenrikus Ti*
Bm.annij Bisk. i Linköp. 1465 — 1500. Här torde vi böra er-
ra oss, att prester plägade skrifva rim, for att utsprida reli-
onsmeningar. Så anklagades Hr. Heyno (Pastor i Wisby
}93} derfore att han försvarade presternas rättigheter mot
[unkarnes ingrepp "i åtskilliga skiufter på vers och prosa.''
D. p. 105.

Särskilte slag af poemer med didaktiskt syfte visade sig
essutom såsom

Priamler. (Gnomer).
7. Tänlespråk sådane som det ur Palmskoldska SamIL
aförda hos Uamm* Sondén, p. 19.

Fabler.
Palasotyp,
Dyalogus creaturarum moralizatusy väl ej Svensk pro-
ukty men upplagd i Stbm 1483 och synes värd uppmärksam-
et i Sveriges litteraturhistoria såsom den första i Sverige tryc&ta

*} Måhända de fom insatts , vid Balkarne, och som vid LagTäsendefc
bemärkts.

bolb Tmuaå fornt i Imddir, på ^ån Bibjiotliekm Hir fi»--
komma 122 fid^Ier i dnindeD stilyder alHiMtnren
Enligt en liolIänd«k 6f?era. tr. fit, 1400-taIet fifveniittes
gns creaturarum , d€U iåi twiaprech» der ereaiurum i
TI, tom e) sett skriften, sluta, att i dialogerna de Satmaså-
ntibe, de mirto & mulierey samtala Satomnt ock
inyrten ock qvinnan o» s» v* Hopställnyigen af ^^tTåipiHit
skapelser/' är e) sillan poetisk. Dock lära nftgra kåUa iMnife--
loger ^ såsom stjeman kinsidan bergen, topäseQ^ Itbaaöns ci*
der , den vreda stormYinden p& kafvet , storfisken {ii sin m*
dring till kafvet, tranan på sin tillämnade fljgt upp till so-
len, den kyska turturdufvan, elefenten, som ej kojer knä, äpss
som skref böcker, lagren som samm, karen jurist , m. fl* Het
in flera dialoger kallas , ock det likaledes af varelser i ilk
naturens riken. Der samtala (?) morgon*^ ock aftonstjerM*»
|*^[nbägen ock kräftan i sodiaken, kimmel ock jord, dd edi
vatten, strand ock kaf, berg ock dal, blomstren ock triifci,
lejonet ock 6men under trekamp, m. fl. än mSta grupper af ssa^
talande såsom Örnen söm instämt foglame. Lejonet ock djureoi
luft- ock vattenfoglar. Leoparden ock Enhörningen, stridoodi
med draken , korpen ock näktergalen bland de öfrige fogkne
(acceszzaues?) &c. Säkerligen saknas ej salt i slika som os
carflanchen som ville antaga ordensregel , om den orenlige ibei
ock apothekaren, ufven , som ville bli foglarnes konung, le-
jonet, som byggde kloster, utom några redan anförda. Des
sista dialogen är, som vederbör, Lifpeta och dödens. Se f,
Stierm. Tal p. 112—115 , der dock blott titlarna upprepta

JEpigrammer»
a. Runurkunder.
På en sked af silfver, tillhörig K. Ant. Arck. der sksft-
prydnaden utgöres af en krönt Mariebild med barnet på ar^
men: I ena ormslingan:

Varin firi waen svo X iah X X baeper
I andra : Tankin X X o X mih X X svo iah X o X ipet.
Troligen använd iiU belönvu^. S^ xi^t^xtSÄit*

509

b. Minnet T er tar.
' Dessa korta isolerade gnomer och rimmade infall visa sig
ligt i Sverige. Kullamannen svarade K. Waldemar !( med
t sådant, då han sände till Skånes Siare, att fråga hvad Ko-
ingen sjelf tänkte, Lagbr. II : p. 560. Ett dylikt blef stun-
im hela hjältedikten öfver ett stort fältslag, der till och med
den visat sig. Ofta blandades der latin och svenska , hvilket
var af okunnighet, utan af en den tiden rådande smak.
)80 skref Fredr. Hortleder öfver Fredricua Strenuua^ Landt-
efven af Thiiringen

Hye lyt ein Fiirste löbelich
Quem vulgus flebile plangit , ficc *)•
srföi-e var det naturligt, att man här skalle sjunga i sam-
1 ton.

Epigrammet öfver Lena-striden i
Gontigit in henom Duo Danske lupo för enom^
Af Svenskom Svermom Togo dorsum verbere plenom.

Of ver Holaveda^atriden:
Gontigit in Holave^ De Daci fö'llo döde ued\
Dat finem rixoe Dacis den svenske ^kVyxe m. fl.

G. Ett helt epigrammatiskt arbete
[skrifves en ''af adel och rimligtvis Landadomare i MaU
\nd ," Petrus Laale eller LoUe i 15:de årh. Hans ProperbiA
ler jidagitty enligt Petersen , den äldsta Ordspråkssamling nå-*
m nyare Europeisk litteratur kan uppvisa, har blifvit som

^ Så läses i Dobberanska klostret i Mecklenburg på en graffård:
Hier Peter Wiese tumba requiescit in ista
God geef em Spiese calestem quis^ue legista &c.
'I Holland sjöng man:

Libens tulisscm basia

Maer ick en sagh- gbeen kana
Vant elek was daer amasia
Van cen veel groter Hans.
En Mttstersangare FreydanA , samtidig med Hugo yon Trimberg> har
på detta sätt hopsatt en Laicn BibeL

510

scholbok begagnad. Hvarje epigramm på latinsk leoniosk fm
följes af ett ordspråk på Norraena tunga. De commenteradei if
Christiernus Petri och utgåfvos 1505 i Paris och hafva ali^oÉt
vunnit uppmärksamhet. Äfven utg, af Nyerup 1828. Prof:

Rem quam non aula dant saepe tuguria paida.
. Man finder det ofte i Bondens waerge,
Som man ej finder i Kongers sale.
Stundom voro de rent latinske , Öfversatte på lika ren STenskii
såsom Unionskungarnes valspråk:

Nutriet hunc Svecia , vestiet Norwegia regem ,
Militet ex Dania per tempora &ex sua multa.

Norifihe skal edhcr kläda

Swerige skal edher födba^

med Dannemark skolen j strida.
Ordspråken torde ofta tillhört hela Norden och vi finna saledei
häri våra faders allt ned från Havamal bibehållna sed att tall
poesi. Än träffas allitteration: Vore ^ Z^aw i JLsLude^ tim
togbe hwer som finghe — jffunger er JSwsat svärd i jBcler
inawae — ff^ith aer /?^eyaemoth , saligh aer then wel gör *)
Än träflfas slutrim tillika: ^alfskratthes tale -É^aflFwr hverka
jF/oweth eller JETale. Äq blott slutrim: Laaw aer raettbns
stwdh (stöd) och wraetthens iovbwdh — Selflfwe rijwes wlffw^
naar tbe haffwe ey lalffwas* Stundom blott konstlösa sa<'
tenser: Tör weedh gör raske ildh.

d. Tal-epigrammer
med spär af hög ålder finnas i Svenska umgängsspråket ofta uUi
att bafva blifvit nedskrifna. De må till slut bemärkas. Vi an-
föra blott allittereradc. Må JSära eller Ärista; Många hundar
äro jHarens död ; Bättre 7'unnt öl än Tom kanna. Tung är

*) Se äfven N. Petcrsens Sprogshisl. II: p. 276—270.

*) ^idt är ('ägamutct, ur ett ordspråk» som väl må kullas en bränn*
punkt af tankar. En Akademist skulle behöft ca sida för att ut-
trycka ^ livad det luuebiii: ; "Afvägarne äro många , säll den soi
väljer rälla \ägcu.**

511

S^cUös gerning;. JSarn gör sä i Bjj som hemma Tant; Xrika
iMim ZreLa bäst; Xiten Ijeittr än; Alia jSWd iSvarta i mörke;
Ställ munnen efter /Tzatsäcken. Tala utan att fönka fir skjuta
^tan att ^igta. Ej allt ^uld som glimmar. Der ^eten är
Jiunden gnager hon. fitabbig häst tål ej ^itrapa. '

Lindfors *) tror , att dylika ordspråk äro lemningar af gamla
sånger eller visor, ur h vilken synpunkt de också här bort
bemärkas*

Didahtihen på romerai tunga fordrar dock den största
uppmärksamheten och aktningen* Främst står:

Hexaemerojiy trol. Saxos ''merificum reverendorum dog-
matum opus," och, enligt Hvitfeld ett "åt creatione mundi
Carmen heroicum elegantissimm" — ett latinakt poem öfvtiT
Siapelsen i 12 böcker af Andera Suneaaon , Erhebialop i
.Xoéfid, och Faderbroder åt en af Sveriges Drottningar, skrif-
iret i denna stad, omkr. år 1200, således för 600 år se-
idail» Vi böra åtminstone här nämna detta verk, för att erinra
J0$8 åldren af Lundagårdens lärda anor. Det är, liksom S|p£-
.gela Guda verk odi hi^ila, ett didaktiskt poem, bevittnande
•författarens lärdom. Nyerup anser, att den som genomläser
detta poem , skall finna, att Anders Sunesson var så utmärkt
Scholastikcr , sohi någon af hans samtida i Södra Europa. Också
har Saxo sagt till Andreas: Du har perscruterat Gallien, Ita-
lien och Brittanien , för att fatta de lärda vettenskaperna och.
samla dig skrifter i dennn väg (percipiends litterarum disci*
plinae colligendaeque earum copix gratia), Andrea^ beskrifver
gagnet af att poetiskt behandla Biblen på följande sätt:
Tot morbis sacra posset scriptura mederi,
Si depicta metri vernantis floribus esset.

— — Conjnnctlo metri
Alliceret juvenes ad dogma salutis et esset

•) IsL Litterat. Limd 1824, p 4€.

512

TJtititat major, profectus major utrinque.
Bit animata mea praesumit Musa aubire
Pondus di£EiciUV operis, lioet arida veoa
Fauperis ingenii tantum disuadeat ausum *).
Han bekänner 9 att han hellre ville gagna sina läsares hjerte
än med klingklang tjusa deras öron, och var sin föresats tro-
gen. Sin icie pantheistiaka åsigt af Gud och verldeD ot-
trycker han så:

Non Deus est operis sic auctor, ut actus in ilio
Quis maneat aiue motus, sed cuncta moveri
1 Absque suo motu facit immutabilis io se **)•

Han antager en skyddsengel vid hvar menniskas sida^ men ii6-
kar stjernornas inflytelse på våra öden,

Qualiter ex astro sensu vitaque carente
Dependeret homo, ratlonis dote beatus ***)!
Han anser att de 6 ahapelaedagame beteckna 6 tidebwf i
verldshistorien ; och öfvergår från dem till syndafallet m. &
så att han i 12:te boken skildrar uppståndelsen och domca
Poemet är således det yöluapa^ som den christliga lärdoDCB
gaf oss, så snart den dertill fick förmåga. Detta tåler dock
'mindre jeronforelse med det hedniska, vare sig ur philosophisli
eller esthetisk synpunkt , än med sista seklets didaktiska rimterl

*) Kunde den Heliga Skrift från så mången olägenhet botas *
Om den förskönad blcf med blommor af vårliga sången.

I— -. — Förenad med versens

Ljufliga klang till tankarnes djup den ynglingen lcdde>
Större dess insigt blcf och rikare frukter hau vnnuc.
Eldad af detta hopp, min Sångmö dristar att möta
Värf så vigtigt och svårt, fast sångens åder, som strömmar
Ringa, när snillet ur armt, afätyrker det brinnande modet.
'*'*} Gud ej så har skapat sitt verk, att han deri förblifvcr,

Rullande kring på stjcrnornas hjul; men sin Skapelse hvälfftfi
Utan att hvälf?as , Gud, i sig oföränderlig evigt.

^**) Liksom af sliernaw^ klot^ som saknar lifvandc känslan.

Skulle vä^as vdr \uU, aova X^ö^YkMlV-^X. \\Vi^ i^>J^3Ä\.\\^^Cxarl

513

De Septem Etclesics Sacramentia y äfven ett poem af
Andreas Sunonis , som också skref psalmer y trol. på latin.

Från dessa öfvergå vi till fornsägnsliiteraturen från me-
deltiden. Men rummet tillåter ej mycket derom orda. Vi
hänvisa till Su. folksagor ^ samlade och utgijne af H — d
öc/i J-^s, Sthm 1819. Se St^. LUt.-Tidn. 1819, n. 29.

Tvifvelsutan eger denna litteratur inom sig mera poesi, än
den i medeltiden skrifna. Ty hit hör egen ti. den till formen
poetiska delen , som är kommen i skrift genom sednare tiders
bemödande , och som utgör folkvisornas lustgärd. De i prosaisk
form frän slägte till slägte fortplantade sagorna, som tillhöra
det ifrågavarande tidchvarfvet, eftergifva sångerne foga i phan-
tasi, fast språkets poesi beror så mycket af berättaren, ffit
räkna vi alla sagor, der striden föregår mellan hedningar och
christna, mellan naturgudar och den christna tron, der för-
trollningar af slott till berg, af menniskor till djur o. d. anty-
der samma strid. Läsaren känner troligen otaliga dylika från
sin barndom, om den tiUbragtes på landet i folkets sköte , bland
berg och floder %

Fornsägns^Eddan

från katholska tiden — är nemligen en lilieratura non scripta
värd att skrifvas, och om dess skönhet skall JffelgonabaclenafTeg'*
n^r en gäng öfvertyga nationen, som af Frithiof lärt beundra våra
Eddiska my ther och fornnordiska sagor. Dikter ur denna Edda har
hvarje läsare hört i sin barndom , och dcraf hämtat en förnöjelse,
som prisbelönta rim aldrig torde mäktat gifva den fulibildade
mannen. Vi ha ej rum för förtäljande. Men vi böra erinra, att

*} Bcrgtagningssägnerna hänvisa på tidcn^ fla de döptc lutt lära mera od-
lade hemseder än 'hedningarne. Christna qvinnor, som träffas röfra de
bergen , måste der baka och brygga. De voro mcrändels hortröf-
vade under den tid de voro "hedna/* d. ä. ännu ej tagne i kyv
ka. Äfven sköldmörna hade då syårligcn kunnat forsvara åig,

Sferiffes Sköna LiUeratur, 2 Del %'^

514

dc ofta äro gemensamnia för alla Götiska stammar, så att den
dankla grunden ofta befiniAs hednisk, fast man ser chrisUi
mythologiens ljusskimmer darra deröfver. Hvem erinrar sig q
Yuer ur mången Svensk folksaga, då han hör Cronholni an-
föra ur Angelsaxiska Annaler en sägn om Gerebert , huru den-
ne genom trolldomssånger fick jorden att öppna sig, der Octa-
viani skatt låg förvarad, huru han inträdde i ett underjordiskt
palats med gyllne väggar och der allt var af guld, huru kan
der fick se metallernas Konung, Drottning och t jenare , men
hindrades af andarne att taga det ringaste *}. Ödmann **) er-
inrar om några hithörande fornsägnssagor, som berättades om-
kring Prosten Wiesel och som Förf. äf ven hört i sin barndom,
någon gång af samme personer, som i sina yngre år berättat
dylika i prosthuset.

Blott en fornsägnslegend vilja vi anföra , sådan den be-
rättades af Bisk. Wallquist mför K. Gustaf III i Bisk. Celiii
sällskap. Sådant räcker säkerligen hos den närvarande generatio-
nen blott ett småleende. Hvem skulle dock tillstyrkt Biskopar-
ne att tala så , till och med der vi nu tala? G, ///. Men hur,
kära Wallquist! kommer det sig, alt dina för sin fattigdom a/
Celsius så begabbade Smålänningar äro ett så förträffligt folk,
och ditt Skåne, Celsius I ett så förträffligt land , då likväl Wall-
qvist nedsätter dess folk såsom okunnigt och trögtänkt? J^Vallqiu
Har ej E. M. hört legenden om vår Herre och Sanct Pederl
G. 111. Nej , berätta. /T. "Den tid v. H. och S. P. kring-
vandrade på jorden , ville de segla öfver Östersjön till Norden.
Ändtligen framkommo de, finnande att landet borde tillökas.
V. H. skapade nu Skåne, men uppdrog S. P. att skapa Sma-
land, Då begge fullbordat sina värf, gick v. H. att bese S.
reders värf. Hvilket land, utropade han. Ljunghedar, sand-
backar, kärr nej det duger icke. Du skall få se mina

ängar och fält. Dock *det må vara. Men för att rättvist jemnla

*) Fornnordiska Minnen I: p. 431.
**^ Hågkomster fvåia Vkem^^^deu oc\i ^Osi^\^\x , '^^ *ia.

515

mellan våra Iflndery gäck du oéd att skapa folket i Skåne ,
\Btg skall skapa det i Småland.''

Gåtor
af både poetisk och katholsk pregel bevaras i folkets minne.
Likväl stå de i allmänhet djupt under förra tidehvarfvets. Först
på 1700-talet torde man i tryckta gåtsamlingar träffa dylika.
•Hit torde nämligen kunna räknas sådane,ännu prydande gåtböc-
kema, som: hvem högg ved på sin moder? Sv. Adam. Hvar
ropade åsnan så, att hela verlden det hörde? Sv. I Noachs
ark. Vi skynda till

Drömmarne»
De hade nu antagit en helt annan charakter än under heden-
hös. Vi ha redan anfört några magnetiska sömndrömmar ur
S. Brigittas Syner. Blott en af allmännare art vilja vi anföra ^
#om lär drömts vid Bäckaskog 1020. Då Bisk. Bemvard dött ,
hörde Anselmus (in Silva , in remotis partibus a civitate Lunda
ad xn milliaria y) under en bönestund Englachorer sjunga , un«
der det en själ svingade upp mot himtaielen:
''Salig är Bern värds själ!
Fast verlden ej känner dess förtjenster,
kännas de af Gud och oss." — — se ofvan p. 144.

b) Den ordnande konstens.

Slädespelslonsten
synes från] Rom, Frankrike och Tyskland inträngt bland ett
folk, som gerna hämtar seder öfver hafvet. De fosterländska
lekarne fingo åtminstone intryck deraf. De ridderliga öfnin-
game voro ju en art grandiosa skådespel. Det torde vara
bevisligt, att Svenskar funnos i Paris 1313, då K. Philipp den
Sköne gaf en fest , hvari hela Rejnike Foss' lefnadshistoria drama-
tiskt blef föreställd. Messeni US införde i Ups. bruket , att uppföra
Skådespel med biträde af Studenter. Seden togs från Jesuiter-
coUegierna och var så gammal, att den törhända redan vid
nämnde tillfäJie användes i Paris oeVi \\\V e.w A.^\ VAs£ ^^ W^«

516

vet påkallad , då hos Aktören någon lärd bildning erfordndo.
SJtådespelspösendet var nemligen dels religieust , dels roedborg-
ligt. Om det religieusa ha vi yttrat oss vid frågan om Draot
Litteratur. Om det medborgiiga vilja vi här nämna några ord. }
Man firade allmänna folkfester på vissa tider , t. ex. den fdr^
sia Majiy då ungdomen uppförde en pantomimisk hållet på
någon halfgrönskande kulle till de äldre åskådames fömöjelae.
Tvenne hopar af unga personer , hvaraf den ena klädd i vin»
terkläder , föreställde vintren , den andra gladt utsmyckad med
blomster och löf , afbildade sommaren , tågade ut ur byarne odi
städerna , och sökte , under fröjderop af den dömmande mäng-
den, att vinna seger öfver hvarandra. På Midaomni årsdagen^
när alla fält och skogar grönskade , skyndade qvinnor och mäo, '
gubbar och barn, muntra och glada, ut i naturens fria skote
och roade sig med dels satiriska dels allvarsamma sånger samt
dansar och lekar af alla slag. Jultiden firades , som bekant
är med lekar, hvavaf några härstammade från hedenhös, t. ex.
pipningen af Frejs galt. De fleste voro sceniska. Man begag-
nade folkvisor i brist på dramatiska arbeten. Vi bekänna Tår
öfvertygelse att dessa fria , öppna skådespel kunde i bildande
kraft Öfvergå ett och annat af vår tids 'dramlaskade" nöjen *).
Om vintern plägade kappränningar anställas i sk ridskol öp ning.
Priset bestod i silfverskedar , bägare, värjor, kläder, unga hä-
star **). Skeden med runt^pigrammet har troligen varit för slika
fester bestämd. Der mimiska anlag funnos, skulle de af dylika
lekar mycket utbildas. Folkvisorna voro ock ofta passande att
dramatiskt behandla vid slike folkfester. Geijer vill väl ej gå
in på sin recensents mening i Allgem. Musik alische Zeitung
1816 n* 35, 36, att folkvisornas ide' är dramatisk , att omqvä-
det är den grekiska chörens instämmande o. s. v. men nekar
ej att flera röster stundom kunnat instämma i omqvädct, nied-
gifvande att vissa omqväden rimma sig för en slik behand-

♦) Se Olaus Magnus L. XV : c. 2 , 3, 4, Riihs antnUrkcr att en
och annan dylik folkfest öfven Tar inhemsk i Tyskland.
♦♦) 01 M. 1 : 12.

517

Itng *)• Vid midsommardekArne lära, i slik händelse, omqvå»
den: ''i nidsommarstider" -* "Om sommaren , då alla små fog-
lar sjunga täl'' •» ''for nu så står skogen i blomma" -~ o. d.
mest nyttjats y då deremot vid Valborgsfesten omqväden: ''me-
dan skogen han löfvas" — "i år , så blir det en sommar" o. d.
torde mest behagat, och \id julsångei*na omqväden: "Blåser kallt,
kallt nordan (eller: väder) ifrån sjön/' — "linden darrar i lun-
den" — "Kaller var deras skog" — o. d. funnits mest lämp-
liga. Vid visan , som sjöngs Stafiansdagen under den klara
vinterhimlen 9 då man på ystra £alar besökte hvarandray Sr
också omqvädet fåstadt: "Solen lyser intet än, men stjemoma
de blänka på himmelen." — Sedermera kunna dessa omqväden
af minnessångarne mycket förvexlats. Det är dock en idtf oiu
omqvädet) som ej torde obegrundad förkastas.

Palestrik.
Dä Riddarspelen införts i landet kunde ej sj^etfva Irigf-
iLODSten undgå att till en del betraktas såsom skön konst» Vi
kSnne tillochnied, att en ptan for träffning blifvit i dessa da-
gar skriftligen uppsatt. K. Carl Knutsaorij "en herre ^ det
sällan plägar hända, i bokliga konster och förnämligast uthi
the y som kallas mathematicae, ganska väl forfåren" **) ,

loth thet alt i enne skript opskrifva^

som hvar skulle i stridenne blifva^

ok fick thet swa sin marsk thäre;

Han sade sidan hwarjom som han skulle vara ^.
Först kommoy enligt den skrlAliga anordningen, skidlöparne. På
deras fana sågs S. Jöran i full rusttiing. Efter dem följde skyt-
tame, som förde på baneret Olof den heliges och Erik den
heliges bilder. Derpå kom Konungen sjelf, omgifven af 150
raska drabanter till häst. Artilleriet med 20 kanoner tågade
näst efter honom. Dess hufvudbaner, framför hvitket gingo
23 leder , var prydt med de tre kronorna jemte bilden af Fräl-

•) Sr. Folkv. III : 526—248.
*♦) Johau MagBui. ♦••) St Rimchr. *

518

sårens jnoder I omstrålad af en solgloria och med det hel. barnet i
famnen. Sedan följde de tunga massom^a af horgai*e och boo-
den Eftertroppen bestod af 200 riddare och sirenner, lom
skulle trygga tåget för all öfverraskning.

c) Den Bildande Konstens.

I jircJiitecturen stå bokstäfver, som först domen skall
''afskafva" -^ våra härliga Kathedral-tempeL Kyrkorna län
först byggts runda , efter formen på Solgudens tempel (Så Sd^
na^ vår törhända äldsta till stor del qvarstuende kyrka), $€•
dan efter korsgestalten. Lunds Domlyrha (byggd mellan 1012
och 1123) är en af fö*ljdema, som ännu qvarstå^ af Danska och
Skånska mäns makt att lägga det land under sig, som sedan
kunnat lägga verlden under sin kraft. Kyrkan byggdes emel-
lertid förnämligast efter Dintons kyrka i Buckinghamshire i An-
gelsaxisk smak» Nu står den som ett Phcenixbål* En Dooa-
tus kallas i Liber Daticus Magister hujus operis Ecclesiae. Etien-
ne de Bonneville fulländade 1287 Upsala Domkyrka efter
Notre-Dame i Paris i Götisk stil. Den är den största af alla
Svenska kyrkor, 180 alnar läng, 76 aln. bred och 46 bog.
J. H. Schröder har i stentryck gjort denna, den sublimaste tan.'
le j som medeltiden i Sverige tänkt och ännu åt oss bevarat,
synlig för alla, som ej sjclfve haft tilirdllct träda in under de
höga hvalfven bland våra Heroers grafvar. Xjinköpiriffs Dom'
kyrka grundlades mellan 1138 och 1151. Ännu 100 år der-
efter arbetades dcrpå "för efterkommande." Vardt först 1499
fullt färdig. Då ropade man ej på snar vinst af allt hvadman
gjorde, såsom nu, då man ärfver en egendom af föregående ge-
nerationer för milliarder, men vill ej skänka de efterkommande
annat än — skuldsättning. Intill dcsse närma sig i majestät
Skara y TP esterås och Strengnäs domkyrkor; alla i Götisk
stil. Storkyrkan i Stockholm från Birger Jarls tid , IVarnr
hems kyrka m. fl. visa sig ännu i godt stånd. Bland kyrkoruiner
nämna vi Sigtunas och Vishy ^ som kunna ses hos Sjöborg
och Klingwall, A.f Slott ^\tvci\x^ ^^tixx«V\S5^^\!L härliga ruiner.

519

Kronobergs slotls ruiner torde Tara eq af de skönaste foru-
lemningar \ Norden. Architecter bili^ades äfven i Sverige, ja
spår torde finnas, att dylika utgingo härifrån till andra länder
med sin konst och sin ära. I fVien^ seiner Geachichte und ,
seine Denhwurdigheiten 1824, anföres, att Böhn^ ens Konung
Ottokar lät bygga den Italienska kyrkan i Wien 1276 genom
Stockholmaren Mäster Scheinpfeil. Deraf att han tagit ett tyskt
namn, då han blott fört dopnamnet med sig från Sverige, kan»
enligt hvad man anmärkt', intet skäl uppstå till tvifvel pä
uppgiftens riktighet.

Sculpturen^ör åennsiWå s^\u^v litteratur, men ej historia.
Ty den fanns och öfvades ej utin all framgång. I sten träffas
e| sällan figurer utbuggne. Det äldsta sculpturarbete anses group-
pen Finn i Lunds Grypta vara. Från omkr. 1248 är den i Skokl. va-
rande Holmgeirs grafsten. Se våra Runstoder , hö^re griftuår^
dar t. ex* den sirliga Botkyrkestenen, med symbolilska bilder, väl
arbetade, till och med ett litet hus formadt vid ena ändan. Se
äfven Runstenarne hos Lilj. n. 255, 2055, 2995 m. fl. Sjöb.
Fornsaml. III: pl. 14, 15, 16, 17, 59 fig. 192 m. m. I me^
tall träffas ock konststycken.' Runmynt känner man 157, en
stor del präglade i Lund på 1000-talet, der man än ser på
framsidan ett sittande helgon med strålkrets och rosor vid 'si-
dorna, på frånsidan ett kors med en punkt och en halfmåne i
bvarje hörn , än på framsidan en sittande Ghristusbild med hö-
gra banden uppsträckt, stundom med en spira eller en kors-
fttaf i vänstra handen, på frånsidan ett kors med halfmånar .
Tid sidorna. Äfven mynt med clir. bokst. finnas. Sigiller äro
ock qvar från denna tid och finnas aftagne bos Sjöborg,
2 Skand. Samf. handl. i Wallins Gotl. Sami. m. m* Bir-
ger Brosas j*idderliga bild forvaras ännu i hans sigill. I träd
har man hela fabelkretsar skurne, såsom de "Esopiske" i Lunds
Domkyrka, någon gång med förklaringar med runskiift. På
Bornholm , som varit Svenskt, föreställas vissa händelser ur
lesu lefnad på en dopfunt i 11 afdelningar, och derunder står :
"Här mötas Maria och Elisabeth.*' "Detta äro de 3 Koaua-

520

gar" o. d. Det var ej uoderligt, om v&ra Väringar börjide
önska se konsten uppblomstra i hemlandet, sedan de i Hippo-
dromen i Gonstantinopcl sett afbildade de Åsars, Yolsungers
och Giukungers många fornsagor och bedrifter , sett personer
af dessa urgamla folk gjutne i koppar och metall , "med så stor
konst att man tyckte dem vara lefvande och deltaga i de rid»
darespel, som i Hippodromen anställdes" *), Det märkligaste
bildhugg ar arbete i Sverige är S. Jöran i Stockholms Stor*
kyrka , förfärdigad 1489 af Andorff och som af K. Gustaf 11
Adolph räknades till ett af de 3 Konstens under i Sverige. De 2
utgjordes af Linköpings altartaQa och Frälsarens bild i Wadsteoa.

Målning hann blifva ölskad och of vad i Sverige, hiX
yi äfven här sakna skrifter om denna konst. Men altartaflor
och loger — ehuru ej Raphaeliska — saknas ej från deoDt
tid. i landet. Rumskulla tak och väggmålningar förskrefvo
sig från 1185.* fiirger Jarls Dorträtt, aftaget i Dablb. St.
Ant. & llod., samt Magnus ifs dotters i S. Clara kyrka ao-
gifvas vara frän 1200-taIet. Från i300-talets början ha Må-
lare funnits i slädenia bland borgerskapet. 1353 målades eo
dylik altartaflan i Wcrmskog i Wermland. Målningen i Kalfs-
vik i Småland uppgifves, om ej minnet felar, från 13:dc
seklet. Botvids Martyrdöd i Botkyrka i Södermani.; S. Oiofi

*) Sigurd Jorsalafararcs Saga. Schönings och Hallcnbcrgs fÖrmoHan»
Qtt Nordiska Sagorna om Åsar, Volsungcr och Giukunger hem-
flirts af WUringarnc, s& "Jiird och varsam** den un kan vara,
lur nu mer Llott som infall kunna uppskattas. Yuringarne mi
kunna liaiva infört dem i en och annan Nordisk säng och saga,
men utbreda dem öfvcr Gcrroanicn m. m. stod svårligen i deras
makt. Hvcm antager att ett T/iors/tus fanns i Kora, men ej något
Capitoltum, dcrfurc att IslUndarc blott omtala det fbrra? Giuluo-
ger o. d. funnos säkerligen ej i Hippodromen» men de figurer der
funnos, sannolikt ur Grekiska niythen och historien, ansagos af
Väringarnc för de liknande fabclkretsar, som de kUndc, och bällre
kunde de ej för sina hemmavarande uttrycka hvad de sett, äf?en
om en förklar are s*^t dutix , äVX ^<i vtW. ^^tw^x ^^x \.Vvid&««

521

ilderna och belgonbilderDa i ailoiSnbet, (t. ex. Sjob. Forn«
aml. IIL pl. 6 fig. 5, pl. 7, Bg. 6. tillägg W. Thorsås i Smi-r
ind m. fl ) Disas saga på K. Slottet i Högsta Domstolens seJi-
ODsrum in. m.y inuste räknas hit. Pa 1300-talet aulade S. Brita
a '^de fria konsternes Akademi" i Wadstena. Olaus Magnus
eskrifver, huru man kom från andra länder, att se de bäiv
ga målningarne i klostret. £n jiugustinus utmärkte sig i
runerhet för sina tam devota qvam admiranda spe.ctacula de
assione Ghristi & sacris raysteriis* Gerhardus i samoaa klo*
er på 1400-talet var en utmärkt konstnär. Laurentius Nicolai
I Enecopinge målade kyrkor i Upland samma tid. Mem*
raner från 16:de seklets början inneha I la någon gång täcka
iniaturmålningar.

JBildväfp ar konsten hörde, enligt folkvisorna, till en ädel
rnas uppfostran. Vi ega ännu prof qvar af dylik konst"-
rdishet.

Vi erinra till slut, att våra Fäders Idrotter delas af
iijegren uti

I. Vi t ter le k. 1. Skaldsiap (vitterhet): a) Skalde-
3nst, b) Sång, c) Sagoskämtan, d) Paraboler och gåtor.

Sdllshapliga tidsfördrif. a) Instrumcntalmusik, b) Dans,
Brädspel.

II. Kroppsöf ningar: 1. Gymnastik: a) Kapplöpan-
5, b) Skidlöpande, c) Skridskofart, d) Hopp och Språng,

Klättrande, f) Balancerande, g) Svärdslek, h) Bållspel,
Brottande, k) Handkafvel , 1) Simmande, m) Ridande. 2,
^apenlelar. a) Slungande och Stenkastning, b) Spjutkast*-
ng, c) Målskjutning, d) Fäktning, e) Torneringar. ~

JNu lorden J, unge Åhörare! med ett varmt hjerta för all
'ensk ära y sjelfve vela hvad J skoien . dömma i när J i S, A.

522

H. af Fr. Ruhs ISsen om katholska tidehvarfvet : att de få
éom läste den Su. Sibelöfuers. betjenade aig ej deraf till
högre andakt, utan endast att dermed bemantla ett grofi
higotteri och derpå grunda en ovärdig fyriotjenst ("Hur
pet han det ?") . . Barbariets mörka natt hvilade of ver Nor-
den. j^f de fördelar vettenskapernas användande

erbjuda menniskoslägtet, visade s/g ännu inga spår; de-
ras inflytande måste öfverhufvud blifva så mycket inslräni-
tare, som mån alldeles försummade att odla
landets språk, jillt hvad vipa Svenska tungomålet
hafva att uppvisa från denna tidpunkt, består i fä , der-
till högst korta och obetydliga fragmenter o. d. som upp-
tager de få sidorna i vår enda utförda Rikshistoria i detta
Smne. .Äfven torden J, MH. finna , att deras omdöme ej var
gå grundlöst 9 som ogillade Svenska Akademiens Yitterbets-
Iiistoria, der man framvisar i en forntafla af Sverige^ "eltfoUt
som under en oblid himmel, bortgömdt bland vatten, et(h
gar och berg , behöfde tänka ut fiskbragder och plogar
förr än odödliga poemer, för öfrigt enfaldigt och ohyf-
sadt, kallt, styjsint och flegmatiskt, men hraftJuUt och
okonstladt. Ett sådant folk kunde ej vara annat än fat-
tigt, inbillningen inskränkt inom de vanligaste föremål^
iänselgäfvan senväckt, begreppen få, och uttryckets pryd-
nader af ett slags ursprunglig enfald, nära intill låghets
Och sedan dermed ett tusenårs litterära strafvan (från Brage
d. g. till Dalin) hufvudsakligen var bedömd , så nedsatte man
sig att ^'berömma hvarandra."

Så hafva vi nu öfverblickat litteraturens falt under vår
forn- och medeltid och , fast vi ej alltid funnit den slvn^
likväl alltid funnit en strafvan efter skönhet röja sig i den-
samma, således alltid rättfärdiga den uppmärksamliet, vi här
skänkt nästan allt, som blifvit oss bekant af vara faders idrot-
ter inom bildningens råmärken. Vi hafva ej gått fram med
kritikens gissel. Yi ha bekant oss hellre önska, att man fun-
ne i vår hand en pcnna^ V\V^ toW^ wct^ ^^\x^ xxied hvilLco

523

Johannes ▼• Huller ikref om mensLKgheteni bedrifter p& hand'
lingens bana. Och när vi ogillat tidens förvillelser', hvar-
före fordra, att vi skulle hårdt behandla de enshilta^ der-
fore att tiden var dem. öfvermäktig ? Eller harmens J, när
någon behandlar de i utvecklingen stadde med uppmuntrande .
mildhet, och bedömer deras sträfvanden, med rättvist undse^
ende, synnerligen om han finner dem förut strängt bedömda
efter måttstocken för full vex ta män? Glädjas vi ej öfver hvarje
blomma, som utspricker om våren ^ fast vi 9m hösten ej
•tanna vid andra grenar än dem , som yngga mognade fruk-
ter? En thes ha vi önskat lemna bevisad: Att vår litterär
tur för f om- och medeltid, jemnfördmed sin samtids utom
Östersjön , ej förödmjukar det Suenska snillet ; och en an-
iiao hoppas vi , vid verkets slut, kunna lemna lika rotfastad i
deras öfvertygelse , som lyssna pä vår slamma : jilt ing(^
språng i vår bildning kunna upptäckas^ utan att ut^
vecklingen varit i allmänJiet jemn, så att den ena genera^
iionen eger föga skiU att beundra sig sjelf och förakta
fäderne^ utan kan vara gladj när den blott ej iillbakastö^
tes ur stolen vid culturens Taffelrunde. Vi anse oss böra
skipa rättvisa emellan de gamle, som föraktats, och de nye
sjelfbeundrarne, som glömt /zecfra sina fader, närde vuxit dem
ofver hufvudet. Vi komma således troligen i ogunst hos desse,-
som utropat, att det var natt — och Gud sade: varde —
x-scholans, y-scholans, z-scholans idol, • — och det vardi
€tag! Om en dylik dagbräckning har det ju ropats i hvarje
bildningens tidskifte. Oss, som omfatta alla generationers
vittra sträfvan, måste det tillhöra, att visa, huru det blott
varit särskilta, likväl framskridande j timmar, som utro-
pats från gathörnen. Vi få ej fasta oss vid dagens , utan vid
seklernas sträfvan, ej betrakta någon storhet lösryckt, utan
minnas att frågan är om en Öfverblick af hela litteraturens
skönhet,* vi ha ej enskilta bergspetsar att betrakta, utan
bergskedjor med sina höjder och fördjupningar.

524

Denoa D«I» Chronii må Tara . en uof éfllrlig ttatittiik tili
af rår medeltids litteratur. (Sem^ftljaade TabelL)

Väl skulle sednare rättelser y som Läsaren af sjelfva l^
betet kan finna, fordrat några smirre Bndringar i ofvan ■§•
förde tabell; men förf. anföV den dock .sAdan den intagits i
Sv. Litteraturf&reningens tidding för 1834 p. 347—350. Fil-
gan fir ju här, som vid andra ^liLa tabeller , blott om det aage
ftrliga. ]^an kan åtminstone deraf lära atl ej , sAsom ea sf
våra lärda bäfders rabsakare fb'rmenar, Pbasarne utarbetade
flera skrifter , än förut skrifvits i Sverige från Ansgarii tid
Man tilldelar Norrige en minnesrik forntid j Danmark en le-
tande medeltid och oss «— blott en njare tid af bildning ock
ära. Om man bär -finner ämne till bildande af öfuertygdm
om hvad mången torde förut byst såsom en kär mening ^
en öfvertygelse^ att Sverige under ingen tidsålder egentliga
fö'1'dunklats af sina Skandinaviska grannriken ^ ja, att dea
forn- och medeltid lemnat spår af cultur, sådana som nåagi
ansedda folkslag sakna, så forskade , så samlade, så föreläste'
så skref ej Förf. förgäfves.

A. Kyi*kans Litteratur.

St. BibelöfTersätt Dingar (alla fragnenfer ^ ^
Sv. Postillor (jeiDte eo lärobok i homiietik) • •

Sv. Psalmer •

Lat. fireviarier och Missalier

Sv. H o r c 9 VårFrutider • •

B. Statens Litteratur.

I. Medborgerlig. A) Tal, ha fl ne p& Svenska, a
tecknade pä Lalio 12, ftillst&ndig;t bevarade i

dane de på Latio hållits 2

B) Med b. o. Kjrkl. acta piiblica

c) Lagar. Landskaps 11, Stads 6, Lands 2,5

1, alla, utom en, på Svenska w ^

Juridiska skrifter 6 på Latin, 1 på Svenska
IL Vetenskaplig. A)Na tu r-^Vetensk. Mineral. 2 '
Betan. 2, Zool. 1^ Ensk. Ekon. 1, Chemi 2

Medtc. 10, Diätetik. 1; (17 Svenska)

Mathematik (dit räknande runstafvare) • • • •

B) Historiska Vetensk. Jordf^ta run-mon
1805, Rikshistorier 5, Ghrönikor 8, Kunga-o. d
längder 21, Diarier m. m. 30, AllmSn hi$t. ocl
Kyrkoh. 12, Genearogi 10, Legender 70, Geo-
graphi 14, Litt. hist. 1, (mer 8o hälDen a
Skrifterna Svenska) .•....•

C) Philologiska Vetensk. Lat. Vähaf. 1
Skaldekonst 20, Uppfostringsskrifter 15

D) Philosophiska Vetensk ; . ..

£) Theo log. Vetensk. Exeg. 9, Dogra. 3, Mo^

ral-theol. 3, Symbol, och Polem. 4, Pastoral*-
tiieol. 9, Katechetik2, Asketik 12, Ordensskrif^

ter 3, Patiistik 1, (några på Svenskcr)

III Konstens. A) Diktande Konstens. aJTon-
konstens ^.

b) V ä 1 1 a I i g Ik , Bref o. d. 4 ,

c) Skaldekonst. Ly r ik. Rnn-urkunder 27,
Skrift-urkunder 8, Folkminnes-urkunc^r
minst 100; Epik på Asiatisk grund 1 , på
Grekisk 2, ur Theodoriks Sagokrets 2, ur
Artus-cykeln 5 , ur Carl den Stores Sago-
cyklusS, öfrige 3. Originaler: Rimchro^
nikor o. d. 8. 'Dttiiaa\\V,'^\i\i-xs.\Vxy^^* V

Skrift-urV. a. D\ AaVWV 1 ^ ^Wv- ^^^^-^^
B) Ordnande Kovi&Xeii% ••*•"** *^ * '
c; Bildande Kon%l«Ti% — «Ä. %.t^«äxV^
mvnt

(Ioaum Ttd p. asAy

•«

1
1

12
1

10
10
12
1

lä-

ef tca 17,00»

12,010

495

20
7

500

171

1805

1980

Ii
16

1
4

3
4

l\ sn^

325

Rättelser, upplysningar och tillägg*

2. r. 1. njörkö. Der Ansgarii Björkö (N. Sigtuna) förekommer
/. r. 2. Hcrifr. SöderffStl Månne ej Jornandis Gautigoter ärd
?/• ? — P. 8 r. 9 nerifr. mellan uppkastat och skyddade är öfvcr-
: och dess knoppar och blommor stå. — V, 14, r. 6. Freseo tås'

- P. 16 r. 17 läs skug^g^or. r. 27 läs tillfr, — P. 21 , nast sisU' '
. 1. Pytkeas — P. 31, r. 12 nerifr. 1. moderssköte, — P. ä4 r,*
T. i not. Så hade , tillägg. : som det synes, — P. 37 r. 6 1. Senu.'

5 r. 8.* Götiske tillägg, en not *). *'AttilIa Hunnorum rcx, -Go-
idera propaginis." Fita Theodor, Cochleei ed, J, Peringsk, p, 2S9.
7 r. 10. tillägg, en not "**), Vi torde böra anmärka, alt man
• mcnter af transbaltiska göters litteratur frän 5:te eller 6:te
utom de Bibliska : — T. ex. Sälj ebr ef ven å jordegendom i Ra»
'Il Petrus Defensor, utff, af Ihre i ji. R. §, Ups, T, 111: /— J/.

ur der stundom mera likt yårt än Isländskan är det:
jarith bokareis ht^ndum Jag Viljerid bokritare (Nota3rie%
ufmclida jah andnemum med hand min afmeler (under*,
ins . . vairth thize saiye. akrifrer) och anammar skillingtr» •:

värdet dessa sjöars, (kärran gara)*'
ötcr hade således namn pä skrifva , förrän Romarncs ^enhera
tränga i deras språk (af Mal, firi?,og) — P. 62 r; 13 nerifr,
ut/ia. Vid Lochl-in torde förf. fä anmärka sin förmodan» actt
n öfvers. af T^^t/^göta land •— rad^landsiapemas lund , der.neml.

landskapet sammankedjade sig med det andra » hvarigenom
ten mera skiljes från ö-landen, än genom sättet att fardaa
n måste ju rida ända till den stundom rätt allägsua strån-
sin färd till en ö ? Anmärkas må äffeni att Öfvers. ur Osslan
ur ett eget tioårigt försök, — P. 60, r. 4» nerifr, 1. vittnar, —
DcUan 2 och 3 r. tillägg 8:d9 §, — P. 62, 4 r. nerifr. upp»

upptänka, — P. 64, 1 r, iforo , 1. vara, — P. 65, 7 r. nerifr.

kallade sig Odinssöner, — P. 67 , r. 4 nerifr. läs 1022. — P.
1, läs B/örn, — P. 74, r. 18 läs : åro, — P. 75 r. 4 Sagans 1.

- P. 77 Anm. att Erikssången var bekant för lilla Him-Chr.
P. 78 i< 13 nerifr. läs: tiden nära efter,. — P. 79, r. 12
s. — P. 81, 7 r. nerifr. läs ; Vi näwna UqU TW^äUV "IflLisÄ

526

och Rtuder i 'Österdalfrnt (Brings Sami. af Htndl. o. Plm. II; IS.)

— P. 85, r. 5 1. Tepurs, r. O, 1. fällt ^ r, 10 1. Hällt/ r. S aenfr.
itriden 1. stranden, — P 88 r. 3 aumärieB alt det anförda ej eller
träffas i tillägget till WikarsballLen hos Thom. Bartholin. Antt. Dii.
p, 71, eller i Björners lämpadater vid Frithiofs Saga p. 44, eham p|
begge ställen finnas lillfigg till Verelä Yikarsbalk. — r. 19 5anutf
uÉnimius hos Jordanes, — Sista r. brändt 1. brände, — P. 04 r. O Om,
L hviUa af. — P. 95 r. 4 hända, 1. säkra. — P. 96, r. O 1. CTjimmu.
•-• P. 99 . lOO Obs. att citaterna i noten ej &ro yers, fast de satts, so*
om de yarit det. — P. 104 sista r. 1. UckAr. — P. 105, 1 r. L As*,
in medio 1. Åskm, — P. HO r. 7. nerifr. 1. gnå^gade. — P. 116 i
noten: tillägg e* Pros. Eddan. — P. 118 r. 4 nerifr. tillägg: Em s^
itröm ncdgjuter siff frän höjden till en gloria omkrimg Buddha, i tim iri*
sehma jivatara, enl, Ekenstatnsia ritningame. — P. 121 r. 5 nerifr. L Ea
yi^^-Frej. — P. 129 r. 4 Norden 1, Nordan. ^ P. 139 framom BmA
Klost, skall sUi :

a) Under Tysla Missionärer
(800-1100)

— P. 141. r. 2 värna, läs pärnade. — P. 145. tillägg 17. JlfaMi
Marim kloster anlades ///S, enl, Hamsfort (1103 enl. Dansk Atlas) Vu
ett Bencdictinerkl. enl. Messcnius, förklarades för Gistcrc af Rhyz. ock
Sjöborg (ehuru den Orden ej fanns 1116). Obekant f5r Dangaard. Si
Suliiu V: p. 123. r. 1. — P. i46. Man har yelat antyda att rf upp-
kommit af cl. — P. 149 r. 4 L innebära. — P. 157 r. 1 1. Domini*
cuj. — P. 158 r. 1 i noten 1. Gabriels Son. — P. 174 sista r. Petm
tillägg : som förfärdig^at det ryktbara uret i Strassburgs Domkyrka, — P.
182 r. 14 1. undaruisade, — P. 185 r. 5 nerifr. tillägg: I Malmå medpf
Päfy. Innoc. VII en scholas inrättning 1406, hvarest skulle undervisas
in gramniatiealibHs & aliis pritnitivis scietttiis. Bullan är tryckt af ftr
Bisk. V. Faxc uti lm'f<rn, af Malmö schola /SSS p* ^S. Scholan bör obser-
veras p. 193. — P. 186, 4 r. nerifr. phisicales 1. log^icales, 3 r. nerifr.
då dog 1. dog. — P. 187 r. 11 voro 1. var, — P, 190 r. 2 histori; L
historia — r. 11 1. härleda. — P. 194 r. 2 nerifr. 1. tills. — P. 197 r.
16 1. kringstrdlat. — P. 203 3 r. 1. bevtmr, — P. 204 r. 3. med misser,
tillägg: "de sweva lingua.** r. 19 1. den h. Grafs, Comm. r. 27. 139l I-
l491. r. 29 1. b. Olavi /303, Comm.. — P. 205 r. 13 1. Skåne, r. l4
I Erici 1. Kriel, r. 19. 1. S. Orgians. r. 20 confraterniseradt. tillägg : /J^/>
P. 211 noten ♦) utgår. r. 'ö, Ticv\^t. som «v rtdan anfört utgår, P. 212
näst- sista tcxtvadca n, b V u. ^» — — itmu^>^%^.. --.'^.N^AQ'

527*

oéh 214 Confiisioiien med KanikHemingt dödsir, torde föi^åtas» nian
att förf. nu kan rätta det. Måhända är testamentet af 1292, mannens
död af 1299 och böckernas utkräfvande af 1302» — P. 215 r. 2 nerifr.
I. / S, R. D, — . P. 216 r. 21 i l:sta col. 1. évasfiHay Det; r. 17 i •
S eol. 1. Stephanus — P. 218 r. 2 i några ex. Futilia 1. V{b)utiUa. r.
14 i 2:dra col. i några ex. Casus 1. Cktsus, r. 18: De 40 här anförda
böcker voro troligen bestämda fÖr flera kyrkor', utgörande måhända
ca Bibel och ett plenarium för hufvudkyrkan och sedan ett brev. och
ett miss. för hvar af de nya kyrkor t som kunde komma att kring
hufvudkyrkan uppbyggas. -» P. 213 och 219 se tillägget p. 216, a. b. «-^
P. 219 r. 11 i några ex. Pluiarcho 1. ^c/u. — P. 222. tillägg /M MuK*
ha.^P. 223 r. 7 nerifr. Sr. I. 7r.(ansp.) ^ P. 224 sista r. tilläggs
Catholicon innehöll tillika en prosodia qvadripartita. r- P> 226 r»
4. 1. Descr. P. 228 oeh p. 362. De gamle Orientaliske mana<«^
icripterna äro hitskänkta dels af Peringer Liljeblad, dels af Sparf^
Ten fel dt > således ovisst, hvar de blifvit nötte, men ** troligen"* ej i
Sverige. — P. 234. Thom. Aqu. ställes jemte Greg. Magn. •* P.
Z^6 r. 12 I, forefinnes, — P. 241 r. 7 nerifr. i text 1. getiska. — P.
245 r. 3 nerifr. i text. deras 1. OeUa, — P. 251 r. 10 I förmår. —
^. 255 r. 7 nerifr. i text. 1. stoäo, — P. 256 r. 12 1. har. — P. 267.
Häst Hem, Gadd, har r. 7 i text. nerifr. den p. 265 såsom 3:dje an»
%jdde praelaten här förbisetts vid sättningen: Bisk. Matts Gregvrssom
JUlUe, St. Sture d. y:s Cantzler, hvars tal för K. Christiern 1520 upp-,
9^pas i Borgerskapets i Örebro och Allmogens i Nerike försäkran, och
•ona nu måste läsas i Hadarpk till Rimchr, p. 450—53 och bör der läsas.
P. 269. K.. Magnus I:s rimbref till Pehr bör jemnföras med K. Gustaf
I:s till Lars Kafle. Se Hamskd-Sond, p. 12 och Geijer S. F. H. II : p.
126. Monne ej samma bref tillaggdt 2:ne? Eller imiterar K. G. sia
i^ördade företrädare ? — Vid Kiksrcgistr. anmärkes, alt eul* Kalmar Re«
oess 1483 skulle de Svenske förvara sina bref och bandi, på Sthms
s]o\t. Många förlorades vid slottsbranden 1495- — P. 272, r. 16
magra 1. marga.. — P. 278 r. 1 Deras antal, tillägg: de mjedborgliga in-
hråÅiiade, •>• P. 280 r. 17 och tillägg: ttU en stor del ^^ egt . . — • P.
282 r. 18. Rättfärdiga odet af vår förmodan uteblef, emedan vi sedan
funno, att andra före oss antagit saken såsom viss. Andreas namnes *
f^st bland lagrevisorerna, och är den ende lärde ibland dem. Om
-tfyrghir Laghmadker sägs , att han lät skriwa med aldra thera radhi spm
,f;amul lagh skudhat, nydiktat, sammansät ok iwirsett, neml. Mästär
^ndris Prowäst af Upsalum^ yarä Riddarä, Härra Rödh &c. &c. -«
1>. 285 r. 4 nerifr. i texten läs sjeifi. — P. 288. Smålandslagen se p.

'528

216, a.Yi.-> P, £89, r. 19 WUtrkåmer, läs triåmer.^V. 392 r. 2 L

Upkaf, r. 22 ho^e utgår. — P. 294 r. 17. Tilläggcs^ alt K. Gbrislo.

phcrs Lagbol, ms. fr. 1400-Ulet> finnes äfven in 4:o p. K. Bibi. i Pa-

■ ris. Se Notices & cxtr. des Manuscr. «le la Bibi. Nat. T. V. p. 178—191.

— P. 295 näst (e) Sjöioff tillägg: (f) GiUeslagar , hvarvid hänvisaitiU
lagarne f5r Sancte Orgians giUe pa Koperherghit, Se Ekbolm , Sr. faUli.
IX dppn. p. 141, ed. 1771 ocb J. H. Scbröders Statuta ConriTii..
resp. C. W. Bottiger Ups. 1833 — ett bevis pä dea legisla ti fra Bild-
ningens utbredning i Sverige, der, jemte bevis pä omffångesdifgåeniai
ringa ulvecl-ling, klara begrepp möta om de stora samhåUsdygdema, ritU
Yisa , sparsamhet, barmhertighet o. d. — P. 300 och 304 : Det anfördi
lat« poemet af Evax och Macer fuunos i H. Ranzaus ego och utglfroi
af honom, det förra i Leipzig 1585, det sednare i Hamb. 1590. * P.
804, r. 13 1. Hun aer thrynaekyns. — P. 310 r. 17 finnas 1. ftaadu
wm P. 313. r. 11. 1. Svensko, r. 7 nerifr. i noten och i ha/vets; L ocA
ha/fets, — P. 315 r. 11 bibekoli tillägg: åtminstone, — P. 316. noten

^ r. 10 nerifr. 1. lagrets. Se vidare p, 64 a, 64 b. — P. 317 r. 12
nerifr. i noten paust I. pausi, -— P. 323 r. 15 tillägg : Äfven de regmnm
jéqmlonartumsttu et natura Lu^d. But. 1629. — P. 333 r. 3 nerifr. «KiSrj^/
tillägg Adamus, . . — P. 339 r. 19 tillägg: Excerpta ex Episcopt j&osienni
Caroli a» i 276, Benz. Mon. p, /7. Verelii Herv. Sag, — P. 340 r. 8. Ä. D.
1. H. S. — P, 343 r. 5. nerifr. tillägg: 11 Lagmannen t Fiken Eggtrt

■ Egge?'tssons ättartal, isl. manusc. på K. Bibi.' — P. 344 r. 13 anför
p. 312. — P. 345 r. 7. tillägg samt Svensk enl. v. St. r- 11. Tillägg:
4. Hur torde den gamla bok bura nämnas, som anföres i Kon, o. HofL
St, 2:dra Balken , med början: Enok /teet mader » , der ett samtal fure-
kommer och späkinger säger: Sa är Gudh ottazten rädhas aller luter..

— r. 14. Sv. Gothici 1. 5*^. Gothorum, Anm. Om i Joh. Magni Metro-
polis slår Ecchsim eller Eccksiastfcm kan Förf. ej anföra, då boken ej
finne» i Lund och ej kunnat ditsknffas, fast hon sålts i Köpenhamn. I
Ups. finnas minst 2 ex — P. 355 r. 7. BiM.) D. 80 1. Bibi, D. 80.

— P. 358 r. 5 nerifr S utgår. — P. 359 r. 7 1. nålsto/. — P. 361 r. 9-
1. athera. — P. 365 r. 9 nerifr. 1-8 1. 1. — P. 371 r. 9 nerifr. not.
^t 1. eka. — P. 380 r. 1 mig 1. "mig ... r. 9 nerifr. 1. utehUfva** —
P. 385 r. 8^ snik 1. mik, r. 19. anm. att K. o. H. St. ut^afs 12:o af
Stiernhj. 1650 jemte Upl. L. — P. 392 r. 6 nerifr. 1. var nästan. —
P. 397. r. 13 rätt, å 1. rätta. — P. 398 r. 8 nerifr. monne ej en af-
skrift eller öfvcrs. af Ansbclmi : Cur Deus homo? — r. 4. nerifr. Mon-
ne en öfvcrs. af And. Sunonis de VH Ecclesia: Sacramentis? — P. 404-
r. 5. tillägg : i) Liiur^xV , VinVWliiti, \V\w%^m , . » — "^^ fitC^Q^ r. 8 1. Sån-

529

g9n. — P« 414 r. 17. L femtfSrm. ^ P. 418, r. l6 1. befarades. ^
P. 420, r. 14, 1. 1319; r. 16, L Laurentii. — P. 421 2:dra col. de
5 första raderna oriktigt satta som ters. >— P. 431 , r. 1 , 1. nedslog
9,brdlL, r. 0^ 1. (tigrar i Österl.) — P. 440, r. 15, derj^^ 1. dermed.

— P. 441, r. 14, 1. träffas.-^ V, 442, r, 1 ,tiU, 1. fi*. Noten utgår.
Se Hatnskd^Sond. f, 28* — P. 444, r. 18 , 1. Om Bråmtgh/rkio slmg . •
^aUuts, Sista r^, 1. med dyäk* — P. 447, r« 10, Dammm) , 1. Damma.
H. 17, 1. De Norsk-Danska. — P. 448, r. 4, 1. guidbeslagna. ^ p. 449,
Y. 3, under, 1. med. — P. 450, r. 2« L landsmänSé -^ P. 461, r. 4»
L Akxandri, — P. 465, r. 2» L GdftM. — P. 484, r. 11» 1. neoplaio^
niske. — P. 485, r. 17, 1. Dois (det-.ft'3iur;. ^ P. 486, r. 12, aita,
1. aä, R. 21, 1. Alsliens (allsköns). P. 495, r. 6 nerifr. , 1. eymu.

— P. 527, r. 10, 528, r. 1, står p. 216, a, b, 1. p. 531, 532.
Sådana tryckfel, som kanna af hvar och en r&ttas, anföra Ti e}. AU
Nordboarm», rättadt till Svenskami» blifvit vid revideret Svenékhoar»
nes, Neohen Hittadt till Necken blifvit Nechkm o, d. har Tarit förf«
omöjligt att förekomma y då han ej bott i staden, liksom 4tt i öfver**
ikrifter, nummer o. d. många fel insmugit sig, då Förf. oftast ej haft^

de föregående arken , nar han på ett följ. skulle läsa correctur. Haa
liar dessutom aldrig sett mer ån 2:dra correcturet, och oftast haft alife*
för ringa tid och alltför klen kraft , att det nagelfara. Att på ett ar*
bete läsa correcturet uppväger för förf. fullt ut författarebesyäret. F6r
den hjelp han njutit af sina goda yänner. Hr. Gandidat G. Afidcrmm
ock Hr. Stud. G. ff^etter, är han således högligen förbunden!

Tillägg till p. 65, rorstnAe ,£/arald Hildetandé

runristning.

Då Förläggaren lånat åt förf. den Finn^Magnusenska dethiffre*
ringen, anser förf. sig böra meddela sina läsare i största korthet den
lärde mannens läsning af rår otyifyelaktigaste hedniska runskr(ft» Vi
bekänna oss nu vara fullkomligt yisse, att det Ur runskrift, inrisiad pd
Osterfändska sättet från höger till yenstcr , alldeles som början af Amjr-*
kleiska stenskriften (funnen i ruinerna af den fordua staden Amyklä
nti Laconien) och den Sigeiska (funnen på Promontorium Sigsum yid
Tröja) och att första ordet år Hiiäekinn, (Runorna i dctu Ord äro ej
mycket olika den Sigeiska stenens Grekiska bokstäfyer.) Vi skulle
sjelfye kunnat komma att läsa detta ord så, om yi utan förklaring sett
ritningen och kommit att erinra osa det forntida fiovgitotfnfiåoy. Mey
&fejiffes Sköna Litteratur, 2 DtU ^4

530

i nästan allt det öfriga inåste ri tilU tidafe htUa riå . verba msii-
stri, någon gång tvekande, och väntande att höra Liljegrens utsågs.
Här träffas således: TroUrunor, men ej- blott symbolisk e, ulin en
troUsdng , såsom de Ghristne kallade de hedniskes trosformler äf? en di
de voro i ord uttryckte meningar — så konstigt ställd» att den egent*
ligen kan läsas både rättfram och bakfraro, gifvande samma mening.
(De katholska besvärjningsformlerna» som ännu ihågkommas, bestå i
att läsa Fader vår "rätt- och bakfrara*'). Denna Mtiginrunan är ei
Rlfvahundraårig sång pä Står hädar- tller Jomfrdalag^ med ritnbokaåjvtr ,
4itg5rande minst %\nt 8-radiga stropher^ inhuggen af Harald HiUdtmåi
3kald (och prest) Gärd (från Stång eller Stån^by — man vill na fin*
na det i Bohus län) , då Göta håren från Blekinge bröt upp mot S?et
hären till Bråvallaslaget, Der signas således Harald och förbannas Si-
gurd Ring. (En dylik önskan att få en välsignelse uttalad öfver n^
sjelf» men en förbannelse Öfver fienden » är så härligt teknad i lY
Mos. B. 23 Gap. om Balak och Bileam. I Jobs bok, som ansetU fur
Biblens äldsta, omtalas märkliga sångers inhuggande i klippor.) En
Sigurd Rings vän har sedau sökt borthugga sången, för att fråntaga
den sin kraft; men hvad som ännu är qvar har läsits af H:r F. IL
(lyiycket kan blott läsas så, som han det läsit).

Hiiltekinn riki nam Htldekind rike (an)nam(ade)

(nSgot borthugget.) (°°^ '*« *^* "«** °^dens rätlUs-

ning Ivifla vi)

Gardr in \\\h Gärd inhögg (runan, runsången)

UK cit gaf Ole ed gaf

(något borthugget) (Saxos Olo, Sagobrottcts AU, na

öfvcrgången till Ring)

Vigi Opin ru(na)r Fige Odin runorna!

Hrlngr/äi Hrtng (Sigurd) fånge (måtte få)

/all ä mold fall å mull.

(mycket borthugget, tvifvclsutan besvärjelsen mot Sigurd Ring).

^Ifar, ^stagod Al/er, Kstrilder (kärleksgudar)

Ola [fjai] Ole [må fly']

Ohin ok Frei Odin ock Frej

ok ^snkun ' ok Åsars slägt

/ari (fmvi) Yörfare (för/are)

/ja n dum v a rum fiender våra,

i/nni Haraldi Vnne Harald

^rin sigr. kvojuU icgwl

531

(Af Bistå itrophen 9r intet borthugget. Segérfrfigan för HamM ?ar
redan afgjord) *).

Tillägg till p. 213. /. Erhebiahopl Biblioiheiet

BibUsk litteratur. Historia»

Eccles. Salomonis med Brodr. Ki- Gronica Fratria Martini Ord. pnML
colai de Gorran postillor (der-

öf?er ?) Theohgi.

Gregorii Exp. aup. Cant. Canticor, TLomaj Aqu. Summa ThaoL

Postillae super Eyangelia Pauli. Gregorii Omelie.

Öflillas: Actus Apost Epiatolas — ^^ *^^^- djtiogor.

• Canonicales) - Pastoralia.

— Moralia XXXV libb.

Kyrkhiitoria. Summa de poenitentia.

Philoiogi.
Liber ctbimologiarum»

De vitt beremitarum Pauli et An-

toniL
Legenda Sanctonim af Jac. de Vo-

ragine. Philosopki.

IV Libr. Sententiarum.

*) Att Hildetand kallades Hildekind , för den ttelade kinden, hvarom
sagorna förmäla» s&ker H:r F. M. ådagalägga. Att det ej är ett
nom. propr. utan appclat. torde äfvcn följa dcraf, att det ej Ir
nonogramiAiseradt, såsom Odins» Fcejrrs» Kiugs oeh Haralds namn.
Han synes kunna af dessa monogrammer sluta» att ej blott da
första Christna regenter och Herrar nyttjade monogrammer utan
äfren da gamle hedniske, hjeltarne. Deras skaJder (höggo) ritada
plogfårlika runrader ; sjelfve tecknade de sina enbokstafsnamn snart
sagdtpelarformigt. I Sagobrottet» der namnen på Haralds kämpar in*
föras i allitterations ordning» således ur en sång , nämnas de här
förekommande kämpar. På en runsten, ej längesedan uppdagad på
Fyen» läses: Thor vigi pessar ninor. Ho vet, om vi ej snart åter*
få till hedniska tidehvarfyet de runstenar* som ej ha tecken ttä
CUristendwh BiliigtTis fordrade det Christna samvetet en Christlig
bön Otd. då det skulle drista begagna sig af hedniska ikrifttecken*
Våra fäder .kunde ju af de christna n&ra bruket af griftrunor så
väl som af vatten ösningen » långt förrän Christen (ro var med det
borgerliga lifvet i Norden förenad.

532'

TjNtf telM dt fiofiittililw
liteiiini Fratrit EfidiL
XtdiUtioiiot Bernhardi Ahh.
InterprelaiioiMt foimiioniiBi^

Juriiiå.
Ifaiperitor Jaitinianu.
HoTiu G«d. Dnl JwtioiaiiL
EoMriani Detretoraiii»
]>€ereUUs gloMte.
Clementine e«ia floaa J<

Obt. åoM (in OBD TolaBdiit)

Uad. SåMes år vil "'Ivt
0 t ts. ailfferbiiid iBbiada

Samvit Vartiai ié fÉ&c^må cmi>

•ftmmt
Specula jvdidalk Hfri GmlUm

Donvftdl.
Samoia dIeUniBBBi Rikardi.

«- — Tliom dit CSifM.

MMttm
6 DiyektikorB. ^

betecknar Ur Blåa t? ifrel AfVeralU |td
fOni bokins boao :"* in ToloadBt boao
u) Se I D.» p.

Tillägg till p. 219, 6. Kongl Biblioihelét
Vi torde blrvid fli erinra om X Magmu Ibs mukiliä*

BiéSså Utur^aur,
Vnm groNBsliber Biblie in 5ren-
sco. Utan tvifvel en af skrift
ut Mutthim S9. Bihtefvå,, %i£ven,
af S. BriU sjetf till konungen.

ITnns liber Alanuinnieas Bibiie»
En Tjsk Bibel, gillen af lut*
gen till Ulpho Abrahami (Ulf
Ambiörnsson Sparre Sanålaa^
Lagman ?)

*) lavenUriet år införd t i Mmnm, VIkrak. II p. 912 tqr. DI fi
fBrtt utskrelVo det p. 213 anförda utdraget» emade yi i ttSntt
korthet behandla BihUoihekenm , (såsom det skett 1 den kortare Skan-
dia-artiklen) men när vi kommo att eftertftnka barn 3000 samtida
medborgare vilja numer ha h?ar dags historia på minat ett folioarli
började vi finna skäl , att ej allt för knepphändigt behandla var
äldre bildningshistoria, och då borde ej eller Erkebiskopsbiblio-
theket bära spår af den öfVcrgifna sparsamhetareglen. Förf. hade
ftfvcn ernat l&aa sig Panzers Annales Typograph. fbr att i noter

*S upplysa med säkerhet de anfbrtla skrifternas egentliga titel o. d.
men hellre låter han sig Öfverbevisa om* misstag i dessa verks tit-
lar, vettenskapl. indelning m. m. än han fÖr minskiindet af några
få personers besvär» som sjelfve kunna gå till samma vägledare»
viiJe borttaga tiden ftån ti^ «\elf och mmmet jR>r bvad tom mera
angick närfarande kmne.

533

Sp* Lagar.

Unmn Lcgirterinm eccletiasticua
cum yiridi serico coopertnm
etiam in srensco.

IJnum Legifltcriiiiu ficclesiasticum
cum magno cooperculo. Monne
ej K. Eriks lag, eller den sär-
sIlIIU kyrkhalk på Svenska och la*
tin, som han lät utarbeta^ och
bviiken V. G. L:a kyrkhalk i
•in enkelhet mest torde likna ?

Unum legistcrium Osgotorum» sä-
kerl. Birger Jarls rcdaction af
1260 utaf K. Knuts östffotaiaff^
antagen in Comitiis Gloholmea*
sibus 1168.

XJnum Legisterium Vplaenzt, Bir«
ger Pederssons redaction af 129S
utaf Uplands Lagen»

XJmim Legisterium Smalenzt, den
Smålandslag, hyars kyrkobalk
allena numer är bekant

Juridiska skrifieté
Unns liber alamannicus de Jure.
T^ska skrifter i Lagfarenheten fun-
nos således i Syerig«, då våra

landskapslagar fingo sin na?a-
rande rcdaction.
Unns liber Decani Upsaliensitt
neml. Laurentii Olai Summa de
Ministris & Sacramcniis Eccle-
si«9 en Svensk författares yäg-
ledning i Kyrkolagfarenhet o. d.
Se p. 218.

FitUrhet^

Unus Juan» hain ur Taffelnmde.

Unus liber de baertog Frasthrik,
Hert, Fredr, af Normamdi, gifirea
till iElrling Yidkunnsson Nor*
riges Drotz,

Unus liber» gifven till ArnaaAa»

^ lakason» Norriges Canzler» då
kungen var i Warberg.

Unua liber» gifven densamme om
sommaren i Bohus. — Sanno-
likt exemplar af de fifcige Jkt*
phemias-9isone*

Theébgi^
Unus liber alammannicut. dia
raculis b. Virginia *}•

•) Se No9. j^cta Ä. 5. Ups. T, VUt p, SfS^SSS, der ett permbref af
1340 ur f d. Oxenstjemska 9 n. y. Kidderstolpiska Archiyet på
Tidön införes « upplyst af J. H. Schröders lärda afhandl. de butu
Avla Magni Smek. Tiden af Sveriges och Norriges d. y. förening
har så många drag af likhet med ett odladt tidehvarf, att våra
Novellister må rodna, om de ej framställa detsamma afVen fbr
dem som ej läsa historia.

534

Hlr nå stallet yara » att i största korthet stara pl de anm. wa
gjordes i rec. af P. A. S. Cfycr ID. Se 5^. LiU. F6r. Tidn. /iSS, a.
4f, 44.

/.vm anm,: p. 6&8. 7 yid "Egyptens skogar/* Har ju afiecn-
de på Antoniternn. (Afier? måhända att éUr ej då fanns tkogar?}.
f:dra anm,: p. 660. Om de ej gvHa egenskaperna i fBrf.:s skrif-
ter. Goncedo. 3:dje aunu: p. 661. ^{^car stafVas oftast a/&»ar i luta
Delen. Se ihid. p. 497. 4:de anm.: p. 663. "Finska, Lappska . .**
Då Författaren skildrade Sveriges , ej Svenska Litteraturen , ansåg kao
en slik sidohlick påkallad; men har nödgats befria sig fråa dcu-
na måhända sjelfejorda pligt i fortsättningen, för alt ej göra inträu;
på det, som honom oemotsägligen tillkom. S:tå anm,: Om "latio-
aka skrifter** är härmed ock besvarad, ehuru han dervid måste Tid-
blifva sin plan, då han bestämt sig att skildra SkSnbildningens bäfder
inom Sveriges nu var. gränser. 6:tB anm.: p. 664. **Gudafrå , anstöt-
ligt." Författaren försäkrar att huu i semen Dei ej fann någon större
anstötlighct äii i Evangeliet om Sädcsmannen. 7tde ännu: '*Svaga kiurl,
fast karl • . Misslyckadt." Andra ha funnit del lyckadt , då nctnl. frå-
gan var att med en vocalförändring uttrycka motsatser. Förf. skulle
dock nu hellre skrifva : Svaga matk, fast ma^2 du heter. (Nomo dictui
€8 ab humo), S:de anm,: p. 665. "Europeiskt rykte?" Den som j/n/-
9tt en stor del af Brigittiiiska rcvclationcrna, mu väl sägns cga rtt lä-
dant. Änuu har intet Svenskt arbete egt ett vidsträcktare och torde
knappt fä ett långvarigare. 9:de anm.: p. 667. "Aiidl. Lolfs. okända
för W. och böra tillaggas p. l9l." Anföras dock p. 213 blaud ano-
nyma andliga Skaldestyckvu ; men p. 19 1 är frugan om pjtu/tndocÅcr , loa
ofTcutligcu begagnats. /0:dff anm.: p, 667. "Ej ovoldig ** Der mijlc
Förf. vitlblifva sin vcld, ehuru frcdsvillkorcu äro drägliga, utt Futf.
nemligou blott ej aktat på, att Blom och lluraid cudast ur en estheiisk
synpunkt ncd.salt (märk ej Olaus Petri utan) "talarne under det sekel,
då gnistor af Svenska svärd tände ljus i ett mörknande Europa," sal.
l600-talet8 honiiletor. Det är just det esthetiska värde efter tidens esthc-
tiska sDiak» Hrr. B. & H. fruukännt dem» som Förf. tillaggt dem och
trodde sig genom utdrag tillräckligt ruttfurdigat. Att dervid omdö-
met om "Columbus" citerades ur H. var blott dcrförc att det koruui
charakteriscradc sjclfva stilen i hans omdömen, vare sig öfvcr Ilomi-
letcr eller andra. ¥/:te anm.: p. 669. "Kryger." Benc. /2:tc anm.:
ibid. Rutströms ps. lörf. hade ej sett titelbladet , blott läsit uppgif-
ten nch liar ofta bliivit bedr^tgen på dylika. /3:de anm.: ibid. Lind-
biom. Svåraste gravaracn i hela rcccui^ioucn och i 2 ;> 3 mundtl. ocb

•kriftl. reee. Att Fftrf. felat itraffa tidsanien, ej peråtmen, ocli kon*
ver att g5ra honom i alla andra hlnseenden ftn tom Chritti kyrkas
flfrerste tjcnarc i Syerige ttlhrre rättvisa , in han f5rut tyoes ha rOnt,
har Förf. i 1 D. i fDretalct anmärkt. F&r ej ett poem , tom, nöd? ändigt
uppTist f5r vederbörande , sjunget af en orchestcr i en Domkyrka i nir«
Taro och i namn af ett Stifts presterskap , och som sedan» utan offent-
lig anm. tryckes nr tidning i tidning» anses s&som ett prof på ftVfv/ynsv,
d& vet Förf. ej hvad han såsom sådant skall kunna stimpla. Man kom-
me nu i Linköping fram med något dylikt och gifve akt» om ej hela
Cleros , från Biskopen till S. M . Adj:ten i den yttersta vrå af Stif-
tet, skulle högt uttala sitt ickcl och poemet få löpa gatnlopp mellaa
tidningarne från Aftonbladet till Ystads Mercurius. drculårer äro ju-
ojfmtiiga bref och hrej hänföras af alla till vitterhettn. Förf. hade ej
till hands mer Sn anf&rda circuläret och ansåg det äfren tör sin apråk-
fihrkonstling fÖrtjena uppmärksamhet ; ville måhända ock ge andra circn-
Urforfiittare en fingervisning, att "intet varder fÖrdoldt.*' /^.tfs tumut
n. 44, p. 696. "FanL^ Goncedo. Furf. rille blott säga, att SiaUr
namn torde ingendera egt. /S:de anm,: ibid. *'£j sett Bellmans Betr.**
Concedo. Blott följt Upsala Bibl.-Katalog» der titlen befinnes lika
tvetydig som i FÖrf.:s afskrifL Förf. var dock villrådig, frågade %
litteratörer» som bort känna det, och då de sade sig hört» att B« också
utg. pred. lät Förf. dervid bero. Måhända är öfs. från Schweidnits
(nämnd p. 332) ej eller homiictisk? — ^S:de anm.: ibid. ''Oförklar-
ligt misstag»" Förf. ftr dock förklara det Läsaren begäre på Lunds
Bibi. H^aUinå psalmer, Stockhoim /S/f, till låns och han skall finna
Hedbornska företalet der förträffligt af Bokbindaren inpassadt Det kaa
lända Förf. till skam, att ej rådfrågat flera ex. af en dock så föga dubiös
skriA eller ej kunnat skilja dessa mäns diction , men han försäkrar»
att om ej P. A. S. statt under rcc. » skulle Förf. trott» att misstaget
Tarit recensentens. Så ff^aWtukt är verkligen företalet. Misstaget gör
dock ej mer ändring i omdöme eller framställning af nöden*, än att
man p. 400 i början af noten kan läsa: "Ss hans Riksdag^sdictamen , Tal
pid Bibel-S, nu m. Och i samma tonart talade andra snillen oeh psabnsAn'
gare vid hans sida, t, ex. Hedbom i ded, af sina psalmer. Vi vilja . . .*'
/7:de anm,: ibid. '*£j ringa man . . Fadren Löjtnant,** erinrar om
historien rörande hedersmannen och Borgmästaren. /8:de anm,: ibid.
••Anm. rör. råuläriglieten i N. psb. &c. hörde ej hit." Man torde dock
minnas» att frågan var om en viss Å-yrkas skOua litteratur: att Förf.
förklarat sig anse» att skönhet och sanning hvarkcn böra sammanblan- i
das eller åtskiljas: att han slutat med den önskan, att de inom vår

536

iLjrvka alltid m& iräfiits i f&rening : att lian ej anier en «kön pålib
•kön om hon anyiades som choral » att han tillerkinner Bellmant sån-
ger esthetisk akönhet såsom Terlds^ig ritterhet, men tkolle ej knnnat
derföre kalla den Lutherska psalmbok tkön, i hvilken de tr&ITades.
Först&r moiD. detta» så förstår man ock hvarföre Förf. ur kyrkans syi'
jnmH bedömde det som genom sednare åtgärder lått characteren af att
Tara ett uttryck nf kyrkans estkstiska grwidaaUer. I det följande skall
Förf. visserligen ej examinera skalderna 4 sin lillkatechea. Men den
har felat mot den andliga skönhetens första grunder , aom antager»
att begreppen der äro likgiltiga , känslan allt En religieus känsla
kan fifven hednisk skaldekonst ?ftcka, men Herder ajtlf förstod ja att
anmärka det egna i den Bibliska poesien # att lärobegreppen genom»
glänste hyarje idé» voro allestädes närvarande t voro grundlönen» voro
•jftemålet i allt. ^Sfidt anm,: ibid. Ödmann. Observabilur. Förf.
lår # till slut förklara Eec. sin stora tacksamhet både för det bes?är
han af nitälskan för sak gjort sig och den öfverseende godhet han ?i*
tat Förf. Att här meddela alla tillägg och rättelser , Förf. redan sjelf
kan göra» medgifver ej rummet Förf. beder blott dem» som anmärka
att han förbigått slikt « som obetydliga andliga poemer från 1760-
talet» anförda i Up8.fKa talogen » erinra aig, att Förf. ofta reserverar
" sig från en sådan fullständighet» sjpnerligen för njrare tider. Skalle
en slik utförlighet följa ända fram till den gyllne rimmaråldren, si
blefve volumen tredubbel och intresset oändligcn förminskadt. För
de äldre tiderna beliöfva vi ransaka allt, för att samla allt ljus som
kan uppspanas. För nyare tider erfordras afsöndring af det obetjd-
liga» om ej ljuset skall skymmas af— idel materialier.

Namnregister.

A. -'■

m if Bremen 350,

333.

m och E*B . . 354.

sdrtcLa &9.

livoca 367.

>uf de rupe . . 396.
, Haga. Sig. 4fil.

rJarl 94.

(Stolt) 97.

t BeDgtsi....294,
399.

Itum 344.

>3tra 143,

I&O, 225.

> sSng : 41.

, Aoderi .... 208,
386, 400, 527.

orff 520.

reasdeSvecia 393.

- — Sunonia. 280,
13,390,454.511,

. 413, 528.
ales SigtuD. . 340.

- — Viabveii.341.

.nna 354.

;arii]9..140, 339,

351,406, 527.

ielin...397, Ö28,

513.

lig 152.

)gi 161,166.

toUle* (f&re-
iD. 5fTcr) 303,304.
rtecoqaio, ..310.

la^agan 472.

iby ...151,225.

nä: 172.

[la.. 45, 484, 525.
istiDu* Ai'oi.404.
de 94.

■. -'■

Btarlani Se Jota ph. 483.
Bale, TuntLald, . . 322,
419, 424.
Benekini Joli....353,
354.
Bengt JOdu. (Oz.it.)

2D4.
BerobariU Teokil-

icb 394.

BerSttelw (omat.l.) 335.

Bidpai 459.

Bildftcniao. (cod.).U8.

Birger Bro» 51 9.

1 Greg.ErLeb.

260. 345, 456.

Ghoh. Er-

Leb 280.

Jarl 252, 4l9,

520.

Lasman ..172,

282, 371,386, 527.

BircB(]!4. Sigtuna] 140,
525.

Biowulf* Dräpa .. 81.

BjörXiJ iätt..72;292.

K.BjiirnpåHägii. 68.

Björn Breidv, li,..4l8.

BlanzcirorseFloreg.

Boetiui de Dacia . 304.

BoJcnuon ...463.

Bondei (Thord)
mord 443.

Bonneville.E. <te6l8.

BoDsacl. a 335.

Bort 143.

S. Botvid... 351,520.

Brage d. f. ..88. 4l7.

Brask, H. ..335,343,
400.

Bragea umta) . . . 47.

Brigittn chroD.
traiul.TiU,iUi.lS&l.

Pig-

Bönbok 402.

ReTel..371.

Broderalapa bref,
tryckta , . . 270,

Brunkebcrgi ilag 444.

BruDfcei fltrrädcri 430,

Brynolf I. ..352,353,
356, 385, 4oa
420, 455, 459.

Brrnolflll. 420,493.

BräDneLyrlo slag 444.

Budde J. . . . 352, 3U.
356, 394, 306,
401 , 408 (?).

Bnrt i5Ö.

Byaruni' 151.

BjloT, AuM 343, 35^
402.

Bickaalog ..144,155,
5ti»,

Bellhoru Beillu-

Calendtrium peTp.341.
■~ — — StrcDgn, 342.
— — — Vadat. .,315.
CanuluiJobaiiaia4S6.
Carl VIII. . . 264, 364,
517.
Carl d. Store* Mg. 478.
Caroli EpiM.Aroa,

Ejccrpt 52«.

Carolua AndiCK..340,
528.
Carolua Benedicti 354.
S. CatliariaB 352, 356.
383.
Ka^iu ocb Chri- '

•lin» ,,.3«4.

538

Pag.

Gitalogns Episc.

Streng 338.

Christian (om den

Danske Kung). 335.
Christina Elafsdtr 355.
Christt pinas taen-

kilse .402.

Christiernus Petri

Lund.367,481,510.
Christopherus An-

drece 401.

om Christnä Bi-

iMSupar 3.38.

— — Konungar . S36.
Chronica med run.3l6.
Cbironicott pros.

•▼ec 333.

«» Danicura 340.

— Erici R. Pom. 339.

— rcr SvcoG. . . . 339.
XLr5BilLC,K.Erik8 334,

491

— — Gotländsk 335.

— — Ny 337.

Cfaronicon de Ar-

chi-£p. Ups. , . 338,

847.

*- Eppé Linc. . . . 493.

•» Epp. Lund. . . 338f

347.

— Epp. Vox 338.

Chronodistica . . . 342.
Chronologia vetus 339.
-*- vet. anou. . . ; . 340.

— vetusta t 340.

— Svecica 340.

— brevis Ham-

marstad 340.

Chronologiska an-

tekn 340.

Compositu verb. . 366.
Coroputus Eccl. . . 313.
Contractus Union. 335.
de Coronat.Regiim 333.

Dalby 145,185.

Daniiani Epist. . . 394.
Danaholms gräns-

ftircn 69.

Dasypodius, P. .. 174,

526.

S. David 351.

Dcflcript. Tcrrac S. ^60.
Dialog US Crcatur. 507.

Pag.
Diarium Minor.

Vish 341.

« Vadsten. .. 341.

Doctrinale 369.

Domkyrkor 518.

Domarreglorna . . 297.
Donatns Archit. .518.

— •— — Gram. . . 366.
Draksmark.. 185,439.

Efterspråkct till
Edda och Gylfa

Klu. *«• ... .... '9 v t

Eggert Eggcrts-
sons >£t'tHrtal . . 528.

Eigils och Asmuns
Sag 49, 79.

Einar Tambaskelf-
ver 197.

Skuleson . . . 4l9.

Elisif, Nunna.... 440.

Elucidarius 397.

Emnnd, Lagman 68.

Enköping 164.

Enok hcet madcr 528.

Engclbrecht 254,412,

441.

Epiccdium de Eri-
co &c 342.

Episcoporum no-
mina Lincop. . . 338.

— Lundens 338.

Epistola Magni

Turci 369.

Epitaphium Rag-
nildis342,353,454.

— Magni Ludul. 342.
K. Erik i Götal. 36,

77. 525.

helige 251, 282.

K. Erik och Spii-

qvinnan 440.

Ericus Johannis . 340.
Ericus Nicolai . . 395,

403.
Ericus Olai. 328,394,

420.
Ericus Simonis . . 404.
Erland Electus . . 207.
Erpur lutande 69, 94.

S. Eschillus 357.

E8kil,Erkcb.289,4l.3.

Eskilstuna . . 147. 202.
Euphemia . . . 474 fulj.

Evax 300,528.

Excerpta Anon. . 344.

Fastlagsspcl 498.

Flein, skald 94.

Flores & Blauzefl. 482.

Finstad 173.

Fogdö se Värfruberga.
Fogelrinimen .... 306.

Fogelö : 164.

Folkfester 516.

Fornsägus-Eddan l02.

513.

Fundin Nore^ur. ."tO,

*75,43l.

Gaddy Heming . . . 26B,
335,353,400.
Ga v in se Jvain.

Gcfle 150.

Geibo /45.

Genealogia Ingeb. 343.

— Folkung, m. 11. 343.

Gerhardus 521.

German i Antid.

Icfv 351.

Gerson , öfversatt 396,

403.

Gesta Gothorum. 339.

Gladsax 15.3.

Glossarium 3H9.

Gillcslagar 528.

Gizor, Svartc ...4l9.

Gotlands uppfin-
ning 334.

— — — visan . . 443.

Grafskriftcr 342.

Granc Hialbranas. 419.

Graicisinus 367.

Gregorius Mou. . . 308,

353.
Grims och HialmariS.

8c Kimur af Karl.
Grim, skald 322,419.
Gripsholm, se Mariefr.
Groas guider. ... 41.
Grunde Prudc... 94.

Gudhem l42.

Gudi..snillcsvack.384.
Gudsbcrga 152.

539

Ptg.

ögyOnoflUin-

19S.

leåretiDanm.

493.
!D8t., Christ 343.
iginning.... 47.
jrans fasta .. 401.

- — Tisa ..446.

- — bild.. 520.
i runsaga... 318.

H.
r oeh Signild 95.
jöru Hale. ..410.
or Sqvaldrc.4l9.
lan Barkas-
is Sag 79.

edVandr.Sk.l97,

420.

isUd... 161,168,

185,233.

lunds dotter . 25.

irshcimt . 41,428.

narstad I9l.

ids och Hy-
rs säng 41.

Id Hildctandfl
iristn. . . 65> 529.
Id Olssons v isb.

453.
estrcng H. . . 300.
ns cll. Hadd. 92.
reks sa^a .... 79.

- — gåtor ... 98.

eleua 353.

ugborg 161.

ing, Kanik i

.s.. 209, 214,527.
cnricus. .... 351.
. Tiderna nni
13,420,493.507.
nds cch Böscs

ga , 79.

cvad . . . 153, 233.
ig Frcdr. af

•rra 476.

éracron 511.

lo 400.

nar och Inge-
rg.. ........ 97.

>ria civilis. . 344.
ners och R.

g 494.

e Skeggau. .419.
rgsguhbea . . 494.

P*ir-

Horologi om 402.

Horsta se Kumla.
Hortulus Synon. • 367»

Hugrunor 73.

Husaby .... 142,226.
Husby, se Gudsberga.
Hyndlas sing .... 79.

I, J.

Jacobus de Casulit 504.

Jacobus Gislonis . 345.

Jacobus Israelis . . 279.

Jacobus Laurentii 395.

Jacobus Ulphonis 279.

Idrotternas indeln.521.

K.: Inge 250.

Ingegerd, prinsess. 412.

Ingjald, Lagstift. 71.

S. Ingrid 353.

Ingrid, Nunna . . . 408.

IngTar Vidf. run-
saga 3l6.

— Saga... 80.

Johannes de rupe
cisa 308.

Jofaann.Gut.Bi8k.403.

Jon, prest 481.

Jonas Sverkersson 219.

Josephs historia. .459.

Israel Erlandi... 353.

Ivain 475.

Iwar BU 252.

Widfamne . lOO.

Juleta, se Saba.

Juliu.s de Dacia . . 395.

Jungfruspegeln . . 384.

Jönköping 165.

Jöns, Evangelista 355.

K.
Kalfur Thronske 94.

Kalmar 160.

Karlcvistcncn . . . 425.
Kiviks mon. . 30, 111.
Kloslerrofvet .... 438.
Konungalängdcn . 337.

Krakanial 83.

Krcmbcrs Sag. . . 495.

K. Knut 289.

Krokek 165.

Kronobäck 202.

Kumla 169.

Kungelfl68,l85,235.

Kökar 191.

Köping aO^.

Ptgc
L.

Laale, P 569,500.

Labyrinthos 367*

Landskapslagar . • 2^88|

föli
Landskrona. • .... 170.
Landslagar.. 294,528.
Langfcdgatal . 78, 331;
Lars Elfsson .... 354.
Lassona, se Ramundab.
Laurentius Canon.

Aros ....420.

Laur. Gregorii • . 402.
Laur. rficolai in

Enceop ; . . 521.

Laur. Petri .....296.
Laur. de Svecia . 393.
Laur. de Waxald40l.

Lekar 503.

Lexicon lat 369.

Liber daticus .... 342.
Linköping .164,222.

Lokaglepsa 59.

Ludus Scaccor. . . 504.

Lugnas 152.

Lumb... 71,286.'

Lund.. 144, 147,161.

167, 184,201. 227.
Lustig liknelse om

Albrecht 493.

Lurö 152.

Lydekinus 296.

Lödöse 161,166.

Maccr 304,528.

Magdalenas leg. . . 445.
Magnus L . . 269, 527.

II 532.

Magnus Ingemari 366.

Magnus, Johannes 331,

348, 528.

- ..— Olaus... 332.

Magnus (Tavast)260,

308.
Magnus Unonis . . 399.
Malmö 145,167,185^
235,526.
— 5cholan tillägg. 161.
Marcus Skeggas. . 41 9'^
Marconi . . • 345, 377.
J. Maria . . . 354, 357.
Maricberg, se V&rfrub.

540

Pag.
Margaretha Glau-

•adotter 352.

Margaretha Nilsd. 384-
Marstrand 168.

Sartinut Anundi 313.
artinusLundeu-
fit , c, de Dacia 366,

391,
Doct. Matthias . . 353!
366, 370, 372,
384. 399.
Matthias Laur. . . 384.
Matts Gregerss. . 527.
Matts &ettilm.8. . 252,

395.

S. Mechtild 353*.

Meiginrunor .... 74.
Memorabilet even-

tus 341.

Misser de syeva

lingua 526.

Moraiia Gregorii 396.

Munkaboda 143.

Muakatorp . 146, 222.

N.
^amelos, «c Valentin.
Kecrolog^ Lincop. 342.
•— — — Lund . . 342.
Kicolaus Ällonis . 279.
IficolauR Aniiudi403.
ISicoluus , £rkcb.

i Lund . . . 338) 347.
Nicoluus Erngisi. 341.
riicolaus Hcrman-

ni... 295, 351, 354,

356,370.384,396,

398,420,440,455.

Ificolaus Magni. 313.

]>(icolaus Ostrog. . 400.

Kicoiaus llagval-

di , . . 260, 294, 354,

— — Conf. 362, 383.
Wiflungaqvädct . . 47.

]Vorabcrg 152.

Pforna-Gests Sag. 50.
Wjrdala 143, 151.

— — Klostcrbok 341.
Kådcndal 191.

Oddur, Skald... 419.
(-Ottar Svarte ?)

Oticn 6b.

Odens bild 119,526.

Paf.
Olaus Diäkn .... 260.
Olaus Laurentii,

Erkeb 257.

Olaus Laurentii ,

Munk 308.

Olaus Laurentii,

Rimchronist . . . 420.
Olaus PetriVadst. 384.
Olger Dansk .... 481.
Oliverius i Sigt. 395.
K. Olof i Birca . 67.
Qlof fräknes Saga 80.
*^, Olofs Saga.... 49 3.

., bild ....520.

01ofSkötk...68, 195,

250.
Olof Thordssoii..4l9.
Oriental, litt. ... 527.
Orm Storolfssons

saga 431.

Ormur Oframe .. 95.
Osinund K&ress. .322,

419.
Ossian 52.

Paltcböcker . 348, 358.
Paulus Eli» 373,400.
Peder Bosons visa 432.
Petrus de Dacia

d. ä 350, 404.

d. y. .31.3, 362.

Petrus Johannis

de Malmön .... 370.
Petrus Magni 295, 308,
370, 400.
Petrus Olai Alve-

strcns 353,372,

383, 384, 393, 398,
403 , (om ej Pctr.
Vadst.? Se Whmz
IV: 85.) 420.
Petrus Olai Ki-
lens 384,395.

Petrus Wadstc-
nensis..353 (403?)

Petziugen 150.

Posse, Kn 308.

Puke (Sång om
Erik) 442.

Rackaby 152.

^•Ä^ii, SV^Vd 195.

Ra^aldas Inge-
mandi.. ..294,206.

Ragvaldi 4Q&

Ramandaboda ...170,

171

Ramund Grips
sag 4S1

Rauder 526.

Raumo 191.

Refur Riinske.... 04

Reeistrum Ups...337.

ReidgöUland....526.

Riddar Paris och
J. Vienna 486.

Rigordus Götas.. 345.

RiksdagsacU . . 66. 69,

271.

Riksregi strå tur ..527.

Rimchrönikan ,
lilla 489,402.

stora 40a

Rimdikt öf. Da-
larne 359.

Rimiir af Karl 79,496.

Risaberga . . . I52,l7t

Rogge, Conr 265.

Rogvaldur 04.

RolfGOtr.s Sag. 40,8a

Romerska lagen.. 51*

Roslagsklostrct, se
Örcgrutid.

Rudimenta Novic. 345,

404.

Ruma , se Gudvalla.

Ruumynt 5l9.

Runor, hedniska. 61,
75,315,529.

Runslafvar...82, 312.

Runurkunders an-
tal .321.

Räf , Jöns 355.

Ruk se Budde.

Saba 152.

Sagobrott om Brav.

slag 80.

Salcui 152.

Samtal, ruuskrifl 498,

502.

Saxo 323, 51'8.

Schcinpicil 51 9.

Sicliiina Tröst . . 383.
>ö»\^'^v^v \Sa&L , . . 351.

541

M Chran- -

idaa, Jofafttl-

l-äftrjci "...342!
Ur ......... it9.

rd, Jarl 196.

- Skald.... 419.
-d JorMlirar291.
iDal46,l!>7,3l7.
ificaodi modi 391.
fiw HSitire 484.

bot 402.

g 293.

a 143, 161, 166,

189,225.

inge... 158, 169,

274.

nin färd... 78.

AatUt .149,156.

ie 143.

itao om H:r

.bot 408.

t Henr 367.

ro Sturlcsop 398,

333.458.

erga 151.

dagar.. 292,294.
BQ, ') Uel-
nct, ')Erkeh.
Cist. & M
aoc. Munken 412,

437. 438.

kodd 50,

53,58.83.417.

Sture d. i. 264,

342.

lian,Rörika).283.

kil 166,163,

88,202,218,235.
UTbord9i...419.
bjSrni Sai^a . 80.
elie, om K., o.

ifd 385, 528.

■afiiumCurat.401.

arlide 419.

n» Decaiii..401.

an 56.

Uj5 171.

> ÄkcHOD . . . 390,

isla iprlLct 18!

240.

ler, Karlu.251.

SjDonrma Brit. 369.

SSdergOter 535.

Sed«r1iöpinel65, 188,

203, 235.

SSlrubof^ 161.

Tapet-inscripl...342.
Thcod., Petii . . . 407.
ThorbjSm, Skald 322,
419.
Thorbor^, VSIan, 24,
Tborgerde Ei|ili

dir 26.

Thorger, Dana-

*k.ald 419.

Thorgn j. Lagman 68.
TboniH, BUV. ..412,
430,441,507,539.
Thorrald, Hjälte». 94,
418.
TborsUin Thor-

biSrDH 419.

Tto.lil. T>™i)r.352.
Tlick-.GMtson... 7a

Tomai-n 155.

Torkel Kiiiil!>...25S,
385.

Toriö 167.

Torirut AudrcK 341,

504.

TrKlle, faatl. ipel. 502.

Trelleborg 167.

Tristan 477,

Tröja Hiianaiag. 45g.
TroUe , Arr. 309, 340.

Guit . . . 363.

TrSnö 146.

Ubbe 322,419.

VU Suto Jarl... 94-

Ulf, itarke 98.

UirArobiöri»t...294
— Holmgeru. . . 370,
%98.
TJIpho, Vaditen.352.
Upsala Umpcl . , 113.

— Kloiter.. 141,156.

— Scholor 186.

~ Bibliotb 213,

— Boktr 235.

Vadttena E.I 173.

P«|.

— CopieboL 341,

382, 384.

— Schola 18^

— Biblioth. 223.

— Boktr 235.

VaflrndDiamal .. 4l>
K. Valdemar .... 447.

CDancke}.389,359.
Valentin 8c Ma-

meloi 483.

Varberg 185.

Värnhem ..,152 326.

Varnemo 152,

Va*e, Kettil. ...343.

Veiterti I61,

189, 232.
Veitg&tha Lann.338.

Yeiiö 167,

189, 226.

Viborp 191.

ViEbj 149.

ViEhera (lockar.. 70.
Vikars b!>lkcu...526.

Tilkina ug <9.

4».
Viridariam csle-

*te 383. 38C

Vijbj 160,226.

Visböeker 453.

Vilberlag 290.

Vucdl)iil3rium...367.
Vratiila».. 403,484.

Vreta 143,151.

VS 155.

Varenda Hianet-

»Jng 103.

Völiiiidjqvädct .. 79.

Völuipa 32,

den mindre 79.

Völiuugaqvädet., 47.

Taglinga-aagan . . 77.
¥rtegard«rJ. Ma-
rie . . 363, 383, 39fi.
Yitad.. 167,233, 35».

Äbo.. ,.;..'. 190, 233..

Äbu» 161.

Al 153.

Ö.

Örebro 170,189.

Öregrund 150.

Ö^iA VA.

, .'lU . . ■

i x '

I ' • ■ •

X:': il»..:i'; '• •- S.\ ■ •; • ,.-.•:• ..V »,••

•i-'^'^... ™" ." -f »j.^i i'. *;»■■<. -»^ ••■ ..•••

. I :•*•... ■.;:•-'.■ .* t\^ "•

( / : r ' f .. . - ■• ■ •- ■.■..•«.■■■' '. . ■■

I • ■?/ ^ . . • .. ■ ■ 1

;• i* -. : If ■■ ■ • • . ■■ .-. * -i- . •. ■ ..

*■>■ . ■ . ■ i 1 I ' ■ ■ . ■ «

.T>:i ■.•.:.. .':.■.•■..-■

«?*■■'• •• . .. ' . • '., . .■••.. ' t' .»•' . '

-•,>••...•... I. ....ib- ■■ t, ■, 14 .'■■4 •■ '

.' < » ■ , • ■ ■ . ' • ;•%'■■■.

• PM ■ . ■ J. . , . . ' '

/: • ■ . I ■ : ' il- ' •• ■'

.v;.:. - :•:•'.. ;. ..j .: ..-; • .cV- .

••Il . [

#•'■• •*■■ 1 ."'■ • t '■•••,

.»•• • * . • ■ •

.rt-t • : : / • ■ :-:,■: ..r .•■ . . • .^

■ "»i.» " . • •

.'" ""Z . I \^. ■ . < ■ ■ . ■ ■ ■ •• • ■

•qpJRID, I IKAJ). BOKfKrCKBBlBT, BOS C F. BEBLMD, iM

^imimmm^ l i i'i'|-.- 1 1 i|i 1 1' i_ . ^

il* ■ ■ ' • » . ;. t. 1 .. i .'^'

^ ... .-.

i 1

• • ■ ■ ■ • »

. • k ■

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Sveriges sköna litteratur, en öfverblick vid akademiska föreläsningar"

See other formats